9789140687487

Siv Strömquist

Skrivboken SKRIVPROCESS, SKRIVRÅD OCH SKRIVSTRATEGIER

7 UPPL.

Innehåll Några inledande ord till läsaren 7

Den fascinerande skrivprocessen 9 1

Skrivboken – en bok om konsten att skriva 11 Att skriva – så mycket mer än att skriva 12 Varför skriver man? 13 Sammanfattning 16

2 Det handlar om kommunikation 17 Kommunikationsprocessen – komplex och ömsesidig 17 Den skriftliga kommunikationen 19 Se upp med risken för störningar! 20 Tänk på läsaren! 24 Sammanfattning 25

3 Skrivprocessen 27 Konsten att skapa text – ett arv från retoriken 28 Den omfattande arbetsprocessen 31 Skrivandet som mental process 34 Sammanfattning 37

Skrivstrategier 39 4 Skrivarbetet steg för steg – en introduktion 41 Analysen 42 Insamling och bearbetning av materialet 43 Strukturering 43 Komma igång 44 Formulering 45 Bearbetning 46 Sammanfattning 46

5

Vad är det för sorts text jag ska skriva? 47 Syfte 48 Mottagare 48 Kanal 49 Texttyp 50 Sammanfattning 50

6 Vad har jag att skriva om? 51 Research 52 Bearbetning av materialet 60 Den viktiga inkubationstiden 65 Sammanfattning 66

7 Hur ska jag strukturera mitt material? 67 Preliminär planering 67 Dispositionsstrategier 68 Strukturering – för läsarnas skull 74 Sammanfattning 75

8 Dags att skriva – hur kommer jag igång? 77 Komma igång-strategier 78 Sammanfattning 80

9 Hur ska jag skriva? 81 Skriv personligt och varierat 82 Skriv enkelt – men skriv inte som du talar 84 Tänk på klarhet, överskådlighet och precision! 89 Markera textens delar! 99 Glöm inte textbindningen! 110 Skriv på svenska! 116 Välj genusneutralt! 119 Utnyttja hjälpmedel! 119 Sammanfattning 124

10 Det är inte färdigt än – hur bearbetar jag? 125 Bearbeta – för läsarnas skull! 126 Stycke för stycke 128 Mening för mening och ord för ord 130 Tecken för tecken 136 Verktyg för bearbetning 139 Formens betydelse för innehållet 147 Sammanfattning 148

Brev och andra textmönster 149 11 Textmönster 151 Recension 152 Referat 153 Pm 154

12 Standardiserade texter 157 Brev – allmänt 158 Det formella brevet 163 Med det formella brevet som mönster 166 Sammanträdets texter 179

Den vetenskapliga texten 185 13 Struktur 187 Den vetenskapliga textens tredelning – standardstruktur 187 Huvuddelen – standardiserad disposition 189 De inledande och avslutande delarna 192

14 Litteraturlista och källhänvisningar 197 Litteraturlistan 197 Källhänvisningar i texten 202

15 Citatteknik och andra teknikaliteter 209 Citatteknik 209 Noter 213 Förkortningar 214 Specialtext 215

Skrivregler och typografi 219 16 Några skrivtekniska detaljer 221 Förkortningar 221 Avstavning 224 Siffror eller bokstäver? 226 Stor eller liten bokstav? 228 Hur markerar man titlar? 229 Hur skriver man repliker? 230 Tankar och allmän anföring 232

17 Skriftspråkets tecken 233 Skiljetecken 233 Vilka regler gäller? 235 Skrivtecken 242 Specialtecken på datorn 248

18 Typografi och layout 251 Typsnitt och grad 251 Sidans utformning – och textens 253 Bilder och andra illustrationer 257

Det känns bra att ha skrivit – och att skriva om 259

Litteratur, bilaga, register 261 Litteratur 263 Litteraturtips 264

Bilaga 268 Dokumentmall för brev 268

Register 269

Några inledande ord till läsaren Om du tycker att det är svårt att skriva, så är du i gott sällskap. Många fler än man vanligtvis tror upplever skrivande som mödosamt och problematiskt. Många känner också obehag eller kanske till och med ångest inför en skrivuppgift.

På mina skrivkurser på företag och på naturvetenskapliga, tekniska, ekonomiska och språkvetenskapliga linjer vid Uppsala universitet träffar jag ständigt skribenter – yngre och äldre – som berättar om skrivandets vedermödor. Det tar tid, det är svårt, det blir inte bra, etc.

