Tidigare utgivning: Lindas samlade () Saker under huden () Fittstim ( red Linda Skugge och Belinda Olsson) Det här är inte en bok () Akta er killar här kommer gud och hon är jävligt förbannad () Lilla Ångestboken () Men mest av allt vill jag hångla med nån () Ett tal till min systers bröllop () Blogg ‒ () Mamma, jag är hungrig ()
Läs mer om Piratförlagets böcker och författare på www.piratforlaget.se
ISBN ---- © Linda Skugge Utgiven enligt avtal med Nordin Agency Redaktör: Maria Lindholm Omslag: Mattias Boström Omslagsfoto: Robban Andersson/Scanpix Författarfoto: Peter Knutson Tryckt i Finland hos WS Bookwell
EN RIKTIG FÖDD-TILL-POPSTAR-POJKE 940520
I Göteborg finns det ett popband som heter Broder Daniel. Jag vet inte hur de låter, jag vet bara att de är Pulp-ifierade och pratar ofta om Blondie. Jag vet inte hur de låter, jag vet bara att jag har sett sångaren på Kompaniets uteservering i Göteborg. Han ser inte riktigt sann ut. Slarvigt sminkad runt ögonen och rejäla svarta streck på ögonbrynen. Och verkar väldigt ung. Det pratades mycket om dessa Broder Daniel i Göteborg. Så länge de har denna psykoblickssångare behöver de inte ge ut några skivor, de behöver inte ens hålla på med musik. Inte med en sådan totalt född-till-popstar-pojke. Men nu när ryktet om Jimmy Funs intresse ändå är igång så… Kommer att tänka på Weedstar. Jag vet inte hur de låter, jag vet bara att de kommer från Karlstad och gör oerhört snygga T-shirts med stjärnor på. De behöver inte heller hålla på med musik när de gör dessa tuffa tröjor. Det är som att vara popstars ändå. Jag gillar Göteborg, särskilt deras eget Göteborgs-wansch. Alla Göteborgs-wanschare får åka VIP-taxi, wansch-taxi. Kan bara en enda väg i Göteborg, den från Prospect Hill till Chalmers. Jag har lovat mig själv att åka på alla festivaler i sommar som Olle Ljungström och Brainpool spelar på. Till och med Chalmers Rock! Men missade Olle Ljungström, för vägen från Prospect Hill till Chalmers var så krånglig att hitta för dum stockholmare att vi inte hann fram i tid. Jag kommer aldrig hitta i Göteborg och får inte åka deras wanschtaxi, men jag gillar Göteborg. Det är inte alla städer som har ett sanslöst band som Broder Daniel. Stockholm har en ungefär lika osann pojke som han i Broder
Daniel, men han är en house-pojke som går omkring med blått glittrande hår, blinkande väska och vit kjol. Det börjar bli dags för en Broder Daniel-aktig indie-pojke i Stockholm innan det blir för sent. Neeeeej, vänta det ringer. Håll kvar. Vet ni vem det var? En pojke som råkar ha en Broder Danieldemo! Han ska banda av den till mig och jag kommer bara dö när jag får den i min hand. Det är så bra, han skriker som ett engelskt åttiotal och de har ett svenskt namn, är det bra eller dåligt? Jag känner mig typ som när jag blev i extas ensam i en soffa av några nya Souls-låtar, speciellt den tio minuter långa. Blir tvungen att lyssna på Nine Inch Nails ”March of the pigs” där Trent Reznor sjunger några meningar på riktigt, ”now doesn’t that make you feel better, the pigs have won tonight…”. Bara för att Souls tiominuterslåt låter som Nine Inch Nails mixat med Popsicle. Det får mig att tänka på Hasse Carlsson (igen och jämt). Jag upprepar: Hasse Carlsson borde ta tillbaka sin frisyr från 1980 och göra comeback, producerad av Popsicle eller något. Och jag tror på att Janne Hedin från Happydeadmen kan göra en Olle Ljungström. För övrigt till er som snart ska besöka Stockholm. Missa inte för guds skull: Bullen och Juha på Gino, Magnus Högmyr i Hannas källare, Pelle på Pitch Control, han i blått hår och blinkande väska och alla Hasse Carlsson look-a-likes på Vegas. Använd kikare och kamera. Men don’t feed the animals. Tack. Och kom i håg att det är P-A Wikander-revival i Popsicle.
