9789153429128 by Smakprov Media AB

LÖKAR & KNÖLAR

Lena Månsson är trädgårdstekniker och arbetar som skribent och utbildare inom den gröna näringen. Jan Servin är trädgårdsfotograf med särskild känsla och blick för växterna i trädgården.

LENA MÅNSSON FOTO: JAN SERVIN

Månsson • servin

Det finns mycket i växtvärlden att förundras över, inte minst det som kommer upp ur små torra tingestar som lökar och knölar. En förvandling som kan liknas vid den hos sagans grodprins. Vi har valt att presentera vinterhärdiga lökar och knölar som omfattar växter med nästan kontinuerlig blomningstid från februari-mars till oktober.

ISBN 978-91-534-2912-8

www.icabokforlag.se

INNEHÅLL

FÖRORD

INS PIRATION

Till tulpanens lov

6 8

Vårfrossa och hö stf äg ri n g

I sällskap med pe r e n n e r

Vinte rgrönt med k l ö s

En blir fler blir m å n g a

Krukinspiration

Lök i alla lägen

KATAL OG

litte raturlista

106

latinskt namnreg ister

107

svenskt namnregister

110

förord

l ö k a r & k n ö l a r

ag slutar aldrig att förvånas över naturens under, fast man väl egentligen borde ha gjort det för länge sedan. Till det som mest fascinerar hör frön, lökar och knölar. Tänk att det ur dessa små tingestar på kort tid utvecklas alldeles kompletta plantor med rötter, stjälk, blad och blommor. Nog är det ett mirakel! Lökväxterna är det något särskilt med. Efter plantering i jorden utvecklas rötterna. När det blir vår kommer ett skott upp ur jorden, som på bara ett par månader hinner blomma för att sedan vissna ner – och sen tar vi om det från början igen. Dessa växter finns representerade på alla möjliga typer av växtplatser i naturen. Från fuktängar på havsnivå till klippskrevor högt uppe i bergen där det är rejält kallt på vintern. Att anpassa växtvalet efter den miljö man kan erbjuda växten ökar oddsen att resultatet ska bli det förväntade. I annat fall får man acceptera att

på just den platsen blir den inte så långlivad, men det är trevligt så länge det varar. Här har vi valt att enbart ta med det vinterhärdiga sortimentet, bland annat för att det är störst. Dessutom är vi nordbor särskilt svaga för vår- och försommarblommor. Jag hoppas att den här boken ska ge dig inspiration till att prova nya växter, eller att prova redan välbekanta växter i nya sammanhang – att den ska ge dig nya kunskaper som gör att du lyckas ännu bättre med dina äventyr i växternas värld. Lycka till!

Lena Månsson

F ö r o r d

Till tulpanens lov x ´Tulpaner har odlats och förädlats i Europa sedan slutet av 1500-talet. Denna heter ’Duc van Tol Red and Yellow’ och är den äldsta som fortfarande odlas, om än i mycket liten skala och för historiska ändamål. Den har funnits sedan 1595. Vill man se den i verkligheten ska man besöka lökmuseet Hortus Bulborum i Limmen

l ö k a r & k n ö l a r

i Nederländerna.

