9789127136151 by Smakprov Media AB

Christer Sandahl, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och professor i samhälls- och beteendevetenskap vid Medical Management Centrum, Karolinska Institutet. Han är verksam som forskare och har ägnat sig åt gruppens psykologi inom psykoterapi och teamutveckling.

Catharina Asklin-Westerdahl, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och konsult. Catharina har mångårig erfarenhet av psykoterapi, utbildning och handledning i arbete med enskilda, familjer, grupper, chefer samt grupp- och förändringsprocesser i organisationer. Mats Björling, fil.kand., leg. psykoterapeut, gruppsykoterapeut och handledare. Han har förestått en psykoterapeutisk mottagning för missbruksfrågor inom Stockholms stad. Numera är Mats privatpraktiserande psykoterapeut och handledare. Anna Malmquist Saracino, socionom, leg. psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi. Hon arbetar i ett späd- och småbarnsteam inom BUP Mellanvård sydost i Stockholm. I sin privata praktik arbetar Anna med psykoterapi, handledning och utbildning.

Gruppens potential är skriven för alla som vill leda en gruppbehandling, till exempel inom primär- och företagshälsovård, somatisk vård, psykiatri, social omsorg och ideella organisationer.

Gruppens potential

Hjördis Nilsson Ahlin, arbetsterapeut, leg. psykoterapeut, gruppsykoterapeut och handledare i psykoterapi. Hjördis har arbetat med behandlingsgrupper inom psykiatrin som handledare och utbildare. Nu är hon privatprakti serande psykoterapeut och handledare.

Grupper rymmer en potential att sätta igång starka förändringskrafter. Men i gruppbehandling läggs ofta alltför mycket fokus på att förmedla information, i stället för att utnyttja det som är unikt för gruppen – interaktionen mellan deltagarna. Den här boken ger en teoretisk grund och praktisk vägledning i att leda och utveckla gruppbehandling där utbytet mellan deltagarna står i centrum. Författarna förklarar hur grupprocesser och gruppdynamik kan användas för att främja förändring. De går igenom vad som är verksamt i gruppbehandling och vad man behöver tänka på när man startar en grupp. Mycket utrymme ägnas åt rollen som gruppledare, till exempel hur man tar hänsyn till både individernas och gruppens behov. Författarna beskriver även hur en grupp utvecklas, vad som är typiskt i olika faser och hur uppgiften som gruppledare därmed skiftar. Fokuserad gruppterapi (FGT), grupprocesser i KBT och psykoedukativa grupper beskrivs i varsitt kapitel.

Sandahl m.fl.

Författarna har mångårig erfarenhet av att leda och handleda gruppbehandlingar:

Christer Sandahl Hjördis Nilsson Ahlin Catharina Asklin-Westerdahl Mats Björling Anna Malmquist Saracino Lena Wennlund Ulf Åkerström Ann Örhammar

Gruppens potential

Att leda och utveckla gruppbehandling

”Gruppens potential kommer att vara en stor tillgång för alla som arbetar terapeutiskt med grupper, antingen i form av gruppsykoterapi, eller grupper kring specifika problem som sorg, utmattning eller olika typer av kroppslig ohälsa. Med sin kombination av djup teoretisk kunskap och välgörande pragmatism, samt med de många exemplen från den kliniska vardagen, har boken mycket att ge både den erfarna terapeuten och den som just börjat intressera sig för arbete i grupp.” Marie Åsberg, senior professor vid Stressrehab FoU, Karolinska Institutet, Danderyds sjukhus

”Jag har i flera år arbetat med grupper i min kliniska verksamhet, och fick många värdefulla nya infallsvinklar av boken. Ett stort plus är att olika teoretiska perspektiv lyfts fram.” Gerhard Andersson, professor, leg. psykolog och leg. psykoterapeut, Linköpings universitet och Karolinska Institutet

Lena Wennlund, socionom, leg. psykoterapeut, hand ledare och lärare i psykoterapi. Hon arbetar på en psyko terapienhet med gruppinriktning på Beroendecentrum Stockholm (SLL), samt i privat praktik med psykoterapi, handledning och utbildning. Ulf Åkerström, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi. Ulf är verksam vid Sandahl Partners och arbetar med utveckling av arbets- och ledningsgrupper samt av chefer och ledare. Ann Örhammar, leg. sjuksköterska, leg. psykoterapeut och handledare i psykoterapi. Ann har arbetat främst som behandlare och psykoterapeut inom vuxenpsykiatrin i Stockholm. Nu är hon verksam i privat praktik med psykoterapi, handledning och utbildning.

ISBN 978-91-27-13615-1

9 789127 136151

Gruppens potential.indd 1

2014-10-14 15:12

Gr Po_korr 4.indd 2

2014-10-10 12:47

Innehåll Om författarna 9 Varför behövs en bok om behandling i grupp? 11 Att gå i gruppbehandling 12 Att leda en gruppbehandling 13 Att förmedla kunskap om gruppbehandling 14 Bokens upplägg 16

1. Gruppens betydelse 19

Människoflocken på savannen 20 Ensam är inte stark 21 Familjen – vår första grupp 22 Anknytningens betydelse 23 Social inlärning 25 Gruppen ger relationserfarenheter 27 Sammanfattning 27

2. Vad är egentligen en grupp? 28

Gruppen uppstår när vi behöver de andra 29 Ett socialpsykologiskt perspektiv 30

Anpassning och överanpassning 31 Lydnad och destruktivitet 34

Gruppen som helhet 35 Sammanfattning 37

3. Gruppen som lärande och läkande miljö 38 Gruppterapins historia 38

Gruppterapins blomstringsperiod 40

Effektivitet för olika patientgrupper 42 Längre gruppterapier 43 Vilken betydelse har gruppdynamiken? 44 Kan gruppterapi vara skadligt? 47 Verksamma faktorer 48 Tre verksamma huvudfaktorer 50 Terapeutisk allians 52 Gruppspecifika faktorer 55

Är gruppbehandling verksamt? 41

Gr Po_korr 4.indd 5

2014-10-10 12:47

Att öva sig på att tänka om känslor och känna om tankar 56

Gruppen erbjuder en möjlighet att pröva nya sätt att vara på 58

Konstruktiv respektive destruktiv kommunikation 62 Brus i kommunikationen 63 Dialog och flöde 64 Kommunikation i en psykoedukativ grupp 65

Att dela erfarenheter och upplevelser 61

Sammanfattning 66

4. Gruppbehandling 67

Tidsbegränsad behandling i grupp 68 Fokus för terapin 68 Terapeutiska grupprocesser 70

