9789153437840

FREDRIK STEEN

Stora hundboken

I

Stora hundboken har Fredrik Steen sammanställt populära delar från sina tidigare så omtyckta hundböcker. Här presenteras allt på ett nytt sätt. Enkelt och överskådligt får du mängder med information – alltifrån valpens första tid. Du får veta hur du kan lära din hund att sitta, ligga, gå fot, gå fint i koppel och komma när du kallar.

Ett bra ledarskap, mental stimulans och aktivering är avgörande för att hunden ska må bra. Här finns förslag till många roliga och intressanta aktiveringsövningar. Utvidgat är avsnitten om tävlingar och prov och hur du på bästa sätt kan träna inför tävling och lära hunden olika moment.

Du får veta om populära hundraser och hundars mentalitet.

Du får klara och handfasta råd om hur du kan hantera problem av olika slag. Författaren visar hur vi kan vinna hundens förtroende och få trygga och säkra hundar. Och hunden ett härligt hundliv.

Stora

HUNDBOKEN F R E DR I K ST E E N

FREDRIK STEEN är känd från TV-programmet Hundcoachen . Han har tidigare gett ut ett flertal böcker och är eftersökt som föreläsare, tränare och domare.

www.icabokforlag.se

3784_omslag_Stora_hundboken_ny.indd 1

FO T O: L I N U S N I L S SON

2012-07-12 13:56

F r edr i k St een

Stora

hundboken

Foto: l i n us N i lsson

www.icabokforlag.se © 2012 Fredrik Steen, Linus Nilsson och Ica Bokförlag, Forma Books AB Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget. Förbudet gäller varje form av mångfaldigande genom tryckning, kopiering, bandinspelning, elektronisk lagring och spridning etc.

Forma Books AB är ett dotterbolag till Forma Publishing Group som är miljöcertifierat enligt SS-EN ISO 14001 Text: Fredrik Steen Foto: Linus Nilsson Grafisk formgivning: Maria Svedberg Redaktör: Gunilla Wagner Layout och original: Linda Eriksson Repro: Italgraf Media AB Tryck: Ednas print, Slovenien 2012 ISBN 978-91-534-3784-0

INNEHÅLL Hundraser 5 Skillnader och likheter mellan raser 7 Några populära hundraser 11 Välja ras 25 ABC för hundägare 29 Före köpet 31 Barn och hund 37 Valpens mat 41 Göra valpen rumsren 47 Åka bil 51 Valpens träning 53 Lär valpen komma 57 Valpar som tuggar 61 Hantera valpen 65 Ensam hemma 69 Motion av hunden 73 Ledarskap 77 Vad är ledarskap 79 Ledarskapsövningar 87 Inkallning 93 Gå fint i koppel 99 Belöningar 105 Överinlärning skapar säkerhet 109

Aktivering och tävling 113 Alla hundar behöver aktiveras 115 Aktivering inomhus 119 Lär hunden spåra 125 Träna inför tävling 133 Inlärning av tävlingsmoment 141 Tävlingar och provformer 165 Är hunden aggressiv? 169 Hundens mentalitet 171 Bits hunden? 175 Vi kallar det hundaggressivitet 181 Praktisk problemlösning 189 Använd sittövning vid hundmöte 191 Hälsa fint – inte hoppa 195 Hunden jagar vilt 199 Hunden skäller vid dörren 209 Hunden är rädd för människor 215 Skotträdsla 221

Hundraser

Skillnader och likheter mellan raser  Är det stor skillnad

att träna en chihuahua och en grand danois eller en schäfer och en pitbullblandning? Liknande frågor får jag ofta. Svaret blir alltid detsamma. Det är större skillnad mellan olika individer av samma ras än mellan olika raser.

Tron att olika raser skulle vara så olika gör det hela mer besvärligt för oss hundägare.

Upp­fattningen att en jack russell terrier ska hanteras och fostras annorlunda än exempelvis en rottweiler ställer till bekymmer för oss. Många köper en liten söt jack russell terrier för att man inte tror sig ha ork att fostra och ta hand om en rottweiler. Det blir många gånger en obehaglig överraskning för hundägarna när de inser att den lilla terriern är riktigt tuff och hård, kanske tuffare och hårdare än den normala rottweilern.

Oavsett ras, oavsett om det är en schäfer e­ ller en russkiy toy, behöver hunden en stark ledare. Den behöver regler att leva efter. Den behöver en rolig ledare som aktiverar och stöttar. Den lilla chihuahuan uppskattar fysisk kontakt lika mycket som den medelstora labradoren.

Trots detta kan man göra en uppdelning av raserna. Den görs med hjälp av hundens ursprung och användningsområde. Den internationella hundorganisationen, Fédération Cynologique Internationale som förkortas FCI, har delat in alla godkända raser i tio grupper.

Grupp 1

Denna grupp omfattar vall-, boskaps- och herde­hundar. Några vanliga raser som tillhör denna grupp är schäfer, australian kelpie, bearded collie, belgisk vallhund, collie, pumi, vit herdehund, briard, schapendoes och många fler.

Grupp 2

Denna grupp omfattar schnauzer och pinscher, molosser och bergshundar samt sennenhundar. Några raser som tillhör denna grupp är boxer, bullmastiff, dobermann, dansksvensk gårdshund, grand danois, dvärgschnauzer, engelsk bulldogg, hovawart, leonberger, shar-pei, rott­weiler med flera.

7

Grupp 3

Denna grupp innehåller enbart terrier. Några exempel på raser som ingår i gruppen är aire­ daleterrier, american staffordshire terrier, borderterrier, jack russell terrier, kerry blue ­terrier, norfolkterrier, skotsk terrier, foxterrier, tysk jaktterrier, yorkshireterrier. Alla hundraser som finns med i denna grupp har namn som slutar med terrier.

Grupp 4

Denna grupp består uteslutande av taxar. Taxen kommer ursprungligen från Tyskland och är en utmärkt jakthund. Taxar finns i tre storlekar, normalstor tax, dvärgtax och kanintax, och har tre hårlag, korthårig, strävhårig och långhårig.

