9789147129065

många yrken där man arbetar med människor. Denna kompetens behövs för att verksamhetens kvalitet ska bli god och för att målen ska uppnås, men även för att goda relationer är värdefulla i sig.

Inom skolans värld visar studier att lärares relationskompetens är av avgörande betydelse för att främja elevers lärande och utveckling. I boken presenterar därför författaren teoretiska begrepp och forskning i syfte att bidra med ny kunskap om vad relationskompetens är och hur den kan utvecklas.

Lärares relationskompetens vänder sig främst till blivande och yrkesverksamma lärare, men även till andra professioner som dagligen bygger relationer med andra människor.

Jonas Aspelin är fil. dr i sociologi och professor i pedagogik vid Högskolan Kristianstad. Han har under ett tjugotal år forskat och skrivit en mängd böcker och artiklar om ämnet.

JONAS ASPELIN L Ä R A R E S R E L AT I O N S K OM P ET E N S

R

ELATIONSKOMPETENS är en central kompetens inom

LÄRARES

RELATIONS-

KOMPETENS Vad är det?

Hur kan den utvecklas?

Best.nr 47-12906-5 Tryck.nr 47-12906-5

JONAS ASPELIN

47-12906-5_relationsbaserat lärande omslag.indd 1

29/05/18 10:51 AM

LÄRARES

RELATIONS-

KOMPETENS

Vad är det?

Hur kan den utvecklas?

JONAS ASPELIN

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 3

5/25/18 9:08 PM

INNEHÅLL

FÖRORD

7

1. INTRODUKTION

9

En personlig och professionell förmåga Mellanmänskliga yrken Relation och relationskompetens Det interpersonella i brännpunkten Oförutsägbara relationer och relationsformer Metaforer för relationer En tyst kompetens Om att utveckla relationskompetens Bokens syfte och disposition

DEL I

2. EN RELATIONELL UTGÅNGSPUNKT Relationellt perspektiv Ett fördjupat relationellt perspektiv Avgränsning av begreppet relation Två relationsformer Band Sociala band och relationella band

3. VAD ÄR RELATIONSKOMPETENS? Inledning Kritik mot begreppet kompetens Varför kompetens?

Argument för tal om relationskompetens Scheffs teori om sociala band Modell av tre aspekter av relationskompetens Socialt tillvägagångssätt och relationellt förhållningssätt Ett exempel från en undervisningssituation Applicering av relationskompetensmodellen

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 5

10 12 13 14 15 17 18 19 20

23 23 26 29 33 34 36

39 39 40 41 43 45 49 52 54 59

5/25/18 9:08 PM

4. OMSORG OCH RELATIONSKOMPETENS Noddings omsorgsetik Naturlig och etisk omsorg Omsorg och relationskompetens

DEL II

5. LÄRARES RELATIONSKOMPETENS Forskning om lärare–elev-relationen Skandinavisk forskning om lärares relationskompetens Skillnader i forskningsfokus och begreppssyn Hur eleverna och läraren möts är budskapet Pedagogiskt credo

6. LÄRARSTUDENTERS RELATIONSKOMPETENS Inledning Viktors mössa Undervisning som ett sätt att vara tillsammans med elever Relationskompetens i lärarutbildningsdokument Dansk studie om lärarstudenters relationskompetens

7. OM SVENSKA LÄRARSTUDENTERS UTBILDNINGSBEHOV PÅ OMRÅDET Inledning LÄRK-projektet

8. HUR KAN LÄRARES RELATIONSKOMPETENS UTVECKLAS? Inledning Forskning om professionsutveckling med stöd i video Vad utvecklar studenternas relationskompetens?

Konklusion

9. AVSLUTNING Relationsproblem Kompetensutveckling Referenser

REGISTER

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 6

61 61 63 66

73 73 76 81 83 87

89 89 91 92 94 96

102 102 103

116 116 117 126 131

134 134 146 150

156

5/25/18 9:08 PM

FÖRORD Relationskompetens är en central kompetens inom många yrken där man arbetar med människor. De flesta som arbetar inom utbildning, vård, omsorg och behandling behöver kunna bygga goda relationer. Vi behöver denna förmåga för att lyckas i yrket, för att det ska bli kvalitet i verksamheten och för att mål ska uppnås. Vi behöver den även för att goda relationer är värdefulla i sig själva.

