den lärande människan – utveckling, lärande, socialisation Thomas johansson
Utveckling. Lärande. Socialisation. Kärnbegrepp inom pedagogiken och så väl använda att de är närmast trådslitna. Men i den här boken knyts de ihop på nya sätt. Författaren presenterar ett stort antal teorier om lärande, individ och samhälle, och visar hur man genom att låta dessa teorier korsbefrukta varandra kan kasta nytt ljus över de ständigt aktuella frågorna: – Vad är relevant lärande i dagens samhälle, och hur går det till? – Hur blir man en fungerande samhällsmedborgare? – Hur kan vi som pedagoger, som lärare och forskare, stimulera till en gynnsam och lustfylld utveckling? Bokens syfte är alltså inte bara att redovisa och återge olika teorier och perspektiv, utan att sätta tankar i rörelse, visa på nya sätt att arbeta teoretiskt och gjuta energi och liv i dagens diskussioner om ungas lärande och samhällsblivande. Thomas Johansson är professor i pedagogik med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap. Han är verksam vid Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande. Han har tidigare skrivit ett stort antal böcker och artiklar, främst inom områdena ungdomsforskning, mansforskning samt kultur- och socialpsykologi.
Best.nr 47-09610-7
den lärande människan – Utveckling lärande socialisation
Tryck.nr 47-09610-7-00
Thomas Johansson
Omslag_den_lärande_människan.indd 1
2011-11-22 15.31
DEN LÄRANDE MÄNNISKAN – UTVECKLI NG LÄRAN DE SOCIALISATION
THOMAS JOHANSSON
4709730_Korr_3.indd 1
2011-11-22 16.11
Förord Våren 2010 började jag arbeta på Institutionen för pedagogik och didaktik i Göteborg, vilken sedan genomgick en organisationsförändring. Jag utnämndes till professor i pedagogik med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap. Numera arbetar jag på Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande (IPKL). Jag har en brokig bakgrund. På 1980-talet studerade jag psykologi och blev så småningom legitimerad psykolog. Jag har också fullgjort en femårig terapeututbildning och fått ytterligare en legitimation av socialstyrelsen, som psykoterapeut. Min akademiska karriär sträcker sig mellan discipliner som psykologi och sociologi, med inslag av kulturstudier, socialpsykologi och socialt arbete; utan tvekan en tvärvetenskaplig profil. Jag har läst kurser i filmvetenskap, kvinnopsykologi, filosofi och humanekologi. Dessutom har jag ett starkt intresse för litteratur, idéhistoria och filosofi. Inom ungdomsforskning, som är ett centralt forskningsfält för mig, handlar det också i stor utsträckning om att skapa möten och synteser mellan samhällsvetenskap och humaniora. Pedagogik är ett nytt fält för mig, även om jag inom ramen för psykologprogrammet har läst en del pedagogik. När jag började min tjänst som professor i pedagogik stötte jag allt som oftast på begreppet lärande och blev nyfiken på dess olika innebörder. Det mesta jag sysslar med rör just lärande. Men jag har tidigare aldrig ägnat mig åt att teoretisera kring och problematisera detta begrepp. Och när jag läste Knud Illeris böcker om lärande, startades den tankeprocess som resulterade i den här boken. Denna bok går att läsa på flera sätt. Det är en lärobok som ger en bred exposé över teorier om lärande. Det är också ett teoretiskt 3
4709730_Korr_3.indd 3
2011-11-22 16.11
Förord
arbete som syftar till att på sikt utveckla en samtida teori om lärande/samhälle/individ. Slutligen är det också en bok av en psykolog och sociolog som närmar sig ett spännande och alltid högaktuellt akademiskt och praktiskt fält, pedagogiken. Jag vill tacka Peter Söderholm och Emma Engdahl för uppmuntran och bra kommentarer. Min kollega Johannes Lunneblad har läst och kommenterat mitt manus, tack Johannes. Tack också till Malin Behnke på IPKL för att du tog dig tid att göra en första version av figuren i kapitel 13. Med utsikt över hamnkanalen i Göteborg en vacker sommardag 2011 Thomas Johansson
4
4709730_Korr_3.indd 4
2011-11-22 16.11
Innehåll Förord................................................................................. 3 Kapitel 1. Inledning............................................................ 7 DEL I: Utveckling och identitet...............................17 Kapitel 2. Den kulturhistoriska skolan............................ 19 Potentiella utvecklingsmönster.................................................................... 21 Utveckling och kritik...................................................................................... 25
Kapitel 3. Identitetens arkitekt........................................ 28 Erikson i dag..................................................................................................... 33 Kritiska reflektioner........................................................................................ 35
