9789185011230 by Smakprov Media AB

ARQ-book-2.indb 25

05-10-05 14.52.54

BOR VI I SAMMA STAD? OM STADSUTVECKLING, MÅNGFALD OCH RÄTTVISA

ARQ-book-2.indb 1

05-10-05 14.52.40

BOR VI I SAMMA STAD?

OM STADSUTVECKLING, MÅNGFALD OCH RÄTTVISA ARQ-book-2.indb 2

05-10-05 14.52.40

OLA BROMS WESSEL MOA TUNSTRÖM KARIN BRADLEY (RED.)

ARQ-book-2.indb 3

05-10-05 14.52.41

ARQ-book-2.indb 4

05-10-05 14.52.42

ARQ-book-2.indb 5

05-10-05 14.52.42

1 KARIN BRADLEY, OLA BROMS WESSEL OCH MOA TUNSTRÖM 2 LARS ORRSKOG 3 CHRISTOPH GRAFE 4 MOA TUNSTRÖM 5 LENA FALKHEDEN 6 KRISTIAAN BORRET 7 IRENE MOLINA 8 CHARLOTTE RUBEN NYSTRÖM, JOHANNA WIKLANDER, SARA GRAHN OCH LOTTA LEHMANN 9 MOA TUNSTRÖM 10 MATS FRANZÉN 11 KARIN BRADLEY 12 WILLIAM MANN 13 LARS MIKAEL RAATTAMAA 14 OLA BROMS WESSEL OM FÖRFATTARNA

ARQ-book-2.indb 6

05-10-05 14.52.43

OM STADSUTVECKLING, MÅNGFALD OCH RÄTTVISA – EN INLEDNING

STORA OCH SMÅ BERÄTTELSER OM SVENSKT STADSBYGGANDE

FÖRORTER FÖR NYA EUROPÉER – TRE NEDERLÄNDSKA EXEMPEL STADEN SOM SCEN, BOSTAD OCH PARADOX

40 56

INITIATIV FÖR HÅLLBAR UTVECKLING I STADEN

DIFFUSA STÄDER

MILJONPROGRAMMET OCH FÖRORTENS RASIFIERING

102

ATT SKAPA URBANA LIVSMILJÖER

116

KONKURRENSKRAFT, HÅLLBARHET OCH FLERKÄRNIGHET – EU-RETORIK OCH REALITET STAD, VARDAG, KREATIVITET

141 158 170

KUNDERNA OCH MARKNADEN – GODA GRANNAR I TRÄDGÅRDSSTADEN, DINKIES I INNERSTADEN 100 ÅR AV UPPRUSTNING: STADSFÖRNYELSE OCH SOCIAL FÖRÄNDRING I ÖSTRA LONDON SPRAWL NATION VS. METRONORMATIVITETEN

200

UPPDRAG – RÖRELSE OCH MÅNGFALD

210

184

226

ARQ-book-2.indb 7

05-10-05 14.52.44

ARQ-book-2.indb 8

05-10-05 14.52.44

FÖRORD ARQ – Stiftelsen för Arkitekturforskning tog kontakt med doktoranderna Karin Bradley och Moa Tunström samt arkitekten Ola Broms Wessel efter publiceringen av deras artikel om New Urbanism i Dagens Nyheters debattserie om stadsbyggnad hösten 2004. Stiftelsen uppskattade den nyanserade och välformulerade argumentationen för en breddning av debatten och anvisningarna om alternativ till nyurbanismen. Diskussionerna med de tre artikelförfattarna ledde fram till att stiftelsen åtog sig att finansiera en antologi om stadsbyggnad med uttalat syfte att vidga och fördjupa underlaget för en seriös fortsatt debatt i det angelägna ämnet. Antologin har tillkommit genom ett snabbt och engagerat arbete både av författarna och av de tre redaktörerna som med fast hand givit författarna kritik och stöd. Det är ett antal forskare och praktiskt verksamma aktörer i stadsbyggandet som bidrar med kortfattade, läsvärda och välgrundade artiklar. Redaktörerna själva har vidareutvecklat sina teser och formulerat sammanfattande slutsatser och ståndpunkter i det inledande kapitlet. ARQ hoppas att denna antologi ska vidga perspektiven i dagens stadsbyggnad; bredda intresset för den historiska idéutvecklingen, öka kunskapen om dagens teoribildning och inte minst höja kvalitén i dess tillämpning i det omfattande stadsbyggande som nu pågår. ARQ – Stiftelsen för Arkitekturforskning Augusti 2005 Olle Stahle och Bobo Hjort