Grupp 5

En grupp som omfattar spetsar och raser av urhundstyp. Bland andra följande raser tillhör denna grupp: akita, basenji, pomeranian, norsk älghund, jämthund, karelsk björnhund, norr­bottenspets, samojedhund, shiba, lapsk vallhund, siberian husky, tysk spets, västgötaspets.

Grupp 6

En grupp som består av drivande hundar samt sök- och spårhundar. I denna grupp finns raser som basset hound, beagle, hamiltonstövare och massor av andra stövare, drever, dalmatiner, blodhund, foxhound, rhodesian ridgeback med flera.

Grupp 7

I denna grupp finns enbart hundar som ursprungligen är avlade för att vara stående fågelhundar. Exempel på raser som tillhör denna grupp kan vara bracco italiano, engelsk setter, gordonsetter, irländsk setter, kleiner münster­länder, ungersk vizsla, vorsteh, weimaraner.

Grupp 8

En grupp bestående av stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar.

Raser man finner i denna grupp är till exempel amerikansk cocker spaniel, cocker spaniel, clumber spaniel, flatcoated retriever, golden retriever, labrador retriever, wachtelhund, sussex spaniel, portugisisk vattenhund.

Grupp 9

En grupp som omfattar sällskapshundar. Vanliga raser som bichon frisé, boston­terrier, chihuahua, pudel, mops, papillon, lhasa apso, löwchen och pekingese hittar du i denna grupp.

Grupp 10

Gruppen består uteslutande av vinthundar, såsom afghanhund, borzoi, greyhound, irländsk varghund, saluki, whippet med flera.

8 HUNDRASER

Likheter Indelningen i rasgrupper har genealogisk grund. Alla grupper har ursprungligen haft skilda användningsområden, men man bör hålla i minnet att samtliga raser är hundar och de behöver aktivering. Trots att de har använts och fortfarande används för olika ändamål så är det inte så stor skillnad att utbilda och aktivera dem. Givetvis kommer en belgisk vallhund att lägga sig och sätta sig fortare än exempelvis en greyhound, men att lära dessa två vitt skilda raser att sitta och ligga på kommando går ungefär lika fort, och det görs på samma sätt.

Att vinna ett ledarskap över en hund är ingen som helst skillnad, vare sig det är en rottweiler eller en bostonterrier. I grund och botten är alla hundar just – en hund!

För närvarande har jag fyra hundar hemma, två schäfrar och två chihuahuor. Jag älskar att tävla med hundar. En av mina stora passioner är skyddsdressyr. Därför är schäfrar det självklara valet för mig. Anledningen till att jag dessutom är stolt ägare till två underbara chihuahuor är att jag blev trött på pratet om att det är så stor skillnad på olika raser.

Jag funderade ett tag och kom fram till att raka motsatsen till schäfer är chihuahua. Jag började med en chihuahua och insåg snart att skillnaden inte fanns. Självklart finns där en olikhet men det handlar bara om fysik. När det gäller hundens mentalitet och hur man lär den olika saker och uppfostrar den är det ingen skillnad. Kort därefter införskaffades ytterligare en chihuahua. Mina chihuahuor är precis lika lydiga och väluppfostrade som mina schäfrar och vägen dit har varit exakt densamma.

»

Mina chihuahuor är precis lika lydiga och väluppfostrade som mina schäfrar

SKILLNADER OCH LIKHETER MELLAN RASER 9

några populära hundraser

Labrador retriever När jag var ung gick jag flitigt ut med alla grannars hundar. Speciellt en hund, Kim, en labrador gick djupt in i mitt hjärta. Jag minns att jag ville köpa honom av ägaren och att mitt tjat på min mamma och pappa om detta var meningslöst. Kim var inte till salu.

Att labradoren är i topp när det gäller de vanligaste raserna i Sverige är inget som jag tycker är märkligt. Det är underbara hundar som älskar att arbeta och gör nästan vad som helst för en liten godisbit.

Under alla mina år då jag arbetat med hundar har jag aldrig träffat på en labrador med stora problem, även om dessa givetvis finns. När det gäller denna ras så är de problem man kontaktar mig för – drag i kopplet, tiggande vid matbordet och en och annan hundaggressivitet.

Jag vill nog påstå att detta är en underbart trevlig ras.

Historik

Labradoren kommer troligen från Kanada, där fiskare använde den för att simma iland med förtöjningsrep till båtar. Besökande engelsmän fascinerades av dessa duktiga simmare och apportörer och tog rasen till Storbritannien i början av 1800-talet. Där korsades den bland annat med andra retrieverraser och blev populär som apportör vid småviltsjakt. Den fick sitt namn och godkändes som ras av den brittiska kennelklubben 1903. I dag anses Storbritannien vara rasens hemland. På 1970-talet ökade rasen stort och den är i dag mycket populär.

Användningsområde

Labradoren är en jakthund som arbetar efter skott och används för att apportera fågel och småvilt. Den meriteras på jaktprov och utställning. Egenskaperna som behövs för att bli en duglig apportör, bland annat samarbetsvilja, dresserbarhet och arbetslust, gör att den kan användas till nästan allt. Många meriterar sin hund på viltspår och använder den som eftersökshund. Den används också som ledar-, service- och narkotikahund och inte minst som familjehund. Även om rasen inte är en brukshund är det många som tränar och tävlar inom bruksgrenarna och i lydnad.

11

Hälsa, egenskaper och mentalitet

Det är en relativt frisk ras. De problemområden som bör belysas är höfter (HD), armbågar (ED), ögon, fetma och hältor. För ögonsjukdomen PRA finns nu ett DNA-test där resultatet registreras av Svenska Kennelklubben. Besök gärna rasklubbens webbplats för mer information.

