9789144113920 by Smakprov Media AB

Pedagogik för förändring – röster som utmanat kunskap och samhälle

BOSSE BERGSTEDT & ANNA HERBERT

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33640 ISBN 978-91-44-11392-0 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2017 studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslag: Jens Martin/Signalera Printed by Mediapool Print Syd AB, Estonia 2017

INNEHÅLL

Introduktion 5

Det antika Grekland (ca 700–31 f.Kr.) 7 Medeltiden (ca 500–1500) 9 Tidig modern tid (ca 1500–1750) 11 Upplysningen (ca 1750–1800) 13 Industrialismens tidsålder (ca 1800–1920) 15 Modernitetens tidsålder (ca 1920–nutid) 19 Senmodernitetens tidsålder (1973–nutid) 22 Det antika Grekland (ca 700–31 f.Kr.) 27

Sokrates (470–399 f.Kr.) 31 Platon (428/427–347 f.Kr.) 38 Aristoteles (384–322 f.Kr.) 47 Medeltiden (ca 500–1500) 57

Karl den store (768–814) och Alcuin (735–804) 61 Den heliga Birgitta (1303–1373) 70 Christine de Pizan (ca 1364–1431) 78 Tidig modern tid (ca 1500–1750) 87

Martin Luther (1483–1546) 90 Johan Amos Comenius (1592–1670) 97 John Locke (1632–1704) 104 © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

Innehåll

Upplysningen (ca 1750–1800) 113

Jean-Jacques Rousseau (1712–1778) 116 Immanuel Kant (1724–1804) 123 Catharine Macaulay (1731–1791) 129 Mary Wollstonecraft (1759–1797) 134 Johann Heinrich Pestalozzi (1746–1827) 141 Georg Wilhelm Friedrich Hegel (1770–1831) 147 Industrialismens tidsålder (ca 1800–1920) 157

John Stuart Mill (1806–1873) 163 Karl Marx (1818–1883) 172 Ellen Key (1849–1926) 178 John Dewey (1859–1952) 186 George Herbert Mead (1863–1931) 192 Maria Montessori (1870–1952) 199 Modernitetens tidsålder (1920–1973) 209

Alexander Sutherland Neill (1883–1973) 217 Edith Stein (1891–1942) 223 Emmanuel Levinas (1906–1995) 232 Hannah Arendt (1906–1975) 238 Martin Buber (1878–1965) 246 Hans-Georg Gadamer (1900–2002) 253 Senmodernitetens tidsålder (1973–nutid) 261

Michel Foucault (1926–1984) 265 Jacques Lacan (1901–1981) 273 Jacques Derrida (1930–2004) 282 Gilles Deleuze (1925–1995) 290 Karen Barad (1956–) 300 Donna Haraway (1944–) 310 Litteratur 321

Medeltiden (ca 500–1500)

Många tänker sig medeltiden som höljd i mörker, en tid präglad av fattigdom, svält, inkvisitionsrättegångar, tortyr och böldpest. En tid då demokrati var ett minne blott och maktfullkomliga furstar i riddarrustning spred skräck i befolkningen. Bilden är naturligtvis missvisande. En värmeperiod möjliggjorde bättre skördar, utveckling av vindkraftverk i form Jeanne d’Arc

av väderkvarnar resulterade i högre produktivitet och en ändring i dieten

till att omfatta baljväxter ledde till ett bättre proteintillskott, vilket kan vara förklaringar till att Europas befolkning tredubblades mot slutet av medeltiden. Frankrike hade en befolkning på hela 20 miljoner. Den stora befolkningsökningen ledde till att nya städer sköt upp som svampar ur marken. 80 000 människor bodde i Paris, Europas största huvudstad. Detta var en nybyggartid, människor flyttade till kolonier och samhällen som byggdes upp vid Europas gränser allteftersom mark erövrades.

