9789187031120

Vikingatidens h채rskare

1

vikingatidens_h채rskare_120628.indd 1

2012-06-29 11.59

vikingatidens_h채rskare_120628.indd 2

2012-06-29 11.59

Anna Lihammer

VIKIngATIDEnS H채RSKARE

HISTORISKA MEDIA

3

vikingatidens_h채rskare_120628.indd 3

2012-06-29 11.59

Historiska Media Box 1206 221 05 Lund info@historiskamedia.se www.historiskamedia.se © Historiska Media och författaren 2012 Faktagranskning: Gunnar Andersson, 1:e antikvarie, Statens historiska museum Grafisk form: Lönegård & Co Omslag: Lönegård & Co Omslagsbilder: På framsidan till vänster betselbeslag från Broa på Gotland, i mitten hänge från Vårby i Södermanland och till höger samt på bokryggen kvinnofigur från Öland.

Foton: Christer Åhlin, Yliali Asp och Gabriel Hildebrand (samtliga © Statens historiska museum).

Kartor för- och eftersättsblad: Lönegård & Co Boken är framtagen i sambarbete med Statens historiska museum.

Tryck: Ednas Print, Slovenien 2012 Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN: 978-91-87031-12-0

4

vikingatidens_härskare_120628.indd 4

2012-06-29 11.59

Innehåll Förord.......................................................................7 Bilden av vikingen.......................................... 9

Mannen med hornhjälmen.......... 11 Hur bilden av vikingen skapades.........................................................13 En ny bild av vikingen...................... 18 Vikingatidens värld.................................. 21 Berättelsen tar sin början.............. 24 Världen som omgav människan.................................................. 29 En illusion om tidlöshet.................. 32 Gården i centrum av kosmos.... 34 Den lokala världen.............................. 36 Banden som höll världen samman..........................................................37 Vikingatågen i väster......................... 42 De mäktiga rikena i söder............ 47 Utforskarna i Nordatlanten........ 54 Det stora griper in i det lilla.........58 Vänner och fiender, makt och motmakt....................................... 61

Makt, motmakt eller ingen makt alls........................................ 62 Harald Klak – kung utan rike.................................... 67 Vikingatida överherrar och medeltida kungar................................. 68 Att med borgars hjälp bygga ett rike............................................ 72

Kvinnan vars död fick Danmark att rasa samman........................................75 De lokala makthavarna................... 76 De aristokratiska nätverken....... 77 Släkt och vänner, makor och makar....................................................79 Hirden............................................................80 Tokes hirdmän........................................ 82 Ingvars följeslagare..............................83 Aristokraternas gods..................................87

Asgård i människornas värld.... 88 Det gudomliga landskapet i Gudme.......................................................... 91 Att skapa tidlöshet............................... 93 Beowulf och tidlöshetens Lejre.................................................................. 94 Hallen – Valhall i människornas värld........................... 98 Hallbyggarna i Järrestad och Tissø.................................................... 102 Livet inuti hallen................................ 104 Kring högsätesstolparna i Slöinge..........................................................108 Krigarnas hall på Birka................ 109 De andra som levde på centralplatserna.....................................111 Godsen i landskapet......................... 113 Uppåkra försvann, Gamla Uppsala blev något annat................................................118 Centralplatserna försvinner........ 121 5

vikingatidens_härskare_120628.indd 5

2012-06-29 11.59

Den livsviktiga kulten.............................. 123

Skärvor av ett kosmos.................... 125 Världsträdet............................................. 128 Myter förevigade i sten.................. 130 Gudinnor, gudar och mytiska väsen..........................................133 Att offra för lycka och välgång......................................................... 136 Aristokraterna och Odenskulten.............................................137 Kulthusen i Borg och Uppåkra...................................................... 142 Den heliga lunden i Lunda........ 143 Den farliga sejden..............................146 Spåren efter farliga kvinnor......148 En religiöst komplex tid............... 150 Kvinnan i Önsvala............................... 153 Det gamla lever kvar i det nya.... 156 Människorna i Västannortjärn......157 Döden som teater........................................ 159

