9789137145938

hannah widell & amanda schulman

Fรถrsoningen Fรถrsta delen i trilogin Tvรฅ systrar

Bokförlaget Forum, Box 3159, 103 63 Stockholm www.forum.se Copyright © Schulman & Widell 2015 Publicerad enligt avtal med Lennart Sane Agency AB Omslag: Kerstin Hanson Omslagsfoto: Amelia Widell Tryckt hos CPI – Clausen & Bosse, Leck, Tyskland, 2015 isbn 978-91-37-14593-8

1

V

anessa skyndade uppför trappan som snirklade sig runt gallerhissen. Som vanligt tog hon två trappsteg i taget när hon kommit uppför halva.

Hon längtade efter sin mamma. Efter lugnet i barndomshemmet. Och efter Alicia.

Alicia brukade komma först, men hon hade varit sen de senaste gångerna. Och när hon väl kom var hon sig inte lik. Tyst och liksom frånvarande.

Vanessa ringde på dörren trots att hon hade nycklar.

Det fanns något härligt och tryggt med att mamma öppnade. Hon tryckte några extra gånger på ringklockan och hörde snart mamma ropa att hon var på väg. Hon hade den där lite gälla tonen som hon fick när hon blev stressad. Vanessa flinade.

Dörren öppnades och för ett ögonblick slogs hon av hur gammal mamma såg ut, lite sliten och med fina rynkor runt munnen. Sedan slogs mammafiltret på och hon såg bara Susanne igen, hennes vackra mamma som alltid funnits där för dem.

Mamma gav henne en varm kram. ”Är inte Alicia här?” sa Vanessa. ”Nej, hon har inte kommit än.”

Var det dags nu? Ännu en period då Alicia höll sig undan.

5

”Hur mår du?” sa mamma och granskade henne. ”Bra, men sjukt bakis.”

Vanessa visste att mamma hatade när hon festade för mycket och var därför nästan tvungen att skylta med det. ”Jag tycker inte om att du är ute så mycket”, sa mamma som på beställning och gick tillbaka till köket. ”Du är alltid bakfull när du kommer.” ”Men så blir det ju när vi alltid ses på söndagar.”

Vanessa slängde av sig skinnjackan och i samma sekund som den landade på stolen i hallen hörde hon mamma ropa: ”Vanessa, häng upp jackan.” ”Ja, mamma!”

Det var deras rutin. En bra sådan.

Vanessa klev in i köket. Det var ett stort kök, som gjort för att man skulle kunna umgås där. I ena delen av rummet fanns ett stort bord som man ledigt kunde sitta tio personer vid och i andra delen en köksbänk i massivt trä och en spis.

Vanessa älskade det här köket. De hade tillbringat så många timmar här. Skrattat och gråtit tillsammans.

Bakom dem sattes nycklar i ytterdörren. ”Hallå!” ropade Alicia. ”Förlåt att jag är sen.”

Hon kom in i köket, drog en hand genom det honungsblonda håret och fäste en hårslinga bakom örat. Lagom slitna jeans, en småblommig blus, en pastellfärgad kashmir­kofta och till det ett par ballerinaskor.

Hur kunde man vara så där perfekt och fräsch en söndag? Det var som om Alicia kom in med en doft av vår.

Vanessa hade samma svarta jeans som i går och stank antagligen rök.

6

Alicia tog av sig koftan, gav Vanessa och mamma en snabb kram och gick sedan bort till köksbänken för att börja göra i ordning salladen. Mamma återvände till spisen och fortsatte att röra om i en gryta. Spaghetti och köttfärssås. Som vanligt.

Vanessa tröttnade på att betrakta deras ryggar och gick ut till vardagsrummet. På vägen passerade hon sitt och Alicias gamla sovrum som nu blivit kombinerat arbetsrum och gästrum. Hon kände ett hugg av saknad efter den tid då de alla bodde tillsammans. Då allting var så mycket enklare.

