9789188171306

fangad i översättning av

HELEN LJUNGMARK

BOOKMARK FÖRLAG www.bookmarkforlag.se Fångad Originaltitel: Hardpressed © Meredith Wild 2015, 2016 This edition published by arrangement with Grand Central Publishing, New York, New York, USA through Ulf Töregård Agency. All rights reserved.

Utgiven av: Bookmark Förlag, Stockholm 2016 Översättning: Helen Ljungmark Omslag: Sanna Sporrong

KAPITEL ETT

”J

ag fattar inte att jag gör det här igen”, sa jag.

Blake lade armen om mina axlar. Han drog mig till sig och jag slappnade av, kände hans välbekanta värme.

Vi klev ut från hans kontorsbyggnad och gick några kvarter ner längs gatan. Han böjde sig ner och gav mig en uppmuntrande puss på kinden. ”Inga trick den här gången, jag lovar.”

Jag skrattade och himlade med ögonen. ”Det känns ju tryggt.”

Jag trodde honom nästan. De senaste veckorna hade varit hektiska, men något hade förändrats. Även om jag skämtade om det, så litade jag på honom. Efter alla protester och desperata försök att ignorera mina känslor för honom, hade jag till sist släppt in honom. I alla fall mer än jag släppt någon annan in på livet, och inget hade någonsin känts så rätt.

Han log retsamt mot mig. ”Oroa dig inte. Jag skulle aldrig kunna få Fiona att göra om något sådant igen.”

Klädd i vita capribyxor och ett marinblått linne stod Blakes syster Fiona och väntade på oss utanför ett gammaldags kafé.

Vi stannade precis utanför entrén, på den graverade skylten ovanför oss stod det ”Mocha”. En ung kafégäst slängde upp dörren och den intensiva doften av nymalet kaffe och choklad slog emot oss, en sådan där doft som gör en lycklig i hela kroppen. Jag hade nästan glömt vårt ärende när Fiona gjorde en gest mot en anonym dörr bredvid kaféet.

7

”Vi ska en trappa upp”, sa hon och gick före oss uppför en smal trappa till andra våningen. ”Vem äger den här byggnaden, Fiona?” Jag försökte få det att låta som om jag bara småpratade, men lurade knappast någon.

Vi befann oss bara ett par steg från en stadig koffeinkälla och redan det var ett stort plus, men Fiona visste vad jag tyckte när det gällde att hyra av Blake eller något av hans dotterbolag. Jag litade på Blake, men han var fortfarande inställd på att lägga sig i mina affärer så fort han fick möjlighet.

Blake var full av motsägelser. Han kunde vara rar och hjärtknipande öm i ena sekunden bara för att i nästa göra mig rosenrasande med sitt extrema kontrollbehov. Dagtid kunde han försöka detaljstyra mitt växande företag och sedan knulla mig sanslös så fort vi kom innanför dörren på kvällen. Visst, ibland behövde jag båda delarna, men jag var fortfarande inte säker på hur jag kände inför all denna dominans i mitt liv. Det skrämde mig fortfarande att släppa honom inpå livet, men jag höll på att lära mig att vara mer öppen, att lita på honom så mycket jag kunde.

I dag ville en del av mig – den delen som behövde känna sig oberoende av Blake – vara helt säker på att han inte försökte lura mig igen. ”Jag kan försäkra dig om att Blake inte äger den här fastigheten”, sa Fiona.

Det var ju för väl, för det var inte så länge sedan hon hade ordnat en vacker, modern lägenhet åt mig i ett hus som Blake inte bara ägde, utan även bodde i. Den tunna gränsen mellan våra privatliv och våra företag var redan för suddig. Jag tänkte inte ge mig när det gällde detta. ”Det låter bra.”

Fiona grävde runt i handväskan. Mina förväntningar växte, trots alla farhågor. Hon låste upp dörren och vi klev in. Det avlånga rummet var litet, i alla fall om man jämförde med Blakes kontor. Trots att lokalen var dammig och i desperat 8

behov av en ordentlig städning, var den lovande. Bakom mig hörde jag Blake sucka. ”Allvarligt, Fiona. Kunde du inte hitta något bättre än det här?”

Hon blängde irriterat på honom. ”Vi – Erica och jag – har pratat om vad hon har för budget, och det här är ett bra val med tanke på läget och storleken.

Naturligtvis behöver den piffas upp lite, men du måste ändå erkänna att lokalen har potential.”

