I raketfart med änglapappan
I raketfart med änglapappan Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Cecilia Rojek © Illustratör: Katarina Vintrafors © Illustration sid 168: Älva Uggla Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2017 ISBN: 978-91-7577-577-7
Till Sebastian
Kapitel 1 Änglapappan 9 Kapitel 2
Är det okej att vara arg?
18
Kapitel 3 Rymdraketen 26 Kapitel 4
Raketfartsgodis och stjärnstoffgotter
33
Kapitel 5 Mjukglasskranen 41 Kapitel 6
Blod från en jätte
48
Kapitel 7 Flodens monster 53 Kapitel 8 Jagade 59 Kapitel 9
Havets ödlor anfaller
67
Kapitel 10 Skuggan 74 Kapitel 11 Turbosandaler 80 Kapitel 12 Vargvulkanen 87 Kapitel 13 Galaktisk flaskpost 99 Kapitel 14
Rysligheter i raketkällaren
110
Kapitel 15
Jättepotatisar och upp- och nerträd
119
Kapitel 16
Vilse i kvicksanden
126
Kapitel 17 Hajtanden 133 Kapitel 18
Bakom vattenfallet
141
Kapitel 19 Kannibalödlor 148 Kapitel 20
Varför måste man dö?
157
Kapitel 21
Den eldsprutande draken
165
Kapitel 22
Ensamma i rymdraketen
172
Kapitel 23
Den skimrande fjädern
176
Kapitel 1
Änglapappan Dörren till storasyster Nellies rum står på glänt. Morris smyger fram på tå och kikar in. Mitt på golvet i kvällsdunklet står Nellie och det riktigt blixtrar av ilska om henne. Till och med håret ser argt ut, tycker Morris. Det står ut åt alla håll och är fullt av tovor. ”Skitpappa”, säger hon surt och håller upp ett foto. Morris känner genast igen det. Det är från i somras. Med honom, Nellie och pappa på. Där de vinkar från bryggan och visar upp gäddan. Morris favoritbild. Nellie är snart nio. Själv har han precis fyllt
9
sju. De brukade leka och ha jättekul tillsammans. Men Nellie är mest arg nuförtiden. ”Man går inte bara och dör. Då är man en skitpappa!” hör Morris Nellie säga och så ser han hur hon kramar ihop bilden och slänger iväg den. Det hopknycklade fotot far i en båge över rummet och rullar in under skrivbordet. Bakom lådan med lego landar det. Morris andas häftigt. Nu är ju fotot förstört! Nellie sparkar till några legobitar. Med små smällar slår de in i garderobsdörren. Sedan säger hon en hel radda fula ord. Några av dem har Morris aldrig hört tidigare. De andra skulle han aldrig våga säga högt. Det är spännande och han glömmer fotot för en stund. Han vill höra mer, men Nellies röst tystnar. I stället hör han mamma ute från köket. Hon pratar i telefon. ”Vi tar en dag i taget …”, säger hon. Hennes 10
röst låter trött och ledsen. ”Ja, nu har vi en änglapappa …”, fortsätter mamma. Morris får en klump i halsen. Han vill inte höra mer. Han vill ha riktiga pappa tillbaka. Inte någon änglapappa. Förresten finns det inga änglapappor. Han rusar in till sitt rum och sparkar igen dörren. Tårarna bränner bakom ögonlocken och det känns ledsamt och sorgligt i magen. Då hör han någon viska: ”Ta på dig Spindelmannen-dräkten. Då får du superkrafter!” Morris svänger runt. Men det är ingen där. Han hör viskningen igen. ”Spindelmannen-dräkten, Morris. Ta på dig den!” Nu hör Morris att det är pappas röst. Den låter nästan som när pappa levde, fast lägre och mer inne i Morris huvud. Pappa sa så när han levde och Morris var ledsen. ”Ta på 11
dig Spindelmannen-dräkten”, och så drog han handen genom Morris hår. Morris river av sig pyjamasen och tar på sig den rödblå dräkten. Den har blivit tajt och är nästan för liten. Den spänner över magen och är kort i ärmarna. Men det gör inget. Morris känner redan superkrafterna i kroppen. Han kryper ner i sängen, men där i värmen kommer längtan efter pappa tillbaka. Det svider till i magen. Hjärtat känns svart och hårt och kudden blir fuktig av tårar. Men superkrafterna tar snart över. Efter en kvart sover Morris. Morris vaknar av att sängen skakar. Fönsterrutorna skallrar och ett muller tränger in från gatan. Han stirrar ut i mörkret och känner hur hjärtat hoppar runt i bröstkorgen. Morris kastar av sig täcket, kryper in bakom rullgardinen med fotbollar på och tittar ut genom fönstret.
