9789144090887 by Smakprov Media AB

och leg. psykoterapeut, handledare och utbildare i privat verksamhet. Björn Wrangsjö är docent och tidigare överläkare i barnoch ungdomspsykiatri, leg. psykoterapeut och psykoanalytiker, samt tidigare studierektor för den barnoch ungdomspsykiatriska specialistutbildningen, men arbetar numera i privat verksamhet.

INTERSUBJEKTIVITET – det mellanmänskliga i vård och vardag Bokens syfte är att väcka nyfikenheten på vad som försiggår emellan oss. Att vara psykologiskt sammanvävd och hopkopplad i ett ordlöst fält för kommunikation är för det mesta en tillgång för oss människor. Vi lever av att kunna kommunicera, inte bara igenom – utan också bortom – orden. Vi lever genom vår ”ohjälpliga delaktighet”. Intersubjektivitet handlar om denna delaktighet. Ett psykologiskt spänningsfält mellan tillhörighet och avskildhet som bär och utvecklar oss människor, och andra levande varelser. Hur märker vi denna ohjälpliga delaktighet? I stort som smått, i avsikter, tankar, känslor och handlingar: ”Vad tänker och känner jag inom mig när du och jag talar med varandra? Förstår vi varandra, gillar vi varandra, talar vi om rätt saker, pratar jag för mycket, lyssnar vi verkligen på varandra, blir jag berörd av det jag hör? Vad märker du av mig? Hur märker jag att du märker – tänker – känner, att jag märker – tänker – känner – av dig…?”

Mårtenson Blom Wrangsjö | INTERSUBJEKTIVITET

Katarina Mårtenson Blom är leg. psykolog

INTERSUBJEKTIVITET – det mellanmänskliga i vård och vardag

I boken utforskas det intersubjektiva fältet och dess processer, i såväl kliniska som allmänmänskliga sammanhang. Författarna avser att integrera, undersöka och utveckla begrepp som anknytning, mentalisering, implicit vetande, symbolisering, affektreglering etc., och deras relevans för behandlingsarbetet. Boken vänder sig till professionella; såväl psykoterapeuter som socialarbetare, psykologer och psykiatrer, och studenter inom dessa områden. Det finns också avsnitt som knyter an till livet i allmänhet och som kan vara av intresse för en bredare läsekrets. Art.nr 37422 ISBN 978-91-44-09088-7

Katarina Mårtenson Blom Björn Wrangsjö www.studentlitteratur.se

978-91-44-09088-7_Cover.indd 1

9 789144 090887

2013-08-30 11:07

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37422 ISBN 978-91-44-09088-7 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin, Signalera Omslagsbild: Leon Zernitsky Printed by Exakta AB, Sweden 2013

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 2

2013-09-04 13:26

Innehåll

Förord 7 Inledning 11 Intersubjektivitet – en introduktion 13 Begreppstorg 15 Presentation av hur boken är upplagd 21 K apitel 1

Intersubjektivitet – en fördjupning av grundperspektiven 23

Vi delar levd erfarenhet 23 Intersubjektivitet – samvaro och samverkan mellan subjekt 25 Intersubjektivitet i psykoterapi 30 Den implicita dimensionen i relationen 32 Talbarhet 34 Transparens, autenticitet och personlig närvaro 42 Berördhet, villkorslöshet och kärlek 46 Att vara i ett paradigmskifte 49 K apitel 2

Intersubjektivitetens ingredienser 53

Begrepp och utgångspunkter 53 Implicit vetande 54 Presymboliskt – symboliskt 59 Intermodal/korsmodal perception 61

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 3

2013-09-04 13:26

Innehåll

Matchning 62 Affektintoning, affektreglering och vitalitet 64 Dela och reglera 67 Intersubjektivitetens biologiska korrelat/grundval 70 Intersubjektivitet och utveckling av självupplevelse 75 Mentalisering 85 Intersubjektivitet i det tidiga samspelsmönstret 88 K apitel 3

Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv 95

Eriksons epigenetiska modell 95 Barndomen 95 Tonåren 99 De unga vuxenåren 107 Vuxenår 110 Ålderdomen 113 K apitel 4

Intersubjektivitetens väsen 115

Individualitet och tillhörighet 115 Fenomenologiska perspektiv 116 Genuspsykologiska perspektiv 127 K apitel 5

Intersubjektivitetens dynamik 141

Systemteoretiskt perspektiv 141 Cirkularitet – den första pelaren 142 Metanivåer för inlärning och kommunikation – den andra pelaren 144 Framväxande mönster och självreglering – den tredje pelaren 145 Stabilitet och förändring eller homeostas och morfogenes – den fjärde pelaren 146 Andra ordningens cybernetik – den femte pelaren 147 De fem pelarna – en sammanfattning 148 Dynamiken i affektreglering 149 Intersubjektivt perspektiv på konflikter 153 Intersubjektivitet och skam 156

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 4

2013-09-04 13:26

Innehåll

Möten i vården under tidsbrist 158 Mobbning och intersubjektivitet 161 Kommunikation på annorlunda villkor 164 K apitel 6

Intersubjektivitet och psykoterapi 167

Intersubjektivitet i det psykoterapeutiska mötet 167 Samvaroformer i psykoterapi 171 Intersubjektivitet, relation och möte 193 Intentionalitet utan ansikte-mot-ansikte-möten 201 K apitel 7

Intersubjektivitet och gränsöverskridande 207

Samvaroformer i psykoterapi – symboliserande samvaro 207 Överlämnandets samhandling och överlåtelsens samvaro 218 Musiken och det intersubjektiva fältet 221 Överlåtelseprocesser i psykoterapi 225 Överlåtelse och affektivitet 227 K apitel 8

Transcendent intersubjektivitet i livet och psykoterapin 233

Primärt tänkande 233 Medvetande och transcendens 242 En expansion i det högre självet 246 Transpersonella fenomen 249 Transcendent intersubjektivitet 251 Överlåtelse, existens och religiositet 255 Transcendent intersubjektivitet och medvetandenivåer i psykoterapi 258

Sammanfattande tankar 269 Litteratur 275 Sakregister 285

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 5

2013-09-04 13:26

37422 Wrangsjรถ Blom book_02.indd 6

2013-09-04 13:26

Förord

Var människa en halvöppen dörr som leder till ett rum för alla Tomas Tranströmer

Den här boken handlar om vår ”ohjälpliga delaktighet”. För att bli och förbli mänskliga människor, särskilt i arbete med människor, är vi beroende av att inse denna delaktighet. Vi har båda genom en lång rad yrkes- och arbets sammanhang en djup respekt för detta som en existentiell och etisk ståndpunkt. Genom att använda ordet ”ohjälplig”, vill vi förmedla det existentiella dilemmat i balansen mellan tillhörighet och avskildhet. Vi tror att detta har präglat och fortsatt präglar alla våra yrkesgärningar, såväl inom klinisk praktik och undervisning som inom forskning. Vår intention med boken är att beskriva och utforska denna delaktighet. Psykoterapi har en relativt lång tradition som profession i arbete med och behandling av psykiska svårigheter, problem och symtom. Ofta kombineras den med en bredare utveckling av personligheten, med självutveckling, men lika ofta är uppgiften begränsad till frågor om hur vi bemästrar konkreta livsproblem eller symtom. Arbetet som psykoterapeut kräver såväl teknisk- metodologisk kompetens, kreativitet och flexibilitet som god förmåga att bygga upp en arbetsallians med klienten/patienten. Dessutom måste terapeuty rket grundas i både livserfarenhet och självkännedom. Oavsett var tyngdpunkten ligger i den överenskommelse om samarbete som görs mellan terapeut och klient/patient, behöver mötet ske i en anda av att vi aldrig kan veta eller ha fullständig kontroll över det som ska ske.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 7

