Issuu on Google+

Olle Carlsson VillkorslÜst älskad


Olle Carlsson Tore Hagman

villkorslöst älskad

Libris förlag, Örebro


Copyright © 2012 Libris förlag, Örebro Text © Olle Carlsson Foto © Tore Hagman Omslag: Maria Mannberg Form: Jens Larsson Tryckt i Lettland 2012 isbn 978–91–7387–197–6


innehåll

Vår tids bönerop

9

En stor längtan

15

Gud är kärlek

21

Det stora uppdraget

31

Ingen repetition

37

Tillsammans med Gud

43

Att våga släppa taget

51

”Var inte rädda”

57

Livets källa

63


det stora uppdraget

Det finns en svensk lagomföreställning om att Gud, om han finns, existerar lite grand någonstans i människolivets utkanter. Men frågan om Gud finns eller inte finns menar jag måste vara livets viktigaste fråga. Tron på en högre makt får aldrig handla om att vara bara en extra knorr på en materialistisk livsstil eller ett lugn­ ande piller för vår existentiella oro. Det är faktiskt en fråga om vad vi gör med vår stund på jorden. Gud uppmanar oss att vara hans verktyg, och det kanske bara 31


är genom våra handlingar mot varandra som Guds kärlek kan bli synlig. Den stora andliga utmaningen för oss människor i vår ensamma, högteknologiska, tävlingsinriktade och perfektionistiska kultur är att vi börjar se och öppna oss för varandra och att vi tar itu med hur vi behandlar oss själva och andra. Jag vill påstå att människors andliga behov aldrig kan tillfredsställas genom att man enbart ägnar sig åt ett individuellt and­ligt sökande. Om jag har någon kritik mot den så kallade new age-rörelsen, så är det att den, i likhet med samhället i övrigt, så ensidigt fokuserar på människors individuella förverkligande. Jag tror på en andlighet som är en motbild till och som gör upp med den västerländska livsstilens värderingar: materialism, prest­ationer, individualism, kroppsfixering, en övertro på förnuf­ tets förmåga att förstå livet samt föreställningen att ensam är stark. Andlighet har för mig en politisk dimension som handlar om solidaritet och engagemang i något som inte bara handlar om att få sina egna behov mättade. Andlighet är helande relationer, där det första steget är att 32


upptäcka att Gud, universums ursprung och mål – varats innersta väsen – är den som vill hela och läka ditt och mitt liv. Steg två är att dela denna relation med andra. Den stora andliga nöden i vårt land är ensamheten. Vi lider en oändlig brist på äkta, varaktiga, hållbara, nära och närande relationer. Det stora gensvar som verksamheten i Allhelgonakyrkan fått har visat att det finns ett stort uppdämt behov i vårt sekulari­ serade samhälle av att finna en kollektiv mötesplats där vi kan sätta ord på och finna ett gemensamt språk som uttrycker vår ­djupaste längtan och vårt andliga behov. En plats där vi kan finna den tröst, gemenskap och kraft som vi så väl behöver under vår utsatta vandring på jorden. Mötesplats är det bästa ord jag kan hitta när jag tänker på vad som är kyrkans relevanta framtid. Det är i mötet med min medmänniska som den verkligt stora and­ liga utmaningen ligger. Varaktiga relationer är svåra. Jag vet själv hur krångliga och svåra relationer kan vara, med tanke på min egen stora och brokiga familj och alla de möten jag ställs inför i mitt arbete som själavårdare och präst. Det är lätt att ge upp och skylla på 34


andra, men vi får inte ge upp. Relationerna är vår verkliga rikedom. Den tolerans och förlåtelse som måste ligga till grund för ett mänskligare samhälle kan vi bara skapa om vi bryter med vår tids ytliga och falska schablonbilder av varandra och slutar gömma oss, och i stället börjar se varandra i ögonen och säga som det är. Den kärleksfulla väv som kan bygga en bättre värld kan vi bara vara med och forma om vi börjar öppna oss för varandra och lär känna varandras liv och historia. Jag har fått erfara att kristendomens radikala kärleksförkunnelse, som proklamerar frihet för alla som behöver den, har en klang­botten. Den attraherar och ger dagens människor ett nytt liv och ett sammanhang som har betytt skillnaden mellan liv och död för många. Kyrkan är inte bara en plats för andlig konsumtion eller för att få hjälp när man är i kris, eller något som skänker lite extra julstämning. Den är en plats för samarbete, förändring och helande. Det är inte genom fri konkurrens som vi kan förverkliga Guds vilja på jorden, utan genom samarbete. I denna tid då vi alla är konkurrensutsatta är det vårt hopp och vår räddning. 35


36


ingen repetition

Jag har alltid varit för blyg för att våga spela teater, men en natt drömde jag att jag fått en stor roll på Stadsteatern i Stockholm. Föreställningen skulle precis börja och jag insåg med stigande panik att jag inte hade övat in mina repliker, och till min stora förskräckelse upptäckte jag att jag dessutom hade glömt manuset hemma. Skammen var så otäck och verklig att jag tvingade mig att vakna. Tyvärr är verkligheten beskaffad precis som denna mardröm. 37