En labrador ska vara social, glad, snäll samt vänlig och spontan i kontakten med andra hundar och människor. Den är intelligent och följsam och har en stark vilja att vara till lags och är en anpassningsbar och tillgiven följeslagare. Den vill gärna bära på olika saker.

Labradoren behöver rätt mycket motion, men framför allt behöver den aktiveras och få meningsfulla uppgifter. Det kan vara att apportera på jakt, apportera dummies, personsöka, viltspåra, träna lydnad eller till exempel söka kantareller i skogen. Det viktiga är att den får använda huvudet.

Storlek, utseende och pälsvård

»

Labradoren är mycket omtyckt tack vare sitt vänliga sinnelag

Rasen är starkt byggd, kompakt och mycket rörlig, med bred skalle, bred och djup bröstkorg och brett och starkt ländparti och starka bakben. Mankhöjd för hanar är cirka 56–57 cm och tikar cirka 55–56 cm. Pälsen ska vara kort och tät utan vågor eller fransar och kännas jämförelse­vis hård vid beröring, samt ha vattenavvisande underull. Svansen ska vara mycket tjock vid ansättningen och smalna gradvis mot spetsen. Färgen är enfärgat svart, gul eller leverbrun. Gult får variera från ljust gräddfärgat till rävrött. Vit fläck på bröstet kan förekomma.

Rasen är lättskött och har en smutsavvisande päls. Under fällningsperioderna kan man lämpligen borsta sin labrador med till exempel en borste med gummipiggar.Vid behov badas hunden med eller utan schampo. Ska man ställa ut sin labrador kan man inför utställning runda av de yttersta håren på svansen. Bad med schampo strax innan utställning bör undvikas.

Olika inriktningar

Labradoren är en av våra mest populära hundraser och mycket omtyckt tack vare sitt vänliga sinnelag och sin stora dresserbarhet. Inom rasen finns uppfödare med olika målsättning med sin avel – några har inriktning främst på de exteriöra egenskaperna, medan andra framför allt är intresserade av de jaktliga (jaktlabrador). Det är därför viktigt att du som blivande labrador­ägare är klar över vilken rastyp du önskar.

Schäfer En ras som jag själv alltid arbetat mycket aktivt med. Jag är så kallad schäferspecialist och schäferuppfödare. Inte en enda dag har passerat i mitt liv utan en schäfer. Vi hade den i familjen redan då jag föddes och schäfer har alltid varit ett självklart val för mig.

I och med att jag själv är tävlingsintresserad så har mitt intresse för schäfer bara ökat med tiden och med erfarenhet. Bättre hund på tävlingsbanan i alla grenar finns knappt enligt mig. Det är en riktig allroundhund och det alla andra hundraser klarar, det klarar även en schäfer.

Schäfer är en relativt ung ras men slog igenom som ras och blev populär under de två världskrigen. Schäfer användes där med enorm framgång inom alla tänkbara områden.

Det finns en hel del hundägare som har problem med sin schäfer, även om de allra 12 HUNDRASER

flesta inte har det. Problemen som kan uppstå sträcker sig över olika områden. Allt ifrån jakt efter vilt till aggressiva beteenden. Har man funderat på att skaffa sig en schäfer, eller har en schäfer, då ska man ha klart för sig att den behöver mycket stimulans för att må bra. Men ger du den det, då har du en av världens absolut bästa hundar.

Historik

Schäfer har ett ursprung från många olika typer av hundar som användes som vakthund för bostäder och boskap av olika slag. Genom avelsarbetet blev den så småningom mer anpassad till att valla får, en så kallad vallhund. Fåraherde heter på tyska schäfer och herdens hund blir därför helt logiskt schäferhund.

Rasstandarden utvecklades ursprungligen på en utställning i Tyskland 1899, där den uppmärksammades av två män, Max von Stephanitz och Artur Meyer, som sedan kom att bli dominerade krafter under många år när det gäller schäfer i Tyskland.

Användningsområde

Schäfer är en hundtyp med utmärkt förmåga att arbeta i alla sorters terräng och den används i många olika sammanhang. Det är ingen slump att det är en av världens populäraste raser och dess allsidighet gör den till en utmärkt sporthund: spår-, sök-, rapport- och skyddshund men även utmärkt lydnads- och agilityhund. Rasen används även som draghund under vinterhalvåret. Den används som skydds-, bevaknings- och räddningshund av militär och hemvärn och som polishund. Schäferns allsidighet och anpassningsförmåga bidrar till att den också är utmärkt som sällskapshund.

Hälsa, egenskaper och mentalitet

De flesta individer är friska och fungerar mycket väl i aktivt arbete. Då det är en arbetande hund är det relativt vanligt med olika skador. Höftledsdysplasi (HD) och armbågsledsdysplasi (ED) förekommer. Då rasen är numerärt mycket stor så förekommer även andra problem, bland annat nedsatt bukspott­körtelfunktion.

En schäfer är socialt självsäker, nyfiken och trygg i sociala situationer. Den är uppmärksam och följsam med stort intresse för samarbete. Den måste ha god koncentrationsförmåga och uthållighet, kunna anpassa kraften i sitt beteende efter retning och visa handlingsförmåga för att effektivt lösa uppgifter. Efter upplevda obehag eller rädsla ska den snabbt återgå till neutral genom att nyttja sin nyfikenhet. Alla dessa egenskaper är nödvändiga för lämplighet som sällskaps-, bruks-, vakt-, skydds-, tjänste- och vallhund.

Storlek, utseende och pälsvård

Det är en medelstor hund, något långsträckt, stark och muskulös. Mankhöjd för hanar är 60–65 cm och för tikar 55–60 cm. Vikt för hanar är 30–40 kg och tikar 22–32 kg. Färgen är svart med rödbruna, bruna, gula till ljusgrå tecken. Enfärgat svart eller grå, grå med mörkare skiftning. Svart sadel och mask.