Medeltiden (ca 500–1500)

Utbildning premieras i perioder av expansion, så även under medeltiden. Under 800-talet hade pedagogiken sitt stora uppsving. Städerna hade sina gillen och skrån som erbjöd hantverksutbildningar. Detta var nödvändigt för att fylla det stora behovet av hantverkare av alla de slag, allteftersom städerna växte och blev allt fler. Kvinnor var också välkomna, men utbildades ofta av mästarens fru. En utbildad kvinna var en tillgång och därmed var de också attraktiva på äktenskapsmarknaden. Kloster erbjöd både kvinnor och män utbildningar. De fungerade ofta som en form av internat, där unga människor från adeln kunde inhysas en period medan de utbildades, ofta med målet att de sedan skulle bli munkar och nunnor, men detta var naturligtvis inte alltid fallet. Karl den store hade ambitionen att utveckla skolan för alla stånd. Han förespråkade att alla läste de sju fria konsterna: geometri, astronomi, konst, retorik, filosofi, musik och logik. Själv hade han alltid sin lärare Alcuin med sig och refererade till honom som Mästaren. Inom adeln skulle både kvinnor och män utbildas.

Karl den store.

Medeltiden (ca 500–1500)

Under denna tid kom även böcker att bli alltmer lättillgängliga. Under tidig medeltid kunde en bok vara värd flera hundra får. Mot slutet av medeltiden fanns böcker att köpa som motsvarade en bondes dagsverk. Adeln läste latin medan bönder oftast lärde sig läsa på sitt hemspråk, om de lärde sig läsa alls. Kvinnliga adelsdamer tävlade med varandra om att ha vackert illustrerade verk och bibliotek på slotten. En del böcker var religiösa, andra var profana romantiska noveller. Manliga författare hade alltid funnits, men från och med 900-talet började även kvinnliga författare ta plats bland bibliotekshyllorna. På 900-talet skrev Hrosvith av Gandersheim dramer där kvinnor vann över de manliga karaktärerna! Hon skrev även helgonepos som var den tidens historiska romaner. Hrosvith var abbedissa och en nära släkting till Otto I, vars levnadsberättelse hon fick skriva på beställning, vilket var ett mycket ärofullt uppdrag för en kvinnlig klosterföreståndare samt ett reellt erkännande av henne som författare. På 1100-talet skrev Anna Komnena ett stort historiskt verk om sin far, kejsaren av Bysans. Eleonora av Akvitanien, drottning av England, drev fram en ny kultur av hövisk kärlek samt en Arthurkult på 1100-talet, och många poeter skrev romantiska versnoveller, till exempel Marie de France. Det blev så vanligt att kvinnor ärvde böckerna efter rika släktingar att denna rättighet inte ens behövde tas in i testamenten. Många bokillustrationer från denna tid visar på damer som läser. Ett populärt tema är den läsande Maria försjunken i en bok, antingen direkt efter Jesus nedkomst eller ridande på en åsna samtidigt som Josef bär på barnet och leder åsnan, eller sysslar med andra husliga bestyr. På 1100- och 1200-talen kom översättningar av Aristoteles och Platons verk in från det moriska Spanien till resten av © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

Medeltiden (ca 500–1500)

Maria läser av Antonella Messina (1475).

Europa och Aristoteles blev den stora innepedagogen. Aristoteles var inte religiös i kristen bemärkelse, vilket ställde det stora religiösa etablissemanget inför ett problem. Trots detta användes hans texter och dessutom i kritiskt syfte. Abélard, teolog, debattör och populär föreläsare, vi skulle nog kunna lägga till autodidakt pedagog med tanke på hans framgång, hävdade i Sic et non att teologiska teser skulle gå igenom samma rigorösa undersökningar som naturvetenskapliga. Andra författare blev alltmer kritiska till den rådande teologiska inriktningen. Där kyrkan tidigare svarat med att kväsa all kritik gjorde inre schismer det omöjligt att kontrollera alla röster som restes mot den kyrkliga doktrinen. Det blev möjligt att ifrågasätta. Allt fler universitet blommade upp i Europa. 1100-talet och 1200-talet var en intellektuell blomstringstid och människor reste från överallt i Europa för att skriva in sig vid de franska universiteten. I huvudstaden kunde lektorer ge öppna föreläsningar som stadens befolkning, såväl handelsmän som 60

Karl den store (768–814) och Alcuin (735–804)

hovdamer, flockades till. Den fattige studenten blev så vanligt förekommande att Chaucer skrev i ”Änkan från Bath” om den bleke och glåmige ynglingen, beredd att sätta sina sista ören på en dyr bok och som tvångsmässigt börjar föreläsa så fort han blir tilltalad. I slutet av medeltiden kom humanismen, som förespråkade en bred utbildning där litteratur som visade på förebilder i uppförande och etik var en central del av studierna. Denna rörelse kom att bli viktig för renässansens utbildningsrevolution. Kyrkan utsattes för alltmer uttalad kritik. Män som Wycliffe och Hus ville reformera stora delar av den andliga sfären.

