JOHANNA NILSSON KANSKE SOM ZLATAN
Jag brukade vara bäst. Nu är det inte ens säkert att jag har en plats i klasslaget. Men jag får inte ge upp! Måste fortsätta träna, fortsätta kämpa! Då kanske jag ändå får spela match mot mitt gamla lag. Då kanske jag ändå kan bli som Zlatan …
KANSKE
SOM
ZLATAN
ISBN 978 91 7567 395-0
– en möjlighet för alla
JOHANNA NILSSON
Nypon förlag
Titel: Kanske som Zlatan Författare: Johanna Nilsson Omslag: Jonas Lindén © 2015 Johanna Nilsson och Nypon förlag AB Första upplagan 2015 Enligt avtal med Grand Agency Sidantal: 44 Lix: 16 Lättlästnivå: Från 13 år. ISBN 978 91 7567 395 0 Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis lektionsmaterial.
Johanna Nilsson
Kanske som Zlatan Omslag: Jonas Lindén
Nypon förlag
I samma serie: N채stan som Zlatan Kanske som Zlatan
1
– Johan, kom igen! Gå på mål! ropar vår fotbollstränare Lars. Jag brukar vara bäst i laget. Men det var innan jag började här på fotbollsgymnasiet. Nu är jag bara en medelmåtta. Ingen särskild. Nu är jag bara en av många duktiga fotbollsspelare i vår klass som vill bli nästa Zlatan. – Johan, nu vill jag se dig göra mål! Annars blir det tre varv runt planen! Det är Lars som ropar igen. Han är sträng, men rättvis. I alla fall för det mesta. 3
Lars har spelat i allsvenskan. Han var mittfältare i Malmö FF. Rätt bra. Men ingen stjärna. Jag lägger bollen på straffpunkten och backar tio steg. Jag knyter händerna och suger in kinderna. Så bestämmer jag mig för var jag ska sätta bollen. Jag börjar springa. Jag skjuter ett knallhårt skott mot högerkrysset. Ludde tar den! Det är en grym räddning. Men jag borde ha satt den. Borde ha skjutit ännu hårdare. Jag vet att jag kan. – Kanon, Ludde! ropar Lars. Bra skott, Johan, men inget mål … Jag vet vad som gäller så jag nickar och börjar jogga runt planen. Sebbe och Hassan joggar redan. 4
De har också missat sina straffar. Jag bestämmer mig för att springa ikapp dem. Jag måste tänka positivt. Måste tänka att jag i alla fall får bättre kondition. Jag kan inte deppa redan under första terminen. Då kommer jag aldrig att bli som Zlatan. Jag ökar farten, fast jag är trött. Benen känns tunga och är fulla med mjölksyra. Vi har redan tränat i två timmar. Vi tränar två pass om dagen, måndag till fredag. På helgerna har vi en vilodag och en dag då vi spelar match. Vi är 25 killar i klassen som kämpar om platserna i skolans lag. Vi spelar i P16-serien. Just nu ligger vi trea. Det tycker Lars är uselt. 5
Nästa helg ska vi spela mot mitt gamla lag. De ligger femma i serien. Jag måste få spela då. Det kommer att bli hur pinsamt som helst annars. Jag hinner ikapp Sebbe vid mittlinjen. – Satsar du på att springa maraton, eller? flämtar Sebbe. – Nej, jag är bara sur för att jag missade straffen, säger jag. Då får jag extra energi. – För mig är det tvärtom, säger Sebbe. Jag blir trött om jag gör något dåligt. – Din straff var bra. Min också. Men Ludde är typ nästa landslagsmålvakt, säger jag. Om vi vill bli bäst så måste vi kunna göra mål på den bästa målvakten! – Jag vet, men … Sebbe tystnar.
6
Jag springer ifrån Sebbe. Sneglar på fotbollsgymnasiets F16-tjejer som tränar på den andra planhalvan. De tränar på att dribbla. En av tjejerna är liten och rätt tjock. Hon har kolsvart, krulligt hår, uppsatt i två tofsar. Hon heter Anna och är lagets stjärna. Hon är mycket bättre än alla andra. I allt. Kanske blir hon nästa ”Marta”. Anna kommer från en liten by i Norrland. Hon har ungefär 200 mil hem. Jag har bara 20. Men det känns som om jag flyttat till en annan världsdel. Undrar hur det känns för henne? Nu har jag nästan sprungit ikapp Hassan också. Han är muslim och ber fem gånger om dagen. Äter inte griskött och dricker ingen alkohol. 7
Hassan är starkast av alla i hela laget. Och bäst på att nicka. Men han har dålig kondition. Jag joggar upp bredvid Hassan. – Allahu Akbar, är det så man säger? frågar jag. – Japp, säger han. Det betyder ”Gud är större”. – Större än vadå? – Allt och alla, svarar Hassan. – Är den kristna Gud samma som din? – Det finns bara en Gud och det är Allah. – Jaha. Ja, men då fattar jag ju precis, säger jag. Vi flinar mot varandra. Sedan springer jag ifrån honom. – Bra tempo, Johan! ropar Lars. Alltid något, tänker jag. 8
Sedan ökar jag farten ännu mer under det andra och tredje varvet. Innan träningen är slut får jag skjuta en till straff mot Ludde. Nu nätar jag! Kanske får jag ändå spela när vi möter mitt gamla lag. Kanske kan jag bli som Zlatan …
9