9789113024981

Innehåll Inledning denna bok några ord och begrepp

9 11 12

Del I – Ett pussel iup, en språngbräda för utveckling – några ställningstaganden traditioner och innovationer ett pussel – ett sociokulturellt ­ sammanhang åtta pusselbitar

15 15 16 18 19

1. Coachaktivitet

20

2. Tango på tre-aktivitet

26

3. Lärarlagsaktivitet

28

4. Röda tråden-aktivitet

31

5. Lärandeaktiviteter

34

6. Elevens reflekterande aktivitet

39

7. Den engagerade förälderns aktivitet

41

8. Beredskap för förändring

43

att kvalitetsgranska iup – en enkät

081601Bland mentorer.ORIG.indd 5

46

08-05-15 10.10.12

Del II – IUP – fem infallsvinklar den rätta sortens vetgirighet – om elevens förberedelser inför iup

55 55

Att lyssna inåt

55

Andra människor

57

Att få

58

Att ha tillgång och att vara tillgänglig

59

Att ge är att få

60

Att öva sig i att bidra med något inför IUP-samtal

62

Fiffiga läxor

62

det inre samtalet för mig själv – om elevens förberedelser inför iup

65

Steg 1 – Råmaterialet

68

Steg 2 – Mummel

69

Steg 3 – Tysta samtal = att tänka

70

Steg 4 – Läsa och skriva

72

inbjudan till utvecklingszon – om mentorns förberedelser inför iup 74 Vad är en utvecklingszon?

74

Kunskapsmål

77

Formativ bedömning

78

De fyra F:en

79

Att bjuda in till en utvecklingszon

80

Samtalet – ett samarbete om utveckling

85

Fördubblad glädje

85

Ett rum för samarbete

86

Att uppmärksamma elevens bidrag

87

Att tänka tillsammans

89

träningsläger för lärande

081601Bland mentorer.ORIG.indd 6

93

08-05-15 10.10.12

Sociokulturella svängrum

96

Fråga tre kompisar innan du frågar mig

97

Alla tre ska kunna

98

Fadderskap i lärande

98

Lärande interaktioner

98

Guldstunder med mentorn

100

Tango på tre

100

Fusklappstillverkning

100

Ordlådor

101

Specialpedagogik som uppfinningsverkstad för fusklappar

101

Room makeover

102

Tankevändor

103

Kreativa kombinationer

104

Kreativitetsverkstad

106

de sociokulturella åtgärderna

107

Kartläggning på gruppnivå – en metod

109

Förberedelsefrågor för eleven

111

Förberedelsefrågor för lärare/arbetslag

112

Förberedelsefrågor för föräldrar

112

Den gemensamma kartläggningen

113

Del III – Frågor och funderingar mentorskap och ämneslärarskap förälder till duktigt barn röda tråden låna ut

115 116 120 122 124

referenser register

133 135

081601Bland mentorer.ORIG.indd 7

08-05-15 10.10.12

Inledning

Titta på bilden!

Titta på Annas fina bild på bokens framsida. Till vänster ser du en kvinna. Hon är en mentor. Snett framför henne står hennes elev. Man kan också vända på perspektivet. Till höger ser du en pojke. Han är en elev. Snett bakom honom står hans mentor. Denna möjlighet att växla vad som är figur och bakgrund är nog inte helt oväsentlig. Hur vi nu än väljer att se på just den aspekten av bilden kan vi se att de två har kontakt med varandra. Axlarna vidrör varandra.

De ser varandra. Kontakt – ja. Men de är samtidigt vända åt olika håll. Samtidigt som de just nu ser varandra har de lite olika positioner. De kan beskåda lite olika saker. De har olika utsikter. De har olika perspektiv. De har också olika genus, de är heller inte lika gamla. De har olika åldrars perspektiv. Och just nu har de kontakt med varandra. De är både lika och olika.