Jag såg mig omkring och försökte föreställa mig alla olika möjligheter. Jag hade varit så upptagen med att driva företaget och anställa folk att jag inte hade hunnit bli uppspelt över den här flytten. Men det skulle bli kul. ”Jag älskar trägolvet”, sa jag. ”Det är skitigt.” Blake drog med skon längs golvet och gjorde ett streck i dammet. ”Du måste ha lite fantasi, Blake. Vi måste bara få stället städat och fixat och sedan kommer det definitivt att ha en sådan där cool ateljékänsla.” ”Exakt. Tegelväggar blir aldrig omodernt”, sa Fiona. ”Den är gammal.” Blake rynkade på näsan.

Jag skrattade och slog till honom på armen. ”Finns det någon byggnad i Boston som inte är gammal?”

Lokalen kunde inte mäta sig med Landon Groups renoverade och moderna kontorslokaler, men mina förväntningar var blygsamma och realistiska. Det nuvarande skicket var kanske inte perfekt, men om man bara kavlade upp ärmarna och fixade till det skulle det fungera.

Vi stannade framför de stora fönstren som vette ut mot gatan och jag kände hur det fladdrade till i magen av upphetsning.

En egen adress till företaget skulle vara en stor milstolpe, allt vi åstadkommit så här långt skulle kännas mer verkligt.

Jag vände mig mot Fiona för att försöka bedöma hennes reaktion. ”Jag tror att jag gillar det. Vad tycker du?”

9

Fiona snörpte på munnen och såg sig omkring. ”Priset är rimligt och kontraktet ger dig möjligheter att växa. På det stora hela är det ett bra val. Tror du att du skulle trivas här?” ”Ja, det tror jag”, sa jag och log. Jag hade återfått min tro på Fionas skicklighet som mäklare. När allt kom omkring behövde vi en bekväm och inte alltför dyr arbetsplats för företagets nya medarbetare. Jag hade jobbat stenhårt det senaste året för att bygga upp mitt företag Clozpin, ett socialt nätverk för modeintresserade. ”Jag ska ringa och se om jag kan pruta ner priset lite åt dig. För Blake har rätt, det är ganska skitigt och nedgånget.

Dessutom ger det oss förhandlingsutrymme om du har tänkt renovera stället.” Fiona tog fram sin telefon, gick ut i hallen och lämnade oss ensamma igen. ”Du frågade inte vad jag tycker.” Blake log snett mot mig. ”Det var bara för att jag redan vet vad du tycker.” ”Jag skulle kunna ge dig en dubbelt så stor lokal och du skulle inte ens behöva lämna byggnaden för att träffa mig. Och dessutom skulle du få flickvänsrabatt, och ett bättre pris än så går inte att få i den här delen av stan.”

Jag visste att det var hopplöst att få Blake att sluta försöka hjälpa till, vad det än handlade om. Och även om han var kontrollerande och tvångsneurotisk och envis som satan, var han en fixare. När folk han tyckte om stötte på problem eller behövde något, kom han alltid till undsättning, vad det än kostade. ”Jag uppskattar ditt erbjudande, Blake. Det gör jag verkligen, men man kan inte sätta ett pris på sitt oberoende.” Vi hade haft det här samtalet förut och jag tänkte inte ge mig.

Han måste lära sig att lita på att jag kunde få saker och ting att fungera på egen hand. Den här tilliten måste vara ömsesidig. ”Du kan vara helt oberoende. Du kan få det skriftligt.” ”Enligt min erfarenhet gör allt skriftligt att jag blir beroende av dig under en viss tid.” Blake hade redan bundit mig till ett 10

ettårskontrakt på min lägenhet, men han hade fortfarande inte löst in några av mina hyrescheckar. ”Kalla det hyresreglering. Du kan få flickvänsrabatt i, låt oss säga tjugo år, och sedan kan vi omförhandla.” Han tog mig i sin famn och tryckte mig mot sin bröstkorg, med läpparna alldeles intill mina.

Mitt hjärta dunkade. Det här var mer än bara vårt vanliga smågnabbande där vi försökte vinna diskussionen. Vi hade bara varit tillsammans i några veckor och nu tänkte han redan på framtiden? Jag särade lätt på läpparna medan jag försökte ta ett djupt andetag. Blakes ord och närhet fick allt att snurra, gång på gång. Ingen hade någonsin påverkat mig så här och jag höll på att lära mig att njuta av berg- och dalbanan. ”Bra försök”, viskade jag.

Han stönade och kysste mig. Han gjorde anspråk på mig med sin försiktiga iver, retade mig med sin tunga. ”Du gör mig galen, Erica.” ”Jaså?” viskade jag, och försökte låta bli att stöna. ”Ja, på alla tänkbara sätt. Vi drar härifrån. Fiona kan ordna med allt pappersarbete om du har bestämt dig för att hyra det här kyffet.”

Han tog tag i mina höfter och tryckte upp mig mot väggen.