!
LINDAS LISTA: Broder Daniel, popband som jag har fått uppspelat i telefon Girlsmen, live på Chalmers Rock Nine Inch Nails: ”March of the pigs” Stevepops: ”Happy happy joy joy”
!
Ice scream: ”Unhappy” (demo)
! ! !
Jonna Bergh Wahlström, chefredaktör Glamour – Vi lärde känna varandra på tidningen Pop 1993 när jag var praktikant och Linda recensent. Vi var lika gamla, hade samma intressen – indiepop, festa och musikkillar – och blev kompisar. Vi var ute jämt, och eftersom Linda jobbade så hade hon alltid pengar och hade råd att köpa vad hon ville i baren. Det tyckte jag var fantastiskt, så ville jag också ha det. Jag ville jobba och tjäna pengar. – Vi skulle åka på Chalmers Rock ihop och kände Cecilia och Andreas i bandet Souls. Linda tyckte Souls var superbra. Vi flög från Bromma och hade solglasögon på oss hela flygresan. Vi skulle träffa en av Soulskillarna på ett café och när vi gick där på gatan i våra solglasögon, jag hade en silverklänning kommer jag ihåg, så ropade några efter oss – på allvar – ”åk hem till Stockholm med er!”. Delvis var det väl på grund av vår ”coola” indiestil, men Linda har alltid provocerat folk. Jag blir chockad över hur människor alltid och ända från början har varit så otroligt provocerade av henne, fastän hon bara skrev om pop. – Under den här resan till Göteborg såg vi för första gången Henrik Berggren i Broder Daniel. Han kom in på stället, med sina stjärnor och glitter i ansiktet, och vi blev helt upphetsade för han var en sådan stjärna. Vi kollade upp vem han var och fick med oss en demo hem. Efter det började Linda skriva om dem jämt. – Den kvällen, där för övrigt Soulskillarna klädde av sig nakna i taxin och det tyckte vi var väldigt kul även om jag idag skulle bli helt förbannad, spelade vi Nine Inch Nails ”March of the pigs” på högsta natten igenom i lägenheten, det var väldigt rock alltihop. När jag sedan gifte mig många år senare – Linda skulle komma men hoppade av i sista stund – skickade hon en cd till toastmastern med en hälsning till Jonna ”Spela upp den här under middagen, och du kommer förstå”. Och det var ”March of the pigs”.
– Linda var med i Adam Alsings talkshow iklädd en t-shirt med texten ”Jonna Bergh” i silver på bröstet. Sedan kommenterade hon allt med att ”det suger”, ”är saggigt”, och det var tydligen oerhört chockerande då att använda ett sådant språk i tv. Jag tror hela min bekantskapskrets ringde till mig den kvällen, alla hade en åsikt om det. – Linda är speciell, har alltid varit en komplicerad person. Hon har gått igenom många faser. På den här tiden var det otroligt mycket nya band på gång och det fanns ju inget internet så vägarna att synas utåt var färre. Linda kunde därför avgöra vilka band som skulle få uppmärksamhet. Hon hade en egen spalt i Expressen och var väldigt mäktig. Det var intressant att se hur folk kom fram till henne. De kunde tala illa om henne när hon inte hörde, sedan kröp de fram och gav henne demos och fjäskade. Grejen är att Linda är så blyg så det blev aldrig några samtal, de bara satt där med en öl, tysta. Jag tror många band och musiker hade svårt att förhålla sig till henne. Hon kunde hjälpa dem, men de fattade inte det hon skrev. Hon var en riktig musiknörd samtidigt som hon kunde skriva om hur snygga hon tyckte de var. – Efter att Linda, Carina och Anders startat Expressen Fredag så ville Linda efter ett tag inte sitta på redaktionen, utan hellre vara frilans. Då gick jag in på hennes vikariat. Vi var unga tillsammans under en speciell tid. Vi fick snabbt rätt mycket att säga till om, men vi kände oss inte som några granskare utan snarare som en hejaklack. Vi tog bara med sånt vi gillade i Expressen Fredag – hade det kommit med så var det bra helt enkelt. – Jag är rätt enkel att umgås med och jag tror Linda uppskattade det. Linda hade inte så många tjejkompisar då, hon hade blivit sviken under skoltiden och när hon kunde välja sina egna vänner så tror jag hon uppskattade att jag var rätt okomplicerad i sättet. Hon var den första som ringde och grattade när min son föddes. Har man blivit en av de människor hon bryr sig om så släpper hon inte, hon är en mycket omtänksam och lojal vän.