Eleven har något i händerna. Vad är det? Det kan vara en modell. En modell som visar något. En modell där kuninledning

081601Bland mentorer.ORIG.indd 9

08-05-15 10.10.12

skap är gestaltad. Det är nog eleven som gjort denna modell. Han har tagit den med sig till detta möte. Han har säkert något att berätta om sin modell. Kanske har han också en fråga som rör denna modell som han vill framföra till sin mentor. Han är glad över det han har i händerna.

Det kanske är frukten av många timmars mödosamt arbete.

Han har nog tänkt länge kring sin modell. Både eleven och mentorn skrattar. De ser glada och hoppfulla ut. De kanske gläds åt ett framsteg som eleven gjort. De kanske gläds över en idé de kommit fram till. De verkar som om de vet att det finns en bild till, ännu ett meningsfullt steg att ta.

Denna bok handlar om Annas bild. Den handlar om mentorer, elever och utvecklingszoner. I grunden handlar den om hur lätt, meningsfullt och smickrande det är att vara en person som får möta en annan person som ger mig chansen att dela med mig av det jag kan, vet och är. En an­­ nan person som både önskar och begär: Tala med mig; Berätta för mig; Visa mig; Hjälp mig. Det finns nog inget så givande som när en person önskar och begär något och har tilltro till att den andre kan ge respons. När detta givande och tagande dessutom kan växla, vara en möjlighet för bägge parter, är det verkligen meningsfullt. När det lilla barnet kommer med en bok och manar: »Läs för mig pappa«, skapas den sociala grundval som är lärandets jordmån. Allt lärande och alla utvecklingssteg är nämligen inbäddade i ett myller av interaktioner: givanden och taganden. Ingen människa är en ö. Den individuella utvecklingen hämtar sin näring ur alla de sociala samspel där individen är involverad. Den individuella utvecklingen är summan av myllrande samspel. De individuella utvecklingsplanerna (IUP) 10

081601Bland mentorer.ORIG.indd 10

inledning

08-05-15 10.10.12

är en del av denna mylla. De möjliggör möten där eleven kan komma till sin mentor med en fördjupad fråga, där den som kan lite mer bjuder in och öppnar en dörr till en vidare värld, där utvecklingszoner skapas, där mötet inte slutar, utan där det börjar. Annas bild = IUP.

Denna bok Under en tvåårsperiod har jag arbetat med de individuella utvecklingsplanerna. Tillsammans med lärare, rektorer, elevhälsoteam, elever och föräldrar – från Niemisel i norr till Malmö i söder – har jag samtalat, funderat och utforskat hur IUP kan bidra till det spännande äventyr som lärande och utveckling är.

Boken består av tre delar. I den första delen beskrivs ett pussel med åtta bitar. Detta pussel anger det skolsammanhang där IUP verkar som ett verktyg för lärande. Här beskrivs olika uppgifter för mentor, elev, rektor, arbetslag och föräldrar.

Bokens andra del består av kapitel som är fritt relaterade till de åtta pusselbitarna. De behandlar vetgirigheten, tänkandet, samtalet och utvecklingszonerna. Jag tänker mig dessa kapitel som fristående. Du kan läsa dem i den ordning du vill.

Bokens avslutande del heter Frågor och funderingar. Här möter du vanliga och viktiga spörsmål som elever, lärare och föräldrar ställt till sig själva och till mig under dessa år. Olika IUP-aspekter får därmed ytterligare belysning.

Boken är både en tankebok och en handbok: en tanke­bok för att öppna och fördjupa resonemang kring de psykoloinledning

081601Bland mentorer.ORIG.indd 11

11

08-05-15 10.10.12

giska processer som är verksamma vid lärande i allmänhet och mentorskap i synnerhet, och en handbok för att ange den riktning som mentorskap och utvecklings­zoner kan ta i praktiken. De praktiska exemplen som finns i boken avser inte att vara exempel med stort E. De finns med som en inspiration till dig som läsare att själv (tillsammans med arbetskamrater) utveckla egna kreativa metoder i IUP-arbetets många delar.

Jag har genomgående valt benämningarna »elev« och »mentor«, begrepp som vi känner igen från den obligatoriska och frivilliga skolan där IUP är ett obligatorium.