et finns få lika färgstarka växter bland lökar och knölar som tulpanen. Färgskalan omfattar allt från lila till vitt via rosa, från mörkaste rött till lysande gult via orange, de är enfärgade eller har fläckar, flammor, kanter, ränder eller bara en svag anstrykning av en avvikande färg. Det är faktiskt den tidigaste växten som riktigt kan ösa på med färg, så tulpaner kan man bara inte vara utan. I vårt land har vi hittills varit mest förtjusta i tidiga arter och sorter. Det är ju när vintern är över som vi längtar intensivast efter färgglada blomster. De allra tidigaste är det också många som faller för just därför att de är låga. Men då går man miste om en del av färgskalan då endast rött, orange, gult och vitt, en- eller tvåfärgat finns representerat bland de allra tidigaste sorterna. Ettåring Alla tulpaner, oavsett vilken kategori de tillhör, är fantastiska i sammanhang där man planterar för ettårig fägring. Det ska mycket till för att en tulpanplantering inte ska lyckas till hundra procent första året. Allt som behövs finns i löken, bara den får vatten och något att fästa rötterna i, och så lite vinterkyla. Man kan använda dem i ensamt majestät eller tillsammans med andra, tidigblommande växter. Andra årets resultat är mer oförutsägbart, och det beror mycket på att tulpanen egentligen bara är ettårig. Det vill säga, en lök blommar bara en gång. Därefter är det avkomman som ska stå för blomsterprakten. En tulpanlök måste ha uppnått en viss storlek för att klara av att utveckla knopp och blomma. Lyckas den inte med det första året står den där i rabatten och producerar enbart blad, i något eller ett par år innan den blommar. Det vill alltså till att en tulpan får bra förutsättningar för att komma igen med full kraft även år två och framåt. Förmågan att snabbt växa till sig varierar mellan olika typer av tulpaner, men även mellan olika sorter. En kategori som har väldigt god förmåga att bli långlivad i trädgården är Darwinhybridtulpanerna. En av de tidigaste med samma goda egenskaper är anemontulpanen. Men det finns många flera. Paradrabatterna Periodvis genom tiderna har varje stadspark med självaktning stoltserat med makalöst färgskådespel av bara tulpaner. Därefter har tulpanerna ersatts av sommarblommor, ofta i mer eller mindre avancerade mönsterplanteringar. Av bland annat ekonomiska skäl

Vårfrossa och höstfägring

l ö k a r & k n ö l a r

tt vi i vårt klimat blir stormförtjusta över det första lilla livet som sticker upp ur jorden på våren är ju inte så konstigt, med tanke på den långa, mörka och kalla vintern. Några av de främsta representanterna för vårens första blomning finns bland lökar och knölar. Men där finner man även dem som blommar allra sist. Konstigt nog får dessa inte lika mycket uppmärksamhet, trots att vi ju behöver färg och vackra blommor även då. Men det förstås, då har vi ju inte väntat på blommor i flera månader. De första ... Gult är den färg som är bäst på att väcka våra livsandar, och gula vårblommor är det gullkrokus och vintergäck som kan erbjuda. Båda är mycket tidiga och får ofta stå ut med det ena snöfallet efter det andra, men det klarar de galant. Vintergäcken sprider sig med både sidoknölar och frön så med tiden kan den uvecklas till en n Det finns skäl till att den heter snödroppe. Det är mer regel än undantag att det ser ut så här någon gång varje vår. x Anemontulpanen när den just kommit upp ur den skyddande jorden. Här är det sorten ’Unicum’ med vitkantade blad som planterats tillsammans med blå balkansippa.

xx Den tuffa lilla vintergäcken räds inte snö och kyla.

Krukinspiration

l ö k a r & k n ö l a r

tt odla lökväxter i krukor kan ha sina sidor, i synnerhet om man bor i de kallare delarna av landet. Men det finns knep. Enklast är förstås att plantera lök och knöl direkt i den kruka man vill ha dem i när de blommar. Det svåra är att se till så att de inte fryser och töar om vartannat under vintern. Om man planterar i september, oktober ska man låta krukan stå ute tills det börjar frysa, så att krukan kyls ner men inte fryser annat än på jordytan. Fortsätter det vara minusgrader tar man in och vinterförvarar den inomhus på en plats där temperaturen ligger runt 0 °C. Vattna

n Laggkärl, och andra trätunnor, gamla som nya, är vackra att plantera blommor i. Här kan man använda vilken som helst av de ovan beskrivna metoderna, men det är tungt att flytta stora träkar fulla med jord, så exempelvis en säckkärra rekommenderas. Växterna här är kaufmannianatulpanen ’Goudstuk’ och den användbara och tåliga lilla narcissen ’Tête-à-tête’.

