9789129671834

Johanna Lindbäck

1.

2.

3.

4.

5.

Omslag: Frida Axiö-Gelfgren

Johanna Lindbäck

Johanna Lindb채ck

T채nk om det d채r 채r jag

Tank om det dar _inlaga.indd 3

2009-07-01 17:28:10

Läs också En liten chock Min typ brorsa

Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Text: Johanna Lindbäck © Omslag: Frida Axiö-Gelfgren Omslagsbild: N. Neumann/Picture Press Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2009 ISBN 978-91-29-67183-4 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Tank om det dar _inlaga.indd 4

2009-07-01 16:02:57

Helt vanlig. Alldeles hundra procent normal.

Karin stod och höll upp ett stort plakat inne i ankomsthallen. ”A Broman.” Hon skrattade när Agnes fick syn på det. Det var ett sånt plakat som taxichaufförerna har för sina bokade kunder, fast det brukade inte vara hjärtan och blommor på deras och de brukade inte använda glitterblå penna. Och det brukade inte vara så här stort. Eller hållas av en hoppande lillasyster.

Det var omöjligt att missa.

2. Ha normala kläder. Ha normalt smink. Ha normal stil. Säg normala saker. Gilla normala saker. Var bara helt normal i precis allt. ”Heeej!”

En stor välkomstkram från både Karin och mamma och sen deras upphetsade bubbel i munnen på varandra. ”Åh, vad roligt att se dig!” ”Gick resan bra?” ”Blev du sjösjuk på båten?” ”Pratar du gotländska nu?” ”Köpte du godis till mig?” ”Du ska få se ditt rum!” ”Pappa är hemma och lagar mat. Och gissa vad det blir? Lasagne, som du älskar ju!”

3. Var inte speciell och jobbig och överduktig och frånstötande ­pluggig.

1. Var normal.

5

Tank om det dar _inlaga.indd 5

2009-07-01 16:02:57

”Och sen blir det din älsklingsefterrätt, fruktsallad! Våra ­grannar har en liten hund, den är så söt! Vi var ute med den igår, den är supergullig. Och vi ska få tapetsera om våra rum om vi vill! Och så har vi köpt nya soffor, men dom kommer om en månad så nu ligger vi på madrasser och kollar på teve! Det är helt flummigt, du kommer att älska det!”

Mamma skrattade och höll för munnen på Karin. ”Håll tyst i en sekund nu. Låt Agnes säga något.”

Agnes log. ”Hej.” ”Hej!” Mamma kramade om henne igen. ”Det är så roligt att du äntligen är här.”

4. Var öppen och utåtriktad och prata med alla. Ha inte förutfattade meningar. Var snäll och trevlig och glad och vanlig. Låtsas vara det i alla fall! Ta kontakt. Oavsett. VAR ÖPPEN! Karin ryckte henne i armen. ”Köpte du godis på planet?”

Agnes grävde fram Daim-påsen från sin väska och Karin sken upp i ett stort leende. Ända sen hon var liten hade hon varit fixerad vid flyggodis, och det höll fortfarande i sig fast hon var tolv nu. ”Tack!”

Inköpt på Arlanda innan planet lyfte, men det behövde ju inte avslöjas.

Flera timmar senare satt Agnes på sängen i sitt nya rum med datorn i knäet och laddade över foton från kameran, när pappa kom och knackade på. Han nickade mot tapeterna.

6

Tank om det dar _inlaga.indd 6

2009-07-01 16:02:57

”Blir det nytt här med?” ”Jag vet inte … Jag tror nästan jag gillar dom här.” ”Lite herrum över det kanske”, sa han och strök med handen över den grönrandiga tapeten. ”Men det ser ju ståndsmässigt ut.”

Han såg sig omkring. Hon hade inte börjat packa upp än, bara tryckt in sin stora ryggsäck bredvid flyttkartongerna som stod uppradade i ena hörnet. ”Du får möblera om sen som du vill ha det, vi ställde bara in möblerna lite hipp som happ för att dom skulle … Ja, du vet … ­Rymmas.”

Han höll upp en pocket som låg på skrivbordet. ”Är den bra?” ”Vet inte än, den är Lollos. Jag fick låna den för resan, men jag läste inte så mycket.”

Han vände och läste på baksidan, hummade lite innan han la tillbaka den och såg på Agnes igen. Smålog. ”Sov gott då, stumpan, så ses vi imorgon.”

Han tog några steg mot dörren, men blev stående i dörr­ öppningen. ”Jag tror att det blir … visst känns det ganska bra här?” sa han försiktigt och tittade ut genom fönstret istället för att se på henne. ”Det är ju en trevlig stad och … Jag tycker i alla fall att det verkar så hittills. Känns ganska bra allting här faktiskt, eller hur?”

Han tittade hoppfullt på henne. Eller hur?

En pappa som jobbar hemma. En pappa som har funnits på plats varenda dag man har kommit hem från skolan och direkt gått till 7

Tank om det dar _inlaga.indd 7

2009-07-01 16:02:57

sitt rum och slängt sig på sängen. En pappa som har kommit efter och oroligt frågat vad som hänt och en dotter som suckat ”inget, jag är bara trött” till svar. Och en pappa som har försökt ta upp det igen senare ”du kan prata med mig om det är ­något, Agnes, jag kan hjälpa dig med vad det än är”, men alltid fått samma svar: ”Men det är inget, sluta tjata någon gång!”