Boken kan självklart läsas även i relation till förskoleverksamhet – och all annan verksamhet där utvecklingssamtal pågår – men då får läsaren göra sig besväret att själv översätta »elev« med »barn« och »mentor« med »pedagog«, eller med det som gäller för just den egna verksamheten.

Några ord och begrepp I skolans vardagssamtal har den längre ordsammansättningen »individuell utvecklingsplan« ersatts av »IUP«. I min text använder jag uteslutande denna akronym, IUP. Ord och begrepp som hör samman med den sociokulturella teorin förklaras fortlöpande i texten. Men några ord och ordbilder vill jag kommentera redan här. För att ge grafisk gestalt åt begreppet »utvecklingszon« experimenterar jag med följande ordsammansättning: [Kan-inte – Kan]. Hakparentesen och de inneslutna orden markerar att utvecklingszonen är en enhet där två till synes mot­ sägande positioner hör ihop. När »Kan« respektive »Kan12

081601Bland mentorer.ORIG.indd 12

inledning

08-05-15 10.10.13

inte« skrivs för sig använder jag stor bokstav i början. Vad jag avser med Kan-inte och Kan framgår i texten. Ordet »levla« tarvar nog också en kommentar. Detta ord har jag lånat från dataspelande barn som har förklarat för mig att »levlar« det gör man för att komma vidare, upp på en annan nivå. Ett förtjusande ord som passar bra i skolans strävan att hjälpa eleverna att ta ett steg till, ibland på »another level«.

inledning

081601Bland mentorer.ORIG.indd 13

13

08-05-15 10.10.13

Del I

Ett pussel

IUP, en språngbräda för utveckling – några ställningstaganden Den viktigaste utvecklingskraften i IUP är den sociala aktivitet i vilken den är inbäddad. IUP är först och främst en social aktivitet – inte ett dokument. Det är därtill en viktig social aktivitet, eftersom eleven och mentorn genom denna får syn på lärandets framsteg och bekymmer. Med hjälp av det som blir synligt kan de sedan skapa ett titthål in i framtiden. IUP-arbetet blir en inspiration till framåtsyftande steg.

IUP är också en garanti. IUP är en garant för elevens (och lärarnas och föräldrarnas) kännedom och medvetenhet om måluppfyllelse.

IUP säkerställer också att eleven inte är ensam utan har sällskap i sitt lärande. Mentorn är ett sådant sällskap. Mentorn är både medvandrare och färdledare. Det är bra, för i utvecklingssteg ska man inte vandra ensam. I det sociokulturella perspektivet – som är min (och läroplanernas) teoretiska referensram – betonas att alla utvecklingssteg får del i – ett pussel

081601Bland mentorer.ORIG.indd 15

15

08-05-15 10.10.13

sin näring ur sociala samspel; att steget från det att eleven inte kan till att eleven kan [Kan-inte – Kan] är möjligt att ta endast i sociala aktiviteter där den som kan lite mindre ­»lånar« kompetens från den som kan lite mer. Tillsammans med en fiffig kompis kan eleven agera ett huvud ­högre, göra det hon eller han inte kan – men kan tillsammans – det Vygotskij kallar för utvecklingszon. Mentorn är en av dessa fiffiga kompisar. När IUP är en sådan social aktivitet, ett möte mellan det som är och det som är i vardande, är den en språngbräda för utveckling.

Redan i detta lilla stycke möter vi några av de särdrag som skiljer IUP från hur vi tidigare arbetade med kvartssamtal, utvecklingssamtal och bedömningar: IUP som en social aktivitet, elevens och mentorns samarbete om utveckling, det framåtblickande perspektivet, mentorskapets stödjande och drivande roll. Vi behöver nog se dessa känne­ tecken mot bakgrund av våra traditioner så att vi vet vad som är nytt, vad som ersätter vad och vad som ska sättas på museum.