ARQ-book-2.indb 9

05-10-05 14.52.44

ARQ-book-2.indb 10

05-10-05 14.52.49

BRADLEY, BROMS WESSEL, TUNSTRÖM

OM STADSUTVECKLING, MÅNGFALD OCH RÄTTVISA – EN INLEDNING

KARIN BRADLEY OLA BROMS WESSEL MOA TUNSTRÖM 11

ARQ-book-2.indb 11

05-10-05 14.52.49

ARQ-book-2.indb 12

05-10-05 14.52.50

BRADLEY, BROMS WESSEL, TUNSTRÖM

Stadsliv och stadsbyggande har kommit allt mer i fokus. Idag konkurrerar städer med varandra på en internationell arena, samtidigt som de brottas med ökande etnisk och social segregation, eftersatta områden och exklusiva innerstäder. Trots ambitioner om en ökad miljöhänsyn så ökar energianvändning och transporter. Till denna antologi har forskare och praktiker som på olika sätt arbetar med stadsbyggnadsfrågor bjudits in för att ge sin syn på dessa utmaningar, som tecknas mer i detalj nedan, och ge bud på hur en samtida och mer pluralistisk stadsutveckling skulle kunna se ut. Resultatet har blivit texter av olika karaktär, några zoomar in på konkreta projekt, andra zoomar ut till hela Europa eller till mer teoretiska resonemang. Just denna växelverkan mellan närbild och översiktskarta, mellan intryck från den praktiska verksamheten och från forskarens skrivplats, var vår tanke redan från början. Detta för att visa på olika synsätt men också för att synliggöra kopplingar mellan praktik och teori, mellan konkretion och abstraktion. Vi hoppas att växelspelet både verkar förklarande och förvirrande på läsarna. Det var inte en metodbok i stadsbyggande vi ville göra, utan just en bok som samlar olika perspektiv och som förmedlar dem till en vidare krets. I den här inledningen tecknar vi, bokens redaktörer, en bakgrund och pekar på ett antal utmaningar som stadsplaneringen står inför idag. Vi formulerar också ett antal perspektiv som vi anser att planeringspraktiken av idag borde ta i beaktande. Vi gör också kopplingar till de olika bidragen i boken, så som vi tolkar dem. Det är dock just våra tolkningar och värderingar, och inte nödvändigtvis författarnas. På samma sätt är inte vi och alla medförfattarna sinsemellan alltid eniga. Så debatten kan fortsätta!