Den här boken handlar om lärares relationskompetens. Boken bygger teoretiska begrepp och sammanställer forskning i syfte att bidra med ny kunskap om vad relationskompetens är och hur den kan utvecklas.

En bärande tanke är att alla som är verksamma inom pedagogiska yrken behöver vara relationskompetenta. En annan bärande tanke är att sådan kompetens är utvecklingsbar samt att dess grund bör läggas på lärarutbildningen.

Jag har forskat, skrivit och undervisat om ämnet i mer än tjugo år.

Detta utifrån övertygelsen om att relationer är grundläggande för vem en människa är och för vad hon gör. Boken koncentreras till ett begrepp – relationskompetens – som föreslås som grundbegrepp för lärares professionalitet ifråga om relationer.

Kivik och Kristianstad, 2018 Jonas Aspelin

FÖRORD

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 7

7

5/25/18 9:08 PM

Vi spelar vår roll, i början valhänt och osäkert men längre fram med den övade skådespelarens rutin. Då och då händer det likväl, att teaterkos­ tymen faller bort under en kort paus innan ridån går upp för en ny akt i livskomedien. Jag är mig själv rätt och slätt. Men om jag börjar fundera på vad ”jag” egentligen är, så fördunstar upplevelsen med detsamma, och det konventionella jaget skyndar sig att ta platsen i besittning.

Gunnar Aspelin1

1 Gunnar

Aspelin var professor i filosofi vid Lunds universitet. Citatet är hämtat från en outgiven anteckning med rubriken ”Infall” från år 1968.

8

FÖRORD

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 8

5/25/18 9:08 PM

Kapitel

1

INTRODUKTION En första bild av relationskompetens Skolgården ligger öde. Längst bort i en tom skolkorridor öppnas en dörr.

En pojke i 15-årsåldern rusar fram. Han stannar vid dörren till klassrummet. Pojken är andfådd och skärrad. Lektionen pågår därinne; man hör ljudet av lärarens tal och elever som rör sig i sina bänkar. Pojken knackar hastigt på dörren, pustar, öppnar och går in.

Detta är öppningsscenen i en film om relationer i skolan som togs fram för några år sedan av norska Direktoratet för utbildning (Utdannings­ direktoratet). Filmen presenterar en rad situationer från skolans värld där relationer sätts på prov. Den visar även på konstruktiva och omsorgsfulla sätt som situationerna kan hanteras på.

Pojken går in i klassrummet. Läraren står och instruerar klassen. Pojken ser ängslig och skamfylld ut. ”Hej Christian! Du kan gå och sätta dig”, säger läraren. Han fortsätter sedan att tala till klassen men kastar under tiden ett öga åt pojkens håll. ”Sätt igång!”, avslutar läraren sin genomgång.

Sen riktar han sig till pojken och ler, går till hans bänk och sätter sig ner på huk. ”Hej, fint att du kom.” Volymen på lärarens tal är klart lägre än förut.

Så säger han något som får oss som betraktare att förstå att pojken har det trassligt för tillfället, och att läraren känner till detta. Pojken nickar när läraren talar. Kort därpå plockar pojken fram sina böcker och gör sig redo för skolarbete. Han ser lättad ut.

Läraren välkomnar eleven, till gruppen och till undervisningssituationen. Därefter upprättar han en personlig kontakt. Det kanske tycks INTRODUKTION

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 9

9

5/25/18 9:08 PM

självklart att lärare ska bemöta elever som på filmen. Men sådant bemötande finns så att säga inte ursprungligen, det växer inte fram av sig själv och sker inte automatiskt. I stället bygger det på en oändlig mängd erfarenheter, reflektioner och känslohanteringar. Episoden illustrerar ett kunnande som har kultiverats i och genom tusen och åter tusen interaktioner, delvis inom yrkesrollen, delvis utanför, men alltid inom mellanmänskliga relationer. Läraren hade kunnat agera helt annorlunda.

