9789144076843 by Smakprov Media AB

Kunskap om människans språk är kunskap om vår värld, om våra olika gemenskaper och om oss själva som individer. Sådan kunskap bidrar till att öka vår förståelse för livet i den språkande tillvaron. Språket och språkarna är en bok om språkets uppkomst, språks spridning, död och återuppståndelse; om talat, skrivet och tecknat språk. Författaren behandlar också språks byggstenar och olika funktioner, och han resonerar om språkets makt och maktens språk. Några kapitel ägnas åt flerspråkiga stater och människor, barns språktillägnande och språkstörningar. Vidare behandlas attityder till olika språk och språkformer, språkteknologi nu och i framtiden, hur språkliga fenomen kan undersökas – och en hel del annat språkligt! Boken har sin utgångspunkt i gymnasieämnet ”Människans språk”, som hämtar sitt stoff från språkvetenskapens olika fält, och den handlar om de kunskaper och förmågor som ämnesplanen anger. Den vänder sig i hela sin bredd till blivande och verksamma svensklärare – från grundskola till gymnasium – samt till högskolestuderande i olika språkämnen.

| Språket och språkarna

Språket och språkarna

Jan Einarsson

Jan Einarsson är språksociolog och professor emeritus i nordiska språk vid Lunds universitet. Han har varit lärarutbildare, vetenskaplig ledare för Nationella forskarskolan i svenska med didaktisk inriktning och har författat en rad böcker, bl.a. Godmorgon pojkar och flickor. Om språk och kön i skolan, Barns språkliga dagar och Språksociologi.

Språket och språkarna Jan Einarsson

Art.nr 35836

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07684-3–cover.indd 1

2013-05-07 13.31

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 35836 ISBN 978-91-44-07684-3 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Jan Einarsson Printed by Elanders Poland, Poland 2013

978-91-44-07684-3_01_book.indd 2

2013-04-25 09:23

Innehåll

Förord 9 K apitel 1

Inledning 11

1.1 Gymnasiekursen ”Människans språk” 12 1.2 Bokens innehåll och disposition 13 K apitel 2

Språkets uppkomst 17

2.1 Vetenskapliga teorier 17 Fakta och fantasi 18 Tankar från 1800-talet 19 Nutida forskning 20 2.2 Mytologiska förklaringar 27 Babels torn och den språkliga mångfalden 28 K apitel 3

Djurs läten och människans språk 33

3.1 Hur gör djur? 34 3.2 Människans språk och djurens 35 3.3 Människans ordlösa uttrycksmedel 38 K apitel 4

Språks spridning och försvinnande 41

4.1 Samlare, bönder och språk 42 4.2 Bondeliv och språk 43 4.3 Språks död och återuppståndelse 46 Hur hebreiskan fick nytt liv 48 Språks försvinnande 49 © F ö r fatta r en o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-07684-3_01_book.indd 3

2013-04-25 09:23

Innehåll K apitel 5

Skriften 53

5.1 Olika skriftsystem 56 Stavning 59 Skriv- och läsriktningar 61 Handstilar 61 5.2 Vidgade textbegrepp 63 K apitel 6

Talat, skrivet, tecknat 67

6.1 Talat och skrivet 67 Förutsättningar och form 67 Skriften och skribenterna 70 6.2 Dövas teckenspråk 72 Uttrycksformer 73 K apitel 7

Språks byggstenar 77

7.1 Alla språk är lika 79 Språkljud 79 Ord 81 Fraser, satser och meningar 85 Texter 87 Semantik 88 Metaforerna i våra liv 90 7.2 Alla språk är olika 92 K apitel 8

Språks funktioner 97

8.1 Interindividuell funktion 98 8.2 Intraindividuell funktion 101 Att prata för sig själv 101 Språk, varseblivning och kunskap 102 Språk och tänkande 104 Språk och känslor 104 8.3 Gruppsammanhållande funktion 105

978-91-44-07684-3_01_book.indd 4

2013-04-25 09:23

Innehåll

8.4 Språkets makt och maktens språk 106 Nyspråk 107 Nyspråk, retorik och politik i praktik 109 Klarspråk 112 K apitel 9

Språken i världen 115

9.1 Från dialekt till språk 115 9.2 Familjer och släktskap 118 Indoeuropeiskan och andra familjer 118 9.3 Språk som bro och barriär 121 Lingua franca 121 Pidgin och kreol 122 Konstgjorda språk 123 Allvar och skämt 124 Klingonska 126 Översättning 127 K apitel 10