Pälsen består av täckhår och underull. Täckhåret bör vara tjockt, rakt och hårt samt ligga slätt. Pälsen kräver ingen särskild omsorg utöver att borstas och kammas regelbundet, det ger då möjlighet till kontroll av eventuella sår eller fästingar med mera. Bad eller dusch vid behov, 3–4 gånger per år.

NÅGRA POPULÄRA HUNDRASER 13

Lär hunden spåra

 Alla hundar

kan spåra och alla kan spåra bra om man bara lyckas motivera dem att göra det. Spår är en del av en tävlingsform. Det är också något som alla polishundar är utbildade i och kan mycket bra. Hunden har ett fenomenalt luktsinne. Om vi gör en jämförelse mellan antalet luktceller hos människan och hos hunden så ryms människans luktceller på ett frimärke, medan hundens behöver en yta lika stor som en fotbollsplan!

Hunden spårar dagligen, oavsett om den är utbildad i spår eller inte. Den spårar på promenader, skogsrundor eller annan aktivitet. Många tror att det bara är speciella hundar som kan spåra men man kan inte ha mer fel. Givetvis har vissa hundar bättre förutsättningar för att spåra än andra, men oavsett ras kan alla hundar spåra och göra det på ett bra sätt.

Det faktum att alla hundar kan spåra och gör det dagligen gör det hela mer intressant, tycker jag. När vi pratar om att vi ska lära en hund att spåra så handlar det mer om att vi ska motivera hunden att spåra efter det vi vill att den ska spåra efter och inte välja själv.

Vad är det då hunden känner när den spårar efter en människa? Det är flera ingredienser.

Dels känner hunden den doftförändring i marken som uppstår då gräs, mossa och andra växter krossas under våra fötter. Dels fäller vi människor hela tiden hudceller och annat från våra kroppar, vilket betyder att vi konstant lämnar ifrån oss doft som hamnar i detta spår.

Med sitt fina luktsinne har hundarna inga som helst problem att känna detta. Även om jag inte har något vetenskapligt bevis för det tror jag att olika dofter och spår som människor och djur skapar när de förflyttar sig i terrängen är lika tydliga för hunden som de skulle vara för oss människor ifall de vore markerade med färg. Med det menar jag att vi, när vi går ut i skogen, skulle kunna se alla djurspår i olika färger. En älg – blått spår, en räv – gult spår, en hare – rött spår och så vidare. Visste vi bara vilken färg vi skulle följa så vore det heller inga problem för oss.

»

Vad är det då ­hunden känner när den spårar ­efter en människa

Färska och gamla spår Man kan lära hunden spåra på olika sätt. Dels kan man kan lära hunden att följa den doft som våra kroppar hela tiden fäller, dels lära den att följa den doft som uppstår när växtligheten krossas under våra fötter. Givetvis är det alltid en kombination av dessa dofter, men man kan lära hunden att prioritera vilken doft som den först och främst ska följa.

125

Inlärning av tävlingsmoment

handlar om hur jag lär min hund några av de moment som ingår i tävlingslydnaden. Vi går igenom dem ett efter ett. Du får både träningstips och förslag till hur du kan lösa problem med inlärningen av de olika momenten.  Det här avsnittet

Moment: Fritt följ På mitt kommando ”fot” ska hunden följa mitt vänstra ben och hela tiden vara uppmärksam på mig.

Det är det lättaste sättet att beskriva detta moment på med så få ord som möjligt. Lägg märke till att jag skriver att hunden på kommandot ”fot” ska följa mitt vänsterben, inte att hunden ska börja gå framåt på kommandot.

Inför inlärningen av momentet finns alla grunder redan lagda mellan mig och min hund. Min hund har lärt sig att det lönar sig att samarbeta med mig och vi trivs riktigt bra tillsammans.

Jag går ut på en gräsplan eller annan lämplig yta och släpper lös min hund. Snart vill min hund leka med mig och söker därför min kontakt, vanligast genom att ställa sig framför mig och titta. Då, först då, tar jag fram en leksak som hunden vill ha. Jag hetsar och leker lite med hunden och leksaken. Efter en mycket kort stund tar jag tillbaka leksaken, helst utan kommandon om möjligt. Jag håller leksaken i min hand och går ifrån hunden. Den kommer då att följa efter mig för att komma åt leksaken. Jag nonchalerar hunden och går hela tiden ifrån den. Om och när hunden kommer in på min vänstra sida i den position jag önskar att vårt ”fria följ” ska vara och söker min ögonkontakt, då belönar jag rikligt med röst, fysisk kontakt och leksak.

Sedan gör jag om precis samma sak igen. Denna gång går det troligen lite fortare för hunden att komma in i positionen som gav utdelning förra gången. Så fort hunden är i rätt position och söker min kontakt belönar jag.

Gör jag detta gång på gång så har jag snart en hund som inte lämnar min sida, som inte släpper kontakten med mig då det finns en chans till belöning. Givetvis kommer min hund att försöka ta lite genvägar ibland, pröva andra lösningar ibland, men dessa nonchalerar jag bara. Det är bara just denna position, i kombination med kontakten med mig, som ger min

»

Så fort hunden är i rätt position och söker min kontakt belönar jag

141

hund belöning. När jag är väldigt säker på att min hund gör detta varje gång lägger jag till kommandot ”fot” när jag går ifrån hunden.

Snart blir kommandot en signal till hunden: ”Kom in i rätt position, det ger dig en be­ löning.” När hunden har förstått detta drar jag ut på belöningarna och kräver hela tiden längre tid i perfekt position innan den får belöningen. De första övningarna gav hunden belöning omedelbart. Men efter bara ett par övningar så vill jag att hunden följer mig några steg innan jag belönar den. Detta utvecklar jag varje kort träningspass och varje pass innebär att hunden måste gå vid min sida någon sekund längre än vad den behövde sist vi tränade.

På bara någon vecka kan vi vara uppe i någon minut i uthållighet innan belöningen ­kommer.