Aristokraternas gravar.................. 162 Upplands aristokrater....................168 Aristokratiska dödsritualer........171 Osebergsdrottningens grav....... 178 Mannen i Gokstadshögen...........181 Återbruk av gravfält......................... 182 Alvastra och förfäderna............... 183 Vad gjorde kristendomen med ritualerna?.................................... 183

Birkas härskarinnor.........................199 Völvan i Fyrkat..................................... 204 Små föremål av silver.....................206 En mäktig kvinna vid Vättern................................................210 Valsgärde och Augerum............... 212 Skopintull – Kvinnor i skuggan........................................................ 213 Varför glömdes de bort?.............. 214 Tidlöshetens bubbla spricker.............217

Det gamla landskapet..................... 219 Den kristna kungamakten kommer till byn................................... 221 Borgar, städer, kyrkor och kloster...........................................................223 En del aristokrater följer efter… ...........................................227 …men inte alla.................................... 228 Maktkampen på runstenarna............................................ 228 Pionjärerna i Karlevi och på Sturkö................................................... 230 Skatter........................................................... 232 Englandsfararna i Igelösa och Värpinge.......................................... 235 Vinnare och förlorare i landskapet................................................ 236 Medeltiden kommer till byn............. 239

Kvinnornas bortglömda gravar.......187

Epilog.................................................................. 244

Västmanlands matriarker........... 189 De aristokratiska kvinnorna som glömdes bort............................. 190 Furstinnan av Öland....................... 193 Spiror och stavar – vikingatida härskarsymboler?............................... 197

Litteratur.......................................................... 246 Bildkällor......................................................... 266 Platsregister....................................................270

6

vikingatidens_härskare_120628.indd 6

2012-06-29 11.59

Förord Över en stressig lunch i restaurangen på Bokmässan i Göteborg började jag och min förläggare Lena Amurén prata om vikingar. Det är konstigt, tyckte jag, hur stor skillnad det med tiden har blivit mellan den typiska bilden av hornhjälmskrigaren som man ser överallt och arkeologins många nya upptäckter och berättelser. Och att många gravar för män är så kända, medan de flesta inte känner till kvinnornas gravar trots att det är de som är de allra rikast utrustade. När lunchen var slut hade vi bestämt oss för att man kunde skriva en bok om det här.

Och ungefär där började det – mellan mat och kaffe, i skillnaden mellan bilden av vikingen och vad som egentligen finns i museimagasinen. Det har varit intensivt, spännande och roligt att skriva, men jag hade inte klarat det utan hjälp.

Boken har tagits fram i samarbete med Historiska museet. Ett stort tack till Lars Amréus, dåvarande museichefen, som möjliggjorde samarbetet.

Ett varmt tack också till Gunnar Andersson, Historiska museet, som har läst och faktagranskat hela texten. Stort tack även till Søren M. Sindbæk, University of York, och Maths Bertell, Mittuniversitetet, som läst och kommenterat delar av texten. Sindbæk kapitlet om vikingatidens värld, Bertell det om religion.

Jag måste också tacka Charlotte Hedenstierna-Jonsson vid Historiska museet, Åsa M. Larsson vid SAU, Qaisar Mahmood, Lars Lundqvist och Annika Knarrström vid Riksantikvarieämbetet, Christina von Heijne vid Myntkabinettet, Kristina Jonsson vid Stiftelsen Kulturmiljövård och Anna Furumark vid Örebro läns museum för hjälp, bilder, svar på frågor, kommentarer och uppmuntran i största allmänhet. Stort tack till Siv Falk på Historiska museet som hjälpt till med att ta fram bilder och till personalen vid Vitterhetsakademiens bibliotek som plockat fram massor av böcker. Har jag toppat lånestatistiken igen?

Under arbetets gång har min redaktör Christina Sejte varit mitt bollplank på förlaget. Det har varit många sena men roliga nätter med bildplaceringar och omskrivningar!

