9789144095066 by Smakprov Media AB

Jan Trost | Att vara opponent

Jan Trost är professor emeritus i sociologi vid Uppsala universitet. Han har även skrivit Enkätboken, Kvalitativa intervjuer, Studieteknik (med Sandra Torres), Att förstå vardagen samt Att skriva uppsats, samtliga utgivna på Studentlitteratur.

Att vara opponent Opposition är det sista steget i uppsatsskrivandet. Trots att det är ett viktigt moment i uppsatsprocessen behandlas oppositionen inte sällan översiktligt i skrivhandböcker och annan metodlitteratur. I denna bok beskrivs på ett enkelt och handfast sätt vad det kan innebära att vara opponent vid universitet och högskola. Boken tar upp olika sätt att läsa det verk – uppsatsen eller rapporten – man som student förväntas opponera på och hur man kan granska författarens metod- och teorival. Stor vikt läggs också vid hur man som opponent gör en god sammanfattning och hur man bör agera under själva oppositionstillfället. I denna andra upplaga har texten uppdaterats i sin helhet och nya avsnitt om värdeladdade ord och metaforer har tillkommit.

Att vara opponent

Boken vänder sig till alla som ska opponera på eller försvara en vetenskaplig text, oavsett vilket ämne det rör sig om.

Jan Trost Andra upplagan

Art.nr 31117 2:a uppl.

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09506-6_01_omslag.indd 1

2013-08-09 15:15

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 31117 ISBN 978-91-44-09252-2 Upplaga 1:1 © Författaren och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Illustrationer: Maria Welin Trost Omslagslayout: Anna Åström Omslagsbild: Mr. Aesthetics/shutterstock.com Printed by Elanders Poland, Poland 2013

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 2

2013-08-14 15:53

Innehåll

Förord till andra upplagan 5 Hur läsa texten? 7 Överensstämmelse mellan syfte och resultat? 11 Metod och metodologi 17 Teori och teoretiska perspektiv 25 Värdeladdningar 29

Håller slutsatserna? 31 Planera sammanfattningen 35 Uppmärksamma akribin 41 Själva oppositionen 53 Planeringen av din opposition 58 Detaljer att betänka 62

Litteratur 65

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 3

2013-08-14 15:53

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 4

2013-08-14 15:53

Förord till andra upplagan

Nu är det dags att fräscha upp Att vara opponent. Elva år har gått sedan sist. Man kan kanske tycka att inte mycket inom detta område skett under denna tid. Men en hel del synpunkter syftande till förbättringar har kommit från studenter och lärare. Personligen skulle jag vilja lämna termen ”opponent” åt sitt öde och i stället tala om den engelskspråkiga termen ”discussant”. Men jag har inte funnit någon bra term på svenska ”diskutör” går ju bara inte; diskussionsinledare går kanske an, men den termen täcker inte hela omfånget. Det jag ogillar med termen opponent har att göra med att det låter som om den som är opponent måste opponera sig och det gäller snarare att opponenten skall få igång en kritisk diskussion med författaren och gärna också med de andra närvarande; opponenten skall också påpeka brister i manuskriptet. I brist på bättre term får vi fortsätta tala om opponenter. Dock kan vi i väntan på annan benämning redan nu börja tänka annorlunda kring betydelsen av att vara opponent. Man kan vara opponent på allt från en liten uppsats omfattande några få poäng i grundutbildningen, via masteruppsatser och hela vägen fram till att vara opponent på en doktorsavhandling. I princip skiljer sig rollen som opponent inte mycket i förhållande till de olika nivåerna av uppsatser. Självfallet skiljer den sig dock ifråga om krav på såväl uppsats som avhandling respektive krav på opponenten. Denna lilla bok är tillkommen efter många års arbete i den akademiska världen där jag varit respondent, det vill säga den som skrivit det opponenten har opponerat på och där jag själv varit opponent många gånger. Jag ser på opposition som en process av interaktion – ett samspel mellan opponenten och respondenten. Då är det inte lika rimligt att tala om en opponent och en © F ö r fatta r en o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 5

