9789197457583

badiou

manifest för filosofin & vad är kärlek?

manifest för filosofin glänta

I ”Manifest för filosofin” presenterar Alain Badiou grunder­ na för sitt filosofiska program genom att sätta dem i ett konkret sammanhang och ställa en rad kritiska frågor: Hur kan filosofin vara möjlig efter Marx, Heidegger eller Freud?

Kan filosofer tala om Sanningen, Grunden, Varat eller Sub­ jektet? Eller ska filosofin bestå av utflykter till poesin, måle­ riet eller film­konsten? Eller till politiken? De lika roande som oroande svar som Badiou ger på dessa frågor gör anspråk på att utgöra ett manifest för filosofins möjligheter idag.

I ”Vad är kärlek?” – volymens andra, fristående text – placeras kärleken i relation till vetenskapen, politiken och konsten. Kärleken är alltså varken ett maskerat begär ­eller en romantisk sammansmältning, den är en form av ­sanning.

En ­sanning om de Två, om separation och åtskillnad.

Filosofen och författaren Alain Badious filosofi har sedan början på 90-talet rönt allt större uppmärksamhet Den är trogen en radikal politisk strategi, men är också förankrad i den analytiska traditionen, den antika filosofin samt i de tankeströmningar där Lacan, Nietzsche och ­Heidegger är centrala namn. Hans mängdteoretiska resonemang rubbar ­onekligen inordnandet av filosofin i kategorier som analy­ tisk kontra kontinental. Alain Badiou föddes 1937 i ­Rabat, ­Marocko. Han är professor i filosofi vid Ecole ­Normale ­supérieure samt université Paris VIII, Saint-Denis.

För denna volym har Dariush Moaven Doust skrivit den första större introduktionen till Badious verk på svenska.

Text­urvalet är gjort i samarbete med Alain Badiou själv, översättningen av Carin Franzén.

alainBADIOU

”En utmärkt introduktion till en av samtidens viktigaste filosofer. Manifest för filosofin kommer tveklöst att ge nytt liv åt den diskurs som blivit alltför bekväm med sin egen död.” /Joan Copjec

alain

glänta

produktion

alain badiou Manifest för filosofin & Vad är kärlek? © glänta produktion 2005 Manifeste pour la philosophie © editions du seuil 1989 Qu’est-ce que l’amour? (i Conditions) © editions du seuil 1992 fackgranskning dariush moaven doust grafisk form & sättning richard lindmark tryck munkreklam ab, munkedal 2005 ISBN 91-974575-8-2 Manifest för filosofin är översatt med stöd från erik & gurli hultengrens fond för filosofi

○ Introduktion Bibliografi ◐ manifest för filosofin 1. Möjlighet 2. Förutsättningar 3. Modernitet 4. Heidegger betraktad som allmängods 5. Nihilism?

6. Suturer 7. Poeternas tidsålder 8. Händelser 9. Frågor 10. Platonsk gest 11. Det generiska ◑ vad är kärlek?

1. Kön och filosofi 2. Om några definitioner av kärleken som inte kommer att behållas 3. Åtskillnaden 4. Villkor för mänsklighetens existens 5. Kärleken som en hantering av en paradox 6. Kärleken som de Tvås scen utgör åtskillnadens sanning och garanterar mänsklighets ental 7. Kärlek och begär 8. Kärlekens enhetliga sanning, kunskapens könskonflikt 9. Kvinnlig position och mänsklighet

7 43

47 51 56 60 64 69 74 81 89 95 98

105 107 109 111 113 114

117 120 123

○

introduktion

Alain Badiou, filosof, matematiker, pjäs- och romanförfattare, föddes 1937 i Rabat. Han undervisar i filosofi vid Ecole normale supérieure samt Université Paris VIII. Badious filosofi är grundad i matematikfilosofi och trogen en radikal politisk strategi. Hans centrala tes kan sammanfattas som följer: det är matematikern – och inte filosofen – som avhandlar ontologiska frågeställningar. Varat som sådant är således matematikens studieobjekt. Tesen uttrycker i all sin enkelhet ett radikalt brott med flera dominerande traditioner i den så kallade kontinentala filosofin. Matematiken, angreppet på det poetiserande språkbruket, försvaret av arkitektoniskt och systematiskt tänkande, hävdandet av sanning och universalism, alla dessa utmärkande drag i Badious filosofi går stick i stäv mot de senaste 20 årens dominerande teoretiska diskurs.