2013-09-04 13:26

Förord

Inom psykoterapiforskning står fortfarande evidensbaserade studier i förgrunden vid utvärdering, även om det sker en rörelse mot att också utvärdera genom praktikbaserade studier. Kompetens i metoder och tekniker definieras av behandlingsmanualer och terapeutens förmåga att följa dem. Kreativitet, flexibilitet, yrkeserfarenhet och självkännedom är svårare att undersöka med kontrollerade randomiserade studier. I dag vet vi dessutom att kvaliteten på relationen mellan terapeut och klient/patient har avgörande betydelse för resultatet, även om många aspekter återstår att utforska. Den terapeutiska relationen är förstås bara ett specialfall av mänskligt samspel. De faktorer som bidrar till en god psykoterapeutisk relation har mycket gemensamt med det som gör mellanmänskliga relationer fruktbara. Även om bokens texter huvudsakligen vänder sig till professionella, terapeuter och socialarbetare,finns – i anslutning till att begreppet intersubjektivitet presenteras, belyses och tillämpas – avsnitt som knyter an till livet i allmänhet och som kan vara av intresse för en bredare läsekrets. Vi utforskar det intersubjektiva fältet och dess processer, i såväl kliniska som allmänmänskliga sammanhang. Det finns några ord, eller begrepp, som varierar trots att de hänvisar till samma fenomen. Vi använder ordet ”själv” med stor eller liten bokstav, och vi hoppas att sammanhanget gör det tydligt varför. Ofta förekommer Själv med stor bokstav när begreppet används mer existentiellt och övergripande. Begreppet ”jag” används med bred innebörd, också det betecknande en helhetsaspekt av individen, mer sällan med en avgränsad jagpsykologisk/ psykodynamisk betydelse. Genomgående har vi valt att växla mellan orden klient och patient. Det finns, av tradition, en närmare koppling mellan beteckningen ”patient” och terapeutisk verksamhet inom vård och behandling. Ordet ”klient” har en vidare mening och kan förvisso kopplas till mer ”affärsmässig”, fristående verksamhet. Ordet ”analysand” förekommer också, men då handlar det om psykoanalys. Boken är resultatet av ett samarbete. Vanligen finns det inte anledning att fördjupa sig i hur ett sådant samarbete har gått till, annat än om det är viktigt att det framgår vem som skrivit vad. För oss har det dock mer sin poäng att försöka reflektera över skrivprocessen, då det vi skriver om – intersubjektivitet – också är något som samverkar med denna process. Vi

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 8

2013-09-04 13:26

har resonerat tillsammans för att utveckla en bas för skrivandet. Ibland har vi förstått varandra, ibland inte. Ibland har vi förstått att vi inte har förstått varandra, ibland inte. Som metafor för arbetet med boken passar framväxten av ett träd. Till att börja med har det pågått under en längre tid, och det går nog att skönja olika ”årsringar” i det ganska komplexa stoffet av kunskap. Arbetet har utgått ifrån en gemensam ”rot och stam” av intresse för temat intersubjektivitet i relation till psykoterapeutyrket, som vi delar. Sedan har ”trädet” vuxit av sig själv, med någorlunda regelbunden tillsyn och beskärning. Boken har tagit gestalt med både kraftiga centrala grenar och ett yvigare grenverk. Vår arbetsfördelning i de olika kapitlen är: Björn har skrivit kapitel 3 och Katarina kapitel 4. Katarina har skrivit de första delarna i kapitel 2 och 5 och Björn de senare. I övriga kapitel är bidragen flätade i varandra. Några avsnitt i boken inleds med kortare texter i haikuformat, och där ingen annan författare anges är det Katarinas texter. Texten har naturligtvis inte bara vuxit fram ur ett samarbete oss emellan, utan också ur samarbetet med många kollegor och patienter/klienter genom åren samt inte minst genom samvaron i våra privata liv med dem som står oss nära. Ibland har det handlat om intellektuellt utbyte och inträngande diskussioner kring interpersonella och intrapsykiska processer, ibland om särskilda kvaliteter i den personliga samvaron vars innebörd kanske gradvis vuxit fram med åren. Vi vill särskilt tacka Tomas Blom, Gudrun Hofsten och Karin Wrangsjö för tålmodigt och värdefullt arbete med att ge synpunkter. Lennart Ramberg har gett oss värdefulla uppslag till utveckling och förbättring av texten samt delat med sig av egna reflektioner över intersubjektiv utveckling. Boken innehåller en rad kliniska vinjetter och exempel av olika längd. De är hämtade ur vår kliniska erfarenhet, ibland som direkta exempel ur terapeutiska processer, ibland mer pedagogiskt tillrättalagda. Användningen av exempel ur terapisessioner har alltid godkänts av berörda klienter/patienter. Varmt tack till alla för att ni bifallit och delat med er! Katarina och Björn Stockholm 2013

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 9

2013-09-04 13:26

37422 Wrangsjรถ Blom book_02.indd 10

2013-09-04 13:26

Inledning

Med två exempel vill vi illustrera ett par av de fenomen som sker människor emellan i det som kallas det intersubjektiva fältet. Det är inte ofta jag känner mig nervös inför en terapitimme. Jag sitter i mitt mottagningsrum och väntar på att sista patienten för dagen, Lisen, ska stiga in. Jag har ställt dörren en aning på glänt. Det är ovanligt, jag brukar hålla den stängd och inser att jag tycker det är viktigare än vanligt att Lisen känner sig välkommen. Det är trots allt första gången hon kommer efter sitt försök att göra slut på sitt liv med sömntabletter. Jag tittar på klockan. Den är två minuter över tre nu. Tankarna vandrar. Vad kan jag ha missat under den senaste terapitimmen för tre veckor sedan? Jag har gått igenom timmen gång på gång men inte blivit klokare. Plötsligt står Lisen i dörren, jag har inte hört henne komma. Hon låter en aning andfådd, kanske har hon skyndat sig eller kanske är hon också nervös inför vårt möte. Våra blickar möts, men bara för ett ögonblick, sedan slår Lisen ner blicken och jag känner mig egendomligt lämnad. ”Välkommen, slå dig ner.” Hon sätter sig lite längre ut på stolen än vanligt. Det blir tyst, mycket tyst. Jag finner inga ord. Plötsligt hör jag mig själv säga: ”Lisen, hur har du det, jag har varit mycket orolig för dig.” Jag blir förvånad, jag brukar inte vara så personlig. Hon tittar upp, vi ser en stund på varandra innan hon suckar och ser ut genom fönstret. ”Jag vet inte vad jag ska säga”, säger jag. ”Inte jag heller”, svarar hon. Tystnaden mellan oss känns lite mindre spänd. Jag skulle vilja fråga henne vad jag har missat eller gjort fel, men det känns lite märkligt självupptaget. Jag ser noga på henne. Hon har makat in sig något på stolen. Jag tycker mig se en sorg i hennes ögon som jag inte lagt märke till tidigare.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 11

