Issuu on Google+


norstedts Besöksadress: Tryckerigatan 4 Box 2052 103 12 Stockholm www.norstedts.se Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823 © 2012 Gunnar Kaj och Norstedts, Stockholm © Foto: Charlotte Gawell och övriga fotografer enligt förteckning på sidan 183 Formgivning: Pernilla Qvist Skisser i marginalen: Gunnar Kaj Omslagsfoto: Charlotte Gawell Redaktör och projektledare: Eva-Maria Westberg Förlagskonsult Prepress: Elanders Fälth & Hässler, Värnamo Tryckt inom eu 2012 isbn 978-91-1-303645-8

4


FOTO

Charlotte Gawell

L책t det blomma!

3


6


INNEHĂ…LL Om de levande blommorna 8

Runt om sorg 93

Gamla stan i februari 14

Gamla stan i oktober 96

Vi orkar inte vänta pü vüren! 20

Välkomna till Nobelbanketten! 105

Vad hĂĽller jag pĂĽ med? 29

Anemoner i provrĂśr 117

Märkvärdiga mossa 32

Nerine 118

0UH[\YLUĂ„UUZT`JRL[H[[OpT[H

Italienska blommor mĂśter svensk skog 125

9VZSHNLU]LJRHULM[LYWrZRHWYPS

Blommorna är borta! 128

Hur mĂĽnga vaser kan man ha? 44

Ranunkel 135

Liljekonvalj 48

Pippi pĂĽ kalas 136

MĂśnsterverkan 54

:UHJRHVTS`_

:VĂ„LYVZVTTHY

Dagen fĂśre festen 151

Det handlar om händighet 62

Blommor ger julstämning 161

Roslagen i juni 66

Amaryllis 165

GÜr sü här! 72

fU[SPNLUR\YIP[ZRY\ZVJORY\ZPK\SSLY

AlstrĂśmeria 74

Nobelbanketter 2000–2011 176

LinnĂŠ i Paris 75

Konsthantverk och konsthantverkare 181

/€Z[OLSNWr/\ZLI`

Inspirerande läsning 182

Efter sommarvärmen 86

Fotograferna i boken 183

)SVTTVYUHZ\[[Y`JR 

Tack! 184

7


28


»ögonen registrerar och den lilla värken i bröstet signalerar när det är vackert.«

Vad håller jag på med? blomsterarrangemang behöver inte vara stora. En kombination av två sorters växter i miniformat är också ett arrangemang. Vitsippor och späda björkskott. Smörblommor och timotej. Möjligheten att sätta samman växter och göra sina egna kombinationer finns för alla. Växtvalen och formerna är oändligt många. Att göra blomsterarrangemang är att visa fram skönheten hos blommorna. Det går inte att designa blommor, men det är möjligt att designa med dem. De blir till verktyg, färg att måla med och beståndsdelar att bygga form av. Samtidigt kan vi i bästa fall hjälpa till att förtydliga deras skönhet. Det går att göra genom att balansera formerna. Kring blomsterkalkarna behöver det finnas utrymme. Låt varje blomma få säga sitt! En stor blommas form kan balanseras genom att använda flera små blommor intill. Ett mörkt blad kan hjälpa till att förtydliga en ljus, gles blomsterklase. Tallriksrunda blomsterhuvuden omväxlar med liljeformade, runda blad med spetsiga. Många olika sorters blommor i en bukett kan hållas samman av att tätheten är densamma överallt. Blad i en krans runt basen förstorar, gör grönare och naturligare. Gräs och blomsterspiror kan få bryta formen och sträcka sig långt ut i spretig glädje. Jag försöker sätta samman blommornas färger harmoniskt. Exempelvis går det att skapa samstämmighet genom att välja bara några få färger. Ofta handlar design om att mer eller mindre medvetet välja bort massor

29


Tulpanbuketter som är uppbyggda på liknande sätt får ändå helt olika karaktär. Dubbla »piontulpaner« får stöd för sina tunga huvuden av ett galler av torra kvistar av spirea och fröställningar av johannesört. Pigga vita tulpaner samsas med grönvita blad av pittosporum.