Gruppen som organism 70 Samspelet mellan individerna i gruppen bildar en helhet 73 Gruppens matrix 74

Resurser och dominerande bekymmer 84 Olika typer av grupper för olika personer 85

Struktur ger gruppen trygghet 79 Auktoritet, makt och kontroll 81 För vem passar olika gruppmodeller? 83 Sammanfattning 89

5. Att starta en behandlingsgrupp 91 I organisationens hållande famn 91

Organisatoriska förutsättningar 93

Samtal om ramar och regler 97

Vem är lämplig? 102 Vilka bör inte ingå? 103

Att göra ett aktivt val om deltagande 108 Vikten av förberedande samtal 109

Frågeformulär 111

Ramar och regler 96

Gruppdeltagarna 100

Förberedande samtal 105

Planera för utvärdering 110 Sammanfattning 112

6. Att leda en behandlingsgrupp 114 Ledarrollen 114

Ledarfunktionen 115

Samarbetet när man är två ledare 118

Två gruppledare 117

Gr Po_korr 4.indd 6

2014-10-10 12:47

Gruppledarens uppgift 120 Allians till terapeuten 121 Gruppledarens hållning 123 Till vem ska terapeuten rikta sig? 124 Interventioner 125

När ska terapeuten intervenera? 126 Exempel på interventioner 129 När ska terapeuten avstå från att göra något? 131

Sammanfattning 132

7. Gruppens utveckling 133 Gruppens fyra faser 134

1. Inledningsfasen 136 2. Differentieringsfasen 145 3. Interpersonella fasen 157 4. Avslutningsfasen 165

Halvöppna grupper 173 Sammanfattning 179

8. Fokuserad gruppterapi (FGT) 180

Upplevelse av kompetens och självkänsla 181 Riktlinjer och ramar för FGT 183 För vem passar FGT? 185

Exklusionskriterier 186

Gruppfokus 189 Individfokus 189

1. Inledningsfasen 196 2. Interaktionsfasen 198 3. Avslutningsfasen 200

Förberedande samtal 187 Fokus för behandlingen 188 Faser i FGT 196

FGT vid arbetslivsinriktad rehabilitering 201 Sammanfattning 203

9. Grupprocessens betydelse i KBT 204

I gruppen interagerar och utvecklas man tillsammans 204 Teknik och process i samklang 205

En tydlig agenda 206 Hur terapeuten bidrar till verksamma grupprocesser 207

Stadier i en KBT-grupp 209 Gruppen som inlärningsmiljö 212 Sammanfattning 214

Gr Po_korr 4.indd 7

2014-10-10 12:47

10. Psykoedukativa grupper 215 Kunskap, reflektion och utbyte 216 Olika typer av grupper 216 Förberedelser 217 Innehåll, upplägg och struktur 219 Gruppledarens roll 221 Sammanfattning 225

Avslutande ord 227

Att lära sig leda grupper 228

Nätverk för gruppterapi 229

Gruppterapins framtid 229

Bilaga: Information om gruppsykoterapi 231 Referenser 239 Register 249

Gr Po_korr 4.indd 8

2014-10-10 12:47

Om författarna Christer Sandahl, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och professor i samhälls- och beteendevetenskap vid Medical Management Centrum, Karolinska Institutet. Christer har lång erfarenhet som praktiker inom både klinisk psykologi och organisationspsykologi. Tillsammans med sin hustru Patricia Tudor-Sandahl startade han 1985 psykologkonsultföretaget Sandahl Partners. Under de senaste 15 åren har han varit verksam som forskare på heltid och ägnat sig åt gruppens psykologi med tillämpningar inom såväl psykoterapi som i samband med teamutveckling i sjukvård och i universitetsvärlden. Hjördis Nilsson Ahlin, arbetsterapeut, leg. psykoterapeut, gruppsykoterapeut och handledare i psykoterapi. Hjördis har mångårig erfarenhet av behandlingsinriktade grupper av olika slag främst inom psykiatrin och har verkat som handledare och utbildare för team och yrkesgrupper som bedriver gruppverksamhet och gruppsykoterapi. Som arbetslivskonsult har Hjördis arbetat med teamutveckling och inom utvecklingsprogram för ledare inom såväl offentlig förvaltning som privat näringsliv. Numera är hon yrkesverksam som privatpraktiserande psykoterapeut och handledare. Catharina Asklin-Westerdahl, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och konsult. Catharina har mångårig erfarenhet av arbete med enskilda, familjer, grupper, ledningar samt grupp- och förändringsprocesser inom organisationer. Hon har också erfarenheter från socialvård, skola, psykiatri och övrig hälso- och sjukvård samt statliga myndigheter, Svenska kyrkan och företagshälsovård. I hennes privata verksamhet ingår psykoterapi, utbildning och handledning. Mats Björling, fil.kand., leg. psykoterapeut, gruppsykoterapeut och handledare. Mats började sin yrkesbana med socialt arbete med missbrukare i Stockholm. Under ett antal år har han utvecklat och förestått en psykoterapeutisk mottagning för missbruksrelaterade 9

Gr Po_korr 4.indd 9

2014-10-10 12:47

gruppens potential

frågor inom Stockholms stad och varit biträdande utredningsledare för en stor utredning kring missbruk och behandling som Socialstyrelsen genomförde i samarbete med Stockholms stad. Numera är Mats privatpraktiserande psykoterapeut och handledare med missbruk/beroende och kris-/traumabearbetning som specialitet. Anna Malmquist Saracino, socionom, leg. psykoterapeut, gruppsykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi. Anna har varit med och utvecklat gruppbaserad, integrerad relationsbehandling för spädbarn och föräldrar med anknytningssvårigheter inom barnoch ungdomspsykiatrin i Stockholm. För närvarande arbetar hon i ett späd- och småbarnsteam på Mellanvård Sydost. I sin privata praktik arbetar Anna med psykoterapi, handledning och utbildning. Lena Wennlund, socionom, leg. psykoterapeut, handledare och lärare i psykoterapi. Lena arbetar deltid på en psykoterapienhet med gruppinriktning på Beroendecentrum Stockholm, Stockholms läns landsting. Hon arbetar i privat praktik med psykoterapi, handledning och utbildning, chefshandledning och organisationsutveckling. Ett speciellt intresseområde är också stressrelaterad ohälsa med utmattningssymtom eller depression. Ulf Åkerström, leg. psykolog, leg. psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi. Ulf är verksam vid Sandahl Partners och arbetar med utveckling av arbets- och ledningsgrupper samt av chefer och ledare. Han har tidigare arbetat som psykolog inom psykiatri och socialtjänst både som klinisk psykolog och som chef för verksamheter inom missbruk, familjerådgivning och barnoch ungdomspsykiatri. Ulf har även arbetat med forskning inom arbetsmiljöområdet. Ann Örhammar, leg. sjuksköterska, leg. psykoterapeut och handledare i psykoterapi. Ann har tidigare arbetat inom somatisk vård, företagshälsovård och kriminalvård. Under många år var hon verksam inom alla delar av vuxenpsykiatrin i Stockholm och var med om att starta och bygga upp en psykoterapienhet inom psykiatrin. Hon verkar nu inom egen privatpraktik och bedriver psykoterapi såväl individuellt som i grupp och handleder team inom olika behandlingsverksamheter där man utövar gruppsykoterapi. 10

Gr Po_korr 4.indd 10

2014-10-10 12:47

Varför behövs en bok om behandling i grupp?

