Narrativanalys Vår värld är full av berättelser och livet kantat av berättare. Föräldrarnas röster när de läser sagor, den tysta rösten som finns i en favoritroman, journalistens röst i ett reportage som påverkat vår världsbild – listan kan göras lång.
Jimmy Vulovic | Narrativanalys
Jimmy Vulovic är journalist och fil.dr i litteratur vetenskap vid Lunds universitet. I den här boken samlar han en stor del av sin undervisningserfarenhet i ämnena journalistik, pressvetenskap och litteratur vetenskap.
Narrativanalys
Här lotsas läsaren genom narrativforskningen och får en översikt över berättelseformernas historia. Ett viktigt tema i boken är berättandets grundläggande förutsättningar och makt, till exempel hur en berättare kan formulera underhållande berättelser eller hur en berättares ord antingen kan synliggöra eller dölja ojämlika maktförhållanden. Läsaren får en rad konkreta analysverktyg och förslag på övningsuppgifter som kan fördjupa förståelsen av och förmågan till narrativanalys. Boken avslutas med två analysexempel. Det första är Stig Dagermans De dömdas ö (1946), där analysen fokuserar hur genus- och klassförhållanden synliggörs genom berättandet. Det andra exemplet är Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul (2002), som analyseras utifrån ett postkolonialt perspektiv. Narrativanalys riktar sig till studerande i litteraturvetenskap och angränsande ämnen vid universitet och högskolor.
Jimmy Vulovic Art.nr 35978
www.studentlitteratur.se
978-91-44-07884-7_01_cover.indd 1
2013-01-17 09.25
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildnings anordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 35978 ISBN 978-91-44-07884-7 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Shutterstock.com Printed by Elanders Poland, Poland 2013
978-91-44-07884-7_01_book.indd 2
2013-01-17 13:19
Innehåll
Inledning 5 K apitel 1
Nedslag i berättelseformernas historia och teorier 11
Epos 12 Grekisk originalitet och romersk kontraimitation 13 Pånyttfödelse genom gudomlig komedi 21 Roman 28 Den första moderna romanen 29 Från realism till modernism 34 Reportage 39 På grund av Aristoteles 43 Romanrealismens segerårhundrade 48 Rysk formalism och strukturalistisk narratologi 52 K apitel 2
Narrativanalysens verktygslåda 57
Litterära gestalter 64 Analogisk förstärkning 65 Direkta definitioner 67 Karaktäriserande handlingar 68 Karaktäriserande språk 71 Karaktäriserande utseende 74 Miljöer i tiden 78 Tidsinstrument 79 Rumsbetydelse 85
© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
978-91-44-07884-7_01_book.indd 3
3
2013-01-17 13:19
Innehåll
Lästa röster 91 Berättar- och lyssnarinstanser 95 Allvetaren värderar 99 Registrerade subjekt 102 Vem ser, hör och berättar? 104 Utlagda antydningar 108 Intrig- och narrativstruktur 109 Tema och tes 111 Symbol och allegori 113 Intertext och intention 117 K apitel 3
Vikten av att välja perspektiv 121
Språk, litteratur, samhälle 125 Intersektionellt seende 130 Exemplet Stig Dagermans De dömdas ö 132 Postkolonialt seende 149 Exemplet Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul 152 Att verka utan att synas 163
Referenser 165 Kortfattad narratologisk ordlista 171 Personregister 177 Sakregister 181
4
978-91-44-07884-7_01_book.indd 4
© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
2013-01-17 13:19
Inledning
Den senaste romanen föds alltid ur tidigare romaner. Inget verk kommer ur intet. Inte heller läroböcker om att analysera litteratur föds ur intet. De har tidigare böcker att ta sats ifrån. Så även denna. Några av läroböckerna jag flitigt studerade som student och sen i rollen som lärare har använt i min undervisning är Staffan Björcks Romanens formvärld, Erland Lagerroths Romanen i din hand, Bertil Rombergs Att läsa epik samt Claes-Göran Holmbergs och Anders Ohlssons Epikanalys. Roman, roman, epik, epik och nu alltså narrativ. Titlarna säger en del om vad som står i fokus i respektive bok. Rörelsen från den specifika romangenren via en något mindre specifik epikgenre till narrativbegreppet speglar i viss mån de senaste årtiondenas narrativforskning, dess mer uttalade rörelse bort från att framför allt ta sig an skönlitteraturen till att ägna även journalistik och berättande i andra medieformer allt större intresse. Till och med mänskliga aktiviteter, företeelser och organisationer, alltså saker som inte ens satts på pränt, har efter de senaste decenniernas så kallade ”narrative turn” i allt högre grad börjat iakttas och förstås med hjälp av narrativforskningens begreppsapparat. Så långt går jag inte här. Samtidigt är indikationen om att begreppsapparatens räckvidd numera vida överskridit både romanens och epikens ramar viktig. I dag ser ämnen som sociologi, psykologi och statsvetenskap världen genom berättelsers mönster i betydligt större utsträckning än vad som var vanligt förr. I den här boken håller jag mig dock till att betrakta litteratur genom narrativforskningens glasögon. Vad är ett narrativ i det här sammanhanget? Eller borde frågan vara: Vad gör ett narrativ? Resten av denna framställning kommer till stor del att ägnas just de frågorna. Det är dock en poäng att skissera ett svar redan nu för att därigenom lägga grunden för den kommande framfarten genom en inte helt entydig begreppsapparat. Den uppmärksamme märker att jag på © F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
