Copyright © 2003, Working Partners Limited Originalets titel: Into the Wild Ursprungligen utgiven av HarperCollins Children's Books, en del av HarperCollins Publishers, New York Ut i det vilda Utgiven av bokfabriken, Malmö 2016 Översättning: Lena Olsson Omslagsdesign: HarperCollins Children's Books & Malin Hansson Grafisk form & sättning: Göran Andersson Kartor: Dave Stevenson Kapitelvinjetter: Owen Richardson Tryck: ScandBook AB, Falun 2017 Andra upplagan isbn 978-91-76292-77-8 www.bokfabriken.se
4
Översättning av Lena Olsson
BOKFABRIKEN 3
Till Billy – som lämnade vårt Tvåbeningsbo för att leva i frihet och bli en krigare. Vi saknar honom fortfarande väldigt mycket. Och till Benjamin – hans bror som nu har förenats med honom i Stjärnklanen. Ett särskilt tack till Kate Cary.
5
KLANER ÅSKKLANEN Ledare
Förstekrigare
Medicinkatt
Krigare
Blåstjärna – blågrå honkatt med ett stråk av vitt runt nosen. Rödsvans – nätt hankatt med en praktfull, orange svans. Lärling: Dammtass Fläckblad – vackert sköldpaddstecknad honkatt med en utmärkande spräcklig päls. (hankatter samt honor utan ungar)
Lejonhjärta – underbart gyllene strimmig hankatt med tjock päls som påminner om manen på ett lejon. Lärling: Gråtass Tigerklo – stor, brun och strimmig hankatt med ovanligt långa klor på framtassarna. Lärling: Korptass Vitstorm – stor, vit hankatt. Lärling: Sandtass Svartrand – strimmig, gråsvart hankatt. Långsvans – ljus hankatt med kolsvarta ränder.
6
Vindsnabb – snabbfotad, strimmig hankatt. Videpäls – ljusgrå honkatt med ovanligt blå ögon. Muspäls – liten gråbrun honkatt.
Lärlingar
(mer än sex månar gamla katter som utbildas och tränas till krigare)
Dammtass – mörkbrun, strimmig hankatt. Gråtass – långhårig, helt grå hankatt. Korptass – liten och nätt svart hankatt med en pytteliten vit fläck på bröstet och svanstippen. Sandtass – rödgul honkatt. Eldtass – underbar orange hankatt, vars mentor avslöjas i boken.
Drottningar
(honkatter som väntar eller diar kattungar)
Frostpäls – underbar vit päls och blå ögon. Fläcknos – vackert sköldpaddstecknad. Gyllenblomma – ljust orange päls. Pricksvans – ljus och strimmig päls, den äldsta av drottningarna.
De äldre
(före detta krigare och drottningar som pensionerats)
Halvsvans – stor brun strimmig hankatt som saknar en del av sin svans. Småöra – grå hankatt med ovanligt små öron. Den äldsta hankatten i Åskklanen. Lappfläcke – liten svartvit hankatt. Enöga – ljusgrå honkatt, den äldsta av alla katter i Åskklanen. Så gott som helt blind och döv.
7
Spräckelsvans – en gång i tiden en osedvanligt vacker sköldpaddsfärgad honkatt med en härligt spräcklig päls.
SKUGGKLANEN Ledare
Förstekrigare
Medicinkatt Krigare
Uddstjärna – brun, långhårig och strimmig hankatt. Kolfot – stor vit hankatt med enorma kolsvarta tassar. Snornos – liten gråvit hankatt. Stubbsvans – brun och strimmig hankatt. Lärling: Bruntass Bumling – silverfärgad strimmig hankatt. Lärling: Regntass Klohuvud – brun hankatt med tydliga ärr. Lärling: Småtass Nattfäll – svart hankatt.
Drottningar
Gryningsmoln – nätt strimmig honkatt. Blankblomma – svartvit honkatt.
Äldre
Askpäls – smal, grå hankatt.
VINDKLANEN Ledare
Långstjärna – en svartvit hankatt med en ovanligt lång svans.