Flerspråkiga stater 131

10.1 Språkpolitik 131 10.2 Språkplanering i praktiken 133 10.3 Flerspråkiga stater i världen 135 10.4 Språkpolitik och språk i Norden 137 Språklag och minoritetsspråk i Sverige 139 K apitel 11

Flerspråkighet hos individer och kulturer 143

11.1 Att tillägna sig två förstaspråk 144 Effekter av tvåspråkighet 146 11.2 Interkulturell kommunikation – möten och krockar 146

978-91-44-07684-3_01_book.indd 5

2013-04-25 09:23

Innehåll K apitel 12

Barns språktillägnande 153

12.1 Miljön och arvet 154 Språkkänslan – ett resultat av arv och miljö 158 12.2 Läsa och skriva 161 Funktionell och digital analfabetism 163 12.3 Lära läsa och skriva 164 Skriva vid tangenter och läsa vid skärm 166 12.4 Lära främmande språk 168 Hur? 169 K apitel 13

Språkstörningar 175

13.1 Att inte ”prata rent” 175 13.2 Stamning 177 13.3 Läs- och skrivförmågan och självförtroendet 178 13.4 Dyslexi 178 13.5 Afasi 180 K apitel 14

Språkvarieteter 185

14.1 Gemenskap, normer och ackommodation 185 14.2 Lekter 189 14.3 Skrift, tal, situation och lekter 192 14.4 Formellt och informellt 194 14.5 Tal- och skrivsituationer 197 K apitel 15

Attityder till språk och språkare 199

15.1 Språk och lekter 200 Dialekter och sociolekter 201 Sexolekter 203 Enskilda ord och uttryck 205 Ortnamn 207

978-91-44-07684-3_01_book.indd 6

2013-04-25 09:23

Innehåll K apitel 16

Människors namn och identitet 211

Förnamn 212 Efternamn 214 Namn i kulturmöte 215 K apitel 17

Språkteknologi nu och i framtiden 221

Livet på nätet 221 Näthat och nätkärlek 223 Maskinöversättningar och andra hjälpmedel 224 Hjälp åt funktionshindrade 226 Skribentstöd 227 17.1 Infrastruktur för språken i Sverige 228 K apitel 18

Att undersöka språkliga fenomen 231

18.1 Intervjuer, introspektion och elicitation 233 18.2 Experiment 236 18.3 Textanalys 237 18.4 Databanker, webb-platser och annat 238 K apitel 19

Inbjudan till tankar om språk 243

Bilaga 1 251 Ur Göran Palm: Dikter på vers och prosa (1976) 251

Litteratur 253 Person- och sakregister 259

978-91-44-07684-3_01_book.indd 7

2013-04-25 09:23

978-91-44-07684-3_01_book.indd 8

2013-04-25 09:23

Förord

Våren 2011 arbetade jag med en text om den språkliga delen av gymnasiets svenskämne. I de styrdokument för svenskämnet som jag läste i samband med detta talas det naturligtvis om vikten av att eleverna får skriva, läsa, tala och lyssna. – Om vad ska de skriva, läsa, tala och lyssna? frågade jag. Men styrdokumenten gav inget svar på min fråga. Mitt eget svar blev förstås: Om människans språk. Och jag började fundera på vad inom detta gigantiska ämne som skulle kunna platsa som stoff för gymnasisters skrivande, läsande, talande och lyssnande. I samma veva fick jag syn på en ny ämnesplan som kom från Skolverket. Den hade just rubriken ”Människans språk”, för övrigt samma rubrik som på Per Linells klassiska översiktsbok: Människans språk: en orientering om språk, tänkande och kommunikation (2 uppl. 1982). (Den kom ut i en första tryckning 1978.) Sedan dess har Östen Dahl gett ut boken Språkets enhet och mångfald (2 uppl. 2007) som också den är en översiktsbok. Fredrik Lindström har gett ut översiktliga böcker om språk: Världens dåligaste språk: tankar om språket och människan idag (ny utg. 2006) och Jordens smartaste ord: språkliga gåtor och mänskligt tänk (ny utg. 2004). Själv har jag i den här boken försökt hitta ett innehåll, tonläge och tilltal som ligger någonstans mellan dessa tre storheters. Boken är tänkt att vara ett stöd för lärarstuderande och lärare som undervisar i språkämnen på gymnasiet, i första hand i kursen ”Människans språk”. Det innebär att innehållet ska täcka ett omfattande stoff på ett begränsat utrymme. Boken ska gå från urtid till nutid till framtid. Den ska gå från globalt till provinsiellt till individuellt. Det innebär att jag måste servera lite av allt med risk för att det blir alltför lite av alltför mycket eller alltför mycket av alltför lite. Men jag hoppas förstås att boken trots allt ska erbjuda en väg © F ö r fatta r en o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-07684-3_01_book.indd 9