De flesta tycker att det är skönt att höra att de delar de här svårigheterna med andra. Det är skönt att höra att andra också har mer eller mindre uttalade problem med skrivandet. Till och med en så flitig skribent som Winston Churchill lär ju ha sagt: ”I hate to write …”

Nu hör det emellertid till saken att Churchill också tillskrivs fortsättningen ”I love having written” – ett yttrande som verkligen förmedlar den underbara känsla av befrielse och tillfredsställelse som brukar infinna sig när man avslutat en skrivuppgift. De båda yttrandena tillsammans ger egentligen skrivandet i ett nötskal: mödosamt och komplicerat, men samtidigt engagerande och stimulerande. Lust och plåga.

Den här boken har kommit till för att om möjligt minska avståndet mellan de båda känslolägena – mellan våndan och skrivglädjen – hos den som skriver. *** Jag vill med min bok betona att skrivandet är en komplicerad, omfattande – och samtidigt ofta mödosam – arbets- och problemlösningsprocess. Och då tänker jag inte på det skrivande som vi alla numera ägnar oss åt i stort sett hela tiden: vi finns på Facebook och på Twitter; vi chattar, bloggar och skickar sms. Då handlar det om skrift på talspråksnivå. Då är allt spontant och kravlöst.

Nej, jag tänker på skrivandet i studier och arbetsliv. Skrivande som ska leda till längre texter. Texter som ska publiceras, digitalt eller på papper.

7

Några inledande ord till läsaren Jag tror att det är viktigt att fundera över vad det innebär att skriva, hur själva skrivarbetet går till. Jag tror att kunskaper om skrivprocessen är grundförutsättningen för ett lyckat skrivarbete. Bokens första del handlar därför om skrivandet i ett processperspektiv.

I den andra delen lyfter jag fram skrivstrategier som kan vara bra att känna till. Sådana strategier kan helt enkelt bestå av skriftspråkets regler, men lika ofta handlar det om tips och goda råd från erfarna skribenter.

I en tredje del presenterar jag förebilder, textmönster, för vardagsskrivandets vanligaste texttyper, som brev, cv, ansökningshandlingar etc. En särskild del ger sedan grundläggande information om regler för det vetenskapliga skrivandet och avslutningsvis behandlas skrivtekniska detaljer och regler för typografi och layout.

Skrivboken är ingen kursbok i traditionell mening. Den är framför allt tänkt som en fristående handbok, en uppslagsbok, för alla som känner ett behov av att lära sig mer om skrivande, ett behov av att skriva bättre. Den är tänkt för skrivkurser vid universitet och högskolor, på företag och i studiecirklar, men jag hoppas att den också ska vara användbar som handbok för dig som skriver på egen hand.

Den sjunde upplagan, som du nu håller i din hand, har fått en grundlig översyn i förhållande till nya regler och alla de krav som vårt moderna samhälle ställer på oss som skriver. Oavsett vad vi skriver.

Siv Strömquist Uppsala, april 2014

8

Den fascinerande skrivprocessen

”

När författaren […] påstår sig ha arbetat utan att tänka på reglerna för arbetsprocessen, betyder detta endast att han arbetat utan att veta att han kan reglerna.”

UMBERTO ECO

1

Skrivboken – en bok om konsten att skriva När jag har planerat och skrivit den här boken har jag dels arbetat utifrån övertygelsen att skrivandet är en arbets- och problemlösningsprocess, dels utgått från två påståenden: • alla måste kunna skriva • alla kan lära sig att skriva.

Att alla måste kunna skriva är i dag en självklarhet. Det kan vara svårare att instämma i att alla kan lära sig att skriva. Men så är det faktiskt. Alla kan vi bli bättre på att uttrycka oss i skrift.

Det är vanligt att folk går omkring och tror att förmågan att skriva är något nedärvt, att skrivandet är en konst som det bara är ett fåtal för­ unnat att kunna utöva. Man tror att skrivförmåga är en slags gudagåva som man antingen har fått eller inte fått, och själv har man definitivt inte fått den.

Den här inställningen bäddar för ytterligare en missuppfattning om skrivandet. Man tror att allt skrivande sker genom inspiration.

Visst är det underbart att känna sig inspirerad och visst är det många gånger en konst att skriva. Men sanningen är den att man inte sällan måste skriva utan att vara det minsta inspirerad. Och konsten att skriva kan vi alla lära oss, låt vara att vi lyckas mer eller mindre bra. Alla kan vi inte bli en ny Jonas Hassen Khemiri eller en ny Katarina Frostenson. Men lära oss att skriva så att vi kan motsvara egna och samhällets krav, det kan vi.