Jag hoppas att boken ska säga något lite annorlunda om vikingatiden och dess människor. Misstagen som finns kvar är mina egna.

Stockholm den 20 juni 2012 Anna Lihammer 7

vikingatidens_härskare_120628.indd 7

2012-06-29 11.59

8

vikingatidens_h채rskare_120628.indd 8

2012-06-29 11.59

Bilden av vikingen En regnig tisdag i november vandrar jag längs Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm, på väg mot ett seminarium om vikingatiden på Historiska museet. Det ska handla om Birkaflickan, om ny forskning kring ett barn som dog i Birka för drygt tusen år sedan.

Rakt framför mig står plötsligt en två meter hög plastviking utanför en souvenirbutik. Han är komplett med svärd, sköld, svällande muskler, blont skägg och en hjälm med långa horn på. Skölden har ett gult kors på blå botten. Jag stannar till. Där är han igen. Ständigt denna viking.

Kontrasten mellan den viking man kan köpa som minifigur, T-shirt eller på porslinsmugg som ett minne eller en symbol för Sverige i snart sagt varje butik längs Västerlånggatan, som alla vet hur den ser ut, som är full av vapen, manlighet och inbillad svenskhet, och den vikingatid jag och andra arkeologer forskar om har blivit så stor att verklighet och föreställning knappt går ihop längre. Vikingen har blivit en historisk myt. En stereotyp som säger mer om oss själva och om samtida behov än om vikingatidens människor. Överallt i världen möter man ”vikingen” – i filmer, serietidningar och böcker, inom konst och musik, i souvenirbutiker och på museer. Som namn på allt från idrottslag till restauranger, båtar och flygplan. Som LEGO-figurer, Playmobil-set och spritsorter. För det mesta framställs vikingarna som dödsföraktande pirater med stora skägg, vilda ögon och väldiga stridsyxor, som med barbariskt hjältemod och blodtörst plundrar sig fram. Nästan aldrig används ordet för att påminna om den jordbrukartillvaro som utgjorde de flesta människors liv eller, kanske märkligare, om de långa upptäckts- och handelsfärderna. Och det används i stort sett aldrig om kvinnor trots att de rikast utstyrda vikingatida gravar man känner till är gravar för just kvinnor.

Bilden av vikingen möter man på många ställen, som här vid attraktionen ”Viking splash” på Legoland.

9

vikingatidens_härskare_120628.indd 9

2012-06-29 11.59

Birkaflickan finns på Historiska museet. Hennes utseende har rekonstruerats med hjälp av kriminaltekniska metoder.

Jag tänker på Birkaflickan, ett barn, förmodligen en flicka och förmodligen en person i en aristokratisk släkt. Kanske ett barn som skulle ha vuxit upp för att ikläda sig kvinnliga härskarroller i den aristokratiska hallens ceremoniel. Hon är en minst lika bra och viktig representant för vikingatiden som krigarmannen, men kommer det att göras minifigurer av henne och T-shirts med hennes bild?

Jag får lust att skriva ett annat slags bok om vikingatiden, en som kan lyfta fram alla spännande nya resultat som forskningen kommit fram till de senaste decennierna. Som kan berätta om komplexitet och förändringar och för en gångs skull få med kvinnors roller, en bok som kan se bakom krigarmannen och myterna om svenskhet. Boken skulle kunna ta sin utgångspunkt i just vikingatidens härskare, ett område som många forskat om på sistone 10

vikingatidens_härskare_120628.indd 10

2012-06-29 11.59

och kanske det område där kontrasterna mellan bilden av vikingen och det arkeologiska materialet är som allra störst.

Mannen med hornhjälmen Vikingar. Vikingatid. Smaka på orden. Några känner en smak av salt och hav på tungan, eller kanske en fläkt av spänning och äventyr. Andra tänker på våld, plundring och mansgriseri. En del känner stolthet, andra är ointresserade eller skäms. Men ytterst sällan träffar man någon som helt saknar en bild av vikinga­tiden, de ungefär 250 år som sträcker sig från 800-talets början till 1000-talets mitt.