Många patienter, betydligt fler än idag, skulle kunna bli hjälpta av gruppbehandling, såväl inom primär- och företagshälsovård som inom somatisk vård och psykiatri, liksom en mycket stor andel av klienterna i social omsorg.Terapi i grupp, där gruppens potential tas till vara, är inte något andrahandsalternativ, inte ett näst-bäst-val och inte en ”utspädd” behandling jämfört med andra terapiformer. Vi vet av egen erfarenhet och från forskning att gruppterapi står för sig själv och ger lika bra resultat som individualterapi. Våra positiva erfarenheter står i bjärt kontrast till den nedslående statistik som visar att behandling i grupp av det slag vi beskriver i denna bok endast i mycket liten omfattning används inom professionell behandling och social omsorg. Någon kanske invänder att det ändå finns en hel del grupper där deltagarna under sakkunnig ledning får möta andra med samma problem. Det är bra, men vår erfarenhet är att dessa grupper inte utnyttjar det som är unikt för gruppen, det vill säga utbytet och interaktionen mellan gruppdeltagarna. I stället är fokus till exempel på information om den aktuella sjukdomen eller utbildning i goda livsvanor. Det är inget fel i sig, men gruppens egen potential för läkande tas inte till vara. Psykiatern Clarence Crafoord skrev i en bok om egna erfarenheter av hjärtrehabilitering: ”Att få gå igenom och med kamrater med liknande erfarenheter i en grupp berätta om detta i en djupnande form tänker jag skulle kunna ge så mycket mer än objektiva faktakunskaper som går in genom ena örat och ut genom det andra” (Crafoord, 2004). Med tanke på den omfattande forskning som finns om gruppers terapeutiska effekter är det egendomligt att denna terapi inte används mer i läkande och behandlande syfte. Psykoterapiforskaren Bill Piper skrev för några år sedan en artikel i en ansedd vetenskap11

Gr Po_korr 4.indd 11

2014-10-10 12:47

gruppens potential

lig tidskrift där han ställde frågan om det är begripligt eller bara förvirrande och mystiskt att gruppterapi underutnyttjas i vården (Piper, 2008). Han började med att redovisa forskning från så kallade metaanalyser som inkluderade över hundra studier, varav ungefär en tredjedel var jämförelser mellan individualterapi och gruppterapi. Oavsett hur dessa metaanalyser genomfördes fann man ingen skillnad mellan dem, men betydande effekter av båda modaliteterna gruppterapi och individuell terapi. Den så kallade effektstorleken (ett mått på behandlingens inverkan på symtomlindring) var i några metaanalyser till och med större för gruppterapi än den för individualterapi (t.ex. Mc Roberts m.fl., 1998). Samtliga jämförelser handlade om relativt korta terapier som pågick under tre till sex månader med ett eller två behandlingstillfällen per vecka.

Att gå i gruppbehandling Eftersom en session i gruppterapi vanligtvis är längre än en individualterapitimme (60–90 minuter jämfört med 45–60 minuter), kan man säga att patienten får mer terapitid i grupp, men behöver avsätta mindre av egen tid i individualterapi. Samtidigt får patienten i genomsnitt mindre ”taltid” i gruppen, vilket avspeglar den grundläggande skillnaden mellan behandlingsformerna. Det är just närvaron av de andra gruppdeltagarna och vad de gör och säger som skapar de unika möjligheterna till lärande och förändring. Gruppterapi handlar lika mycket om att lyssna, se andra relatera och själv aktivt delta i icke-verbal interaktion. I fokus står det interpersonella implicita lärandet. Det handlar verkligen inte om att gruppterapi är ett bekvämt sätt att behandla en patient i taget medan de andra observerar och väntar på sin tur. Gruppen har beskrivits som ett socialt mikrokosmos som aktiverar de typiska relationsmönster som är problematiska för individen. Gruppen har också en potential att sätta i gång starka förändringskrafter. Deltagarna kan observera, ge feedback och föreslå förändringsstrategier som kan praktiseras i och utanför gruppen. Man kan lära genom att observera och imitera. För många innebär det en lättnad och avlastning att känna igen sig i andras problem och svårigheter. Och när man inser att man varit till hjälp för någon i gruppen stärks självkänslan. Allt detta är exempel på vad patienter brukar berätta när man frågar dem om vad som varit bra med gruppen. Pa12

Gr Po_korr 4.indd 12

2014-10-10 12:47

varför behövs en bok om behandling i grupp?

tienter som behandlats i grupp är generellt sett mycket nöjda, samtidigt som man kan konstatera att grupp sällan är ett förstahandsval när man söker hjälp. Bill Piper hänvisar till egna erfarenheter och till forskning som visar att patienter förväntar sig, och upplever sig, ha mindre kontroll i grupp eftersom många personer, inte bara två, påverkar händelseutvecklingen. Man måste acceptera att man är en del av en grupp och samtidigt är en individ, det vill säga precis som i livet i stort. Gruppen erbjuder inte samma avskildhet som individualterapi och ibland kan det som händer vara svårt att förstå. Inte sällan är man rädd för att bli tvungen att avslöja saker om sig själv som man vill hålla privat och tanken på att bli överväldigad av kritik kan vara tillräcklig för att avstå. Sådana farhågor måste man tala igenom ordentligt innan gruppen startar. Patienten behöver få information om hur gruppbehandlingen kommer att gå till och vad det innebär, och hjälp att förstå hur de egna problemen ska kunna förändras i samtalen med de andra. Det är sedan en av behandlarens huvuduppgifter att balansera kommunikationen i gruppen på ett sådant sätt att den personliga integriteten inte överskrids på ett destruktivt sätt.