Jag visste inte riktigt vad det var, det här med att han alltid tryckte upp mig mot hårda ytor, men jag älskade det. Jag lät händerna glida genom hans hår och besvarade hjälplöst hans kyss. Det var så lätt att glömma allt när jag var i hans famn.

Vad var klockan? Vad hade jag inbokat senare i dag? Jag gick igenom alla möjliga tänkbara hinder som låg mellan mig och att vara naken med Blake. Hans lår hittade det där stället mellan mina ben och tryckte exakt lagom hårt för att sömmen på mina jeans skulle gnida mig genom trosorna. ”Åh gud.” ”Jag lovar, om det fanns en enda ren yta här skulle jag knulla dig här och nu.”

11

Jag fnittrade. ”Du är så stygg.” ”Du har ingen aning”, svarade han med beslöjad blick. ”Hrm.” Fiona lutade sig mot dörrkarmen med stora ögon.

Blake tog ett snabbt steg bakåt. Jag kände mig alldeles yr och tillfälligt förvirrad. För första gången någonsin såg jag honom rodna medan han drog fingrarna genom håret. Han såg ut att vara generad över att hans lillasyster hade kommit på honom med att stå och hångla. ”Om ni två är klara så kan jag berätta att jag lyckades förhandla ner priset med ett par hundra. Kan vi bestämma oss för det här eller vill du titta på några fler ställen i andra delar av stan?”

Jag rätade på ryggen och gick fram till henne. Ju längre bort jag befann mig från Blake, desto klarare kunde jag tänka. ”Jag har bestämt mig. Vi tar det här.”

c ”Är du nyinflyttad?”

Den bystiga, rödhåriga tjejen som serverade två ångande latte med karamellsmak avbröt mina tankar medan jag noggrant gick igenom min mejl. ”På sätt och vis. Jag hyr en kontorslokal på övervåningen.” ”Häftigt. Jag har varit här i några år nu. Jag öppnade kaféet tillsammans med mina föräldrar, men de har gått i pension så nu är det bara jag och personalen.” ”Wow, grattis. Jag fattade inte att det var du som var ägaren.”

Jag hade sett henne flera gånger när jag hade utforskat området och kollat upp den kortaste vägen till jobbet. Okej, jag var nog lite överentusiastisk över att flytta in på kontoret, och de frestande dofterna från Mocha lockade ofta in mig dit.

12

”De flesta gör inte det. De blir ganska förvånade när de ber att få prata med chefen och jag fortfarande står kvar.”

Vi skrattade och jag sträckte fram handen. ”Jag heter Erica.” ”Simone. Och de här bjuder jag på.” ”Men oj, tack så mycket.” ”Varsågod.” Hon släntrade in bakom disken igen, med kurvor som till och med jag avundades. Simone hade en stark utstrålning och hon gjorde en grym latte, så hon var ingen man lätt glömde bort. De andra gästerna följde henne med blicken tills hon var tryggt dold bakom disken.

Liz kom in genom dörren och hittade mig vid bordet. ”Wow, vilken solbränna!” sa jag och beundrade Liz förmåga att se ut som en fotomodell, till synes utan särskilt stor ansträngning. På något sätt såg hennes perfekta, blonda bobfrisyr till och med ännu ljusare ut än förra gången vi sågs och drack kaffe. Mitt hår var uppsatt i en slarvig knut och jag hade på mig ett par slitna jeans, som jag älskade, och ett batikmönstrat linne. Jag var redo att storstäda kontoret innan möblerna kom. ”Tack! Barcelona var helt fantastiskt. Du måste åka dit någon gång. Mina föräldrar hyrde en villa och jag låg på stranden nästan hela tiden och bara njöt.” ”Det låter underbart.” ”Så vad har du haft för dig?” Hon tog en klunk av sin latte. ”Jag fick kapitalet jag behövde för mitt företag, så jag har hyrt ett kontor och håller på att renovera det och anställa personal.” ”Gud, vad kul! Grattis!” ”Tack.” ”Och vad söker du för folk?” ”Vi har ett par nya programmerare, men det svåraste är att hitta en marknadschef. Ingen av de jag har träffat hittills har imponerat tillräckligt på mig, men jag måste verkligen hitta någon snart. Jag har helt enkelt inte tid att sköta den biten också.”

13

”Men du, jag känner någon som skulle vara helt perfekt.”

Hon slog ihop händerna och började sedan rota igenom handväskan. ”Jaså?” ”Min vän Risa. Hon har jobbat för ett marknadsförings­ bolag de senaste somrarna. Hon tog examen samtidigt som oss och jag vet att hon letar jobb. Hon är helt galen i mode. Du kommer att älska henne.”

