9789163340758 by Smakprov Media AB

Monika Häägg

Månguden

Monkaland Bokförlag

Monika Häägg Böckerna om Fry: Solbarnet 2009

www.monkaland.se

Tack till Lennart Lundborg För alla trevliga möten och din stora kunskap om bronsålder.

Maria och Micael Arnström För lång vänskap och stor hjälp med det skrivna ordet

Caroline Ludvigsson För foto och att du gett Fry ett ansikte.

Thomas Häägg För dina goda data‐ medie‐ och fotokunskaper samt för ditt entusiastiska och mycket välbehövliga stöd till en ibland något förvirrad och tvivlande mamma

Några betydelsefulla personer i boken: Kungsgården: Ingemund Kung Tyra Drottning (dog i första boken) Liv Dotter till Ingemund och Tyra Hervor Son till Ingemund och Tyra Hird Solgudinnans tjänare Fry Hittebarn och Solbarn Ulv Mångudens tjänare Frida Lillpiga och Frys bästa vän Torkel Fridas far Gunvor Fridas mor Nygården: Mirna Matmor Drej Husfar Gunli Dotter till Mirna och Drej Bander Son till Mirna och Drej Alfilda Dotter till Mirna och Drej Inga Dotter till Mirna och Drej Inglev Mor till Drej Kvinnor i Gudinnelära: Anvor, Ulva, Sol (dog i första boken), Siv, Trana, Björga, Loo Offerrådet: Aldur, Agne, Snare, Nore, Sten Ulva och Björn Familj på Åsen Loa Hustru till Aldur Aasa Dotter till Aldur Snyr Gudahovs och Åsens mäktige man Sten och Silje Familj på Åsen Björn och Trane Mångudens tjänare

- Kapitel 3 Fry vaknar med ett ryck och ser sig förvirrat omkring. En liten skalbagge kryper försiktigt över hennes arm och filten känns fuktig av dagg. För ett ögonblick har hon svårt att orientera sig om var hon är men så kommer hon ihåg att det är Mångudens välsignelse och att de somnat ute under bar himmel. Hon lägger ned huvudet och blickar upp i det grå gryningsljuset. Den oändliga himlen breder ut sig ovanför. Hird har lagt ut sin mantel intill henne och hon kan ana att Ulv somnat en bit bort. Plötsligt sätter hon sig hastigt upp när hon hör ett halvkvävt rop från andra sidan kullen. Fry reser sig huttrande upp och spanar in i halvdunklet. Det är nu alldeles tyst och bara ljudet från vågorna, bryter tystnaden. En fågel kvittrar till och flaxar i väg och Fry undrar om hon inbillat sig att hon hört ropet. Försiktigt går hon några steg i riktning mot ljudet för hon vill inte väcka de andra ur den sköna sömnen. Buskar och träd blir som grå skuggor som tornar upp sig i det knappa ljuset. Det ser nästan ut som det står utplacerade mörka gestalter på vakt. Hon är på väg att gå tillbaka och lägga sig när hon upptäcker att Björgas mantel är tom och filten ligger i en liten slarvig hög. Var har flickan tagit vägen? Fry känner ett ansvar för den nya lärlingen och funderar på om Björga var med när de gick och la sig. Jo, hon är ganska säker på att flickan var med men av någon anledning har hon gått upp och lämnat gemenskapen. Fry börjar hastigt gå runt kullen och en oro gnager i henne. Ur mörkret sluter Aldo upp vid hennes sida. Han har varit med under vandringen men hållt 20

sig vid sidan om. Ulv är fortfarande irriterad över hunden och har strängt sagt till att han inte vill att den skall vara inom synhåll. Nu har Aldo märkt att Fry är orolig och kommer genast fram för att hjälpa henne. ”Duktig pojke!” säger hon och stryker över den svarta pälsen. Att se Aldo och känna den trygghet som han skänker gör henne så glad att hon i sin iver inte ser sig för utan snubblar och är nära att falla. När hon vänder sig om ser hon att där ligger någon på marken. Förskräckt böjer Fry sig ned och upptäcker att det är Björga som ligger på knä med huvudet böjt mot jorden. ”Björga ...”, säger Fry försiktigt och lägger en hand på flickans axel. Björga tittar förvånat upp och hennes ansikte lyser av en stor glädje. ”Jag har sett honom”, säger hon med ett leende som uttrycker tacksamhet ”Vem har du sett?” undrar Fry och sjunker ned vid sidan av flickan. Aldo kommer fram och nosar lite och viftar på svansen. Han tittar på henne som om han undrar om allt är bra och om hon vill ha någon hjälp. ”Månguden, jag har sett Månguden!” säger Björga högtidligt. ”Han var så vacker med silverglänsande mantel och det vita håret som hängde långt ned på ryggen.” ”Har du sett Månguden?” ”Han var så oehört vacker så jag ropade högt när jag såg honom och han tog mig i sina armar och vaggade mig som om jag var ett litet barn och sedan la han sina händer på mitt huvud och jag kände vilken kraft som bor i honom.” 21

