9789176993842 by Smakprov Media AB

Förslag till katalytisk Fusions-Reaktor (i stället för ITER, TOKAMAK m.ﬂ.)

Konsten att tämja solens energi

Åke Hedberg

Ur innehållet: Olika världsbilder. Kaosteorin – om ett aggregationstillstånd utöver de gängse. Katalysatoreffekter på djupare nivå än den kemiska. Vad är emergens på den fysikaliska nivån? Om fusionsprocesserna på solen. En fungerande fusionskraft? Ja, tack! Hur kan Coulomb-barriären elimineras? Så fungerar ett konventionellt fusionskraftverk av tokamak-typ (ITER). Vad händer på Solen, egentligen? Tyngdkraftens roll på Solen. Den föreslagna fusionsprocessen är katalytisk, självstyrande och självreglerande! *****

Tidigare utgivningar: Books: (on many bookseller) ISBN: 978-91-7463-591-1 UNIVERSUMS BYGGSTENAR ISBN: 978-91-7569-820-5 'What are light quanta?' ISBN: 978-91-7569-244-9 Instead of the ITER project and the TOKAMAK principle På Adlibris m.fl. bokhandlar: Universum – utan Big Bang... På YouTube: https://youtu.be/gZ9xrqmkoQ4 (Cosmos and Universe: How does it works without a Big Bang?)

E-post: akehedberg@kiruna.nu Hemsidor: http://cosmology.one/kosmos2.html http://www.sofia.linnea.com/~akejean/

Förord

På våren 2010 sökte jag efter och studerade artiklar på Internet som handlade om katalytisk fusion.1 Särskilt efter sådana som beskrev fusionsreaktioner med hjälp av elektroner som katalysator. Jag misstänkte nämligen att det var sådana katalytiska processer som förekom på Solen och det var ju denna typ av fusioner som man försökte efterlikna här på Jorden i syfte att utnyttja och för att så att säga tämja fusionskraften för energiproduktion och i fredliga syften. Att göra vätebomber kunde man, men nu ville fysikerna alltså sedan många decennier att ”tämja” dessa krafter som fanns i solen och fick den att lysa och brinna. Och då gällde det att verkligen förstå hur den fungerade. Men ännu efter ca sextio (60) år hade man inte lyckats! Något måste ju uppenbarligen vara fel. På Wikipedia kan vi läsa om begreppet och företeelsen katalysator: Som "katalysator" betecknar man substanser som underlättar kemiska eller fysikaliska förändringsprocesser utan att tillföra energi till processen. Katalysatorer av varjehanda slag förekommer i en mängd olika organiska och oorganiska sammanhang. Enzymer, som reglerar cellers funktioner och därmed de fundamentala livsprocesserna, är exempel på biologiskt viktiga katalysatorer. Begreppet katalys är användbart i samband med alla fysiska eller kemiska förändringsprocesser.

Jag fann många sådana ”papers” som handlade om katalys med myoner, en ”fet” släkting till elektronen. Dussintals. Men inte någon som gällde just elektroner! Men så råkade jag efter en tid av en ren händelse verkligen hitta en artikel som beskrev katalytiska fusionsreaktioner med elektroner. Till min förvåning så fann jag snart att den var skriven av en svensk fysiker2, visserligen för ett antal år sedan, men dock. Så jag skrev ett e-brev till honom på hans institution och fick snart ett positivt och vänligt svar. I ett par tre brev vanliga pappersbrev lade så jag fram min syn på det hela, där jag även dristade mig till att komma med en del kritik av hans idé. Observera att det som händer på Solen; dess sätt att fusionera och fungera ger enligt min mening lösningen på hur vi kan göra här på Jorden. På mitt sista brev fick jag inget svar. De nya idéer och den kritik jag kom med blev kanske ”to much”. Så nu offentliggör jag dessa idéer och teorier på detta sätt – som vi ska se så handlar det mer om än en katalytisk process. Må den eller de som kan förvalta och utveckla dessa på ett gagneligt sätt göra det. Kiruna, 1 mars 2011 Åke Hedberg akehedberg@kiruna.nu ***

1 Observera att det inte handlar om någon form av så kallad cold-fusion. Absolut inte! 2 Catalyzing Fusion with Relativistic Electrons, NN Mechanics, KTH January 1997. Uppdaterat 14 juli 2006.