Traditioner och innovationer Traditionerna kring kvartssamtal, utvecklingssamtal och be­ dömningar sammanfaller inte med de förhållningssätt som kännetecknar IUP. Kvartssamtal och IUP är inte kongruenta med varandra. Vi kan inte på något enkelt sätt behålla det gamla och lägga till det nya. Vi måste upphöra med visst och uppfinna annat. Några exempel: Den tidigare ojämna arbetsfördelningen mellan klassföreståndare och elev – då läraren kom välförberedd me­ 16

081601Bland mentorer.ORIG.indd 16

del i – ett pussel

08-05-15 10.10.13

dan eleven kom mindre, eller ibland inte alls, förberedd – måste upphöra. Elevens förberedelse är en avgörande faktor i IUP. Den tidigare ojämlikheten mellan lärare och elev – då läraren bedömde eleven och eleven tog emot lärarens bedömning, läraren informerade om kommande åtgärder och eleven tackade och tog emot – måste upphöra. Elevens egna reflexioner om sina styrkor och svagheter (jag kommer att kalla detta för elevens funktionella problemägande) är viktiga.

Den tidigare enögdheten – då grandet i elevens öga synades, men bjälken i elevens lärmiljö lämnades okommenterad – måste upphöra. Det är viktigt att lärandets sociokulturella aspekter belyses.

När kvartssamtalet var som sämst liknade det en bilbesiktning. Detta var möjligen funktionellt i ett skolsystem där segregering var en ledstjärna, där det gällde att sålla agnar från vete, »läshuvuden« från »praktiker«. Men i vår skola där vårt uppdrag är att alla barn och ungdomar ska ta ytterligare ett kunskapssteg behövs andra attityder och metoder. IUP är en annan attityd och en annan metod.

Finns det några likheter mellan kvartssamtal och IUP? Jodå, det finns förstås likheter. Läraren spelade en stor roll i kvartssamtalet. I IUP-arbetet spelar läraren också en mycket stor (dock en annan) roll. I kvartssamtalet var betyg i fokus, i IUP är kunskapsutveckling och kunskapsmål i fokus. Kvartssamtal och IUP liknar också varandra när det gäller kontinuitet; de återkom och återkommer med jämna mellanrum. Så det finns likheter, men olikheterna är fler.

Framförallt finns det en skillnad beträffande förväntan på del i – ett pussel

081601Bland mentorer.ORIG.indd 17

17

08-05-15 10.10.13

kommande kunskapssteg för alla. I IUP finns en inbyggd förväntan på att alla elever duger och därför kan de ta ett steg till. IUP är ett samarbetsforum för utveckling. Hur kommer vi dit?

Ett pussel – ett sociokulturellt ­sammanhang IUP är inte en enstaka händelse, ingen lösryckt episod, inte ett dammsamlande dokument. IUP är social aktivitet och den finns i ett sammanhang. Under mitt engagemang med IUP tycker jag mig ha fått syn på detta sociala sammanhang.

Jag brukar beskriva det som ett pussel med åtta bitar.

18

081601Bland mentorer.ORIG.indd 18

del i – ett pussel

08-05-15 10.10.17

Figur 1 visar det sammanhang där IUP är en språngbräda för utveckling. De åtta pusselbitarna beskrivs i den löpande texten nedan.

Jag har med avsikt beskrivit de åtta bitarna ur ett önskvärt perspektiv, väl medveten om att vardagen inte alltid ser ut som jag beskrivit den. Jag har med avsikt beskrivit det önskvärda för att underlätta för rektorer och arbetslag att kvalitetsgranska de olika pusselbitarna på sin skola, att kvalitetsgranska för att få tag på de svaga länkarna, för att sedan utveckla dessa i önskvärd riktning. IUP-arbetet är en kedja där varje länk stödjer en annan. Svaga länkar får hela kedjan att brista. I bokens andra del ska vi fördjupa oss i de olika länkarna/pusselbitarna.