2013-09-04 13:26

Inledning

”Ledsen?” Hon nickar och blir blank i ögonen. Jag också, märker jag. Vi ser på varandra. Jag suckar. Lisen ler en aning. Plötsligt känns det som om något börjar smälta mellan oss. ”Det är mycket jag är ledsen för, just nu känns det mest som om jag svikit dig”, säger hon. ”Du har verkligen försökt hjälpa mig.” Jag ser nog häpen ut. ”Jag tänkte att det var nog jag som hade svikit dig.” Det blir tyst igen, en lite blyg men inte alls spänd tystnad. ”Det verkar som om vi bryr oss om varandra”, sa Lisen lite prövande och ser en aning generad ut. ”Jo, det verkar så”, svarar jag. Tystnaden blir nu mättad med en något hoppfull kvalitet. Vi ser tankfullt på varandra. Vi kommer att kunna arbeta vidare tänker jag, jag vill gärna det. Lisen säger sakta ”det känns lite som om ett sår håller på att läka”. Börjes blick söker sig ut genom fönstret. Det är gråmulet med lätt takdropp. Han rör med skeden i sin halvtomma kaffekopp och suckar. Hemma igen efter en resa som inte gett mycket resultat. Han känner sig modlös och kan förnimma en bekant ensamhet. Hemma och ingen bryr sig. Han känner sig trött på sig själv och tar fram sin kalender och börjar bläddra. Onsdag kväll – repetition med orkestern. Han minns plötsligt senaste spelningen. Den var strax före semestern. Bra sväng, mycket folk som dansade och några riktigt läckra gemensamma improvisationer. Han kommer ihåg hur det kändes när sista korus satt precis, publiken applåderade och alla i gänget tittade på varandra – Jaa, där satt det!! Börje blir alldeles varm inom sig. Ingen som bryr sig, va’ tusan? De ska ju spela ihop igen redan på onsdag. Han är ju en i gänget, en i bandet. Om han inte kommer skulle de sakna honom och bli oroliga.

Det skapas ömsesidig förståelse när terapeut och klient möts i ett läge där svåra känslor och inre vånda ordlöst bryts mot varandra. En förnimmelse av värme och tillhörighet kommer när en upplevelse av ensamhet övergår i att erkänna tillhörighet till och gemenskap med andra människor när ett känsloladdat minne aktiveras. Att vara sammanvävd och hopkopplad i ett ordlöst fält för kommunikation är för det mesta en tillgång. Vi lever av att kunna kommunicera, inte bara igenom – utan också bortom – orden. Livets stunder, små som stora, lever därigenom. Detta fält är ständigt närvarande, såväl i vardagslivet som i det psykoterapeutiska arbetet.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 12

2013-09-04 13:26

Inledning

Intersubjektivitet – en introduktion Kunskapen om människan som psykologisk och biologisk varelse har under senare år ökat kraftigt, med en tyngdpunkt mot kunskapen om henne som social, biologisk, relationell och emotionell varelse. Vi har fått ett öppnare och bredare offentligt ”samtal” i olika medier om psykologi, social och emotionell intelligens, självhjälp och – inte minst – psykoterapi. I rask takt har begrepp som anknytning, kognition, emotion, medveten närvaro, relation, anknytning etc. införlivats i en mera allmän vokabulär. Det är förstås av godo att vi alla förkovrar oss i konsten att förstå oss själva, vara människa och utveckla vår självkännedom. Det kan dock samtidigt innebära att begreppsinnebörder kan förändras, förskjutas eller förflackas. Vår avsikt är att bredda kunskapsfältet kring intersubjektivitet och ge läsaren möjlighet till fördjupning genom att vidga komplexiteten, förhoppningsvis utan att för den skull komplicera i onödan. Ibland börjar berättelser med att läsaren presenteras för det landskap och de gestalter som ska befolka landskapet under berättelsens utveckling, en karta kan till och med bifogas de första sidorna. Det är dock mindre vanligt att en bok inriktad på fackkunskap börjar på detta vis. När det gäller detta skrivprojekt har vi dock ofta känt oss som ”vandrare i ett landskap” – intersubjektiviteten har som begrepp fått en sådan karaktär. Så här inledningsvis, innan vi beskriver hur boken är upplagd, vill vi därför ge läsaren en ”karta” – både i form av en figur och genom ett ”begreppstorg”. Kapitlen i boken kommer också att knytas till ”platser” på denna karta, ungefär som när vi står vid grinden till ett naturområde och ska påbörja en vandring. När vi har utforskat landskapet/terrängen har vi märkt nivåskillnader, höjder, dalar, mer eller mindre snåriga partier. Överblicken har skiftat, vi har både sett storslagna vyer och tittat på små kryp. Eftersom vi försökt trampa upp en ”ny” stig i ett befintligt landskap har vi förstås av och till gått vilse. I begreppens värld finns samma sorts variation i ”höjd” eller abstraktionsnivå, och en sådan ”karta” med olika nivåer får här bilda utgångspunkt. I utformningen har vi inspirerats av psykoterapeuten och förläggaren Bengt Weine (2012, i samtal).

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 13

2013-09-04 13:26

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 14

Figur 1. Bokens ”karta”.

Verktyg – teknik

Praktik – metod

Arbete, vardagsliv – hållning

Moral

Etik

Metanivå – Livsfilosofi Ontologi – Epistemologi

Intersubjektivitet o psykoterapi Kap 6 Praktik Samvaroformer Delande, reglering Implicit relationskunskap Mentalisering

Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv Kap 3

Intersubjektivitetens dynamik Kap 5 Dynamisk systemteori Transcendens Symbolisering Talbarhet

Intersubjektivitetens ingredienser Kap 2 Anknytning Mentalisering Dela och reglera uppmärksamhet, intentioner och känslor Affektintoning och reglering Implicit relationskunskap

Intersubjektivitetens väsen Kap 4 Relationen mellan subjektivitet och intersubjektivitet Fenomenologi Hermeneutik Genusperspektiv Metapsykologi Intersubjektivitet i olika livslägen

Intersubjektivitet – en fördjupning av grundperspektiven Kap 1

Symboliserande samvaro Överlåtelse

Villkorslöshet Kärlek

Intersubjektivitet och gränsöverskridande Kap 7 Transcendent intersubjektivitet Kap 8

Inledning

2013-09-04 13:26

Inledning

Kartan tar utgångspunkt i sex nivåer för livsåskådning och kunskap (ontologi och epistemologi): livsfilosofi, etik, moral, arbete och vardag, praktik och metod samt verktyg och teknik. Vidare kopplas begreppet intersubjektivitet och hur det beskrivs i de olika kapitlen till dessa sex nivåer. Detta ger en översikt över hur kapitlen och begreppet intersubjektivitet kan definieras och appliceras på flera plan eller nivåer. Kartan visar därmed också på vilken nivå man befinner sig, med vilket perspektiv man kan se, beroende på vilket kapitel man läser. I anslutning till kartan har vi valt att förse läsaren med vårt begreppstorg, där vi förklarar vilken innebörd vi ger de begrepp som förekommer i boken. På begreppstorget sammanställs de centrala begreppen ungefär i den ordning som de dyker upp i texten. Begreppen, beskrivna och definierade på det sätt vi funnit mest användbart, är förankrade i den teoribildning som presenterats både av filosofer som Martin Buber, Edmund Husserl och Maurice MerleauPonty, och av psykoterapeuter och forskare som The Boston Change Process Study Group (BCPSG), Jessica Benjamin, Julie Gerhardt, Annie Sweetnam, Peter Fonagy, Stephen Mitchell, Daniel N. Stern och Colwyn Trevarthen. På torget presenteras också några begrepp som vuxit fram genom arbetet med boken och som vi funnit användbara i eget kliniskt arbete. Oftast finns ordlistor som detta begreppstorg i slutet av en bok, men vi rekommenderar dig att börja med att läsa igenom definitionerna – gärna långsamt – och låta dem ”leta sig fram” i din förförståelse och bekanta sig med det som redan finns där. På så vis tänker vi oss att du sedan åter kan besöka begreppstorget med viss igenkänning under läsningens gång.