Den senare kännetecknas snarare av språk­filosofiska tendenser, kritiken av de så kallade stora berättelserna, framhävandet av partikulariteterna och den systematiska dekonstruktionen.

I Badious verk finner man en befriande otidsenlighet förenad med politiskt radikalitet.

Badious författarskap har på senare år rönt allt större uppmärksamhet även utan­för Frankrike.1 Bland hans verk kan man särskilt nämna: L’être et l’événement (1988), Manifeste pour 7

la philosophie (1989), L’éthique (1993), Beckett, l’increvable désir (1995) och Le court traité d’ontologie transitoire (1998).2 L’être et l’événement betraktas som Badious centrala filosofiska verk, ett omfattande arbete på dryga fem hundra sidor. I ett nyligen publicerat översikts­arbete om den europeiska filosofin skriver filosofen Dominique Jacaud: ”Detta är den första boken sedan Varat och tiden som vågar ställa frågor om varat som sådant.”3 L’être et l’événement är en filosofisk genomgång av Zermelo-Frankels axiomatik, Cantors mängdteori och CohenEastons teorem. Vidare studeras Lacans teori i dess grund­ antaganden; Leibniz och Spinoza diskuteras ingående och Mallar­més poesi återkommer som en ständig referenspunkt.

Manifest för filosofin presenterar huvuddragen i Badious tänkande och jag har valt ut den till den här volymen efter samråd med författaren. Den är skriven strax efter L’être et l’événement och kan betraktas som en sorts prolegomena till detta verk.

Om L’être et l’événement till stor del är en teknisk och deduktiv demonstration, finner man i Manifest för filosofin de filosofiska och tekniska begreppen placerade i en konkret historisk kontext. Framställningen är mer tillgänglig och kräver betydligt mindre förkunskaper av läsaren. Det innebär dock inte att Manifest blott är ett bihang till L’être et l’événement. Texten söker besvara en rad kritiska frågor: Hur kan filosofin vara möjlig efter Marx, Heidegger och Lacan? Kan filosofer tala om Sanningen, Varat eller Subjektet? Eller ska filosofin bestå av utflykter till poesin (Derrida) eller måleriet (Lyotard)? Och äntligen, politiken! Vad kan filosofen tala om efter Förintelsen (Heideggers medlöperi är inte bara en affär för moralister, den har också en filosofisk innebörd)? Det som gör boken i högsta grad intressant och värd att presentera för en svensk läsarkrets är inte minst Badious originella svar på dessa frågor. Svar som bär anspråket att vara ett Manifest för filosofins möjlig­het idag.

Den andra valda texten – ”Vad är kärlek?”, hämtad från essäsamlingen Conditions – behandlar ett för filosofin ovanligt ämne och utgör dessutom ett klart och tydligt exempel på Badious deduktiva tillvägagångssätt. Den är strukturerad kring 8

en mängdteoretisk demonstration som både borde intressera logiker och oroa dem som bekvämt inordnar filosofin i förenklade kategorier som analytisk kontra kontinental.

För att verkligen kunna bedöma Badious ställningstaganden i Manifest för filosofin och ”Vad är kärlek?” krävs dock viss kännedom om hans filosofiska begrepps­apparat utan vilken man går miste om mycket av innebörden hos en rad av de uttryck och argument som föreliggande volym innehåller.