Hon lade sig raklång i en av vardagsrummets två stora soffor. Mamma älskade kuddar, och sofforna täcktes av kuddar i alla möjliga former och tyger. Hon log åt den gamla loppisgolvlampan med stor skärm som liksom böjde sig över den andra soffan. Skärmen var så sliten att man inte kunde se vad den en gång hade haft för mönster. För att på något sätt ge den liv hade mamma knutit två snusnäsdukar runt den, och med åren hade även de tappat nästan all färg.

Det var lite charmigt att föräldrarnas gamla hippiestil hade fått leva kvar samtidigt som alla kompisars hem blivit mer och mer nordiskt stilrena med åren. Precis som hennes lillasyster.

Alicia kom in i rummet och lade sig försiktigt i den andra soffan. Hon hade verkligen jobbat hårt med att få bort alla spår av den hon var när de var små. Förvandlat sig till någon som Vanessa knappt kände igen längre.

Deras namn hade stuckit ut när de växte upp, de flesta på Södermalm hade helt vanliga Svenssonnamn. ­Vanessa var döpt efter en frihetskämpande feminist som hade 7

varit något slags revolutionskändis på sjuttiotalet och Alicia hade fått sitt namn efter pappas favoritsångerska.

Alicia vände sig mot Vanessa. ”Har du haft en bra helg?” ”Den var väl okej. Jag var ute med Donna och Simone både i går och i fredags så jag är rätt slut. Själv då?”

Alicia rättade till blusen. ”Philip var trött i fredags så jag lagade middag åt oss.

I går var vi hembjudna till Lojsan och Ulrik på drink, sedan var vi på middag hos Philips gamla kursare F ­ redrik Leijon.”

Vanessa skrattade. ”Och vadå? Hade de dukat upp i matsalen i våååningen?” ”Sluta! Men ja, det hade de gjort.”

Alicia gjorde en grimas och Vanessa svalde skrattet.

Hon märkte att Alicia blev irriterad. ”Det var en lugn middag, antar jag.”

Alicia ryckte på axlarna. ”Inte direkt, men jag drack mest vatten. Ville vara fräsch i dag.”

Alicia bet sig i underläppen. Drog upp axlarna och huttrade till. Som hon alltid gjorde när hon var besvärad.

En liten fågelunge, så såg hon ut ibland. ”Hur är det, Alicia? Egentligen?”

Alicia svarade inte. Hennes välsminkade ansikte förrådde ingenting om hur hon mådde.

Ju mer fixad Alicia var, desto mer ångest försökte hon dölja. Vanessa var en av få som verkligen visste vad som rörde sig i systerns inre. Hon rynkade pannan och såg på Alicia som pillade på ett av armbanden, drog det 8

fram och tillbaka. Hade vetat, rättade hon sig.

Mamma ropade att maten var klar och utan att säga något mer gick de tillbaka till köket. ”Hur har det gått med nätdejtingsnubben, då?” frågade Vanessa när de hade satt sig ner.

På förra söndagsmiddagen hade de hetsat mamma att logga in sig på en nätdejtingsida. Hon hade varit nervös men gett med sig när Vanessa och Alicia tjatade. Hon hade fått svar, så klart. Flera stycken. Mamma var snygg för sin ålder.

Efter att ha mejlat fram och tillbaka med en man några gånger hade hon bjudit hem honom på middag. ”Lagade du spaghetti och köttfärssås?” frågade ­Vanessa.

Mamma pekade på henne med gaffeln. ”Jag kan faktiskt laga annat också”, sa hon. ”Det blev lamm med klyftpotatis.”

Alicia nickade imponerat. ”Men hur var det, då?” sa hon.

Hon hade inte varit lika på som Vanessa, men visst var hon nyfiken, det kunde hon inte dölja.

Mamma rynkade pannan. ”Jodå. Det var en stilig karl. Väldigt trevlig, framför allt. Men när vi nästan ätit upp började något mullra.

Under bordet. Jag blev ju tvungen att fråga.” ”Vad var det, då?” sa Vanessa. ”Han hade en påse på magen.”

Vanessa skrattade medan Alicia svepte det sista i vatten­ glaset med en grimas. ”Åh, herregud”, sa hon och skrattade till.

Hon gick bort till skåpen för att ta ner efterrätts­ tallrikarna.

9

”Det var ju inte hans fel!” sa mamma. ”Men jag sa ändå att jag var trött. Det var liksom för mycket information att ta in på första dejten.”

Vanessa reste sig upp och samlade ihop tallrikarna på bordet. Klappade mamma på kinden när hon gick förbi henne. Bara hon inte blev avskräckt nu. Hon hade varit ensam så länge, inte riktigt släppt in någon efter … efter allt med pappa.

Hon ställde sig bredvid Alicia. Nu såg hon så där slut­ en ut igen. Vad skulle hon göra för att nå henne?

Hon iakttog Alicia, hon såg så spänd ut.

Blicken vandrade nedåt och hon drog efter andan. ”Vad tusan är det där?” sa hon. ”Vad menar du?” sa Alicia och rättade till blusen.

Men det var för sent. Vanessa hade redan sett strecken. ”Du har ju tuschstreck runt brösten!” ”Det är ingenting”, sa Alicia.

Mamma vred sig på stolen. ”Vad håller ni på med?”

Hon hade fått den där bekymmersrynkan mellan ögonbrynen. Läpparna rörde sig nervöst. ”Alicia har sådana där streck runt brösten som man får om man ska göra en bröstförstoring.”

Vanessa drog i Alicias blus för att kunna visa mamma. ”Men sluta!” sa Alicia och ryckte bort hennes hand. ”Ska du verkligen operera brösten?” frågade Vanessa. ”Är det Philip som ligger bakom det här?” ”Vad menar du?” ”Du kan inte anpassa dig efter den där Philip hela tiden, ingen ska få förändra dig så här mycket.” ”Lugna er nu!” sa mamma.

10

”Jag bestämmer själv över min kropp”, sa Alicia.

Hon knuffade sig förbi Vanessa och skyndade ut ur köket. ”Gör du verkligen det?” ropade Vanessa efter henne. ”Det verkar fan inte så!” *** Alicia tittade på sig själv i spegeln på toaletten, knäppte upp blusen så att hon kunde se märkena efter tusch­ pennan. De syntes så tydligt. Det var klart att Vanessa skulle se dem. Vad hade hon trott, egentligen?

Hon drog med handen längs strecken. Mindes läkarens granskande blick, hummandet när han tog fram pennan, ritade sina streck.

Sköterskan hade varit behaglig. Hon hade knallröda läsglasögon, en piffig frisyr och doftade gott. De provade behåar med inlägg i och pratade om fördelar med mindre bröst och vad som passade till just hennes kroppsform.

Hon hade känt sig lugn, det kanske skulle gå bra det här.

Men när läkaren kom in ändrades stämningen i rummet. Alicia fick stå framför en spegel helt naken på överkroppen så att han kunde ta kort på hennes bröst och rita sina tuschstreck. Han var så kall om händerna och hade en operationsmössa på sig i starka färger. Som om han med den ville säga att han inte tog det här på så stort allvar. Att det här var en plats där man gjorde folk fina och lyssnade på hög musik när man opererade. Kanske stannade upp mitt i och dansade en tango med sköterskan medan resten av operationsteamet tittade på och applåderade.

De kalla händerna klämde och drog, samtidigt som 11

han hela tiden granskade henne med den där analyserande blicken.

Hon hade fått titta på en datorskärm där fotot på hennes bara överkropp var inlagt i ett program. Läkaren höll länge på med inställningarna för att sedan visa tre olika storlekar som han tyckte skulle passa henne. Hon fick med sig utskrivna bilder för att i lugn och ro kunna ta ett beslut om vilka bröst hon ville ha.

Hon skulle visa bilderna för Philip i kväll.

Alicia suckade.

Det var så typiskt Vanessa att sätta sig emot precis allt som Alicia gjorde eller tyckte. Alicia kunde räkna upp tusen saker som hon tyckte att Vanessa gjorde fel i livet, men det sa hon inte till henne. Varför skulle då Vanessa alltid anmärka på hur hon levde sitt liv?

Hon knäppte blusen. Tänkte bort läkarens blick. Hummandet. Bilderna han visade. På bröst som var bättre än hennes egna.

