MART I N GE LI N
Martin Gelin är född 1978 och har arbetat som journalist i USA sedan 2001, för bl. a. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan och Fokus. Han debuterade som författare 2009 med den prisbelönta reportageboken Det amerikanska löftet, om Barack Obamas väg till Vita huset.
DEN AMERIKANSKA HÖGERN
Inget politiskt parti har haft mer inflytande över världens riktning de senaste 50 åren än republikanerna i USA. Den amerikanska högern är en reportagebok om USA:s konservativa rörelse. När Barack Obama valdes till president 2008 trodde många att den konservativa epoken var över, men två år senare vann republikanerna en historisk seger i kongressvalet. Inför presidentvalet 2012 dominerar den upproriska högern den politiska debatten i USA. Hur bär republikanerna sig åt för att bibehålla makten? Varifrån kommer energin och kraften i den amerikanska högern? Vad kommer att hända med USA om Mitt Romney blir president? Det här är en bok som rör sig från maktens korridorer i Washington DC till vardagsrummen hos konservativa aktivister i södra Kalifornien. Vi får möta Tea Party-anhängare i USA:s fattigaste delstat, företrädare för den kristna högern, mäktiga lobbyister och mormoner i Utah – alla de personer som utgör den amerikanska högern. USA står inför enorma utmaningar på 2010-talet. Det här är berättelsen om hur republikanerna vill lösa dem.
MART I N GE LI N P R E S S RÖSTE R OM D ET A M E R I KA N SKA LÖFTET ( 2009 ) :
»Boken har goda förutsättningar att bli en klassiker. Styrkan i Gelins reportagebok är närheten till händelserna och människorna.« E R I K ÅS A R D , P RO F ES S O R I NO R DA M E R I K AST U D I E R, U P P S A L A U N IVE RS IT ET
»Det bästa som skrivits på svenska om Obama.« K A R I N P ET T E RS S O N , F O K U S
DEN AMERIKANSKA HÖGERN
»En bok som inte bara förmedlar presidentens brinnande engagemang utan även journalistens.« J A N G R A DVA L L , DAG E NS I N D U ST R I
»Välresearchad och full av närvaro.« M I K A E L LÖ F G R E N , DAG E NS NY H ET E R
»Årets USA-bok på svenska. Ett lysande valreportage.« O L L E WÄST B E RG , SVE NS K A I NST IT U T ET
REPUBLIKANERNAS REVOLUTION OCH USA:S FRAMTID
ISBN 978-91-27-13153-8 F Ö R FAT TA R F OTO : N I C K F I TZ H U GH OMS L AG S F OTO : C H AR LE S OMMAN N EY
Gelin-Högern-Omslagsoriginal-120709.indd Alla sidor
9 789127 131538
2012-07-09 11:02
Innehåll Förord Den konservativa rörelsens comeback
10
1. Nu ska vi visa dig vad socialismen har gjort med Amerika Den upproriska högerns syn på Washington
24
2. Den nya högern Villaförortens revolution, från Barry Goldwater till Tea Party-rörelsen
54
3. Södern Så blev sydstaterna republikanska
86
4. Reagans riddare Den konservativa rörelsens osynliga händer
120
5. Familjen Kvinnorna som formade den kristna högern
182
6. Frihetens ö Ron Paul och libertarianernas dröm
244
7. Den vita minoriteten Invandring och identitet i 2000-talets USA
278
8. Budskapet Konservativ media, från William F Buckley till Conservapedia
344
9. Mitt Romney är optimistisk Mormonerna och USA:s framtid
376
10. En panikartad känsla av maktlöshet Efterord
408
Källkommentarer Litteratur i urval Författarens tack Personregister
432 448 458 460
F รถ r o r d. D e n k o n s e r vat i va r รถ r e l s e n s c o m e b a c k
förord
Jag började skriva den här boken strax efter Barack Obamas valseger. Under våren 2009 insåg jag att oppositionen mot Obama skulle bli den mest intressanta berättelsen om hans första år vid makten. När Obama svors in som USA:s president förutspådde många att det skulle innebära slutet för det republikanska partiet. Under den vecka som jag tillbringade i Washington DC i februari 2009 handlade stadens politiska samtal uteslutande om vem som kunde komma med de mest pessimistiska profetiorna om republikanernas framtid. Bland ledande intellektuella och historiker lät det likadant. George W Bushs och Dick Cheneys åtta år i Vita huset ansågs ha kört det republikanska varumärket i botten och dragit konservatismen med sig. I The New Yorker skrev George Packer om »konservatismens dödsryckningar« och New York Times erfarna bokredaktör Sam Tanenhaus gav ut boken The death of conservatism. Historikern Sean Wilentz lät presidentvalet 2008 markera slutpunkten på en hel konservativ tidsera med boktiteln The age of Reagan, 1974–2008. Detta var inte bara liberalt önsketänkande. De konservativa själva höll med om den bild som framträdde. »Är konservatismen hjärndöd?« frågade sig Steven Hayward på Washingtons viktigaste konservativa tankesmedja, American Enterprise Institute, våren 2009, i ett hårt angrepp på den intellek 11
