att bygga ett skolv채sende
Att bygga ett skolväsende Folkskolans förutsättningar och framväxt 1840–1900
Johannes Westberg
nordic academic press
Till kostnaderna för bokens produktion har beviljats bidrag från Sven och Dagmar Saléns stiftelse, Gunvor och Josef Anérs stiftelse, Stiftelsen Lars Hiertas Minne, Wilhelm Ekmans universitetsfond, Åke Wibergs stiftelse, Stiftelsen Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur och Magn. Bergvalls stiftelse.
Kopiering eller annat mångfaldigande av denna inlaga kräver förlagets särskilda tillstånd.
Nordic Academic Press Box 1206 221 05 Lund www.nordicacademicpress.com
© Nordic Academic Press och Johannes Westberg 2014 Sättning: Stilbildarna i Mölle, sbmolle.com Omslag: Jacob Wiberg Bearbetning av kartor, ritningar och figurer: Fugazi form Tryck: ScandBook, Falun 2014 ISBN: 978-91-87675-37-9
Innehåll Förord Förkortningar 1. Skolväsendet och samhällsomvandlingen I de agrara och industriella revolutionernas tidevarv Folkskoleväsendets expansion Förklaringar till skolväsendets framväxt Ett mångfaldigande av skolväsendets orsaker En studie av Sundsvallsregionens skolhus Källor och disposition
2. Sundsvallsregionens skolhus Skolhus på landet Normalritningar och exempelsamlingar Skolhusen i Sundsvallsregionen Mellan normalritningar och lokal byggnadskultur Sammanfattande diskussion
3. Skolhusens kostnader Att fastställa skolhusens kostnader Allt fler och allt dyrare skolhus Nybyggen, ombyggnationer och inköp Skolformer, normalritningar och byggnadstyper Skolhus och andra byggnadsprojekt Sammanfattande diskussion
4. Många skäl till att uppföra skolhus Problemet med skolhusens kostnader Folkskolestadgan och folkskoleinspektörerna Befolkningen, de befintliga skolhusen och upplysningen De långa avstånden och de hyrda skollokalerna Ekonomiska och statusmässiga hänsyn Sammanfattande diskussion
9 13 15 19 20 23 28 34 40
45 46 50 59 68 79
82 83 84 89 97 99 103
105 107 110 116 122 125 130
5. Skolbyggnadsprocessens organisation Skoldistriktens organisatoriska förutsättningar Stämma, skolråd, kommitté och byggmästare En mycket mänsklig organisation Dagsverken, beting eller entreprenad Mellan helentreprenad och direktkontrakt Sammanfattande diskussion
6. Skoltomterna Skoltomternas storlek och utformning På hemman, prästbord, bolagsjord eller by Jordförvärv, jorddelning och fastighetsmarknad Praktiska, estetiska och rättsliga hänsyn vid inköp Den donerade markens logik Avsöndring och avdelningar från kyrkojord Sammanfattande diskussion
7. Arbete och arbetskraft Att uppföra ett skolhus Grundläggning, upptimring och inredning Bland bönder, torpare och hantverkare En manlig, medelålders och lokal arbetskraft Bönders, torpares och hantverkares arbete Sammanfattande diskussion
8. Byggnadsmaterialet och dess leverantörer Billiga, praktiska och lämpliga byggnadsmaterial Virke, tegel, järn och glas Bönder, handlare, bruk och industrier Byggvarumarknadens tredelade geografi Sammanfattande diskussion
9. Skolhusens finansiering Folkskolestadgan och 1734 års byggningabalk En historia om klasstrider Naturaskatter i virke, tegel och dagsverken Penningskatter efter rök, mål, fyrk eller hund Lån från banker, kassor och privatpersoner Donationer och gåvor Sammanfattande diskussion
133 135 138 148 154 162 169
173 174 183 187 189 194 197 200
202 203 206 209 214 221 230
233 234 237 243 254 258
260 261 265 270 277 280 284 288
10. Folkskoleväsendets förutsättningar En ny förklaring till skolväsendets framväxt Skolan och bondesamhället Församlingarnas och lokalsamhällets skolor Skolans många syften Till det fortsatta studiet av skolans historia
290 291 295 300 304 306
Noter 311 Illustrationer 375 Figurer, kartor, ritningar och tabeller
376
Bilagor 379 Referenser 407