978-91-44-07884-7_01_book.indd 5
5
2013-01-17 13:19
Inledning
engelskt manér använder ordet narrativ inte enbart som adjektiv utan även som substantiv. Det finns en mening med det som jag strax ska återkomma till. En narrativ framställning, en berättande framställning, är och gör något samtidigt; den är en berättelse och gör berättandet. Det pågår ett flöde av tid mellan berättelsens början och slut. I det flödet utspelar sig händelser. En berättelses tidsflöde och händelser uppstår emellertid aldrig av egen kraft inför läsarens, lyssnarens eller betraktarens medvetande. Det är alltid någon eller något som berättar tidsflödet och händelserna. Som en distinktion kan det sägas att narrativa framställningar finner motsatser i beskrivande och argumenterande framställningar eftersom de senare i första hand inte skildrar tids- och händelseflöden. Visst kan man i en argumenterande text lyfta in narrativa partier i vilka det sker något för att stärka argumenten, men det innebär inte att den argumenterande texten som helhet skildrar ett tids- och händelseförlopp. Det gör alltid den narrativa texten – med hjälp av någon eller något som berättar. När jag här använder begreppet narrativ innefattar det alltså både berättelse och berättande. Narrativet är helheten varav berättelse (i andra sammanhang ofta kallat story, fabula eller historia) utgör en del. En viktig poäng i den här boken är att utforska de analysmöjligheter som även själva berättandet ger. Det är för att på ett språkligt plan markera att delarna berättelse och berättande är likvärdigt intressanta analysobjekt som jag väljer att omsluta dem i det övergripande begreppet narrativ (förstått som ett substantiv). Valet ska ses som ett försök att i studentens medvetande åstadkomma jämvikt mellan det i mitt tycke stora intresse som ofta ägnas narrativa framställningars berättelser medan berättandet alltför ofta glöms bort. Varje människa har en berättelse brukar man ju säga. Det är sant. Den börjar alltid med att en människa föds och slutar med att hon dör. Att i kronologisk ordning redogöra för en människas liv från vagga till grav är dock föga underhållande – snarare urtråkigt. Därför skapar en berättare en intrig (plot, sujett) genom att ur berättelsen lyfta fram vissa händelser medan andra förbigås. Sättet en berättelse berättas på brukar ibland kallas diskurs (discourse). Här kommer framför allt berättande och utsägande att användas. Inom ramen för berättandet ligger berättarens (i förlängningen förstås den verkliga upphovsmannens) val av medium: mediet kan vara allt från muntligt eller skriftligt språk till gester, rörliga bilder, stillbilder och så vidare. Vart och ett av dessa medium har sina möjligheter och begränsningar. Inom berättandets ram ryms även det eller de perspektiv som berättelsen berättas från. 6
978-91-44-07884-7_01_book.indd 6
© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
2013-01-17 13:19
Inledning
Också det valet är omgärdat av både möjligheter och begränsningar. Liksom den ordning som händelserna berättas i. För att återgå till exempelet med en människas liv så kan vissa av livshändelserna ges en ny ordning för att på så vis uppnå en viss effekt. Berättare kan med andra ord genom intrigens nyordning skapa förutsättningar för underhållning, skräck, tänkvärdhet etcetera. Men sättet att berätta på kan, som vi ska se, även antingen avslöja eller dölja ojämlika maktförhållanden. Därför är det av stor vikt att lika stort intresse ägnas åt berättandet som åt berättelsen. Alltså: berättelsen är en sak, intrigen är en annan och berättandet är en tredje vilka alla samverkar i en narrativ framställning; ett narrativ. Det hela kan liknas vid en byggnad med väggar och tak där olika former av tid förflyter – både berättelsens och intrigens tid ryms inom ramen för den. Paul Cobley betonar i Narrative vikten av att se narrativet som den överordnade helhet det är i relation framför allt till de underordnade begreppen berättelse och intrig. På så vis uppnås en bättre förståelse av vad en berättande framställning är – utöver själva berättelsen som allt som oftast uppfattas som det viktigaste (s. 4 ff). Narrativanalytikerns uppgift består bland annat i att sönderdela huset i dess beståndsdelar och samtidigt hålla kvar vid och förmedla bilden av hur hela huset ser ut. Då man börjar sönderdelandet upptäcker man ganska snart att det finns någon eller något i det där huset som visar en runt. Med detta sagt aktualiseras en av de saker som Shlomith Rimmon-Kenan i Narrative Fiction poängterar i sin definition: ett narrativ är en kommunikativ process mellan en eller flera berättare och en eller flera lyssnare. Annorlunda: Det är en kommunikativ situation som en författare sätter ord på då denne skriver till exempel en roman eller ett reportage. Författaren sätter alltså ord på så mycket mer än ett händelseförlopp (s. 2). Berättelsers händelseförlopp som synliggörs via intriger är visserligen mycket viktiga, men de är inte det enda att ta hänsyn till om man djupare vill förstå ett narrativ. I följande kapitel kommer det att belysas ytterligare. Återigen: för att förstå det senaste måste vi ha en bild av det tidigare. Det historiska perspektivet är alltid ett aktuellt perspektiv. Därför presenteras i nästa kapitel, ”Nedslag i berättelseformernas historia och teorier”, en kort exposé över hur episk versdikt, roman och reportage har växt fram. Vid sidan av det skisseras några olika sätt på vilka litteraturvetare genom tiderna förhållit sig till den berättande diktningen. Det bör betonas att kapitlet, som titeln indikerar, bygger på nedslag och inget annat. Ambitionen är alltså inte © F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
978-91-44-07884-7_01_book.indd 7
7
2013-01-17 13:19
Inledning
att teckna en komplett litteraturhistorisk och litteraturteoretisk bild. I stället ska kapitlet framför allt teckna en bild som tjänar ett pedagogiskt syfte i relation till det efterföljande kapitlet ”Narrativanalysens verktygslåda”, där jag genom att presentera ett urval av de begrepp på vilka narrativforskningen som teori och metod vilar vill konkretisera och förmedla de analysmöjligheter som begreppen ger. Löpande genom bokens två första kapitel formuleras ett antal uppgifter. Också det hänger samman med en vilja att synliggöra analysmöjligheterna. Poängen med uppgifterna är alltså mer pedagogisk än examinationsinriktad, det vill säga att du genom aktivt arbete med övningsuppgifterna ska få syn på viktiga aspekter av exempelvis ett begrepp snarare än att förhöras om dessa aspekter. Bokens centrala frågor är: Vad är ett narrativ? Hur analyserar man narrativ? Det gör kapitlet ”Narrativanalysens verktygslåda” till det mest centrala. Där sätts verktygen som kan användas både för att beskriva och analysera narrativa framställningar i centrum. Ett viktigt påpekande är att jag inte är, eller ens vill vara, renlärig. Det här är en lärobok – inte forskning. Syftet är främst att orientera läsaren i de grundläggande delarna av narrativforskningens ganska brokiga begreppsapparat samt att med hjälp av konkreta exempel visa på vilka värdefulla analysredskap den rymmer. Därmed är det fråga om något annat än till exempel Lars-Åke Skalins eller Bo G. Janssons narrativforskning, för att nämna två personer som för svenskt vidkommande är viktiga i sammanhanget. Ambitionen har för min del varit att i möjligaste mån följa en föreställd analysprocess genom att i kapitlet ”Narrativanalysens verktygslåda” börja där en narrativanalys vanligtvis tar fart och sluta där den vanligtvis slutar. När detta är sagt måste det genast tilläggas att det naturligtvis inte finns någon absolut rätt ordning att utföra saker i. För dig finns bara din ordning – följ i första hand den. Betrakta kapitlets upplägg mer som ett tips på i vilken ordning du kan utföra olika moment om du inte vet i vilken ände du ska börja. Det kan vara ett sätt att komma igång med analysprocessen. Min erfarenhet är att just det där att komma igång ofta är det svåraste steget. När man väl har tagit det så brukar det rulla på. Vore det möjligt att i en bok placera två kapitel parallellt hade jag gärna gjort det med ”Narrativanalysens verktygslåda” och det avslutande kapitlet ”Vikten av att välja perspektiv”. Nu går tyvärr inte det. Det är en brist man får leva med om man arbetar med boken som medium. Vad jag egentligen vill ha sagt med detta är att alla de verktyg som presenteras i ”Narrativanalysens 8
978-91-44-07884-7_01_book.indd 8
© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
2013-01-17 13:19
Inledning
verktygslåda” naturligtvis inte åstadkommer någonting om ingen använder dem. En analysprocess sker alltid utifrån ett perspektiv. Glöm aldrig att det alltid är du som läser ett narrativ även om du har fått en del verktyg till din hjälp för att läsa det. Lika viktigt är påpekandet att det inte tjänar mycket till att sönderdela något för sönderdelandets skull. Det är bara destruktivt. Narrativanalysarbete är en konstruktiv process som alltid bör ha som mål att ta reda på eller förstå någonting: att se delarna och huset samtidigt. Det är i det sammanhanget som begreppet teori blir viktigt. I ”Vikten av att välja perspektiv” är ambitionen att visa på hur verktygen kan samverka med teori, eller hur teori likt ett par glasögon gör synen skarpare då verktygslådan öppnas, verktyg väljs och används. Kapitlet byggs upp kring översiktliga beskrivningar av poststrukturalism, postkolonialism och intersektionalitet. Dessa beskrivningar utgör sedan utgångspunkter för två exempel på hur narrativanalyser kan se ut. De verk som där analyseras är Stig Dagermans De dömdas ö (1946) samt Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul (2002).
© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
978-91-44-07884-7_01_book.indd 9
9
2013-01-17 13:19
978-91-44-07884-7_01_book.indd 10
2013-01-17 13:19
Kapitel 3
Vikten av att välja perspektiv
Är det värt att se något om man inte förstår vad det är man ser? Vad ska man med alla analysverktyg till om man inte vet hur de används eller inte förstår det man får se genom att använda dem? Det är klart, tidsfördrivet i att undersöka kan förstås motivera en till att fortsätta analysera, men den analytiska läsningen bör ha siktet högre ställt än så. Den bör i första hand sträva efter att nå förståelse. Därmed är man oundvikligen inne på frågor som rör teoretiska aspekter av narrativanalysen. En snäv definition av begreppet teori är att det är en utsaga om vissa definierade fenomens orsaksrelationer till varandra. En teori, om den är bra vill säga, ska alltså kunna förutsäga utfallet av en undersökning om vissa villkor är uppfyllda. Man ska utifrån teorin kunna formulera ett antagande, en hypotes, som en undersökning sedan kan pröva. En undersökning måste inte vara hypotesprövande. Det är emellertid ett tacksamt exempel att här ta upp för att åskådliggöra att val av teori är betydelsefullt för de eventuella resultat som forskningen leder till. Teorin bestämmer exempelvis den infallsvinkel som forskaren anlägger på ett material. Den bestämmer också vilken, eller vilka, frågor som forskaren ställer till materialet. Teori är i någon mening alltid begränsande. Samtidigt behövs teorier för att människan bättre ska kunna förstå olika fenomen och orsakssamband. De är alltså också förlösande. Det finns inget perspektivlöst seende. Inte heller någon objektiv betraktare som befinner sig någonstans bortom egna erfarenheter eller annan social påverkan. Ingen människa står utan teorier. De flesta märker däremot aldrig av dem då de ser världen genom dem. Fördomar är en form av teorier. De kan bygga på antingen erfarenhet, då kallas de induktionsteorier, eller logisk slutledning, då kallas de deduktionsteorier. Fördom byggd på induktion: När jag nu har träffat si och så många av utomnordisk härkomst som varken © F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
978-91-44-07884-7_01_book.indd 121
121
2013-01-17 13:19
3 Vikten av att välja perspektiv
har jobb eller visar intresse för att jobba måste jag dra slutsatsen att människor av utomnordisk härkomst är lata och inte vill jobba. Fördom byggd på deduktion: Eftersom statistiken säger att invandrare i mycket högre grad än svenskar är arbetslösa trots att statistiken samtidigt säger att det finns jobb att söka måste jag dra slutsatsen att invandrare är lata och inte vill jobba. Båda varianterna är förstås lika missvisande. Ändå är de styrande för de människor som ser verkligheten genom dem. De är som ett par dåliga glasögon. Sådana man bara ser suddigt av. I det vetenskapliga arbetet är det viktigt att forskaren, för det första, vet om att alla människor i grunden bär på glasögon som riskerar att ge synfel och, för det andra, därför gör sitt bästa för att finna ett par glasögon som är kritiskt prövade och som är väl lämpade för tillfället. Ett annat sätt att säga det på: Forskaren måste i så stor utsträckning som möjligt medvetandegöra sin teori, för sig själv och andra, för att på så vis minska risken att arbetet med forskningsuppgiften sker utifrån omedvetna fördomar. Att en teori i stor utsträckning styr forskarens infallsvinkel och de frågor som ställs behöver inte – och bör inte – innebära att den levererar svaren. Den svåra balansgången är att använda teorin som de ramar den är och samtidigt låta materialet tala fritt innanför dessa ramar. Ändå kan man inte komma ifrån att valet av teoretiskt perspektiv är ett av de viktigaste valen som forskaren gör under hela forskningsprocessen. Uppdelningen som Erik Bjerck Hagen i Vad är litteraturvetenskap? gör mellan teorier där litteratur betraktas som autonom respektive heteronom får illustrera (s. 25–41). Under 1930-talet växte som vi har sett nykritikens inflytande i västerländsk litteraturvetenskap och var under efterkrigstiden länge det helt dominerande synsättet. Karaktäristiskt för litteratursynen är den värderande hållningen. Nykritikerna var exempelvis särskilt intresserade av hur man kunde särskilja bra litteratur från mindre bra litteratur. Det intresset kan på sätt och vis jämföras med de ryska formalisternas sökande efter literaritet (jfr s. 52). Dessutom finns det i den nykritiska traditionen en tendens att vilja skydda litteraturen från det materialistiska förhållningssätt som såg litteratur som ett uttryck likt alla andra uttryck som kan förklaras utifrån den ekonomiska basen. En viktig aspekt i den här diskussionen är att det som formulerades i det nykritiska förhållningssättet framför allt rör frågor om hur vi kan nå kunskap om olika litterära verk, vilka metoder vi kan använda. Nykritiker menade att litteratur i grunden inte beror på eller är en följd av den ekonomiska basen. Litteraturen är större än ekonomi. Därför är det inte 122
978-91-44-07884-7_01_book.indd 122
© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
2013-01-17 13:19
3 Vikten av att välja perspektiv