8
FLODKLANEN Ledare
Förstekrigare
Snedstjärna – en enorm, ljushårig strimmig hankatt med förvriden käke. Ekhjärta – en rödbrun hankatt.
Katter som inte tillhör en klan: Gultand – gammal, mörkgrå honkatt med ett brett och platt ansikte. Sudden – rultig och snäll svartvit kattunge som bor i ett hus nära skogen. Klöver – svartvit hankatt som bor på en bondgård nära skogen.
9
10
Prolog
H
alvmånen spred sitt ljus över de blanka klipporna och fick dem att glänsa som silver. Tystnaden bröts endast av porlandet från den virvlande mörka floden och visk ningarna från träden i den närliggande skogen. Plötsligt började det röra sig bland skuggorna och mörka, smidiga varelser kröp försiktigt fram över stenarna. Blottade klor glittrade till i månskenet. Vaksamma ögon glimmade som bärnsten. Och sedan, som på en given signal, kastade sig varelserna över varandra och med ens blev klipporna skådeplats för en mängd katter som brottades och skrek. Mitt i kaoset av klor och päls stod en enorm, brunstrim mig katt och pressade ner en rödbrun hankatt mot marken. Han sträckte segervisst upp sitt huvud mot skyn. ”Ekhjärta”, morrade den strimmiga. ”Hur vågar du jaga på inne på vårt territorium? Solklipporna tillhör Åskk lanen!” ”Tigerklo. Efter den här natten kommer klipporna att tillhöra Flodklanen!” fräste den rödbruna hankatten. 11
Ett varnande tjut hördes från flodbädden. ”Se upp, det kommer fler krigare från Flodklanen!” Tigerklo vände sig om och såg smidiga, blöta kroppar glida upp ur vattnet nedanför klipporna. De genomblöta Flodklanskrigarna gick med bestämda steg uppför stenarna och kastade sig in i striden utan att ens stanna till för att skaka vattnet ur pälsen. Den mörka Tigerklo stirrade ner på Ekhjärta. ”Även om ni simmar lika bra som uttrar, hör ni inte hemma i den här skogen!” Han blottade sina tänder medan katten han höll fast under sig kämpade för att komma loss. Det panikslagna skriet från en av Åskklanens honkatter hördes genom tumultet. En smidig Flodklanskrigare tryckte bryskt ner henne platt på mage. Han kastade sig mot hennes hals med vattnet rinnande från de öppna käkarna. Tigerklo hörde skriet och släppte taget om Ekhjärta. Med ett mäk tigt språng slog han bort fiendekrigaren från honkatten. ”Muspäls, skynda dig, spring!” beordrade han innan han vände sig mot Flodklanskrigaren som hade attackerat henne. Muspäls kravlade sig upp på tassarna, stönade till av smärta när ett stort sår öppnade sig på skuldran, och sprang sedan i väg. Bakom henne morrade Tigerklo till när Flodklanskri garen rev ett stort sår på hans nos. Blod förblindade honom för ett ögonblick, men han kastade sig ändå framåt och lät sina tänder sjunka ner i fiendens bakben. Flodklanskatten gnällde till och kämpade sig loss. ”Tigerklo!” Ropet kom från en krigare med en svans som var lika röd som en rävs. ”Det här är meningslöst, det är för många Flodklanskrigare!” 12
”Nej, Rödsvans. Åskklanen kommer aldrig låta sig be segras!” ropade Tigerklo och sprang fram till hans sida. ”Det här är vårt territorium!” Blod vällde fram ur såret på hans svarta nos och han skakade otåligt på huvudet så att de röda dropparna stänkte över klippan. ”Åskklanen uppskattar ditt mod, Tigerklo, men vi har inte råd att förlora fler krigare”, fortsatte Rödsvans. ”Blå stjärna skulle aldrig kräva att hennes krigare slogs mot så här omöjliga odds. Vi kommer få chansen att hämnas det här nederlaget.” Han tittade stadigt in