2013-08-14 15:53

Förord till andra upplagan

respondent utan hellre om en som opponerar och en som responderar; en god situation är den där de två byter roller och verkligen interagerar med varandra. Man är inte man gör, det är inte fråga om egenskaper hos personerna utan om handlingar. Innan själva oppositionen blir aktuell finns mycket arbete att utföra och därför handlar de flesta kapitlen om förberedelserna inför oppositionen. Inte bara blivande opponenter kan ha nytta och kanske glädje av att ta del av de synpunkter jag här för fram – det bör också respondenten kunna ha i samma mån för att förbereda sina svar. Likaledes torde även författare till uppsatser och avhandlingar kunna ha nytta av mina synpunkter. Man kan gott läsa denna bok litet här och där ungefär som en kokbok. Det är alls inte nödvändigt att läsa från början till slut, du gör som du vill och känner. Det i sin tur innebär att en del upprepningar finns men det hoppas och tror jag inte skall störa eftersom de är avsedda att underlätta för den som hoppar litet fram och tillbaka. Jag har haft stor hjälp av Veronica Liljeqvist under färdigställandet av andra upplagan och jag hoppas att den nya versionen skall vara till stöd för många läsare – och kanske till irritation för några. Jag tar gärna emot synpunkter på innehållet i och utformningen av denna bok: jan.trost@soc.uu.se. Uppsala i juni 2013 Jan Trost

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 6

2013-08-14 15:53

Kapitel 3

Metod och metodologi

Det kan vara klokt att skilja mellan metod och metodologi. Termen metod brukar avgränsas till att i dessa sammanhang handla om vad författaren har gjort. Om det rör sig om en empirisk avhandling eller uppsats så skall läsaren klart få veta vad som skett, till exempel hur data har insamlats, när de har insamlats, hur stora datamängder det rör sig om. Där bör också finnas en diskussion om för- och nackdelar med vad författaren gjort med det av författaren använda angreppssättet, vilka för- och nackdelar det kan föra med sig. Det skall dessutom vara lätt för läsaren att finna fram till alla dessa uppgifter. Jag har sett exempel på doktorsavhandlingar där inte ens en tränad läsare kunnat finna vilka metoder som använts utan att leta i timmar – och så får det enligt min mening inte vara. Är det så i ditt aktuella fall? Är uppgifterna du får fram tillräckliga för att du skall kunna redogöra för dem på ett enkelt sätt? Om så inte är fallet bör du nog påpeka att brister föreligger. Det kan i vilket fall som helst vara klokt att du själv skriver ner en översiktlig sammanställning av alla dessa metoddetaljer. Jag har också sett avhandlingar

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 17

2013-08-14 15:53

3 Metod och metodologi

där det inte gått att finna fram till vad författaren egentligen gjort och på förfrågan har inte författaren kunnat redigöra för vad som skett. Jag har sett många uppsatser och avhandlingar som redovisat analysmetoden de använt sig av noggrant och detaljerat utan att ha nämnt något om datainsamlingen. Hur har den gått till? Vilka svårigheter har mött författaren i arbetet med datainsamlingen. Som jag nämner på annat håll i boken bör man skilja mellan data, analys och tolkning. Ordentlig redovisning av hur data samlats in (t. ex. genom insamling av dokument, litteraturuppgifter, personliga intervjuer, enkäter eller experiment) och många resonemang om detta bör finnas. Ofta framgår analysmetoden av resultatredovisningen, annars bör den finnas redovisad och diskuterad. Rör det sig om en så kallad teoretisk avhandling eller uppsats är uppfattningen inom vissa ämnen ganska vanligt förekommande att man inte behöver redovisa någon metod eller metoddiskussion – en del menar att man inte haft någon datainsamlingsmetod. Men enligt andras mening är även teoretiska verk sådana att metoden skall redovisas. Hur är till exempel urvalet av litteratur gjord? Vilka resonemang ligger bakom till exempel val av en viss teoretikers skrifter? Varför just de skrifterna? Vad ligger bakom valet av en given författares senare verk och inte de tidigare eller vice versa? Handlar det om tidiga eller sena verk under en författares livsgärning? Många gånger har förändringar skett under livets gång – man kanske till och med kan hävda att förändringar bör ha skett. Eftersom forskning är en process där man inte sällan bygger vidare på sina egna och andras erfarenheter är det rimligt att det någon skrivit vid 30-årsåldern skiljer sig klart från det som skrivits då samma person var i 60-årsåldern. Leta efter om det i verket du skall opponera på finns någon diskussion om vilka konsekvenser det gjorda urvalet av litteratur kan föra med sig. Finns någon sådan diskussion? Den bör finnas. Det är lätt att inte uppmärksamma tendentiösa litteratururval om ingen diskussion finns om risken för snedvridningar. Motiveringar av litteraturval skall alltid finnas (men finns ganska ofta inte alls). Tidigare verk kan vara intressanta i sig för att de innehåller tankegångar från den tiden de skrevs. De kan också vara intressanta som bas för att finna vilka förändringar som skett under tidens gång. Jag tittade för något tag