Han hade till exempel kunnat stanna upp undervisningen, tittat argt på pojken och tillrättavisat honom för att han kom för sent. Han hade även kunnat ignorera pojken, behandlat honom som luft, som ett straff för normbrottet. Men läraren läser av situationen. Det här är ingen pojke som slentrianmässigt kommer för sent. Det här är en pojke som har det kämpigt. För att pojken ska finna sig till rätta i klassrummet behöver läraren bjuda in honom och upprätta en förbindelse som bär. Han be­ höver se pojken, relatera sig till honom som person – inte som en i mängden, inte som vem som helst och inte som ingen. Relationskompetens, som det skrivs fram i den här boken, handlar primärt om att möta den andre här och nu.

En personlig och professionell förmåga För att lyckas väl som lärare i dagens skola behöver man en omfattande och mångsidig kompetens. Man behöver kunna förmedla ämneskunskaper, främja elevernas lärande och bygga goda miljöer för lärande. Man behöver kunna planera, organisera, ordna och leda arbetet i sina grupper.

Därtill behöver man den kompetens som står i centrum i boken, relationskompetens. Lärare och forskare har nog i alla tider känt till sådant yrkeskunnande, men det är först på senare tid som man börjat artikulera det.

Relationskompetens var länge outforskad – sågs som närmast naturgiven eller som automatiskt utvecklad i praktiken. Under de senare decennierna har det emellertid vuxit fram forskning med sådant fokus.

Resultatet är tydligt: För att man ska lyckas med utbildning, för att vi ska kunna tala om kvalitet, för att utbildningen ska vara produktiv för elever, behöver lärare kunna bygga goda relationer. Man kan, som jag ska försöka 10

INTRODUKTION

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 10

5/25/18 9:08 PM

visa nedan, inte ta för givet att sådan förmåga är tillräckligt utvecklad hos lärare, eller att den utvecklas av sig själv.

Lärares relationskompetens är en professionell förmåga att bygga goda relationer. Kärnan består i att (kunna) knyta an, initiera, upprätthålla och utveckla relationer. Kompetensen visar sig i möten mellan lärare och elev.

Relationskompetens är inte bara en fråga om professionalitet utan också om personligt förhållningssätt. Det innefattar hur jag uppfattar mig själv – vem jag är och vill vara som lärare, mitt sätt att tänka om och känna för mig själv. Det innefattar också – och kanske framför allt – hur jag relaterar mig till andra, hur jag träder fram som person i relation till and­ra personer. Kompetensen förstås i termer av möten, kommunikation, relation och känslor – att läsa och känna av vad som kan och bör göras i konkreta skeenden. Det handlar om att värna det genuint mänskliga, om att möta elever på ett värdigt sätt. Kvaliteten på våra verksamheter och profes­sionsutbildningar grundas på sådana möten. Så som vi bemöter våra elever får konsekvenser: oftast marginella, ibland betydande, stundom livsav­ görande.

För en del kanske begreppet relationskompetens leder tankarna till något tekniskt. Nyligen utkom en bok med titeln Fingertoppskänsla. En nödvändig manual i social kompetens (Fexeus, 2017).2 Boken är kryddad med psykologiska tekniker och praktiska anvisningar avsedda att stärka sociala förmågor. Föreliggande bok innehåller inte mycket sådant. Syftet är inte, åtminstone inte främst, att svara på frågor som ”Vad ska jag göra?” eller ”Hur ska jag gå till väga?”. Vad jag främst vill diskutera är frågan ”Hur kan vi förstå detta?”. När man skriver om fenomen som relationer bör man vara försiktig med instruktioner. Åtminstone om man saknar god insyn i människors liv – vilket man oftast gör.

2 Begreppen

social kompetens och relationskompetens ses ibland som mer eller mindre liktydiga.