Där spekulationen slutar, vid det verkliga livet, där börjar alltså den verkliga positiva vetenskapen, framställningen om människans praktiska verksamhet, om hennes praktiska utvecklingsprocess. Fraserna om medvetandet försvinner, och verkligt vetande måste träda i deras ställe. Karl Marx, Den tyska ideologin (2003) s. 112–113 Tingens för oss viktigaste aspekter är fördolda genom sin enkelhet och vardaglighet. (Man kan inte märka en sak – därför att man alltid har den för ögonen.) […] Och det vill säga: Vi märker inte det som, när vi en gång sett det, är det mest påfallande och starkaste. Ludwig Wittgenstein, Filosofiska undersökningar (1992) § 129
Förord Till vetenskapens viktigaste uppgifter hör att förklara den värld vi lever i: naturens artrikedom, planeternas rörelser, äpplens fall till marken. Historiker ägnar sig åt samhället och dess förändring i stort och i smått. Själv studerade jag förskolans pedagogiska förändringar i mitt avhandlingsarbete, och har därefter framförallt arbetat med olika problem rörande folkskolans historia. I den här boken har turen kommit till frågan om skolväsendets framväxt, som för oss med historievetenskapliga intressen tillhör en av de absolut viktigaste. Ämnet för denna bok är alltså stort, och mina ambitioner likaså. Syftet är att åstadkomma ett perspektivskifte eller en nyorientering i sättet på vilket skolväsendets framväxt förklaras. Jag vill alltså vrida och vända lite på skolans historia, försöka se den från en något annan vinkel och analysera de mönster som uppstår då. Boken är i det avseendet ett slags experiment. Vad händer om man bortser från vad skolundervisningen betyder för människor och samhällen och i stället studerar de betingelser under vilka skolan växte fram? Vilka nya saker kan man se om man studerar skolans historia med utgångspunkt från skolbyggen och sådant som deras organisation, arbetskraft och finansiering? Hur väl jag lyckats med mina ansträngningar är upp till läsaren att bedöma. Helt oavsett har resultatet blivit en ovanlig bok för sin genre. Trots att boken är avsedd att vara ett viktigt bidrag till studiet av skolans historia, handlar den mycket litet om elever, lärare och undervisning, och mycket mer om allt från sådana påtagliga ting som timmer och inredningsarbete till mer generella historiska processer som de obesuttna klassernas tillväxt och kreditmarknadens förändring under 1800-talet. Detta är också en av bokens huvudpoänger. Trots att skolor undervisar barn, innebär det inte att skolans förutsättningar handlar om barn och undervisning. Ibland, tycks det mig, är det som om vi inte kan se skolan för vad den är, eftersom den skyms av alla elever, lärare och pedagogiska målsättningar. 9
at t bygga et t skolväsende
Med högt ställda ambitioner följer risker. Boken kan lätt framstå som alltför banal, eller som alltför pretentiös. Som om den åstadkommer alltför litet, eller greppar över alltför mycket. Men inom ett så välbeforskat område som skolans framväxt finns inga alternativ. Arbetar man inte medvetet och metodiskt för att se något nytt, finns risken att man bara kommer att upprepa den tidigare forskningens ståndpunkter. Oavsett hur denna bok uppfattas, är det dock viktigt att läsa den som en inledning, inte som ett slutgiltigt svar. Med sin nyorienterande karaktär handlar den lika mycket om att besvara frågor som att öppna upp för fortsatta studier av skolans historia. I likhet med det skolväsende som studeras, har också den här boken sina förutsättningar. Vid sidan av de självklara och övergripande – allt från efterkrigstidens utbildningsexplosion som gjort det möjligt för en bondpojke från Missjön (Lövångers församling) att läsa vid universitetet, till historievetenskapens breddning, akademiseringen av lärarutbildningen och den utbildningshistoriska forskningens expansion – finns ett antal ytterligare omständigheter, utan vilken denna bok inte hade kunnat skrivas. En beskrivning av dessa har dessutom en viktig poäng: den visar ytterligare en gång att bokskrivande är långt ifrån en individuell insats, och att forskning alltid