”Är du säker på att du inte har drömt om honom?” frågar Fry medan hon betraktar Björgas hänförda ansikte. ”Nej, nej, han var så tydlig! Han väckte mig och bad mig att följa honom. Det var ingen dröm!” säger Björga med övertygelse i rösten. ”Jag skulle alltid vilja vara i hans närhet!” Fry förstår känslan för hon påminns om det som uppstod när hon botat den lilla Inga med hjälp av Solgudinnans kraft. För en stund hade gudinnan funnits som en ande i de bägge och omslutit dem och då hade hon bara önskat att få stanna kvar där för alltid. ”Vem skulle du följa?” Flickorna rycker till och tittar upp på Hird som nästan ljudlöst har närmat sig dem. Hirds röst är orolig och hon sätter sig ned på knä framför och betraktar de bägge allvarligt. ”Månguden, hon blev kallad av Månguden ...” säger Fry lite tveksamt för hon har fortfarande svårt att tro att det inte bara varit en dröm. Hird ser förbi dem med en rynka mellan ögonbrynen. Hon är tyst men Fry förnimmer hennes tankar som sköljer över henne med stor oro. Fry kan ofta känna Hirds tankar men hon vet också att Hird bara låter dem gå fram när hon vill att Fry skall nås av dem. Det blir som ett tyst samtal mellan de bägge som ingen annan får ta del av. En stund senare har Ulv och de andra kvinnorna fått höra den fantastiska upplevelsen. Björga talar i stora ord om den vackra Månguden och den välsignande kraft som han gett henne. Alla pratar i munnen på varandra och Björga får gång på gång berätta den 22

märkliga händelsen. Bara Ulv är tyst och sluten som vanligt. Han går för sig själv och plockar ihop allt som använts vid ceremonin och med stor vördnad packar han det i vagnen. ”Åh, du kunde väl väckt oss”, säger Siv lite avundsjukt. ”Jag skulle också vilja se Månguden!” De andra instämmer men Björga säger att hon inte kunde göra något annat än att följa guden när han kallade på henne. ”Det var som att ni inte fanns eller som att jag inte var här!” säger hon lite urskuldande. Färden hemåt blir lätt att gå. Alla pratar om Månguden och den buttra tystnad som fanns under vandringen till Månberget har förbytts i glada spekulationer över varför Månguden visat sig och vad det kommer att innebära inför Midsommaroffret. Ulv ler lite outgrundligt men verkar nöjd med hur allt har utvecklat sig. Det är bara Hird som är tyst och Fry når inte fram till hennes tankar. Nyheten om att Månguden har visat sig sprider sig snabbt bland människorna i bygden. En sådan tydlig markering från guden var det länge sedan någon upplevt. Förberedelserna inför den stora festligheten har tagit full fart och Björga har gång på gång fått berätta om den märkliga upplevelsen. Fry är övertygad om att hon talar sanning. Björga är en mycket ärlig kvinna som aldrig skulle ljuga om en sådan upplevelse och förmodligen inte ljuga om något annat heller. Det måste betyda något speciellt att Månguden har visat sig för henne. 23

”Björga äger inga sådana krafter att hon skulle komma Månguden så nära”, säger Hird plötsligt en kväll när hon och Fry sitter vid elden och har en stund över för sig själva. Fry tittar förvånat på Hird. Hon har märkt att Hird har varit fundersam och orolig sedan de kom hem från vandringen till Frös kullar. ”Men jag är säker på att Björga talar sanning. Hon skulle aldrig ljuga!” ”Nej, Björga ljuger inte, men jag är inte säker på att det är Månguden hon har sett”, säger Hird med trött röst. ”Vad är det då hon har sett?” ”Det finns alltid de som tjänar på att stärka Mångudens inflytande. Det här kan vara ett sådant sätt. Det är inte Ulv som har gjort något för han sov, men han är nöjd med resultatet. Att Månguden har visat sig förstärker kraften och därigenom försvagas Solgudinnan.” ”Men Björga såg Månguden och har han visat sig så är det en del av gudarnas vilja!” ”Om det nu var Månguden hon såg! Björga var påverkad av ceremonin och kraften som var samlad under natten och då behövs det kanske inte så mycket för att inbilla sig och tro att man ser mer än vad man gör”, säger Hird med rynkade ögonbryn. ”Vad kommer att hända nu?” undrar Fry som blir orolig när hon ser Hirds fundersamma ansikte. ”Jag vet inte. Det kommer nog att visa sig på Midsommaroffret och det är inget vi kan göra för att förbereda oss. Det gäller att du och jag är starka och stöttar varandra. Vad det än är som kommer att hända.” Fry nickar. Under hela vintern har hon känt ett starkt stöd från människorna. De har hyllat henne 24

som Solbarnet men bara på några dagar har hon märkt tvivlet som strömmat emot henne. Människorna påverkas så lätt i nya riktningar och nu är det Mångudens plötsliga uppdykande som får dem att svänga i sin tro.