Skulle jag någon gång dra lite för länge på belöningen så att hunden lämnar den korrekta positionen går jag bara vidare utan hund och utan att be­löna för att sedan avbryta övningen. Nästa gång jag tränar tänker jag på detta och belönar lite tidigare. Anledningen till att jag inte agerar eller försöker göra något åt att hunden avviker från min sida är att det inte ger oss något, snarare tvärtom. Får min hund lära sig att ”om jag sackar efter, då blir husse rolig” – då har jag lärt min hund raka motsatsen till vad jag ville. Målsättningen är ju att lära hunden att ”när husse är tråkig och korrekt, då får jag snart en belöning”.

Parallellt med detta moment som jag ofta gör utomhus, så tränar jag också på halter, vänster- och högersvängar, helomvändningar och positioner inom­hus under lugnare former och då ofta med en godisbit.

I min hand har jag en godisbit som min hund vill ha. Med hjälp av min handrörelse in vid min sida lär jag hunden att komma in och sätta sig i rätt position. När hunden sitter vid min sida rakt och uppmärksamt så får den belöningen. Snart kommer hunden att sätta sig vid din sida utan att du be­höver göra något så fort du tar fram en godisbit inomhus. Det är då du liksom tidigare ska säga ”fot”.

Nu har du en hund som följer dig på kommandot ”fot” och som sätter sig ner vid din sida när du står stilla. Nu är det bara detaljer kvar, och det är dessa som tar tid att träna.

Träningstips!

 I momentet fritt följ ska du belöna din hund direkt när den gör något som är bra. Även om du egentligen hade tänkt att gå ett längre pass innan du belönar den. Råkar din hund göra något riktigt bra och som du gillar ska du belöna den.

Se din belöning som en håv som fångar poäng. Belöna allt som är bra hela tiden. Varje  gång du belönar något med rätt timing så kommer hunden att vilja göra det igen.  Om du har problem med någon position, till exempel att din hund går en bit från dig, kan du med fördel använda dig av naturliga begränsningar som husväggar, staket eller annat som ni passerar. Då tvingas hunden att vara nära dig.  Träna med störningar. Så fort din hund börjar förstå vad momentet innebär ska du fort-

sätta träningen under yttre störningar. Med störningar menar jag saker som din hund kan bli lite stressad över. Ju mer störningar ni klarar av på träning, desto mindre kommer domarna att störa hunden under prov och tävling.

142 AKTIVERING OCH TÄVLING

Kom ihåg att även om du alltid brukar belöna med en leksak så kan du variera sättet att använda den på. Du kan ha leksaken i handen och när hunden går eller gör exakt som du vill så slänger du leksaken eller ger hunden leksaken. Tänk på att hur du slänger leksaken kan påverka hur hunden går. Du kan slänga leksaken bakåt, framåt, utåt sidan och så vidare.

Hundar svarar olika på detta. Du kan ha leksaken liggande synlig mitt på gräset. När du ska belöna hunden så kan du bara säga ordet ”Varsågod!” Då vet hunden att det är fritt fram att springa och hämta leksaken eller sin belöning.

Det är bara din fantasi som sätter gränser. Allt som fungerar för dig och din hund är rätt.

Vanliga problem

Ett vanligt problem som ofta uppstår i momentet fritt följ är att hunden ändrar sin position i förhållande till dig. Man kallar det att hunden ”sågar” vid förarens sida. Många gånger beror problemet på att man som förare varit inkonsekvent med var hunden ska gå för att få sin belöning. Hunden blir osäker. Det kan skapa en del stress och så uppstår detta ”sågande” beteende. Lösningen är att belöna mer i rätt ögonblick och att vara mer exakt i kravet på i vilken position hunden ska vara när den får sin belöning.

Ett annat vanligt problem är att hunden tröttnar. Den tappar helt enkelt fokus och hamnar längre och längre bakom sin förare. Får man detta problem så måste man fundera över hundens motivation, om jag eventuellt hjälper min hund för mycket på träning eller om jag har ett sätt att ”skämma bort” den med belöningar under träning.

Motsatsen kan vara hunden som verkligen ligger på. Ofta säger man att hunden går lite för långt fram, att hunden tränger lite och så vidare. Här tycker jag det är verkligt viktigt att arbeta lugnt. Ofta finns en del stress inblandat.

Arbeta mycket med belöningarna. Se till att hela tiden vara konsekvent och belöna aldrig om hunden tränger eller har en framskjuten position. Jag menar också att man ska arbeta med hur man ska belöna. Helst tycker jag att man ska använda sig av belöningar bakom hunden, gärna redan liggande på marken. På så sätt drar man fokus från sig själv och mot belöningen i stället. Hunden lär sig också att den alltid ska bakåt för att få sin belöning vilket hjälper en del.

Andra vanliga problem kan vara sneda sättanden, det vill säga att hunden inte sätter sig rakt bredvid föraren då denne stannar. Eller att hunden inte är riktigt alert och följsam vid alla riktningsförändringar, såsom höger, vänster eller helt om marsch. Har man sådana problem gäller det att belöna minsta lilla som hunden gör rätt. Här brukar jag belöna hundens vilja att ”flytta efter rumpan”. Det vill säga att jag tränar stillastående men lär min hund att flytta in just rumpan. Jag står stilla med hunden sittande bredvid mig med hjälp av kommandot ”fot”. Sedan vrider jag mig försiktigt lite motsols. Då ska hunden flytta sin rumpa lite efter mig. Gör hunden det så belönar jag direkt. Kan en hund vara följsam med sin ­bakdel har man sällan något problem. Att hunden får fördel av att flytta rumpan är lösningen.