12
Mitt på Körsbärsgatan, utanför deras hus, står en jättestor orange rymdraket. ”Äsch, jag sover …”, viskar han och provar att blunda. Men när han öppnar ögonen igen står rymdraketen kvar. Morris vill springa in och väcka Nellie och mamma, men han är som fastfrusen där framför fönstret. En lucka mitt på rymdraketen öppnas och med ett väsande ljud fälls en trappa ut. Och där står pappa. Morris ser att det är samma pappa som den vanliga pappan, men nu har pappa safarikläder på sig och han har vingar. Jättestora, vitskimrande vingar som han viftar med. Och han är full av glitter, som om hela pappa har rullat runt i silverströ. ”Änglapappa”, viskar Morris och trycker näsan mot den kalla glasrutan. Han tänker på det mamma sa i telefonen
13
om att de nu har en änglapappa. Hon hade rätt. Mamma har nästan alltid rätt. ”Åh, änglapappa”, viskar han igen, och trots att det glipar mellan Spindelmannen-tröjan och Spindelmannen-brallorna blir han varm i magen. Han vinkar ivrigt till änglapappan. Änglapappan vinkar tillbaka och viftar med sina skimrande vingar. I nästa ögonblick står änglapappan i Morris rum. ”Vänta här nu!” säger Morris. ”Kan du flyga och gå igenom väggar och sådana trick?” Änglapappan skrattar. ”Jo, jag kan lite sådant nuförtiden”, svarar han och sträcker ut armarna mot Morris. ”Kom, min älskade unge!” Morris tar ett skutt från sängen rätt in i änglapappans stora famn. ”Jag visste att du skulle komma tillbaka!” säger han och känner änglapappans mjuka armar om sig. 14
Morris kan inte låta bli att gråta. Han borde vara glad nu, tänker han. Men det känns skönt att gråta. Änglapappan kramar honom länge och låter tårarna rinna. Efter en lång stund släpper Morris taget. Han ser ner på sin dräkt och fnissar till. Han är alldeles glittrig från änglapappans glitter. Han fnissar igen och ser in i änglapappans ögon. De ser annorlunda ut, liksom fulla av gnistrande stjärnor. Som en stjärnhimmel. Änglapappan pekar mot dörren och tar Morris hand. Han viskar att de ska smyga in till Nellie och att de måste vara jättetysta. ”Tysta som indianer, för vi får inte väcka mamma”, viskar han. Morris nickar och stryker bort luggen från ansiktet. Sedan samlar han kvickt ihop det bruna håret i en liten knut bak i nacken. Det pirrar till av spänning i magen när änglapappan trycker ner handtaget och skjuter upp dörren. 15
Det är tyst och mörkt i hallen. På tå tassar de in till Nellie. Morris tycker att det känns som om de är på ett hemligt uppdrag. Spindelmannen-dräkten passar perfekt. Nellie sover i ett svagt grönt ljus från dinosaurielampan på sängbordet. ”Åh min fina flicka”, viskar änglapappan. Han pussar Nellie på kinden. Sedan stryker han hennes arm, som hänger över sängkanten. Morris sätter sig bredvid änglapappan. Han sträcker fram handen och stryker Nellies arm han också. Nellie vaknar och sätter sig upp. Hon gnuggar sig i ögonen och gäspar. Förvirrat tittar hon sedan först på änglapappan och sedan på Morris, och så på änglapappan igen. Nellie ser först ganska glad ut, tycker Morris. Men sedan händer det något. Nellies underläpp darrar till och hon börjar vråla. 16
”Skitpappa, dumma pappa”, skriker hon. ”Du är en skitpappa som bara går och dör.” Och så slår hon änglapappan allt vad hon kan med knytnävarna.
17
Mitt i natten landar änglapappan en rymdraket på Morris gata. Han pekar på en gammaldags karta och berättar att han ska ta med Morris och hans syskon på en resa till "jordens mest spännande platser". Följ med på ett hisnande raket- och djungeläventyr, där du möter monstret med de röda ögonen, de förtrollade ödlorna och Hector med turbosandalerna. Samtidigt lär du dig vad apbrödsträd är, varför havsleguaner nyser och hur kameleonten ändrar färg. "Änglapappan är inte bara charmig, lärorik och spännande, utan fångar också pricksäkert in barnens sätt att se på världen." Mikael Rosengren, barnboksförfattare ISBN 978-91-7577-577-7
www.idusforlag.se
9 789175 775777