Skrivförmåga är inte någon exklusiv egenskap, förunnad ett fåtal, utan skrivandet är ett hantverk som kan läras in och utvecklas genom övning.

11

Den fascinerande skrivprocessen Lika väl som vi kan lära oss att snickra ett bord eller sy en kjol – om bara någon talar om för oss hur vi ska göra och sedan hjälper oss om vi kör fast – lika väl kan vi lära oss att skriva. Och precis som i fråga om andra hantverk räcker det inte med att man känner till vilka verktyg man ska använda, vilket material som lämpar sig bäst eller vilka handgrepp man ska utföra. Det krävs också att man tränar, att man övar upp sin förmåga. Det ryms mycken visdom i uttrycket att ”man lär sig att skriva genom att skriva”.

Att skriva – så mycket mer än att skriva Skrivarbetet som sådant är oftast både omfattande och tidskrävande. Att skriva är så mycket mer än att skriva. Det är att förbereda sig på olika sätt, inte minst mentalt. Det är att gå omkring och tänka på skrivuppgiften i alla möjliga – och omöjliga – sammanhang. Det är att samla material och bearbeta det, det vill säga sovra, fokusera, organisera och strukturera. Det är att Vad jag vill åt är att skrivandet är formulera sig, att översätta sina tankar en process som börjar långt inne i och idéer till ord, och det är sist men den som skriver. Det börjar med inte minst att skriva om och skriva om tänka och känna. och skriva om, det vill säga bearbeta.

LARS FALK Skrivandet utgör en arbetsprocess med många olika faser, och alla kräver engagemang och förmåga att lösa problem. Den förmågan kan övas upp och fungerar naturligtvis bättre om man känner till förutsättningarna för problemlösningen.

Jag vill därför i det följande ge kunskap om skrivprocessen. Jag vill ge tips på övergripande strategier, men jag vill också lyfta fram enskilda regler som kan vara bra att känna till för den som vill meddela sig med andra i skrift. Framför allt vill jag belysa sådant som jag vet kan vara problematiskt på olika sätt. Och sist men inte minst vill jag visa på texttypsmönster som kan vara bra att ha aktuella, när olika skrivuppgifter ska utföras. Huvudsyftet med boken blir helt enkelt att försöka besvara frågorna: • Hur gör man?

• Vilka regler gäller?

Nu måste man ha klart för sig att ingen handbok i världen kan ersätta ditt eget engagemang, din vilja att skriva. Inte heller kan en handbok ersätta 12

1 Skrivboken – en bok om konsten att skriva den viktiga träningen. Skrivandets hantverk kräver förebilder och kunskaper. Man måste veta vad man gör. Men det kräver också tillämpning – man lär sig att skriva allt bättre genom att helt enkelt skriva – och genom att läsa. Så ge skrivandet en chans. Läs – och skriv!

Varför skriver man?

Skälen till att man skriver kan vara I don’t know why I feel more alive många. Ett skäl är skriftens stora fördel when I write, but I do. framför det muntliga samtalet – varakSIRI HUSTVEDT tigheten.

Den skrivna texten finns där, om inte för evigt så dock längre än för stunden. Den skrivna texten kan man ta del av när det passar; den kan man också återvända till. Man kan läsa den om och om igen. Detta är en klar fördel framför allt om det som ska förmedlas är komplicerat och svårtillgängligt. Jag kan som mottagare/läsare välja lästillfälle, anpassa lästiden och jag kan dessutom föra anteckningar under läsandets gång. Även för den som ska lämna informationen ger skrivandet fördelar. Jag har avsevärt längre tid på mig när jag ska formulera mig i skrift än när jag ska uttrycka något muntligt. Planeringstiden för skrivande är mycket längre än för tal.

Jag kan som skribent således ge mig tid att tänka igenom mitt yttrande ordentligt och lägga mig vinn om att uttrycka mig så exakt och så tydligt som möjligt. Och det är klart att detta betyder att jag i vissa situationer borde välja att uttrycka mig i skrift i stället för tal, till exempel när det jag har att säga är mycket viktigt – eller så komplicerat att jag verkligen måste bemöda mig för att uttrycka mig klart och begripligt.