– Jag gillar hennes tidiga texter eftersom de är en del av mitt liv också. I början när hon och Johan blev ihop – jag tror till och med att det var jag som presenterade dem för varandra och jag var i alla fall den ena av endast två inbjudna gäster på bröllopet – så skrev hon ibland saker som jag förstod handlade om honom, men annars tycker jag att det är otroligt skickligt att hon lyckats lämna honom utanför alla texter jämt.
OK, DET ÄR MITT FEL 950106
”Jaså, så ungdomarna firar jul framför MTV.” ”Ja ser du Linda, den här diktsamlingen skrevs långt innan MTV kom, och när vi var små så hade vi barn i familjen bara ett par skor att dela på och vi kunde inte duscha i timmar, vi fick hämta kallt kallt vatten i en spann, det fanns inga lampor man kunde tända och släcka vårdslöst och hur man ville och när som helst, släkten umgicks och det spelade ingen roll vad man hade på sig, kläder är bara till för att värma en kropp, om det alltid vore 28 grader ute skulle alla gå nakna, så vill vi ha det, och vi hade ingen MTV.” ”Tyst stör inte ungdomarna, de ser på MTV.” Tack för julklapparna. Firade inte jul hemma. Jag är ett asfaltsbarn. Åkte bort för att det var inga kvar i Stockholm. Alla bra stockholmare är inte från Stockholm. Så jag förstår inte varför så många icke-stockholmare har så svårt för Stockholm. Jag åkte bort på jul för det är mitt fel att tusen kronor inte är några pengar, det är mitt fel att det finns el, lampor man kan tända och släcka med en knapp, lampor som har en sådan där shittig grej man kan reglera ljuset med, det är mitt fel att det finns duschar, kabiner, badkar, badhus, simhall, bassäng, klorin, det är mitt fel att det finns MTV, Ray Cokes, hon bruden Lilipaly, det är mitt fel att det finns speglar, smink, jag har själv ensam byggt NK, jag är expedit i alla parfymdiskar, det är min idé det här med hårspray, det är mitt fel att jag fick en mikro i julklapp, jag borde fått kottar och tändstickor, läsa dikter, tycka om fiskbarnssoppa, kaviar nej, löjromssoppa, bio, video,
dator, mobil Motorola, det är mitt fel. Förlåt att jag råkar vara född i tiden som är nu. Därför sitter jag med släckta lampor, går barfota till jobbet, uppskattar livet, läser dikter, hämtar små barn på dagis och passar dem, sover aldrig länge på mornarna, såpa, skurtrasa, huckle, helvete. Fick höra att jag var en värdenihilist, ett viljelöst kolli. Tyck Någonting för fan. Ta ställning. Läsa böcker är tråkigt. Står jämt så mycket shit. Teater och Dramaten är tråkigt. Hur trovärdigt blir det med hela ”Rederiets” skådespelare på scen? Politik är tråkigt. Nyheterna är tråkigt om det inte händer saker som att bebisar hittas i sopnedkast och sådana grejer. Jag vet inte vem Sture Allén är. Jag lever, jag lever, kolla jag lever. Det går hur bra som helst. Jag lever efter tesen ”gör ingenting du inte har lust med”. Och det enda jag riktigt gillar är att prata i phonen, handla smink och kläder, fika, måla naglarna och gå på partyn. Varför fattar ingen att det är de som börjar grina på Skansen på nyår bara för det är så v a c k e r t som är ytliga. De följer bara invant beteende. Det är det som är ytligt. Det är de som är bimbos.
