9789173710299

Läs också Medan mamma sover (2003) Stenhjärta (2005) Betong fjäril betong (2006)

Tiden Box 2052 103 12 Stockholm www.tiden.se © Ingrid Olsson 2008 Omslag: Sofia Liljander Omslagsfoto: Scanpix Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2008 ISBN 978-91-7371-029-9 Tiden ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

Ett hal i morkret.indd 4

08-06-11 15.52.05

Det blir ljust när man dör.

Jag har läst det nånstans.

Att den som dör liksom går in i en ljus tunnel.

Sen blir det väl mörkt. För alltid på nåt sätt.

Det var ljust när jag kom hem från skolan den där eftermiddagen. I flera veckor hade det varit grått och regnigt. Men just den dagen strålade solen från en klarblå himmel rakt in på köksgolvet där han låg.

Det blev som en stor solpöl runt honom. En pöl som nådde ända fram till mina tår.

Den var nog varm.

Jag vet inte hur länge jag stod där. Hur länge det dröjde innan alla kom.

Men plötsligt var det nån som ropade: – Calle! Hör du mig, Calle?

Det var mamma.

Och sen la nån en arm runt mig.

7

Ett hal i morkret.indd 7

08-06-11 15.52.05

Det var farmor.

Ambulanspersonalen lyfte upp honom på en bår, bar ut honom och försvann.

Men solen låg kvar i en stor pöl på golvet.

8

Ett hal i morkret.indd 8

08-06-11 15.52.05

Jag är på bron när mamma ringer.

– Farmor ligger på akuten, säger hon.

Jag stannar.

Men allt annat fortsätter att röra sig.

Bussarna, cyklisterna, hundarna, bilarna, barn­ vagnarna,­joggarna, måsarna, vinden.

Och löven.

Mammas röst fortsätter också. En lång stund efter att vi har lagt på.

– Allt ordnar sig, säger den. Jag har precis varit där och farmor verkar redan mycket piggare.

9

Ett hal i morkret.indd 9

08-06-11 15.52.05

När jag sitter på bussen ringer det igen.

Det är mamma.

Jag låter det ringa tills telefonsvararen går igång.

10

Ett hal i morkret.indd 10

08-06-11 15.52.05

In till entréhallen är det en stor dörrkarusell.

På bänkarna längs den ena väggen sitter en massa folk.

Nån med benet i gips. Nån som läser en tidning. Nån med en stor blombukett inpackad i papper. Nån som är väldigt gammal. Nån som är alldeles nyfödd. Nån som pratar högt i en mobil.

Nån som bara är tyst.

Mitt emot bänkarna längs den andra väggen står det svarta rullstolar i jämna rader.

11

Ett hal i morkret.indd 11

08-06-11 15.52.05

Jag sätter mig bredvid det gipsade benet. Lyssnar av svararen.

Mamma är på väg för att hämta Örjan. Sen åker hon och handlar och sen åker hon hem och fixar mat.

Bilradion pratar i bakgrunden.

– Du kan väl ringa när du är på väg, avslutar hon.

En vitklädd kvinna hämtar en rullstol och kör iväg med den. Det blir en glugg i den svarta raden.

12

Ett hal i morkret.indd 12

08-06-11 15.52.05

In till höger från entrén finns det en stor kiosk som är som en hel butik. I hörnet utanför står en glassgubbe och ler.

Jag funderar på att gå in och köpa nånting till farmor.

Men vad skulle det vara? Kaffe och cigaretter? Det är det hon gillar.

13

Ett hal i morkret.indd 13

08-06-11 15.52.05

Kvinnan i informationsdisken har spetsiga glasögon.

– Hiss D, säger hon och pekar.

Jag går och går. Hur många hissar finns det? Och hur långa kan korridorer egentligen vara?

Utanför farmors avdelning sitter det en skylt med en överkryssad mobil. Jag stänger av min och går in. Men till farmors rum får jag inte komma in. Besökstiden är slut och farmor ska precis äta middag.

Sköterskan säger att jag får komma tillbaka i morgon.

Det luktar plastgolv.

Och skolmatsal. Potatis och brunsås?

– Jag är ledsen, säger sköterskan som faktiskt ser ledsen ut på riktigt.

14

Ett hal i morkret.indd 14

08-06-11 15.52.05

Jag sätter mig i den stora hallen igen.

Borde ringa mamma. Men jag tar fram kameran i stället och bläddrar igenom bilderna från Örjans födelsedag. Örjan, Örjan, Örjan, Örjan och Svante, bara Örjan igen, Svante och mamma. En bild på bara mig. Måste vara mamma som lånat kameran i smyg. Jag raderar den direkt.

Bara tårtan, Örjan, tårtan och farmor, Örjan med grädde runt hela munnen, mamma och Örjan.

Och där är den. Bilden på farmor när hon står ute på sin balkong. Farmor gillar inte heller att bli fotograferad.

Men den här gången skrattar hon. Vad var det hon skrattade åt? Helt säkert åt nåt som Örjan gjorde.

Det var i lördags. Det är två dagar sen.

15

Ett hal i morkret.indd 15

08-06-11 15.52.05

På bussen finns det bara ett enda ledigt säte.

Det är en av de platserna som är vända åt fel håll.

Mot allas blickar.

Jag ställer mig i dragspelet. Tittar ner i det runda, rörliga golvet. Ner på alla fötter som följer med i bussens svängar.

Det är en massa grus också. En grushög ser ut som ett litet berg. Jag får lust att ta kort på det. Men då bromsar bussen in. Väldigt hårt bromsar den. Jag vinglar till och när jag tittar upp ser jag en tjej som sitter på en av platserna längst bak.

Ser att det är den tjejen.

Hon som nyss flyttat in mitt emot oss med sin familj och sina gitarrer.

Just nu sitter hon vänd åt sidan och tittar ut genom fönstret. Men när bussen börjar åka vänder hon blicken framåt. Och då ser jag att det inte alls är hon.

16

Ett hal i morkret.indd 16

08-06-11 15.52.05

När bussen stannar igen hoppar jag av och väntar in nästa buss.

Men hon är inte på den heller.

17

Ett hal i morkret.indd 17

08-06-11 15.52.06