Man kan också resonera om varför vi skriver från litet andra utgångspunkter. Ibland skriver vi ju faktiskt utan yttre tvång, utan att lärare, arbets­givare eller myndigheter kräver det av oss. Vilka inre drivkrafter är det då som får oss att fatta pennan eller sätta oss framför datorn?

Om man gör ett försök att sammanfatta och därmed förenkla en mångfasetterad verklighet skulle man kunna svara att ibland skriver vi för nöjes skull, ibland kanske snarare för tankens skull och oftast skriver vi helt enkelt därför att vi av olika skäl har behov att meddela oss med andra. Vi söker kontakt, eller vi vill ha eller ge information. Man brukar tala om skrivandets olika funktioner.

13

Den fascinerande skrivprocessen

För nöjes skull Ofta betonas hur viktigt det är att kunna skriva i olika sammanhang i samhälls- och yrkesliv. Men man kan ju faktiskt ha glädje av sitt skrivande även i andra sammanhang. Man kan till exempel skriva för nöjes skull. Man kan skriva brev, berättelser, noveller, romaner, dagbok, blogg, dikter, ja egentligen nästan vad som helst bara för nöjet att få skriva.

För många är skrivandet också helt enkelt ett sätt att uttrycka känslor.

Om man är ledsen eller bekymrad för något kan det hjälpa om man får skriva The pleasure of writing. It hardly av sig sin oro. Om man är mycket glad matters, at times, what one writes. kan det också kännas alldeles rätt att

JOYCE CAROL OATES skriva. Känslor som bubblar över låter sig gärna översättas till skrift.

Språkforskarna säger att skrivandet har en expressiv funktion och menar med det att vi kan uttrycka våra känslor med skrivandets hjälp, att vi skriver för att ge uttryck för vårt inre jag.

För tankens skull Vi kan också skriva för tankens skull.

Genom att skriva kan vi sortera våra tankar och bringa reda i komplicerade förhållanden och kanske förstå oklara begrepp. Kanske har du någon gång upplevt känslan av att du inte riktigt vet vad du har tänkt i en viss fråga förrän du har fäst dina tankar på papper. Skrivandet kan fungera som ett slags koncentrerat tänkande.

Genom att skriva tänker man. Genom att skriva befäster man också sina Ingen tanke är färdig förrän den är kunskaper. Genom att skriva om nåformulerad i ord. Att skriva är att got vi håller på att lära oss, ger vi kungöra många tankar färdiga. skaperna struktur. Genom att skriva SVEN WERNSTRÖM om något som vi tycker är svårt, kan vi kanske lättare förstå det hela.

Skrivandet spelar alltså roll för vårt tänkande, för vår begreppsbildning och vårt minne. Det vill säga: skrivandet har en kognitiv funktion.

14

1 Skrivboken – en bok om konsten att skriva Att skriva borde vara en naturlig handling att ta till i alla tankemässigt krävande sammanhang, det må gälla studier eller arbete. Med papper och penna, eller någon typ av elektroniskt hjälpmedel, kan jag inte bara söka och sortera information, jag kan också fördjupa min förståelse och göra informationen till en del av min egen tankestruktur.

För kommunikationens skull Ofta, ja kanske oftast, skriver man för att man har behov av att meddela sig I have to tell, is the writer’s first med andra. Skrivandet har en kommunithought; the second thought is kativ funktion.

How do I tell it?

Den kommunikativa funktionen kan JOYCE CAROL OATES sägas vara övergripande eftersom praktiskt taget allt skrivande utgör någon typ av kommunikativ handling. Genom den skrivna texten kan jag kommunicera med andra – och med mig själv.

Det jag skriver för mig själv – expressivt eller kognitivt – blir ju också kommunikativt om jag skriver det på ett sådant sätt att jag kan läsa det även i morgon eller om tjugo år …

Skriver jag så förkortat, okonventionellt formulerat eller annars allmänt oläsligt att texten omedelbart blir otillgänglig till och med för mig själv som skribent, ja, då har jag i bästa fall renodlat den expressiva eller kognitiva funktionen.

I allmänhet tänker man på kommunikation som riktar sig till någon annan än skribenten själv när man talar om skrivandets kommunikativa funktion. För dig som skribent är den funktionen mycket viktig. Du bör hela tiden, var du än befinner dig i skrivprocessen, ha din mottagare, dina läsare, i tankarna.

En god skribent bör alltså ha kunskaper inte bara om hur själva skrivarbetet går till utan också om hur kommunikationsprocessen fungerar. Jag gör därför en kortfattad genomgång av en del viktiga aspekter på kommunikation och skrivande i nästa kapitel.