Åtta pusselbitar Framgångsrika elever känner att vuxna både önskar och förväntar sig en positiv utveckling. De känner att de duger och just därför kan de ta ytterligare ett steg. Denna känsla har blivit ett mantra för dem: »Jag duger – och därför kan jag ett steg till.« I IUP hjälper skolan alla sina elever att anta detta motto som därför inte fått en egen pusselbit efter­som samtliga de följande åtta pusselbitarna genomsyras av mottot: »Du duger och därför kan du ta ett steg till.« Den första pusselbiten handlar om att utveckla coach­ aktivitet.

del i – ett pussel

081601Bland mentorer.ORIG.indd 19

19

08-05-15 10.10.17

1 . c o a chaktivitet Rektors perspektiv Ur ett rektorsperspektiv är det viktigt att säkerställa att mentorskap finns och att arbetslagets fördelning av mentorsuppgifter är rimlig. Ju fler som kan vara mentor desto rimligare blir elevgruppens storlek för respektive mentor.

Det är viktigt att rektorn markerar att mentorskap är viktigt och att mentorsuppgifter är en del (en annan del) av lärarens totala gärning. Mentorskap är ett lönekriterium.

Det är viktigt att rektorn hjälper respektive medarbetare att förstå skillnaden mellan att vara föreståndare för en klass och att vara mentor.

Klassföreståndaren är en chef, mentorn är en coach.

Bland den mängd nya ord som dyker upp är coach ett. Det finns ett spännande skimmer av framgång, förhoppning och fina prestationer (peak performances) kring ordet coach.

Jag tycker därför om ordet coach. Det hjälper mentorn och eleven att förstå att IUP siktar framåt. Det tar oss bort från de associationer som »kvartssamtal« och »klassföreståndare« ger. För tydlighetens skull vill jag redan här infoga att lärarens ledarskap i klassen är en (annan) viktig uppgift, och vi ska återkomma till det, men här försöker jag beskriva att mentorskapet är en specifik uppgift som har med coachning att göra. Rektorn hjälper därför respektive medarbetare att utveckla kompetens att vara en god coach.

Mina erfarenheter säger mig att det är lätt och roligt för de flesta lärarna att utveckla sin förmåga att vara en duktig coach/mentor som hjälper sina elever att ta ett steg till. Den som delar elevens vardag på det sätt som lärare gör, och den som under många år följt och hjälpt elever att 20

081601Bland mentorer.ORIG.indd 20

del i – ett pussel

08-05-15 10.10.17

ta kunskapssteg, har mycket att bidra med. Men, det händer att vissa lärare – även om de är duktiga i klassrummet – inte automatiskt passar som mentor/coach. Det jag markerar här är att mentorskap och lärarskap är olika aspekter av den pedagogiska gärningen. Rektorn arbetar därför med en förståelse av de olika aspekterna och hjälper arbetslagen att göra en funktionell arbetsfördelning.

Att coacha – mentorns perspektiv Vi kommer naturligtvis ofta att återkomma till mentorsuppgifterna, men här och inledningsvis vill jag uppmärksamma några områden som mentorer bör vara duktiga på.

En mentor uttrycker i sitt möte med eleven en professionell tilltro till att det är möjligt för eleven att ta ett utvecklingssteg. Denna tilltro grundar sig på mentorns pedagogiska erfarenheter ur vilka hon eller han kan hämta oräkneliga upplevelser av elever som tagit nya lärandesteg. »Hur många hundratals elever har inte lärt sig läsa, räkna, skriva tillsammans med mig?« Det är ur den erfarenhetsmyllan som läraren hämtar sin tilltro till att utveckling och lärande är möjlig.

Eleven mår väl av att kunna låna mod och tilltro från den vuxnas erfarenheter. Elevens motivation ökar när hon eller han får höra sin mentor säga: »Det här är inte helt lätt, men jag har varit med om det här många gånger och det brukar lösa sig.« »Jag hör att du säger att du inte kan, vad bra, då ska jag lära dig.« »Det gör inget att du inte kan – ta det lugnt, vi kommer att hitta metoder och aktiviteter så att du kan.« Elevens motivation för lärande och utveckling sjunker naturligtvis till noll om mentorn uttrycker misstro till att lärande och utveckling är möjligt. del i – ett pussel

081601Bland mentorer.ORIG.indd 21

21

08-05-15 10.10.17

Elevens motivation finns inte bara i huvudet, den finns i samspelet mellan mentorns förväntan och elevens lust att närma sig mentorns önskan. En mentor uttrycker därför en förväntan att utvecklingssteg är önskvärda. Man kan säga att mentorns förväntan förser eleven med en möjlighet att hoppas. Utan denna typ av samspelande möten där eleven lånar förhoppning från sin mentor riskerar eleven att fastna på en stol av apati och icke-motivation.