Jag behandlar inte förhållandet mellan begreppen i boken, och talar heller inte mer om social kompetens. Här vill jag bara föreslå att vi skiljer mellan begreppen. Social kompetens rör förmågan att samspela på ett flexibelt sätt i olika grupper och sammanhang och inom olika slags normsystem. Relationskompetens rör däremot – och det är en innebörd som fördjupas i det följande – förmågan att bygga goda relationer, framför allt i en-till-en-situationer.

INTRODUKTION

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 11

11

5/25/18 9:08 PM

Mellanmänskliga yrken Jag föreställer mig att läsaren av den här boken utbildar sig till eller är verksam inom ett pedagogiskt yrke. Du intresserar dig för relationer och vill gärna utveckla din förmåga att möta andra människor i yrket. Även om jag talar om lärares relationskompetens tänker jag att stora delar av resonemanget har bäring på andra pedagogiska yrken, även utanför det traditionella utbildningssystemet. Därtill tror jag att en hel del tankar går att överföra mer eller mindre direkt till andra sorters yrken.

Man kan påstå att begreppet relationskompetens är relevant för det slags professioner som Fredrik Svenaeus (2009) kallar ”mellanmänskliga”, det vill säga: ”relationsbaserade yrken där förmågan att möta andra människor är avgörande för yrkeskunnandet” (s. 12). Det handlar om yrken som läkare, psykolog, sjuksköterska, tandläkare, socionom, lärare, präst, polis och skådespelare. Relationskompetens hör med andra ord huvudsakligen samman med vård, omsorg, utbildning, behandling, socialt arbete och själavård. På några ställen i boken använder jag uttrycket ”relationsprofessionell”3 som benämning på personer verksamma i nämnda yrken. Den person som ikläder sig en mellanmänsklig yrkesroll ställs inför förväntningar om att agera relationskompetent. Förväntningarna är formella, det vill säga nedskrivna i lagar, förordningar, yrkesetiska riktlinjer och dylikt. De är också informella, det vill säga mer eller mindre outtalade och förgivettagna inom yrket. Ett väsentligt syfte med mellanmänskliga yrken är att bygga relationer med och mellan människor. Lite högtidligt kan man säga att relationsprofessionella verkar i det godas tjänst. Relationskompetens innebär en strävan att göra gott för andra: att beröra, berika och fördjupa partnerns liv, liksom det liv som vi delar. Ur ett mer övergripande perspektiv är den relationskompetentes mission att verka för gemenskap och sammanhållning, för ett samhälle där människor samexisterar och samverkar.

Det finns skillnader mellan mellanmänskliga yrken ifråga om relationskompetens. Som lärare arbetar man delvis på annat sätt med rela3 Begreppet

relationsprofessionell har jag lånat från Krejsler m.fl. (2008), som dock lägger in andra innebörder i det än vad jag gör samt inkluderar några andra yrken.

12

INTRODUKTION

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 12

5/25/18 9:08 PM

tioner än vad man gör som terapeut. Detsamma kan sägas om sjuksköterskor, tandläkare, poliser och de andra yrkena. Likaså kan man förmoda att relationskompetens har lite olika karaktär inom olika underkategorier till respektive yrke. Förväntningar avseende relationskompetens skiljer sig till exempel åt utifrån om man är förskollärare, grundskollärare, gymnasielärare, fritidspedagog, speciallärare, specialpedagog eller högskolelärare. Men det finns huvudsakligen likheter mellan dessa kategorier. Då jag talar om lärares relationskompetens i boken ser jag främst till sådant som är gemensamt för olika slags pedagoger.

Relation och relationskompetens Hur vi förstår begreppet relationskompetens hänger nära samman med vad vi menar med relationer. Relation är synonymt med förbindelse och används i många olika bemärkelser, till exempel om förhållandet mellan nationer, organisationer, grupper och ting. I vissa sammanhang talar man även om individens relation till sig själv, liksom mellan inre, psykiska funktioner. Ifråga om relationskompetens avses huvudsakligen förbindelser människor emellan. Det är så ordet används i den här boken. Mellanmänskliga förbindelser inkluderar minst två parter som påverkar varandra. När du träffar en annan människa påverkas du av honom eller henne och du påverkar själv tillbaka, vare sig du vill det eller inte.