Begreppstorg Begreppen presenteras i stort sett i samma ordning som de dyker upp i boken. Intersubjektivitet

Det psykologiska fält för tillhörighet och avskildhet som bär och utvecklar delandet av levd erfarenhet mellan människor och mellan alla levande varelser. Subjektivitet

Den enskilda individens centrum för upplevelser, erfarenheter och handlande, såväl inåt som utåt.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 15

2013-09-04 13:26

Inledning

Anknytning

Att hantera känslor av hot, ångest eller rädsla som väcks när upplevelsen av tillhörighet och avskildhet kommer i obalans. Anknytning visar sig i aktiverat anknytningsbeteende och/eller ett visst medvetandetillstånd eller en viss mentaliseringsförmåga. Mentalisering

Förmågan att identifiera, läsa av och förstå eget och/eller andras inre tillstånd med avseende på tankar, intentioner och känslor. Implicit vetande (Implicit relational knowing)

Det vetande som är icke medvetet, icke verbalt och procedurellt lagrat och som gör oss kapabla att vara och handla i relation till världen och varandra. Kommunikativ musikalitet (Communicative musicality – CM)

Den rytmiska, vokala och kroppsliga kommunikationen mellan förälder och små barn och som också finns som en klangbotten i kommunikation mellan vuxna. Symbolisering: Presymboliskt – symboliskt

Övergången mellan den implicit och explicit lagrade erfarenheten ger en symbolisering, en representation genom tecken och/eller bilder, av erfarenheter. De kan lagras utan tecken eller bilder – presymboliskt – och med tecken eller bilder – symboliskt Affektreglering

Att känna, identifiera, ibland benämna, känslor och kännande samt att hantera, reglera och dela dem i relation till sig själv, andra och i olika sammanhang. Vitalitetsdynamik (Dynamic forms of vitality)

En gestalt av subjektivt upplevd livskänsla med en viss rörelse, intensitet, varaktighet, riktning och form. Intermodalt/Korsmodalt

Sinnesförnimmelser och upplevelser med hjälp av olika sinnesmodaliteter samt förmågan att översätta mellan dessa olika former för upplevande.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 16

2013-09-04 13:26

Inledning

Matchning – intoning

Att svara an i ett samspel med en känslokvalitet, i handling (matchning) och/eller uttryck (intoning) i syfte att kommunicera ”jag förstår det du uttrycker och vill att du tar emot och förstår mitt uttryck”. Dela och reglera

Dela – att svara an genom att vara i samma eller liknande upplevelsefält samt metakommunicera om detta. Reglera – att vara med, dela, bära och hantera ett känsloflöde inom sig eller i relation till andra. Inter-attentionalitet

Att dela och reglera fokus för uppmärksamhet. Inter-intentionalitet

Att dela och reglera avsikt, avsiktlighet, rörelse och riktning i tanke och handling. Inter-affektivitet

Att dela och reglera kännande, känslor och vitalitetsdynamik. Här presenterar vi de begrepp som används i texten och som vuxit fram ur behovet att fånga och förstå några fler aspekter på skeenden i det intersubjektiva fältet. Samvaroformer i psykoterapi

Olika former/kvaliteter i samspel och relation inom ramen för ett terapeutiskt möte, där denna form/kvalitet präglas av de olika nivåerna implicit vetande, affektivitet och explicit vetande. Symboliserande samvaro

En samvaro- och samspelsform i ett terapeutiskt möte som karakteriseras av samklang mellan implicit och explicit vetande, av djupkontakt mellan kropp–affekt–tanke. Transparens

En kvalitet i den terapeutiska relationen av ömsesidig öppenhet, genomsläpplighet och personlig närvaro.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 17

2013-09-04 13:26

Inledning

Berördhet

En subjektiv upplevelse av förhöjd närvaro i mötet med någon eller något, av att känna och förstå, bli känd och förstådd samtidigt. Villkorslöshet

Att i möte uppleva den andres varande med en kärleksfullhet, utan att värdera den andre eller vilja något mer med den andre än att just vara där i mötet. Överlåtelse

Att i samspel och relation med någon eller något släppa taget och överlämna/överlåta sin egen intentionalitet och affektivitet till det som upplevs som större eller som någonting ”tredje”, emellan sig själv och den andre, eller ”något annat”. Transcendens

Överskridande och/eller expansion av gränser, omformande av strukturer i självet och/eller medvetandet.

Inter-attentionalitet Inter-intentionalitet Inter-affektivitet

Kommunikativ musikalitet Viitalitetsdynamik

Affektreglering

Implicit vetande

Matchning Intoning

Intersubjektivitet

Symbolisering

Subjektivitet

Intermodalt Korsmodalt

Mentalisering Dela Reglera

Anknytning

Symboliserande samvaro Transcendens

Talbarhet

Överlåtelse

Transparens

Villkorslöshet

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 18

Samvaroformer i psykoterapi

2013-09-04 13:26

Inledning

När vi nu börjar utforska människans väsen genom intersubjektivitetens glasögon, ska vi först mycket kondenserat pröva att länka de viktiga begreppen till varandra. Alla kommer de gradvis att fördjupas och förtydligas längre fram i boken. Så här kan vi sammanfattande beskriva det ”landskap” som vi kommer att utforska: När vi människor möts och etablerar kontakt aktiveras ett kommunikationsfält mellan oss. Vi uppfattar oss som subjekt, individer med ett centrum av känslor, tankar och avsikter, med ett inre liv där vi medvetet – explicit, men också bortom den medvetna uppmärksamheten – implicit, funderar över hur vi blir uppfattade av andra och vad dessa andra tänker, känner och vill. Vi försöker sålunda få syn på oss själva ”utifrån” och på andra ”inifrån”, allt för att bättre kunna begripa oss på vad som sker mellan oss. Innehållet i denna mentaliseringsprocess kan upplevas olika talbart, möjligt och angeläget att dela med den andre. Det vill säga vi kan vara olika transparenta för varandra. Såväl detta fält mellan oss som flödet i detta omfattas av begreppet inter subjektivitet. Vi utvecklar gradvis en svårformulerbar kunskap om relationer, både specifikt och generellt, som bildar basen för mentaliseringsprocesserna. Intersubjektiviteten utgör en form av ömsesidighet, inom vilken vi delar och reglerar fokus för uppmärksamhet, avsikter och affekter. Reglering av affekter innefattar att känna, identifiera, ibland benämna och uttrycka känslor. Vi berör varandra när vi delar erfarenheter och förnimmer det icke-verbala, ”musikaliska”, flödet, den dynamiska vitalitet som vi tar in med våra sinnen såväl intermodalt som korsmodalt. Vi matchar varandras uttryck och känner oss därigenom förstådda. I ett fullödigt utbyte kan vi ha en symboliserande samvaro baserad på en samklang mellan implicit och