När hon kom ut från toaletten hade mamma ställt fram efterrättstallrikarna som Alicia lämnat på disk­ bänken och var på väg att duka fram äppelkakan.

Plötsligt kände hon att hon inte orkade med att fortsätta söndagsmiddagen. Hon vände sig bort från dem och skyndade mot hallen. Tog på sig jackan, öppnade dörren och stängde den tyst bakom sig.

Hon sa inte hejdå.

12

2

V

anessa satte sig upp i sängen. Tankarna for runt som små akutlarm. Hon hade försovit sig, missat allt. Hon famlade efter mobiltelefonen. Ögonen ville inte riktigt få ordning på siffrorna. Hon läste dem om och om igen, nollfyrafyrtiotvå, nollfyrafyrtiotvå, nollfyrafyrtiotvå. Det var fortfarande natt.

Hon tog några djupa andetag men pulsen ville inte gå ner, så hon tände läslampan och gick upp för att dricka ett glas vatten. Visste att hon inte skulle kunna somna om just nu.

Sedan fortsatte hon ut i vardagsrummet. Där låg mappen, precis där hon lämnat den när hon gick och lade sig.

Pitchen som Heart TV jobbade med just nu.

När hon fick erbjudandet om att bli en del av den innersta kreativa kretsen hade hon tackat ja på stående fot. Det var ju så hon gjorde. Kastade sig ut. Tackade ja till galna uppdrag. Tänkte inte efter förrän allt var för sent.

I morgon skulle de pitcha ”Dansen är din” för TV4.

Flera gånger om året hade de stora tv-kanalerna så kal­ lade pitchperioder. Vanessas jobb var att komma med de bästa idéerna och de mest kreativa presentationerna.

Hon både älskade och hatade det här. Det fanns inget 13

bättre än att göra en bra pitch, men tanken på att inte göra sitt allra bästa eller glömma något viktigt gjorde henne illamående.

Före en viktig pitch hade hon extremt svårt att sova.

När hon började sitt första jobb som assistent på ett produktionsbolag var mamma tvungen att vara hennes mänskliga väckarklocka, annars kunde hon inte sova alls. Då vaknade hon på det här sättet från klockan fem och höll på så var tionde minut.

För bara någon månad sedan skulle hon ha ringt Alicia och pratat om sina tankar, hade kunnat ringa henne när som helst på dygnet. Men de hördes av allt mer sällan, och Alicia blev så arg i söndags, gick därifrån utan ett ord. Hon som nästan aldrig tappade humöret.

Vanessa strök bort det korta håret ur pannan. Tänk inte mer på det där nu.

Med en dålig film flimrande på tv:n i bakgrunden lade Vanessa sig ner i soffan och läste pitchen en gång till.

Presentationsmaterialet, körschemat för presentationen, promon för programmet. Ja, det satt verkligen. Men hon gick igenom den ännu en gång för säkerhets skull.

Vanessa strök sig över ögonen och lade ifrån sig mappen. Sedan sträckte hon sig efter den lilla blommiga burken som hon hade sina änglakort i. De som farmor hade gett henne.

Under uppväxten hade farmor bett henne ta ett kort varje gång Vanessa var hemma hos henne och så tolkade de kortet tillsammans. Vanessa hade fått ta över korten och så fort hon behövde råd vände hon sig till dem. Det var på något sätt som om det var farmor som svarade.

Vanessa blandade som alltid med vänsterhanden, 14

blundade och tog ett kort. På det lilla lila kortet stod det: ACCEPTANS. Se på dig själv och andra med kärlek och acceptans.

På så sätt inspirerar och lyfter du andra så att de kan nå sin fulla potential.

Hon läste kortet ett par gånger och försökte fokusera på att det var dags att hon accepterade sig själv som hon var. Någonstans där, med tv:n på i bakgrunden, somnade hon om.

Vågljuden hördes envetet högre och högre. Vanessa famlade efter mobiltelefonen och stängde av alarmet. Tittade på klockan som precis ändrade siffrorna till två minuter över sju.

Skönt.