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 18

2013-08-14 15:53

3 Metod och metodologi

sedan i den första bok som jag redigerat. Den utkom 19651 och där finner jag till exempel inget om homosexualitet, varken i samband med diskussioner om sexualitet eller i anslutning till diskussion om giftermål och sambor (eller sammanboende under äktenskapsliknande former som det då kallades). Inte heller finns något om p-piller eller spiraler i anslutning till diskussion om preventivmedel. Försiktighet krävs därför vid hänvisningar till tidigare verk eftersom de kulturella skillnaderna kan vara stora från tid till annan. Många av de verk som skrevs till exempel i början av 1900-talet kan för oss nu te sig rasistiska och ganska förfärliga. Men, tragiskt nog, ansågs den sorts rasism som då förekom inte som förkastlig eller förfärlig. Vi kan påminna oss om senare tids diskussion om det vi nu kan uppfatta som rasism i berättelserna om till exempel Tin Tin och Pippi Långstrump. Termen metodologi rör sig i dessa sammanhang vanligen om något annat, den är läran om metoder. Man kan inte alltid ställa krav på att författaren till verket skall ägna sig åt metodologi, men en metoddiskussion blir nära nog en metodologidiskussion. Det innebär i viss utsträckning att en del av svaren på frågorna ovan hör hemma inom metodologin. Sammanhängande med den nivå som uppsatsen befinner sig på blir också kraven på en utförlig och avancerad diskussion med metodologisk anknytning. En doktorsavhandling måste rimligtvis innehålla avsevärt mer diskussion och mera kvalificerad diskussion av metodernas betydelse för resultaten än vad som kan krävas av en femtonpoängsuppsats på grundutbildningen. Det gäller inte bara mängden diskussion utan också kvaliteten på den. Låt mig komma med ett exempel på metodologi. En doktorand vill göra kvalitativa intervjuer. Han eller hon kan då välja Steinar Kvales2 angreppssätt eller mitt 3. Några kanske väljer slentrianmässigt den de kanske haft som kursbok. Andra väljer efter att först ha haft en metodologisk diskussion och ställt sig frågan om vilken metod som skulle vara bäst i det givna sammanhanget. Den som har ett psykologiskt angreppssätt på sitt arbete ser på båda metoderna och kommer fram till att Kvales teknik passar bäst. Medan den som är sociologiskt eller socialpsykologiskt orienterad kommer fram till att min teknik är den mest passande. En metodologisk diskussion med jäm 1 Karlsson, Georg & Jan Trost, 1965. Familjen i samhället. 2 Kvale, Steinar, 2009. Den kvalitativa forskningsintervjun. 3 Trost, Jan, 2010. Kvalitativa intervjuer.

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 19

2013-08-14 15:53

3 Metod och metodologi

förelse mellan dessa två tekniker blir då avgörande. Kanske ett bra uppslag till en diskussion mellan opponenten och författaren är på sin plats. Som opponent skall man alltid ha i minnet att alternativa metoder praktiskt taget alltid finns. En del av dem är sannolikt bättre än andra – bättre i meningen att de är bättre i förhållande till syftet med den studie som oppositionen gäller. Vad skulle en annan metod innebära för studien? Skulle kanske resultaten se annorlunda ut med en annan metod? Finns i det aktuella fallet någon redovisning eller diskussion av alternativa metoder? Finns ett ordentligt resonemang som gör att läsaren förstår hur författaren kommit fram till sitt val av metod? Håller du med om att detta val är ett rimligt sådant? Finns en diskussion om hur författaren resonerat i specifika frågor? Till exempel diskussion om tankar kring urval av metod för urval, för val av eller konstruktion av mätinstrument? Om författaren använt ett frågeformulär eller ett testbatteri (en uppsättning sammanhängande texter) skall där på ett eller annat sätt finnas en diskussion om mätinstrumentets validitet, dvs. graden till vilken en mätning verkligen mäter det den avses mäta och reliabilitet, dvs. graden till vilken slumpinflytelser inverkar på mätningen. Det räcker enligt många av oss inte att ange någon reliabilitetskoefficient4 som någon annan forskare funnit i sina studier – en kritisk granskning av innebörden skall också finnas. Finns en sådan? Inte sällan är det svårt att finna sådana resonemang. Icke desto mindre är de viktiga. En kvantitativ studie hänger dels på om mätningarna är gjorda så att de verkligen mäter vad de avses mäta – och inget annat. Dels ock hänger de på om man kan antaga att inga slumpinflytelser förekommer. Har t. ex. alla som besvarat frågeformuläret eller besvarat testbatteriet gjort det under liknande former utan att störas av ovidkommande inflytelser? Inte bara i kvantitativa studier skall man kunna vänta sig en kritisk metoddiskussion. Där gäller åter frågan om urvalsdragning och om det rör sig om kvalitativa intervjuer så skall själva intervjuprocessen diskuteras. En redovisning av att intervjuerna i genomsnitt tog till exempel tre timmar i anspråk bör diskuteras. Många av oss anser att så långa intervjuer vanligtvis är att gå alltför långt i att utnyttja människors välvilja. Och kanske är det alltför tröttande för såväl den intervjuade som för intervjuaren med 4 Ett mått som anger en uppgifts reliabilitet.