ARQ-book-2.indb 13

05-10-05 14.52.50

STADSBYGGANDE – EN HET FRÅGA De senaste decennierna har samhället förändrats på genomgripande sätt – det gäller transportmönster, tidsanvändning, syn på miljö och resursanvändning, ny teknik och globala ekonomiska strukturer. Traditionella maktstrukturer har också börjat ifrågasättas och en större kulturell blandning har blivit synlig. I denna utveckling har arkitektur- och planeringssverige haft svårt att följa med och det tycks saknas visioner som tar fasta på ett brett spektrum av samtidens levnadsmönster och nya villkor. Samtidigt har stads- och samhällsplanering blivit en het fråga. Detta manifesteras bland annat i att den svenska regeringen hösten 2004 inrättade ett Samhällsbyggnadsdepartement med uppdrag att bygga »det gröna folkhemmet«. Det syns också i den ökade byggoch stadsplaneringsverksamheten runt om i landet. Dessutom har den ekonomiska globaliseringen, övergången till mer service- och kunskapsorienterad ekonomi och ökad invandring medfört en stadstillväxt, framförallt i de svenska storstadsregionerna. Detta betyder behov av nya bostäder, kommunikationsmedel och offentliga rum. I det postindustriella samhället är inte platsers råvarutillgångar eller transportlägen lika viktiga som de människor som befolkar städerna. Samtidigt har människor, företag och kapital blivit mer rörliga. På så vis blir en stads framgång beroende av hur väl man lyckas attrahera och behålla (kompetenta) invånare och företag. Och för att göra detta blir det viktigt att arrangera boendeoch stadsmiljöer som lockar boende, besökare och företag, men också att ta större grepp på stadsutvecklingen och se till att eftersatta områden förbättras. Vidare kan stadsplanering skapa bättre förutsättningar för ekologiskt hållbar utveckling – ett nödvändigt samhällsmål idag. I dagens stadsplaneringsverksamhet, i visionsskapandet på Boverket, länsstyrelser, kommuner och byggföretag, finns en stark betoning på staden i meningen den täta rutnätsstaden eller småstaden. Det ska byggas för att attrahera kapital och investeringar och

ARQ-book-2.indb 14

05-10-05 14.52.50

1 Se till exempel Stadsmiljörådet (2004) tyckomstaden, Karlskrona: Stadsmiljörådet och Hasic, T. (2005) »Missförstånd och feltolkningar av New Urbanism« i PLAN 2/2005, Stockholm: Föreningen för samhällsplanering.

BRADLEY, BROMS WESSEL, TUNSTRÖM

det ska byggas tätt, gärna sjönära, och relativt traditionalistiskt. Det amerikanska New Urbanism-idealet är på framfart på flera fronter i Sverige. I diskussionen om en förändrad plan- och bygglag sägs ofta att »stadsmässig« bebyggelse bör prioriteras framför miljöaspekter som frihet från buller och avgaser, barns utrymmesbehov, strandskydd, medborgarinflytande, solljus eller insyn. Motbilden som uppmålas till den täta rutnätsstaden är efterkrigstidens förortsområden och bebyggelse med betong, enformighet och funktionsuppdelning. Jämn bostadsstandard, luft och ljus och trafiksäkerhet lyfts inte fram i lika hög grad. Kan det vara så att upplevelsen av framför allt miljonprogrammet som ett stort misslyckande har förlamat arkitekt- och planerarkåren, och gjort att man idag helst spelar med »säkra kort«? Stadsmässighet och täta rutnätsstrukturer framställs ibland som något som »alla« vill ha – något som konstituerar »tidlösa« eller »naturliga« städer.1 Ofta förutsätts att en bebyggelsehierarki med ett tydligt och avgränsat centrum är det eftersträvansvärda. I linje med sådana resonemang betraktas stadsplaneringens uppgift som att tillhandahålla grundläggande opolitiska strukturer i form av vägnät och tekniska försörjningssystem. Vi menar att sådana försök att avpolitisera stadsplanering och fastslå att vissa historiska strukturer skulle vara för evigt goda och »naturliga« är farliga. De innebär en risk för konservering, normering och intolerans mot oliktänkande. Genom att ifrågasätta etablerade föreställningar om vad som anses vara naturligt och onaturligt, centrum och periferi och liknande, ges plats och röster åt marginaliserade perspektiv – en grundbult i ett jämställt och mångkulturellt samhälle. Att på nytt ifrågasätta vad en stad är, hur man lever i en stad och hur detta har förändrats bidrar till en mer mångfacetterad syn på stadsbyggande. Följande utmaningar är angelägna för dagens planering att förhålla sig till och har tjänat som utgångspunkt för denna antologi: x Idag läggs mer makt och ansvar för stadsplanering på byggbolag, konsulter och privata aktörer jämfört med tidigare – vilka konsekvenser får detta? Vems intressen tas tillvara och vilka riskerar att komma i skymundan? På vilket sätt behöver planeringens aktörer omdefiniera sina roller och uppdrag?