2013-04-25 09:23

Förord

in till förståelse för språkets värld och vara till nytta och glädje för lärare, studerande och också för den alltid lika intresserade allmänheten. Jag ger efter varje kapitel anvisningar om litteratur för vidare läsning. Det är ett sätt för mig att visa läsaren en väg ut ur min egen text. (Många av de anvisade texterna kan säkert läsas, förstås och diskuteras också av gymnasister.) Synpunkter tar jag tacksamt emot på min e-postadress som är jan.einarsson@nordlund.lu.se. Lund när det våras 2013 Jan Einarsson

978-91-44-07684-3_01_book.indd 10

2013-04-25 09:23

Kapitel 3

Djurs läten och människans språk

Genom att studera hur olika djur kommunicerar kan vi kanske få en vidare förståelse för vad det innebär att vara en människospråkande varelse. Kunskap om det djuriska skänker perspektiv åt det mänskliga. Alltså: ”Hur gör djur?”, d.v.s. de djur som inte är människor. De flesta människor talar om djurs läten. Men inom etologin, d.v.s. vetenskapen om djurs beteenden och dessas orsaker, talar forskarna med respekt och inlevelse om djurs språk. Etologen Per Jensen har t.o.m. skrivit en bok med den för språkvetare (och även för andra?) något uppseendeväckande titeln Djurens språk. Samtal om makt, sex och barnuppfostran (2001). Där tillskrivs djur förmågan att använda en sorts språk – förvisso annorlunda än människans, men ändå språk. Språkforskare är mer benägna att reservera ordet språk för människans språk och betrakta språkförmågan som något som är unikt för just arten människa. Djuren tillskrivs också en förmåga att föra en sorts samtal. Det är då förstås fråga om samtal med delvis andra uttrycksmedel än de som tas i bruk i mänskliga samtal. Men de kännetecknas ändå av turtagning, d.v.s. deltagarna turas om att ha ”ordet” i en kommunikation. Gester och röst variationer är centrala inslag i djurens kommunikation liksom i människans samtal ansikte mot ansikte. Biologer kan på ett objektivt sätt beskriva djurs kommunikation med hjälp av matematiska modeller och flödesscheman. De kan tolka djurens signaler på ett sätt som inte är människocentrerat. Men de kan också – så gott det nu över huvud taget låter sig göras – översätta djurens signaler till människospråk. Det budskap som en hund får genom doften av en annan hunds urin kan t.ex. omformuleras ungefär så här: ”Jag /d.v.s. den kissande © F ö r fatta r en o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-07684-3_01_book.indd 33