15

Den fascinerande skrivprocessen

Sammanfattning Skriften skiljer sig från talet på många sätt. Av övergripande karaktär är skillnaderna mellan talets flyktighet och skriftens varaktighet samt mellan talets korta och skriftens långa planeringstid.

Den skrivna texten • är varaktig • har lång planeringstid.

Skrivandets huvudfunktioner är den expressiva, den kognitiva och den kommunikativa funktionen. Man kan genom att skriva • uttrycka sitt jag, sina känslor • tänka, sortera, befästa och fördjupa kunskaper • meddela sig – med sig själv och andra.

16

”

Jag började med att studera Augustinus teori om arvsynden, jämförde hans tankar om den fria viljan och mycket annat.

Sedan satt jag på landsarkivet och gick igenom en massa rättegångs­handlingar.

Sedan fick jag någon slags mental blockering, som jag tror berodde på överlastning av synapserna. Sedan katalogiserade jag mina klassiska skivor. Efter två månader var jag redo att börja.”

ERIK ANDERSSON

8

Dags att skriva – hur kommer jag igång?

Mycket arbete är som synes redan nedlagt på skrivuppgiften när det äntligen är dags att skriva i ordets egentliga bemärkelse. För många är det dessvärre svårt att komma igång med själva skrivandet – trots ett omfattande förberedelsearbete.

Skrivandets vånda yttrar sig kanske aldrig så starkt som just i samband med utkastskrivandet. Det tar emot och man skjuter upp och skjuter upp.

Eller man sitter där och tittar på den tomma skärmen och uppgiften känns övermäktig. Då måste man komma ihåg att man faktiskt har klarat av att skriva förr. Man bör också tänka på att skrivandet visserligen är en mycket krävande process, men att man trots allt kommer långt med hårt och envetet arbete. Man får heller inte glömma bort att det finns strategier att ta till och regler att stödja sig mot i skrivandets alla stadier.

I skrivandets formuleringsfas är uppgiften att översätta tankar och idéer till ord, att förvandla dem till text och fästa dem på papper. Det gäller att utifrån det omfattande förberedelsearbetet och med den preliminärt planerade strukturen som bas åstadkomma ett utkast som man sedan kan arbeta vidare med.

Detta utkast behöver inte vara perfekt. Det viktiga är att innehållet kommer på pränt, att ett första utkast kommer till. I själva skaparögonblicket ska man inte fastna i kraven på språkriktighet etc. Dem kan man skjuta åt sidan för att sedan koncentrera sig på dem vid det fortsatta skrivandet.

77

En del skribenter skriver febrilt under detta stadium för att få med så mycket som möjligt medan tankeverksamheten är maximal. Ett avbrott kan för en sådan skribent innebära svårigheter att komma igång igen. Andra skribenter föredrar att skriva sitt första utkast i långsam takt, kanske för att därmed minska efterarbetet. Medan somliga arbetar enligt strategin att det är bäst att så snart som möjligt få ihop ett råmaterial för senare bearbetning, tar alltså andra god tid på sig och en del har i själva verket planerat så ingående att de på detta stadium kan skriva en praktiskt taget färdig text.

Tillvägagångssätten varierar men målet är i princip detsamma: ett första utkast.

Komma igång-strategier I själva verket finns det strategier till och med för att komma till rätta med skrivmotståndet, med inledningsskedets kval.

En av de vanligaste komma igång-strategierna aktiveras hos många när tiden för lämning av en text närmar sig.

Då rinner adrenalinet till och skrivandet Boken finns. kommer igång. Tidspress är nyckelordet.

Den är bara inte skriven.

Att detta inte är någon bra strategi, BODIL MALMSTEN säger sig självt. Ändå används den av oerhört många, från professionella skribenter till studenter som måste åstadkomma inlämningsuppgifter till ett visst givet datum, kanske också klockslag. Själv försöker jag utnyttja den kraft som tidspressen utövar genom att alltid för mig själv bestämma en tidpunkt för lämning som ligger dagen före den som tidningen eller förlaget bestämt. Man måste ju se till att det blir tid för bearbetning …

Många skribenter berättar om hur de kommer igång med skrivandet genom att helt enkelt lura sig själva. De sätter sig vid datorn och tänker: Jag ska inte börja med uppsatsen (artikeln, rapporten etc.) just nu. Men jag skriver en stund ändå, bara för att komma igång. Och efter en stund brukar oftast en text finnas där. Och lika ofta är stora delar av den texten användbara. Processen är igång.

