9789150219377

som om de inte vägde någonting. Som om de inte var farliga. Men jag vet vilket fruktansvärt oljud de kan ge ifrån sig, och jag har sett en ko klyvas på mitten av en skottsalva från ett sådant gevär. Soldaterna tittar på oss men de ser oss inte.

De här männen har varit över hela Zimbabwe. De kom till Zaka när folket där skrek av hunger, men nu skriker ingen längre. De kom till Chipinge när folket där var arga av hunger, så arga att en del av dem dog. Tant Aurelia berättade att hennes systerdotter var en av de hungriga. Hon sa inget om att hon blödde till döds. Tant Aurelia grät i sju dagar och sedan pratade hon aldrig mer om sin systerdotter.

Soldaterna har varit långt borta i Kamativi, men ingen pratar om vad de gjorde där. Och nu är de här – i Gutu, min hemby.

Presidenten har sagt att folk inte ska vara arga. Han har sagt att vi är hungriga för att den vite mannen har hindrat mat från att komma in i vårt land. Han har rätt när det gäller maten. Vi äter oss aldrig mätta. Jag har hört amai prata med dassmorfar om mat som ska komma från Amerika, men den har inte kommit än. Min amai är lärare i Gutu.

Hon har skrivit till en kyrka i Amerika och berättat att vi inte har något att äta här.

Det kommer inga lastbilar från Sydafrika längre. Ingen kommer med varor som kan fylla hyllorna i Mr Singhs butik i Bikita. Dassmorfar har sagt att vägen från söder är tystare än han kan minnas att den någonsin har varit. Amai blir också tyst när morfar pratar om vägen och lastbilarna.

12