En
len
n Mumi 책 r f nda a g sa
Läs även: Mumin. Var är lilla My? Lyft på fliken-bok Mumins soliga sommar. Pysselbok Mumins mysiga måndag. Målarbok Mumins lilla bok om ord Mumins lilla bok om siffror Vem ska trösta knyttet? Hur gick det sen? Den farliga resan
Originalets titel: Moomin and the Birthday Button Först utgiven av Puffin Books, Penguin Group Tove Janssons originalfigurer och illustrationer Text och illustrationer © Moomin Characters ™, 2010 Copyright © 2010 svenska utgåvan Alfabeta Bokförlag AB, Stockholm Översättning: Barbro Lagergren Tryckt i Kina 2010 ISBN 978-91-501-1239-9 I Finland ges denna bok ut av Schildts Förlags Ab, Helsingfors ISBN 978-951-50-1941-7
Mumintrollet fyller 책r
Baserad p책 originalber채ttelserna av
Månen bleknade, solen gick upp och det
blev morgon i Mumindalen. Mumintrollet vaknade i sin varma, sköna säng. Han gäspade en gång, han sträckte på sig två gånger och sen kom han ihåg det . . .
a! Det r r u är ”H m
d e s in födel
!” g a
Nere i köket åt Muminmamman och Muminpappan
frukost. De ropade: umintrol M ”Grat , n e g let! tis på födelseda ”
Av Muminpappan fick han ett kort med en födelsedagsdikt som pappan skrivit och av Muminmamman fick han en vacker guldknapp till sin samling. ”Åh, så fint den blänker,” sa Mumintrollet, ”Jag ska gå och visa den för Snusmumriken nu meddetsamma.”
Mu m
in
Snusmumriken satt nere vid floden.
Han var upptagen med att tälja nånting. Mumintrollet ropade på långt håll: ”Snusmumriken, titta vad jag har fått!”
Men Snusmumriken såg inte ens upp. ”Jag får titta senare,” mumlade han. ”Jag är faktiskt väldigt upptagen just nu.”
Mumintrollet blev snopen. Då går jag och visar den för Snorkfröken istället, tänkte han. Hon är säkert inte upptagen.
På väg till Snorkfröken råkade
han stöta på Sniff som verkade leta efter nånting.
”Hej, Sniff,” sa Mumintrollet. ”Titta vad jag har fått!” Men Sniff tittade inte heller upp!
”Ledsen, Mumintrollet,” sa han. ”Upptagen, hinner inte.”
Konstigt att Sniff också är så upptagen, tänkte Mumintrollet. Men jag vet att Snorkfröken kommer att tycka om min knapp. Och så skyndade han sig vidare.
Snorkfröken var på stranden och plockade snäckor.
Hon verkade ha väldigt roligt tillsammans med lilla My, som hade virat in hela sig i tång och sjögräs.
y! M a l l i l , n ”Snorkfröke r fått! a h ” jag Titta vad
Men Snorkfröken svarade inte. Hon bara fortsatte att leta efter snäckor.
Lilla My dansade omkring och skrek, ”Vi är väldigt upptagna, Mumintrollet. Stör oss inte!”
Mumintrollet trodde inte sina öron. Ingen vill titta på min nya knapp, tänkte han. Och ingen har ens sagt ”Grattis på födelsedagen”!
Han traskade hemåt genom skogen igen och när han äntligen kom fram hade han nästan börjat gråta.
Så fort Muminmamman fick se honom
förstod hon att nånting var på tok.
”Ingen bryr sig om min nya knapp eller min födelsedag,” snyftade Mumintrollet. ”Alla är för upptagna. Till och med Snorkfröken!”
”Var inte ledsen,” sa Muminmamman. ”Det var säkert inte meningen att de skulle låta ovänliga.
Kom nu, så ska vi förbereda ditt födelsedagskalas.”
Mumintrollet blev lite gladare när han såg hur fint Muminmamman dekorerade födelsedagstårtan. Men han var fortfarande besviken. ”De är antagligen för upptagna för att komma,” sa han. ”Fast det bryr jag mig inte om!” Men det gjorde han ju, egentligen.
Då, rätt som det var, hörde han röster som ropade på honom.
rollet, k t n i m om ” Mu u t! e s v h a c d vi mo
Ko
har med oss!”
Mumintrollet
skyndade sig ut genom dÜrren och där stod alla hans vänner . . .
Snorkfröken, Sniff, lilla My och Snusmumriken! Sniff höll i en present som var väldigt illa inslagen i tång! ”Den här är till dig,” sa han. ”Från oss allihop”.
Mumintrollet blev sprickfärdig av lycka.
De hade inte glömt hans födelsedag ändå! Han packade upp presenten och i paketet låg en fin skattkista av trä, dekorerad med små stenar och snäckor.
”Snusmumriken har gjort den och jag har valt snäckorna,” sa Snorkfröken. ”De där små stenarna är de finaste jag nånsin har hittat,” sa Sniff. ”Det var nästan så att jag behöll dem själv.” ”Och jag slog in paketet!” sa lilla My.
Solen gick ner, månen steg upp och det blev kväll i Mumindalen.
Mumintrollet och hans vänner sjöng och dansade
tills alla blev trÜtta och det var läggdags.
”God natt, mitt lilla Mumintroll,” sa Muminmamman. ”God natt, mamma,” sa Mumintrollet.
Men innan han la huvudet på kudden, kikade Mumintrollet en sista gång på den skinande nya knappen som glänste i hans alldeles egna skattkista. ”Grattis på födelsedagen, Mumintrollet,” viskade han till sig själv och sen somnade han gott.
Slut