Ett annat vanligt problem är att hunden på kommandot ”fot” börjar röra på sig. Det är nästan så att föraren får gå efter hunden i stället för tvärtom. Orsaken är en miss i inlärningen. Din hund ska på kommandot ”fot” följa ditt vänsterben och samtidigt ha en fin uppmärksamhet på dig. Är ditt ben stilla så ska hunden inte röra sig. För att detta problem inte ska uppstå, eller för att få bort det, brukar jag göra följande:

»

Andra vanliga problem kan vara sneda ­sättanden

INLÄRNING AV TÄVLINGSMOMENT 143

Hälsa fint – inte hoppa

 Hundar som hoppar

när de hälsar är ett bekymmer för många hundägare. Jag vill börja med att vi funderar på hur vår egen hälsningsceremoni kan se ut när vi möter personer vi inte känner, personer vi är bekanta med samt vänner vi känner väl.

Jag möter någon på gatan som jag är bekant med. Vi stannar mitt emot varandra, sträcker fram en hand och hälsar.

Så möter jag en riktigt god vän på samma gata. Vi träffades igår då våra familjer hade en gemensam middag. Vi stannar mitt emot varandra på ett lagom avstånd från varandra, cirka en och en halv meter, och säger något i stil med ”Hej, tack för i går. Det var jättetrevligt.” Vi småpratar lite och ger varandra breda leenden innan vi går vidare.

Efter ytterligare en stund möter jag en annan mycket god vän. Vi har inte setts på länge.

Vi stannar upp, hälsar på varandra och efter en blick där våra ögon möts omfamnar vi varandra och säger: ”Kul att se dig.” Sedan tar vi återigen ett lagom avstånd till varandra för att fortsätta prata.

Ungefär så där ser de flestas hälsningsceremonier ut.

Tänk er att jag går in i en affär. Någon i personalen kommer fram och frågar vänligt om jag behöver hjälp. Denna person är helt främmande för mig. Jag tittar upp och slänger mig runt halsen på den anställda för att ge en jätte­kram. Lite märkligt uppträdande, eller hur?

Ett bud knackar på min dörr. Han har en sak som jag väntat på en längre tid. Jag öppnar dörren och slänger mig omkring hans hals och pussar honom på kinderna. Ganska annorlunda beteende, eller vad säger du?

Jag besöker min frus arbetsplats. Hennes chef som jag aldrig träffat kommer in i rummet.

Han sträcker fram sin hand för att hälsa men det struntar jag i. Jag slänger mig i hans famn och ger honom en jättekram. Annorlunda, eller?

»

Jag tittar upp och slänger mig runt halsen på den anställda för att ge en jättekram. Lite märkligt uppträdande, eller hur?

Stress och osäkerhet Varför gör då många hundar på detta sätt? Varje person de möter hoppar de på, och de har ett ganska jobbigt uppträdande. När jag frågar deras ägare som kontaktat mig om problemet får jag ofta svaret: ”Han älskar folk! Han tycker det är så kul med besök.”

195

Men det är i princip alltid fel. Visst finns det bekanta som din hund tycker extra mycket om och kanske därför hoppar på dem. Men det är sällan anledningen till ett generellt problem med en hund som inte bara hoppar på vissa utvalda personer.

Anledningen till att din hund alltid hoppar på folk den får hälsa på är sällan något annat än stress och osäkerhet. Vad hunden gör i dessa lägen är egentligen att förekomma. Hunden sänder ut överdrivna signaler som kan betyda något i stil med: ”Åhhh, jag är så undergiven.

Ser du det? Jag är världens snällaste, du ser väl det?”

Till skillnad från vad många tror är detta inget positivt för hunden. Det handlar bara om stress och osäkerhet.

»

Det överdrivna hälsandet är inte naturligt och ­trevligt, ingen fin eller bra sida hos din hund

196 PRAKTISK PROBLEMLÖSNING

Lugn och stabil Hur vill man då att en hund ska hälsa? Det är nog lite olika från person till person vad man önskar, men ur hundens perspektiv är det nog mer eller mindre glasklart.

Du är ute och går med din hund. Ni möter någon som stannar upp och frågar om denne får hälsa på din fina hund. Du säger ja och låter din hund gå fram. Hunden tar kontakt med personen och luktar på händer och kläder. Hunden är relativt neutral i detta läge. Personen sätter sig på knä och börjar klia din hund på ryggen. Din hund vänder rumpan till och på ett ganska nonchalant sätt låter den sig klias.

En hund som denna är stabil och självsäker. Öppen och tillgänglig utan några som helst överdrifter åt något håll. Hunden har nu hälsat på den främmande personen på ett sätt som kan jämföras med att vi tar varandra i handen för ett handslag.

Många har provat olika metoder för att försöka få hunden att hälsa fint. Till exempel att ge godis när hunden står med tassarna på marken, att den som blir hoppad på sätter ett knä i bröstkorgen på hunden, att ägaren tar tag i hundens nackskinn och pressar den till marken eller lägger ner hunden på rygg framför den som hunden ska hälsa på och så vidare. Men om vi utgår från att hunden egentligen inte är glad utan undergiven, osäker och stressad – vad gör då dessa övningar för nytta?

Att ge hunden godis när den har tassarna i marken kan faktiskt ge visst resultat. Inte för att du egentligen gör den mindre undergiven och osäker. Men godis kan lugna hunden och på så sätt kan stressen vid hälsningsceremonierna dämpas och därmed också hundens yviga beteende.

Att ge den ett knä i bröstkorgen kan ge ett omedelbart resultat, om smärtan på hunden är rejäl vill säga, men tyvärr brukar behandlingen ge värre problem vid nästa möte i stället.

Hundens undergivenhet, osäkerhet och stress är nu ännu större, vilket leder till mer hoppande och fjäskande. Detsamma gäller om man tar tag i hundens nackskinn och pressar hunden mot marken. Situationen efter en sådan behandling brukar bara bli mer kaotisk.

Inget av dessa exempel inriktar sig på det egentliga problemet utan bara på symtomet av problemet.

Här gäller det att ändra inställning. Du måste inse att det överdrivna hälsandet inte är naturligt och trevligt, ingen fin eller bra sida hos din hund. Hunden gör så här för att den är undergiven, osäker och stressad, inget annat. När du väl insett detta blir allt mycket lättare och du är faktiskt på väg att hjälpa din hund.