frambringas av ett kollektiv. Eftersom mitt vetenskapliga sammanhang varit det bästa, klargör en sådan beskrivning också att bokens brister endast kan hänvisas till mig. Bokens tillblivelse vilar till stor del på Donald Broadys och Esbjörn Larssons axlar. Efter disputation försåg de mig med en anställning vid Nationella forskarskolan i utbildningshistoria, utan vilken min tid vid universitetet sannolikt strax tagit slut. När universitetet med sin administration och sina möten ofta varit ett hinder för att få något gjort överhuvudtaget, har Donald alltid uppmuntrat, underlättat och påskyndat. Det har varit mycket förmånligt att arbeta i samma korridor som Esbjörn Larsson, en av Sveriges kunnigaste och hjälpsammaste utbildningshistoriker. Han har generöst bistått med många goda förslag och kommentarer. En bok kräver mycket tänkande, skrivande och praktiskt forskningsarbete. Trots att samtalen är färre har många av resonemangen i denna bok uppstått ur de diskussioner som förts med Jonas Lindström sedan slutet av 1990-talet. Vid sammanställandet av denna bok har Germund Larsson gjort ett stort arbete med excerpering av räkenskapsmaterial, kopiering och fotografering, och personalen på biblioteket i kv. Blåsenhus 10
förord
har på allra bästa sätt försett mig med allt stöd en forskare kan behöva. Karin Sundell, Olof Ulander och Laila Grubb har varit mycket behjälpliga med studiens bildmaterial, och Madeleine Michaëlsson har bland annat bistått mig med några uppteckningar. Mai Bylund har besvärats med många frågor om källmaterial vid Landsarkivet i Härnösand, och EDU:s prefekt Henrik Edgren med andra frågor och önskemål. Carla Aubry möjliggjorde min forskningsvistelse i Zürich under vårterminen 2011, vilket bidrog till mycket läs- och skrivro. Ett stort tack riktas också till Annika Olsson, min förläggare vid Nordic Academic Press, som med fast hand hjälpte mig att slutföra bokprojektet. Avgörande för manusets utformning har varit alla de som läst och kommenterat mina texter under de senaste åren. Göran Ulväng kommenterade på ett föredömligt sätt ett näst intill fullständigt manus våren 2013, och därtill har Anne Berg, Lars Garpenhag, Esbjörn Larsson och Jonas Lindström läst mer än ett kapitel var. Enskilda kapitel har dessutom förtjänstfullt kommenterats av Stina Bohman, Samuel Edquist, Erik Nydahl, Johan Prytz, David Sjögren och Andreas Åkerlund. Konferenser och symposier har varit viktiga för bokens tillblivelse, och mer eller mindre halvfärdiga utkast har presenterats på Svenska Historikermötet, Nordiska utbildningshistoriska konferenser, ISCHE och ESSHC. Jag vill särskilt tacka för att jag fått ventilera texter vid forskningsprojektet Gender and Work:s seminarium i Uppsala, under ledning av Maria Ågren, och Jürgen Oelkers seminarium vid universitetet i Zürich. Grundläggande är förstås också alla kommentarer, tankar och tips om källmaterial och litteratur som jag erhållit från kollegor här i Uppsala, och då inte minst vid det utbildningshistoriska seminariet i kv. Blåsenhus. Mina stundtals korta fikaraster och luncher har varit ett stort slöseri i en korridor fylld av sådana som Anne Berg, Peter Bernhardson, Germund Larsson, Sofia Lindgren, Esbjörn Larsson, Sara Backman Prytz och Samuel Edquist. Bara på andra sidan Engelska parken har jag dessutom haft möjlighet att äta lunch med Lars Garpenhag, Jonas Lindström, David Sjögren och Andreas Åkerlund. Inget har saknats mig därvidlag. Trots denna sociala och vetenskapliga miljö hade det inte blivit någon bok om inte de ekonomiska förutsättningarna funnits där. Vetenskapsrådets generositet har gjort det möjligt att genomföra den omfattande forskningsinsatsen, och därutöver har diverse rese- och tryckbidrag gjort det möjligt att skriva och trycka denna bok. 11
at t bygga et t skolväsende