2013-04-25 09:23

3 Djurs läten och människans språk

hunden/ var här för mindre än en timme sen, jag är en könsmogen hanhund, jag är medelstor och jag kommer att utmana dig på slagsmål om vi möts.” En fisk i havets djup kan med elektriska signaler meddela att den befinner sig just där den befinner sig och att den är djuriskt ilsken. Djur kommunicerar med djur av den egna arten, men också med djur av andra arter och i vissa fall – när det är fråga om domesticerade djur – också med människor. De signaler som djuren sänder ut är anpassade efter deras kroppsform som i sin tur är anpassad efter den miljö som de lever i och efter hur de (över)lever där. Signalerna kan skickas t.ex. genom förändringar i färg och kroppsform, rörelser, ljud (läten), vibrationer, doftämnen eller elektriska stötar. Liksom vi människor meddelar de vem man är, hur man känner sig och vilka avsikter man har. Deras avsikter är dock, vad vi vet, normalt inte styrda av någon hög grad av medvetenhet. Deras signaler kommer instinktivt. De motsvaras av människans tonfall, läten, gester, minspel, färgförändringar (vi rodnar och bleknar), skakningar och dofter. Detta är uttrycksmedel som också människan har tillgång till i sitt biologiska system. Människan har större kontroll över de verbala uttrycken än över de ickeverbala uttryck som hon har gemensamt med de andra djuren. Hon har svårt för att viljemässigt kontrollera de icke-verbala uttrycken. Förändringar av färg (rodnande vid förlägenhet och bleknande vid skräck), ökad pupillstorlek (vid intresse och upphetsning) och doftsignaler (vid sexuell attraktion?) är helt och hållet utom mänsklig viljekontroll. Därför är de icke-verbala uttrycken, som jag tidigare nämnt, svåra att ljuga med, och därför uppfattas de också som mer trovärdiga än de verbala.

3.1 Hur gör djur? Per Jensen ger i Djurens beteenden (2006:103ff) exempel på hur våra tamdjur höns, hästar, grisar, får, kor, hundar och katter kan kommunicera och vad de ”säger”. Jag återger här endast en liten del av hans beskrivning av hönsens ”språk”. Höns brukar ju betraktas som allmänt virriga. Men vi ska strax finna att vi människor har en del likheter också med dessa de kanske mest ringaktade och minst människolika av de nämnda husdjuren. Läten, kroppsställningar och rörelser är de viktigaste inslagen i det språk höns använder.

978-91-44-07684-3_01_book.indd 34

2013-04-25 09:23

3 Djurs läten och människans språk

Lätena är mycket väl utvecklade. Man har kunnat urskilja mer än tio distinkt olika ljudyttringar hos kycklingar och dubbelt så många hos de vuxna. Ungarna kan t.ex. pipa, kvittra, drilla och skrika, allt för att kommunicera med hönan eller andra kycklingar. En höna som har kycklingar med sig kluckar regelbundet, så att de ska veta var hon är. Hittar hon något riktigt gott lockar hon till sig ungarna med korta upprepade rop. Utstöter hon istället ett långt kurrande, talar det om för kycklingarna att det är dags att vila.

Hönsen har flera olika ”talhandlingar” med olika, distinkta uttryck. De kan anpassa sina uttryck efter kommunikationssituationen på ett ändamålsenligt sätt, t.ex. när de varnar för olika sorters faror. De kan hävda sin maktposition, markera över- och underordning och hantera konflikter. De kan markera såväl närhet som avståndstagande aggressivitet. I hönsgården finns det liksom i andra samhällen en social rangordning, det är en gammal iakttagelse. På senare tid har det visat sig att en sådan social skiktning, maktstruktur, finns hos de flesta djur som lever i grupper. Att det är så inom människogrupper är förstås känt sedan länge. Därför används ordet hackordning också för en hierarkisk struktur bland människor – och inte bara bland höns.

3.2 Människans språk och djurens Lingvisten Per Linell presenterar i Människans språk (1982:28f) en lista med särdrag som utmärker det mänskliga språket. Jag återger delar av den här nedan. Där anges tolv utmärkande drag i det mänskliga verbala språket. Dessa är skrivna med kursiv stil. I kommentarerna jämförs dessa med kommunikativa förmågor hos syrsor/gräshoppor, honungsbin, duvor, finkar/ kråkor, apor med ”ljudord”, hunddjur (vargar, rävar, tamhundar) och schimpanser med inlärda gestspråk. Vi ser här att vi har en hel del gemensamt, vi och de andra djuren. 1 Akustiskt medium. Människan kan vid sidan av själva orden också kommunicera genom röststyrka, tempo, rytm, tonhöjdsväxlingar, pauser, grymtningar, harklingar. Sådana mer eller mindre planerade © F ö r fatta r en o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-07684-3_01_book.indd 35