emellanåt så att jorden inte torkar ut. Om det är mörkt eller ljust spelar ingen roll. Det är temperaturen som är viktig. När vinterkylan gett med sig, och det inte längre är minusgrader dygnet runt, bär du ut krukan igen och placerar den där du slutgiltigt vill ha den. Titta till och vattna vid behov. Så småningom tittar skotten upp och strax därpå kommer blommorna. Ett annat sätt är att isolera krukan istället för att bära in den, men då gäller det att inte klä på isoleringen för tidigt innan jord och lök hunnit bli nerkylda. Lök alstrar egenvärme och isolerar man för tidigt och rejält kan det bli för varmt inne i krukan så att lökarna ruttnar. Isolera kan man göra genom att ställa ner krukan eller krukorna i en stor låda fylld med torra löv, frigolitbitar, bubbelplast,

, Även gamla skottkärror duger som krukor, och lätta att flytta är de också! Gör hål i botten bara så att det inte samlas en massa vatten i den, för det gillar inga växter. Finessen med skottkärran är att man kan köra in den när det blir för kallt ute och ut igen när kylan gett med sig.

I N S P I RA T I O N

K ata l o g Det man kallar lök- och knölväxter är en ganska brokig samling som representerar flera växtfamiljer. Att släktet Allium ingår i familjen backlöksväxter Alliaceae känns inte så långsökt. Att ett stort antal släkten ingår i sparrisfamiljen Asparagaceae förefaller inte lika självklart, men så är det. Stjärnhyacint Camassia, hyacint Hyacinthus, pärlhyacint Muscari och blåstjärna Scilla är exempel på medlemmar i denna familj, det har bl.a. DNA-analyser visat. En egenskap de har gemensam är ett underjordiskt organ – lök, knöl eller rhizom – som lagrar näring och plantanlag och som kan, i viss mening, hanteras ungefär på samma sätt som frön. Här beskrivs i ord och bild ett vinterhärdigt sortiment, dvs. växter som planteras på hösten för att blomma på våren och sedan kommer igen, år efter år. De är därför att betrakta som perenner. Liljor finns även att köpa på våren för utplantering då, men det naturligaste för dem är höstplantering.

v ’Happinezz’ är en intensivt rosa asiatlilja. n Blomställning av klotlök där de allra första blommorna just slagit ut.

l ö k a r & k n ö l a r

Allium aflatunense

Kirgislök Försommar (maj–juni). Blomfärg: Rödviolett. Sorter finns med vita blommor. Höjd: 80–100 cm. Lämplig växtplats: Väldränerad jord med normalt näringsinnehåll, helst i full sol, men fungerar även i halvskugga. Klarar sig i större delen av landet om bara växtplatsen för övrigt är den rätta. Beskrivning: Den ovala löken kan bli 6 cm bred. Ur löken växer det på våren upp 6–8 blad som kan bli uppåt 60 cm långa och 10 cm breda. Därefter kommer blomstängeln som är ganska tunn men ändå stadig. I toppen på denna sitter en bollformad blomställning bestående av små, stjärnlika blommor. När blommorna slår ut börjar bladspetsarna gulna. Det är naturens gång och inget man kan göra något åt, men väl ta hänsyn till när man väljer sällskap åt kirgislöken och dess närmaste släktingar. Efter blomningen utvecklas vackra frökapslar. Plockar man kirgislök innan frökapslarna mognat kan de användas som eterneller. Låter man dem stå kvar får man en väldig massa fröplantor som Blomningstid:

man kan flytta till lämpliga växtplatser. En vacker och hållbar snittblomma. Plantering och skötsel: Lökar planteras på hösten (september, oktober), vilket även är rätt tidpunkt att flytta redan etablerade exemplar. Lämpligt planteringsdjup är 15 cm. Plantera gärna i grupper med 15–30 cm mellan lökarna, eller spridda över en yta med marktäckande perenner som kungsnäva eller jättedaggkåpa. Förutom att den självsår sig bildar den sidolökar. Efter några år kan det därför bli trångt på växtplatsen. Gräv då upp lökarna på hösten och plantera om dem med större avstånd, och på nya växtplatser. Trots höjden kräver den ingen uppbindning. Användning: Tänk på fenomenet med de vissnande bladen när du väljer växtplats. Vacker i perennrabatter och i synnerhet om man väljer perenner som grönskar tidigt, och därmed döljer lökens bladverk på ett effektivt sätt. Blir som en perenn, dvs. kommer tillbaka år efter år, och blir bara fler och fler. Liknande arter och sorter: I odling och handel förekommer främst ett par hybrider mellan olika arter, och som därför inte ges något artepitet. De uppför sig