Relationer betyder också mer eller mindre för oss. Relationer till föräldrar och syskon betyder till exempel vanligtvis mer än vad relationer till professionella gör. Detta är emellertid ett förenklat sätt att tala om relationer. Boken bygger på tanken att lärare–elev-relationen kan vara, och ofta är, i hög grad betydelsefull.

Begreppet relation är i sig neutralt. Det betecknar såväl positiva som negativa förbindelser. Relationer kan vara varma och mjuka lika väl som kalla och hårda. Vad vi kan säga är att det alltid finns en viss spänning i relationer. Det har att göra med att relationer befolkas av människor som inte är identiska med varandra. Existentiellt sett finns det ett rum mellan individer i relationer. Rummet kan vara positivt eller negativt. Ibland är vi delaktiga i relationer som vi upplever som vitala och berikande, men INTRODUKTION

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 13

13

5/25/18 9:08 PM

ibland är relationerna stumma, hämmande eller tvingande. Det förefaller rimligt att säga att goda relationer karakteriseras av hög grad av närhet och att deltagarna upplever sig vara förenade med varandra. Men oavsett vilka relationer och situationer vi talar om finns det alltid också något som skiljer oss åt.

Om begreppet relation i sig är neutralt är begreppet relationskompetens däremot normativt. Det är förknippat med yrken där det ingår att påverka människor i en viss riktning, detta med stöd i en etisk åskådning eller värdegrund. Boken tar för givet att man kan tala om mer eller mindre goda relationer. Relationskompetens innebär per definition att agera på sätt som får– eller åtminstone har – potential att få uppbyggliga konsekvenser. Den relationskompetente får partnern att stärkas.

Det interpersonella i brännpunkten Som antytts zoomar boken in på interpersonell nivå. På den utbildningsscen som målas upp i boken finner vi två eller flera individer som är fysiskt närvarande inför varandra, identifierar varandra utifrån sina respektive positioner, samt samspelar med och påverkar varandra. Läraren och eleven möts i ett visst rum under en viss begränsad tid.

Ett skäl till att jag väljer denna scen är att det huvudsakligen är där som relationskompetens realiseras. Vi kan förvisso tala om relationskompetens med avseende på lärarens relation till sig själv – till exempel i termer av självbild, självkänsla och självförtroende. Men en lärare är inte relationskompetent i eller med sig själv. Fenomenet förutsätter eleven. På motsvarande vis kan vi tala om relationskompetens som ett yttre förhållande – se det som en social roll som formas av direktiv och normer för professionellt bemötande. Relationskompetens realiseras emellertid inte av strukturer. För att få en mer heltäckande bild av fenomenet skulle vi behöva beakta olika nivåer – från individnivå, vidare till gruppnivå, upp till organisationsnivå och så vidare. Vi skulle då även kunna väga in relationer mellan olika sociala system, till exempel mellan utbildningsorganisationen och elevens livssituation i stort. Konkret förståelse av relationskompetens når man dock på annat sätt: genom att placera relationen 14

INTRODUKTION

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 14

5/25/18 9:08 PM

lärare–elev i brännpunkten. Jag föreställer mig även att det är den mest verkningsfulla inriktningen om vi vill förbättra relationskompetens, i skolor och på lärarutbildningar.

Oförutsägbara relationer och relationsformer Alla relationer mellan människor är egenartade. Inget möte är det andra exakt likt. Därför kan en lärare inte vara säker på att det han eller hon säger eller gör ska få den effekt som förväntas eller avses. Läraren kanske avläser elevens beteende fel – före, under och efter sin handling. Han eller hon har ju inte direkt tillgång till vad eleven tänker och känner.

Inte heller har läraren kontroll över verksamhetens ramar eller över allt som sker runt omkring samspelet. Vidare har han eller hon aldrig total makt över kontakten med eleven. Relationell praktik är till stor del oförutsägbar.