Karl den store (768–814) och Alcuin (735–804) Karl den store var imperiebyggare. Han ärvde det frankiska riket från sin far Pippin och farfar Karl Martell och fick till en början samregera med sin bror Karloman. Efter Karlomans död 771 ägnade han sig åt expansion av sitt rike och regerade snart över hela västra Europa, med undantag av Spanien, England och södra Italien. Riket är känt som det karolingiska riket. Hans stora framgångar berodde bland annat på en välutvecklad administration och ett systematiskt uppbyggande av borgar och fasta garnisoner i kölvattnet på erövringarna. Dessa använde han mot det minsta tecken på uppror, samtidigt som han förlitade sig på kyrkans organisation för att upprätthålla sin position som ledare i de många nya landområden som han inlemmade i sitt växande rike. Nya kyrkostift byggdes upp i erövrade områden med syfte att missionera, liksom en mängd adelsgods som Karl den store skänkte ut som belöningar till © F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

Medeltiden (ca 500–1500)

lojala magnater. Dessa fick sina slott på livstid och fungerade som militära ledare, domare och provinsguvernörer. De fick stöd av assistenter, utbildade jurister och var tvungna att hålla rättegångar var fjärde månad. Magnaterna blev kungens vasaller och fick svära lojalitetseder som band dem till honom. Karl den store var ofta ute i fält och under dessa tider agerade drottningen som hans ställföreträdare med fulla kungliga rättigheter. Aristokratin följde samma modell. Lagar trädde i kraft under den här tiden som gjorde äktenskap nästintill oupplösliga och kvinnor började ärva fast egendom utöver lös egendom. En utbildningsrevolution ingick i Karl den stores imperie vision. Han etablerade både kloster och skolor i detta syfte och lyckades till slut anställa den väl ansedde Alcuin av York för att genomföra de utbildningsreformer som krävdes. Åtta tusen manuskript producerades under Karls regeringstid. Han hade haft mycket kontakt med saracenerna och dessutom brevväxlade han med det muslimska storrikets ledare Harun arRashid. Det muslimska storriket låg långt före det europeiska

Karls kejsarkröning. Målning av Jean Fouquet ca 1455–1460.

Karl den store (768–814) och Alcuin (735–804)

Roland svär lojalitetseden inför Karl.

i termer av utbildning, forskning, medicinska vetenskaper och historieforskning. Karl hade som mål att utveckla ett utbildningssystem som kunde konkurrera med grannens. Han anställde även lärare och föreläsare för sin egen förkovran och studerade gärna retorik, dialektik och matematik. Han var ivrig förespråkare för de sju fria konsterna; grammatik, retorik, logik, musik, aritmetik, geometri och astronomi. Dessa utgjorde en del av studierna i den skola som Alcuin drev i Aachen under 15 år, i vilken både Karls söner och döttrar studerade. Själv var Karl enligt utsago så ivrig att lära sig skriva snyggt att han till och med sov med anteckningsboken under kudden. Alcuin tilltalade han som Mästaren och hade honom vid sin sida i vått och torrt. Han bjöd in akademiker från hela imperiet för att utveckla en forskningsmiljö i Aachen, imperiets huvudstad. Karls utbildningsvision omfattade även medelklassen och arbetarklassen. I de olika kyrkostift som han hade etablerat runt om i landet rekommenderade han att alla i det andliga ståndet som kunde arbeta som lärare skulle medverka. Utbildningen skulle vara fri för studenterna och dessutom skulle mat och husrum erbjudas. Karl ville höja utbildningsnivån i hela riket. Alcuin av York hade tidigt tagits i handledning av den eng© F ö rfattarna oc h S tudentlitteratur