Olika världsbilder Då man på 1920-talet började förstå att det fanns många galaxer i universum utöver vår egen Vintergata och att dessa inte befann sig i ett statiskt tillstånd utan förmodligen befann sig i en snabb expanderande rörelse i från varandra, var den första tanken förstås att allt uppkommit på en gång, vid ett enda tillfälle, i en enda punkt, och sedan kanske drivits isär i en plötslig, gigantisk explosion. Denna tanke var helt Ok vid denna tid. Men att fortfarande idag hålla fast vid denna första-bästa-tanke är inte försvarbart. Det vore som om man fortfarande skulle hålla fast vid synsättet att det verkligen är solen som går upp i öster och ned i väster. Även om det kan förefalla vara så… Det alternativa synsätt jag förordar är grundförutsättningen för lösningen av exempelvis den så kallade energikrisen, det vill säga det faktum att hela vår civilisation bygger på och sitter fast i ett beroende av olja, kol, gas och kärnkraft. Ett beroende som skapat enorma och ständigt ökande problem, som klimatkrisen där stigande koldioxidhalt i atmosfären gör den globala temperaturen allt högre, vilket får havsnivån att stiga allt snabbare och andra hot mot våra liv och vår hälsa. Lösningen ligger uppenbarligen i fusionsenergin.3 Men enligt min mening är det uppenbart att den lösning som ligger i ”tämjandet” av solkraften, det vill säga fusionsenergin, aldrig kommer att verkställas med rådande vetenskapsmetoder. 50-60 års misslyckade ”experiment” med att lösa denna fråga med hjälp av TOKAMAK-metoden bevisar detta. Det är en metod som kräver temperaturer på över hundra miljoner grader och därför en magnetisk inneslutning. Inte ens ITER-projektet med en ”utveckling” av denna gamla metod, trots sin enorma resurstilldelning och uppbackning från EU, USA, Ryssland, Japan m.fl. stater och organisationer, kommer att lyckas. Hela teorin för hur detta ska gå till är helt enkelt felaktig, vilket den svenske fysikern och nobelpristagaren i fysik Hannes Alfvén för länge sedan påpekat.4 Since thermonucluar research started with Zeta, Tokamaks, Stellators – not to forget the Perhapsatron – plasma theories have absorbed a large part of the energies of the best physicists of our time. The progress wich has been achieved is much less than was originally expected. The reason may be that from the point of view of the traditional theoretical physicist, a plasma looks immensely complicated. We may express this by saying that when, by an immense number of vectors and tensors and integral equations, theoreticians have prescribed what a plasma must do, the plasma – like a naughty child – refuses to obey. / …/What is urgently needed is not a refined mathematical treatment (…) but a rough analysis of the basic phenomena. 3 I en intervju med BBC får den världskända teoretiska fysikern Stephen Hawking välja en teknologi som

han tror skulle förvandla samhället. Han väljer kärnfusion, ett sätt att ge människan i princip outsinlig ren energi. 4 Hannes Alfvén. Opening lecture at the “Double Layers and circuits in astrophysics”, Marshall Space Flight

Center, Huntsville, Alabama, March 17-19, 1986. TRITA-EPP -86-04. Department of Plasma Physics, The Royal Institute of Technology, Stockholm Sweden.

Forskarnas grundläggande tanke med att bygga en fungerande fusiosreaktor har varit och är att efterlikna vad som händer på och i solen och andra stjärnor. Även om forskarna inbillar sig det är det inte på det sätt som de tror vad som händer. De har som framgår av citatet fått allting om bakfoten. Det behövs en ”rough analysis of the basic phenomena”, något som aldrig gjorts. Man har gått på i de gamla ullstrumporna och hela tiden försökt inbilla andra att de är nära en lösning. Solens fusionsprocesser är mer fiffiga, vill jag påstå, än de vad de tror och har trott alltsedan något snille på 1920-talet förkunnade hur det gick till. Vad som behövs är en helt ny metod och en ny typ av reaktor byggd på en princip om katalytisk fusion.5 —Kaosteorin För att förstå föreliggande skrift måste man acceptera den grundläggande tanken att det existerar en verklighet, en värld och ett tillstånd utöver det gängse mekaniska. (Observera att det inte handlar om någon form av metafysik. Se Wikipedia: Metafysik är den gren inom filosofin som behandlar frågan om verklighetens grundläggande natur och försöker göra rationella utsagor om fundamentala drag hos allt varande. Metafysik handlar om sådant som vi inte kan uppfatta med våra sinnen, som finns bortom det fysiska, men detta är inte en tillräcklig definition. Från att ursprungligen ha varit ett mer väldefinierat ämne - som kan sägas ha haft "varande i sig" eller "första orsaker" som sitt studieämne - har det idag kommit att inkludera frågor som exempelvis viljans frihet, som förr inte skulle ha betraktats som en metafysisk fråga. Andra frågor som har behandlats inom metafysiken är Hur är naturen beskaffad?, Finns Gud?, Vilken är människans plats i universum? samt begrepp som existens, rum, tid och kausalitet. Denna utveckling av ämnet har gjort att det numera är mycket svårdefinierbart. Metafysiken är ingen vetenskap; där vetenskapen slutar börjar metafysiken. (Wikipedia).)