meningsfullt att förstå litterära verk med hjälp av ett orsakssamband som säger att ekonomisk-historisk kontext eller författarens livshistoria formar litterära verk. Litterär form formar litteratur. I förståelsen av litterära verk bör litteratur forskaren därför betrakta dem som autonoma i relation till den omgivande världen. Om det finns bindningar mellan ett litterärt verk och en omgivande värld så går dessa förbindelser via de estetiska uttryckssätten – de kan inte förklaras som en följd av ekonomiska förhållanden. Därför är den litterära formen enligt den nykritiska tanketraditionen alltid rätt ände att börja i om det är litterära verk som man undersöker. Därmed inte sagt att en litterär form är fri från ideologi. Tvärtom. Litterär form är fullspäckad av ideologiska aspekter, och en nykritiker kan mycket väl ha ett ideologikritiskt syfte – bara hon eller han börjar i rätt ände. I ”Litteraturhistoria efter andra världskriget – några tendenser” betonar Per Erik Ljung återkommande att nykritikernas slagord var: texten i centrum! Genom att läsa hans genomgång av den nykritiska traditionen i Skandinavien kan man lägga till: via den litterära textens former kan du se världen. Föreställningen om litteraturens autonomi fick implikationer på hur man närmade sig det litterära studiet. Enligt nykritikernas synsätt höll det inte längre att läsa litteratur på ett vagt och osystematiskt vis. De ville reducera vaga tyckanden och tänkanden om litterära verk och författarnas liv för att helt fokusera på litteraturen. Även på det viset liknar nykritiken den ryska formalismen (jfr s. 52 f). Närläsning introducerades som metod. Ett slags teoretiskt motiverad läsning som sa att litteraturforskaren bara skulle fokusera på texten och dess uppbyggnad. Författarens eventuella intentioner med ett verk lämnades därhän. I stället talar man om verkets intentioner. En analys baserad på närläsning kan exempelvis undersöka hur textens delar korresponderar med dess helhet. Nykritikerna betonade vikten av att lämna författaren utanför analysen. Gjorde man inte det riskerade man att göra ett intentionellt felslut, det vill säga begå misstaget att förväxla diktverkets mening med författarens mening. Likaså ville man frigöra verket även i relationen till läsaren. Det affektiva felslutet innebär att läsaren låter den egna läsningens känslomässiga och direkta tolkning av diktverket styra förståelsen av det. Närläsning var ett sätt att motverka den risken. Nykritiken är ett tydligt exempel på hur det teoretiska perspektiv som anläggs starkt påverkar vad man får syn på i litteraturen och hur man får syn på det. Erik Bjerck Hagen lyfter i Vad är litteraturvetenskap? fram 1980-talets nya historicism (new historicism) som nykritikens motpol. Den är ett exempel på © F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
978-91-44-07884-7_01_book.indd 123
123
2013-01-17 13:19
3 Vikten av att välja perspektiv
litteraturteori som i poststrukturalistisk anda anser den litterära texten vara heteronom. Nyhistoricismen visar på den ekonomisk-historiska kontextens betydelse för att enskilda litterära verk ska kunna förstås. Man pekar bland annat på vikten av att väga in maktförhållandena utanför de litterära verken för att man till fullo skall kunna förstå den litteratur som man undersöker. Frågan om makt är helt central i nyhistoricismens sätt att närma sig litteratur. Det finns hos nyhistorikerna en ambition att avslöja maktens mekanismer i och omkring de litterära verken (en betoning som nyanserade den tidigare så framträdande historiska litteraturforskning som framför allt ägnade sig åt att förstå verk utifrån författarens position). De betraktar inte den litterära sfären som avskild – eller autonom – från samhället omkring litteraturen. Med det synsättet som grund utvecklade de en läsmetod som gick ut på att man läste den undersökta litteraturen parallellt med annan litteratur och andra dokument, exempelvis arkivmaterial, lagtexter, nyhetsartiklar och forskningsrapporter, i syfte att finna beröringspunkter mellan samhällsmakt och makten som utövas av till exempel en berättarröst i ett narrativ. Förhållningssättet är på så vis motsatt nykritikernas (s. 35 ff). De frågor som nykritiken respektive den nya historicismen kan ställa till materialet är olikartade. Även svaren de får skiljer sig åt. Intressant nog kan båda typerna av forskning använda sig av den verktygslåda som här tidigare har presenterats. Verktygslådan innebär i båda fallen en möjlighet att bygga en metod. För om teorierna hjälper forskaren att ställa vissa frågor till en specifik text så hjälper de föga då svaren ska grävas fram. Mellan teori och material ska det finnas en väl genomtänkt metod. Den gör att man kan operationalisera, göra brukbar, den teori man valt. Om jag exempelvis vill undersöka vad för sorts förtryck och hur det förtrycket gestaltas i en litterär text så behöver jag ett antal redskap för att kunna ta reda på det. Det kan till exempel handla om hur berättarrösten i ett narrativ dominerar över de personer som gestaltas. Det finns inga fix färdiga metoder som passar alla typer av undersökningar. Metoder skapas för att de ska få fram ett så trovärdigt, eller rikt och intressant, svar som möjligt på den eller de frågor du i en specifik undersökning ställer utifrån ett teoretiskt perspektiv. I narrativforskningens fält ryms mycket teori omkring berättande och berättelser. Men minns att många av dessa teoretiska aspekter också erbjuder metodologiska möjligheter.