Att leda en gruppbehandling Många behandlare i vården, som inte har egen erfarenhet av terapi i grupp, har samma farhågor som patienterna, vilket säkert påverkar benägenheten att inte rekommendera gruppbehandling. Alla har vi erfarenhet från till exempel skola och arbetsliv, som åskådare eller aktörer, av hur lätt mobbning och trakasserier aktiveras i grupper. Vilka garantier finns att detta inte upprepas i en terapigrupp? En annan vanlig uppfattning är att det är krångligt att bedriva gruppterapi, att patienterna blir tysta, eller ifrågasättande, eller helt enkelt uteblir och slutar. Sådana erfarenheter undergräver givetvis den professionella självkänslan. För att undvika det bygger man upp gruppterapin som undervisning, där man känner sig trygg i en invand struktur och har någorlunda kontroll över processen till priset av det personliga erfarenhetsutbytet och samtalet patienterna emellan. Negativa grupperfarenheter är i stor utsträckning resultat av bristande kunskaper. Man behöver känna sig trygg i rollen som gruppledare, förstå vad som sker i gruppen och veta hur man kan handskas med olika situationer som kan uppstå där. Man behöver 13

Gr Po_korr 4.indd 13

2014-10-10 12:47

gruppens potential

också förstå betydelsen av det organisatoriska sammanhanget och veta att gruppterapin är förankrad hos ledningen och accepterad av övriga kolleger.Vi hoppas att denna bok ska kunna bidra med sådan kunskap så att fler vågar och vill använda gruppen i behandling.Vi menar inte att det är lätt att bedriva gruppbehandling, men samtidigt inte heller svårare än annan behandling. Kunskapen som krävs är bara annorlunda. Genom att öka denna kunskap som gruppledare kan man minska sannolikheten för negativa upplevelser. En del patienter kan också berätta om negativa grupperfarenheter, där antingen ingenting väsentligt har avhandlats eller där man känt sig misshandlad och överkörd. Det finns självklart exempel på gruppterapeuter som inte är lämpliga. Gruppbehandling kan locka till sig behandlare som själva har ett stort behov av bekräftelse och beundran eller ett stort kontrollbehov, båda egenskaper som i forskning visat sig ha negativ inverkan på behandlingen (även i individualterapi). I utbildningssammanhang är man uppmärksam på detta och hjälper dessa personer, framför allt i handledningen, att inse sina begränsningar, att förändra sig och förhålla sig på ett annat sätt i gruppen, eller kanske till och med att ägna sig åt något annat. Det torde emellertid vara ett vanligare problem att gruppledare idag saknar tillräcklig erfarenhet, utbildning och handledning för att bli den tillitsfulla auktoritet som man behöver vara i en grupp.

Att förmedla kunskap om gruppbehandling Idag (2014) finns det ingen grundläggande utbildning i psykoterapeutiska gruppmetoder i Sverige.Vi ser därför ett behov av att förmedla praktisk kunskap som är baserad i forskning och vetenskapligt förankrad teori. Eftersom det saknas svensk litteratur inom detta område fyller boken en kunskapslucka. Vår förhoppning är att den ska vara ett handfast stöd för den som vill starta en grupp med fasta tidsramar. Långa gruppterapier, som pågår i många år, kommer bara att kort beröras i avsnittet om forskning. Det är ett ämne i sig och kräver en fördjupning som finns i redan publicerade böcker, till exempel Den analytiska gruppen: gruppanalys i teori och praktik (Widlund, 1995). Den här boken ger däremot insikter i gruppbehandling i kortare tidsformat. Avsikten är att den ska vara ett redskap som gör arbetet som behandlare stimulerande och mindre betungande – och som kommer att uppskattas av patienterna och hjälpa dem. 14

Gr Po_korr 4.indd 14

2014-10-10 12:47

varför behövs en bok om behandling i grupp?

I texten använder vi både ”gruppbehandling” och ”gruppterapi”, som vi uppfattar som i stort sett synonyma begrepp. Ibland kan det finnas ett behov av att betona att en behandling hör hemma i en relativt väldefinierad psykoterapitradition, som till exempel kognitiv beteendeterapi eller psykodynamisk terapi. Då har vi använt ordet ”gruppterapi”. I den bemärkelsen skulle man kunna säga att ”gruppbehandling” är en överordnad kategori där flera olika metoder och inriktningar ryms, som till exempel psykoedukativa grupper som har sin bas i allmänpsykologi snarare än i en viss psykoterapiinriktning. Vi som skrivit den här boken har arbetat med gruppterapi sedan 1970-talet och är fortfarande verksamma idag med gruppterapi, gruppbehandling och andra former av arbete med grupper av olika slag.1 Vi delar en erfarenhet av gruppbehandling som mycket intressant, stimulerande och tillfredsställande. Tillsammans med kolleger och studenter har vi sett hur deltagarna i en grupp kan växa och utvecklas genom att ge och få stöd av varandra. Vi har alla grundutbildning som psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter, men har under åren blivit alltmer integrativa i vårt arbete och är influerade av systemteoretiskt tänkande liksom av mentaliseringsbaserade och kognitiva modeller. Vi har också handlett och utbildat många med annan terapeutisk inriktning i olika slag av gruppbehandling. Att arbeta med grupper i vården har för oss alla känts meningsfullt och har bidragit till att vi kunnat känna oss nöjda med vårt arbete.Vi har blivit personligt berörda av att se vilken kraft det finns i den inbyggda mänskliga viljan att betyda något för en annan människa, så som det kommer till uttryck i en grupp personer som från början inte kände varandra. Goda grupperfarenheter bidrar inte bara till minskade symtom, utan ger också hopp om ett annat slags liv i stort och ett hopp om att det går att övervinna mänskliga svårigheter genom samtal, utbyte och dialog. Detta är en erfarenhet som är angelägen, menar vi, och vi vill dela med oss av vår kunskap om gruppens potential. Många har frågat oss som skrivit den här boken hur vi kommit på idén att skriva tillsammans som grupp. Omkring två år innan boken nu ges ut bestämde vi oss för att anta utmaningen att samla våra 1 Vi använder omväxlande orden patient/klient/gruppmedlem/gruppdeltagare liksom gruppterapeut/gruppledare för att göra texten lite mer läsvänlig.