Vårsolen sken in genom fönstret i vardagsrummet, tv:n stod fortfarande på och visade nu Nyhetsmorgon.

Programledarna skrattade tillsammans med någon sorts nöjespanel. Hon lyssnade några minuter och hoppade därefter in i duschen. Den var välgörande efter den stökiga natten. Vattnet tvättade bort alla funderingar.

Noggrant tvättade hon håret två gånger som hennes frisör hade lärt henne och sedan räknade hon sakta till tio som hon alltid gjorde innan hon lämnade duschen.

Tog sats för att kunna lämna den varma tryggheten.

Hon sminkade sig lagom mycket, fönade det korta svarta håret och drog på sig ett par tajta snygga skinnbyxor. Till det satte hon på sig en svart löst sittande blus och över den den korta nya svarta kavajen som gjorde 15

att hon kände sig lite mer business. Det var något hon hade fått lära sig nu när hon jobbade med cheferna på tvkanalerna, framför allt de kvinnliga cheferna. De var alla välklädda i en personlig stil, gärna i märkeskläder. Hon hade studerat dem noga och gjort samma sak med sin egen lite punkiga stil, dressat den med lite dyra detaljer och något som var mer affärsmässigt.

Pricken över i:et i dag var stövletterna med den perfekta klacken. De gjorde att hon kände sig säker. Tänk vad lite klack kunde göra. Hon såg sig själv i spegeln och drog ett änglakort. SEGER. Yes, tänkte hon, det här kommer att bli en bra dag!

Vanessa försökte lyssna på Jack men hörde bara surrandet från projektorn uppe i taket, kunde bara se de koncentrerade minerna hos programchefen och de exekutiva producenterna från TV4. Snart skulle väl datorn bli överhettad också.

Jack hade dragit första delen, det var dags för henne att förklara innehållsstrukturen. ”Som ni redan har förstått är det här ett helt nytt grepp på reality tv”, började hon.

Rösten bar. Hon lät inte ens nervös.

Jack flinade mot henne, smilgroparna syntes så tydligt, fick de sista nervösa fjärilarna att lägga sig. Hon fortsatte dra strukturen. Marika Sjöwall nickade flera gånger, log på exakt rätt ställen.

Rösten blev starkare och starkare ju längre hon pratade. Jack gjorde tummen upp bakom ryggarna på utvecklingscheferna. Det här gick vägen, visst gjorde det det?

Till slut var det dags för visning av promon som hon 16

och redigeraren klippt flera kvällar den senaste veckan.

Hon var helt slut i rösten, så trött på att lyssna på sig själv, men nu var det äntligen över.

Jack log mot henne igen när promon började rulla. I det där leendet fanns beviset på att hon hade gjort ett bra jobb.

När hon började jobba med honom var flera av kollegorna sura på henne för att hon fick vara den som han log mot flera gånger om dagen. Både för att han var härlig och för att han var den som man ville vara nära. Kanske var de fortfarande sura. Men det var värt det, för hon hade aldrig träffat någon som trodde så mycket på henne som Jack gjorde.

Vanessa satt vid sitt skrivbord mittemot Jack i det öppna kontorslandskapet. Efter en stor pitch var det lite som om luften gick ur en. Hon surfade runt bland vimmelsajterna för att få någon form av inspiration att jobba vidare med men kunde inte koncentrera sig. Jacks telefon ringde. Han höll upp displayen för Vanessa, okänt nummer, sedan svarade han på sitt vanliga charmerande sätt.

Han blev allvarlig och gick in i konferensrummet bredvid deras gruppering av skrivbord.

Efter några minuter kom han ut med sammanbiten min. ”Vem var det?” frågade Vanessa. ”Det var TV4.”

Jack såg så otroligt allvarlig ut att Vanessa hann tänka på allt hon hade gjort fel. Allt från hiskeliga stavfel till urusel casting och felklipp i promon. Rätt ner i dyn. ”De var inte alls …”, ny obehaglig paus, ”… missnöjda.”

Vanessa stannade upp.

17

”De älskade oss!” sa han och smilgroparna blev synliga igen. ”Din satans Idol-jury-missbrukare, så kan du bara inte göra mot mig!” skrek Vanessa.