124
978-91-44-07884-7_01_book.indd 124
© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
2013-01-17 13:19
3 Vikten av att välja perspektiv
Språk, litteratur, samhälle Den nyhistoriska teoritraditionen befinner sig mitt i ett litteratursociologiskt forskningsfält. Samspelet mellan samhälle och litteratur står där i centrum. Det är dock ett viktigt påpekande att litteratursociologin är betydligt bredare än så. I det litteratursociologiska fältet, eller rättare sagt perspektivet då det snarare är ett perspektiv som anläggs på litteraturen, ryms många olika inriktningar. Johan Svedjedal har i ”Det litteratursociologiska perspektivet” målat det i hela sin bredd. Ett sätt som han, med hjälp av Lars Furulands definition, definierar forskningsfältet på, är att det är ett ”systematiskt studium av litteraturen som socialt fenomen och som system och institution i samhället” (s. 69). Det är en definition som rymmer många olika aspekter. Vad är själva poängen med litteratursociologin då? För att förtydliga det kan man dela upp det som studeras i tre underområden. 1 Samhället i litteraturen. Fokus ligger här på hur skönlitteraturen skildrar samhället: hur den avbildar en igenkännlig verklighet, omtolkar eller omskapar en yttre verklighet, hur den skapar bilder av samhället helt enkelt. I vid mening rör man sig här med frågeställningar som handlar om bland annat realismproblem och speglingsteori och om litteratur som skapare av samhälleliga identiteter. Ofta lyfts kategorier som klass, genus och etnicitet fram i sådana studier (s. 72 f). 2 Litteraturen i samhället. Tonvikten ligger inom detta underområde på hur skönlitteraturen fungerar som opinionsbildare, som politisk kraft och förmedlare av olika idéer. Särskilt riktas intresset mot litterära kampanjer i sociala frågor och hur dessa kampanjer slår igenom hos beslutsfattare och allmänhet. Här kan nämnas studier om Ivar Lo-Johanssons litterära kampanjer för att statarsystemet skulle upphöra. Arbetarrörelsens kampanjer mot olika former av smutslitteratur är också bra exempel på vad den här typen av studier kan syssla med (s. 73). 3 Litteratursamhället. Under den rubriken grupperas framför allt sådana studier som ägnas åt litteraturens yttre förhållanden och förutsättningar. Det kan gälla allt från bokmarknadens utveckling till författares försörjning (s. 74).
© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
978-91-44-07884-7_01_book.indd 125
125
2013-01-17 13:19
3 Vikten av att välja perspektiv
I det här sammanhanget är det framför allt det första området som står i fokus, det vill säga studiet av narrativa framställningar för att i dem se hur exempelvis makt och förtryck kan gestaltas. Precis som den breda indelningen i undergrupper antyder kan man inte prata om litteratursociologi som en enhetlig skola, lika lite som man kan tala om exempelvis den nykritiska traditionen som enhetlig. Det är mer en fråga om perspektiv på litteratur. Trots det kan man säga att det litteratursociologiska perspektivet vilar på några gemensamma antaganden om litteraturen och dess funktion i ett samhälle. På ett övergripande plan har litteratursociologin traditionellt sett hyst en interdisciplinär strävan. Forskningsperspektivet har i lika hög grad inspirerats av kultur- och samhällsvetenskapliga metoder som av mer specifikt litteraturvetenskapliga. Några av de samhällsanalytiska teoribildningar som har betytt mest under de senaste årtiondena är marxismen, offentlighetsteori som den presenterats av Jürgen Habermas, kultursociologin på det vis Pierre Bourdieu förklarar den och genusteori enligt exempelvis Judith Butler. En annan övergripande gemensam faktor är synen på människan, och därmed även författare, som säger att hon är en utpräglad samhällsvarelse som lever i och påverkas av den miljö hon är en del av (s. 77). Till dessa övergripande gemensamma faktorer ska ytterligare några teoretiska antaganden läggas. I litteratursociologiska studier finns ofta någon eller några av dessa beståndsdelar i större eller mindre utsträckning: 1 Materialism. Ordet materialism avser här att mänskligt handlande helt eller delvis styrs av materiella faktorer. Det här kan i högre eller lägre grad sägas förklara varför litteratursociologer söker yttre faktorer för att förklara ett diktverk: samhällsläget, författarens levnadsvillkor, förhållanden på bokmarknaden för att nämna några. I grunden kan man säga att denna materialistiska grundsyn kan härledas till den av Karl Marx formulerade tesen om att det mänskliga varat bestämmer medvetandet, det vill säga att våra levnadsförhållanden bestämmer hur vårt medvetande formas, vilket i sin tur också påverkar hur litteraturen utformas (s. 77 f). 2 Grupperspektiv. Strävan efter systematik leder inom litteratursociologin ofta till anläggandet av grupperspektiv. De litteratur sociologiska undersökningarna är ofta breda och inriktade på större 126