2013-04-25 09:23

3 Djurs läten och människans språk

uttryck hos människan har också de andra djuren som är med i jämförelsen. 2 Rollväxling mellan sändare och mottagare. Människans kommunikation sker primärt i samtal, där sändare och mottagare turas om att signalera. Så är det också i kommunikation inom de andra djurarter som är aktuella här. 3 Medvetenhet. Det här särdraget innebär att sändarna själva är medvetna om och kan uppfatta de viktiga dragen i sina egna signaler. Detta gäller för alla arterna utom för honungsbina. Och hunddjuren, enligt Linell måste jag skynda mig att tillägga.1 4 Referens till yttervärlden. Kommunikationen kan handla om något annat än om djuret självt. Den förmågan har alla arterna, utom (antagligen) syrsor/gräshoppor. 5 Tecknens godtycklighet. Uttryckets form har inget samband med det uttryckta, det avbildar inte detta. Så är det hos alla arterna utom syrsor/gräshoppor (antagligen), honungsbin och hunddjur. 6 Diskrethet. Kommunikationen bygger på en kombination av enskilda, avgränsade tecken. Så är det för alla arterna utom för honungsbin som dansar med vaggande kropp i kontinuerliga, sammanhängande rörelsemönster (åttor) som visar var det finns nektar och pollen. Dansen pekar ut riktning och avstånd till godsakerna. 7 Relativt oberoende av yttrandesituationen. Budskapet kan handla om något som inte är närvarande i själva kommunikationssituationen. Syrsor/gräshoppor, duvor och hunddjur kan inte skicka sådana meddelanden. (Men hundar kan trots allt genom att kissa sända meddelanden till andra hundar som inte är närvarande vid kisskommunikationssituationen, det har vi sett exempel på ovan.) 8 Öppenhet, d.v.s. möjlighet att bilda nya tecken för nya företeelser. Det kan inte syrsor/gräshoppor, duvor, hunddjur och antagligen heller inte schimpanser som har lärt sig ett gestspråk. 9 Konventionalitet. Kommunikationen bygger på tecken som överförs mellan generationerna genom inlärning. Så sker i en del 1 Hundarna beskrivs i listan som förvånansvärt inkompetenta. (Fast de kan ju ändå ljuga enligt punkt 10.) Jag kan i mitt inre öra höra hur hundälskande läsare morrar ilsket. Men jag hukar mig fegt bakom Per Linell och säger: ”Det var han som sa det.”

978-91-44-07684-3_01_book.indd 36

2013-04-25 09:23

3 Djurs läten och människans språk

av människans icke-verbala uttryck, t.ex. ”tummen upp”, (liksom naturligtvis i det verbala språket). Sådan inlärning sker också hos finkar/kråkor och i schimpansers inlärda gestspråk. Det är osäkert hur det förhåller sig i de andra djurspråk som är aktuella här. 10 Möjlighet att ljuga. Bara människan, hunden och schimpansen kan ljuga. 11 Möjlighet för användare av en språkvariant att lära in en annan variant. Det är bara människan, finkar/kråkor och schimpanser som kan lära sig nya språk och dialekter. 12 Möjlighet att kommunicera om språket självt. Den möjligheten har bara människan, inte någon av de andra aktuella djurarterna. Förmågan att kommunicera om språket självt är alltså unik för människan. Att språka om språk är alltså höjdpunkten i människans hittillsvarande evolutionära utveckling. Det är där vi befinner oss just nu, du och jag bästa läsare. De olika djurspråk som jag har nämnt är begränsade till att kommunicera om ett eller ett par olika ämnen. Människan kan uttrycka så oändligt mycket mer. • Kännetecknande för det mänskliga språket är bl.a. att det inte finns något nödvändigt och inbyggt samband mellan innehållet och det språkliga uttrycket i en utsaga. Uttrycket är arbiträrt, godtyckligt. Förståelsen mellan olika språkare bygger på en sorts överenskommelse (konvention) mellan dem: Säger du t.ex. Boken är röd så tolkar jag ditt yttrande som att det betyder ’boken är röd’. Men du kunde lika gärna ha sagt t.ex. Dörränebok, och hade konventionen då varit att just detta skulle betyda ’boken är röd’, så hade jag gett uttrycket den betydelsen. Generellt sett är det så. Undantag är ett antal s.k. onomatopoetiska (ljudhärmande) ord, som vissla, susa och dunka. Men också sådana uttryck är konventionella inom vissa gränser. Amerikanska grisar säger t.ex. enligt konventionen oink, oink, men svenska grisar säger nöff, nöff enligt konventionen, som är en nödtorftig återgivning av alla grisars universella läten. För ingen har väl mött en ”engelsktalande” gris som sagt oink, oink eller en svensk som sagt nöff, nöff eller en finsk röh eller en kinesisk hulu-hulu? Eller © F ö r fatta r en o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-07684-3_01_book.indd 37