ARQ-book-2.indb 15

05-10-05 14.52.51

x Dagens svenska städer är betydligt mer mångkulturella jämfört med för bara 30 år sedan. Vi har fått en rikare och mer komplex sammansättning av etniska grupper såväl som olika familjekonstellationer och levnadsformer. Samtidigt präglas dagens samhälle av socioekonomiska klyftor och segregation på arbets-, bostadsoch utbildningsmarknaderna. Hur kan stadsplanering främja ett samhälle som ger utrymme för olika kulturer och levnadsformer, och social rörlighet över gränser och som inte präglas av segregation och förtryck? x På vilka sätt kan stadsplanering hantera de miljöproblem som ökande energianvändning, avfallsmängder, utsläpp från motortransporter och markanspråk innebär? Hur kan planerare verka för bättre lokala såväl som globala miljöförutsättningar? x De senaste decennierna har inneburit en rad livsstilsförändringar som manifesteras i ändrat tempo, tätare jobbyten och ökad och mer långväga pendling till skolor, arbeten, inköp och fritidsaktiviteter. Vad innebär detta för stadsbyggnadspraktiken? x Vi ser idag en globalisering som medför att världens städer och regioner är sammanvävda i alltmer komplexa nätverk och maktrelationer, med ekonomiska, fysiska, sociala och ekologiska konsekvenser. Vilka frågor ställer detta till en planeringspraktik med ambitioner att positionera staden internationellt utan att samtidigt stjälpa över problem på mindre bemedlade områden eller på människor i andra länder?

STADSPLANERING FÖR MÅNGFALDENS RÄTTVISA Utifrån frågeställningarna ovan och med inspiration från de olika bidragen i denna antologi redogör vi i det följande för några perspektiv och angreppssätt som vi ser som viktiga för en samtida stadsplanering med avsikt att gynna social mångfald och rättvisa – regio-

ARQ-book-2.indb 16

05-10-05 14.52.51

nalt, internationellt och mellan nutida och framtida generationer. Vi kallar detta mångfaldens rättvisa.

2 Se t ex Eriksson, E. (1998) »Rationalism och klassicism 1915–1930« i Caldenby, C. (red) Att bygga ett land, Stockholm: Byggforskningsrådet. 3 För en fördjupning av detta resonemang se Young, I. M. (1990) Justice and the Politics of Difference, Princeton: Princeton University Press och Sandercock, L. (2003) Cosmopolis II – Mongrel Cities in the 21st Century, London/ New York: Continuum.

4 För en illustration av detta se Young, I.M. (1990) Justice and the Politics of Difference, Princeton: Princeton University Press, s. 174 och kapitlet »Social movements and the politics of difference«.

Planering för goda och jämlika boendemiljöer har varit ledord i det svenska folkhemsbygget. Denna ambition är bra på många sätt men risken är att man försöker passa in alla i en och samma mall – i det svenska folkhemsfallet en medelklass-kärnfamiljs-mall där arbetsamhet, nykterhet och bofasthet uppmuntrades.2 Vi vill argumentera för en planering och politik som främjar olikhet – men rättvis olikhet.3 Viktigt är att ta tillvara på mångfalden av sociala och kulturella levnadsformer och samtidigt tillse att vissa gruppers levnadsformer inte förtrycker andras. Detta är en svår balansgång. Vi menar att det bör finnas ett slags dubbelt system: ett system som tillser allas lika basrättigheter (såsom rätt till deltagande i offentliga planeringsprocesser, rättsligt skydd eller gränsvärden för miljöstörningar) och ett system som främjar olika uttryck och levnadsformer (såsom olika gruppers tillgång till offentliga rum).4 I detta sammanhang är det angeläget att betrakta kulturer och grupptillhörighet som något som ständigt förändras och att möten och nya gruppkonstellationer också bör uppmuntras. Med andra ord är det viktigt att kontinuerligt ompröva gruppindelningar. Ett sådant pluralistiskt samhälle behöver många parallella och konkurrerande planer, visioner och arkitektur. Och detta kan inte åstadkommas av en och samma hand. Däremot kan det offentliga tillse att många olika aktörer sätts i rörelse, att bjuda in till tävlingar, utställningar, idéverkstäder och liknande för att få upp många och olika idéer på bordet. Här menar vi att den offentliganställda planeraren bör ha ett direkt uppdrag att främja mångfald och en roll som innebär att särskilt se till att marginaliserade gruppers perspektiv och behov tillgodoses. Vissa grupper har lättare än andra att göra sina röster hörda och få gehör för sina historieskrivningar, visioner och planer. Ola Broms Wessel och Lars Orrskog resonerar på olika sätt kring detta i sina respektive kapitel. För att inte stagnera i de dominerande gruppernas visioner om det goda stadslivet behöver