978-91-44-07884-7_01_book.indd 126
© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
2013-01-17 13:19
3 Vikten av att välja perspektiv
kategorier än ett enskilt litterärt verk. Strävan är då naturligtvis att söka större mönster. Man vill exempelvis spåra gruppvisa likheter i beteenden hos författare, likheter i idéer, likheter i litterära strukturer, motiv och så vidare. Den strävan grundar sig på viljan att nå stabilare och mer representativa resultat än det som enskilda och slumpvis valda exempel kan ge (s. 78 f). 3 Sociopoetik. Under den rubriken samlas en rad föreställningar om litteraturens förhållande till samhället. En sådan föreställning som nämnts är speglingsteorin, det vill säga att litteraturen på olika sätt reflekterar samhället. Inom ramen för speglingsteori finns sedan en rad olika sätt att förstå själva speglingen. En annan sociopoetisk modell fokuserar på frågan för vilka syften litteraturen skrivs, vilken som är dess tilltänkta målgrupp och marknad. Analyser fokuseras exempelvis kring vilka grepp som författare använder för att fånga läsaren – för att underhålla, övertyga eller att upplysa. En grundläggande sak här är föreställningen om att litterära verk kommer till stånd i samverkan mellan författare och läsare. Litteratur ses alltså som ett skapande samspel mellan författaren och dennes omvärld (s. 79 f). 4 Brett litteraturbegrepp. Litteratursociologiska studier kan ofta syssla med litteratur som inte är den kanoniserade litteraturen. Eftersom det inte är det estetiska värdet som står i fokus, utan litteraturens samspel med samhället, så är estetiska faktorer och gränsdragningar inte det som avgör valet av studieobjekt (s. 81). 5 Värderingsdistans. Litteratursociologin är en inriktning som problematiserar litterära värderingar snarare än en litterärt värderande inriktning. Det breda litteraturbegreppet är ofta förbundet med estetisk relativism. Litteratursociologiska undersökningar väljer gärna, men inte uteslutande, sina litterära objekt efter deras representativitet eller betydelse för breda läsargrupper snarare än efter föreställningar om ett i texten inneboende estetiskt värde (s. 82). Vid sidan av Jürgen Habermas, Pierre Bourdieu och Judith Butler, för att nämna några av många möjliga, spelar även den av Michel Foucault formulerade diskursteorin stor roll i sammanhanget. Det var i mångt och mycket på grund av honom som det efter strukturalismen växte fram en poststruk© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
978-91-44-07884-7_01_book.indd 127
127
2013-01-17 13:19
3 Vikten av att välja perspektiv
turalism. Roland Barthes och Julia Kristeva måste dock också nämnas i detta sammanhang. I spåren av den utveckling som de tillsammans ledde följde att den tidigare så tydligt textorienterade strukturalistiska narrativanalysen öppnades upp för att i större utsträckning även väga in exempelvis samhälleliga maktfaktorer. Frågor om över- och underordning blev centrala vare sig det gällde genus, klass eller etnicitet. Om man vill förstå vad mer samhälleligt orienterade diskursanalytiker gör så kan det vara en god idé att titta närmare på vilka premisser eller utgångspunkter som ligger bakom själva begreppet diskurs, vilket utifrån det samhällsvetenskapliga perspektivet vida överträder de gränser som i den narrativanalytiska traditionen omgärdar begreppet (även om det finns vissa likheter mellan hur en berättares diskurs skapar viktiga förutsättningar för hur en berättelse kan förstås och hur samhälleliga diskurser skapar förutsättningar för hur samhälleliga fenomen kan förstås). Begreppet diskurs i den vidare betydelsen är som sagt nära sammanbundet med framväxten av den poststrukturalistiska tanketraditionen från 1900-talets senare hälft. Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips betonar i Diskursanalys som teori och metod att en av diskursteorins viktigaste utgångspunkter är socialkonstruktivism. Enkelt uttryckt kan man säga att det betyder att människans förståelse av verkligheten konstrueras i människans medvetande. Det hon uppfattar som sant eller falskt om verkligheten finns alltså i hennes subjektiva medvetande och inte i den objektiva verkligheten. Denna typ av socialkonstruktivism kan sammanfattas i fyra punkter. Notera gärna likheterna med idéer som fördes fram i modernistisk litteratur redan i början av 1900-talet: 1 Man intar en kritisk inställning till sådant som tidigare har betraktats som självklar kunskap. Människans kunskap och världsbilder är aldrig en spegling av verkligheten utanför henne, utan är i stället en produkt av hur hon kategoriserar världen omkring sig. Den kategoriseringen sker ständigt inne i hennes medvetande och skapar en bild av verkligheten, vilken inte ska förväxlas med själva verkligheten. Det kan exempelvis handla om hur manligt och kvinnligt, starkt och svagt, fult och fint, rätt och fel kategoriseras som tydliga absoluta motsatser trots att gränserna mellan dem i realiteten är relativa och historiskt betingade. 128