Tusen år har förflutit sedan dess och på tusen år hinner mycket hända.

Vikingatidens värld är borta. Byarna är försvunna. Hamnarna är uttorkade.

Vägarna är övervuxna och borgarna raserade. Tusen år av andra sätt att se på världen har möblerat om i landskapet och det går inte längre att urskilja hur det såg ut på vikingatiden. Bara enstaka nedskrivna ord berättar om hur dåtidens människor såg på världen. Därför måste berättelser om vikingatidens människor byggas på de materiella resterna av deras liv. Föremålen man tillverkade, smyckena man bar, gravarna man grävde och inredde för sina döda, husen man byggde och de spår som sattes i landskapet. Arkeologin kan lyfta fram en del av berättelserna, andra är borta för alltid.

I samband med rekonstruktionen av Birkaflickans grav undersöktes graven närmare på Historiska museet. Hon hade fått många gåvor med sig i graven, bland annat ett förgyllt spänne, glaspärlor som innehöll guld eller silver och en kniv.

11

vikingatidens_härskare_120628.indd 11

2012-06-29 11.59

En ”viking” utanför en av Gamla stans souvenirbutiker.

Det är vikingatidens aristokrater – de manliga och kvinnliga härskarna – som har stått modeller för bilden av vikingen, ofta framställd som en vildsint och farlig krigare som reste på plundringståg i mäktiga skepp. Det är en bild som de flesta känner igen och eftersom man möter den så ofta känns den nästan vardaglig. Men den har också en mörkare historia. Inte sällan har de krigiska manliga ”vikingarna” använts som symboler av nationalister och nazister.

Frågan är hur sann eller ens meningsfull bilden av vikingakrigaren är.

Den lämnar onekligen många frågor obesvarade. Hur många var egentligen krigare under perioden, och vad gjorde alla de andra? Vilka var människorna som levde för mer än tusen år sedan? Hur såg livet ut? Hur levde härskarna? Vad drömde man om? Hur fungerade samhället? Vilken framtid ville man skapa? Hur såg man på världen? Hur passar den bilden ihop med den lilla Birkaflickan?

Gräver man djupare i de arkeologiska och historiska källorna blir den stereotypa vikingabilden allt mer svårförklarad. Det visar sig snart att dåtidens människors liv egentligen hade ganska litet att göra med bilden av den brutale hornhjälmskrigaren.

12

vikingatidens_härskare_120628.indd 12

2012-06-29 11.59

Visserligen fanns det människor som reste på plundringståg under vikingatiden eller levde stora delar av sina liv som krigare. Men världen var betydligt mera komplicerad än så och den krigiska schablonen är bara en liten del av en mycket större helhet. Den säger inte så mycket om de allra flesta människornas liv. Inte ens om aristokraternas, som den ju gör anspråk på att porträttera.

Ett talande exempel är de bortglömda kvinnorna. När man läser om vikingatiden verkar det ibland som om kvinnor inte fanns överhuvudtaget. Det är män och manliga handlingar som lyfts fram. Likadant är det i filmer om vikingatiden. Ibland kan man få se en kvinna flimra förbi i bild under några sekunder, ofta sysselsatt med djur, barn eller hantverk, men mer är det inte.

Kvinnor finns helt enkelt inte med i bilden av den tiden, utom möjligen som ett slags handelsvaror. Samtidigt har utgrävningar visat att de allra rikast utrustade vikingatida begravningarna i Skandinavien, gravar med guld, silver, ovanliga föremål och härskarsymboler, oftast var gravar för kvinnor. De rika gravarna tyder på att kvinnorna i själva verket kunde ikläda sig härskarroller likvärdiga männens.