Vi deltar alla i livets hisnande improvisationsteater. Vi står ständigt på olika scener utan manus och färdiga repliker. Vi får aldrig chans att öva och vet sällan hur nästa scen kommer att se ut. Det är dags att börja bli lite snällare mot oss själva. Vi gör faktiskt så gott vi kan. Dag efter dag försöker vi ta ansvar för våra liv. För att kunna sluta döma oss själva behöver vi gräva djupt kring våra andliga rötter och förstå att även om vi dömer oss själva, så dömer Gud oss aldrig. Det står så befriande i Bibeln att även om våra samveten dömer oss, så är Gud större och han förlåter och möter oss med barmhärtighet. Jag tror att det svåraste för oss människor är att inse att vi bara har en enda uppgift: att vara de vi är. Denna resa till sig själv är ingen lätt historia eller enkel väg att gå. Det kanske handlar om att våga tro att jag är något helt annat än vad min omgivning har tutat i mig, att förstå att det är mitt eget uttryck som är vackert, och att det kan räcka hur långt som helst om jag bara vågar ta det i bruk. I vår ytliga, prestationsinriktade, utseende- och kroppsfixerade tid handlar många människors smärtsamma livsväg om att försö38


ka försonas med tanken att man aldrig kan bli någon annan, men att det faktiskt är när man börjar acceptera den man själv är som man också kan börja ta till vara sin egen specifika begåvning. Dina fingeravtryck kommer aldrig att upprepas hos någon annan, någonsin. Dina steg på den här jorden är helt unika och kommer aldrig att trampas av någon annan. Universums möns­ ter skulle aldrig bli fullständigt utan den mosaikbit som ditt liv utgör. Att leva sitt liv och gå omkring och gräma sig över det man inte är och det man inte har är att kasta bort det som är ens enda möjlighet – nämligen att ta vara på och utveckla den man faktiskt är. Samtidigt är det inte så enkelt. Jag tror att en av vår tids stora myter är att vi ska kunna älska oss själva. Jag tror att det är en omöjlighet. För kärlek är relationer och inget man i första hand kan ägna sig åt på egen hand. Kristendomen handlar om att du och jag är föremål för Guds kärlek och barmhärtighet. Jag vill påminna dig om att Guds kärlek är så stor att inga mänskliga fördomar eller skamkänslor biter på den. I denna svindlande kärlek 39


40


blir du och jag allt friare att se och även börja älska den som vi har haft svårt att älska och se något gott hos. Något mycket kraftfullt och livsomvälvande inträffar när en människa låter tron på att hon är älskad tränga in i medvetandet och när hon låter den kärleken börja utplåna allt det som gör att hon tvivlar på sig själv. Hennes självbild börjar förändras. Det har en avgörande betydelse att min innersta uppfattning om mig själv är grundad i tilliten att jag är villkorslöst älskad av en kraft större än jag själv, i stället för i hur jag ser ut, hur mycket pengar jag tjänar och hur framgångsrik jag är. Guds kärleksfulla existens och närvaro i våra liv är inte bara en liten extra krydda i livet. Den är en fråga på liv och död. Det hand­ lar om mitt människovärde, om vem jag egentligen är. Vår räddning ligger i att överge våra falska gudar och beroen­ den och återvända till den kärlek som är alltings grund. Den är en kärlek som aldrig sviker, som aldrig överger, aldrig dömer, en som vill att våra liv ska levas fullt ut och som vill vårt bästa. Det är i att leva beroende av den kärleken som vår verkliga frihet ligger. 41


42


tillsammans med gud

En utgångspunkt för mig är att de flesta människor, oavsett om de kallar sig troende eller inte, medvetet eller omedvetet anar något gudomligt i tillvaron. En andra utgångspunkt för mig är att jag tror att de allra flesta av oss på ett eller annat sätt också kommunicerar med den Gud vi tror på eller menar oss inte tro på. Vare sig vi är medvetna om det eller inte så ropar vi nästan alla ut till Gud oftare än vi märker, särskilt som ett sista halmstrå när allt annat brister. Men talar Gud till oss, 43


och kan vi verkligen uppfatta hans röst, och får vi svar när vi ber? Jag har tidigare nämnt att vi genom olika aktiviteter, genom arbetsnarkomani, beroenden, shopping och så vidare, flyr från me­ ningslösheten. Vi står inte ut med tystnaden och tomheten. Vi är ständigt uppkopplade och beredda att svara i mobilen. Vi är alltid på väg någonstans och letar ständigt efter nya kickar. Så länge vi inte kan stanna upp och leva i nuet, behöver vi inte heller oroa oss för att vi ska få höra Guds röst. Jag tror verkligen att Gud kan och vill tala till oss, men jag tror inte att Guds språk är det verbala språkets. Jag tror inte att Gud talar till den vänstra hjärnhalvan, det vill säga till vårt intellekt. Det är för att vi i väster­landet är så ensidigt begränsade till den vänstra hjärn­ halvan och det analytiska språket, till ettor och nollor, som vi har så svårt att uppfatta Guds röst och tilltal, tror jag. Om vi verkligen vill finna Gud måste vi sluta söka honom i det förflutna. Vi måste också ge upp våra föreställningar att det är först i framtiden, när vi blivit bättre människor, som vi kommer att få möta Gud. 44


45


9789173871976