Figur 2 . (motstående sida) ”Karta” över begreppstorget. Begrepp som relaterar till varandra har här grupperats.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 19

2013-09-04 13:26

Inledning

explicit vetande, av djupkontakt mellan kropp–affekt–tanke. Mellan oss kan utvecklas en emergent eller framväxande kvalitet, ett ”vi” som är något mer än summan av oss som individer. Detta ”vi” avspeglar en gemenskap och en samhörighet som utgör en högre nivå av intersubjektivitet, men som förutsätter att vi i tillräcklig utsträckning delar uppmärksamhet, avsikter och affekter. Vi kan överlåta oss till detta ”vi” och överskrida, transcendera, våra individuella gränser och kanske omfatta varandra med en villkorslöshet. I psykoterapi utvecklas detta intersubjektiva fält i olika grad och bildar klangbotten till de teman som samtalen kommer att beröra. I psykoterapins skilda samvaroformer kommer olika kvaliteter i samspel och relation till uttryck inom ramen för ett terapeutiskt möte, där form/kvalitet präglas av de olika nivåerna implicit vetande, explicit vetande samt affektivitet. Till exempel kan klientens anknytningsmönster komma till uttryck i den terapeutiska relationen. Detta mönster avspeglas i hanteringen av känslor av hot, ångest eller rädsla som väcks när upplevelsen av tillhörighet och avskildhet kommer i obalans. Dessa känslor kan påverka såväl medvetandetillstånd som mentaliseringsförmåga. Vi har alltså valt att se på landskapet ”människans väsen” med utgångspunkt från intersubjektiviteten – det psykologiska fält för tillhörighet och avskildhet som bär och utvecklar delandet av levd erfarenhet mellan människor – och hur delandet av uppmärksamhet, intentionalitet och kännande samverkar i det intersubjektiva fältet. Därtill har vi lagt delandet av berättad erfarenhet, som en intersubjektiv kvalitet i möten människor emellan. Därmed får intersubjektiviteten två parallella dimensioner, en som berör direkt handlande och upplevande och en som berör berättelser om handling och upplevelse, en narrativ dimension. Efter det att vi lärt oss det verbala språket, lever vi ständigt med två parallella ”plan” i vårt upplevelsefält. Ett för icke-verbalt upplevande och ett för verbalt, berättat, upplevande. Det senare är det vi vanligen har i förgrunden och så att säga ”lever i”. Intersubjektivitet, anknytning och mentalisering handlar på olika sätt om regleringen av vårt känsloliv. Lyons-Ruth (2007) betonar komplexiteten i detta psykologiska fält av samspelsprocesser som omsluter mänsklig anknytning och understryker vikten av att inte bara se anknytningens evolu tionära funktion. I människan sker både en synlig (manifest) och osynlig (latent) utveckling av förmågan att reglera balansen mellan autonomi och 20

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 20

2013-09-04 13:26

Inledning

tillhörighet. I båda fallen fungerar affektregleringen som en central ingre diens, inte sällan med det latenta anknytningsmönstret i bakgrunden. Vi utgår ifrån att anknytning och mentalisering är fenomen som kommer till uttryck inom det intersubjektiva fältet, och som en likvärdig del i detta fält ser vi subjektiviteten och det mentala pågåendet inom individen. Utgångspunkten för våra resonemang är att vi (hittills) inte kan veta om och hur intersubjektiviteten är en förutsättning för subjektiviteten, eller tvärtom. Man brukar ibland hävda att förmågan till upplevelse av den egna och den andres subjektivitet är förutsättningen för intersubjektiviteten, men man kan kanske lika väl hävda motsatsen – att intersubjektiviteten är en förutsättning för den individuella subjektiviteten. Kanske rör det sig varken om ”höna eller ägg”, utan båda aspekterna formas samtidigt och utgör endast två olika aspekter av en och samma komplexa process. Vi vänder oss till den danske filosofen Knud E. Lögstrup: Den enskilde har aldrig med en annan människa att göra utan att hon håller något av dennes liv i sin hand. (K. E. Lögstrup, 1956/1992 s. 48)

Presentation av hur boken är upplagd Som vägledning i läsningen ger vi här en översikt över hur boken är upplagd. I kapitel 1 presenterar vi intersubjektivitet som grundläggande perspektiv på delad levd och berättad erfarenhet, på samverkan och samvaro mellan subjekt, med exempel från såväl vardagsliv som psykoterapeutiskt arbete. Vi fördjupar undan för undan de begrepp från vårt ”begreppstorg” som tillsammans bidrar till att definiera det teoretiska ”territorium” inom vilket intersubjektivitet är central. I kapitel 2 vidgar vi begreppet med hjälp av olika fasetter, eller aspekter. Vi undersöker hur ”intersubjektivitetens ingredienser” ser ut. Vad finns i detta begrepp när vi plockar isär det? Vad består det av? Vad skapas, vad växer fram? Vad har vi för nytta av det? Hur hänger det ihop med en del andra begrepp som används för att beskriva och förstå mänsklig utveckling och mänskligt samspel?

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 21

2013-09-04 13:26

Inledning

I kapitel 3 resonerar vi om intersubjektiviteten i livets utvecklingsfaser, baserat på Erik Homburger Eriksons epigenetiska modell för individens livscykel. I kapitel 4 tar vi oss an ”intersubjektivitetens väsen” utifrån att många av de fenomen som begreppet berör, har en både hög och låg abstraktions grad samtidigt, det vill säga de rör sig mellan ett antal nivåer för livsfilosofi och kunskap vilka vi försökt fånga i figur 1. I kapitlet berör vi både det lilla konkreta samspelet i vardagen och de stora existentiella frågorna. Här sätts intersubjektivitet in i ett utvecklingspsykologiskt sammanhang samt kopplas till vissa neurobiologiska utgångspunkter, framför allt relaterade till spegelneuronen. Kapitel 5 handlar om ”intersubjektivitetens dynamik” baserat på att intersubjektivitet innebär rörelser och skeenden: processer oss emellan. Här kopplar vi intersubjektiviteten till systemteori. I detta kapitel granskar vi också några kliniska och allmänpsykologiska frågeställningar ur inter subjektiv synvinkel. I kapitel 6 följer vi hur psykoterapeutiska processer bortom indelning i olika terapiformer kan beskrivas och förstås med hjälp av intersubjek tivitetens begreppsapparat. I kapitel 7 vill vi med det intersubjektiva perspektivet försöka pejla bredden och djupet i människans väsen. Frågor om mänsklig utveckling och mental hälsa tar oss förr eller senare till existentiella och andliga perspektiv. Utifrån intersubjektivitet och gränsöverskridande knyts olika trådar ihop, t.ex. från utvecklingspsykologi, fenomenologi och systemteori, och vi prövar att se på psykoterapeutisk verksamhet med nya/fler perspektiv. Slutligen, i kapitel 8 fokuserar vi på transcendent intersubjektivitet i liv och psykoterapi och låter tankar och erfarenheter från praktiken ”spela fritt”, men på teman som tydliggjorts i det föregående kapitlet. Vi går tillbaka till den grundläggande upplevelsen av relation och samvaro, med hjälp av perspektivet hos intellektuellt väl fungerande autistiska personer, och går vidare mot frågor kring medvetande och transcendens.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 22

2013-09-04 13:26

Kapitel 3

Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv

Eriksons epigenetiska modell Det utvecklingspsykologiska perspektivet är mest utvecklat vad gäller barnaåren och tenderar att bli allt mindre utarbetat vad gäller högre åldrar. Även om grundförutsättningarna för intersubjektiviteten är etablerade kan nya nyanser och perspektiv tillkomma i den senare utvecklingen. Där Sterns modell för utveckling tar slut väljer vi att flytta fokus till Erik Homburger Erikson, som är en av de få teoretiker som formulerat sig om hela människans livscykel, och vi väljer att ta hans epigenetiska modell som fortsatt utgångspunkt (Erikson, 1971, 2004). Utöver individens mentala utveckling under barnaåren formulerar Erikson fyra faser i den fortsatta utvecklingen. De omfattar tonårstiden, den unga vuxna, medelåldern och ålderdomen. Vi inleder genom att kortfattat summera Eriksons syn på den tidiga utvecklingen. Erikson utgår ifrån åtta på varandra följande faser som var och en präglas av motsättningar och en kris, vars lösning bär vidare in i nästa fas.