Jack skrattade och smekte snabbt hennes kind. ”På riktigt, vad sa de?” ”De är mycket intresserade av ett nytt möte i nästa vecka då vi ska börja arbeta med detaljerna. Chefen gav extra beröm till den fina promon!”

Vanessa kramade Jack och kunde knappt sluta hoppa upp och ner. Så jävla skönt. ”Nu tycker jag att vi struntar i att sitta här på kontoret och nöta”, sa Jack. ”Vi drar ner på stan och firar att vi är ett vinnarteam.” ”Bästa idén sedan du anställde mig på det här bygget.” ”Packa ihop dina grejer så ringer jag en taxi.”

Jack drog på sig sin jacka samtidigt som han pratade med taxibolaget. Vanessa kände sig levande. Bra pitch, fredagseftermiddag och en helg framför sig där vad som helst kunde hända.

Taxin åkte i hög fart från industribyggnaden i Frihamnen där produktionsbolaget låg. Stockholms gator flimrade förbi. Snart satt de på uteserveringen på Sturehof.

Det märktes att det var fredag och att fler än Vanessa och Jack bestämt sig för att tillbringa eftermiddagen med att dricka ett glas i den nästan värmande vårsolen. Jack beställde in en flaska champagne. Han älskade att fira saker, levde ett riktigt lyxliv. När Vanessa satt på jobbet och åt lunch kunde han ibland bli besviken på henne för att hon var så tråkig, kasta hennes lunchlåda, sucka 18

åt hennes protester om att vissa måste rätta mun efter tillgångar eller vad det nu hette och dra med henne till någon av stans bästa restauranger. Självklart bjöd han.

Han stod inte ut med något som andades vardag.

Champagnen kom in. ”För att vi är det bästa teamet i en annars förtvinande tv-bransch”, sa Jack och höjde glaset. ”Håller med!” Hon blåste i väg en slängpuss över bordet. ”Det här är värt en Instagram.”

Vanessa tog ett kort på Jack och skrev Kalas på fredagar borde alltid börja efter lunch. Hon taggade Simone och Donna.

Donna svarade blixtsnabbt i kommentarsfältet: Orkar inte, vad trevligt! Ett möte kvar sedan kan ni räkna med mig!

Simone som inte var lika utåtriktad på sociala medier svarade med ett sms: Ska bara hem och sätta på mig läppstift och klackar, sedan kommer jag.

Vanessa hade känt Donna och Simone sedan hon började på Monster Media, första jobbet i mediebranschen.

I flera år hade de överlevt utekvällar och kärlekar, både lyckliga och olyckliga, tillsammans.

Vanessa visade Simones och Donnas meddelanden. ”Då ska jag också dra hit lite vänner”, sa Jack och skrev snabbt några sms.

Han bad en servitör om menyn och vände sig till Vanessa. ”Nu tycker jag att vi äter ostron.”

Det började skymma men fortfarande kunde man ana vårsolen. De satt kvar på uteserveringen. Kulörta lyktor spred sitt trivsamma sken och man hade slagit på infra19

värmen som gjorde att det allra minst kändes som en varm försommarkväll.

På varje stol hängde en filt till dem som var extra frusna. Men Vanessa var bara varm och lycklig. Världen hade öppnat sig och var hennes. Hon riktigt älskade känslan av att ha en bra fylla på gång.

Det var hög stämning runt bordet, det kom och gick människor hela tiden. Vissa drack drinkar och ­champagne medan andra åt middag. En kompis till en av Jacks vänner hade precis kommit och gick runt och hälsade.

Det var något med honom som gjorde att ­Vanessas blick hela tiden drogs till honom. När han kom till Vanessa stannade han upp. ”Du måste vara Vanessa som Jack pratar så gott om.

Hej, Martin heter jag.”

Vanessa fick inte fram ett ord. Han log mot henne medan hon försökte hitta på något smart att säga. ”Ja, det är ju inte så konstigt eftersom Jack är mitt största fan”, sa hon till slut. ”Eller så är det för att jag är hans bästa slav.”