Lösningen Bestäm dig för en period, kanske en vecka till att börja med, när hunden inte får hälsa på någon alls. Detta gäller på promenaden, i bostaden, på arbetet, egentligen överallt. När hunden varit ensam en stund och du kommer hem ska inte heller du hälsa på hunden. Visa tydligt med hjälp av ditt kroppsspråk att du inte på något sätt är intresserad av hunden i detta läge. När du kommit in i din bostad och lugnet har lagt sig kallar du på hunden och ger den närhet och fysisk kontakt.

När du går en promenad och möter någon som vill hälsa på hunden säger du bestämt men artigt nej. Till en början kommer hunden att försöka ta sig fram till personen. Då ska du tydligt tala om på det sätt som passar dig att hunden fortfarande ska vara vid din sida.

Ganska enkla regler: ”Nej, du får inte hälsa på min hund” och ”Nej, du får inte hälsa på några människor.”

På kort tid kommer din hund att bli lugn och balanserad. Du kommer inte att se några spår av en olycklig hund, tvärtom kommer din hund bli lugnare och mer trygg.

Reglerna gäller bara vid hälsningsceremonier. Du och din familj får gärna mysa, krama, gosa och klappa er hund när ni vill. Undvik bara att göra det precis när ni kommit hem.

Efter ett par veckor kommer du att märka hur skönt allt blivit. Du har satt stopp för hundens stressande uppförande gentemot främmande personer, och vare sig du vill tro det eller ej när du läser detta kommer hunden att må bra av det.

Nästa steg blir att låta hunden komma fram och hälsa efter strikta regler. När du möter någon på gatan visar du hunden precis som tidigare att den här personen är din och inte hundens.

I och med att du konsekvent och tydligt har visat hunden det nu under flera veckor kommer det inte längre att vara något bekymmer för er. Sedan du pratat en liten stund med den mötande och hunden har hållit sig vid din sida ber du personen att fullständigt ignorera hunden vad den än kommer att göra. Säg åt din hund på det sätt du gör när inga regler gäller, kanske ”Hopp och lek” eller ”Varsågod”.

Avvakta och se vad hunden gör. Jag tror du kommer att bli överraskad på så sätt att det inte alls är säkert att hunden tar någon kontakt med personen. I så fall låter du det hela vara och är nöjd. Den mötande får under inga omständigheter påkalla din hunds uppmärksamhet. Det är dumt och onödigt, och risken är att hunden går tillbaka till sitt gamla uppträdande. Det är trots allt bara några veckor sedan detta var ett stort problem. Om hunden i stället går fram till personen förhåller ni er bara lugna. När hunden nosat på personen kallar du lugnt in hunden och ger den en belöning, kanske en godisbit. Hälsningsceremonin är över för denna gång.

Arbeta vidare lugnt och stilla, dag efter dag, och kom ihåg att din hund inte alls behöver hälsa på allt och alla.

Här har jag bara tagit upp problem med hundar som hoppar av det vi tror är glädje. Det finns en annan typ av hund som också kan hoppa vid hälsningsceremonier. Det är den dominanta hunden. Den hoppar för att mäta sig med personer den konfronteras med. Ett sådant uppträdande är lite mer allvarligt men absolut inte vanligt. Om du har detta bekymmer (jag tror inte att du har det) så löses det med hjälp av kontroll och en annan hundhållning. Men detta är så pass sällsynt att jag inte går in på det här.

 Var tydlig, var kon­ sek­vent! Det du tror är glädje hos hunden är många gånger bara stress.  Arbeta vidare lugnt och stilla och kom ihåg att din hund inte alls behöver hälsa på allt och alla.

HÄLSA FINT – INTE HOPPA 197

Skotträdsla

 Det är relativt

vanligt att hundar är rädda för skott, men det är mer vanligt att de inte är det. Det kan vara besvärligt att äga en hund som är skotträdd. Om man vill tävla i bruks­ tävlingar är det i princip omöjligt då det i proven ingår skott. I vardagen kan en plötslig knall förstöra resten av dagen för både hund och ägare. Hunden kan bli så påverkad att man tvingas ställa in alla planer för dagen. Nyårsafton kan vara en mardröm för både hund och ägare.

Skotträdsla kan variera i styrka från hund till hund. Det finns hundar som inte är rädda utan ”bara berörda”, och hundar som blir fullkomligt apatiska när ett skott går av. Den berörda hunden är lättare att få skottfast än den hund som blir apatisk. Men man kan lösa skottberördhet och extrem skotträdsla på samma sätt. Det tar bara olika lång tid.

»

En plötslig knall kan förstöra resten av dagen

Orsaker Det finns flera orsaker till varför hundar kan bli rädda för skott. Hos vissa raser är skotträdsla vanligare än hos andra, vilket tyder på att den är ärftlig i viss utsträckning.

Hunden kan också ha förvärvat rädslan, ungefär som ett litet barn som ramlar omkull inför föräldrarna och sätter sig på rumpan. Skulle föräldrarna förskräckt kasta sig över barnet och ömka det, då gråter barnet. På samma sätt kan man utan att veta om det göra en hund skotträdd. Nonchalerar föräldrarna att barnet satt sig på rumpan och fortsätter att skratta och le studerar barnet dem en liten stund för att sedan utan gråt ställa sig upp igen.

Om man går på en gata och det plötsligt smäller till reagerar både hunden och du på knallen, det är naturligt. Hunden söker omedelbart kontakt eller studerar sin ledare. Beroende på ledarens reaktion reagerar även hunden. Om man ryckt till av knallen måste man fortsätta sin promenad, precis som inget hänt. Hunden iakttar sin ledare och ser att det inte är någon fara.

Några exempel

Hunden kan alltså ha lärt sig att en knall är otäckt. Det kan ha gått till på olika sätt, här är några exempel: Ägaren och hunden är ute på en promenad. De möter ett gäng tonåringar. Precis när de  passerat slänger tonåringarna en smällare bakom ägaren och hunden. Bakom ryggen smäl 221

ler det plötsligt till. Hunden reagerar av smällen och ser sin ägare och ledare bli riktigt rädd.