av möjligheter. I stället för att låta alla vackra färger slåss om uppmärksamheten kan jag välja färger i en begränsad del av färgcirkeln. Till exempel på blomsterängen plocka blåklockor och midsommarblomster och andra blå och violetta sommarblommor, men just denna gång utelämna smörblommorna och annat gult. Eller bland alla vackra snittblommor välja en varmt eldig bukett av gula, orange och röda blommor utan några andra färginslag. Eller kanske sätta ihop ett arrangemang av blommor i en enda kulör, men i flera nyanser. Från ljusrosa till rödaste rött. Kanske bara lägga till grönt för att närma sig naturens eget sätt att komponera. Vitt är också en färg, och en ganska betydelsefull sådan i blomsterdekorationer. Ska det vita få vara med denna gång? Kanske bara ytterst lite, som ett spetsflor, kanske inte alls. Eller passar det denna gång att göra en bukett av enbart vita blommor i nästan osynliga nyansskiftningar? Formen är ofta fräck! Ett sprut helt enkelt. Ett fyrverkeri av radiellt utstrålande stjälkar från ett centrum. Från en punkt under vattenytan i en vas kommer kraften. Och sprids ut som en fontän av stjälkar, strån eller grenar. Detta är en ständigt återkommande grundform som för mig är kraftfull och vacker och värmer inne i bröstet. Samma kraft och form som återfinns i dalmåleriet där de stora fluffiga fantasiväxterna ofta växer ur en liten, liten urna som varken rymmer rötter eller stjälkar i vatten. Alla penselstreck i en kurbits som sprider ut sig över bildytan i solfjädersform uppstår ur samma lilla punkt, som verkligen är en utgångspunkt. Finns det möjligen en koppling mellan den punkten och platsen i hjärthöjd i mitt bröst där jag känner en ilning när allt är vackert och balanserat? En slags utgångspunkt det också, svårdefinierad, där både själ och hjärta bor. Den punkten förlitar jag mig på när jag gör ett arrangemang. Ögonen registrerar och den lilla värken i bröstet signalerar när det är vackert. Det är svårt att göra vackert inför publik. Att kunna hålla kontakten med den där känsliga punkten och lita på den trots att andra ser på. Man blir osäker. Men samtidigt är det fascinerande vilket intresse som väcks när man visar blommor och arrangemang. Jag förevisade en gång hur man kan behöva hjälpa en papegojblomma att öppna sina kronblad. Hos en stor och tidigare ganska stimmig kvällspublik uppstod fullkomligt andlös tystnad. Alla följde med total koncentration mina fingrars möte med den levande blomman som om jag genomförde ett fantastiskt trolleritrick. Sedan dess vet jag att det väcker ett märkvärdigt intresse att se någon göra sitt hantverk med levande material. Det kan nästan vara som att se på dans.

30


31


»det är roligt att plocka in och pröva nya kombinationer av fröer och frukter, av löv och skogsfynd.«

.HTSHZ[HUPVR[VILY Bukett av dahlia, jätteeternell, linnétagetes, gräs och fröställningar i vas av tenn.

höstens alla åtaganden gör att vi drar oss inomhus igen undan regn och kalla vindar. Men vädret blir mycket bättre om man går ut i det! Att vara med och följa årstiderna på nära håll ger fördjupning, det finns inte bara en slags höst, utan många fler nyanser. Ute växer det fortfarande, och i rabatterna finns mycket kvar. Det är roligt att plocka in och pröva nya kombinationer av fröer och frukter, av löv och skogsfynd. Vissa vilda växter tar nya tag och börjar en andra blomning. Säsongen fortsätter hos odlarna med vackra blommor, blad, kål och rotsaker. Varma färger hos solrosor och rudbeckior förstärker mysigheten och lyser upp. Torra växtdelar får vara med och visa att livet fortsätter bortom vintern. Det är tid att samla saker, sinnliga minnen av den underbara utetiden. Kastanjer, tidlösalökar, mossa, fröställningar och urflyttade getingbon kan byggas ihop till små fina naturaliekabinett. Vi har möjlighet att torka svamp, plocka in äpplen, ta till vara, göra lingonsylt. Vi återtar innemiljön, möbler och prylar får flytta till nya positioner, vi gör fint och förbereder oss för att övervintra.