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 20

2013-08-14 15:53

3 Metod och metodologi

långa intervjuer. Finns fog för så långa intervjuer bör resonemangen bakom besluten framföras. I vilken utsträckning ligger ekonomi bakom de metodval som gjorts i det aktuella fallet? I vilken utsträckning kan man se att det ideala eller det optimala valts? Eller kanske det enklaste och lättsammaste? Nästan oavsett vilket ämne eller viken slags inriktning uppsatsen har finns fog att ställa materialet följande frågor: Hur ser populationen ut? Hur är den definierad? Finns en diskussion kring problemen med att definiera populationen till den verklighet som det rör sig om. Gäller det till exempel en empirisk studie där befolkningen i Sverige utgör populationen så måste man rimligen ställa sig frågor om åldersgränser och vad de betyder, om huruvida hela befolkningen avses eller endast infödda svenskar eller endast sådana som fullt ut behärskar svenska och vad sådana begränsningar innebär eller betyder för resultaten och i förhållande till syftet 5. Är populationen eller studieobjekten överhuvudtaget definierade? Finns någon rimlighet i att inte definiera och diskutera dessa frågor? Hur ser urvalet ut? Vilka urvalskriterier har använts? För- och nackdelar med urvalsram, det vill säga från vilken eller vilka källor eller register har urvalet av material gjorts? I vilken utsträckning är urvalet i statistisk mening representativt för populationen? Eller behöver det alls inte vara representativt i detta avseende? Hur ser korrespondensen ut mellan urval och population? Finns överhuvudtaget någon diskussion kring frågor om urvalet och dess rimlighet? Även om det ursprungliga urvalet är helt (eller nästan helt) oproblematiskt så kanske det slutliga urvalet inte ser lika bra ut. Där finns kanske ett bortfall. Hur stort är det? Och minst lika viktigt vad innebär bortfallet? Hur har det uppstått? Genom alltför små ansträngningar eller har författaren verkligen försökt minimera bortfallet? Är verkligen det slutliga materialet eller urvalet representativt för populationen sådan den är definierad? Om brister i representativitet kan misstänkas, vad innebär de för resultaten? Kan man överhuvudtaget lita till resultaten? Om brister föreligger i graden av representativitet återspeglas det i så fall på diskussionen av resultaten? Eller har författaren ”glömt bort” den aspekten då presentation och diskussion av resultaten presenteras? Jag har 5 Jfr Trost, Jan, 2012. Enkätboken. Fjärde upplagan.