En mentor tycker det är roligt, spännande och givande att samtala. Mentorn har en utvecklad förmåga till social responsivitet; mentorn vill både lyssna och tala, tycker om att ge respons och kan följa de vindlande vägar ett samtal kan ta. Den osociala responslösheten (ger ingen respons) eller den asociala pratsamheten (lägger beslag på allt talutrymme utan att känna in om eleven är med) är motsatser till social responsivitet och de är därför inga önskvärda kompetenser hos en god coach.

En duktig mentor tycker också om att tillsammans med sin elev söka efter, uppfinna och kommunicera nya vinklar på svårigheter, problem och problemlösningsalternativ. Att övervinna en svårighet, att ta ett nytt steg innebär att man behöver göra på lite nya sätt – de gamla sätten fungerade för de utvecklingsmål eleven redan klarat av. Det nya steget kräver nya metoder. Mentorn är inte främmande för att vid behov ge förslag på okonventionella träningsmoment.

Mentorn arbetar gärna i sitt arbetslag med att finna kreativa kombinationer med hjälp av de olika kompetenserna som laget tillsammans med specialpedagog och andra funk­ tionärer förfogar över.

En mentor är också duktig på att uppmuntra eleven till 22

081601Bland mentorer.ORIG.indd 22

del i – ett pussel

08-05-15 10.10.17

att realisera utvecklingssteg, arbetar med delmål, följer hur det går och uppmärksammar framsteg.

Att få coachning – elevens perspektiv Reformer och nya grepp kan ibland kännas tunga: ytter­ ligare något som läggs just på mina axlar. Beträffande IUP behöver vi inte känna så, eftersom utvecklingsplanen är ett verktyg för samarbete där mentorn, föräldrarna och eleven har varsin arbetsuppgift. Det finns en arbetsfördelning inbyggd i IUP. Jag tror det är viktigt för oss inom skolan att inse det. Vi ska också komma ihåg hur glada eleverna är över att ha tillgång till en coach i sitt lärande. Eleverna vill ha en coach. När jag arbetat med elever kring IUP är det just deras glädje som slagit mig. Eleverna är dödligt trötta på »bilbesiktande« kvartssamtal men de ser fram emot att på schyst basis få möta en coach som verkligen vill hjälpa dem att gå framåt. IUP är inget som katten släpat in. IUP är och ska vara kul, eftersom den är en inbjudan till utveckling. Detta förhållningssätt – inbjudan till utveckling – är en viktig del av det framgångsrika IUP-samtalet. Det är också denna attityd som rektorer och lärare ska förmedla till föräldrar.

Tillsammans med elever har jag hittat ett antal punkter som är viktiga att tänka på för att eleven ska kunna bidra i och få ut något bra av IUP-samtalen. En gång gjorde vi till och med en lathund över vad eleven bör tänka på. Om ele­verna ska få ut bra saker vid coachning måste de naturligtvis veta hur man gör och vad som förväntas av dem.

del i – ett pussel

081601Bland mentorer.ORIG.indd 23

23

08-05-15 10.10.17

IUP – en lathund för dig som är elev • Försäkra dig om att du har en mentor.

• När har du och din mentor kommit överens om att träffas? Var ska ni träffas? Passar platsen både dig och din mentor?

• Se till att IUP-samtalet handlar om din utveckling – hur du ska ta nästa steg – och inte bara är ett tillfälle då du får höra »hur du ligger till«.

• Se till att du mellan IUP-samtalen har fått (och har utnyttjat!) många tillfällen till lärande (provat på, experimenterat, diskuterat, läst, skrivit).