Den värld eller tillstånd som det handlar om här har olika namn inom fysiken som elektrodynamisk eller elektromagnetisk och inom matematiken imaginär och icke-reell mm. Fysikaliskt handlar det om det ett aggregationstillstånd som ligger över eller bortom de tre vi vanligen tänker på: det fasta, det flytande och det gasformiga. Det är således inget påhittat tillstånd eller enbart tänkt: det är ett experimentellt mycket välkänt tillstånd och finns i vår värld och verklighet men vi märker det inte. Det gäller det kaotiska tillståndet och dess teori.

5 Skissen till en ny typ av fusionsreaktor som bygger på den nya fysikens principer finns beskrivet i boken:

Instead of the ITER project and the TOKAMAK principle ISBN: 978-91-7569-244-9. Författare: Åke Hedberg.

Kaosteorin är den viktigaste av de nya teoribildningarna under senare delen av 1900-talet. För att förstå denna krävs den imaginära enheten och komplexa tal plus tillståndets beskrivning i grafiska former med hjälp av datorer. Men det är Fraktal grafik. Processen beskrivs genom iteration av komplexa tal. Kaos är ett extremt aggregationstillstånd. Ett tillstånd jag kallar absolut (ej 100% Absolut).

inte kaosteorin i sig som är det viktiga, det är dess integrering med naturvetenskap och kosmologi och av detta skapandet av ett tredje nytt. Det handlar alltså om en integrering, inte ett rent tillägg. Det har många redan försökt med men har inte kunnat få så att säga liv och djup i den gamla teoribildningen. Kaosteorin, som förvisso ha rötter långt tillbaka, är således den yngsta av de större naturvetenskapliga områdena. Vad som tidigare hindrat utforskningen av detta område har varit bristen på avancerade räknemaskiner. Utforskningen av komplexa tal ledde fransmannen Gaston Julia och sedan Benoit Mandelbrot fram till begreppet Julia-mängden och Mandelbrot-mängden och begreppet fraktaler. Med hjälp av datorgrafik kunde dessa sedan kopplas ihop med det nya kaosbegreppet och kaosteorin. Inget verktyg har haft så stor roll för att göra de imaginära tillstånden så verkliga som datorerna. Kaosteorin, dynamisk systemteori, studiet av icke-linjära system eller komplexa adaptiva system, som det också kallas, har något av en halo av mystik kring sig. Detta kan komma sig av att det betraktas som ett tvärvetenskapligt forskningsområde men egentligen inte passar in i något klassiskt fack, vilket de flesta andra naturvetenskapliga inriktningar gör. Men betraktar man kaos som ett av naturens aggregationstillstånd, det mest extrema efter de mer kända fasta, flytande och gasformiga tillstånden, så är det onekligen en gren av fysiken. Det är således en fråga om naturens icke-mekaniska sida, dess oformade, formlösa tillstånd och innehåll. En gång i tiden, för cirka hundra år sedan, laborerade fysikerna med begrepp som etern och ljusetern i försök att fylla denna kunskapsteoretiska lucka och för att försöka svara på frågan i vad ljuset i själva verket utbredde sig i. Begrepp som dock Albert Einstein avskaffade i början av år 1900 och sedan tyvärr ersatte med det ännu vagare begreppet ”tomrum”. Frågan i vad ljuset och all annan s k elektromagnetisk strålning faktiskt utbreder sig i är ännu ej utredd och besvarad av den moderna fysiken, vilket är symptomatiskt för dess mekanistiska och ytliga filosofi och dess idag frånvaro av kritiskt tänkande. Det är alltså främst matematikerna som kallar den värld eller tillstånd vi talar om för imaginärt, till skillnad mot det reella tillståndet eller världen. Men egentli8