Jag höjde på ögonbrynen. Det var inte direkt så att jag var galen i mode. Visst, jag drev ett socialt nätverk för modeintresserade, men det var bara affärer. Att vara besatt av mode var Allis grej, men eftersom Alli var den som skulle ersättas vore det kanske värt att träffa den här tjejen. ”Jag försöker ersätta min kompanjon som har fått ett nytt jobb och flyttat till New York, så hon måste vara beredd på att ta stort ansvar för en usel lön. Jag har inte råd att betala så mycket nu i början. Det är alltså inte något drömjobb.”

Liz skakade på huvudet och såg inte alls avskräckt ut. ”Det låter faktiskt perfekt. Du borde prata med henne. Jag vet förstås inte exakt vad hon är ute efter för jobb, men det kan ju aldrig skada att snacka med henne. Man vet aldrig.”

Jag ryckte på axlarna. ”Okej, men jag lovar inget.” ”Det är helt okej. Hon är en vän till mig, men vi är inte supergoda vänner, så om det inte funkar kommer jag inte ta illa upp.” ”Okej. Bra.” Jag väntade medan hon skickade över kontaktuppgifterna till mig och funderade på allt som var kvar att göra innan kontoret skulle stå klart. ”Jag är så glad att vi har tagit upp kontakten igen, Erica.” Liz log och tog mig tillbaka till nuet. ”Jag också.” ”Medan jag var bortrest har jag tänkt mycket på det du sa.”

Hennes ansiktsuttryck förändrades, blev mjukare. ”Jag borde 14

ha varit mer förstående. Jag hade inget att jämföra med, så jag reagerade nog inte som jag borde ha gjort. Jag är ledsen att jag inte kunde hjälpa dig igenom det, men jag vill försöka vara en bättre vän nu, om det inte är för sent.” Hon sänkte rösten när hon sa det här, trots att kaféet surrade av de andra gästernas samtal. ”Självklart inte. Tänk inte på det.”

Jag viftade bort hennes ursäkt och alla känslor som den hotade att väcka. En av anledningarna till att vi hade glidit ifrån varandra var den ständiga påminnelsen om den svåra tiden i mitt liv som vi hade delat. Jag ville ge vår vänskap en ny chans, men jag hoppades verkligen att det inte skulle innebära att jag tvingades återuppleva det förflutna varje gång vi sågs. ”Det är så länge sedan nu, Liz. Jag har gått vidare och jag är inte intresserad av att älta det. Jag har tusentals andra grejer att tänka på just nu.” ”Visst.” Hon nickade. ”Jag fattar inte hur du fixar det. Jag kan inte tänka mig att driva ett företag. Jag skulle inte veta var jag skulle börja ens.” ”Det tar definitivt tid att lära sig allt, men det antar jag att man kan säga om det mesta. Hur går det med ditt jobb?” Hon måste redan ha börjat sin nya tjänst på ett av de stora investmentbolagen i stan. ”Riktigt bra faktiskt, förutom att jag befinner mig i kalkyl­ helvetet just nu. Men jag lär mig mycket och försöker få grepp om allt. Dessutom jobbar en massa heta killar på firman.

Definitivt en bonus.”

Jag skrattade och mindes hur killtokig hon hade varit när vi delade studentrum första året på college. Faktum är att det nog var hennes förkärlek för killar och fester som hade gjort att vi hamnat på den där festen i ett studenthem utanför campus. Jag skakade på huvudet och tvingade bort tankarna på den fruktansvärda natten med Mark.

Nu när jag kände till identiteten på mannen som hade 15

våldtagit mig, var jag ännu mer beslutsam att inte låta den händelsen styra mitt liv. Jag var starkare än smärtan han hade orsakat mig, och jag hade kommit för långt för att sörja den oskuldsfullhet han hade stulit. ”Jag skulle gärna komma och se ditt nya kontor någon gång”, sa hon. ”Absolut. Så fort vi har kommit i ordning måste du titta förbi. Och på tal om det så måste jag rusa. Möblerna kommer i morgon och jag har en lång kväll med storstädning framför mig.” ”Okej. Men det var jättekul att ses.” ”Detsamma.” Jag log och gav henne en snabb kram.

Jag skyndade mig upp till andra våningen. Jag hade inte sett stället sedan jag bestämt mig för att hyra det, och nu var jag väldigt ivrig att snygga till kontoret, även om det betydde att jag skulle bli tvungen att skita ner mig lite.

Jag tvärstannade framför ytterdörren. Den såg inte alls ut som den gamla dörren som suttit här några dagar tidigare.