• Se till att du samlar och sparar det du gör.

• Se till att du också fått tillfällen att fundera över det du gör (fundera själv och tillsammans med kompisar).

• Träna på att reflektera (att fundera över sitt lärande är ganska svårt – du behöver få tips om och metoder för hur man gör när man reflekterar).

• Var med och välj ut det tema ni ska prata om vid IUPsamtalet.

Vid själva coachtillfället: • Lyssna på din mentor och hjälp mentorn att lyssna på dig.

• Ge uttryck för dina funderingar kring ditt lärande.

• Var inte en passiv mottagare av mentorns bedömningar.

• Beskriv det du har problem med, t.ex. specifika moment i lärandet. Var konkret!

24

081601Bland mentorer.ORIG.indd 24

del i – ett pussel

08-05-15 10.10.17

• Lägg ner mycket kraft på att hjälpa din mentor att förstå hur du menar.

• Var inte bara en som svarar på frågor som mentorn ställer, ställ också egna frågor till mentorn.

• Bli inte förvånad över att mentorn då och då har and­ ra funderingar och vinklingar på det som tas upp. Utgå från att du och mentorn ibland tänker olika – men vill samma sak: din utveckling. Se fram emot att ta del av mentorns annorlunda perspektiv.

• Var öppen för att ta del av råd och tips om hur du kan gå vidare.

• Var öppen för att ge råd till mentorn. För att över­ vinna en svårighet/ta ett utvecklingssteg så har du – det är ju du som är huvudpersonen – tankar och känslor kring vilken hjälp och vilket stöd du kan behöva. Berätta om dem.

• Var öppen för kreativa lösningar. Lärande kan ske överallt och på många olika sätt.

• Öva dig i att jobba med målbilder och delmål.

• Be att få ta del av hela kursplanekartan så att du förstår vart din lärresa är på väg.

• Ibland behöver du levla (få fatt i ett nytt perspektiv, ett helt annat sätt att tänka och se på saken) för att komma vidare. Be om hjälp med metoder och tekniker vid sådana tankevändor.

• Visa och berätta för dina föräldrar hur IUP-samtalen går.

del i – ett pussel

081601Bland mentorer.ORIG.indd 25

25

08-05-15 10.10.17

Jag menar att varje elev bör få denna lathund (eller någon annan variant) så att hon eller han förstår hur IUP-arbetet går till. Med hjälp av lathunden kan eleven fundera och ta ställning till frågor som »Vad betyder det här för mig?« »Förstår jag vad som krävs av mig?« »Är jag bra på det här?« »Hur kan jag öva de punkter jag inte är så bra på?« Alla punkter är viktiga och personligen har jag kommit fram till att den enskilt viktigaste komponenten i ett bra mentorssamtal är just elevens förberedda och fördjupade frågor som vi därför ska återkomma många gånger till.

Detta var den första pusselbiten. Syftet just nu är att beskriva IUP-arbetets sammanhang. IUP kan inte reduceras till en blankett. När IUP fungerar som en språngbräda för framåtsyftande lärandesteg är IUP en social aktivitet i ett lärande sammanhang. Detta sammanhang kallar jag ett pussel. Min genomgång av de olika bitarna vill visa på detta sammanhang. En del av dessa bitar kommer att belysas ytter­ligare i bokens andra del.

2 . t a n go på tre-aktivitet Utvecklingssteg kan man inte ta isolerad och ensam. Kunskapssteg får sin näring ur social aktivitet: ju mer social aktivitet desto mer näring. Detta är både en kraft och en trygghet för de deltagande aktörerna: för mentorn att denna samarbetar med eleven, för eleven att denna samarbetar med sin mentor, för elevens familj att det finns lärare och mentorer och för lärare att det finns föräldrar att samarbeta med. IUP är därför kopplat till utvecklingssamtal där föräldrar, elev och mentor möts. Här är det viktigt att kom26

081601Bland mentorer.ORIG.indd 26

del i – ett pussel

08-05-15 10.10.18