den amerikanska högern
tuella fattigdomen i den konservativa rörelsen. Men när jag började undersöka den amerikanska högerns påstådda död insåg jag snart att det här var en gammal nyhet. Den amerikanska högern hade i själva verket dött, mer eller mindre oavbrutet, sedan 1960-talet, om man fick tro USA:s historiker, intellektuella och politiska kommentatorer. På mitt skrivbord tornade det snart upp sig en allt mer absurd trave böcker som förklarade hur död den amerikanska högern var – intellektuellt eller politiskt. Gemensamt för dessa böcker och artiklar, oavsett om de kom från vänster eller höger, var övertygelsen om att republikanerna hade blivit vansinniga. De hade spårat ur på ett historiskt sätt, och skulle omöjligen kunna vinna ett val igen. I The New Yorker sammanfattade man den rådande analysen efter 2008 på följande sätt: »Det finns inte mycket liv kvar i den rörelse som Goldwater påbörjade, som Nixon tog till Vita huset, som Ronald Reagan gjorde brett populär, som Newt Gingrich radikaliserade, som Tom DeLay kriminaliserade och som Bush slog i bitar.« Men så fort man sneglar ett ögonblick på USA:s moderna politiska historia inser man att varje gång republikanerna har räknats ut så har de lika snabbt kommit tillbaka, ofta starkare än någonsin och nästan alltid med ett litet men bestämt kliv åt höger. Två år efter Obamas valseger var republikanerna mycket riktigt tillbaka, med besked. I kongressvalet 2010 vann partiet 63 säten och fick därmed sin största majoritet där sedan 1928. Strax efter kongressvalet träffade jag historikern och journalisten Rick Perlstein i Chicago. Han berättade att vi upplevde en politisk stämning som saknade motstycke i USA:s moderna historia. – Det här är den mest konservativa period jag upplevt så länge jag kan minnas. Republikanerna pratar om saker som de inte vågat prata om på evigheter. De vill förkorta arbetslöshetsersättningen, skära ner i Medicare, Medicaid, matkuponger, kraftigt reducera hela det sociala skyddsnätet, sade Perlstein. Om man lyssnade på aktivisterna från Tea Party, den upproriska höger 12
förord
populistiska rörelse som klev fram efter Obamas valseger, lät det också som om vi levde i en sällsynt konservativ tid. – Under de 45 år jag varit politiskt aktiv kan jag inte minnas en sådan här tid. Hela debatten i Washington handlar om »Vad ska vi skära ner på?« sade Sal Russo, en republikansk konsult och strateg för organisationen Tea Party Express. Det var alltså inte bara det att republikanerna hade fått tillbaka makten, efter sitt förödmjukande nederlag 2008. De hade dessutom blivit mer konservativa än någonsin. Norman Ornstein, från konservativa American Enterprise Institute, och Thomas Mann, från liberala Brookings Institution, konstaterade i boken It’s even worse than it looks att republikanerna i kongressen 2011 hade gått dubbelt så långt till höger som demokraterna hade gått till vänster. För första gången i USA:s politiska historia fanns det inte en enda republikan i kongressen som stod till vänster om någon demokrat. Yale-historikern Geoffrey Kabaservice hävdade i Rule and ruin: the downfall of moderation and the destruction of the Republican party, from Eisenhower to the Tea Party att partiet på 2010-talet genomgick en aldrig tidigare skådad period av dogmatisk konservatism: »Att det republikanska partiet nästan uteslutande består av ideologiskt konservativa har aldrig tidigare förekommit i historien.« Varifrån kom denna konservativa energi? Hur är det möjligt för republikanerna att vända varje nederlag till en triumf, som innebär att man dessutom flyttar politikens målstolpar ytterligare till höger? Om detta handlar den här boken. ••• Jag har gjort två resor för att försöka svara på de frågorna. Dels en geografisk resa. Jag har tillbringat de senaste tre åren med att resa runt i USA:s mest konservativa regioner. Jag har träffat den kristna högern i Texas och South Carolina, libertarianska intellektuella i Las Vegas, invand13