När det gäller bilden av vikingatiden och hur den utnyttjats är det också märkligt hur den tidens äventyrare, som betraktade sig som deltagare i världsomspännande nätverk och dyrkare av sådant de såg som exotiskt, ibland använts för att legitimera främlingsfientlighet och rasism. Detta trots att vikingatidens aristokrater lade ner mycket energi på att framhäva sina många och långväga kontakter och att en av grunderna i den identitet de försökte skapa åt sig själva kan kallas kosmopolitisk. De aristokratiska nätverken sträckte sig över stora avstånd, helt oberoende av senare nationsgränser.

Frågan är vad den ensidigt krigiska vikingabilden egentligen beror på.

Varifrån kommer den? Hur kan den fortleva och vad ligger bortom den?

Hur bilden av vikingen skapades Ofta tänker man sig det förflutna som enklare än nutiden, men vikingatidens människor levde i en värld som var lika komplex, mångfasetterad och mot­sägelsefull som vår egen. Alltför ofta framställs det förflutnas människor som en grå massa där alla tänkte, trodde och gjorde precis likadant. Men det är felaktigt och förenklat. I själva verket var de lika mycket individer som du och jag. En del trodde fullt och fast på det som traditioner och överhet bjöd, and­ra gjorde det inte. En del följde strömmen, andra inte. Man älskade, hatade, bråkade, sörjde, hoppades, hjälpte eller svek varandra, precis som nu.

Männi­skorna levde helt enkelt sina liv på många skilda sätt och såg på tillvaron ur olika, ofta motstridiga och konfliktfyllda perspektiv. Det förflutna rym13

vikingatidens_härskare_120628.indd 13

2012-06-29 11.59

mer konflikter, svek, olika livsstilar och individuell strävan lika mycket som nu­tiden. Det är bara svårare att hitta i de källor som bevarats, för det är bara fragment av den världen som återstår. För att få veta vad som hände måste man vrida och vända på dessa fragment, tolka dem och sätta in dem i sammanhang. Vilken kunskapen i slutänden blir handlar om vilka frågor som ställs och vilka av fragmenten man väljer att koncentrera sig på. Resultatet hänger därför samman med forskaren själv och den tidsanda hon eller han lever i.

Bilden av den krigiske vikingen tar inte sin början i vikingatiden, utan betydligt närmare nutiden. Länge var man nämligen helt ointresserad. Under medeltiden stod inte det hedniska förflutna särskilt högt i kurs. Det var snarare något man skämdes över. Först under 1600-talet gjordes försiktiga försök att bygga en bild av vikingen. Stormaktsambitionerna och de ändlösa krigen skapade behov av en storslagen nationell historia och då kom vikingatidens människor väl till pass. Men 1600-talets vikingavurm blandade runtydning med Atlantis, myter med verklighet, och under det mer rationellt strävande 1700-talet höll inte teorierna längre. Vikingarna blev helt enkelt omoderna och glömdes bort igen.

Därför kan dagens bild av vikingen inte följas bakåt vare sig till vikingatiden eller till 1600-talet. Den är ett barn av 1800-talet och en följd av den nationalism som då svepte över Europa, en nationalism som strävade efter att skapa stater och folk av områden och människor som fram till dess i första hand sett sig som delar av lokala världar.

1800-talet var en tid av stora förändringar. Stater skapades och enades, industrialiseringen och den tekniska utvecklingen accelererade, kolonialism och migrationer gjorde världen global och naturvetenskapliga framsteg utmanade religionen. Skandinavism, göticism, rasism och hembygdsvurm såg dagens ljus, alla rotade i något slags oro eller skräck för den snabba samhällsutvecklingen. En del skrämdes av utvecklingen medan andra välkomnade den. Detta var också de stora folkrörelsernas tid: kvinnorörelsen, arbetarrörelsen och idrottsrörelsen för att bara nämna några. Gemensamt för dem alla var att de ville styra framtiden i rätt riktning, även om de inte var eniga om vilken den riktningen var.