på samma sätt som kirgislöken och kan användas på samma sätt. Sådana är bland andra Allium ’Globemaster’ med violetta blommor, ’Mont Blanc’ som har vita blommor och ’Purple Sensation’ med purpurvioletta blommor. Arter som har liknande utseende och samma användningsområden är: Allium atropurpureum – vinlök, som dock är mer vinröd och har halvklotsformade blomställningar och oftast inte blir riktigt lika hög; Allium giganteum – jättelök, vars blomställningar kan bli 15 cm i diameter; Allium macleanii – kabullök; Allium rosenbachianum – snittblomslök och Allium stipitatum – skägglök, vars vita form heter ’Mount Everest’.

Allium christophii



Stäpplök Tidig sommar (juni). Blomfärg: Ljust ametistlila. Höjd: 40–60 cm. Lämplig växtplats: Väldränerad, måttligt torr jord i soligt och varmt läge. Klarar sig åtminstone i landets södra halva, bara övriga förutsättningar är de rätta. Beskrivning: Löken är rund och ca 3 cm i diameter. Bladen är upprätta och 15–40 cm långa, 3 cm breda och lite daggiga samt håriga på undersidan och utmed kanterna. Som hos andra i Allium-släktet börjar bladen vissna när blomningen börjar. På en stadig stängel sitter en luftig, bollformad blomställning som kan vara uppåt 20 cm i diameter. Varje blomma är sirligt stjärnformad med smala, skimrande kronblad. Står kvar i många år, om den trivs. Bildar sidolökar som kan grävas upp på hösten och planteras om på annan plats. Plantering och skötsel: Planteras på hösten (september, oktober) omkring 15 cm djupt och med 15–30 cm mellan lökarna. Användning: Bäst bland perenner eller låga buskar som kan dölja det vissnande bladverket under blomningen. Vacker och hållbar snittblomma. Blomningstid:

l ö k a r & k n ö l a r

Eranthis hyemalis

Vintergäck Blomningstid:

Tidig vår (mars, april, ibland redan i

februari). Gul. Höjd: Upp till 10 cm. Lämplig växtplats: Där det är soligt tidigt på våren blommar vintergäcken och växer till sig. Däremot får det gärna vara skuggigt under resten av växtsäsongen. Den klarar sig i de flesta jordar på väldränerad plats men trivs allra bäst i mullrik, alkalisk jord. Bör planteras där man inte bearbetar jorden utan där vintergäckens rötter och frön får vara ifred. Härdig främst i landets sydligare del. Beskrivning: Vintergäck har en oregelbundet formad brunsvart knöl. Ur den växer det upp en stjälk i vars topp det sitter en solgul blomma över en flikig krans av gröna svepeblad. De flikiga basalbladen, som har ganska långa skaft, kommer inte förrän blomningen är över. Blomfärg:

Planteras tidigt på hösten (september). Får knölarna ligga i blöt under minst ett dygn i ljummet vatten har de lättare för att etablera sig. Planteras 5 cm djupt och med ungefär lika långt mellan knölarna. Förökas med frön och sidoknölar. Självsår sig. Fröna mognar redan på försommaren men gror inte förrän följande vår. Användning: Den lämpar sig väl på ställen där solen lyser tidigt på våren, före lövsprickningen, men som är skuggigare resten av växtsäsongen. I det glesa gräset under ett större lövträd kan den trivas bra och sprida sig ordentligt, men i en tät, välansad gräsmatta klarar den sig inte. Sorter: Det finns en sort med fyllda blommor, ’Flore Pleno’. ’Tubergenii’ är en hybrid mellan arten och turkisk vintergäck (E. hyemalis ’Cilicica’). Den har en större blomma som doftar och som blommar senare än arten i övrigt. Den har sterila frön och kan alltså inte fröförökas. Plantering och skötsel:

Gul hundtandslilja Skyddat läge i lätt skugga. Väldränerat men ändå fuktighetshållande, gärna torvblandad jord. I naturen växer den i gles skog av bl.a. tall. Härdig i stora delar av landet. Höjd: 25–30 cm. Blomningstid: April, maj. Blomfärg: Gul. Beskrivning: Knölen har en karaktäristisk form som påminner om en hundtand. Bladen är långsträckt ovala, enfärgat gulgröna och 20–30 cm långa. I toppen på en ca 30 cm hög stängel sitter en eller flera gula blommor med bakåtböjda kronblad. Plantering och skötsel: Planteras tidigt på hösten (september) ca 10 cm djupt och med ungefär lika långt avstånd mellan knölarna. Kan gärna täckas med lite barkmull eller liknande sent på hösten, i synnerhet om man planterar sent. Vissnar ner ganska snart efter blomningen. Förökas med Lämplig växtplats:

sidoknölar på sensommaren eller tidigt på hösten. Användning: Lämpar sig väl i den skuggiga delen av en perennrabatt, i synnerhet där det finns mest sådana perenner som kommer igång lite senare och då fyller ut tomrummet efter hundtandsliljan. Sorter: Några hybrider har fötts med gul hundtandslilja som den ena föräldern. En sådan är ’Pagoda’ som har stora klargröna och fläckiga blad och flera ljust gula blommor på varje stängel. En annan art som är vanlig är hundtandslilja, Erythronium dens-canis (mittbild). Det är en europeisk art med rosa blommor. Även vita sorter finns. Den har endast få blad som är grågröna med brunvioletta fläckar. Arten självsår sig, men förökas även genom delning av etablerade bestånd.

k a t a l o g

Erythronium tuolumnense

l ö k a r & k n ö l a r

Tulipa gesneriana Liljeblommiga Gruppen



Tulipa gesneriana Papegoj-Gruppen



Liljetulpan

Papegojtulpan

Dessa hör till de tulpaner som blommar sist på säsongen vilket innebär maj och under kalla vårar långt in i juni. Dessutom blommar de förhållandevis länge och blir ca 60 cm höga och ibland mer, med några få undantag. Blomstjälken är ganska tunn och hela plantan ger ett gracilt intryck. Karaktäristiskt är också att kronbladen är spetsiga och bakåtböjda i varierande grad. Blommorna är upp till 15 cm långa och något smalare än hos andra tulpantyper. Några sortexempel: ’Ballerina’ (bild) är orange med rödaktig ton. ’Burgundy’ är dramatiskt mörkt purpurfärgad. ’Goltu’ är en låg sort som bara blir 30 cm hög och är gul i olika nyanser. ’Marilyn’ (bild) är vit med mörkröda strimmor, medan ’Mona Lisa’ är blekt gul med röda strimmor. ’White Triumphator’ är rent vit medan ’West Point’ (bild) är klargul.

Denna grupp hör till de senblommande och blommar i maj och ibland långt in i juni. Karaktäristiskt är att blomman är stor och lite bisarr till utseendet med sina buckliga och ojämnt fransiga kalkblad. Många sorter är dessutom tvåfärgade, ofta strimmiga samt med gröna fläckar på utsidan. De flesta blir 50–60 cm höga. Några sortexempel: ’Black Parrot’ (bild) är mycket mörkt purpurfärgad och har funnits sedan 1937. ’Blue Parrot’ är ljusare och mera lila. Den föddes 1935. ’Diana Ross’ (bild) är intensivt rosa och en av de nyare. Registrerad 1985. ’Estella Rijnveld’ (bild) är röd med vita flammor och har funnits sedan 1954. ’Rococo’ är mörkröd med blåviolett anstrykning på utsidan. Den brukar bli lägre än de övriga och är ofta 30–40 cm hög. Den kom på 1940-talet. ’Salmon Parrot’ är laxrosa med gulare kant och har varit med sedan år 1956. ’Texas Flame’ (bild) är gul med röda flammor och registrerades så sent som 1960.

LÖKAR & KNÖLAR

LENA MÅNSSON FOTO: JAN SERVIN

Månsson • servin

ISBN 978-91-534-2912-8