I jämförelse med den betydelse som min familj haft – min fru Elsa och våra barn Elisabeth och Josef – är dock allt detta inget. När jag påbörjade denna bok hade inget av våra barn fötts. Skönt att de inte hann börja skolan innan jag blev färdig. Ulleråker, en eftermiddag i november 2014 Johannes Westberg
12
Förkortningar BrV Brandförsäkringsverket DDB Demografiska databasen db dombok DKH Domkapitlet i Härnösand ED Ecklesiastikdepartementet FS Folkskolestyrelse ka kyrkoarkiv kn kommun Kyrkr Kyrkoråd Kyrks Kyrkostämma HLA Landsarkivet i Härnösand LHf Ljustorps hembygdsförening LMa Lantmäterimyndigheternas arkiv LMS Lantmäteristyrelsens arkiv LMV Länsmuseet Västernorrland MA Medelpadsarkiv NE Nationalencyklopedin Nm Nordiska museet Ps Pastoratsstämma RA Riksarkivet SAOB Svenska Akademiens ordbok SBL Svenskt bibliografiskt lexikon SFS Svensk författningssamling Skassa Skolkassa, skolräkenskaper Skr Skolråd, skolstyrelse, skoldirektion sn socken s.n. sine nomine (utan namn) ss sockenstämma SuM Sundsvalls museum UmU Umeå universitet Upm Upplandsmuseet
13
kapitel 1
Skolväsendet och samhällsomvandlingen Under 1700- och 1800-talen inträffade en rad grundläggande sociala, ekonomiska, tekniska och kulturella förändringar som brukar beskrivas i termer av de agrara och industriella revolutionerna. I centrum för båda dessa skeenden stod England. Dess jordbruk upplevde tidigt stora produktionsökningar som innebar att endast 60 procent av arbetskraften ägnade sig åt livsmedelsproduktion vid sekelskiftet 1700. England var också den första nationen som industrialiserades under perioden, följt av den tidiga industrialiseringen i USA, Tyskland, Frankrike och Belgien.1 Dessa omvälvningar inbegrep en rad olika förändringar, exempelvis befolkningsökning och kraftiga produktionsökningar inom jordbruk och industri samt en tilltagande social differentiering och en övergång från naturahushållning till penningekonomi. Järnplogen, skiftesreformer, aktiebolagslagstiftning och ångmaskiner hör till periodens teknologiska och organisatoriska innovationer.2 En av de viktigaste förändringarna under denna period var det ökade antalet folkskolor. Analogt med hur den industriella revolutionen skildrats som ”the great divide” mellan en värld med långsam och en värld med snabb ekonomisk tillväxt, kan 1800-talet beskrivas som ett skifte mellan ett samhälle med mycket få skolor för folket, och ett samhälle där skolan blivit en självklar institution i stora delar av västvärlden.3 Från att ha varit ett undantag blev det vid sekelskiftet 1900 vanligt att föräldrar i västvärlden och dess kolonier skickade sina barn till skolor under en längre eller kortare tid.4 De effekter denna utbildningsrevolution har haft på såväl människors uppväxt, fostran och kunskaper som samhällets ekonomiska utveckling är närmast oöverskådliga.5 Den historiska betydelsen av skolväsendets framväxt har inneburit att en omfattande forskning ägnats åt ämnet ur ett växande antal 15
at t bygga et t skolväsende
perspektiv. Vi vet allt mer om skolornas skolhus, skolgårdar, lärare, elever, skolämnen, undervisning och läromedel. Bland mycket annat har studier av svenska förhållanden presenterat uppskattningar av folkskoleväsendets tillväxt i termer av skolår och närvaro samt belyst dess sekularisering och modernisering, förändringar i skolans kunskapsinnehåll samt lärarkårens feminisering och professionalisering.6 Utmärkta introduktioner till detta allt mer svåröverskådliga forskningsfält har skrivits av framträdande forskare som Marc Depaepe, Ruben Donato, Jurgen Herbst, Marvin Lazerson och Pavla Miller.7 Till forskningsfältets centrala problem hör de offentliga skolväsendenas uppkomst och expansion under 1700- och 1800-talen.8 Varför allt fler allmänna eller offentliga skolor inrättades för de breda befolkningslagren – så kallade almueskoler, common schools, folkskolor och Volksschulen – är en fråga som har formulerats på olika sätt. Bland annat har analyser ägnats åt motiven bakom inrättandet av nationella