Relationskompetens handlar därför inte om sådant som att inta vissa poser eller använda bestämda metoder. Det finns inga enkla recept för relationskompetens. Snarare är det en fråga om beredskap, om att vara redo för det oväntade och att kunna förhålla sig till det när det inträffar. Som lärare måste man förvisso utgå ifrån att relationer har vissa former. Vi räknar med ett större eller mindre mått av ordning och förutsägelse i grupper och i kontakt med elever. Vi antar även att relationer är något hanterbart. Som lärare kan jag förlita mig på att den stämning som jag har vant mig vid i en skolklass kommer att vara densamma nästa gång jag träffar eleverna; och om så inte sker tänker jag att det går att ändra på. Vanligtvis tänker jag också att en positiv attityd från min sida skapar bättre förutsättningar för goda relationer. Men relationskompetens realiseras oss emellan och är inte detsamma som min attityd eller mina insatser.

Med begreppet relation avses oftast något som vuxit fram under längre tid. Vi associerar till relationer mellan makar, föräldrar–barn och vänner. Även när det gäller professionella relationer tänker vi på något bestående och mer eller mindre hållbart. Som lärare har man en ambition att steg för steg bygga goda relationer till sina elever. Detta att se relationer som något varaktigt och långsiktigt är självklart inom en del professioner där man INTRODUKTION

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 15

15

5/25/18 9:08 PM

regelbundet träffar samma personer. Relationskompetens handlar i den meningen om mönster av relationer eller, om vi så vill, relationsstrukturer.

Vi kan även använda begreppet relation för förbindelser som är tillfälliga och kortvariga. Varje gång läraren möter sina elever sätts den verklighet som existerar dem emellan i rörelse. Kvaliteten i kontakten påverkas av den vidare kontexten men också av vad som sker i det aktuella ögonblicket. Förbindelser stärks, byggs, hotas, försvagas, repareras. Läraren befinner sig i ett ”här och nu” tillsammans med sin elev. Skeendet har aldrig förut skett på just detta sätt. Relationskompetens i denna mening rör samspelsprocesser och hur väl man knyter an till varandra i dessa. I en del pedagogiska sammanhang träffar man elever sporadiskt. Men också i tillfälliga och kortvariga möten är relationskompetens en fråga om samspel och att knyta an till varandra i detta.

Relationskompetens innefattar alltså relationsbygge i två tidsdimensioner: på längre sikt och i det innevarande ögonblicket. Boken behandlar framför allt den senare dimensionen. Även detta innebär en avgränsning.

Som antytts motiveras den såväl teoretiskt som praktiskt: Teoretiskt lyder motivet att relationer väsentligen är pågående processer. Mönster och strukturer är abstraktioner som vi konstruerar utifrån konkreta skeenden.

Det praktiska skälet lyder att lärares aktiviteter blir som mest verkningsfulla om de koncentreras till det levande nuet.

De individer som befolkar relationer tänker, känner, agerar, interagerar, beter sig och handlar med och gentemot varandra. Vad som händer på den ena sidan – hos eleven – skiljer sig åtminstone något från vad som händer på den andra sidan – hos läraren. Men de båda befinner sig på en allmänning. När den ene agerar och den andre svarar påverkas det delade utrymmet. Eleven önskar bli bemött och få uppleva sig själv som en värde­ full person. Relationskompetens innebär att göra positiv skillnad för eleven. Det handlar om ansvarighet, att svara an i en gemensam process. Den relation som den relationskompetente verkar inom har ett inneboende värde, samtidigt som den leder till något värdefullt.

16

INTRODUKTION

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 16

5/25/18 9:08 PM

Metaforer för relationer I diskurser om pedagogiska relationer används ofta metaforer. En vanlig metafor är begreppet skapa. Ibland sägs det att läraren ska skapa goda relationer med elever och föräldrar. I det svenska lärarutbildningsbetänkandet En hållbar lärarutbildning (SOU 2008:109) står det till exempel att en del lärarstudenter har ”en naturlig fallenhet för att skapa positiva och varma relationer …” (s. 216). Jag använder inte gärna begreppet skapa, då det implicerar att relationer är något som bringas till existens av enskilda individer.