Träet hade målats i en stålgrå färg och fönstret var frostat, med vår företagslogga som en genomskinlig siluett i mitten. Jag vred om nyckeln i den blänkande kromknoppen och öppnade.

Golven blänkte efter att ha slipats och lackats. Ornamenterade vita lister ramade in fönstren och väggarna där de mötte taket. En ny takfläkt och spotlights hade tagit lokalen in i tjugohundra­talet.

Jag plockade upp telefonen och ringde Fiona. ”Hej, Erica.” ”Har du något du vill berätta för mig?” ”Vadå? Åh.” ”Jag trodde att vi hade pratat klart om det här.” Jag försökte låta lugn, men när skulle hon egentligen lära sig att inte låta Blake lägga sig i? ”Erica, han är min storebror. Vad skulle jag göra? Han ville hjälpa till. Du vet ju hur han är.”

16

Jo, jag visste hur han var och hur omöjligt det var att säga nej till honom, särskilt när han hade bestämt sig för något. Jag gick runt i rummet och beundrade den fullständiga förändring som skett. Jag kunde inte ens föreställa mig något bättre. Det enda som fanns kvar att göra var att tänka ut var möblerna skulle stå.

Resten hade Blake ordnat. Fan också. ”Det är i alla fall jättefint. Perfekt.” ”Jag vet. Jag tjuvkikade innan jag gav dig nycklarna. Han har gjort ett fantastiskt jobb. Det är precis som jag hade tänkt mig att det skulle se ut.” Hennes oro över min reaktion hade uppenbarligen gett med sig, och det hördes hur uppspelt hon var.

Jag suckade och trummade med foten. Fan, jag var uppspelt, jag också. ”Jaja, men jag är fortfarande arg på dig”, sa jag utan att låta ett dugg övertygande. ”Jag bjuder på en drink någon gång och så glömmer vi allt.” ”Vanligtvis brukar jag behöva flera drinkar för att glömma.”

Hon skrattade. ”Det låter bra. Och jag hoppas att du ska trivas på ditt nya kontor.” ”Tack, vi hörs senare.”

Jag ställde ifrån mig min tunga väska – den var full av städgrejer, som nu alltså var helt onödiga – och satte mig i skräddar­ ställning mitt i rummet och bara tog in allt. Vartenda litet steg vi hade tagit med företaget de senaste veckorna hade känts helt överväldigande, och Blake lyckades dessutom skruva upp allt ett snäpp.

Precis då öppnades dörren och Blake kom in. Han hade händerna fulla med en champagneflaska, en filt och en brun papperspåse. Han log illmarigt. ”Hur är det med min favoritföretagare?” ”Kan inte klaga”, sa jag trött och tittade upp på den imponerande gestalten som tornade upp sig över mig.

Han vecklade ut filten och satte sig, klappade bredvid sig för att jag skulle komma och sätta mig där.

17

”Vad är det här?” ”Jag tänkte att vi skulle ha en liten kontorspicknick för att fira.”

Han log, öppnade champagnen och hällde upp bubblet i två glas som han tog fram ur påsen.

Han såg mig i ögonen, försökte känna av vilket humör jag var på. ”Är du arg?” ”Kanske”, ljög jag. Som tur var hade han gjort ett sådant fantastiskt jobb att jag redan hade förlåtit honom och hans medbrottsling till syster.

Han höjde på ögonbrynen, som om han väntade på en reaktion från mig. Jag förlorade mig lite i hans ögon – vackert gröna med täta, långa ögonfransar i ett ansikte som oroande ofta fick mig att tappa andan. Den skarpa käklinjen. Den lätta solbrännan och de mjuka läpparna som påminde mig om de fruktansvärda och underbara saker de brukade göra med mig.

Jag kunde titta på honom i timmar utan att tröttna. Jag var besatt och betagen, hade aldrig känt mig så åtråvärd eller så hänförd av en annan människa. Blake var ursnygg och irriterande, och jag älskade varenda liten bit av honom.

Jag suckade och hoppades att jag inte såg så hopplöst förälskad ut som jag kände mig. ”Jag har accepterat att du är galen.” ”Duktig flicka.” Det syntes hur han slappnade av, och han log mot mig.

Ivrig att få vara närmare honom, godtog jag hans tidigare inbjudan och flyttade mig till filten. Jag tog emot champagne­ glaset han räckte mig och tog en klunk. ”Tycker du om det?” ”Jag älskar det.” Trots hans tvivel kring lokalen verkade det som om han ändå hade haft någon form av vision för kontoret. ”Jag hade hoppats på det.” ”Varför ändrade du dig?”

Han rynkade pannan. ”Vad menar du?”