den amerikanska högern
ringskritiska aktivister i Arizona, konservativa hemmafruar i södra Kalifornien och näringslivets lobbyister i Washington DC. Men jag har också gjort en historisk resa, tillbaka till födelsen av det man kallar den konservativa rörelsen, eller den »nya högern«, som formades som en reaktion mot en upplevd liberal hegemoni i USA på 1950-talet. Mellan 1955 och 1965 var de konservativa republikanernas politiska makt som svagast, men just därför tog man också då de mest ambitiösa initiativen för att förnya sig, för att organisera sig, för att bli bättre på att sprida sina idéer, kommunicera och övertyga. Den republikanska revolutionen har således varit en långsam process som tagit ett halvt sekel. Den högersväng som USA gör just nu är resultatet av flera decenniers förarbete av en rad hängivna idealister som är övertygade om att amerikanska värderingar är detsamma som konservativa värderingar. Det som man i USA kallar »den konservativa rörelsen« syftar alltså inte på alla amerikaner som kallar sig konservativa, utan på den grupp av konservativa ideologer som samlades kring en rad nya institutioner och tidskrifter på 1950- och 60-talet. Den konservativa rörelsen har ofta varit en fotnot i den svenska historieskrivningen om USA. Även Göran Rosenbergs Friare kan ingen vara, som i princip är en bok om Ronald Reagan och de idéer som formade honom, undviker mestadels att skildra den konservativa rörelsens roll i den amerikanska historien, trots att just Reagan så tydligt formades av dels den »nya högerns« upproriska temperament, dels av näringslivet och den kristna högerns politiska mobilisering på 1970-talet. Det är svårt att förstå hur Reagan kunde bli president på en så för hållandevis radikal agenda, eller hur han kan förbli en ledstjärna för dagens republikaner, om man inte tar hänsyn till de ideologer och strateger som banade vägen för hans framgångar. Det är också svårt att förstå de radikala tendenserna i dagens republikanska parti utan att förstå vikten av en rad personer som verkat bakom kulisserna och format den konservativa rörelsen, och därmed den amerikanska historien. Jag försöker att skildra några av dem i den här boken: från den kristna högerns slagkämpe Phyllis Schlafly, 14
förord
som outtröttligt försökt förhindra USA:s sekularisering och liberalisering sedan 1950-talet, till skattesänkaraktivisten Grover Norquist, som på 2010talet för första gången har stöd av hela det republikanska partiets etablissemang, såväl som den konservativa rörelsens egna »grundlagsfäder«, som strategen Richard Viguerie, som brukar kallas »högerns Lenin«, och William F Buckley, den excentriske skribent som grundade tidskriften National Review och formade den intellektuella högern på 1950-talet. Att den här berättelsen ofta hamnat i skymundan hittills tror jag delvis handlar om att vi först på 2000-talet i högre utsträckning börjat förstå politik som något mer än en kamp om idéer. Det är även en kamp om organisation, om kommunikation, om vem som finansierar vem och om hur maktspelets dynamik och påtryckningsprocesser förändrats i Washington DC. Det är omöjligt att förstå den konservativa rörelsens osannolika framgångar utan att också förstå den amerikanska högerns maskin. Sedan den upproriska högern började organisera sig på 1950-talet har republikanerna också präglats av en ständig konflikt mellan moderata pragmatiker och dogmatiska konservativa. Gradvis är det den senare falangen som har vunnit. Den här boken handlar därmed inte bara om republikanernas kamp mot demokraterna, utan även om de konservativa republikanernas kamp mot de liberala och moderata republikanerna. Demokraten Daniel Patrick Moynihan brukade säga att det amerikanska folket föredrog en president som pratar som Thomas Jefferson, men regerar som Alexander Hamilton. Där Jefferson representerade en upprorisk individualism och begränsat statligt inflytande, förespråkade Hamilton en starkare centralstyrd maktapparat. Denna konflikt har alltid präglat republikanerna – oavsett om det varit i slagen mellan Barry Goldwater och Nelson Rocke feller på 1960-talet, Ronald Reagan och Bob Dole på 1980-talet eller Tea Party-rörelsen och de ytterst få kvarvarande moderaterna i dagens parti. På 2000-talet har den hamiltonska traditionen i princip försvunnit från partiet. Det finns inte längre några betydande republikanska röster som ser 15