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 21

2013-08-14 15:53

3 Metod och metodologi

många gånger varit med om att författaren konstaterat att urvalet är snett och således bara delvis representativt men när det kommer till presentation och diskussion av resultaten har denna brist försvunnit. Kan det vara så att bortfallet inte bara utgör ett tekniskt problem utan också kan säga oss något av intresse för den studie det gäller? Vilka slutsatser kan man dra om bortfallet? Kan en smula hermeneutik, dvs. en tolkning av vad bortfallet kan hänga samman med, underlätta förståelsen inte bara av bortfallet utan kan den också ge information om eller idéer till möjliga alternativa tolkningar av materialet? Om det till exempel rör sig om en undersökning bland den vuxna befolkningen och bortfallet av svarande kanske är avsevärt större bland kvinnorna än bland männen så får man nog dra öronen åt sig. Bortfallet ser enligt min erfarenhet aldrig så ut utan att något speciellt har inträffat. Vanligtvis (och praktiskt taget som en regel) är bortfallet större bland männen än bland kvinnorna. Vilka slutsatser kan man dra om bortfallet är större bland kvinnorna än bland männen? Finns någon ordentlig diskussion om hur man kan förstå bortfallets storlek eller betydelse för resultaten? Om studien är av kvalitativ natur så blir den statistiska representativiteten inte av intresse. Men om det till exempel är fråga om en kvalitativ intervjustudie och många tillfrågade inte varit villiga att ställa upp för intervju så kan detta slags bortfall vara värt att diskutera. Hur kan det komma sig att så många inte varit villiga att ställa upp för intervju? Hänger det samman med ämnet för intervjun? Hänger det samman med det sätt på vilket de tilltänkta tillfrågats? Hänger det samman med när de tillfrågats? Eller det kan kanske innebära ett tecken på att intervjuaren inte varit så väl utbildad i konsten att intervjua som du anser vara rimligt. I till exempel kvalitativa liksom i litteraturstudier struntar författare ibland i att tala om urval och/eller vad urvalet innebär för studien. Det får rimligen inte vara fallet i några studier överhuvudtaget. Öppenhet är A och O inom vetenskapens värld. Då en studie är kvantitativ brukar man förutsätta att urvalet av data är i statistisk mening representativt för populationen, det vill säga för befolkningen eller del därav eller andra enheter, till exempel vid innehållsanalys av tidningsartiklar. Om urvalet är representativt kan man generalisera till populationen (under förutsättning att inga andra felkällor smugit sig in). Då kan man säga sådant som att ”40 procent gör si eller så”. 22

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 22

2013-08-14 15:53

3 Metod och metodologi

Då en studie är kvalitativ kan man inte göra det. Man kan då inte ställa rimliga krav på dylika sakuppgifters trovärdighet. Skall man vara helt strikt är det fel att skriva ”två av de tio intervjuade uppger att de . . .” eftersom läsaren då lätt faller för frestelsen att tänka i kvantitativa termer och dra slutsatser om att endast ungefär 20 procent uppger vad det nu gäller. Vad värre är, författaren kanske drar motsvarande slutsatser, vilket vore helt bedrövligt. Däremot kan man mycket väl generalisera utifrån kvalitativa studier men endast till teori och inte till andelar av populationen. Det som kommit fram i analysen av data finns uppenbarligen (under förutsättning att man kan lita på data och analysen av data) och således är det av teoretiskt intresse. Enligt min erfarenhet är det vanligt att kvantitativa uppgifter presenteras även då studien är kvalitativ och materialet inte är representativt för någon population. Om så är fallet i den uppsats du skall vara opponent på så har du ett gott tillfälle att ta upp en diskussion av denna fråga för att få en inblick i hur respondenten ser på användningen av kvantitativa uppgifter i kvalitativa sammanhang. Till metodfrågorna hör också frågan om originalverk eller översättningar av dem och då bör kanske en diskussion och motivering finnas med så att läsaren får veta varför originalen inte använts. I vilken utsträckning används översatt litteratur? På vilka sätt motiveras att översatta verk används i stället för originalverken? Finns någon diskussion av vad en översättares tolkningar innebär? Kanske står i texten något i stil med ”Enligt Durkheim kan man med termen anomi förstå …”. Om hänvisningen går tillbaka till den amerikansk/engelska översättningen från 1950-talet eller till den svenska översättningen från 1970-talet av det franska originalet från förra sekelskiftet så är innebörden av den termen sannolikt annorlunda än om originaltexten hade använts – och så blir det liksom litet fel eller åtminstone förvanskat. Inte sällan kan man läsa/höra att anomi skulle vara detsamma som normlöshet och enligt min mening är det inte alls fråga om det. Snarare handlar det om att anomi är en process där förväntningarna på verkligheten inte stämmer överens med verkligheten – såsom den uppfattas av den enskilde. Om verkligheten varseblivs som avsevärt bättre eller avsevärt sämre än vad förväntningarna säger så uppstår anomi. Låt mig ge ett exempel på en term vars översättning inte sällan vållar problem: det engelska ordet eller termen ”mind” översättes till exempel ibland som medvetande. I samma text kanske ordet ”consciousness” finns © F ö r fatta r en o c h S tudentlitte r atu r

978-91-44-09506-6_01_inlaga.indd 23

2013-08-14 15:53

Jan Trost | Att vara opponent

Att vara opponent

Boken vänder sig till alla som ska opponera på eller försvara en vetenskaplig text, oavsett vilket ämne det rör sig om.

Jan Trost Andra upplagan

Art.nr 31117 2:a uppl.

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09506-6_01_omslag.indd 1

2013-08-09 15:15