Vätske- och elektrolytrubbningar
I detta avsnitt beskrivs några väsentliga elektrolytrubbningar. Kalciumrubbningar tas upp i kapitel 8, Endokrina sjukdomar och hyperkalemi i kapitel 11, Njurmedicinska sjukdomar. S-natrium regleras av törst, sekretion av antidiuretiskt hormon (ADH), renin–angiotensinsystemet (RAS) samt njurarna. Ökad serumosmolalitet över normalområdet (280– 300 mosm/kg) stimulerar osmoreceptorer i hypotalamus, vilket i sin tur leder till törst samt sekretion av ADH från hypofysen. ADH medför ökat kvarhållande av vatten i njurarna, vilket minskar urinmängderna och alltså sparar på vatten. ADH utsöndras även i samband med hypovolemi, rädsla och smärta, yrsel och hypoxi. Vid hypovolemi sänks perfusionstrycket i njuren, och då aktiveras insöndringen av hormonet renin. Renin katalyserar omvandlingen av angiotensionogen till angiotensin I, som i sin tur konverteras till angiotensin II i en enzymatisk process. Angiotensin II stimulerar binjuren att insöndra aldosteron, ett steroidhormon som leder till reabsorption av natrium i njuren. Nettot blir ett förhöjt S-natrium och därmed en ökad extracellulär volym. Aldosteron medför ökad absorption av natrium i njurarna, vilket samtidigt innebär ett ökat vattenupptag som korrigerar hypovolemin. Friska njurar reglerar vidare natrium oberoende av ADH och aldosteron genom att, beroende på vätskebalans, variera natriumupptaget i tubuli. Rubbningar i natriumbalansen beror vanligen på störningar i törstfunktionen, vätske-
tillförseln, ADH-sekretionen, aldosteroninsöndringen eller i njurarna.
Natriumrubbningar Hyponatremi PATOFYSIOLOGI. Hyponatremi ger cellödem,
eftersom vatten går in i cellerna från extracellulärrummet på grund av den relativt högre osmolaliteten intracellulärt. Ödemet tolereras väl av de flesta vävnader förutom hjärnan, som på grund av kraniets begränsning påverkas av ett ökat intrakraniellt tryck. Det medför en cirkulationsstörning och i värsta fall inklämning och patientens död. Ju snabbare hyponatremi och ett hjärnödem uppstår, desto svårare är det för hjärnan att kompensera och desto tidigare ses allvarliga tecken på ökat intrakraniellt tryck. Vid långsamt insättande hyponatremi hinner en del skyddande kompensationsmekanismer mot hjärnödem verka, vilket innebär att symtomen blir väsentligt lindrigare vid en given S-natriumkoncentration än vid ett akut insjuknande. ORSAK. Hyponatremin indelas utifrån hydre-
ringsgrad. Behandlingen ser olika ut beroende på om det är en hypovolem, euvolem eller hypervolem hyponatremi – dvs. om det är en total natriumbrist eller i själva verket normal mängd totalnatrium, men för mycket vatten i förhållande till salter. Hyponatremi (S-natrium lägre än 136 mmol/liter) är oftast ett uttryck för att krop-
36
Medicin.indb 36
2013-06-19 09.07