BRADLEY, BROMS WESSEL, TUNSTRÖM

x FÖR PLANERING SOM GYNNAR MÅNGFALD OCH RÄTTVISA

ARQ-book-2.indb 17

05-10-05 14.52.52

planerare aktivt arbeta med alternativa bilder, berättelser, visioner och planer – verka för rörelse och mångfald. Detta kan till exempel göras genom att aktivt söka alternativa kunskapskällor, och sätt att inhämta kunskap på – kanske på ungdomsgårdar eller i köpcentrum, genom att undersöka hur olika grupper använder stadsrummen: på skateboard, med rullator, på cykel eller som treåring, som nattskiftsarbetare eller gatustädare. x FÖR PLANERING SOM ERKÄNNER DET

OORDNADE, DET SMUTSIGA OCH DET SVÅRA Stadsplanering kan sägas vara en verksamhet som har varit upptagen med att skapa ordning. Folkträngsel, trafikstockning, smuts, avgaser, undermåliga bostäder, faror och oroligheter bekämpas. Denna vilja att skapa ordning och underlätta livet för medborgarna har många gånger medfört att man städat bort »oanständiga« men också viktiga aspekter av stadslivet såsom platser för möten över klass- och könsgränser eller stora folksamlingar.5 Stadsplaneringen har i många fall förbättrat förhållanden för fattiga och etniska minoriteter men också gömt undan dem, sökt ringa in dem och se till att deras närvaro inte stör andra delar av staden. Om detta kan man läsa i William Manns och Irene Molinas kapitel. Idag talas det mycket om att stadsbyggande ska underlätta spontana möten och mer spännande, variationsrika och kreativa miljöer. Det låter ju bra. Men många gånger resulterar denna inplanerade spontanitet och variation i ett slags »kontrollerad heterogenitet«: glada färger och varierande former i ett putsat och tillrättalagt utförande, som till exempel de vindlande gatorna i Järla Sjö utanför Stockholm eller medeltidsarkitekturen i Jakriborg utanför Lund. Kanske ökar efterfrågan på »traditionella« småstadsmiljöer i en tid då samhället blir alltmer svårbegripligt, mångkulturellt, globalt beroende (och ojämlikt)? I dessa områden görs livet hanterbart, överblickbart och förenklat. De nytraditionella småstadsmiljöerna kan underlätta livet för de boende men fungerar kanske också som skygglappar som utesluter de »oönskade« konsekvenserna av invånarnas liv – synen av de stora lagerlokalerna som krävs för den

5 Elizabeth Wilson beskriver t ex hur kvinnor, homosexuella och etniska minoriteter under 1800- och 1900-talen har kontrollerats genom stadsplanering. Se Wilson, E. (1991) The sphinx in the city – urban life, the control of disorder, and women, London: Virago.