Begrepp och sanning Den uppmärksamme läsaren kommer att lägga märke till Badious säregna sätt att använda sig av poesin i Manifest för filosofin. Om Paul Celan eller Samuel Beckett citeras i texten, så är det inte för att på så sätt erhålla den yttersta bekräftelsen på riktigheten i en filosofisk tes. De citeras eftersom de finner nya och för ord­konsten specifika sanningar som filosofen enbart kan närma sig genom det be­greppsliga arbetet.4 Frågan är av intresse då Manifest vill hävda filosofins själv­ständighet mot det som författaren anser vara den dominerande tendensen under 1900-talets tänkande, nämligen placeringen av filosofin under poesins herra­välde. För Badiou representeras denna tendens i sin mest fullgångna form av Martin Heidegger och den franska heideggerianismen. Badious val av termer klingar snarare mer tekniskt eller matematiskt. Ett axplock: supplement, multipel, mängd, procedur, stödjepunkt, storhet. En introducerande översikt, som visar vilka argument och vilket tankesystem den terminologin förknippas med, torde därför vara på sin plats.

Låt oss börja med en schematisk framställning av de filosofiska koordinaterna för den historiska situation mot vilken Badious tänkande vänder sig: 1. Den moderna satslogikens födelse i Centraleuropa under andra hälften av 1800-talet, samt dess senare konsolidering och systematisering vid de anglosaxiska lärosätena. En historiskt avgörande utveckling vars huvudfigurer är Alfred 9

Tarski, Gottlob Frege, Bertrand Russell och Rudolf Carnap.

Den moderna satslogiken verkar därmed som reglerande och förmedlande protokoll mellan tanken och objektvärlden.

Kärnan har varit logikens överhöghet över matematiken.

2. Den antifilosofiska tendensen vars styrka och inflytande motsvaras av seklets två stora traditioner: marxismen och den freudska psykoanalysen. Medan den ena proklamerade filosofins slut i praxisens namn, har den andra, genom upp­ täckten av lustprincipen och begreppens beroende av njutningens omvand­lingar, blivit ett alternativ till det filosofiska tänkandet.

3. Det metafysiska projektets fullbordan i och med Heideggers kritik.5 4. Det analytiska projektet, som inte inskränker sig till den anglosaxiska filoso­fin, utesluter sanningen och ersätter den med språklig empirism eller studier av kommunikationens spelregler. Det analytiska projektet inskränker tänkandets anspråk till språkliga spel och konventioner, kort sagt till meningens domän.

Det torde vara utsiktslöst att tala om sanningen, det rena varat eller essensen i denna historiska situation. Och det är här Badious filosofiska system griper in.

System Låt oss stanna inför uttrycket ”system”. Finns det hos Badiou ett anspråk på filo­sofiskt system – idag och efter det systematiska tänkandets död och den sömlösa mångfaldens oändliga utvikningars tid? Svaret är överraskande nog ett ja. Badiou presenterar sitt system i framför allt L’être et l’événement och utvecklar det sedermera i arbeten såsom Conditions eller Court traité d’ontologie transitoire.6 Enklast är att ange huvudteserna i samlad form:

10

1. Varat är rena multipliciteter.7 2. Det Ena är inte ontologins grundläggande begrepp.

3. Händelse8 är en multiplicitet som överskrider en given historisk situation.

4. Sanningen är beroende av händelsen och inte av vetandet.

5. Sanningen genereras under fyra så kallade procedurer: kärlek, konst, politik och vetenskap.

6. Filosofin tänker dessa procedurer eller konfigurationen av dessa procedurer utan att själv generera någon sanning.

De fyra första teserna bottnar i en matematisk filosofisk diskussion. Manifest för filosofin och ”Vad är kärlek?” åskådliggör de resterande teserna.

Redan av denna enkla uppsättning kan några preliminära slutsatser dras om hur Badiou definierar filosofins giltighet.