18

”Du gjorde ingen hemlighet av hur mycket du avskydde lokalen när vi var här och tittade första gången.” ”Självklart hade jag hellre velat ha dig närmare mig. Men du ville ha lokalen. Du accepterar att jag är galen, som du kallar det, och jag accepterar din envishet.”

Jag tittade på honom ett ögonblick. Jag kunde inte riktigt argumentera mot hans beskrivning av mig. ”Vissa skulle kanske kalla det för ett framsteg.”

Han log på ett sätt som fick mig att tro att ingen hade kommit så här långt med honom tidigare. Vi hade inte pratat om det, men Blake kändes inte som en person som kompromissade särskilt ofta. Det gjorde ingen av oss, om man skulle vara helt ärlig, men på något sätt höll vi på att anpassa oss till varandra.

Han hade definitivt gått för långt när han renoverat mitt kontor, men det faktum att han hade accepterat mitt beslut var ett steg i rätt riktning.

Jag läppjade på den kylda champagnen. Tystnaden lade sig i rummet. ”Du måste låta mig kämpa lite.”

Han höjde på ögonbrynen. ”Hör du hur du låter?” ”Ja, det gör jag. Och jag vet att jag aldrig kommer att utvecklas om du alltid lägger dig i innan jag hunnit ta itu med en utmaning eller gjort ett misstag. Jag vill ha de möjligheterna, annars kommer jag bara att fumla runt i den här fantasivärlden där du trollar bort alla mina problem och jag kommer aldrig att veta vad det innebär att driva ett företag på riktigt.”

Han suckade djupt. ”Okej då. Hur involverad vill du att jag ska vara?” ”Vad sägs om att du väntar tills jag ber om hjälp, när jag behöver den?”

Han skakade på huvudet. ”Det skulle du aldrig göra.”

Jag himlade med ögonen, men han hade delvis rätt. Jag var envis som synden och bad sällan om hjälp. ”Du.” Han tog tag om min haka och vred mitt ansikte mot sig. ”Jag är stolt över dig.”

19

”För vad? För att jag har lurat av dig fyra miljoner dollar?”

Han skrattade. ”Om det var en del av din stora plan, så ja, i så fall är jag extremt stolt, för jag anade ingenting.”

Jag kunde inte låta bli att le. Jag skulle ha gjort nästan vad som helst för att slippa ta emot hans pengar, och det visste han mycket väl. ”Men allvarligt, det här är ett stort steg. Jag vill att du ska glädjas över det här ögonblicket.”

Och jag gladdes verkligen. Att vara med Blake gjorde varje ögonblick lite ljuvligare. Mycket ljuvligare. Hans närvaro gav allt ett underbart skimmer och det fick mig att undra hur jag hade överlevt den långtråkiga tillvaron som jag kallat mitt liv innan han kom in i det och vände upp och ner på allt. ”Det gör jag, tack.” Jag lutade mig fram och kysste honom.

Han tog mitt ansikte i sina händer och lät tungan löpa längs mina läppar, särade dem och kysste mig djupt. ”Tänker du inte fråga vad jag har i påsen?”

Jag lutade mig lite bakåt, andfådd och en smula yr av hans smak och doft. Ren, rå och maskulin – hans doft var helt unik.

Han vände på sig och packade upp innehållet i den bruna påsen. Han ställde fram en förpackning med jordgubbar och vispgrädde, och en liten glasburk med chokladsås. ”Vad för sorts picknick hade du tänkt dig?”

Han höll upp glasburken. ”De ringlar den här fantastiska chokladsåsen över bakverken på kaféet där nere. Jag tror inte att de säljer den i vanliga fall, men när jag artigt förklarade att jag tänkte slicka den från din nakna kropp för att inviga det nya kontoret, gav de till sist med sig.”

Jag fnittrade och försökte föreställa mig den osannolika konversationen mellan honom och Simone. Han vred av locket och höll fram burken mot mig. Jag doppade fingret i chokladen och stoppade in det i munnen. Chokladen smakade gudomligt dekadent och blev ännu mer intensiv av vetskapen att Blake snart skulle förverkliga sina planer.

20

”Jag trodde att du var emot sex på kontoret”, sa jag. ”Det här är ditt kontor. Här gäller andra regler.” ”Och jag märker att du redan håller på att sätta upp dem.”

Jag doppade fingret i chokladsåsen igen, men innan det hade nått min mun, hade Blake fattat tag i mitt finger och sög skamlöst på det. ”Ta av dig linnet och lägg dig ner.”

Jag log och ställde mig långsamt på knä och drog linnet över huvudet. ”Värst vad du är bossig i dag.”

Han tog fram en svart sidenmask från påsen och drog ner den över mina ögon. ”Det är ingen nyck, älskling. Det är sådan jag är. Och det är bäst för dig att du inte glömmer det.”