Barndomen Barndomen i Eriksons modell omfattar fyra faser. Lösningen av utvecklingskrisen i varje fas bildar förutsättningen för nästa fas. Inom ramen för den nya fasen fortsätter teman från den föregående fasen att utvecklas. De finner nya former, men de står inte längre i fokus på samma sätt som i den tidigare fasen. I den första fasen står motsättningen mellan tillit och misstro i fokus. I den andra gäller det självständighet kontra skam och tvivel på sig själv. Nästa fas rymmer spänningsfältet mellan initiativ och skuldkänslor och i den fjärde och sista av barndomens faser handlar det om att utveckla förmågan till verksamhet kontra skuldkänslor. © F ö r fatta r na o c h S tudentlitte r atu r

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 95

2013-09-04 13:26

3 Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv

Spädbarnsåldern

I den första fasen ska det späda barnet under sitt första levnadsår finna den balans mellan tillit och misstro som blir dess relationella utgångspunkt. Tillitsaspekten ligger nära anknytningen, men den rymmer komplexitet. Anknytningsmönstret måste spegla barnets relationella verklighet och det är viktigt att graden av tillit speglar vårdnadshavarnas faktiska pålitlighet. Tillit som saknar realistisk grund försätter barnet i farliga situationer och kan medföra ett orealistiskt hopp som bäddar för besvikelser. Då är ett otryggt anknytningsmönster mer funktionellt än ett tryggt. Här utvecklas det späda barnets förmåga att i det intersubjektiva fältet intuitivt läsa vårdgivarens grad av pålitlighet och faktiska förmåga att trösta och skydda. Erikson (2004) menar att förmågan att hoppas, att hysa ”ett förväntansfullt begär”, är en central dygd som utvecklas i tidig ålder. Det handlar bl.a. om förmågan att hysa positiva förväntningar om intersubjektiva förhållanden, att barnets intentioner blir rimligt förstådda och bekräftade, att vårdnadshavaren kan fånga upp barnets fokus när detta är inriktat på väsentliga behov och att vårdnadshavaren inte (åtminstone inte ofta) beter sig så att barnets bräckliga kärnsjälv sprängs av ohanterliga affekter. Småbarnsåldern

I den andra fasen, under barnets andra levnadsår, lägger Erikson fokus på viljan och viljans legitimitet. Självständighet ställs mot skam och tvivel. Krisen handlar om att balansera självständighetens manifestation, rätten att vilja – mot skamkänslor; känslan av att skämma ut sig genom att ge uttryck för sin vilja och därigenom tvivla på den egna viljans och självständighetens legitimitet. Ett annat dilemma är att balansera lusten och rätten att hålla fast mot tendensen att klamra sig fast, respektive förmågan att konstruktivt släppa taget mot att hjälplöst ge upp. Det intersubjektiva perspektivet är etablerat i och med det subjektiva självets utveckling. Den aspekt som tydligast öppnar sig i Eriksons perspektiv handlar om intentionaliteten som en aspekt av viljandet. Vilja innebär att manifestera sina avsikter och att inrikta sitt handlande i enlighet med dessa. Om intentionen/viljan röjer en riktning, kan fokuseringen avspegla den konkreta manifestationen av denna vilja. Motviljan att ge upp sitt fokus kan avspegla kraften i viljan. Denna kraft

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 96

2013-09-04 13:26

3 Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv

kan i sin tur vara relaterad till intensiteten i de affekter som hålls på plats så länge fokus hålls kvar. Ibland kan envisheten att hålla kvar sitt fokus vara ett försök att hantera den skam som skulle bli tydlig om barnet släpper sitt fokus. Den subjektiva kvaliteten av viljande är kanske inte alltid medvetet upplevbar, utan intentionen röjer sig övervägande i handling i interaktion med andra människor. När det gäller dilemmat kring att hålla fast eller låta gå är bilden inte riktigt lika tydlig. Här ställs två olika intentioner, handlings tendenser, emot varandra inom individen. Intersubjektiviteten kan då snarast få sättas i ett intersubjektivt perspektiv. Olika sidor av personligheten, delpersonligheter eller ego-states, jagtillstånd, är i en inre konfliktbetonad dialog med varandra. Perspektivet kan kanske te sig ovanligt, men erfarenheter – t.ex. inom gestaltterapi – visar att olika sidor av personligheten kan föra dialoger inom ramen för det inre samtalet. Dessa dialoger kan också göras explicit i samtal med terapeut. Ytterligare en aspekt handlar om hur föräldrar/vårdnadshavare affektivt kan bekräfta och stärka viljans legitimitet hos det lilla barnet – inte vad det vill nödvändigtvis, men att det vill. Lek åldern

Eriksons tredje fas, i barnets koltålder, fångar upp vikten av att kunna ta initiativ, att låta sina intentioner manifestera sig i handling. Det är något annat än att uppleva viljandet i sig. Här får valet av fokus möjligen större betydelse än i föregående fas. Handlingen skapar konsekvenser både för barnet och för omgivningen. Initiativ kan väcka skuldkänslor. Missnöje med barnet kan skapa konflikter och bristande samförstånd mellan barn och omgivning, vilket avspeglas och kommer till uttryck genom en inter affektivitet som försvårar ömsesidigt inkännande. Erikson betonar den fria lekens betydelse som uttryck för att ta initiativ. Detta initiativtagande röjer den upplevda friheten att ge uttryck åt sina intentioner och ”äga” sitt fokus och friheten att förändra det. Hämmad lek kan vara ett uttryck för att sidor av personligheten begränsar initiativet för att undvika fantasier om initiativets konsekvenser, vilka skulle kunna ge skuldkänslor. Ett lekavbrott, vilket kan bli synligt t.ex. i lekterapi, avspeglar nödvändigheten att inte bara modifiera, utan helt retirera från såväl avsikter som fokus då de väcker en ohanterlig affektiv spänning.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 97

2013-09-04 13:26

3 Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv

I denna fas grundläggs och befästs målmedvetenheten som uttryck för tilltron till egna initiativ. Intentionalitet är, när den ska manifesteras, vanligen kopplad till uppmärksamhet och val av fokus. Att vara mål medveten är i högsta grad att vara fokuserad. Målmedvetenhet i samspel med andra kan innebära ett ”flyt” i det intersubjektiva fältet, med upplevelser av ömsesidighet och gemenskap så länge allas intentioner är fokuserade på samma mål och man är överens om tillvägagångssätten. Målmedvetenhet utan känslighet för var man har andra i det intersubjektiva fältet kan leda till svåra konflikter och nedsatt förmåga till konstruktiv interaffektivitet. Skolåldern