”BÄSTISAR” SKA ALDRIG VARA LISMIGA 960531
Det är meningen att ens ”bästis” ska försvara en och inte försätta en i panikpinsamma situationer. Eftersom ”bästisen” bryr sig om en och känner en så bra så ska hon säga rätt saker vid rätt tillfälle. ”Bästisar” ska aldrig vara lismiga och beräknande mot varann. ”Bästisen” ska aldrig göra sånt som hon själv tror att hon eventuellt själv kan tjäna på, få ut nåt av senare. Vet ”bästisen” ens komplex ska hon inte avslöja dem för andra. Men det är precis vad de alltid gjorde hela tiden, de fick aldrig nåt straff, allt detta var exakt vad de gjorde, här är några minihistorier: 1. Läraren är försenad och jag sitter vid bänken och pratar med killen jag gillar, han berättar om saker som han skäms för, skivor och böcker och sånt som han egentligen aldrig skulle säga att han ägde. Jag säger mest ”jahajaha” och vill inte säga mina pinsammaste ägodelar. Det är då ”bästisen” griper in ”men vaddå, du har ju faktiskt alla Johnny Logan”. Sen blir det rast och man frågar ”varför sa du så för?” och hon bara ”gud vad löjlig du är, han hade ju också piniga saker för sig”. 2. Vi är på tunnelbanan, ”bästisen” och jag, och vi möter Markus som är kompis med Stefan som är killen jag gillar. Markus frågar vad vi ska göra nu han säger att han ska träffa Stefan och undrar om vi vill följa med, ”vet ni vem Stefan är?” ”Nej jag tror inte det”, säger jag för att inte låta puckad och intresserad. Det är då ”bästisen” griper in ”men vaddå, du sa ju förut att du visste vem det var, du sa ju att du tyckte han va snygg, du pratar ju alltid om honom”.
3. Jag är tretton och tältar med klassen och gillar en av killarna. På morronen ser jag och bästisen att han jag gillar och dennes kompis är på väg ner till sjön. Jag vill dit, jag börjar gå fortare för att komma ikapp dem. Det är då ”bästisen” griper in ”men varför går du så snabbt för, vad är det där framme du vill till”, säger hon så högt och fnissigt att han jag gillar plus kompis hör och vänder sig om och man bara vill dö. ”Bästisen” saknar totalt hyfs och gör allt för att förgöra en inför andra. Folk söker sig till nån som är svagare än de själva så de ostört kan bedriva sin terror utan att det påpekas. PS. Jag tycker fortfarande inte att Chevy är tillräckligt bra för att få ge ut en skiva och jag tycker också att alla bolag fortfarande signar alldeles för mycket band. Ingen får ut nånting av det. Banden blir sårade när de inte får ge ut fullängdare för att singeln gick för dåligt, och skivbolagen famlar i blindo. Men Chevy från Malmö är ändå extremt coola, två miljoner stilpoäng för att Lasses pappa Urban, 51, är med på bas.