Gr Po_korr 4.indd 15

2014-10-10 12:47

gruppens potential

erfarenheter i en bok - utan att ta fram den på traditionellt sätt genom att skriva var sitt kapitel.Vi har arbetat så att någon börjat skriva på ett tema, sedan har någon annan tagit över och fyllt på och en tredje har stuvat om och klippt bort. Så har texterna successivt vuxit fram i olika omgångar. Ibland har vi avsatt några dagar för att arbeta tillsammans. Då har vi gått igenom texten, gett varandra nya impulser och suttit i samma rum med var sin dator och fortsatt att arbeta på det sättet. Sedan har vi kanske avslutat dagen med en god middag. Det har givetvis uppstått spänningar och vi har haft olika idéer, men inga allvarliga konflikter. Och vi fortsätter vårt professionella samarbete som vänner! Vi hoppas och tror att boken blivit mer intressant och användbar genom att vi arbetat på det här sättet. Det hade naturligtvis varit svårare om vi inte redan hade haft en fungerande arbetsgemenskap innan vi påbörjade bokprojektet, då vi under ett antal år utvecklade och utvärderade en metod för behandling av patienter med utmattningssyndrom, fokuserad gruppterapi (FGT) och senare anordnade utbildningar i metoden. Men det har också inneburit en särskild lust och glädje att vara en grupp som skriver om grupp.

Bokens upplägg I bokens första kapitel, Gruppens betydelse, beskrivs det ömsesidiga beroende som finns, på gott och ont, mellan oss människor.Vi påminner om vad gruppen betyder för människors överlevnad inte bara i rent fysisk bemärkelse, utan också socialt, psykologiskt och existentiellt, något som inte är självklart i vår individualistiska tid. I kapitel 2, Vad är egentligen en grupp?, reder vi ut vad en grupp är och hur man kan förstå grupprocesser och gruppdynamik i en mer allmän bemärkelse. I kapitel 3, Gruppen som lärande och läkande miljö, beskriver vi bland annat gruppterapins historia, vad som är verksamt i gruppbehandling och kommunikationens betydelse. Några generella aspekter av gruppterapi, som till exempel fokus i kortare gruppbehandlingar och motstånd mot gruppterapi beskrivs i kapitel 4, Gruppbehandling. Här reder vi också ut vem som passar för olika gruppterapier. Kapitel 5, Att starta en behandlingsgrupp, handlar om vad man behöver tänka på när man ska starta en grupp och i kapitel 6, Att leda 16

Gr Po_korr 4.indd 16

2014-10-10 12:47

varför behövs en bok om behandling i grupp?

en behandlingsgrupp, beskriver vi de särskilda utmaningar som det innebär att leda en behandlingsgrupp. I grupper där deltagarna börjar samtidigt och avslutar gemensamt utvecklas processen på ett relativt förutsägbart sätt. Som gruppledare behöver man känna till vad som är att vänta och hur man ska förhålla sig i de olika faserna. Detta beskrivs ingående i kapitel 7, Gruppens utveckling. Ofta kan det vara praktiskt att ha så kallade halvöppna grupper, vilket innebär att de kan pågå under lång tid. De enskilda deltagarna stannar kortare perioder, men gruppen avslutar inte samtidigt, utan nya tas in i gruppen då några har slutat. Den sortens gruppterapi har en process som i vissa avseenden skiljer sig från slutna grupper. Kapitel 8–10, Fokuserad gruppterapi (FGT), Grupprocessens betydelse i KBT och Psykoedukativa grupper, beskriver några olika metoder för gruppbehandling.Vi har valt att inte närmare gå in på psykodrama trots metodens stora betydelse för gruppterapins utveckling och dess viktiga roll i psykoterapeutiska sammanhang, inte minst internationellt och särskilt i Sydamerika. Utöver samtalet bygger psykodrama på att man enligt en sofistikerad metod dramatiserar gruppdeltagarnas berättelser. Denna aktionsinriktade metod kräver en längre teoretisk och praktisk beskrivning för att göras rättvisa.Vi har därför begränsat oss till metoder som huvudsakligen bygger på det verbala samtalet. Boken avslutas med en reflektion över det faktum att det, när boken skrivs, saknas gruppterapiutbildning i Sverige. Oftast ingår inte heller några element över huvud taget om gruppterapi i till exempel psykolog- eller socionomutbildningar, där man kunde tänka sig att det skulle vara mycket relevant.Vi skiljer oss här från alla våra nordiska grannländer och även mot de flesta övriga länder i världen. Detta är verkligen ett egendomligt faktum och vår förhoppning är naturligtvis att det ska ske en snar förändring av detta sakernas tillstånd. Kanske kan denna bok bidra?

Gr Po_korr 4.indd 17

2014-10-10 12:47

Gr Po_korr 4.indd 18

2014-10-10 12:47

1. Gruppens betydelse människan är en social varelse som alltid har levt tillsammans med andra i grupper. Gruppen har varit ett ställe för att söka skydd och gemenskap, för att lösa gemensamma uppgifter och dryfta gemensamma angelägenheter. Idag lever vi också våra liv i grupper: i familjen, förskolan, skolan, fritidsverksamhet, kamratgruppen och på arbetsplatsen. Många grupper väljer vi inte själva, utan de är sammansatta av andra eller har uppstått på grund av rådande omständigheter. Det finns människor som föredrar ensamhet, men utpräglade solitärer är ovanliga och det vanliga är att uppleva ett behov av och en önskan om att tillhöra olika grupper. De flesta av oss ägnar mycket möda och energi åt att manövrera i gruppens komplexa, och ibland konfliktfyllda, tillvaro, för att hitta vår plats och tillhörighet.Vilka vi är definieras i stor utsträckning av vilka grupper vi tillhör, och våra sociala sammanhang skapar mening och en upplevelse av delaktighet. Människan skiljer sig från andra djur genom sin förmåga att förändra och omforma förutsättningarna som ges i naturen. Med språket, fantasin och förmågan att mentalt förflytta sig tidsmässigt kan människan gå utöver sig själv, skapa nya former för överlevnad och förändra villkoren för sin plats i världen.Vi kan också föreställa oss en alternativ verklighet och vi kan i vårt medvetande upplevelsemässigt vara både i det förflutna och i framtiden. Hunden som ligger och vilar framför brasan är förmodligen bara närvarande i nuet, medan husse kanske i sitt medvetande befinner sig i en katastroffantasi om hur han stammar och tappar orden på morgondagens viktiga möte på jobbet. Eller kanske han återupplever ett varmt och innerligt barndomsminne. 19

Gr Po_korr 4.indd 19

2014-10-10 12:47

gruppens potential

Vi människor är också relaterande och meningssökande varelser. Vi strävar efter att se en mening med vår tillvaro för att kunna förstå och hantera oss själva och andra, våra erfarenheter, relationer och större sammanhang. Vi skapar mening i vår relation till andra. Vår förmåga att hantera våra relationer avgör hur vi under vår identitetsutveckling och hela livet igenom kan tillgodose våra djupaste behov av närhet till andra och av autonomi.

