saliven missade hans häst och föll på de torra stenarna intill vägen. ”Det där var för att få dina rosor att växa, din skit. Du kan bättre.” ”Svårare för varje dag”, muttrade han. ”Smycket jag köpte klär dig otroligt bra.” Hon höll upp högerhanden för att beundra det, en ring med en rubin stor som en mandel, som fångade upp solens första skimmer och glittrade som ett öppet sår. ”Jag har fått sämre presenter.” ”Det passar ditt eldfängda temperament.” Hon fnös. ”Och mitt blodiga rykte.” ”Skit i ditt rykte! Det är bara fårskallar som babblar om det! Du är en dröm. En uppenbarelse. Du ser ut som …” Han knäppte med fingrarna. ”Som krigsgudinnan själv!” ”Gudinna, minsann?” ”Krigsgudinna. Tycker du om det?” ”Det får duga. Är du hälften så bra på att slicka hertig Orsos röv kanske vi rentav kan få en bonus.” Benna snörpte på munnen mot henne. ”Ingenting är bättre på morgnarna än att få munnen full av hans excellens yppiga, runda skinkor. De smakar … makt.” Hovar krasade på den dammiga vägen, sadlar knarrade och remtyg klirrade. Vägen svängde tvärt, och en gång till. Resten av världen sjönk bort under dem. I öster vattnades himlen ur från röd till slakt rosa. Floden kom sakteliga inom synhåll, vindlande genom höst skogen i botten av den branta dalen. Glittrande som en armé på marsch rann den snabb och skoningslös mot havet. Mot Talins. ”Jag väntar”, sade han. ”På vad då?” ”Min andel av komplimangerna, förstås.” ”Om du blir ännu mer uppblåst kommer du för fan att spricka.” Hon drog upp sidenmanschetterna. ”Och jag vill inte att dina inälvor ska skvätta på min nya skjorta.” ”Träffad!” Benna satte ena handen över bröstet. ”Precis här! Är det så här du lönar mig för mina år av hängiven tjänst, din hjärtlösa satmara?” ”Hur vågar du påstå att du är hängiven mig, din bondtölp? Du är som en fästing som är hängiven en tiger!” 8
Abercrombie En god fiende 1.indd 8
2012-06-15 14.48