Skriv om vad som helst!

För att lura sig själv att komma igång kan man faktiskt också skriva en stund om vad som helst. Engelska skrivpedagoger kallar metoden för free-writing. Vi har inget bra svenskt uttryck, men arbetssättet kan vi använda oss av ändå.

78

8 Dags att skriva – hur kommer jag igång?

Det innebär att jag väljer något, kanske tavlan över sängen eller linjalen på skrivbordet och skriver om detta föremål i några minuter (3 à 5 min.).

Genom detta skrivande kommer min formuleringsförmåga igång och det känns lättare att ta itu med uppgiften. Jag får också upp flytet i mitt skrivande, något som kommer den egentliga skrivuppgiften till godo.

Ett annat knep för att komma igång är att man ägnar en stund åt associativt skrivande. Man kan till exempel försöka med den övning som jag beskriver både i avsnittet Aktivering av lagrat stoff och Organisera i kapitel 6: övningen där det gäller att på tre minuter samla ihop så många ord som möjligt om en viss sak. Eftersom det just nu inte handlar om insamling av material utan om att komma igång med skrivandet, kan man i stället för att samla ord om ämnet låta det hela bli till en helt fri associationsövning.

Man väljer något – ett föremål på skrivbordet, det man skulle vilja ägna sig åt i stället för att skriva, trädet utanför fönstret – och så låter man tankarna flyga och orden flöda. Effekten blir förhoppningsvis densamma som av freewriting – man kommer igång. Skillnaden är den att free-writing ger löpande, sammanhängande text; nu sitter man där med lösa ord och fraser.

Börja med det du kan bäst!

Om någon skulle tycka att dessa båda senare metoder är något lättsinniga – eftersom de tillåter att man styr bort från uppgiften – kan jag i stället rekommendera en annan strategi som innebär att man inte lämnar ämnet för skrivuppgiften. Man väljer helt enkelt att börja skriva om det man kan bäst eller känner mest för. Man startar kort sagt inte ”från början”, enligt planen, utan där det går lättast. Det spelar ingen roll om det skulle innebära att man börjar sitt skrivande med ett av de avslutande styckena eller avsnitten. En välplanerad text tillåter denna strategi. Det är bara att koppla ihop textdelarna när skrivprocessen närmar sig sitt slut. Och att det kan betyda mycket för skrivstarten att man får börja med något som känns lättsamt att skriva säger sig självt.

Ytterligare en strategi för att få igång formulering och flyt kan vara att man helt enkelt tänker sig en mottagare som lydigt och intresserat lyssnar på vad man har tänkt skriva. Genom att man talar fram stoffet eller delar av stoffet, kommer formuleringsförmågan igång och det blir lättare att skriva.

Hitta dina egna knep!

För en del skribenter kan välvässade pennor och prydliga, vita pappersark vara en nödvändig förutsättning för att skrivandet ska komma igång. För 79

Skrivstrategier andra betyder en garanterat ostörd stund tillsammans med datorn allt. För många kan en rask promenad eller en joggingrunda innebära att motståndet mattas och skrivandet kommer igång.

Gustaf Cederschiöld, som i början av 1900-talet skrev många böcker om skrivande och skriftspråk, förklarar den effekten med att den ”rytmiska kroppsrörelsen befordrar tänkandet, som utan tvivel sker i ett slags rytmiska ’vågor’”!

Cederschiöld föreslår också att man ska läsa för att ”stimulera författardriften”. Och visst kan en stunds läsning många gånger sätta fart på skrivandet. Genom att läsa vad någon annan skrivit inom samma ämnesområde får man ofta inspiration att vilja skriva något själv, men man kan också bli inspirerad av läsning som inte alls har med det egna skrivandet att göra. Det är med favoritförfattare och god litteratur som med en kopp varmt te – de kan göra underverk med den som tycker att det tar emot att börja skriva …

Om man befinner sig mitt uppe i en större skrivuppgift och ska börja skriva efter en tids uppehåll kan det hjälpa att läsa igenom det man skrivit tidigare – allt eller bara de närmast föregående sidorna. På så sätt kommer man in i de rätta tankebanorna, och det blir lättare att komma igång.

Det bästa sättet att komma igång med att skriva är kanske ändå trots allt att skriva. Pröva litet olika knep nästa gång du sitter där och våndas. Skriv dagbok! Skriv brev! Skriv – vadsomhelst, bara du skriver.