Hans andedräkt kändes varm mot mitt nyckelben. Jag höll andan i förväntan över att snart få känna hans mun mot min hud, men blev överraskad när jag i stället kände hur hans hand gled upp längs min rygg. Hans fingrar knäppte flinkt upp behån och jag hörde hur plagget landade på golvet vid mina fötter. Barbröstad och kall i det kyliga rummet blev jag intensivt medveten om min sårbarhet. ”Lägg dig ner. Jag tänker inte säga åt dig igen.”

Jag kände mig plötsligt svag av hans order och skärpan i hans röst. En vag tanke på att protestera mot hans enkla men kraftfulla order dök upp, men den överskuggades snabbt av mitt begär att han skulle ta kontroll över min kropp så länge han ville.

Jag lydde och lade mig ner på rygg, lät handflatorna vila mot filten, som kändes sval mot hettan som pirrade genom min kropp. Han knäppte upp mina jeans och drog nätt och jämnt ner dem över höfterna.

Han kysste mig med öppen mun längs magen och jag ville bara ha mer. Jag tryckte mig mot honom när han smekte mina höfter med tummarna. ”Jag älskar den här delen av dig”, mumlade han. ”En av många. Din kropp … Erica, du är så jävla sexig.” ”Rör mig.”

21

”Jag ska, men nu går du händelserna i förväg. Sluta skruva på dig.” ”Det här är tortyr”, gnydde jag.

Han skrattade tyst. ”Knappast.”

Och med det lämnade han mig, skapade ett ovälkommet avstånd mellan oss. Rummet kändes kallt igen. Var var han och vad höll han på med? Jag ryste till när den första droppen rann ner i min navel. Han droppade en sträng upp längs mitt bröst, och runt mina bröstvårtor som blev styva av känslan. ”Tycker du om jordgubbar?”

Jag log. ”Ja.” ”Bra. Jag ska mata dig med en.”

Doften av färska jordgubbar blandades med chokladen när han lade ett bär på min underläpp. Jag öppnade munnen, men Blake höll det precis utom räckhåll. Jag krökte ryggen för att få tag i det, tills han till sist lät mig ta en tugga. Jag tuggade och svalde, njöt av smaken och den nya upplevelsen – att kombinera min besatthet av Blake med min kärlek till mat. I det här fallet var det omöjligt att få för mycket av det goda.

Han kysste mig på halsen, nafsade lite. Rörde sig ner längs mitt nyckelben och vidare mellan mina bröst. Långsamt lät han tungan spela över mina bröstvårtor, först den ena och sedan den andra, innan han fortsatte att kyssa och slicka min överkropp.

Jag flämtade till när hans tunga retade mig, tog sig tid att slicka mig ren. När han var klar stoppade han ner handen i mina jeans och kupade den om mitt kön, genom mina fuktiga trosor. ”Jag tänker knulla dig nu, Erica. Vill du det?”

Hans andedräkt över min våta bröstvårta gav mig gåshud – hela min kropp kändes elektrisk.

Jag stönade bekräftande. Mina händer var nästan bortdomnade efter att ha gripit hårt om filten för att klara av att ligga still. Redo att explodera släppte jag taget och hittade hans hår, lät det glida mellan fingrarna medan jag tryckte hans mun mot mitt bröst. Han nafsade lätt och jag kved.

22

Han tog tag i mina handleder och lade händerna ovanför huvudet. ”Ligg still.”

Påsen prasslade igen och sedan band han ihop mina handleder med ett sidenaktigt tyg och drog åt knuten så hårt att jag inte ens behövde fundera på om jag skulle kunna komma loss.

Han tog av mig resten av kläderna och jag hörde hur hans kläder föll till golvet innan jag kände hans kropp på min.

Jag vred händerna i ett meningslöst försök att komma loss.

Medan jag gjorde det började hjärtat dunka allt snabbare, tills det rusade och jag kände hur paniken började komma. Han hade gjort det här förut – sett till att jag blev helt hjälplös, utan att kunna röra mig eller ens röra vid honom. Men de gångerna hade jag inte varit lika hårt fastbunden, och dessutom kunde jag inte se något nu. Jag var helt utlämnad i mörkret. En kall rädsla smög sig på och ersatte Blake med en mardröm, det mörkaste minnet. ”Blake.” Min röst var skrovlig, färgad av obehaget som växte.

Jag var inte säker på att jag skulle kunna göra det här.

Han lade handen över mitt hjärta. Min bröstkorg höjde sig snabbt, jag kunde inte längre kontrollera andhämtningen. ”Lugn, älskling. Jag tar hand om dig”, mumlade han.