i Tigerklos bärn stensfärgade ögon och vände sig sedan om för att snabbt hoppa upp på en av de stora stenarna borta vid skogs brynet. ”Reträtt, Åskklanskatter! Dra er tillbaka!” tjöt han. I samma ögonblick kämpade hans krigare sig loss från sina motståndare. Fräsande och morrande backade de tillbaka mot Rödsvans. För ett ögonblick såg Flodklanens krigare förvirrade ut. Kunde de verkligen ha vunnit så här enkelt? Sedan hördes Ekhjärtas segerskri, och så fort de andra Flodklanskrigarna hörde honom stämde deras röster in i kakofonin för att fira segern. Rödsvans blickade ner på sina krigare. Med ett ryck på svansen gav han signalen, och Åskklanskatterna hoppade ner från den bortre änden av Solklipporna och försvann in bland träden. I en öde glänta djupt in i skogen satt en grå honkatt i sin ensamhet och tittade upp mot natthimlen. Överallt i skug 13
gorna runtomkring henne kunde hon höra djupa andetag från sovande katter. En liten, sköldpaddstecknad honkatt steg fram ur skogs brynet, hennes tassar rörde sig snabbt och ljudlöst. Den grå katten böjde på huvudet i en hälsning. ”Hur mår Muspäls?” jamade hon. ”Hennes sår är djupa, Blåstjärna”, svarade den fläckiga katten medan hon satte sig tillrätta i det svala och fuktiga gräset. ”Men hon är ung och stark, hon kommer att läka snabbt.” ”Och de andra?” ”De kommer också att återhämta sig.” Blåstjärna suckade. ”Vi hade tur som inte förlorade några av våra krigare den här gången. Du är en väldigt skicklig medicinkatt, Fläckblad.” Hon vände sitt huvud uppåt och tittade på stjärnorna. ”Det här nederlaget oroar mig. Åskklanen har inte förlorat en strid på egen mark sen jag blev dess ledare”, mumlade hon. ”Det här är svåra tider för vår klan. Grönlövens tid är sen och vi har fått färre kattungar. Åskklanen behöver fler krigare om den ska kunna överleva.” ”Men året har precis börjat”, påpekade Fläckblad lugnt. ”När grönlövens tid är här kommer det födas fler ungar.” Det ryckte i den grå kattens breda skulderblad. ”Kanske. Men att träna vår avkomma till att bli fulländade krigare tar tid. Om Åskklanen ska kunna försvara sitt territorium behöver den fler krigare så fort som möjligt.” ”Ber du om råd från Stjärnklanen?” jamade Fläckblad 14
mjukt och följde Blåstjärnas blick som var fäst på en glitt rande sträng med stjärnor på den mörka himlen. ”Det är vid sådana här tillfällen som vi verkligen behöver våra förfäders visdom. Har Stjärnklanen kommunicerat med dig?” frågade Blåstjärna. ”Det var många månar sen de talade med mig sist, Blå stjärna.” Plötsligt föll en stjärna i en vid båge och sken över träd topparna. Fläckblads svans ryckte till och pälsen gjorde en våg rörelse längs hennes ryggrad. Blåstjärna spetsade öronen men hon fortsatte vara tyst medan Fläckblad tittade uppåt. Efter ett par ögonblick sänkte Fläckblad blicken och vände sig mot Blåstjärna. Hon tittade med frånvarande ögon med an hon mumlade. ”Det var ett budskap från Stjärnklanen. Endast eld kan rädda vår klan.” ”Eld?” upprepade Blåstjärna. ”Men alla klanerna är rädda för eld! Hur skulle den kunna hjälpa oss?” Fläckblad skakade på huvudet. ”Jag vet inte”, erkände hon. ”Men det är vad Stjärnklanen har valt att berätta för mig.” Ledaren för Åskklanen tittade djupt in i ögonen på medi cinkatten. ”Du har aldrig haft fel förut, Fläckblad”, jamade hon. ”Om Stjärnklanen har sagt att det är så, då måste det ske. Eld kommer att bli räddningen för vår klan.”
15
312