För det första innebär teserna att filosofin inte kan uttala sig om ontologin, om varat som sådant. Däremot innebär inte detta att ontologiska frågeställningar är meningslösa. Filosofi tänker den onto­logiska undersökning som matematiker faktiskt bedriver.

Badious filosofi, när den uttalar sig om varat, är därför snarare en meta-ontologi. För det andra förläggs sanningen utanför det filosofiska tänkandet. För det tredje fastslås det axiomatiska tänkandets vikt. Det är en central punkt vars betydelse inte kan överdrivas och som förklarar Badious syn på matematisk verksamhet. Axiomatiken skiljer sig från definitionen och är mot­satsen till den deskriptiva strategin. Axiom är ett tänkandets beslut. Det axioma­tiska arbetet är likgiltigt inför och väsensskilt från det metafysiska projektet vars utgångspunkt är varats substantiella entydighet och vars oändliga utveckling spåras av filosofen. Axiomen avgör en oavgörbar situation.

Det är för övrigt framhävandet av axiomatiken som Badiou vill se som en återgång till Platons filosofi.9 För Badiou är det axiomatiska tänkandet lika med tänkandets verkliga innehåll och funktion. Liksom för Spinoza är tankeverksamheten inte 11

kopplad, och därmed begränsad, till kunskapens objekt, den omfattar varat i hela dess utsträckning. Tän­kandets utsträckning längs varat som sådant motsvarar definitionen av den platons­ka idén.10 Mot detta skulle en inskränkning av tänkandets anspråk till existen­sen, till det ändliga, innebära en reducering av människans tankeförmåga. Omsatt i en politisk dimension, innebär Badious position en kritik av tänkandets inskränkning till ett utbyte av åsikter inom ramen för ett kapitalistiskt demokratiskt system. I förlängningen av samma kritik finner man Badious angrepp på den humanistiska ideologin och det godas etik.11 För Badiou är tänkandet en handling som ger upphov till sitt subjekt och han tvekar inte att tala om modet att vara denna handlings subjekt.12 De rena multipliciteterna och det Ena De två första av teserna ovan är grundläggande för Badious meta-ontologi. De avser apori­er som sedan Parmenides delat upp filosoferna i två olika läger. Är varat i sin renaste form det Ena som, i sin skillnad gentemot alla andra, möjliggör multiplicite­ten? I den poetiska traditionen finner vi det Ena som varats enhet. Herakleitos berömda fragment femtio säger: ”Då de inte lyssnar till mig, utan till logos, är det vist att instämma: allt är ett.”13 I den aristoteliska metafysiken är det substanti­ella Ena (ousia) den yttersta gränsen för allt tänkande kring varat. Ousia är den första i en kontinuerlig serie av varats aktualiseringar.

En potential vars lokala aktualiseringar är multipliciteten av alla substanser. I alla dessa filosofiska schema­ta över det Ena av­läser man en logiskt nödvändig koppling mellan det Ena och de oändligt många. Det Ena är i sin enhet oändligt. Denna tes kommer sedermera att bäras upp av möjligheten av en transcendent instans. En instans som i sin enhet är oändlig, nämligen meta­ fysikens Gud, den punkt där essens och existens sammanfaller.

Emellertid och om det är sant att metafysikens projekt är avslutat, om det är sant att den transcendenta Guden är historiskt avskaffad, så ställs vi åter inför aporin om förbindelsen 12

mellan det Ena och multipliciteten. Badious filosofi tycks mig vilja artikulera och besvara de problemställningar som detta avskaffande av transcendensen ger upphov till.