ARQ-book-2.indb 18

05-10-05 14.52.52

BRADLEY, BROMS WESSEL, TUNSTRÖM

ökade konsumtionen, gästarbetarna från »problemförorterna«, motorvägarna där varorna färdas och så vidare. Lars Mikael Raattamaa skriver om temat och menar att det är i förorten och de utglesade stadslandskapen som hoppet finns. Att erkänna det oordnande, det motsägelsefulla och det svåra är viktigt för samtida stadsbyggande och arkitektur. I den svenska stadsbyggnadsdebatten talas det ofta om »det urbana« i en normativ ton; vissa områden eller livsstilar anses lida av problem eftersom de inte är tillräckligt »urbana«. Det är bland annat detta som Mats Franzén reflekterar över i sitt kapitel. Någonstans finns en idealbild av »staden« och »stadslivet« – en skönmålad bild av folkliv och vårsol i italienska Siena eller gallerier och kaféer i New Yorks SoHo. Att ta utgångspunkt i det okända, det motsägelsefulla, det vardagliga och till synes banala och se potentialen i detta är något som man inom arkitektur och stadsplanering arbetat med i andra länder – och som Kristiaan Borrets och Ola Broms Wessels kapitel belyser. Detta skulle till exempel kunna innebära att arkitekter och planerare försöker skala av sig sina bilder av »det goda stadslivet« och »det urbana« för att se på förutsättningarna och livet på köpcentrumets bakgård, i den mörka tunneln, på impedimenten – vi kan lära något av och ta utgångspunkt i livet i dessa »oupptäckta« rum. Viktigt är att reflektera över vems stad och vems bild av goda miljöer som uppmärksammas, och se till att planeringen tillgodoser olika gruppers behov och önskningar. Lars Mikael Rattamaas bidrag tar upp även detta tema. x FÖR ÖKAD MEDVETENHET OM PÅVERKAN MELLAN

POLITIK, STADSFORM OCH SAMHÄLLSIDEAL Varierande föreställningar om det goda samhället har givits gestalt i stadsplaner – ibland realiserade, ibland som idéskisser. Ebenezer Howards socialreformistiska ideal som manifesterades i idén om den självförsörjande trädgårdsstaden, Le Corbusiers kollektivistiska ideal i »Radiant City«, Frank Lloyd Wrights individualistiska och liberala samhällsideal i

ARQ-book-2.indb 19

05-10-05 14.52.53

»Broadacre City«. Christoph Grafe och Karin Bradley beskriver i sina respektive kapitel några samtida bostadsprojekt och reflekterar över vad de står för. Stadsformer påverkar och sätter upp villkor för samhällslivet – på så vis omdefinieras samhällsliv och stadsform. Detta skriver Moa Tunström om i sitt kapitel »Staden som scen, bostad och paradox«. Låt oss utgå från att vi idag är globalt beroende och vill gynna ett demokratiskt, icke-hierarkiskt samhällsliv där en mångfald av levnadsformer kan frodas utan att förtrycka varandra – ett samhällsliv där vi inte bara bryr oss om vår egna och våra grannars välfärd utan också om andras och dem som drabbas av vår energikrävande livsstil på andra sidan jordklotet (se Lena Falkhedens kapitel). Hur skulle ett sådant samhällsliv kunna manifesteras i stadsform? Det har benämnts postmetropolis, kosmopolis, hybridstaden och kollagestaden i några försök att öppna upp för nya synsätt.6 Vi ser detta som idéer om städer som kan rymma mångfald, som inte har en inskriven hierarki i centrum och periferi, innerstad och förort, utan har många centrum och där olika delar fyller olika funktioner, inte är kopior av varandra – städer som underlättar för social rörlighet och gemenskap och nya konstellationer över klass-, grannskaps- och etniska gränser. Fysisk planering löser dock långt ifrån alla samhällsproblem och det är viktigt att samordna fysiska åtgärder med andra insatser. Det kan handla om exempelvis upplåtelseformer, ekonomiska incitament och drivkrafter för bostadsbyggande och miljövänliga transportformer, arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Irene Molinas och Lena Falkhedens bidrag kan ses som representativa för detta synsätt.

