Tidigare böcker i serien: Hudhunger Nakenlek
Läs mer om Piratförlagets böcker och författare på www.piratforlaget.se
ISBN 978-91-642-0460-8 © Katerina Janouch 2016 Utgiven av Piratförlaget Omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2016
HAN KYSSER MIG nästan direkt när vi träffas. Täcker mitt ansikte med sina läppar. Jag besvarar kyssarna, andas in doften av hans hud. Det är omöjligt att låta bli. Han har ett utseende som får min puls att skena i samma sekund som våra ögon möts. I mitt tycke perfekta drag med rak näsa, gröngrå ögon och mörkblont vågigt hår, tjockt och rufsvänligt. Fylliga läppar och ett lite retsamt drag runt munnen. Han är inte särskilt lång, men det spelar ingen roll. Hela hans utstrålning är sådan att jag vill slita av honom kläderna så fort jag ser honom. Vi fick kontakt via en dejtingapp bara någon timme tidigare och jag föreslog att vi skulle ses och ta en kaffe. Vi bestämde klockan tre i foajén på mitt hotell. Han sitter redan i en fåtölj när jag kommer ner, några minuter försenad. Han förstår direkt att det är jag. Det enda jag kan tänka på är att jag vill ha honom. 5
Caféet ligger högst upp och man måste ta hissen för att komma dit. Så fort hissdörren går igen kastar vi oss över varandra. Har vi ens sagt hej? Det är oväsentligt. Han trycker upp mig mot väggen, jag drar efter andan. Vi kysser varandra hungrigt, som om vi inte kysst någon på åratal. Jag ser honom i ögonen och förundras över att en fullständig främling kan kännas så nära. Hans mun är som gjord för min och han verkar lika svulten som jag. – Vill du fortfarande dricka kaffe, får han fram mellan kyssarna. Jag skakar på huvudet. Vi kan knappt slita oss från varandra när hissen stannar. Sedan springer vi nästan till rummet. Vägen dit är alldeles för lång trots att det bara är några meter. Jag längtar så efter att vi ska bli ensamma. Bara han och jag. Med fumliga fingrar sätter jag nyckelkortet mot avläsaren och den gröna lampan blinkar till samtidigt som klicket hörs. Rummet vilar i dunkel eftersom jag inte dragit isär gardinerna och det passar utmärkt. Så snart dörren går igen bakom oss är vi i varandras armar, smeker och kysser och utforskar. Händerna hamnar innanför kläderna, jag drar upp hans t-shirt och känner den varma lena huden, han söker sig in till min nakenhet. Händer över min bak, över trosorna, upp mot midjan, över brösten. Jag tar tag i hans huvud. Djupare kyssar medan jag 6
knäpper upp hans gylf. Vi snubblar ur kläderna på väg mot sängen. Byxor, t-shirt, klänning faller mot golvet. När vi lägger oss på sängen har jag bara behån och trosorna kvar, och han är i kalsongerna. Han lossar behåns hakar och sedan är också den av och jag trycker min överkropp mot hans. Vi har bråttom men ändå inte, jag vill njuta av varje sekund med honom. Vill att det ska få ta tid. Jag har varit våt sedan min mun mötte hans. När hans händer nu rör vid mina bröst håller jag på att svimma. Det finns inga ord som kan beskriva känslan av hans fingertoppar mot mina bröstvårtor. Hur han andas i mitt öra. Hur han ser på mig. Hans blick gör mig ännu kåtare, känslan av hans kropp så nära min och att vi andas samma luft, så tätt inpå varandra. Han är hård, det har han nog varit sedan vi kysstes i hissen. Det är romantiskt och hett på samma gång. Som om vi alltid sökt varandra och idag äntligen hittat rätt. Det krävs inga instruktioner. Jag vet vad han gillar, hur han vill bli smekt och sugen och han vet allt om mig. Jag tar hans kuk i munnen och njuter av smaken, av att höra hans reaktion. Min tungspets cirklar runt ollonet samtidigt som jag håller hans kuk i handen, smeker den upp och ner. Han ber mig sluta, säger att han kommer att komma, så jag gör en kort paus. Men sedan fortsätter jag. Det är för skönt för att avbryta. Han är lika tänd som jag och tillsammans sätter vi nästan 7