Medeltiden (ca 500–1500)

elske kungen Eadberts bror Egbert. Egbert och Eadbert ägnade sig åt en stor kyrko- och utbildningsreform i England. Alcuin var alltså van vid utbildningsreformer. Han studerade i York och efter att han avslutat sin utbildning blev han så småningom skolans ledare. Alcuin lockades till Aachen på grund av det intellektuella klimatet. I Aachen kunde han umgås med det karolingiska rikets främsta forskare. Stämningen mellan kollegorna var god, likaså den mellan Alcuin och Karl. Som pedagog var Alcuin inte en nytänkare, men han var utomordentligt skicklig på att plocka ut texter ur befintligt material som kunde tänkas vara av intresse för hans studenter. Han skapade även ordning i utbildningssystemet genom att sätta latinet i centrum för studierna. Han lade stor vikt vid klassikerna och litteraturkunskap och introducerade läsmaterial som var graderat i termer av svårighet. Först fick studerande lära sig ord, sedan att använda dem rätt. Han inkluderade gärna små allmänbildande berättelser i sina textböcker för att göra dem intressanta, något som med tiden blev vanligt i Europas skolor. Alcuin utvecklade en modellskola i Aachen till vilken studenter flockades. Han skrev även en stor mängd utbildningsböcker och poesi. Alcuins och Karl den stores utbildningsreform hade långtgående positiva effekter på utbildningsnivån i Europa över de följande århundradena, precis som de båda hade planerat.

Karl den store (768–814) och Alcuin (735–804)

Samhälle

Individ

Utbildningsmiljö

Utbildningsstruktur

Samhälle Monarki och upplyst despoti. Utbildning ingick i Karls bild av ett gott samhälle. Individ Bildning och intellektualitet var två egenskaper som Karl premierade. Han ansåg att en utbildad befolkning skulle leda till ett mer framgångsrikt imperium, som bättre kunde konkurrera med det arabiska storriket.

Utbildningsstruktur Metodik: föreläsningar, texter och gruppövningar. De sju fria konsterna; grammatik, retorik, logik, musik, aritmetik, geometri och astronomi. Pojkar och flickor i adeln skulle utbildas. Fri utbildning skulle även erbjudas fattigare barn. Den graderade textboken blev viktig för utbildningen. I denna skulle även små allmänbildande berättelser ingå.

Utbildningsmiljö Klassrum, skolor, kloster. Utbildning sker i stora grupper.

Medeltiden (ca 500–1500)

Samtal i palatsskolan När man kommer från det skarpa dagsljuset in i Karl den stores nya palatsbyggnad i Aachen så bländas man av mörkret. De fönster som finns släpper inte in mycket ljus och de första stegen på stengolvet är trevande och osäkra. Efter någon minut kommer synen tillbaka och ett väldigt tak reser sig inför våra ögon. Det är en ståtlig palatsbyggnad som Karl den store låtit bygga. Rummen är stramt hållna och av inredningen lägger man mest märke till de stora gobelängerna och vävda mattorna som pryder väggar och golv. Aachen är känt för sina väverskor. Självaste Harun ar-Rashid bär en mantel från Aachen, en gåva från kejsaren. Fackelljuset kastar långa skuggor på golven längs korridorerna. Längre in i palatset, efter det att vi passerat den sal som kom att kallas för kungshallen, når vi fram till palatsskolan. Skolan är byggd runt en stor öppen innergård. Barnen kan vandra runt innergården längs kolonnprydda korridorer med tak som skyddar mot regnet. Ibland ges lektioner ute när vädret tillåter. Inifrån ett av rummen hörs en kör med barn som sjunger psalmer, ett populärt sätt att lära sig ord och text under medeltiden. Två män vandrar runt och tittar in i rummen samtidigt som de pratar lågmält. När vi kommer närmare förstår vi att det är Karl den store som samtalar med sin gode vän Alcuin av York. Karl kommer ofta för att observera de olika metoderna som provas i experimentskolan. Sångmetoden är känd sedan länge för Karl men han kan inte låta bli att stanna upp och sjunga med. Barnen i salen tystnar för att höra kejsaren sjunga och läraren som står längst fram med riset i hand nickar vördnadsfullt. – Ja, nu kommer en massa gamla goda minnen tillbaka, säger Karl plötsligt, men riset fick jag ändå smaka. – Har kejsaren fått stryk? frågar en åttaårig pojke förvånad. – Javisst, säger kejsaren, tills jag kunde rabbla alfabetet i ren förskräckelse. – Men så gör vi inte här, eller hur? säger Alcuin högt till barnen. – Inte ofta i alla fall, svarar läraren och ler, men jag måste påminna dem ibland.