Jack lutade sig framåt. ”Jag är ditt största fan för att du är så jävla duktig på det du gör”, hojtade han.

Nu älskade Vanessa Jack mer än någonsin. ”Där ser man”, sa Martin. ”Hoppas att man får ansluta sig till fanbasen en dag!”

Han log mot henne och Vanessa märkte att hon fånlog tillbaka.

Fan. Hon reste sig upp och gav Donna en blick som sa: Nu går vi till damrummet.

20

Kön var lång till damtoaletterna och Vanessa och Donna smet snabbt in på handikapptoaletten. Medan Donna kissade målade Vanessa läpparna. ”Minns du när vi var på den där konserten i Göteborg?” fnissade Donna.

Vanessa skrattade och blev tvungen att börja om med läppstiftet.

Eftersom de inte haft någonstans att bo fick handi­ kapptoaletten på ett av Göteborgs hotell bli deras omklädningsrum för kvällen. Vanessa hade gått in på den ena toaletten och Donna på den andra. När Donna sminkade sig upptäckte hon att det var en lång kö med pensionärer utanför Vanessas toalett och skickade det numera klassiska messet: Man med rollator vill in. ”Kände du samma sak som jag?” sa Vanessa och tittade på Donna i spegeln. ”Kände och kände, men ja, jag märkte att du höll på att dö kärleksdöden bara du såg på den där Martin.” ”Jag vet! Jag blev helt ställd redan när han kom in i lokalen, och höll på att smälla av när det var oss han skulle hänga med. Visst är det han som spelar gitarr i det där bandet alla pratar om. Sidestep eller vad det heter.” ”Sidewalk. Och de kommer att ta hem minst tre priser på Grammisgalan om någon vecka.”

Donna hade varit musikjournalist sedan hon gick gymnasiet men hade nu gått över till mode. Hon hade dock fortfarande full koll på alla heta band och artister. ”Han verkade intresserad av dig också så det är väl bara att köra”, fortsatte hon.

Vanessa målade ett lager rött läppstift till och lade lite mer svart kajal runt ögonen. Hon pussade spegeln så att 21

det blev ett märke efter hennes läppar och vände sig till Donna. ”Nu är jag redo för världens härligaste natt.”

När de kom tillbaka till bordet befann sig Martin retligt långt borta. Vanessa sa att hon skulle gå till baren och köpa varsitt glas till henne och Donna. Hon lämnade bordet och gick med självsäkra steg mot baren. Det var något speciellt med att stå vid en bar och känna pulsen och natten som skulle kunna ta en vart som helst. När hon vaknade i morgon skulle livet kunna vara annorlunda. Det var sällan hon väntade på att något skulle hända, hon såg till att det hände, att festen blev fest.

Plötsligt kände hon en arm om midjan. När hon vände sig om stod Martin där. Hon drog efter andan. ”Jag trodde för en sekund att du hade dragit”, sa han och lät armen ligga kvar.

En behaglig rysning gick genom kroppen. ”Inte alls, jag tänkte bara beställa ett glas. Du får gärna göra mig sällskap.”

När hon sa det sista lutade hon sig mot honom, kunde riktigt känna hur gott han doftade. ”Gärna”, sa han och bad bartendern om en öl.

Varje gång han snuddade vid henne gick en stöt genom kroppen.

Vanessa såg i ögonvrån hur Jack, Donna och Simone betalade och började göra sig klara för att dra vidare till någon nattklubb. ”Vänta på oss!” ropade Martin till dem. ”Vi trodde ni turturduvor ville vara för er själva”, sa Jack och drog på sig jackan.

Martin tittade på Vanessa.

22

”Ska vi inte följa med en stund?”

Vanessa älskade att han sa ”vi”. ”Klart vi ska.”

De drog på sig ytterkläderna och kom ut i den svala vårluften. De promenerade i armkrok bort till Spy Bar där de skulle gå in på Gubbrummet.

Martin nickade mot vakten och de fick gå förbi hela kön. Vanessa kunde inte låta bli att känna sig stolt när hon gick in på baren med en arm runt hans midja.

Gör det här mig till en groupie? tänkte hon och flinade.