eld på rummet. När han till slut drar sig ur min mun vill jag bara ha honom i mig. Hans händer håller mina handleder, hans höfter pressas mot mina. Han ser på mig och ler. Sedan avbryter han för att leta efter en kondom i sin jeansficka, öppnar förpackningen med ett snabbt ryck och rullar hastigt på skyddet på sin hårda kuk. Nu finns det ingenting mer att vänta på och jag lägger mig på rygg, för det är så jag vill bli knullad av honom första gången. Jag vill att han ska hålla om mig och se mig i ögonen när han tränger in i mig. Vill att han ska hålla mig i famnen medan jag omsluter honom. När han glider in bit för bit är känslan mer än ljuvlig och jag är helt förlorad i hans vackra ögon. För varje millimeter blir det skönare och bättre och jag tappar andan. Vi passar ihop även nedanför naveln och rytmen infinner sig utan att någon av oss behöver söka efter den. Redan nu saknar jag honom och vet att det kommer bli plågsamt när han lämnar mig. Jag försöker att inte tänka på det, utan koncentrerar mig istället på hans rörelser i mig, på hur han sväller ytterligare. Den första orgasmen byggs upp inom mig. Det är mer känslan av att han knullar mig, än hur han gör det. Jag öppnar mig för honom, slukar honom och stönar rätt ut. Det känns som det bästa sexet i mitt liv, så fulländat på alla sätt. Närheten och perfektionen i hans utseende är en oslagbar kombination. Vår personkemi är magisk. 8
Han kramar min stjärt, håller mina skinkor i ett fast grepp, trycker sig djupare. Jag exploderar igen, och då kan han inte hålla sig. Han låter mycket när han kommer. Lakanet är vått av oss. Vår svett, könsvätskor, saliv. Jag älskar doften i rummet. Lukten av kön och passion. – När ses vi igen, undrar han efteråt. – Ikväll, svarar jag.
9
NATHANS RÖST LÅTER lugn och trygg när han ringer. Så välbekant och tröstande. – Jag har ett förslag, säger han. En angenäm känsla av att komma hem passerar Rosannas inre. Doften av nybakat bröd och stekt kyckling, såpade golv och syrener som blommar. Känslan av soffkuddar, böcker, träbord. Smaken av vin i stora tunna glas. Gestalter som rör sig i rummen, skratt, fest, en sen kväll då man utbyter förtroenden. Middagar. Bruncher. Soliga morgnar i trädgården. Nyklippt gräs under fötterna, fortfarande fuktigt av dagg. Och så närheten förstås, alltid där, en hastig smekning när hon vaknar, en kyss i nacken i badrummet. Närvaron. Hans närvaro. Han har varit där halva hennes liv. Är hon inte trött på rotlösheten och att inte ha sitt eget? 10
Men än har det bara gått några månader i frihet. Hon har inte mer än bekantat sig med självständigheten. Ändå är det krävande att ständigt prestera. Hennes förläggare Nicholas ställer krav. För att inte tala om andra män. Hon är synlig och skärskådad, plötsligt förväntar man sig något av henne. Kanske har hon haft det lite för bekvämt i sin gyllene bur för att orka anstränga sig på det sätt singeloch karriärtillvaron kräver. – Vad menar du, undrar hon och är inte helt säker på att hon vill höra svaret. – Jag fick ett infall när jag träffade dig, säger han utan att omedelbart förklara. – Och? – Jag saknar dig, erkänner han. Det känns som en triumf förstås, det kan hon inte förneka. Ett slags seger men på samma gång skrämmande. Hans saknad kan bli hennes fall om hon inte ser upp. Hon har prövat att leva utan man ett tag men ännu inte hittat äkta harmoni i sitt eget sällskap. Söker hon ens efter det? Nej, fortfarande är själva rotlösheten lockande, påminner om en äventyrsresa med oviss utgång. Men bitvis är ensamheten tröttsam och motsägelsefull. Gör dessutom oväntat ont emellanåt. Vad ska hon svara? 11