gen talar de inte om världar eller tillstånd utan om tal, imaginära och komplexa. I denna skrift handlar det dock om en möjlig beskrivning av en verklig värld, en icke-mekanisk värld som existensen av de komplexa talen ger en antydan om. Många har dock förvisso redan varit inne på och även beskrivit och benämnt denna värld utan att ta steget fullt ut och inse dess existens. James Clerk Maxwell exempelvis kallade den ljusetern. Denna icke-mekanistiska värld tillhör dock vår verklighet och kan därför betraktas som en sida av den. Ty naturligtvis har hela vår värld och verklighet precis som myntet två sidor. Utan denna sida är vår värld inte komplett, då den på sin höjd endast kan kallas halv. Många filosofer och matematiker har alltså snuddat vid denna icke-reella och imaginära värld tidigare men inte kunnat, velat eller vågat ta steget och tanken fullt ut. Exempelvis sådana som Leibniz, Gauss och som sagt Maxwell. Kvantme kanikerna har delvis behandlat denna imaginära sida av världsalltet vilket är tyd-ligt i deras matematiska formalism, men de har ej förstått dess betydelse för fysiken och dess utveckling. I modern tid har den brittiske radiofysikern Dr Paul J. Nahin, ECE professor emeritus6 ingående behandlat den imaginära enheten. Han har skrivit flera böcker om imaginära storheter och dess historia, både inom naturvetenskapen och matematiken men aldrig tagit steget fullt ut. Han tycks varken våga eller inse att det ofta är en verklig värld han skriver och berättar om på många hundra sidor. Jag har också skrivit till honom och frågat om detta men tyvärr ej fått någon respons. Nahin har inte förstått det Einstein en gång förstod, nämligen hur man borde tolka Max Plancks nya konstant h. Han förstod att det fanns en fysik bakom siffrorna som h stod för, konstanten var inte endast ett matematiskt konststycke som Planck ansåg den vara. Därför tilltalades Einstein av den nya företeelsen fotonen och dess värde uttryckt i frekvensen gånger h, eftersom han såg den som en fysisk verklighet (även om en förvirrande en) bakom siffrorna. Bohr ogillade det eftersom det gjorde valet av matematisk lösning godtyckligt, tyckte han. Präster och poeter har också talat och skrivit om denna icke-materiella värld i alla tider. Kallat den andlig, gudomlig, översinnlig mm. Men då de haft tvivelaktiga avsikter och varit metafysisk har de inte kunnat utveckla tanken vidare, inte accepterat den fullt ut och/eller kunnat tillföra den en vetenskaplig eller matematisk prägel. De har varken kunnat, vågat eller velat. Folk i allmänhet har i alla tider tänkt och talat om ifrågavarande värld och verklighet i alla tider. Direkt eller indirekt. Givetvis. Det finns belagt genom både urtida grottmålningar och litterära texter. Men för den skull har man inte formulerat teorier om dess beskaffenhet av vetenskaplig art. —-

6 Paul J. Nahin. Professor in electrical engineering, the University of New Hampshire. The Science of Radio,

Springer-Verlag New York, 2001. See even:An Imaginary Tale The story of √-1, Dr. Eulers Fabulous Formula.

I alla dessa sammanhang är också så kallade emergens- och katalysatoreffekter viktiga; ibland helt synliga och uppenbara, men inte alltid. Låt oss se vad som menas med detta.

Emergens. Först några rader om emergens taget från Wikipedia: Emergens är sådana processer där ett komplext mönster formas utifrån samspel mellan enkla strukturer eller beteenden. /…/Emergenta strukturer är mönster som inte skapats av en enskild händelse. Inget befaller ett system att forma ett mönster, snarare så skapar interaktionen av flera delar en komplex kedja som leder till en viss ordning. Det kan hävdas att emergenta strukturer är mer än dess kombinerade delar, eftersom en emergent ordning inte uppstår enbart av delarnas blotta existens - interaktionen av delarna är det centrala. Emergenta strukturer kan finnas i många naturligt förekommande fenomen, inom skilda ämnen som fysik och biologi. Till exempel så är formen på väderfenomen som orkaner en emergent struktur. (Wikipedia).

Och några citat: 1

^ Aristoteles, Metafysiken, Bok 8.6.1045a:8-10: "... helheten är inte, som den var, blott en ihopsamling, det hela är något utöver delarna ...", det vill säga, helheten är större än summan av delarna. ^ "Den kemiska kombinationen av två substanser producerar, vilket är välkänt, en tredje substans med egenskaper skilda från de av de två separata substanserna, eller de två substanserna tillsammans" (Mill 1843) ^ Julian Huxley: "återigen är det en plötslig övergång till en helt ny och mer heltäckande typ av ordning eller organisering, med alldeles nya emergenta egenskaper, och som involverar alldeles nya metoder av fortsatt evolution" (Huxley & Hux ley 1947)(Wikipedia).

Taget för sig är natrium (Na) och klor (Cl) ytterst giftiga och farliga grundämnen, den tunga gröna gasen klor exempelvis användes som stridsgas under första Världskriget. Äter du en ärtstor bit Na, dör du en plågsam död. Men i ett samspel, tillsammans och kemiskt förenade i i natriumklorid – NaCl –, bildar de något helt nytt och får en kvalitativt ny egenskap, nämligen det tämligen ofarliga bordssaltet att ha på äggen. Denna nya egenskap är ett resultat av emergens. Inom krigsvetenskapen talar man om binära stridsgaser. Det är sådana kemiska vapen som består av två skilda, var för sig harmlösa gaser, som när de blandas genast ger upphov till en farlig produkt. Detta är också exempel på emergens, vilket det vimlar av inom kemin, men också på högre nivåer. En svala gör ingen sommar… Kanske det mest extrema exemplet på emergens är dock då ett ägg och en sädescell förenas. Var för sig har de ingen framtid och snart ska de dö: men förena-