Innehåll
Livsfarligt, äckligt och dåligt för barn
10
Pappa och Nina byter en viktig sak
17
En ljus önskning
23
Blixten
29
Sova över
34
Simskolan
46
Det gnistrar och glittrar
54
Ljuget
61
Var är Snövit?
71
Paketet
79
Ringen
86
Utflykten
94
Smultron och blod
103
Superpirret
116
Det sitter en flicka i rosa pyjamas och surar i plommonträdet som växer framför radhuset med den gula brevlådan. Det är Nina som har klättrat upp där för att få vara arg ifred. Hon är fem och ett halvt år och har långt, rakt, mörkt hår, bruna ögon och starka armar och hennes bästa färg är röd. Röd som brandbilar och ketchup, nyckelpigor och vampyrblod. Hennes sämsta färg är lila, som yoghurten som mamma tjatar om att hon ska äta upp. Nina vill inte ha någon frukost alls, hon vill bara bitas och sparkas och hoppa hårt på någonting tills det går sönder. Varje morgon känner hon så, för hon hatar morgnar, de borde förbjudas! Om man nu verkligen måste gå upp när man är som allra tröttast och det är som allra skönast i sängen, då borde man i alla fall få slippa sitta vid köksbordet tillsammans med en mamma och en pappa och en Julia som pratar och skrattar och prasslar med tidningen och tuggar cornflakes så det krasar
10
11
i öronen. Det är tur att Nina har sitt träd. ”Nina, kom tillbaka in, du måste äta lite mer innan vi går”, ropar mamma inifrån huset. ”Aldrig i livet”, morrar Nina tillbaka. ”Men kom in och ät nu, Loppan, det blir så bråttom annars”, säger mamma. ”Nej, sa jag!” säger Nina och sätter armarna i kors och benen i kors också. Hon kommer att sitta där i trädet och sura tills de ångrar sig ordentligt. Hon kommer nog att bli ganska svag. Svag och blek och trött. Kanske dör hon till och med av svält. Väldigt sorgligt blir det. Men också ganska roligt med ett skelett i rosa pyjamas som sitter med armar och ben i kors och surar i ett träd. Nina fnissar lite och plötsligt känner hon sig ganska hungrig.
”Säg att det är förbjudet att äta frukost”, ropar hon tillbaka, ”förbjudet för alla femåringar i hela världen.” ”Det är absolut förbjudet för alla femåringar att äta frukost”, svarar mamma. ”Ja, för kungen har bestämt det. Man kan explodera”, säger Nina. ”Japp. Och farligast av allt är det att äta yoghurt! Det gör bara de galnaste galningarna.” ”Ja, för det är livsfarligt, äckligt och dåligt för barn!” hojtar Nina och hoppar ner från trädet. Sedan springer hon in i köket och tar yoghurtskålen med båda händerna och häller i sig alltihop. Hon råkar spilla lite i farten och det ilar kallt på magen genom pyjamastyget. ”Det är också förbjudet för alla Björnungar att ha på sig vanliga kläder nuförtiden. Alla på din avdelning måste ha pyjamas på sig, hela dagen!” säger mamma. Nina byter blixtsnabbt om till sin bästa klänning, den med giraffer på, sedan tar hon på sig knallgula tights och röda strumpor med vita prickar och sina snabbaste springskor, de som blinkar. När hon kommer tillbaka ner i köket lyfter mamma upp Nina i famnen och kramar henne och säger att hon är den
13
finaste gullungen i världen. Mamma och pappa håller jämt på så där. ”Jag vill bara vara en vanlig flicka”, säger Nina, men de slutar ändå inte. Ibland undrar hon om de har tappat hjärnan någonstans, hur kan de annars glömma så snabbt? Har de fel på öronen, kanske? Förresten har hon frågat sin bästa kompis, Nour, om hon också får höra att hon är världens finaste? Det får hon, så hur går det till egentligen? Det kan väl bara finnas en världens bästa? Om det gick att välja skulle Nina mycket hellre vara världens farligaste snöleopard än den bästa flickan på jorden. För en snöleopard har tänder vassa som knivar, den ser och hör bättre än någon människa och dessutom kan den hoppa över tjugo femåringar som ligger uppradade bredvid varandra på marken, och på vintern kan den ta sin långa, lurviga svans och krulla ihop den runt kinderna. Så den behöver ingen gammal sticksig mössa som stör och gör att det kommer garnludd i munnen. Förresten vet Nina att hon inte alls är världens bästa flicka, vad mamma och pappa än säger. Till exempel kan hon inte simma och inte cykla och hon är inte särskilt bra på fotboll. Inte ritar hon så bra heller, i alla fall inte lika bra som Julia som
14
kan rita hästar och flickor med stjärnögon. Men en sak är hon bra på, och det är att hitta på nya hemliga ord! ”Kommer vi att köpa någon slorg idag, eller?” frågar hon mamma på vägen till förskolan. De går längs den lilla stigen uppför backen genom skogen där man kan se rådjur ibland. ”Hm, jag vet inte riktigt”, säger mamma, ”hur stor är en slorg och vad smakar den?”
15
”Man kan inte äta slorg, heller, är du galen!” skrattar Nina. ”Kan man bära en slorg då?” ”Ja, fast den har ganska vassa klor och tänder, så aktarej! Och så går den så här”, säger Nina och spejar sig omkring innan hon sätter ner händerna på marken och smyger runt bland träden på alla fyra. ”Nja, en sådan har vi nog inte hemma, om det inte är du som är slorgen, såklart”, säger mamma. ”Det kanske det är!” svarar Nina och tar ett långt skutt framåt innan hon nafsar lite i mammas byxben. Hon krullar ihop svansen runt ansiktet också, fast det kan bara andra slorgar se. ”Är en slorg ett lejon?” undrar mamma. ”Absolut inte, men ganska nära.” ”En tiger, då?” säger mamma. ”Varmt men kallt”, svarar Nina nöjt. ”Hm, vad svårt. Vad kan det vara då?” ”Det jag önskar mig mest i hela världen, såklart!” ”Åh, då vet jag. En snöleopard! Kan jag få höra snöleoparden ryta?” frågar mamma. För hon vet inte att snöleoparder inte kan ryta, bara morra. Och de morrar allra mest när det är morgon. Det är förresten därför det heter morrgon om det nu var någon som hade missat det.
16
Om Nina själv fick välja skulle hon mycket hellre vara världens farligaste snöleopard än en flicka på fem och ett halvt år. För snöleoparder har tänder vassa som knivar och de ser och hör bättre än någon människa på jorden. Det här är berättelsen om ett år i Ninas liv. Det handlar om att sova över hos en kompis för första gången och om att gå i simskola och nästan drunkna. Om vad som kan hända om man inte talar sanning och om hur orättvist det är att man inte får välja födelsedag själv. Perfekt för högläsning!
I S B N 978-91-29-69652-3
9
789129 696523