ETT BREV TILL MIN DOTTER, SIRI, 19 DAGAR GAMMAL 000308
Jag är så glad att du som bodde i min mage var en tjej. Och jag är så lycklig över att du kom till världen under ordnade former via ett kejsarsnitt. Bara lugn och ro, inget trauma vare sig för dig eller för mig. ”Va, får man göra kejsarsnitt bara för att man vill i Sverige?” har flera frågat mig. Ja, det får man. Ni ska veta att INGEN kan tvinga en kvinna att föda vaginalt. Det är kvinnan som bestämmer över sin egen kropp. Kom ihåg det. Det är så bra att just jag fick en tjej. För jag kommer att ställa till med hus i helvete så fort jag ser orättvisor, som att de behandlar flickor och pojkar olika på dagis eller om ni enbart får läsa manliga författare på svenskan och inte har en vettig sexundervisning utan enbart fokuserar på killarnas njutning och tjejernas reproduktionsförmåga. Jävlar vad dagisfröknarna och lärarna ska få skit! Jag tar till våld om det behövs. En fråga man ofta får är när man tror att samhället blir helt jämställt. Och många svarar att det redan är jämställt eller: ”Det blir ju bättre hela tiden, så kanske om ett par fem år så där.” Men det är ett naivt önsketänkande att tro att det skulle kunna bli jämställt om blott ett par år. Vuxna människors värderingar är svåra att förändra. Och old people ska vi inte ens tala om. Därför måste man börja med barnen på dagis och i skolan. Det kommer ta minst en generation för att få Sverige jämställt. Eleverna måste skyddas av en lag som ger dem rätt att anmäla sexuella trakasserier, så som det är på en vanlig arbetsplats. Feminism
måste bli ett skolämne, nu! Historieundervisningen måste förändras, ut med kungarna och in med kvinnornas historia. ”Det är dags att sluta skuldbelägga mammorna.” Så säger många nyblivna mammor för att de nu insett hur det verkligen är att vara mamma, hur svårt och krävande det är, hur de faktiskt kämpar och gör allt vad de kan, blablabla. Felfelfel, skuldbelägg mer! Vilka är det annars som skickar sina döttrar rätt in i könsrollsfängelset om inte alla dessa mammor som klär sina barn i rosa och spetsar och skit och låter sönerna slippa hjälpa till med matlagning och städning för att ”det går snabbare då”? Om du skulle ”hamna snett” eller må dåligt, vems är då felet om inte mitt? Om du får dåligt självförtroende, inte har några kompisar, är ledsen, hatar allt och alla så är hela skulden min. Då har jag misslyckats som mamma. Jag kommer aldrig skrämma dig med ”akta dig för alla fula gubbar”, som om du vore en stackars hjälplös varelse som ska tvingas gå omkring och vara rädd. Du ska inte vara rädd utan träna självförsvar och lära dig att slå tillbaka, hårt. Du ska lära dig skrika, argumentera, föra ett jävla oväsen. ”Hon tar lite mycket plats i klassrummet.” Den läraren som säger så ska få stryk. Missuppfatta mig inte nu. Det är inte så att du inte får leka med Barbie eller dansa balett. Du måste inte bli en ”pojkflicka” utan jag vill att du ska bli en människa. Till sist det viktigaste av allt: Gör inte om mina misstag. Håll ihop med andra tjejer. Lär dig samarbeta med andra tjejer. Gläd dig åt andra tjejers framgångar. Då kan du komma hur långt som helst. Jag hoppas också att du vågar säga ifrån om du känner att du blir illa behandlad av dina tjejkompisar. Ta alla konflikter, världen kommer inte att gå under.
Anpassa aldrig ditt liv efter några beiga killar, sätt dig själv och dina kompisar främst. Gör det du vill göra, gör aldrig något bara för att någon rutten kille vill det. För guds skull, sitt inte på läktaren för att kolla in killarna som spelar basket. Spela själv i stället! Och du ska veta att vad du än gör, hur uppfuckade sakerna än är, så kommer jag alltid att älska dig.
Mats Olsson, journalist Expressen – Jan Gradvall pratade så mycket om Linda Norrman att jag kollade upp vad hon skrev och sa sedan omedelbart till någon chef på Expressen att ”henne borde vi ha”. Så de ringde och fick in henne. – Jag har alltid hejat på henne. Hon är helt sin egen. Och – det måste man erkänna – när man ser någon man gillar hittar man en del av sig själv. Hon hade den attityden som jag själv hade, bland annat när hon lanserade vissa rockband, att hon var både arg och väldigt rolig i samma text. Jag förde länge ett jäkla liv om att hon skulle bort från Fredag och in i huvudtidningen, men det dröjde alldeles för länge innan hon väl hamnade där. – Som krönikör är Linda exemplarisk. Orädd, rolig, våghalsig, egen stil, ilska – en som alla läser eftersom man antingen älskar eller hatar henne. Jag har följt henne så länge jag kan minnas, men just nu vet jag inte riktigt var jag ska hitta henne. Jag tycker det var fantastiskt att få vara med om hennes förvandling från ungt popsnöre – fast hon var så mycket mer! – till mamma.