Transcendensens avskaffande kan innebära varats avskaffande eftersom det oändliga utan stöd i det transcendenta förlorar sin mening och kan därmed formellt förkastas. Det oändliga blir en funktion av existensen som sådan, det vill säga en oändlighet som metaforiskt eller poetiskt inryms i den ändliga tillvaron. En sådan operation återspeglas i den dionysiska gesten som antingen vill överskrida di­kotomin mellan vara och framträdelse (apparition) eller som lovordar framträdel­sen, masken, det synbara, ja det empiriska, som den yttersta sanningen.14 Existen­sens primat över varat verkar numera utgöra filosofins ramverk. Språkfiloso­fiska strömningar, den moderna analytiska filosofin och diverse diskursteorier exemplifierar detta ramverk och dess bestämmande roll för det filosofiska tän­kandet. Mot den bakgrunden finner man hos Badiou en ny undersökning av frågan om det rena varat, ett nytt sätt att formulera problemställningen och de möjliga svaren, i ljuset av den mängdteoretiska definitionen av multiplicitet och av det oändliga.

Vad är en ren multiplicitet?

Badious teser kräver en något teknisk diskussion utifrån mängd­teorin, alltså den gren av matematiken som historiskt är förknippad med den tyske matematikern Georg Cantors namn. Cantors idé kan te sig enkel: man samlar element som har en viss egenskap, räknar dem ett och ett och bildar en mängd bestående av dessa element. Cantors tankegång, först framlagd år 1895 i en artikel, vidareutvecklad i olika skrifter som sedermera ingick i samlingsvolymen Beiträge (hans skrifter mellan 1895 och 1897), finner man exempelvis i dessa rader: ”Med

mäktighet eller kardinalitet hos mängden M (vilken består i distinkta och begreppsmässigt åtskilda element m, m’, …)

13

förstår jag den allmänna eller den generiska karaktären (det universella) som kan erhållas genom att mängdelementens egenskaper samt elementens alla förbindelser (oav­sett om dessa är inbördes mellan elementen eller mellan elementen och andra objekt) abstraheras bort; i synnerhet gäller det att abstrahera den ordning elementen intar i mängden så att man enbart reflekterar över det som är gemen­samt för alla mängder lika med M.”15 Resonemanget förutsätter språkets funktion, det vill säga att man tar för givet att tingen redan är presenterade, betecknade som urskiljbara enheter. Med andra ord utgår man ifrån det Enas presentation för att bilda mängden. Även om denna procedur vilade på en naiv föreställning (den av matematiker så kallade naiva mängdläran) om vad en mängd är, så sker redan på denna nivå ett historiskt brott. Man skalar bort tingens alla kännetecken, samlar dem i en och samma mängd och låter slutligen dessa element ingå i olika mängdteoretiska operationer och relationer. Mängdteorins senare utveckling visade att möjligheten av denna operation, mängdens möjliga existens, är långtifrån självklar. Ett nytt och av­görande problem gav sig då till känna, nämligen det som är känt under beteckningen ”Russells

paradox”. Paradoxen nödvändiggjorde en ny definition av mängden för att komma till rätta med de problem som den naiva definitionen hade gett upp­hov till.

Russells Paradox Låt oss anta en välordnad mängd genom att definiera en samling av föremål utifrån en godtycklig egenskap och ge den mängden namnet a. Mängden a har i alla möjliga fall en grundläggande egenskap, nämligen att a självt inte tillhör mängden a.

Det är det vanliga fallet: man väljer ut objekt ur världen som har en viss bestämd egenskap. Och den skrivs enligt följande: {1, 3, 5 …}. Sedan ger man den nya mängden ett namn. I detta exempel har vi mängden av alla udda naturliga tal. En mängd 14

behöver inte bara omfatta ”enkla enheter”. Den kan bestå av flera mängder. Ett exempel: {0, π, {1, 3, 5 …}}.

Mängdens namn självt tillhör förstås inte mängden. Mängden alla kvinnor, kallad Q , är själv inte en kvinna. Att en mängd inte samtidigt är medlem i sin mängd erbjuder intuitivt inga svårigheter. Dock finner man snart exempel som bryter mot intuitionen. Det är vad Russel studerade i sin forskning kring mängd­teorins grundantaganden runt 1900.16 Det ­enklaste exemplet vore mängden av alla element som inte är kvinnor. Denna mängd, som innehåller både amerikanska presidenter, svenska filosofiska institutioner, växter och transportmedel, har dessutom sig själv som med­lem. Mängden, ”alla element som inte är kvinnor”, är ju medlem i sin egen mängd.