Han täckte min kropp med värmen från sin egen, kysste mig ömt och kärleksfullt, stillade min rädsla. Han kysste min käke och rörde sig vidare till den känsliga huden på halsen, precis under örat. ”Förstår du, älskling? Det är jag. Det kommer alltid att vara jag.”

Med de orden slappnade jag av. Jag släppte taget om filten som jag hade klamrat mig fast vid och fokuserade på hans beröring, som inte var lik någon annans. Ingen hade någonsin smekt mig som han. Det var som om han kände min kropp bättre än vad jag själv gjorde.

Långsamt sjönk paniken undan, smälte bort när hans kropp och röst tog mig tillbaka till det här ögonblicket, vårt ögonblick.

23

”Jag har varit hård hela dagen och bara gått omkring och tänkt på dig så här. Har du någon aning om hur omöjligt det blir att jobba när jag tänker på din fasta kropp som skälver under mig, är redo för mig?”

Centimeter för centimeter vaknade min hud till liv, väcktes av hans händer och mun. Ivriga smekningar och heta, våta kyssar. Hans röst som pratade mig igenom varje rörelse, varje plan.

Mina höfter rörde sig i en cirkel mot hans fingrar som smekte mig, gled in i mig som ett löfte om vad som skulle komma.

Allt mitt fokus låg på hans fingrar. Jag flämtade och undrade hur länge till jag skulle stå ut. Herregud, den här mannen älskade att tortera mig. ”Mår du bra?” Han lade händerna om mina handleder och smekte mig fjäderlätt längs den känsliga huden på insidan av armarna.

Jag tog mig samman och kände efter. Paniken var så långt borta nu. Jag kunde inte tänka på något annat än att få känna honom inuti mig. ”Mer än bra”, sa jag. ”Sluta inte.”

Han särade mina ben, snuddade vid min öppning och tryckte sig in, tillräckligt långsamt för att driva mig till vansinne. Jag höll andan tills han var helt inne, fyllde mig totalt. Han kysste mig djupt och jag drog in mitt nästa andetag från honom när han försiktigt stötte till med höfterna, påminde mig om hur djupt han kunde äga mig på alla sätt. Jag stönade och en eld spred sig i mina ådror, värmde mig bit för bit medan jag klamrade mig fast vid hans kropp på det enda sätt jag kunde. Jag krokade mina vrister bakom hans lår, manade honom in i mig.

Behovet av att känna hur han rörde sig inuti mig var nästan starkare än vad jag stod ut med.

Han lät handen glida in under min rygg, skyddade min svanskota från det hårda golvet när han började knulla mig hårdare. Jag flämtade, både av lättnad och extas.

Han stötte sig in i mig, fann en taktfast rytm. Mellan 24

kyssarna viskade han i mitt öra: ”Jag älskar dig. Att vara inuti dig … så här. Kontrollera din njutning. Jag behöver det här.”

Han viskade vad han ville göra med mig, hur varje minut inuti mig fick honom att känna, att han skulle se till att jag aldrig glömde vem som älskade mig. ”Blake … Åh gud …” Inget existerade förutom hans röst och hans kuk som stötte in i mig. Inget som distraherade, bara hans kropp som häftigt gjorde anspråk på min. Min underläpp darrade när njutningen närmade sig sin höjdpunkt. ”Såja. Nu vill jag att du kommer så högt och hårt att du presenterar mig för grannarna.”

Med ena handen tog han mina händer och höll dem i ett fast grepp, medan den andra fann min höft. Sedan lyfte han mig ett par centimeter från golvet och stötte in i mig så djupt att han träffade den där punkten som fick allt att bli vitt bakom det svarta.

Hans namn lämnade mina läppar i ett hest skri. Färger exploderade bakom mina ögon när min kropp drog ihop sig runt honom och skälvningarna plöjde genom mig. ”Herregud, Erica … Fan, precis så.”

Mina tår kröktes under hans sista stötar som tog oss båda över kanten. Han tog ett hårt tag om mina höfter och begravde sig i mig en sista gång samtidigt som han stönade högt.

Han föll ihop över mig, varm och svettig. Jag vred på händerna, ville röra vid honom och lugna honom under orgasmens efterskalv. Han knöt upp banden och befriade mig. Jag kisade mot ljuset som fyllde rummet när han tog av mig masken.

Blakes ansikte var avslappnat, men ögonen var mörka och allvarliga. Han smekte kärleksfullt bort några hårslingor från mitt ansikte medan vi hämtade andan. ”Jag saknade dina ögon. Nästa gång vill jag se dem varenda sekund som jag älskar med dig. Jag vill att du ska se vad du gör med mig.”

www.bookmarkforlag.se