Människoflocken på savannen Ur ett evolutionärt perspektiv är människan ett flockdjur anpassat för ett jägar- och samlarliv på den afrikanska savannen. Det är sammanhållning och samarbete som gjort människans överlevnad möjlig och vi är därför konstruerade för att bry oss om varandra i vår grupp eller vår flock. Människan kan därför sägas vara i grunden altruistisk (Berg, 2005, 2011). När den tidiga människoarten homo erectus, den upprättgående människan, klev ner från livet i trädkronorna och ställde sig upp på två ben innebar det stora förändringar i livsvillkoren inte minst för ungarna. De kunde inte längre finna skydd från rovdjur uppe hos flocken i trädkronorna. De behövde därför i ännu högre grad hålla sig nära sina större, starkare och klokare artfränder som lyfte upp, skyddade, vårdade och närde dem. För att få föräldrar att axla ett ansvar med kontinuitet över tid behövde barnet inom ramen för anknytningssystemet utveckla och rikta anknytningsbeteenden som lockade den vuxna att ställa sig till förfogande för barnets behov och binda sig känslomässigt till avkomman. Det handlar om beteenden hos barnet som att le, skrika, gråta, söka ögonkontakt, sträcka sig mot och klänga sig fast. Hos föräldern motsvaras anknytningsbeteenden av så kallade bindningsbeteenden inom ramen för omvårdnadssystemet, som till exempel att anpassa tempo, bära och hålla barnet nära, vagga det, variera röstläget och förtydliga ansiktsmimiken. Det innebär att sätta sina egna krav åt sidan och vara lyhörd för barnets behov av näring, beskydd och socialt samspel. (Bowlby, 1999/1969; Broberg m.fl., 2008; Havnesköld & Risholm Mothander, 2009). I vår biologi utgörs kittet i den mellanmänskliga väven bland annat av hormonet oxytocin. Det är ett hormon som mest är känt för att främja amning, men som också utsöndras när människor berör 20

Gr Po_korr 4.indd 20

2014-10-10 12:47

gruppens betydelse

varandra, rör sig, sover, samtalar och äter tillsammans med goda vänner. Hormonet sätter i gång människors ”lugn och ro-system” och ger en känsla av välbefinnande. Man kan därför säga att människan utvecklat ett beroende av social gemenskap som återspeglas i vår kroppsliga konstitution. Förmågan att känna oss in i våra medmänniskors känslotillstånd har en fysisk grund i hjärnans spegelneuroner (Uvnäs-Moberg, 2009). Ett exempel på sådan inlevelse som många kan känna igen sig i är att vi i samma ögonblick som vi ser en person falla och slå sig kan känna en stöt gå igenom kroppen. Den moderna människan tillbringar mycket av sitt gruppliv i samtal med andra. Vi talar med varandra på middagar, arbetsplatser och i andra sammanhang, och språket är vårt främsta verktyg för att bygga närhet, likhet och gemenskap. Innan människans språk utvecklats var icke-verbal kommunikation som rytmisk sång och rörelse sättet att söka och uttrycka gemenskap. Genom att dansa, sjunga och leka tillsammans stärktes våra förfäders känsla av tillhörighet. Även om språket och talet idag dominerar som uttrycksform kan många uppleva en djup och ursprunglig känsla av gemenskap genom att dansa eller sjunga i grupp (Berg, 2011; Norling Bergdahl, 2007). Många av våra vanligaste fritidsaktiviteter, som att sjunga i kör, gympa, utöva yoga, dansa eller spela fotboll, kan ses som nutida icke-verbala samspelsformer i grupp. Ensam är inte stark

Vilken koppling finns då mellan människans nomadliv på den afrikanska kontinenten och kommunikation och relationsutveckling i behandling i grupp idag? Både vår kliniska erfarenhet och forskning på effekter av gruppterapi pekar på att gruppdeltagare är överens om att det varit av avgörande betydelse för dem att uppleva att de inte är ensamma, att andra har liknande problem, tankar och känslor. Det mildrar tyngden av skam och skuld, tankar på att det är något fel på dem, och rädslan över att vara ett hopplöst fall. Det väcker hopp om att det finns en möjlighet till att må bättre och utveckla tillfredsställande relationer med andra. Att känna igen sig i andra speglar ett djupt mänskligt behov och stämmer överens med de evolutionära imperativen för artens fortlevnad. Utifrån vår historiska tillbakablick kan vi sammanfatta de grundläggande förutsättningarna för att överleva och utvecklas till en människa bland människor: 21

Gr Po_korr 4.indd 21

2014-10-10 12:47

gruppens potential

Undvik ensamhet, håll samman med andra, dansa och sjung, samarbeta, känn dig in i andras känslor, spegla och reflektera!

Det kan tyckas lite gåtfullt att det finns ett ordspråk som: ”Ensam är stark.” För våra förfäder var det livsfarligt att bli lämnad ensam. Även idag är ensamhet ett tillstånd som kan leda till psykisk och fysisk ohälsa och till och med vara livshotande. Att själv söka avskildhet för att vila och vara ifred är en sak. Att bli övergiven och avvisad, att känna sig utanför och ensam är något helt annat. Det väcker intensiva känslor av skam och ångest som är starka varningssignaler från vår innersta kärna på en primär, biologisk nivå.

Familjen – vår första grupp Den första gruppen för de flesta människor är familjen. Familjen är en grupp som vi inte väljer; den föds vi in i. Hur vi tas om hand, med vilken lyhördhet vi blir sedda och lyssnade till och hur vi får våra känslor reglerade, blir avgörande för vår framtida fysiska och psykiska hälsa. De roller och interaktionsmönster som präglar vår ursprungsfamilj bär vi med oss som en utgångspunkt för hur vi tolkar och förstår relationer i vårt fortsatta liv utanför familjen. Gruppanalytikern Siegfried Heinrich Foulkes, som flydde från Tyskland och var verksam i England under och efter andra världskriget, parafraserade och utvecklade sin samtida brittiska kollegas, barnläkaren och psykoterapeuten Donad W. Winnicotts, välkända devis: ”There is no such thing as an infant.” (Det finns inget sådant som ett spädbarn.) Foulkes skrev: ”Ingen människa kan tänkas utan en annan människa lika lite som ett spädbarn kan tänkas utan moderlig omvårdnad. Individen, som psyke, uppstår genom andra och utvecklas och existerar genom andra” (citerat i Widlund, 1995, s. 31). De samtida inflytelserika teoretikerna Ronald Fairbairn, D.W. Winnicott, S.H. Foulkes och den brittiske barnpsykiatern och psykoanalytikern John Bowlby hade det gemensamt att de, mot det då förhärskande enpersonsperspektivet, lyfte fram omgivningen, familjen, gruppen och det relationella perspektivet som motiv och drivkraft för människans psykologiska utveckling. Efter andra världskrigets slut blev Bowlby chef för barnavdelningen vid det kända Tavistockinstitutet i London som han genast döpte om till ”Enheten för barn och föräldrar”, en tydlig förskjutning mot ett relations- och familjeperspektiv. Bowlby utvecklade 22