96


97


98


Ovan: Bukett i Höganäskruka med kokardblomster, eklöv, löv och fröställningar från avenbok samt torra vasstrån. Till vänster: Liten mosskudde med löv av vildvin och ek. Nyponranka på porten, liten girland av nyponkvistar och murgröna. Stora bilden till vänster: Testund med keramikföremål, rönnbär från ullungrönn och vildvinsdruvor. Nästa uppslag till vänster: Bukett med mörkröd kaukasisk vädd, lejongap, sommarljus och grönkål. Kastanjer och ett litet keramikfat. Till höger: Vildvin.

99


100


101


116


Anemoner i annorlunda arbetsrum. Flitens lampa lyser i Gyllene salen under mörka decemberdagar och ljuset reflekteras i väggarnas guldmosaik.

Anemoner i provrör på själva nobelkvällen framstod det som fiffigt att det stod mängder av blommor i provrör på borden just detta år. Forskningen kring provrörsbefruktning belönades med Nobelpris i medicin. Men det var ren flax. Alla beslut om utsmyckning var som vanligt fattade och alla blommor beställda långt innan årets priser tillkännagavs. Dessutom tänker nog ingen som hör det engelska namnet för forskningsområdet – in vitro fertilization – på just provrör. Min avsikt var ännu en gång att försöka få blommor att växa rakt ur borden. Tunna stjälkar som strävar rakt upp ur ytan. Växtkraft! Här blev det hundratals nyutslagna anemoner som i klara färger stod i slingrande mönsterplanteringar på huvudbordet. Röda, rosa, vita, violetta och blå anemoner, var och en med sin egen krökning på stjälken och sin personligt formade, flikiga bladkrans under hakan. Bara ett litet provrör av glas fyllt med vatten kring varje stjälk som hållare. Att lägga tunn plåt under dukarna och sedan montera en liten magnet

117


Gerbera med kvistar av smalbladig eukalyptus.

som bas på varje provrör. Lätt som en plätt. Nej, knappast! Att limma metall på glas är svårt. Och att hantera tunna glasrör på magneter är ännu svårare. Magneter vill smälla ihop! Glas vill gå i kras. Hjälpredorna Linn Jonsson och Eva Dorm ägnade många hösttimmar åt att omsorgsfullt förbereda kalaset. Anemoner dricker mycket vatten! Det blev ett intensivt arbete in i det sista att med specialbyggda flaskor fylla på vatten i rören utan att spilla. De små gerberor – germini – som också skulle stå i provrör klarade inte uppdraget, utan de flesta fick plockas bort minuterna före festen. De får inte vara med igen! En väldigt vanlig fråga jag får är hur höga blommor man får ha på ett middagsbord. Tjugonio centimeter brukar jag svara. Så himla precist kan det naturligtvis inte vara, men faktum är att det är ett ganska användbart mått. När vi skulle bestämma höjden på anemonerna så kom vi återigen fram till tjugonio centimeter. Men då hade jag glömt den centimeter extra som den fastlimmade magneten under glasröret mätte. Och faktiskt kändes de färdiga blommorna en aning för höga, men då var det redan för sent att hinna skära av alla de 1200 stjälkarna en centimeter. Meningen är att blommorna ska synas bra utan att försvåra kontakt mellan gästerna. Huvudbordet är nästan en och en halv meter brett och det är ändå svårt att tala med varandra över bordet, så att ibland göra avsteg från regeln och föra in höga men smala blommor och ljusstakar tycker jag är tillåtet. Rummet är väldigt högt i tak och det behövs lite höjd på dekorationerna. Något som orsakar diskussion med teve-folket som helst inte vill att någon skugga ska falla på kungligheterna. Nobelstiftelsen har sista ordet och kanske har de någon gång fått lov att slå näven i honnörsbordet. Höjd gav också de blomsterspiror som strävade upp längs pelarna i Blå hallen. Mot deras grönskande bas avtecknade sig färgrika jätteblommor. Nejlikor, freesia, prärieklockor och hyacinter tätt sammansatta i grupper om fem eller sex blev nya fantasiblommor i storlek large. Också de lyste i klara röda, rosa och blå toner tillsammans med vitt för att synas väl i hela den stora salen.

118


119


120


121


9789113036458