Karl den store (768–814) och Alcuin (735–804)

– Ja, den dag vi kan få läraren att ge upp sitt ris, muttrar Karl och går vidare. Barnen fortsätter med sin sång. I nästa klassrum finns det flera lärare. De sitter i små barngrupper. Varje lärare har en elev placerad på en låg pall mellan knäna, ansiktet pekar utåt mot gruppen. Barnet läser högt från en hornbeklädd trätavla fylld med text som läraren håller upp med hjälp av ett handtag, ungefär som en mycket stor och fyrkantig spegel. När det ena barnet är klart sätter sig nästa på pallen. Flickorna i klassen sitter på knä bredvid sin lärare som håller upp samma sorts tavla och utför samma sorts övning. – Den här metoden har vi haft länge i England, säger Alcuin. Vi hoppas att närhet till läraren kommer ge barnet mer förtroende för den vuxne och inte bara rädsla och respekt, vilket i sin tur kan inspirera barnet till att lära sig mer. Riset fungerar på en del barn men inte alla. – Den här klassen ska bli intressant att följa, svarar Karl. Jag skulle gärna vilja se vilken metod som ger snabbast resultat. – Det är många lärare som föredrar den här metoden, säger Alcuin, men den är dyr och vi måste övertala föräldrarna att betala för den. Många kan inte se meningen med att betala för att spara på riset … – Ja, i ärlighetens namn vet jag inte om vi har råd till det här ute i skolorna runt omkring i landet, säger Karl. Det blir väl något som får ligga på varje biskopsdömes samvete om inte manna plötsligt börjar ramla från himlen … Men det är i vilket fall som helst värt att studera metoden och vem vet, kanske skulle vi kunna genomföra den som en allmän metod en vacker dag om vi kunde få ut ordentligt med skatter från kyrkan. Karl och Alcuin kommer till ett mindre klassrum där barn sitter tysta över små böcker. De följer texten och stavar utan Alcuin och Rabanus Maurus presenatt ge ifrån sig något ljud. Två terar sitt verk för Otgar av Mainz.

Bosse Bergstedt är professor i pedagogik vid Lunds universitet, och Anna Herbert universitetslektor i psykologi vid Linnéuniversitetet.

Pedagogik för förändring – röster som utmanat kunskap och samhälle Historiskt har pedagogik betraktats som en viktig förutsättning för kunskap och samhälle. Pedagogiska idéer har ofta utvecklats i samband med samhällsförändringar, revolutioner och krig. Pedagogiska teoretiker har frågat sig på vilket sätt människan kan bli en självständig tänkare som inte låter sig ledas av andra. I Pedagogik för förändring möter läsaren pedagoger och filosofer från antiken fram till i dag. Det är kvinnor och män – från Platon och Aristoteles till Barad och Haraway – som alla varit radikala tänkare för sin tid och banat väg för dagens skola och utbildning. I sin kamp för att tänka kritiskt och annorlunda har de utmanat givna föreställningar om kunskap och samhälle. Denna andra upplaga av boken har utökats med flera nya forskare, vilket gör den ännu mera aktuell för vår tids pedagogik. Boken utmärks av att den vetenskapliga texten vävs samman med skönlitterära gestaltningar. Biografiska händelser blandas med pedagogisk praktik. Du utmanas som läsare att tänka nytt – att medverka till en pedagogik för förändring! Pedagogik för förändring är lämplig som kurslitteratur inom lärarutbildning och högre utbildningar inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga området. Boken är också lämplig som litteratur vid fortbildning av lärare, pedagoger och skolledare.

Andra upplagan

Art.nr 33640

studentlitteratur.se