6 Se Soja, E. (2000) Postmetropolis – critical studies of cities and regions, Oxford: Blackwell; Sandercock, L. (1998) Towards Cosmopolis – Planning for Multicultural Cities, Chichester, UK: Wiley; Sandercock, L. (2003) Cosmopolis II – Mongrel Cities in the 21st Century, London/New York: Continuum och Rowe, C. & Koetter, F. (1983) Collage city, Cambridge, Mass.: MIT Press.

x FÖR PLANERING SOM BYGGER PÅ INSIKT OM

SOCIALT KONSTRUERAD KUNSKAP Den svenska samhälls- och stadsplaneringen kan beskrivas som djupt rotad i modernistiskt och positivistiskt tänkande. Man söker efter »neutrala« och »samhällsoptimala« lösningar för det allmännas bästa. Dessa mål och tänkesätt präglar fortfarande planeringens

ARQ-book-2.indb 20

05-10-05 14.52.53

BRADLEY, BROMS WESSEL, TUNSTRÖM

institutioner och verksamheter i hög grad. Idén om »det neutrala« eller »det optimala« bygger på en föreställning om en mer eller mindre homogen befolkning som kan komma fram till vad det slutgiltiga målet bör vara. Med inspiration från postmodernistiska idéströmningar har sådana synsätt under de senaste decennierna kritiserats för att vara universalistiska och för att undertrycka olikhet och förändring. Kritikerna har också pekat på att kunskap i stor utsträckning konstrueras socialt – och att vad som är ett gott stadsliv inte är något givet eller absolut. Lars Orrskog tar upp detta när han skriver om olika diskurser om staden. Irene Molina för ett liknande resonemang när hon beskriver den »segregerade problemförorten«. Alla utsagor om staden kan på så vis sägas vara tolkningar som innehåller värderingar och ställningstaganden, medvetna eller omedvetna. Viktigt är därför att försöka medvetandegöra sina värderingar och ställningstaganden. En insikt om hur språket är med och påverkar vad vi ser och förstår, och även vad vi går miste om, gör det angeläget för planerare och arkitekter att finna begrepp för nya fenomen, nya stadslandskap och former av stadsliv som ännu inte har några vedertagna namn. Utan dessa nya begrepp riskerar vi att återskapa eller fastna i traditionella dikotomier som till exempel innerstad–förort eller privat–offentligt (se Kristiaan Borrets kapitel). Stadsplanering och arkitektur som präglas av insikter som dessa är angeläget av flera anledningar. En sådan insikt möjliggör nämligen plats för en mångfald av synsätt på staden och i nästa steg att planeraren ser vikten av att uppmärksamma och lyssna på andras erfarenheter, önskemål och behov. En lyssnande planerare kanske, med Lars Orrskogs ord. En insikt om att kunskap är makt och att personer med makt många gånger definierar vad som anses som »sant« sätter planerarrollen i ett nytt ljus. För även om det ofta är politiker som ytterst fattar beslut är planerarna inflytelserika. De måste ta sin verksamhet på allvar – inte minst då de i sin praktik är uttolkare av »det all-

ARQ-book-2.indb 21

05-10-05 14.52.53

männas« intressen – och de måste kritiskt reflektera över vilka som deltar i planeringsärendena, hur dagordningen sätts och problemen formuleras och vilkas röster som hörs och inte hörs. Sammantaget innebär detta att det är svårt att hävda att ett område, en viss sorts stadsplan eller en byggnad är dålig eller bra »i sig« – något som faktiskt förekommer. Vår uppfattning om objekten är beroende av i vilken ram de placerats, vilka betydelser och konnotationer de tillskrivits genom politik, media, social praktik, hur områden kodas och omkodas genom historien (se Moa Tunströms kapitel »Staden som scen, bo-stad och paradox«). Men finns det då inte någon bra eller dålig arkitektur och planering? Jo, men det viktiga är inte att planerare och arkitekter söker bestämma eviga värden såsom den för alltid goda, hållbara eller vackra staden. Istället är det viktigt att ständigt göra nya ställningstaganden, föra dialog med medborgare, vara moralisk, värdera vad som är bra och dåligt, vad som fungerar och inte fungerar och söka nya angreppssätt på nya behov, levnadsformer och önskemål (se Ola Broms Wessels kapitel). x FÖR PLANERING SOM SER TILL OLIKA