Den sista och fjärde fasen av utvecklingen i barndomen innefattar skolåldern före adolescensen. Här handlar det enligt Erikson om att förvärva tilltro till egna förmågor, förmågor som pekar framåt mot kommande funktioner i samhället. Denna tilltro till den egna kompetensen ställs mot tvivel på densamma och de underlägsenhetskänslor som detta medför. Det handlar om att lära sig hur ”det fungerar” i samhället, relationellt och teknologiskt, att lära sig explicita och implicita regelverk och strategier för hur de ska hanteras. Var kommer då det intersubjektiva perspektivet in i bilden? Man kan ana att denna fas av förvärvande och testande av kompetensen i stor utsträckning kommer att involvera och försiggå i detta fält – inte minst när det gäller att förvärva mellanmänsklig relationell kompetens, men även när det handlar om kompetens på andra områden inom ramen för begreppet ”verksamhet”. Tilltron till den egna förmågan i dessa avseenden kan dock vanligen inte bara grundas på den egna utvärderingen av den egna kompetensen. Den måste också bekräftas av andra. Barnet behöver bli iakttaget i ett kompetent handlande och få resultaten av sina handlingar värderade. För att denna process ska bli konstruktiv krävs att barnet har tillräckligt med tillit för att vilja visa upp sig, dvs. ställa sig i betraktarens fokus, med de intentioner som krävs för detta. Detta resonemang handlar övervägande om förhållanden vid sidan av den relationella kompetensen. Man kan se sekvensen som att tillit ger utrymme för egen vilja som bereder vägen för tilltro till egna initiativ, vilket kan ge erfarenheter som i sin tur kan ackumuleras och utvecklas till en tro på den egna förmågan som manifesterar sig i olika verksamheter.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 98

2013-09-04 13:26

3 Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv

När det gäller relationell kompetens ter sig saken annorlunda. Där är barnet mer ohjälpligt utlämnat till den återkoppling på sitt sätt att förhålla sig i samspel som ständigt pågår i den intersubjektiva processen. Att bygga upp en förnimmelse av social kompetens har fortgått paktiskt taget sedan födelsen, även om det kanske är först i denna fas som ett barn kan få syn på sitt sätt att förhålla sig i termer av just social kompetens. Bekräftelsen av denna är dock komplex och möjligen sker processen övervägande på implicit nivå.

Tonåren Under ungdomstiden präglas utvecklingen av övergången mellan barndom och vuxenhet. Vissa författare, t.ex. Blos (1962), indelar denna tid i skilda faser. Erikson urskiljer en mängd skilda facetter i utvecklingen, men har fokus på den övergripande processen i identitetsformeringen kontra identitetsförvirring. Eriksons femte utvecklingsfas handlar om identiteten och vi har då lämnat barnaåren för pubertet och adolescens. Krisen i denna fas handlar om möjligheten att finna sig själv på den nya självständighetens premisser och undvika identitetsförvirring. Den personlighetsstyrka som ska befästas enligt Erikson är förmågan till trohet mot det egna jaget, men också mot ideologier och dessas värderingar. Intersubjektivitetens grundläggande karakteristika har utvecklats under det subjektiva självets anläggning. Väven har fått sina förutsättningar. Interaktioner i de följande faserna har gett erfarenheter av intoning, matchning, synkronisering av fokus, intentioner och ömsesidig bekräftelse och reglering av affekter samt subjektiva upplevelser av samhörighet och tillhörighet. Väven stärks som potentiell funktion, med allt mer mångfacetterade subjektiva upplevelser med olika förtecken i relation till andra människor. Detta stärker, förtydligar och fördjupar också självupplevelsen. När självupplevelsen har tagit form och är mera beständig över tid vilar den i ett expanderande ”själv-narrativ”. Då börjar samtidigt arbetet med att återknyta till djupare implicita självupplevelser, i syfte att konsolidera ackumulerade självupplevelser och självbilder i en identitet. Kanske kan man säga att begreppet identitet först nu, under adolescensen, blir giltigt. Även om barnets jagidentitet etablerats långt tidigare, och även om det i nioårs-

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 99

2013-09-04 13:26

3 Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv

åldern ofta börjar kunna se sig själv mer utifrån (Lagerheim, 1988), är det först i adolescensen som den subjektiva upplevelsen av att vara separat och avskild börjar etableras på ett mer genomgripande sätt. Det skapar nya förut sättningar för samspelet i det intersubjektiva fältet. Det kan handla om att återknyta och länka samman, revidera och fördjupa kopplingar mellan implicit och explicit lagrade erfarenheter – t.ex. att klä den implicita erfarenheten i ord och språk, vilket är en central uppgift i utvecklingen under tonåren. Marcia (2006) utgår ifrån två utvecklingslinjer: förmågan till att utforska, exploration, som handlar om att känna sig fri gentemot omgivningen vad gäller att följa sina intentioner och välja sina fokus, respektive förmågan till engagemang, commitment, som avspeglar förmåga att hålla fast vid centrala fokus och hantera de affekter dessa val väcker. Den framväxande jagidentiteten kan ställas mot den primära, sociala. En primär identitet är en föregångare till den personliga. Den är betingad av tillhörighet till den primära gruppen och utvecklas så småningom till en social identitet, i vilken vi definierar oss utifrån våra grupptillhörigheter (Svensson 1992). I vissa grupper/kulturer tycks den sociala identiteten kunna dominera helt på bekostnad av den personliga. Den primära, sociala identiteten är den första intuitiva förnimmelsen av tillhörighet som vi utvecklar. Den är oreflekterad, ”sitter i kroppen” som en fundamental självklarhet. Vi är i en mening ett med vår familj och vårt nätverk, vi är ingenting utan dem och vi definierar oss i relation till dem. Detta innebär en förankring och en grundläggande trygghet men samtidigt en stor sårbarhet för det otänkbara, att vara utstött och förnekad, en slags intersubjektiv katastrof. När vi genom vårt beteende närmar oss gränsen för det socialt acceptabla, varnas vi genom att vår omgivning reagerar på ett sätt som väcker skam och skuld inom oss. Vi äventyrar då inte bara vår egen existens som gruppmedlem, utan hotar också gruppens anseende och identitet. Inom ramen för den sociala identiteten finns ingen tydlig självuppfattning, den tycks vara utom räckhåll för mentaliseringen. Det innebär att tingens ordning är som den är. Det är i djup mening omöjligt, otänkbart, att reflektera över denna ordning. Det finns ingen mental plattform utanför att tankemässigt ta spjärn emot. Det går inte att få syn på ett eget jag.

100

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 100

2013-09-04 13:26

3 Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv

Vad vill jag? En socialarbetare på Nya Zeeland kallades – tillsammans med sin co-terapeut, en maorier – till en maorifamilj på landsbygden där en ung man hade utvecklat psykosomatiska symtom inför sitt bröllop. Maorierna är en polynesisk urbefolkningsgrupp som i viss utsträckning lever i en traditionell kultur vid sidan av den moderna nyzeeländska. Den unge mannen hade inte själv valt bruden, det hade enligt gamla sedvänjor hans föräldrar gjort. Frågan om valet och bröllopet diskuterades med den unge mannen och familjen. Vid ett tillfälle frågade socialarbetaren honom: ”Vad tycker du, vad skulle du vilja alldeles själv?” Den unge mannen såg frågande och vilsen ut. Efter samtalet gick han fram till socialarbetaren och sa: ”Jag förstod inte din fråga. Vad skulle jag vilja? Om det finns något gemensamt i vad min mamma, min pappa, mina äldre syskon, min moster, faster, farbror och farfar vill, är det vad jag vill?”