Föräldrar tror alltid att de kan hjälpa sina barn med allt. Det känns väl bäst för dem så. Synd bara att de inte fattar att de har fel. Att hjälpa sina barn med allt, det kanske funkade tills man var … sju, åtta år? Det funkar definitivt inte när man är sexton, sjutton. Vad skulle han kunna göra? Ringa upp Nathalies mamma till exem­pel? ”Kan du be din dotter sluta vara så … ja, vad ska vi kalla det, kanske hånfull och ogillande, mot min dotter? Dom har säkert ­massor gemensamt om dom bara satte sig ner och pratade, tror du inte det? Ja, det vore jättesnällt om du kunde ta ett snack med Nathalie om det, tycker jag. Toppen, vad fint, vi säger så!”

Och nästa dag i skolan skulle Nathalie titta både generat och surt på Agnes. Hon skulle kanske inte störta fram för att omfamna sin nya bästis, men hon skulle i alla fall lägga av med att vara så …

Vad ska vi kalla det, hånfull och ogillande?

Precis, tills man är sju, åtta år kanske. Sen är den möjligheten förbi.

Hela kvällen har han, mamma och Karin suttit och sålt in Umeå.

Inte för att det har varit nödvändigt, inte alls, men de har entusiastiskt berättat om badhus och elljusspår och björkar och cykelturer längs älven och lite mygg bara och inga trafikproppar alls! Allt de har upptäckt medan hon varit på Gotland tillsammans med Lollo.

8

Tank om det dar _inlaga.indd 8

2009-07-01 17:28:27

Hon lämnade sin småtrötta, gnälliga och flyttstressura familj och sitt hem i Stockholm, och kom tre veckor senare till en glad, avslappnad och solfräknig familj sextiofem mil längre norrut. I ett nytt hus, i ett nytt hemma.

Det är som om de har förvandlats till en lycklig reklamfilms­ familj på den tiden. Mamma skrattar på riktigt, pappa kommer med sina vanliga torra ordvitsar, men det är lite mer schvung i dem nu, Karin bubblar på och allt är bara så idylliskt. Ingen blir sur eller trött, ingen blir less och vill gå från bordet en minut efter man ätit klart. Det blir inte heller så där klibbigt och trångt som hon kan tycka ibland, att man liksom blir instängd i sin familj och bara känner hur man måste uuut. Den här kvällen har de haft det trevligt och mysigt. Agnes har lyssnat på dem och gett dem deras Gotlands­presenter, berättat vad hon gjort, om stränderna, Visby, Lollos familj, allt det där.

Efter middagen kikade hon runt ordentligt i huset. Det kändes så konstigt att se möblerna och alla sakerna. Allt var så välbekant, men så obekant här. Två gånger gick hon in i tvättstugan när hon skulle på toa. Och ytterdörren smällde igen på ett helt annat sätt. Och det knarrade i de övre trappstegen. Och allt luktade annorlunda.

Men det var fint, och ja, hon gillade sitt rum, faktiskt till och med de gröna herrumstapeterna. Det kändes redan efter en enda kväll som hennes rum. Och visst skulle de nya sofforna bli super­ fina när de väl kom och man inte behövde sitta på madrasser framför teven längre, även om det var mysigt. Absolut, det var roligt att vara här. Jätteroligt. Hon var helt uppriktig när hon log och nickade och sa det.

9

Tank om det dar _inlaga.indd 9

2009-07-01 16:02:57

Hon hade i och för sig kunnat stå ut med vad som helst. En astråkig liten by i Sibirien utan rinnande vatten, ett fult hus med loppor i väggarna, ett par föräldrar som redan ångrade sitt beslut att lämna Stockholm och en lillasyster som klagade som en galning. Agnes skulle ändå ha varit supernöjd och tacksamt tänkt: ”wooow!”

Agnes pappa tittar lite halvängsligt på sin dotter nu. En dotter som försöker få till ett säkert leende tillbaka. En dotter som inte vill oroa någon, inte honom och inte mamma och inte sig själv. En dotter som bara vill vara normal, som alla andra. ”Ganska bra allting här faktiskt, eller hur?”

Det är som om han hoppas att något blir sant bara för att man säger det tillräckligt många gånger. Som om hon skulle kunna ha en åsikt om Umeå efter typ tio minuter här?

Men med tanke på hur kvällen varit så kanske det stämmer? Det är en bra stad, det verkar rätt bra allting här. ”Allting” som i ny stad, ny skola, nytt liv. Chans till en ny A ­ gnes.

5. Gör om, gör rätt och lyckas den här gången, please, lyckas för guds skull. Det är nu eller aldrig. ”Ja”, svarade hon och log mot honom. ”Det verkar ju faktiskt så.

Jättebra.”

10

Tank om det dar _inlaga.indd 10

2009-07-01 16:02:57