skolväsenden, skolornas samhälleliga funktioner och nationella och internationella mönster i skolväsendets expansion. Såväl rena textanalyser som avancerade statistiska metoder har använts för att försöka lösa den gåta som skolväsendenas utveckling erbjuder. Ett antal studier har nått långt i sina ansträngningar och till de mest inflytelserika publikationerna inom området hör de som författats av Samuel Bowles och Herbert Gintis, Andy Green, Peter Lindert, John Meyer samt E. P. Thompson. Bland de centrala svenska verken bör John Bolis, Bengt Sandins och Lars Pettersons monografier nämnas.9 Trots dessa studiers omfång och fruktbarhet kvarstår frågor om hur skolväsendets framväxt ska förklaras och hur relationen mellan skola och samhälle ska förstås. Inte minst framstår analysen av detta samband som alltför tunn: trots att forskarna har eftersträvat gedigna förklaringar har de uteslutit stora delar av samhället från analysen. Det är för att komma tillrätta med dylika problem som det övergripande syftet med denna studie är att ge en ny förklaring till skol väsendenas framväxt under 1800-talet genom att analysera det svenska folkskoleväsendets historiska förutsättningar i ett samhälle präglat av de agrara och industriella revolutionerna, 1840–1900. Vilka var de samhälleliga mekanismerna bakom denna avgörande förändring som innebar en dramatisk ökning av antalet lärare och placerade ett skolhus i var och varannan by? Vad var det som krävdes för att skolväsendet skulle expandera och bli en självklar del av människors liv och undervisningen bli en viktig del av barndomen? 16
skolväsendet och samhällsomvandlingen
För att åstadkomma en i flera avseenden ny förklaring till skolväsendets framväxt inom ett så väl beforskat område – en analys som behandlar förhållandet mellan skolan och 1800-talets samhällsomvandlingar vilar på en (åtminstone) halvsekel lång tradition – har jag följt tre allmänna regler som kommer att presenteras närmare längre fram. Skolväsendet har inte analyserats som i första hand ett utbildningsväsende, utan har studerats med utgångspunkt från dess skolhus, och mer specifikt från skolbyggnadsprocessen: det förlopp som inleds med att uppförandet av ett skolhus diskuteras och avslutas när det färdigställts. I stället för att söka efter den grundläggande orsaken till skolväsendets utveckling har jag genomfört en bred studie av skolväsendets förutsättningar. För att möjliggöra detta är undersökningen utformad som en omfattande fallstudie av skolbyggnadsprocessen i Sundsvallsregionens tolv landsbygdsförsamlingar (se karta 1). När jag i fortsättningen skriver om Sundsvallsregionen är det dessa församlingar jag avser. Ambitionen med de metodologiska val som jag gjort har inte i första hand varit att motbevisa eller ifrågasätta tidigare förklaringar. Snarare än att kritisera handlar boken om en om- eller nyorientering. Förutom att jag presenterar ett antal grundläggande fakta om skolhusen och skolväsendets framväxt innebär mitt angreppssätt att jag kan presentera en ny bild av skolans förhållande till såväl bondesamhället som den industriella revolutionen, samtidigt som nytt ljus sprids över statens och lokalsamhällets roll i skolväsendets framväxt. Folkskole stadgans och folkskoleinspektörernas betydelse kommer därmed att kontextualiseras, samtidigt som en tämligen ny bild ges av motiven bakom skolväsendets framväxt. Framförallt innebär perspektivskiftet att jag kan uppmärksamma en rad faktorer som tidigare inte tillskrivits nämnvärd betydelse i skolans historieskrivning. Vid sidan av välkända förhållanden som befolkningsutvecklingen och skoldistriktens föränderliga organisation i stämmor och skolråd knyts skolväsendets framväxt även till sådana vitt skilda fenomen som fastighetsmarknadens liberalisering, stadsoch lanthandelns utveckling, 1800-talets föränderliga kreditmarknad, de obesuttnas arbetskraft samt det sockenkommunala skatteväsendets utveckling. Därigenom får även sådant som byggningabalken i 1734 års lag, entreprenadauktionerna, jorddelningsinstitutets jordavsöndringar, prästbordens historiska utveckling, lanthantverkets utveckling, landsbygdsbefolkningens mångsyssleri, ångfartygens utbredning, avvittringsprocessen, hundskattens introduktion och införandet av 17