Gr Po_korr 4.indd 22

2014-10-10 12:47

gruppens betydelse

under 1950- och 60-talen anknytningsteorin som lade grunden för en självklar koppling mellan människans biologiska och psykologiska utveckling (Bowlby 1999/1969, 1988). Bowlby blev starkt kritiserad av det samtida psykoanalytiska etablissemanget för sin insikt om nödvändigheten av ett tvärvetenskapligt synsätt, där barnets biologiska och psykologiska behov självklart hänger samman. Idag kan det vara svårt att förstå det kontroversiella i hans tankar, men då var det tillräckligt för att han skulle uteslutas ur den brittiska psykoanalytiska föreningen (Broberg m.fl., 2006). I utvecklingspsykologin har enpersonspsykologin under de tre sista decennierna successivt tonats ner och fått ge vika för en intersubjektiv tvåpersonspsykologi. Man kan konstatera att gruppsykoterapeuten Foulkes var radikal och före sin tid när han hävdade att det inte finns något sådant som en individ. Det är nog fortfarande en kontroversiell idé i vår individualistiska kultur, men i modern psykologi lyfts det relationella perspektivet ändå fram, vilket avspeglas i boktitlar som Vi är våra relationer och Själv och tillsammans (Wennerberg, 2010, 2013). I denna tradition som bygger på anknytningspsykologi beskrivs hur individen genom hela livet mejslar ut sitt själv gentemot de grupper och sammanhang som den ingår i.

Anknytningens betydelse I anknytningsteorin tänker man sig att det finns olika nedärvda relationella behovssystem som har överlevnadsvärde och som har olika funktioner. För barns trygghet och anknytning och för nyfiket utforskande och differentiering finns anknytningssystemet (theory of attachment); för föräldrars känslomässiga bindning till avkomman finns omvårdnadssystemet (theory of bonding). Utifrån summan av barnets relationserfarenheter med de primära anknytningspersonerna utvecklar barnet inre arbetsmodeller av sig själv och andra. Modellen återspeglar faktiska erfarenheter, inte inre fantasier. Dessa inre representationer, scheman, ligger sedan till grund för hur personen relaterar till andra livet igenom. Daniel Stern (2006) beskrev detta som inre representationer av att vara tillsammans med den andre som har generaliserats eller lite enklare uttryckt sätt att vara med den andre (ways of being with the other). Vid terapi i grupp har gruppdeltagarna med sig dessa inre arbetsmodeller och scheman in i gruppinteraktionen. 23

Gr Po_korr 4.indd 23

2014-10-10 12:47

gruppens potential

Anknytningen organiserar inte alla barnets samspelskontakter utan bidrar tillsammans med andra typer av relationer som barnet utvecklar, såsom kamrat-, lärande- och sällskapsrelationer (theory of companionship) till barnets totala socioemotionella mognad. Spädbarnets förmåga till olika interaktioner utvecklas parallellt med varandra och ser olika ut, har olika kvalitet och fyller olika funktioner (Malmquist Saracino, 2011; Selby & Bradley, 2003;Trevarthen, 2003, 2006). Det är viktigt att poängtera att anknytningen till de primära vårdnadshavarna är fundamental, men att anknytningsrelationer inte existerar i sig själva i ett vakuum, utan från allra första början är en del av en större social kontext. ”It takes a village to raise a child” är ett engelskt talesätt som beskriver barnet och familjen som en del av det omkringliggande samhället. I Sverige använde den legendariske barnpsykiatern Skå-Gustav Jonsson detta talesätt när han beskrev behandlingsidéerna bakom behandlingshemmet Barnbyn Skå. Hans tanke var att skapa en social miljö, ett samhälle, som kunde kompensera för de ofta känslomässigt torftiga miljöer som barnen som bodde på Barnbyn kom ifrån. I takt med att de vetenskapliga grunderna för anknytningsteorin har undergått en intensiv expansion har den kliniska användningen av teorin ökat. Forskning kring bland annat vuxnas anknytning i ett transgenerationellt perspektiv har visat på att oförmåga att reglera svåra affekttillstånd förs vidare från generation till generation (Fonagy m.fl., 1991, 2004; Fraiberg m.fl., 1975; van Ijzendoorn, 1995, 1999; Main & Hesse, 1990, 2005; Stern, 1985, 1995). Denna forskning har varit viktig även för att utveckla behandlingsmetoder i gruppformatet för barn, ungdomar och föräldrar, som till exempel spädbarnsgrupp, småbarnsgrupp, grupp för barn som bevittnat våld och grupp för barn med psykiskt sjuka föräldrar. Forskning visar att anknytningsmönster är stabila över tid, men den visar även att mal adaptiva och destruktiva relationsmönster går att bryta och förändras: genom livet självt, i samvaro med andra och i behandling och psykoterapi av olika slag. Forskning har också kunnat belägga och visa på samband mellan trygg anknytning och mentaliseringsförmåga, det vill säga förmågan att reflektera över känslor, tankar och intentioner, att förstå och sätta sig in i andras perspektiv (Allen m.fl., 2008; Broberg m.fl., 2006; Fonagy m.fl., 1991; 2004; Lyons Ruth, 2008; Rydén & Wall24

Gr Po_korr 4.indd 24

2014-10-10 12:47

gruppens betydelse

roth, 2008). Denna förmåga är i normala fall fullt utvecklad vid cirka fyra års ålder.Trygghet i anknytningsrelationerna ger goda förutsättningar för intersubjektivt lärande, medan otrygghet och trauma inom ramen för den tidiga anknytningsrelationen undergräver mentaliseringsförmågans utveckling. Människans försök att tolka och förstå beteenden hos sig själv och andra utifrån inre mentala tillstånd speglar hennes ständiga strävan att förstå sina egna och and ras tankar, känslor och beteenden och är en pågående process i överlevnadens tjänst. Såväl anknytningsbeteende och bindningsbeteende som affekter och emotioner är kultur- och hierarkineutrala, vilket innebär att nyfödda barn över hela världen riktar likadana beteenden mot sina omsorgspersoner och har samma uppsättning känslor. Samma sak gäller omsorgspersonernas bindningsbeteende. Spädbarnet möter världens ljus med en inneboende förmåga att från början relatera flexibelt till flera. Även om det vanligtvis är mamma, pappa och kanske syskon som blir de första anknytningspersonerna, så behöver barnet redan under sitt första levnadsår en allt större krets av människor (som t.ex. lekkamrater, släktingar, förskolepersonal och lärare) i alla åldrar att samspela med.