En kortslutning som kan åtgärdas genom att förbjuda sådan mängder vilket Russell också föreslog.

Man skiljer då välordnade mängder (mängder som inte ­själva är medlemmar i sin egen mängd) från de icke beständiga och paradoxala mängderna. Man tillåter enbart bildandet av mängder vars medlemmar uppvisar den på förhand definierade egenskapen men som inte själva är medlemmar i sin mängd.

Lösningen verkar enkel och problemet ur världen. Som Russell själv bevisade skulle man dock med en sådan lösning enbart förflytta paradoxen, denna gång till hjärtat av de välordnade mängdernas värld. Det räcker med att man bildar en ny klass, nämligen mängden av alla de välordnade mängderna. Denna mängd ger vi namnet R och egenskapen att vara en välordnad mängd betecknar vi med λ. Detta borde egentligen inte ställa oss inför nya svårig­heter utan vi borde logiskt sett kunna fortsätta inom ramen för de välordnade mängder­nas värld.

R har dock varit ett bekymmersamt fall för Russell liksom för senare logiker och matematiker. Anledningen är följande: Om R själv inte tillhör sin mängd, så har den egenskapen λ.

Har den egenskapen λ, då är den per definition själv också medlem av sin egen mängd. R tillhör också R. Å andra sidan och om R skulle tillhöra sin egen mängd, då följer ju av egenskapen λ (att vara en välordnad mängd) att R inte kan tillhö15

badiou

manifest för filosofin & vad är kärlek?

manifest för filosofin glänta

I ”Manifest för filosofin” presenterar Alain Badiou grunder­ na för sitt filosofiska program genom att sätta dem i ett konkret sammanhang och ställa en rad kritiska frågor: Hur kan filosofin vara möjlig efter Marx, Heidegger eller Freud?

Kan filosofer tala om Sanningen, Grunden, Varat eller Sub­ jektet? Eller ska filosofin bestå av utflykter till poesin, måle­ riet eller film­konsten? Eller till politiken? De lika roande som oroande svar som Badiou ger på dessa frågor gör anspråk på att utgöra ett manifest för filosofins möjligheter idag.

I ”Vad är kärlek?” – volymens andra, fristående text – placeras kärleken i relation till vetenskapen, politiken och konsten. Kärleken är alltså varken ett maskerat begär ­eller en romantisk sammansmältning, den är en form av ­sanning.

En ­sanning om de Två, om separation och åtskillnad.

Filosofen och författaren Alain Badious filosofi har sedan början på 90-talet rönt allt större uppmärksamhet Den är trogen en radikal politisk strategi, men är också förankrad i den analytiska traditionen, den antika filosofin samt i de tankeströmningar där Lacan, Nietzsche och ­Heidegger är centrala namn. Hans mängdteoretiska resonemang rubbar ­onekligen inordnandet av filosofin i kategorier som analy­ tisk kontra kontinental. Alain Badiou föddes 1937 i ­Rabat, ­Marocko. Han är professor i filosofi vid Ecole ­Normale ­supérieure samt université Paris VIII, Saint-Denis.

För denna volym har Dariush Moaven Doust skrivit den första större introduktionen till Badious verk på svenska.

Text­urvalet är gjort i samarbete med Alain Badiou själv, översättningen av Carin Franzén.

alainBADIOU

”En utmärkt introduktion till en av samtidens viktigaste filosofer. Manifest för filosofin kommer tveklöst att ge nytt liv åt den diskurs som blivit alltför bekväm med sin egen död.” /Joan Copjec

alain

glänta

produktion