Sammanfattning Kom ihåg att du delar problemet med att komma igång med många andra.

Praktiskt taget med alla som skriver.

För att komma till rätta med motståndet kan du pröva olika komma igång-strategier. Du kan • skriva om vad som helst • associera • samtala • läsa • börja med det lättaste, med det som du kan bäst.

Välj strategier som passar dig – och skrivuppgiften.

80

”

Good writing means rewriting [...]

What I am is a good rewriter; I never get anything right the first time – I just know how to revise, and revise.”

JOHN IRVING

10

Det är inte färdigt än – hur bearbetar jag?

Lika litet som de övriga faserna i skrivarbetet kan skrivandets bearbetningsfas betraktas som ett fristående led i skrivprocessen. Bearbetning av texten är något som vi skribenter utför kontinuerligt under skrivandets gång. Vi ändrar oss, byter ord och uttryck, flyttar om ord och fraser, stryker redan skrivet, stoppar in nya formuleringar och börjar ibland till och med om på nytt. Vi skriver ut och skriver ut. – Det finns de som säger att bästa tecknet på att skrivande pågår är en välfylld papperskorg! Hela skrivarbetet är till sin natur en ständigt pågående bearbetningsprocess.

Men i skrivandet ingår också en typ av bearbetning som lättare låter sig skiljas ut från det övriga skrivarbetet. Jag tänker på den bearbetning av texten som de flesta av oss gör efter avslutat skrivande. När vi utvärderar den text vi åstadkommit, när vi utsätter den för noggrann genomgång och kritisk granskning, då kan man säga att vi helhjärtat ägnar oss åt bearbetningsfasen.

Att arbeta med texten, att förbättra och putsa, är en vital del i skrivprocessen. Den här avslutande bearbetningsinsatsen kan emellertid ta sig litet olika uttryck. En del skribenter har efter avslutat skrivande ett råmaterial som de nu ska arbeta vidare med för att till slut komma fram till en version som slutligen kan skrivas ut eller kanske rent av tryckas. Andra har arbetat på ett annat sätt i själva formuleringsfasen. Deras första version av texten är samtidigt praktiskt taget den sista. Genom ett omsorgsfullt planeringsarbete och en stor bearbetningsinsats under själva skrivandet, har de minskat omfattningen av den avslutande bearbetningen. Nu behöver de kanske bara putsa litet på ytan för att texten ska vara klar för utskrift.

125

Skrivstrategier Rent allmänt är det nog klokt att ställa in sig på ett ganska omfattande efterarbete. Att noggrant bearbeta texten är en strategi som de flesta kan rekommenderas att följa.

Nu hör det till bearbetningens natur att det ena ingreppet ofta leder till ett annat. En ändring resulterar i ett behov av ytterligare ändringar etc. För den som skrev sina manus på maskin innebar detta inte bara att tålamod krävdes. Det var också nödvändigt med tillgång till sax och klister – och hinkvis med Tipp-Ex. För dagens skribenter som skriver på dator och därmed har tillgång till ett ordbehandlingssystem med dess editeringsfunktioner blir efterarbetet mindre betungande.

När jag i fortsättningen ger synpunkter på efterarbetet och diskuterar olika bearbetningsstrategier kommer jag att bortse från skillnaderna mellan olika skribenter och deras manus. Jag kommer heller inte att fästa vikt vid olikheter i fråga om skrivredskap. Dator eller papper och penna – det spelar ingen roll för de övergripande bearbetningsstrategierna.

Bearbeta – för läsarnas skull!

Textbearbetningen bör alltid utgå från att vi som skribenter tar ställning till texten i sin helhet och funderar över OLOF LAGERCRANTZ om de beslut vi fattade under den inledande analysen nu är genomförda. Nu kan vi begrunda om intentioner och resultat sammanfaller.

Håller min planering? frågar vi oss. Uppfyller jag målen? Är min text informativ? (underhållande? instruktiv? etc.). Och framför allt: Är den sann, relevant och övertygande?

Vi bör också fråga oss om vi lyckats hitta rätt stilnivå och om det perspektiv vi håller i vår text är funktionellt.

Det vi ska ta reda på i vår utvärdering och granskning av texten är kort sagt om vi når våra läsare och om vi framför vårt budskap på ett övertygande sätt. Vi ska ta reda på om vi säger det vi egentligen vill ha sagt.