den amerikanska högern
den federala staten som en central aktör för att lösa 2010-talets enorma politiska problem – oavsett om de rör ekonomin, sjukvården, utbildningen eller klimatpolitiken. I stället har personer som tidigare sågs som radikala excentriker på högerkanten – Grover Norquist, Ron Paul, Rick Santorum, Ralph Reed – fått en allt större roll i partiet. Det är nu den upproriska konservativa falangen av den konservativa rörelsen som sätter agendan för republikanerna. Republikanerna har alltid kritiserats för att ha rört sig för långt till höger. Skillnaden är att i dag kommer den kritiken inte bara från demokrater och progressiva. Den kommer i lika hög utsträckning från konservativa och (före detta) republikaner. Under de farsartade kongressförhandlingarna om USA:s skuldtak 2011 – som slutade med att kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor nedvärderade USA:s kreditvärdighet, för första gången någonsin – skrev David Brooks, konservativ kolumnist i New York Times, att »republikanerna inte längre framstår som ett normalt politiskt parti, utan som en märklig proteströrelse«. Alan Simpson, en moderat republikan och före detta senator från Wyoming, sade att »allt sunt förnuft verkar ha försvunnit från partiet«. Det mesta av den här bokens kritik av utvecklingen mot ett radikaliserat republikanskt parti kommer också från politiker och intellektuella som själva identifierar sig som – eller har identifierat sig som – konservativa eller republikaner. Skribenter som David Frum, Reihan Salam, Steven Hayward, Ramesh Ponnuru, Conor Friedersdorf, Garry Wills, Fareed Zakaria och Michael Lind; tidigare republikanska politiker som Lincoln Chafee, Colin Powell, Dick Lugar, Alan Simpson och Olympia Snowe; ekonomer, strateger och debattörer som Mike Lofgren, Bruce Bartlett, David Stockman, Norman Ornstein, Nicole Wallace och Matthew Dowd. Alla är de överens om att den rådande utvecklingen inom partiet inte bara riskerar att leda till fortsatt politiskt kaos, utan i förlängningen också till ett USA som inte längre skulle gå att känna igen. De flesta har också det gemensamt att de skuffats undan från den konservativa rörelsens besluts fattande institutioner, i takt med att deras kritik mot partiet har tilltagit. 16
förord
I 2010-talets konservativa rörelse upplever man dessutom att hela USA genomgår en djup identitetskris, och oroar sig för att en rad andra, växande nationer kommer att överta dess globala ledarposition. Man försöker lösa denna kris genom att radikalt omvandla landet enligt dogmatiska konservativa visioner. Men som Richard McGregor, Washington-korrespondent för Financial Times, sammanfattade landets problem: »USA:s problem är inte att det inte fungerar som Kina. Det är att det inte fungerar som USA.« Ända sedan 1970-talet, efter Vietnam-kriget och Watergate-skandalen, har förtroendet för staten och hela den politiska apparaten minskat sakta men säkert i USA. Under Bush-åren sjönk det till rekordlåga nivåer. Barack Obama valdes till president delvis för att han lovade att återställa trovärdigheten för staten som institution. Washington skulle börja fungera igen. Obamas problem var att folk hade förtroende för honom men inte för staten eller »Washington«. Som William Galston på Brookings Institution uttryckte det, med en referens till Obamas kampanjslogan: Change you can believe in needs a government you can trust. Obama hade inte bara fått ärva två krig och en knackig ekonomi från Bush och Cheney, han fick även ärva ett totalförstört förtroende för den federala statsapparaten. Republikanerna, som förstått vilken risk Obama utgjorde med sin möjlighet att väcka en ny entusiasm för staten som institution, insåg nu att de kunde formulera en ny berättelse som kritiserade både Bushs misslyckande och Obama som ett verktyg för Washington och »big government«. Således förklarade Mitch McConnell, republikanernas ledare i senaten, att det allra viktigaste målet för republikanerna under de kommande fyra åren inte var att lösa den ekonomiska krisen, arbetslösheten, sjukvårdsproblemen eller några utrikespolitiska bekymmer, utan snarare var »det viktigaste målet för oss att Barack Obama inte blir omvald«. I två år hade Obamas kampanj handlat om att han skulle vara ett slags nykter nystart efter de åtta katastrofala åren med republikanskt ledarskap – han skulle vara lugnet efter stormen Bush–Cheney. Men för det amerikanska folket hade den verkliga stormen bara börjat. Obama hade inte rik17