Alla gav det förflutna en tung roll. Forntiden skulle användas för att bygga framtiden. Men eftersom det var en storslagen framtid man ville ha dög inte vilket förflutet som helst. I själva verket fanns det inget verkligt förflutet som dög.

För de skandinaviska ländernas del stannade sökljuset återigen på vikingarna som lyftes fram, formades om och polerades upp tills de glänste. Det är därför bilden av vikingen reflekterar det sena 1800-talets samhälle så väl.

14

vikingatidens_härskare_120628.indd 14

2012-06-29 11.59

Tidstypisk bild av vikingar på härjningståg från förra sekelskiftet.

Männen framställdes som ärofulla, starka, manliga och dådkraftiga, som den ideale borgerlige mannen och en förebild för alla män i samtiden. Vikingatidens kvinnor framställdes på motsvarande sätt som passiva och helt inriktade på hemmet, och självklart höll de gården i perfekt skick när männen var ute på sina äventyrliga färder. En ideal kvinna i tidens borgarklass helt enkelt. Vikingatidens samhälle kom inte heller undan. Det framställdes som en demokratisk idyll med fria odalbönder som i god ordning röstade om viktiga frågor på tingen. Precis ett sådant samhälle som man själva ville skapa. Historiens uppgift blev att bidra till byggandet av drömsamhället och den förväntades med tidens språkbruk vara fosterländsk. I dag skulle den kallas nationalistisk.

Typiskt för den nationalistiska historieskrivning som blev resultatet är att man skrev historia baklänges. Man utgick från dagens nationer och blickade bakåt, så att säga baklängesforskade, i stället för att koppla saker och ting till sin samtid. Den förste svensken blev då den stenåldersperson som först 15

vikingatidens_härskare_120628.indd 15

2012-06-29 11.59

satte foten på den nyss torrlagda skånska tundran efter att inlandsisen dragit sig norrut. Fast det kunde hon eller han naturligtvis aldrig ana, den tidens människor kunde ju inte föreställa sig att deras gränslösa värld en dag skulle bli indelad i nationer. Eller att de skulle kunna komma att betraktas som delar av sådana.

Baklängeshistorien skapar samband som aldrig funnits, mellan nutidens människor och dåtidens, mellan dagens nationer och dåtidens härskarambitioner och mellan platser som aldrig hört samman. Men sambanden är illusioner. Vikingatidens människor agerade knappast med blicken tusen år in i framtiden, de mötte sin egen samtid så gott de kunde. Motiven till deras handlingar ligger där. Med en nationalistisk baklängeshistoria kan man aldrig hitta dem.

Arkeologin fick en stor roll i tidens nationalistiska ambitioner. 1800-talets jakt på en fornstor nation ledde till en arkeologisk jakt på dess kungar. Många stora gravmonument grävdes ut. De flesta rikt utrustade järnåldersgravar som undersökts grävdes ut under 1800-talet eller början av 1900-talet. Men det var bara ”kungarna” man var ute efter. De kvinnliga härskarna vars gravar hittades av misstag när man sökte efter forntidens kungar förpassades till glömskan medan gravarna över aristokratiska män resulterade i storslagna publikationer. Fortfarande ligger fynden från många kvinnors gravar obearbetade i olika museers magasin.

Till och med vikingatidens långväga nätverk av resor, möten och handel, som spände från Nordamerika i väster till Kina och Indien i öster, lyckades man se i ett nationellt perspektiv relaterat till de senare riksgränserna. Vikingatidens gränslösa värld klipptes upp och gjordes inomnationell. Moderna gränser skar av dåtidens sammanhang och konstruerade samband som aldrig funnits. De väldiga folkvandringarna blev till riksbildningsprocesser som skapar illusioner av kontinuitet mellan saker som inte alls hör samman. Mångkultur förfalskades till monokultur. I de flesta europeiska länder konstruerades liknande historier. Under alltsammans ligger det sena 1800-talets vilja att med historiens hjälp skapa en storslagen framtid för ”folket”. I förlängningen skulle denna slags nationalism leda till två världskrig, men under 1800-talet var den fortfarande förknippad med stor framtidstro.