Som lärare kan jag gå in för att skapa goda relationer med mina elever, men relationerna lever delvis sina egna liv. Relationer är inget som jag kan välja att antingen ägna mig åt eller inte göra det. Det är en ofrånkomlig del av att vara lärare och, över huvud taget, av att vara människa. Kort sagt är relationer inget som jag skapar, utan något som skapas i mellanrum.

Verbet forma tycks lämpligare, men är ändå inte riktigt välfunnet. Även detta ord associerar till ensidig påverkan – att en kreatör ger form åt, modellerar någon annan, eller styr någon i riktning mot en viss relationsform. Det riskerar att få eleven att framstå som passiv och utsatt för formandet.

Uttrycket att ”utveckla relationer” då? Jag kommer att använda det en del nedan, särskilt i de avslutande kapitlen. En fördel är att det antyder att relationer finns från begynnelsen men att de även kan kultiveras. En nackdel är att (även) det kan få oss att tänka på relationer som något individer konstruerar, det vill säga att de inte är grundläggande för vad det är att vara människa.

Kanske vore det mest adekvat att uttrycka sig i passiv form och säga att relationer skapas, formas och utvecklas mellan människor. Ett problem med sådana begrepp är emellertid att de kan få relationer att framstå som något mystiskt, något som står utanför den enskildes inflytande. Det skulle strida mot den idé om professionellt och personligt ansvar som boken föreslår. Dessutom skulle det försvåra kommunikation om ämnet, då vi som praktiker är vana vid att tänka i termer av individer som agerar för att åstadkomma något med någon.

Vi behöver ett pragmatiskt sätt att tala om vad som sker och görs med relationer. I det syftet använder jag metaforen bygga. Även detta ord associerar kanske till individer som upphovsmän – att någon har en plan att INTRODUKTION

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 17

17

5/25/18 9:08 PM

förverkliga något som inte fanns från början. Men man kan också tänka sig ett pågående bygge, att någon eller några bygger vidare på något redan existerande.

En tyst kompetens Det yrkeskunnande som innefattas i relationskompetens är till stor del tyst. Tillsammans med eleven säger du saker, gör saker och uttrycker dig utan att det kommenteras och utan att ni är medvetna om det eller vad det kan betyda. Mellan er byggs de band som till stor del är osynliga och verkar i tysthet. Varje lärare/människa rör sig och gestikulerar till exempel på sätt som framstår som typiska i situationen, men som också avviker i något mer eller mindre subtilt avseende. Vi är aldrig fullt medvetna om vare sig regelbundenheter eller anomalier ifråga om vårt beteende. Ditt och elevens sätt att tala, era gester, era ansiktsuttryck och era kroppspositioner liksom era tankar och känslor, äger mestadels rum vid sidan om din uppmärksamhet på andra saker. Som lärare siktar du nog i första hand in dig på elevens lärande, på att vissa kunskaper, förmågor, färdigheter etc., ska utvecklas. Man kan uttrycka det som att relationskompetens ofta finns i lärarens periferseende snarare än i hans eller hennes omedelbara blickpunkt. I mötet med eleven agerar vi alltid mer eller mindre relations(in) kompetent, men innebörden går oss inte sällan förbi.

Att relationskompetens till stor del är tyst kan tolkas både negativt och positivt. Å ena är det ett problem som vi kan möta genom att utveckla ett mer nyanserat, professionellt språk inom området. Hela den här boken bygger på denna idé, att fenomenet relationskompetens behöver synliggöras mer och bättre. Emellertid är en viss tystnad såväl ofrånkomlig som positiv. Ofrånkomlig eftersom det mål som läraren koncentrerar sig på och vill åstadkomma huvudsakligen rör annat än relationer. Positiv eftersom vi kan vara relationskompetenta utan att vara medvetna om det och att ett medvetandegörande skulle kunna bli kontraproduktivt. Om läraren börjar rikta alltför stort fokus på relationer riskerar han eller hon att hämmas av en besvärande metareflektion. Det motverkar inte bara själva relationsbygget utan också möjligheterna att främja elevens lärande.