Det vore lögn att påstå att hon saknar Nathan. Det gör hon inte. Inte som han saknar henne. Eller, hon vet inte hur han saknar henne, det kommer hon aldrig att kunna avgöra. Själv saknade hon Nathan på många olika nivåer när de levde tillsammans. Den där smärtsamma ensamheten i tvåsamheten kunde vara svår. Att prata med någon och ändå inte mötas. Att se hans ögon på sig själv men inte känna blicken gå hela vägen in. – Gör du? säger hon för att vinna tid. – Ja. Det var överraskande att träffa dig på herrgården. Det var du men ändå inte. Jag ska erkänna att det satte igång en massa känslor hos mig. Han talar på ett sätt hon är ovan vid. Låter uppriktig. Nästan sårbar. Nathan, sårbar? Hon drar på munnen en aning med mobilen tryckt mot örat. – Men har inte du träffat en tjej? Frågan behöver ställas. Hon både vill och vill inte veta. Rosanna minns hur hon oförklarligt drogs till den blonda unga kvinnan. Ville se på henne, smeka henne. Det är nya känslor för henne. Men hon slår dem inte ifrån sig. De intresserar henne. – Solange, ja. Han drar på svaret. Låter inte längre lika lugn. Inte heller helt ärlig. 12
Rosanna tänker inte ge sig. – Är ni tillsammans? – Jag vet inte om jag vill uttrycka det så. – Hur vill du uttrycka det då? Nathan harklar sig. – Vi ses en del. Det ligger mer bakom. Han tog med henne på festen, de verkade självklara ihop. Rosanna minns svartsjukan, illamåendet och paniken som drabbade henne när hon såg dem. Alla frågorna som behövde komma ut, en mental explosion hon tvingades dämpa inom sig. – Och? – Okej, jag ska säga som det är. Hon bor hos mig. Informationen är lite för mycket att ta in och Rosannas blick glider iväg. Hon ser den grå himlen utanför fönstret, det är som ett öppet tomrum som omger henne. Snabbt byter bilderna av varandra. Solange i badrummet. Solange i sängen. Hennes säng. Solange i trädgården. I köket. Solange överallt i villan som tillhör Rosanna. Hur vågar han? – Det är bara tillfälligt, skyndar han sig att tillägga. Bara just nu. Hon hade ingenstans att bo… och jag känner mig ensam. Eller nej, det låter löjligt, jag ska inte skylla ifrån mig. Solange är inte så komplicerad. Hon är inte som du och jag, Rosanna. Hon är ung och flyter omkring och jag ska 13
erkänna att det fascinerar mig. Han låter helt klart förändrad. – Är du kär i henne? Hon borde inte ha ställt den frågan. Men han verkar inte ta illa upp, tvärtom. – Jag tycker om henne. Kanske för att hon är så annorlunda mot vad jag är van vid. Jag vet inte. Kär vill jag inte kalla det. – Vad kallar du det då? Nu tappar han tålamodet lite i alla fall. – Jag ringde för att ge dig ett förslag, säger han utan att svara på hennes fråga. – Solange är ändå nåt vi måste diskutera. – Måste vi? Jag tänkte fråga dig om du vill flytta hem tills du hittar en egen lägenhet. Det gick lite fort där, allting. Med Samuel… och vår separation. Är han allvarlig? Rosanna kan inte tro sina öron. – Vad menar du? Han skrattar. – Men åh, vad trög du är. Jag föreslår att du flyttar tillbaka, varken mer eller mindre. – Och blir ihop med dig? Medan du har en annan tjej? – Vem har sagt nåt om att bli ihop? Att du bor här tills huset är sålt innebär inte att vi är ihop. 14
Hon förstår allt mindre. – Men varför vill du ha mig där då? Han svarar snabbt. – Låt mig säga som så att jag blev inspirerad av att träffa dig. Jag började fundera på oss och på att vi aldrig tänkte så mycket på hur vi levde. Vi var som alla andra, blev ett par och tog äktenskapet för givet. Det är liksom det allt går ut på. Vi anpassade oss bara till omvärldens förväntningar. När du gav dig iväg började jag tänka… eller så här, jag började tänka redan innan dess. Hela grejen med Samuel… Jag inser att jag försökt gå i den här riktningen länge. För att sammanfatta det: Om människor levde i friare relationer kanske man inte behövde bryta upp? Du är ändå min livsvän. Den person jag känner mig närmast. Så varför ska man begränsa varandra sexuellt? Livsvän. Det låter vackert. Odramatiskt men gediget. Rosanna smakar på ordet. Hon känner besvikelse över att hon inte kommit på det själv. Livsvän låter tryggt och kärleksfullt. Varmt, men inte kvävande. En livsvän är en rikedom. – Du menar att vi ska bo där allihop? Du, jag och hon? – Om du vill. Han låter glad. Rosanna behöver avsluta samtalet. 15
Hon måste vara ifred och tänka. – Det kommer så oväntat, säger hon. Jag måste låta det sjunka in. – Ta den tid du behöver, säger han lätt.
16