Man ville skapa en god framtid och man tyckte att det var bråttom.

Så föddes den bild av vikingen som fortlever än idag. En bild genom­ syrad av 1800-talets nationalism, familjeideologi och samhällssyn. Nationalismen har på det sättet påverkat och fortsätter att påverka vår kunskap om det förflutna. Detta gäller inte minst vikingatiden, som ofta används som en nationell ikon.

16

vikingatidens_härskare_120628.indd 16

2012-06-29 11.59

vikingatidens_h채rskare_120628.indd 17

2012-06-29 11.59

Nationalismen styr naturligtvis inte vad som står i skriftliga källor eller vad arkeologer gräver fram ur jorden. Och den kan inte påverka vad som en gång hände. Men den styr vilka frågor vi ställer och vilka vi låter bli att ställa, vilka material vi väljer att lyfta fram och vad vi väljer att glömma bort.

Låter vi nationalismen göra det fortsätter vi att se på vikingatiden genom 1800-talets glasögon.

En ny bild av vikingen Den här berättelsen handlar om några av de människor – manliga och kvinnliga härskare – som levde under vikingatiden och om den komplexa, spännande och mångskiftande värld som omgav dem. Den värld som finns bortom 1800-talets vikingamyter och som är långt mer fantasieggande.

Var de då vikingar, undrar ni kanske. Svaret måste bli nej. Det är knappast ett passande namn för dem som levde för tusen år sedan och det är definitivt inget de skulle ha kallat sig själva. ”Viking” är ett ord som ibland användes i England om anfallare från områden i Norden, men det är bara ett av många.

Betydligt oftare kallades de daner eller hedningar. Frankerna använde orden nordmän eller daner. På Irland sade man till en början bara hedningar, men sedan började man kalla dem från västligaste Skandinavien vita främlingar och dem från södra Skandinavien för svarta främlingar. I öster användes beteckningarna rus, väringar eller varjager. Ibland ser man ordet viking på runstenar, men då handlar det inte om människor som var vikingar i betydelsen ett folkslag, utan om personer som var i viking, det vill säga på en speciell sorts resa. Därför skulle de allra flesta tyckt det var konstigt att bli kallade vikingar.

Det är inte heller så att vikingatiden var helt annorlunda mot den tid som föregick den eller den tid som följde. Tvärtom är den en subjektiv tidsavgränsning, bestämd av människor som levde nästan tusen år senare. Samma människor som skapade bilden av den farliga och krigiska vikingen. Exakt vilka år som ingår i ”vikingatiden” varierar också. I England används anfallet på klostret i Lindisfarne år 793 och besegrandet av Harald Hårdråde vid Stamford Bridge år 1066 som gränser. I många områden sätter man vikinga­tidens slut till kring år 1000, på andra håll ett sekel eller mer fram i tiden istället.

Dåtidens människor brydde sig inte om sådana tidsgränser. Precis som de flesta andra människor som någonsin levt tyckte de förmodligen att de levde i en både föränderlig och tidlös tid. De upplevde inget skarpt brott mellan vare sig 700-talet och 800-talet eller mellan 1000-talet och 1100-talet.

Det är hög tid för en uppdaterad bild av ”vikingen”, en bild som bygger mer på nya kunskaper och mindre på 1800-talets framtidsdrömmar. I den 18

vikingatidens_härskare_120628.indd 18

2012-06-29 11.59

här boken presenteras en i första hand arkeologisk berättelse, en berättelse som utgår från de stora mängder arkeologiska undersökningar som ägt rum sedan den gamla bilden skapades. De skriftliga källorna finns med, fast jag har valt att utgå från arkeologins upptäckter och kunskapsbygge.

vikingatidens_härskare_120628.indd 19

2012-06-29 11.59

20

vikingatidens_h채rskare_120628.indd 20

2012-06-29 11.59