at t bygga et t skolväsende
amorteringslån äntligen sin rättmätiga plats i folkskolans historieskrivning.10 Som en följd av detta behöver de förklaringar som givits till folkskoleväsendets framväxt nyanseras och kompletteras. I denna studie framstår nämligen folkskoleväsendets framväxt mindre som en fråga om samhällets behov, social disciplinering, framväxande nationalstater eller en kamp mellan olika sociala grupper, och i högre grad som resultatet av en mängd olika processer som hör såväl det agrara som det industriella samhället till. Förutom att enbart besvara redan ställda frågor väcker därför den här boken en lång rad nya. Till dessa hör vilken betydelse den ekonomiska konjunkturen, kreditmarknaden och naturaekonomin har haft och vilken roll status och prestige har spelat i skolans historiska utveckling. Bokens resultat har även implikationer för andra forskningsfält. Av störst intresse är den måhända för bebyggelsehistoriker. Skolhusen var en viktig del av ett fullt utbyggt sockencentrum, bestående av kyrka, prästgård, klockargård, fattigstuga, tiondebod, sockenmagasin och kyrkstallar.11 Hur det gick till när dessa och andra byggnader på den svenska landsbygden uppfördes är ett tämligen outforskat område. Vi vet jämförelsevis mycket om resultatet, om hur böndernas mangårdsbyggnader och uthus såg ut och om sockenkyrkor, tingshus, militära boställen, prästgårdar och herrgårdar.12 Men vi vet mycket litet om hur arbetet med sådana byggnader organiserades, vilka som levererade byggnadsmaterialet och hur byggnaderna finansierades. Brittiska forskare har däremot ägnat stort intresse åt byggnadsprocesser för bland annat herrgårdar, kyrkor och fängelser.13 Min studie av skolhusen, som vid sekelskiftet stod för uppskattningsvis 71 procent av värdet på de svenska landskommunernas fastigheter, bör kunna inta en tämligen central plats i ett sådant forskningsläge.14 Min studie är också ett bidrag till den socken- och kommunalhistoriska forskningen, som växte fram som en följd av historievetenskapens orientering mot socialhistoria.15 Skolhusen var landskommunernas största investering i fastigheter vid sekelskiftet 1900. Hur uppförandet av skolhus organiserades och finansierades var alltså en av de största uppgifterna som socken- och kyrkostämmorna åtog sig vid denna tid. En studie av skolhusen torde vara en mycket god utgångspunkt för att förstå hur det kommunala arbetet fungerade under perioden och hur det förändrades över tid. 18
skolväsendet och samhällsomvandlingen
I de agrara och industriella revolutionernas tidevarv I likhet med andra länder omstöptes Sverige under 1700- och 1800-talen. Befolkningen ökade från 1,8 till 3,5 miljoner 1750–1860 och jordbruket gav ett ej tidigare skådat överskott. Sverige, som importerat stora mängder brödsäd vid 1700-talets mitt, började under 1830-talet att exportera spannmål, och under 1880-talet stod spannmål för 18 procent av det totala exportvärdet.16 Denna utveckling påverkade och påverkades av en rad andra samtida förändringar. Tilltagande arbetsdelning, professionalisering och marknadsintegration bidrog till jordbrukets utveckling tillsammans med nyodlingar och förbättrade jordbruksmetoder. Den svenska staten bidrog till samhällets omvandling genom att bland annat genomföra skiftesreformer, öka möjligheterna till hemmansklyvningar och jord avsöndringar, avreglera spannmålshandeln och införa näringsfrihet.17 Produktions- och befolkningsökningen gav en ökad social differentiering. Antalet bondehushåll ökade endast med tio procent 1751–1850, medan antalet obesuttna (torpare, backstugusittare, inhysehjon med flera) mer än fyrdubblades under samma period. Någon tilltagande urbanisering kan man dock inte tala om, utan ungefär tio procent av den svenska befolkningen bodde i städerna under 1800-talets första hälft.18 Jordbrukets produktionsökning påverkade levnadsförhållandena på landsbygden. Den förbättrade lönsamheten ledde till att böndernas bostadshus blev större och mer påkostade och överskottet stimulerade även tillväxten av en inhemsk marknad där bönder både kunde få avsättning för sina varor och omsätta sina vinster i inköp av varor. Till denna utveckling, som innebar att hushållen i allt mindre utsträckning själva producerade det som de konsumerade, bidrog en förändrad inställning till köpesvaror: hushållen föredrog i allt högre grad dessa framför egenproducerade varor. Till penningekonomins utbredning bidrog dessutom tillväxten av obesuttna, vars jord inte kunde täcka deras behov av livsmedel.19 Den agrara omvandlingen skapade förutsättningarna för den indust riella revolutionen, karaktäriserad av en kraftig ekonomisk tillväxt och en expanderande industrisektor. Den inleddes i Sverige relativt sent vid 1800-talets mitt, och perioden 1890–1930 har beskrivits som det moderna industrisamhällets genombrott.20 Redan på 1830-talet hade ett antal större bomullsspinnerier inrättats, och fabriksdriften inom tryckeriindustrin samt socker- och pappersbruken börjat breda ut sig. 19
at t bygga et t skolväsende
Före seklets mitt etablerades också den mekaniska verkstadsindustrin. 1850-talet var sågverksindustrins genombrottsperiod, och därefter följde vad som beskrivits som verkstadsindustrins frammarsch under 1870-talet, en kraftig utvidgning av järn- och stålproduktionen fram till första världskriget, och pappersmasseindustrins genombrott under 1880-talet. Vid 1900-talets början var den första industrialiseringsfasen genomförd. Industrin hade blivit en större näringsgren än jordbruket.21 Med expansionen av den industriella produktionen, vilken bland annat hade sin förutsättning i kreditmarknadens utveckling och den hemmamarknad som uppkommit som en följd av inkomstökningen inom jordbruket, följde en social revolution. En växande grupp människor fördes från jordbruket till fabrikerna, där krav ställdes på punktlighet och uthållighet, och till de barackområden som växte upp omkring de större industristäderna. Industrialiseringen skapade en arbetarklass, med en framväxande arbetarklassidentitet, som försörjde sig inom industrin. Fortfarande vid sekelskiftet 1900 bodde dock endast 20 procent av Sveriges befolkning i städerna, och endast i fyra städer utgjorde fabriksarbetarna mer än 20 procent av befolkningen.22
Folkskoleväsendets expansion Samtidigt med denna samhällsomvälvning spred sig skolväsenden över världen. Folkskolorna fick tidigt ett starkt fäste i Nordeuropa och Nordamerika. Preussens berömda skolstadga var den första att skapa ett nationellt folkskoleväsende 1763, och därefter följde stadgor i bland annat Danmark (1814), Frankrike (1833), Kanada (1841), Sverige (1842), Norge (1848), England (1870) och Schweiz (1874). I USA:s nordstater infördes ett allmänt skolväsende under perioden 1830–1860, och därefter i sydstaterna efter inbördeskriget. Allmänna skolväsenden inrättades under perioden 1869–1882 i femton av det habsburgska rikets kronländer, fyra av Australiens delstater samt Nederländerna, Skottland och Nya Zeeland.23 Under 1800-talet ökade också skolgångens omfattning. Allt fler barn gick i skolan, närvaron steg och skolåret blev längre. Vid sekelskiftet 1900 gick till exempel 94 procent av alla USA:s barn (5–14 år) i skola; 90 procent av Kanadas, 86 procent av Frankrikes, 77 procent av Preussens och 72 procent av Danmarks.24 Lärarna blev fler och allt fler skolhus byggdes. I Frankrike ökade antalet skolhus från 52 900 (1837) till 81 400 (1898), och kring sekelskiftet fanns det 39 000 landsbygds20