2013-04-25 09:23

3 Djurs läten och människans språk

har verkligen t.ex. amerikanska, svenska, finska och kinesiska grisar olika dialekter av sitt gris-läte? (På nätet finns det flera olika sajter med språkliga återgivningar av olika djurs läten i olika språk.) • Finessen med det mänskliga, verbala språket är alltså att ljud, som i sig själva är betydelselösa, får en betydelse när de i en viss ordning kopplas till andra ljud. De bildar då meningsbärande enheter. Dessa ljudkombinationer (ord, fraser, satser) kan också skapa föreställningar om sådant som ligger utanför det som är inom syn- och hörhåll. Vi kan språka om det icke närvarande, det dåvarande och det som ännu inte finns. Vi kan fantisera och skapa nya världar.

3.3 Människans ordlösa uttrycksmedel Liksom de andra djuren kan människan alltså kommunicera icke-verbalt, ordlöst med rösten och kroppen, sjunga och dansa. (Vi kan också till skillnad från djuren uttrycka oss med bilder och musik, uttrycksmedel som inte är direkt kopplade till den egna kroppen.) En person som är i det närmaste orörlig och talar utan kroppsligt ackompanjemang betraktas nog som onatur lig. I själva verket är det väl omöjligt för oss att låta bli att kommunicera icke-verbalt. Vi kan väl knappast ”tiga” med minspel och kroppshållning, inte ens när vi talar i telefon och är osynliga för mottagaren kan vi göra det. När vi använder rösten, så ”säger” den redan genom sin karaktär i sig själv alltid något som kan tolkas, även om den inte säger några ord.2 Den kan ge vinkar om talarens ålder, kön, sociala härkomst och geografiska ursprung. Dessutom uttrycker vi ordlöst våra känslor och sinnestillstånd: sorg, trötthet, iver, irritation, ilska, glädje … Vi avslöjar också attityder mot den som vi talar med (vördnad, förakt, medlidande, ömhet, kärlek …) och mot det som vi talar om (ironi, tvivel, övertygelse …).

2 I skrift kan vi numera använda smajlisar för att uttrycka oss (stereotypt) kroppsspråkligt. Om vi skriver för hand, kan handstilen kanske säga något om vad vi är för sorts personer och i vilken sinnesstämning vi skriver.

978-91-44-07684-3_01_book.indd 38

2013-04-25 09:23

3 Djurs läten och människans språk

Den här ordlösa kommunikationen är ett komplement och ackompanje mang till det som sägs med talade ord. Den är bara delvis möjlig att kontrollera viljemässigt. De icke-verbala uttrycken tillskrivs därför som sagt normalt större trovärdighet än de verbala. Med orden kan vi medvetet fara med osanning, men för att kunna ljuga trovärdigt med rösten och kroppen krävs det särskilda talanger, kanske t.o.m. skådespelarutbildning. • Man kan skilja på icke-verbala signaler som frambringas paralingvistiskt med rösten (taltempo, röststyrka, rytm, harklingar, stånk och stön) och sådana som uttrycks med andra medel, extralingvistiskt, och som vi alltså inte förmedlar med röstapparaten, utan mer med kroppen i övrigt. Dessa kan vara mer eller mindre omedvetna och okontrollerbara som skratt, gråt, handsvettning (vid nervositet), rodnad (vid förlägenhet), pupillförstoring (vid sexuell eller annan upphetsning, t.ex. vid bra sits i pokerspel). Andra kan vara mer medvetna och konventionella, som olika typer av leenden, blinkningar, klappar, kindpussar och kramar. Klädsel, frisyr, piercing, tatuering och make-up kan också sägas vara extralingvistiska signaler som kan tolkas som tecken som kan framhäva eller maskera en människas personlighet och status.

978-91-44-07684-3_01_book.indd 39

2013-04-25 09:23

| Språket och språkarna

Språket och språkarna

Jan Einarsson

Språket och språkarna Jan Einarsson

Art.nr 35836

www.studentlitteratur.se

978-91-44-07684-3–cover.indd 1

2013-05-07 13.31