GEOGRAFISKA SKALOR PARALLELLT Idag lever många människor inte bara i sitt lokalsamhälle, utan rör sig regionalt (eller till och med internationellt) mellan fritidsaktiviteter, arbeten, skolor och olika »hemland«. Pendlingen har ökat och blivit mer långväga. Det här, i någon mening, utglesade livet förespråkas ofta för att mindre orter runtom i landet över huvud taget ska kunna överleva. I Moa Tunströms kapitel om de europeiska planeringsperspektiven (»Konkurrenskraft, hållbarhet och flerkärnighet – EU-retorik och realitet«) tas bland annat idéerna om flerkärnighet och funktionell specialisering upp, idéer som också de kommit ur regionalpolitiska hänsyn. En titt på den europeiska nivån gör dessutom tydligt att det verkligen finns olika nationella och internationella nivåer och skalor i all planeringspraktik. Inom politikforskningen av idag talar man om »multi-level governance«, eller flernivåstyrning. Det handlar just om att se hur politiska beslut på lokal nivå har kopplingar till flera högre politiska nivåer. Det finns

ARQ-book-2.indb 22

05-10-05 14.52.53

7 Bradley, K., Jørgensen, J. & Gløersen, E. (2004) Stadspolitiska utblickar i Europa, Karlskrona: Boverket, s. 82.

BRADLEY, BROMS WESSEL, TUNSTRÖM

idag få politiska beslut som endast är lokala, det vill säga endast har lokal påverkan eller orsak. Detta gäller i högsta grad samhällsplanering – regionalpolitiken är både regional, nationell och europeisk, transportplaneringen rör sig naturligt på flera olika geografiska nivåer och miljöfrågan är både lokal och global. Samtidigt är kommunerna ansvariga för samhällsplanering och annan via kommunalskatten finansierad verksamhet, något som kan skapa konkurrens dem emellan. Man tävlar om invånare och verksamheter som kan generera tillväxt, en konkurrens som på samma gång kan bidra till utglesning av stadslandskapet och till stora behov av mellankommunal samverkan. Detta belyser Charlotte Ruben Nyström med kollegor i sitt bidrag. Som verksamma arkitekter i Stockholmsregionen har de ofta upplevt bristande samverkan över kommungränser. Kanske kan Sverige lära från utlandet när det gäller detta? Danmark och Nederländerna har länge haft starka regioner och regionalt samordnad planering, och i Frankrike är skatteintäkterna knutna till regionala kommunförbund istället för den enskilda kommunen just för att minska den mellankommunala konkurrensen.7 Lena Falkheden skriver om den hållbara staden i sitt kapitel. När det gäller hållbar stadsutveckling blir behovet att se till olika geografiska skalor mycket tydligt. Miljöproblem känner inte av administrativa gränser och vår resursanvändning – för uppvärmning och transporter – får effekter långt utanför kommunens och landets gränser. I det postindustriella väst har många förorenande och bullriga industrier flyttats till andra länder – samtidigt minskar inte vårt beroende av industriprodukter. Därmed har vi ett ansvar för miljöförhållandena även i andra länder. Även när det gäller sociala problem som segregation talas det ofta om att problemet (och därmed lösningen) ligger i de »segregerade« områdena. Men det är lika viktigt, anser vi – och kan hämta stöd i Irene Molinas kapitel – att lyfta blicken och se huruvida andra så kallade »integrerade« områden och invånare återverkar på de segregerade områdena och invånarna. Även detta belyser alltså behovet av skalmedvetenhet.

ARQ-book-2.indb 23

05-10-05 14.52.54

Vi menar att dagens stadsplanering borde handla om frågor som rör långsiktiga och solidariska hänsyn i rummet: det kan vara lokalt, som en parks utformning, om- eller nybyggnad av en stadsdel, om universitetslokaliseringar i Sverige och påverkan för staden, regionen och nationen eller om en svensk orts miljöavtryck på andra sidan klotet. Dessa långsiktiga hänsyn kräver eftertanke och nya grepp, något som vi hoppas att texterna i den här antologin kan inspirera och provocera till. i

ARQ-book-2.indb 24

05-10-05 14.52.54

Slut på smakprovet!

Köp boken på pocky.se eller närmaste bokhandel.