Social inlärning Människor i alla åldrar lär sig genom att imitera och observera varandra livet igenom. Under senare hälften av 1900-talet började Albert Bandura, professor i psykologi och samhällsvetenskap, utveckla en socialpsykologisk inlärningsteori som han även kallat imitationsinlärning, observationsinlärning och modellinlärning. Han menade att lärandet sker genom modellinlärning i ömsesidigt samspel och påverkan mellan person, beteende och omvärld (Bandura, 1977). Ett vardagsexempel är att barn inte gör som föräldrar säger utan som de gör. De observerar och tittar på hur föräldrar (och andra människor) använder bruksföremål och redskap, men också hur de kommunicerar, hanterar svåra situationer, förhandlar och löser konflikter med andra människor. Imitationens betydelse för mänskligt lärande har även betonats inom den moderna utvecklingspsykologin. Beteendet imitation började under 1990-talet ses som ett fundamentalt sätt att kommunicera. Denna förmåga hos spädbarn anses nu ligga till grund för senare verbalt utbyte och kamratlek mellan äldre barn 25

Gr Po_korr 4.indd 25

2014-10-10 12:47

gruppens potential

(Bråten, 1998; Fiamenghi, 1997; Trevarthen m.fl., 1999; DelafieldButt & Trevarthen, 2013). Redan på 1930-talet, innan anknytningsteorin utvecklades, fanns det ett internationellt forskningsfält kring hur spädbarn interagerar med varandra, infant peer interaction (Bridges, 1932; Parten, 1932). Idag finns en omfattande litteratur som visar på vad spädbarn kan och har lust att göra tillsammans med jämnåriga kamrater och på deras tidiga icke-verbala förmåga att utveckla meningsskapande sammanhang utan vuxna närvarande. I barnets kontinuerliga socialisationsprocess in i det samhälle där det ska leva och verka tillsammans med sina medmänniskor ingår barnet i ökad utsträckning i stora delar av sin vardag i både formella och informella grupper av jämnåriga. I en doktorsavhandling (2004) och senare i sin bok med samma titel, Kamratsamspel på småbarnsavdelningar (2005), studerade psykologen Elin Michélsen vad små barn (1–2 år) egentligen gör när de leker fritt i grupp. Hon såg att de positiva situationerna dominerar över de negativa, konfliktfyllda och att de känslor barnen oftast visar i sin samvaro med jämnåriga är intresse, iver och nyfikenhet. De ger prov på allra flest glädjeuttryck när de ägnar sig åt gemensamma kroppslekar med stora rörelser. Detta under förutsättning att barngruppen inte är för stor och att vuxenledningen är närvarande och lyhörd. Michélsen har utifrån sina iakttagelser av barns samspel myntat begreppet känsla av själv som kamrat (Michélsen, 2005). All inlärning av i kulturen nödvändiga och användbara förmågor involverar kommunikation med andra människor i alla åldrar. Vi kan lära oss nya färdigheter, och att hantera olika situationer som uppstår, i kamratskap med andra som inte behöver vara våra anknytningspersoner. Det är även i dessa processer som människobarnet och sedan den växande människan utvecklar känslor av stolthet eller av skam. Stolthet över att kunna, över att veta och anses som kapabel eller skam över att inte vara betrodd, anses som okunnig, oskicklig och ignorant. Parallellt med familjen är det särskilt i grupper av jämnåriga som självbilden och självkänslan bekräftas eller undergrävs.

Gr Po_korr 4.indd 26

2014-10-10 12:47

gruppens betydelse

Gruppen ger relationserfarenheter Gruppen med sin mångfald av relationserfarenheter är tidigt av livsavgörande betydelse. När livet har kommit på avvägar eller krisar erbjuder därför behandling och psykoterapi i grupp en chans med läkande möjligheter som alltså liknar våra uppväxtvillkor. I behandlings- och terapigrupper reaktiveras anknytningsmönster liksom de inre arbetsmodellerna och invanda anknytningsbeteenden. Det innebär ett gyllene tillfälle att utveckla nya erfarenheter av att vara i relation med andra och prova mer fruktbara förhållningssätt. För att detta ska kunna ske behöver gruppen utgöra ett tillräckligt tryggt socialt sammanhang för gruppens deltagare. Människan är en relationell varelse och pendlar mellan närmande- och självständighetssträvanden i sin samvaro med andra. Närhet och autonomi utgör två existentiella kraftfält och grundläggande behov. Att navigera i detta kraftfält och att hitta en balans som innebär både självständighet och förmåga till berikande relationer är en ständig utmaning i den mänskliga tillvaron. Sammanfattning Vi har i detta kapitel beskrivit gruppens fundamentala betydelse för människan. Människan är till sitt väsen en gruppvarelse och behöver grupper för att överleva och utvecklas. I grupper skapar vi vår identitet och vi får stöd, tröst och uppmuntran men blir också utmanade och ifrågasatta. Vi ska nu gå vidare med att ställa oss frågan vad en grupp är och vad som konstituerar fenomenet grupp.

Gr Po_korr 4.indd 27

2014-10-10 12:47

Gruppens potential är skriven för alla som vill leda en gruppbehandling, till exempel inom primär- och företagshälsovård, somatisk vård, psykiatri, social omsorg och ideella organisationer.

Gruppens potential

Sandahl m.fl.

Författarna har mångårig erfarenhet av att leda och handleda gruppbehandlingar:

Christer Sandahl Hjördis Nilsson Ahlin Catharina Asklin-Westerdahl Mats Björling Anna Malmquist Saracino Lena Wennlund Ulf Åkerström Ann Örhammar

Gruppens potential

Att leda och utveckla gruppbehandling

ISBN 978-91-27-13615-1

9 789127 136151

Gruppens potential.indd 1

2014-10-14 15:12