Väl inne på Gubbrummet hamnade Vanessa och ­Martin åter i baren. ”Vi behöver ett järn”, sa Vanessa och beställde två ­Fernet och Fanta.

När beställningen dukades fram på bardisken såg Martin frågande ut. Där stod två rejäla shotglas med Fernet och två likadana med Fanta. ”Först sveper du Fernet, därefter shoten med Fanta”, sa hon. ”Magi uppstår och all äcklig smak är borta!”

Martin skrattade och Vanessa höjde glaset. ”Skål för att vi är vi”, sa hon och hällde i sig shotsen en efter en.

Den perfekta fyllan nådde nu en högre nivå. Vanessa dansade lätt till musiken bredvid baren. Martin var ännu snyggare än han var för bara några minuter sedan.

Martin tog hennes hand och drog med henne genom lokalen. Han höll henne i ett stadigt grepp och hon njöt av att han tog med henne bort från de andra. Spänd på vad som skulle hända nu.

Han drog in henne i ett hörn, lade armarna om henne och började kyssa henne. Vanessa ville bara ha mer.

23

Snart befann de sig inne på en av toaletterna. Martin tog ett kuvert ur fickan, hällde ut lite vitt pulver på toalettstolen och hackade med sitt kontokort. Slutligen låg där två perfekta små linor. ”Är det kokain?” frågade Vanessa.

Martin nickade. Han rullade en hundralapp och drog in den större linan i näsborren. Resterna av linan tog han upp med fingertoppen och gned in i tandköttet. Vanessa studerade honom noggrant, hon hade bara testat kokain några gånger.

Med ett leende räckte han den ihoprullade sedeln till Vanessa.

Hon tvekade lite men drog sedan i sig linan, gjorde som Martin och samlade upp resterna med fingertoppen.

När hon gned in dem i tandköttet fick hon anstränga sig för att inte grina illa.

Först hände ingenting. Sedan spred sig en underbar känsla genom kroppen. ”Nu blev den här kvällen mer än magisk”, sa hon.

Vanessa kände sig oemotståndlig och ville inte alls slösa bort det här ruset i en bar. ”Vi åker hem till mig och fortsätter festen, bara du och jag”, sa hon.

De hoppade in i en taxi och hånglade vilt hela vägen hem. När de kom in i lägenheten gick Vanessa runt och tände ljus. Sedan öppnade hon en flaska champagne som hon hade fått av Jack sist hon gjorde en bra pitch.

Mer dekadent på ett bra sätt blir det inte, tänkte hon. ”Du vet att du är sjukt härlig, va?” sa Martin.

Han kysste Vanessa på halsen. ”Du är inte så dum själv.”

24

Martin drog en hand genom hennes korta hår. Den lilla rörelsen skickade rysningar genom hela kroppen. ”För en gångs skull känner jag att jag skulle kunna släppa allt och bara vara med dig”, sa han. ”Du behöver bara lova att du inte släpper mig i natt.”

Vanessa drog av sig tröjan, märkte att han lät blicken vandra över hennes kropp. Hon hade svart spetsbehå som satt perfekt för att visa stjärnfallet som hon kal�lade de tre tatuerade stjärnorna som var placerade över revbenen på vänster sida. Han tog tag i henne och kysste henne över brösten och ner mot magen. Vanessa blundade.

Det här är för bra för att vara sant.

Vanessa vaknade av att dörren gick igen. Sängen var tom.

Shit, hade han dragit?

Hon rusade upp med pulsen brusande i öronen. Han kunde ju inte bara dra. Sedan såg hon lappen som låg fastkilad under champagneflaskan på bordet i vardagsrummet.

Hej darling! Jag var tvungen att dra till replokalen och ville inte väcka dig. Du är bra. Ringer sedan! Martin.

Vanessa lade sig på golvet och tryckte lappen mot hjärtat. Hon tog upp mobiltelefonen, knappade fram Alicias nummer. Hon ville så gärna dela det här med henne.

Så såg hon den där mörka blicken igen, hörde ilskan i Alicias röst. Med en suck lade hon ifrån sig mobilen.

25