18

INTRODUKTION

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 18

5/25/18 9:08 PM

Register A autenticitet 139 D delta i praktik 116 didaktisk kompetens 111 differentiering 47 differentieringskompetens 50, 112 digital video 117 distans 47

M mellanmänskliga yrken 12 metaforer 17 mikrovärld 45 N naturlig omsorg 63 närhet 47

F forskningscirklar 116

O omdöme 40 omsorgsgivare 62 omsorgsmöte 66 omsorgsrelation 66 omsorgstagare 62 optimal differentiering 47

I individualistiskt perspektiv 26 interpersonell förståelsemodell 108 interpersonell nivå 75, 137 interpersonell roll 141

P pedagogisk omsorg 66 personlig tolkningsram 84 primärrelation 31 professionell självförståelse 86

J Jag−Det 33 Jag−Du 33

R relation 13 relationella band 36 relationellt förhållningssätt 52 relationellt perspektiv 24 relationsarbete 76 relationsproblem 90 responsivitet 118 rollövertagande 48

E etisk omsorg 63

K kollegiala samtal 116 kollektivistiskt perspektiv 26 kommunikativ kompetens 50, 112 kompetens 41 kompetensutveckling 146 konventionell roll 141 L ledarkompetens 111 LÄRK-projektet 103 156

S samklang 46 sekundärrelation 31 sensitivitet 118 skam 48

REGISTER

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 156

5/25/18 9:08 PM

sociala band 36 socialt tillvägagångssätt 52 socioemotionell kompetens 51 stolthet 48 subjektiv undervisningsteori 84

U underdifferentiering 48 undervisning som ett sätt att vara 92 Ö överdifferentiering 48

REGISTER

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 157

157

5/25/18 9:08 PM

ISBN 978-91-47-12906-5 © 2018 Författaren och Liber AB

Förläggare: Mattias Nykvist Projektledare: Maria Emtell Redaktör: Elisabeth Åman Omslag och typografi: Anna Hild Produktion: Lars Wallin

Första upplagan 1 Repro: Integra Software Services, Indien Tryck: People Printing, Kina 2018

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och elevers begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt BONUS-avtal, är förbjuden. BONUS-avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner och universitet.

Intrång i upphovsmannens rättigheter enligt upphovsrättslagen kan medföra straff (böter eller fängelse), skadestånd och beslag/förstöring av olovligt framställt material. Såväl analog som digital kopiering regleras i BONUS-avtalet. Läs mer på www.bonuspresskopia.se.

Liber AB, 113 98 Stockholm tfn 08-690 90 00 www.liber.se kundservice tfn 08-690 90 00 e-post: kundservice.liber@liber.se

47129065_Larares relationskompetens_Korr3.indd 4

5/25/18 9:08 PM

många yrken där man arbetar med människor. Denna kompetens behövs för att verksamhetens kvalitet ska bli god och för att målen ska uppnås, men även för att goda relationer är värdefulla i sig.

Inom skolans värld visar studier att lärares relationskompetens är av avgörande betydelse för att främja elevers lärande och utveckling. I boken presenterar därför författaren teoretiska begrepp och forskning i syfte att bidra med ny kunskap om vad relationskompetens är och hur den kan utvecklas.

Lärares relationskompetens vänder sig främst till blivande och yrkesverksamma lärare, men även till andra professioner som dagligen bygger relationer med andra människor.

Jonas Aspelin är fil. dr i sociologi och professor i pedagogik vid Högskolan Kristianstad. Han har under ett tjugotal år forskat och skrivit en mängd böcker och artiklar om ämnet.

JONAS ASPELIN L Ä R A R E S R E L AT I O N S K OM P ET E N S

R

ELATIONSKOMPETENS är en central kompetens inom

LÄRARES

RELATIONS-

KOMPETENS Vad är det?

Hur kan den utvecklas?

Best.nr 47-12906-5 Tryck.nr 47-12906-5

JONAS ASPELIN

47-12906-5_relationsbaserat lärande omslag.indd 1

29/05/18 10:51 AM