En central uppgift vid utvecklingen av en jagidentitet blir att på djupet kunna vara i sin subjektivitet, men också att kunna se sig själv utifrån. Det innebär att erfara rörelsen mellan en slags absolut avskildhet och ensamhet – när ingenting är möjligt att dela eller spegla med andra, och en absolut sammansmältning eller total bekräftelse – när allt går att dela och spegla. Här växer i bästa fall fram den kvalitet i det intersubjektiva fältet som ger förmågan till ömsesidighet och fördjupat relaterande. Tidigare har utvecklingsteorin mera betonat autonomin och separationen i denna livsfas. Med ett intersubjektivt perspektiv kommer betoningen snarare att ligga på att förvärva förmågan att kunna vara i hela sin subjektivitet fullt ut, med tolerans för och reglering av egen affektivitet i relation med andra. Intersubjektivitet i tonåren

Det intersubjektiva relationella fältet är i sanning ett minfält för tonåringar. Puberteten, den kroppsliga förändringen och den spirande sexualiteten, innebär andra kvaliteter vad gäller intentioner. Tonåringens upplevelse av transparens, att vara helt genomskinlig för andra vad gäller fantasier, föreställningar och avsikter, kan vara en börda. Den avspeglar en ny känslighet i det intersubjektiva fältet, vad gäller såväl fokus som intentioner och affektivitet. Den fasadekvata självupptagenheten leder till ständiga grubblerier över andras

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 101

101

2013-09-04 13:26

3 Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv

avsikter och känslor gentemot tonåringen, och motsvarande grubblerier över de egna avsikterna och känslorna gentemot andra. Tonåringar kan närmast tvångsmässigt uppleva sig själva som ett kontinuerligt och naturligt fokus för såväl omgivningens som sin egen uppmärksamhet. De kan vara närmast fjättrade vid ett tänkande kring sig själva och dem de hyser känslor för. Intentionaliteten kan vara komplicerad i relationen mellan tonåringen och vuxenvärlden. Man har helt olika ”läsarter” angående avsikter i många sociala situationer. Tonåringen har en naturlig tendens att förstå vuxnas förmanande förhållningssätt som potentiella inskränkningar i deras frihet och kränkningar av den så eftersträvansvärda självständigheten. Där de vuxna upplever sina intentioner som uttryck för omsorg, därmed inget sagt om deras omedvetna, spårar tonåringarna kontroll och restriktion: ”Kom inte hem för sent ikväll, tänk på att du ska upp i skolan i morgon.” Interaffektiviteten påverkas också av tonåringens utvecklingsposition. Affekter som avspeglar närhet kan kännas obekväma. För att utveckla självständighet är det nödvändigt med ”luft” i de tidigare mer intima relationella systemen, framför allt i familjesystemet. Samförstånd, oavsett vad frågan gäller, kan upplevas som att komma för nära. Konflikter upprätthålls ofta för det relationella avståndets skull, utan att sakfrågan alls i grunden är viktig. Tonåringar har inte sällan stora behov av att få utrymme att reglera närhet och avstånd, samtidigt som de har en begränsad förmåga att anpassa sig till andras behov av sådan reglering. Identiteten och dess facetter

Utvecklingen av den individuella identiteten påbörjas så snart barnet börjar kunna skilja på sig själv och andra i något avseende. Denna utveckling blir ytterligare tydlig då barnet börjar kunna markera sin integritet genom sina nej. Så småningom, sedan självständighetsutvecklingen tagit fart i tonåren, kommer identitetsutvecklingen än mer i fokus. Den subjektiva identiteten är individens känsla av att vara sig själv och känna sig hemma med sig själv, men också så småningom att kunna urskilja sig själv. Identiteten i detta avseende har en mängd facetter som kan vara svåra att avgränsa mot självbilder. Till dessa självbilder hör aspekter av den upplevda identiteten – t.ex. kön, klass och etnisk tillhörighet – men även i varierande grad nationalitet, yrkes tillhörighet med mera. 102

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 102

2013-09-04 13:26

3 Intersubjektivitet ur ett livsloppsperspektiv

Jagidentitetens innehåll handlar om vad jag som subjekt upplever mig vara, vad som kännetecknar mig som person i vissa avseenden. Förutom olika personlighetsegenskaper och sociala attribut, tycks som nämnts kön, klass och etnicitet var de bärande identitetselementen. Mellan personer med olikheter i dessa avseenden finns alltid en ”annanhet” att förhålla sig till, en inbyggd motsättning som kan skapa konflikt eller vara en källa till intresse och ömsesidigt berikande. Man har olika utgångspunkter, olika ”varanden” som bas för sina ”göranden”. Det definitionsmässiga främlingskapet ställer tydliga krav på intersubjektiviteten. På ett övergripande plan kan parterna te sig likvärdiga och olikheterna likaså. Men när skillnader och olikheter är alltför stora ses de inte längre som likvärdiga, utan hanteras ofta med objektifiering, avvisande eller fientlighet, allt för att det egna självet som norm ska kunna upprätthållas. Annorlundaskap blir gärna underlägsenhet eller överlägsenhet. I samhället fortskrider processen mot acceptans och jämlikhet vad gäller etnicitet, kön och klass – om än långsamt. Identiteten kan också ses som en aspekt av hållfastheten hos den form som rymmer olika upplevda identitetsaspekter (Wrangsjö, 2006). Utan en viss grad av beständighet hos denna form kan det vara svårt att hålla samman de upplevda identitetsaspekterna. Denna form är inte heller för alltid given. Den är framvuxen i ett samspel med andra viktiga personer. Även om den subjektivt kan upplevas och beskrivas som en personlig egenskap, förutsätter den ett intersubjektivt sammanhang. Här kan finnas en skillnad mellan män och kvinnor, i det att kvinnor i sin självuppfattning och upplevda identitet ser sig som mer kontinuerligt varande/vilande-i-relation än vad män gör (Miller, 1980; Gilligan, 1982). Erik Homburger Erikson (1968) menar att jagidentitet är den subjektiva upplevelsen av vad som gör att ”jag är jag”. Erikson lägger fyra aspekter på de subjektiva förutsättningarna för denna personliga identitet: • att känna sig hemma i sin kropp

• att uppleva samma ”mig själv”, vare sig man blickar framåt

eller bakåt i tiden • att tycka sig veta vad man håller på med • att uppleva sig bekräftad av auktoriteter som betyder något för en.

37422 Wrangsjö Blom book_02.indd 103

103

2013-09-04 13:26

Mårtenson Blom Wrangsjö | INTERSUBJEKTIVITET

Katarina Mårtenson Blom är leg. psykolog

INTERSUBJEKTIVITET – det mellanmänskliga i vård och vardag

Katarina Mårtenson Blom Björn Wrangsjö www.studentlitteratur.se

978-91-44-09088-7_Cover.indd 1

9 789144 090887

2013-08-30 11:07