Dessutom blir ägaren upprörd och skriker åt tonåringarna med aggressiv stämma. Hunden lär sig att en knall är otäckt. Skulle dessutom ägaren efter en kort stund lugna ner sig och titta på hunden, som tagit illa vid sig av ägarens uppträdande, och se att den har svansen mellan benen och oro i blicken, även sätta sig på knä och säga, ”lilla gubben, det var inte farligt”, det vill säga ömka hunden, då har ägaren förstärkt hundens rädsla ytterligare.

Hunden har som så många gånger tidigare varit med familjen på nyårs­natten för att titta  på raketer. En raket går fel, rakt emot huset, den studsar mot fasaden och alla blir oroliga.

Det smäller till på någons balkong där den till slut hamnat. Den som tände raketen, tillika hundägaren, får en utskällning och en olustig diskussion inleds. Hunden kan här ha lärt sig att en knall är olustigt och blir därmed rädd.

Man håller på i köket och någon tappar en kastrull i golvet med en smäll och ett skram mel som följd. Någon i familjen blir ordentligt upprörd och skrämmer på så sätt hunden.

Hunden kan då ha lärt sig att det ljudet är otäckt.

Det finns givetvis fler och andra situationer som hunden och ägaren kan råka ut för som skapar skotträdsla men dessa är några exempel på hur det kan gå till.

»

Beröm inte, ömka inte, fortsätt bara som vanligt

222 PRAKTISK PROBLEMLÖSNING

Övningar När man skaffar en ny hund, valp eller vuxen, är det viktigt att inte vänta tills det smäller första gången för att se hur hunden reagerar. I stället bör man före­komma och utsätta sig själv och hunden för en knall. Då är det kontrollerat, man slipper hantera sina egna reflexer och känslor och på ett så bra sätt som möjligt kan man förbereda hunden och lära den att en knall är något positivt.

Om du nyss skaffat en ny hund och ska träna den på detta kan det göras på olika sätt och många sätt är bra. Men det du måste komma ihåg är att börja försiktigt och successivt öka mängden och styrkan på knallarna. En knall ska helst gå hunden helt förbi men för att förebygga är det viktigt att den till en början lär sig att knallen är något positivt.

En utmärkt övning är att gå ut med hunden i skogen tillsammans med en annan hund som den gärna leker med och dess ägare. Det är viktigt att lekkamraten är riktigt skottfast.

Man går på en vanlig skogspromenad, hundarna leker och ni hundägare pratar med varand­ ra. När hundarna har som trevligast, leker som mest och ni ägare pratar precis som vanligt tar du fram en ordinär knallpulverpistol. Håll den i handen en stund så att hunden inte längre bryr sig om vad du har i handen. När hundarna har som roligast och ni pratar med varandra, skjuter du. Vad som än händer fortsätter ni att gå och fortsätter att prata.

Det värsta som kan hända är att din hund reagerar kraftigt och blir rädd. Nonchalera den, fortsätt att prata som vanligt. Den andra hunden kommer då att sköta resten. Den kommer att fortsätta leka och visa din hund att det inte är något att vara rädd för. Att du lugnt och stilla fortsätter precis som inget hade hänt kommer också att lugna hunden. Snart kommer den att börja aktivera sig igen. När den gjort det skjuter du igen. Reaktionen kommer att vara mind­ re denna gång eller helt borta. Gör så vid några tillfällen när hunden har roligt.

Första gången du gör denna övning med en hund eller valp är det mycket troligt att den reagerar minimalt, vilket är jättebra. Beröm inte, ömka inte, fortsätt bara som vanligt.

En annan bra övning med hunden är att man söker upp en skjutbana. Där hörs många

smällar och knallar, om man kommer på rätt dag. Starta en promenad långt från skjutbanan och gå närmre den. På så sätt lär sig hunden att vänja sig vid skott och på ganska kort tid bryr den sig inte. Övningar inomhus Inomhus, om du är på gott humör, kan du slamra i köket med grytor och annat. Om hunden skulle tycka det är otäckt, nonchalera den bara. Slamra från och till när du känner dig på gott humör.

En annan övning du kan göra inomhus är att lägga några korvbitar i en plastpåse. Visa hunden att korven finns där. Blås upp plastpåsen och smäll den. Den spricker och korven slängs ut på golvet så att hunden kan äta upp den.

»

Om du är på gott humör kan du slamra i köket

SKOTTRÄDSLA 223

FREDRIK STEEN

Stora hundboken

I

Stora hundboken har Fredrik Steen sammanställt populära delar från sina tidigare så omtyckta hundböcker. Här presenteras allt på ett nytt sätt. Enkelt och överskådligt får du mängder med information – alltifrån valpens första tid. Du får veta hur du kan lära din hund att sitta, ligga, gå fot, gå fint i koppel och komma när du kallar.

Ett bra ledarskap, mental stimulans och aktivering är avgörande för att hunden ska må bra. Här finns förslag till många roliga och intressanta aktiveringsövningar. Utvidgat är avsnitten om tävlingar och prov och hur du på bästa sätt kan träna inför tävling och lära hunden olika moment.

Du får veta om populära hundraser och hundars mentalitet.

Du får klara och handfasta råd om hur du kan hantera problem av olika slag. Författaren visar hur vi kan vinna hundens förtroende och få trygga och säkra hundar. Och hunden ett härligt hundliv.

Stora

HUNDBOKEN F R E DR I K ST E E N

FREDRIK STEEN är känd från TV-programmet Hundcoachen . Han har tidigare gett ut ett flertal böcker och är eftersökt som föreläsare, tränare och domare.

www.icabokforlag.se

3784_omslag_Stora_hundboken_ny.indd 1

FO T O: L I N U S N I L S SON

2012-07-12 13:56