den amerikanska högern
tigt förberett ett budskap för en så allvarlig ekonomisk kris som man nu visade sig stå inför. När hundratusentals amerikaner förlorade sina jobb varje månad var det lätt att glömma bort besvikelsen som funnits under Bushåren. I stället började en ny oro och en tilltagande vrede pyra runt om i landet, redo att flamma upp vid rätt tillfälle. Obamas milda temperament saknade ett register för den ilskna populism som många amerikaner längtade efter i kölvattnet av den ekonomiska krisen. Där kunde den upproriska högern ta befälet, med ett tonläge som rimmade bättre med den oro som den amerikanska medelklassen kände. Buren av den nya antistatliga stämning som nu uppstått kunde en konservativ aktivist som Grover Norquist plötsligt träda fram som en ny nationell ledstjärna med en vision om en kraftigt reducerad federal statsapparat, under parollen »Leave us alone«. En återkommande berättelse i den här boken handlar om viljan att slippa vara delaktig i det större amerikanska samhället – geografiskt, politiskt, ekonomiskt eller kulturellt. Redan 1991 skrev Robert Reich, då ekonom på Harvard, sedermera arbetsmarknadsminister under Clinton, artikeln »The secession of the successful« för New York Times, där han förutsåg att USA:s rikaste elit stod i begrepp att överge samhället. 20 år senare ser det ut som att Reich hade rätt. Mellan raderna i de pessimistiska berättelser om USA:s framtid som jag fått höra av många av de republikaner jag har intervjuat under arbetet med den här boken gömmer sig en önskan om att kunna sudda ut sin underskrift på det amerikanska samhällskontraktet, att bryta sig loss från den federala staten och befria sig från hela det amerikanska projektet. Under de tre år då jag rest runt i USA och pratat med konservativa aktivister har jag mött denna dröm i olika varianter – och den dyker upp som ett tema i många av bokens kapitel. Den speglas i det envisa motståndet mot den federala staten som jag möter i West Virginia, där jag bor hemma hos en Tea Party-aktivist som byggt en stuga där han kan jaga hjort och rådjur i fred, där han sitter och 18
förord
läser om Goldwater, Reagan och Glenn Beck och håller monologer om hur fattigdomen omkring honom beror på byråkraterna i Washington och deras destruktiva bidragssystem. Den finns i Las Vegas, där jag går på libertariansk festival och möter ett sällskap miljardärer från finanssektorn, som vill flytta alla sina tillgångar från USA eftersom de inte tror på landet längre. Den finns hos de invandringskritiska aktivister jag möter i Arizona och Idaho, som bevakar gränsen mot Mexiko och flyttar till idylliska övervakade gated communities, villaförorter där det bara bor andra vita människor. Den finns förstås, bokstavligen, i Texas-guvernören Rick Perrys impulsiva önskan om att låta delstaten lämna USA och att göra den federala statsmakten »irrelevant«. Den finns hos de lobbyister för Wall Street jag träffar i Washington DC, som vill befria sig från statens skatter och regleringar och drömmer sig tillbaka till 1920-talets otyglade finansmarknad. Den finns i det nya konservativa medielandskapet, där man i allt högre grad har vänt ryggen åt traditionell massmedia, för att i stället skapa en egen värld av konservativ information som dagligen bekräftar ens världsbild. Den finns hos de konservativa republikanerna i South Carolinas delstatsregering, som skickar tillbaka pengarna i Obamas stimulanspaket, avsedda för att arbetslösa och fattiga ska kunna få mat för dagen, eftersom man är emot själva idén att den federala statsmakten ska finansiera