978-91-44-07884-7_01_book.indd 128
© F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
2013-01-17 13:19
3 Vikten av att välja perspektiv
2 All kunskap är historiskt och kulturellt specifik. Ett annat sätt att uttrycka det på är att människans bild av världen och av den egna identiteten är föränderlig. Om du och jag hade levt någon annanstans eller i en annan tid hade vår världsbild och identitetsuppfattning varit en annan än vad den är. Det är också så att både vår världsbild och våra identiteter kan förändras över tid. Grundtanken är alltså, om man tar människans personliga identitet som ett exempel, att hennes identitet inte har någon egentlig kärna, essens, utan skapas av de förutsättningar som finns omkring henne. 3 Det finns ett tydligt samband mellan kunskap och sociala processer. Kunskap om exempelvis vad som är rätt och fel skapas genom att människor kommer samman, interagerar, bygger upp gemensamma sanningar och kämpar om vad som är rätt och vad som är fel. Litteratur är ett sätt att interagera och att konstruera sanning. En stor del av den poststrukturalistiskt inspirerade litteraturanalysen går ut på att avslöja sådana litterära sanningskonstruktioner. 4 Det finns ett tydligt samband mellan kunskap och social handling. I en bestämd världsbild blir några former av handling naturliga och andra helt otänkbara. Olika sociala världsbilder leder till olika sociala handlingar. Socialt konstruerad kunskap och sanning får alltså konkreta sociala konsekvenser (s. 11 f). Socialkonstruktivismen sammanhänger med andra ord nära med hur människan skapar sig en världsbild och når kunskap. En viktig faktor i den processen är språket: all kunskap om och förståelse av verkligheten går genom språket. Visst finns verkligheten alltid där utanför varje människas medvetande oavsett om hon talar om den eller inte, men den får ingen egentlig betydelse förrän hon har formulerat den. Språket är diskurs. Eller rättare sagt, språket är diskursens fingeravtryck. Det är ett slags spår ur vilket även narrativanalytikern likt en detektiv kan spåra de normer om vad som anses vara rätt och fel i ett samhälle och som starkt påverkar vem som är överordnad respektive underordnad. Språket och litteraturen är spåret av den makt som präglar ett samhälle – ibland medvetet och ibland omedvetet formulerat av en författare. Jag tänker med utgångspunkt i de hittills förda resonemangen nu låta den här framställningen övergå i två exempel på hur man kan låta ett teoretiskt © F ö rfattaren o c h S tudentlitteratur
978-91-44-07884-7_01_book.indd 129
129
2013-01-17 13:19
Narrativanalys Vår värld är full av berättelser och livet kantat av berättare. Föräldrarnas röster när de läser sagor, den tysta rösten som finns i en favoritroman, journalistens röst i ett reportage som påverkat vår världsbild – listan kan göras lång.
Jimmy Vulovic | Narrativanalys
Jimmy Vulovic är journalist och fil.dr i litteratur vetenskap vid Lunds universitet. I den här boken samlar han en stor del av sin undervisningserfarenhet i ämnena journalistik, pressvetenskap och litteratur vetenskap.
Narrativanalys
Här lotsas läsaren genom narrativforskningen och får en översikt över berättelseformernas historia. Ett viktigt tema i boken är berättandets grundläggande förutsättningar och makt, till exempel hur en berättare kan formulera underhållande berättelser eller hur en berättares ord antingen kan synliggöra eller dölja ojämlika maktförhållanden. Läsaren får en rad konkreta analysverktyg och förslag på övningsuppgifter som kan fördjupa förståelsen av och förmågan till narrativanalys. Boken avslutas med två analysexempel. Det första är Stig Dagermans De dömdas ö (1946), där analysen fokuserar hur genus- och klassförhållanden synliggörs genom berättandet. Det andra exemplet är Åsne Seierstads Bokhandlaren i Kabul (2002), som analyseras utifrån ett postkolonialt perspektiv. Narrativanalys riktar sig till studerande i litteraturvetenskap och angränsande ämnen vid universitet och högskolor.
Jimmy Vulovic Art.nr 35978
www.studentlitteratur.se
978-91-44-07884-7_01_cover.indd 1
2013-01-17 09.25