Det är nu också dags att titta på textens helhetsstruktur och kontrollera att den är överskådlig och klar. Det är nu det kan vara en klok strategi att göra den ”avslutande disposition” som jag nämnde i struktureringskapitlet.

Genom att göra en sammanställning av textens delar och delarnas delar kan jag se om jag är logisk och klar i min framställning. Den här disposi-

Gud give oss alla, som skriver, goda läsare!

126

10 Det är inte färdigt än – hur bearbetar jag? tionen kan få formen av en innehållsförteckning där kapitel, delar och avsnitt rangordnas med siffror eller understrykningar.

Dispositionskontrollen ger dig möjlighet att kontrollera att du ger läsaren de rätta signalerna. Läsaren är för övrigt den som bör stå i centrum vid alla bearbetningsinsatser. När du putsar på ytan eller ändrar på djupet, bör du göra det för läsarens skull. Dina ingrepp ska bidra till att texten blir lätttillgänglig och läsbar.

Detta gäller språkets alla nivåer. Du bör inte bara kontrollera att strukturen är funktionell och dess ytsignaler ändamålsenliga. Du bör på samma sätt också granska styckeindelning och styckemarkering samt ordval, formuleringar, konstruktioner och skiljetecken.

Ett bra bearbetningsknep är faktiskt att läsa texten högt för sig själv. Då avslöjas eventuella brister – pauserna antyder var det bör vara skiljetecken, och onödigt tillkrånglade konstruktioner ger sig till känna. Vid högläsningen märker man också lättare störningar i textens rytm.

När man länge har ägnat sig åt ett ämne, vet man mycket om det och tar också mycket för givet. Man får för sig att läsaren befinner sig i samma välinformerade situation, och det är då lätt gjort att det blir ett och annat tankeskutt i den skriftliga framställningen. Sådana luckor måste fyllas, och genom att tänka sig in i läsarens roll kan skribenten förhoppningsvis upptäcka dem och åtgärda luddigheten.

Vid bearbetningen bör särskild uppmärksamhet också ägnas sådant som kan utformas på mer än ett sätt.

Mycket kan ställas upp och uttryckas på flera sätt, men en av upp­gifterna under bearbetningen är att se till att du åtminstone i den text som du har framför dig konsekvent håller dig till ena alternativet: t.ex. skriver stöder (i stället för stödjer), förkortar ca (i stället för c. eller c:a), väljer Umeåbo (och inte omväxlande Umebo eller Umeåbo), markerar längre citat genom att dra in den citerade texten en bit på textsidan, utan anföringstecken (och inte med omväxlande indrag eller anföringstecken eller kanske ibland till och med både och), signalerar betoning genom kursiv stil (i stället för halvfet eller spärrad stil) etc.

Läsbarhet, korrekthet och konsekvens bör vara ledstjärnor vid den avslutande textbearbetningen.

127

Skrivboken

SJUNDE UPPLAGAN

Skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier Siv Strömquist

Hur ska man skriva? Hur planerar, formulerar och bearbetar man? Hur kommer man igång? Vilka regler gäller? Kort sagt, hur gör man?

Vi lever i ett skrivande samhälle och skriver mer än någonsin – i såväl studier och yrkesliv som privat. Kunskap om skrivprocessen – och en uppsättning lämpliga strategier att falla tillbaka på – gör det lättare för skribenten när frågor tornar upp sig. I Skrivboken får läsaren konkreta råd för att komma framåt i sitt skrivande. Här diskuteras olika strategier för skrivprocessens olika moment, och användbara övningar presenteras.

Den sjunde upplagan av Skrivboken är grundligt omarbetad och har i sin helhet anpassats till de senaste årens utveckling på språkets och skrivandets område. Exempelvis tar regler och rekommendationer nu fasta även på digital publicering, avsnittet om genusneutralt skrivande är uppdaterat och kapitlet om interpunktion är utökat.

Skrivboken vänder sig till alla som skriver, oavsett vad: artiklar, vetenskapliga uppsatser, rapporter, säljbrev, ansökningar, brev eller bloggar. Den vänder sig till alla som vill lära sig mer om hantverket. Till alla som vill skriva bra – och bättre.

Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet, har i forskning och undervisning ägnat särskilt intresse åt skrivande och språkriktighet.

Under åren 1994–2012 svarade hon regelbundet på läsarnas språkfrågor i Svenska Dagbladet.

ISBN 978-91-40-68748-7

9 789140 687487