South Carolinas välfärdsprogram. Den finns hos Silicon Valley-entreprenören Peter Thiel, en radikal libertarian som rent fysiskt vill lämna USA:s landmassa och bygga ett eget land på en ö utanför Kalifornien, där han ska slippa skatt och vapenregleringar. Journalisten Thomas Edsall skrev i sin bok The age of austerity, som kom ut 2012, att den allt mer upproriska amerikanska högern – inte bara Tea Partyrörelsen utan hela den våg av principfasta konservativa som numera dominerar partiet – inte längre präglas av Ronald Reagans berömda optimism, utan snarare en djup pessimism som speglar en vision om att frihetens dagar är räknade: »Man har bestämt sig för att USA misslyckats och att det är dags 19
den amerikanska högern
att lämna det sjunkande skeppet.« Denna pessimism ligger som ett grått moln över den här boken. Trots att man citerar Reagan och drömmer sig tillbaka till hans soliga optimism, har man i grunden en allt mer nihilistisk syn på vad den federala staten, och USA som nation, egentligen kan åstadkomma. Det är en rad impulser som tillsammans skapat en politisk kris i USA som kan få oanade konsekvenser för landets globala ställning på 2000-talet. Det sägs ofta att dagens politiska klimat, precis som vårt medieklimat, förändras »snabbare än någonsin«. Politiska stjärnor tänds och slocknar, till synes över en natt. Idéer retweetas, eller glöms bort. Men det ideologiska och det organisatoriska arbetet går ofta betydligt långsammare. De framsteg som republikanerna gör nu, 2012, är inga plötsliga land vinningar, utan snarare resultatet av ett envist arbete som pågått i ett halvt århundrade. Oavsett var man står politiskt är berättelsen om den konservativa rörelsen full av lärdomar för alla som tror på en politisk idé och har tålamodet att vänta en halv livstid för att se den förverkligas.
20
MART I N GE LI N
Martin Gelin är född 1978 och har arbetat som journalist i USA sedan 2001, för bl. a. Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, Sydsvenskan och Fokus. Han debuterade som författare 2009 med den prisbelönta reportageboken Det amerikanska löftet, om Barack Obamas väg till Vita huset.
DEN AMERIKANSKA HÖGERN
Inget politiskt parti har haft mer inflytande över världens riktning de senaste 50 åren än republikanerna i USA. Den amerikanska högern är en reportagebok om USA:s konservativa rörelse. När Barack Obama valdes till president 2008 trodde många att den konservativa epoken var över, men två år senare vann republikanerna en historisk seger i kongressvalet. Inför presidentvalet 2012 dominerar den upproriska högern den politiska debatten i USA. Hur bär republikanerna sig åt för att bibehålla makten? Varifrån kommer energin och kraften i den amerikanska högern? Vad kommer att hända med USA om Mitt Romney blir president? Det här är en bok som rör sig från maktens korridorer i Washington DC till vardagsrummen hos konservativa aktivister i södra Kalifornien. Vi får möta Tea Party-anhängare i USA:s fattigaste delstat, företrädare för den kristna högern, mäktiga lobbyister och mormoner i Utah – alla de personer som utgör den amerikanska högern. USA står inför enorma utmaningar på 2010-talet. Det här är berättelsen om hur republikanerna vill lösa dem.
MART I N GE LI N P R E S S RÖSTE R OM D ET A M E R I KA N SKA LÖFTET ( 2009 ) :
»Boken har goda förutsättningar att bli en klassiker. Styrkan i Gelins reportagebok är närheten till händelserna och människorna.« E R I K ÅS A R D , P RO F ES S O R I NO R DA M E R I K AST U D I E R, U P P S A L A U N IVE RS IT ET
»Det bästa som skrivits på svenska om Obama.« K A R I N P ET T E RS S O N , F O K U S
DEN AMERIKANSKA HÖGERN
»En bok som inte bara förmedlar presidentens brinnande engagemang utan även journalistens.« J A N G R A DVA L L , DAG E NS I N D U ST R I
»Välresearchad och full av närvaro.« M I K A E L LÖ F G R E N , DAG E NS NY H ET E R
»Årets USA-bok på svenska. Ett lysande valreportage.« O L L E WÄST B E RG , SVE NS K A I NST IT U T ET
REPUBLIKANERNAS REVOLUTION OCH USA:S FRAMTID
ISBN 978-91-27-13153-8 F Ö R FAT TA R F OTO : N I C K F I TZ H U GH OMS L AG S F OTO : C H AR LE S OMMAN N EY
Gelin-Högern-Omslagsoriginal-120709.indd Alla sidor
9 789127 131538
2012-07-09 11:02