Lejonen
anfaller Mary Pope Osborne
Översättning Manieri Communications Illustrationer Sal Murdocca
I serien Den magiska trädkojan har utkommit Dinosaurierna kommer Den svarte riddaren Mystiska mumier Pirater och papegojor Ninjornas natt Vilse i Amazonas Iskalla äventyr Midnatt på månen Varning för hajar Tjuvjakt i spökstaden Lejonen anfaller
Till Shana Corey, tack för all hjälp
www.wahlstroms.se Text copyright © 1997 by Mary Pope Osborne Illustrations copyright © 1997 by Sal Murdocca Magic Tree House™ is a trademark of Mary Pope Osborne, used under license This translation published by arrangement with Random House Children’s Books, a division of Random House, Inc. Svensk utgåva © 2016 B. Wahlströms Bokförlag, Massolit Förlagsgrupp AB Originalets titel: The Magic Tree House #11 – Lions at Lunchtime Omslagsbild och design © 2016 Johan Egerkrans Sättning: RPform, Richard Persson Tryck: Livonia, Litauen 2016 ISBN 978-91-32-16989-2
Innehåll
1. Före lunch
7
2. Rör på er, vilddjur!
15
3. Katastrof
21
4. Gyttjebad
26
5. Haha
32
6. Tipp-topp
39
7. Hallå där!
46
8. Mums
54
9. Smyga på tå
63
10. Efter lunch
73
Kapitel 1 Före lunch Viktor och Hanna skyndade sig hem från mataffären. Ryggsäcken som Viktor bar var jättetung. I den låg en stor burk jordnötssmör och en limpa. ”Tänker du göra rostade mackor med jordnötssmör och sylt?” frågade Hanna. ”Eller kanske med jordnötssmör och honung?” Viktor skulle just svara men kom av sig. ”Herregud”, viskade han. ”Vad är det?” sa Hanna. ”Titta på det där!” sa Viktor.
7
Han pekade bort mot Grodvikenskogen. Inne i skuggorna stod ett litet, tanigt djur. Det liknade ett mycket litet rådjur. ”Det är ett tecken”, viskade Hanna. ”Minns du när vi såg kaninen? Den var ett tecken för Vilda Västern.” Plötsligt skuttade det rådjursliknande djuret in mot skogen. Viktor och Hanna tvekade inte en sekund. De följde efter så snabbt de kunde. Viktors tunga ryggsäck dunkade mot ryggen när han sprang. Till slut stannade de och såg sig omkring. ”Vart tog det vägen?” sa Viktor. ”Jag kan inte se det”, sa Hanna. ”Åh, wow”, sa Hanna och pekade upp. Där, allra högst uppe i det största trädet, var den magiska trädkojan. Den lyste i middagssolen. Repstegen till trädkojan gungade i skuggorna nedanför. ”Var är Morgana?” sa Hanna.
8
Morgana le Fay stod inte där uppe i fönstret och vinkade åt dem. Hon syntes inte ens till. ”Jag vet inte. Vi klättrar upp”, sa Viktor. De klättrade uppför repstegen och klev in i trädkojan. Solljuset strilade in genom fönstret. Solstrålarna lyste på en trave med böcker och två pergamentrullar som låg i hörnet. De antika rullarna innehöll svar på gåtor som Viktor och Hanna löst tidigare. Viktor krängde av sig sin tunga ryggsäck. ”Har Morgana lämnat en tredje gåta?” sa Hanna. ”Letar ni efter någon?” sa en mjuk röst. Viktor och Hanna vände sig om. ”Morgana!” sa Hanna.
9
Morgana le Fay dök upp från ingenstans. Hon var vacker och såg ut att komma från en annan tid i det starka ljuset. ”Vill ni fortfarande bli chefsbibliotekarier?” frågade hon Viktor och Hanna. ”Så att ni kan hjälpa mig i mitt arbete?” ”Ja!” sa de i kör. ”Fantastiskt”, sa Morgana och stack in handen i kappan och tog fram en rulle. ”Hittills har ni löst två gåtor, och här är den tredje”, sa hon och lämnade rullen till Hanna.
10
”Och till era efterforskningar …”, sa hon och plockade fram en bok och gav den till Viktor. AFRIKAS
A SA F R I K VAN AS NE R
SAVANNER stod det på bokens omslag.
11
”Afrika?” sa Viktor. ”Herregud, jag har alltid velat åka dit”, sa han och öppnade boken. Han och Hanna stirrade på en bild. Bilden föreställde en flock zebror, resliga giraffer, några stora djur med horn och taniga rådjursliknande varelser. ”Vänta nu, det är ju samma sorts djur som ledde oss hit!” sa Hanna. ”Jag tror att det är en thomsongasell”, sa Morgana. ”Var är lejonen?” sa Viktor. ”Det kommer du snart att få reda på”, sa Morgana. ”Eh … vi behöver nog planera lite inför den här resan”, sa Viktor. Morgana log. ”Nej. Sätt i gång. Gör er önskan nu.” Hanna pekade på bilden. ”Jag önskar att vi kan åka dit”, sa hon.
12
”Var försiktiga”, sa Morgana. ”Var på er vakt.” ”Varför då?” sa Viktor. ”Lejonen, såklart”, sa hon. ”Vänta!” sa Viktor. För sent. Vinden började blåsa. Trädkojan började snurra. Viktor knep ihop sina ögon. Trädkojan snurrade fortare och fortare. Plötsligt var allt stilla. Och det var knäpptyst.
13