Kapitel 4. Socialekologi och kulturpsykologi.................. 38 Jerome Bruner.................................................................................................. 39 Urie Bronfenbrenner...................................................................................... 42 Kritiska synpunkter........................................................................................ 45
Diskussion........................................................................ 47 DEL II: Lärande och samhälle.................................51 Kapitel 5. Sociokulturell teori.......................................... 53 Kritiska synpunkter........................................................................................ 57
Kapitel 6. Praxiskollektiv och lärande............................. 59 Genus som en praxisgemenskap.................................................................. 62 Kritiska reflektioner........................................................................................ 63
Kapitel 7. Fenomenologi.................................................. 65 Merleau-Ponty och livsvärlden..................................................................... 66 Pedagogisk exkurs........................................................................................... 69 Kritik.................................................................................................................. 70
5
4709730_Korr_3.indd 5
2011-11-22 16.11
I nnehå l l
Kapitel 8. Disciplinering och lärande.............................. 73 Kritik och möjliga utvecklingslinjer............................................................ 79
Diskussion ....................................................................... 81 DEL III: Socialisation och identitet.......................85 Kapitel 9. Språk, koder och klass..................................... 87 Pedagogisk forskning om språk/koder....................................................... 90 Kritik.................................................................................................................. 95
Kapitel 10. Modernitetsteori och lärande........................ 97 Kritik och potential.......................................................................................101
Kapitel 11. Kritisk pedagogik........................................ 104 Kritik och potential.......................................................................................113
Kapitel 12. Normkritik och makt................................... 115 Pedagogisk forskning kring genus, etnicitet och makt...........................120 Kritik................................................................................................................123
Diskussion...................................................................... 125 DEL IV: Teoretiska positioner.............................. 129 Kapitel 13. Kontinuiteter och diskontinuiteter............. 130 En modell........................................................................................................131 Utmaningar och nytt lärande......................................................................137
Kapitel 14. Att tänka teoretiskt...................................... 141 Närläsning.......................................................................................................142 Ideologikritik.................................................................................................143 Syntesskapande läsningar............................................................................144 Att våga............................................................................................................146
Referenser....................................................................... 148 Register........................................................................... 156 6
4709730_Korr_3.indd 6
2011-11-22 16.11
Kapitel 1.
Inledning
Lärande är ett mycket vitt och omfattande begrepp. Ofta används ordet för att beskriva vardagliga och enkla skeenden, men det kan lika gärna användas för att analysera komplexa former och uttryck. Även om lärande är ett begrepp som oftast återfinns inom pedagogik och utbildningsvetenskap, används det också i andra sammanhang. I dag talas det till exempel om livslångt lärande och om lärande organisationer. I en inflytelserik bok om lärande hittar vi följande definition: Lärande är varje process som hos levande organismer leder till varaktig kapacitetsförändring som inte bara beror på glömska, biologisk mognad eller åldrande (Illeris 2007, s.13).
Utgår vi från den här definitionen innefattar begreppet lärande alltifrån spädbarnets första försök att kommunicera med omvärlden till rymdforskarens revolutionerande vetenskapliga upptäckter. Utifrån vetenskapliga avgränsningar och discipliner är det framför allt pedagoger som sysslar med lärande. Oftast handlar denna forskning om vad som händer i olika former av skolverksamheter och pedagogiska rumsligheter. På samma sätt är utvecklingspsykologer inriktade på att förstå barns och ungas psykologiska utveckling, medan sociologer studerar barns och ungas samhälleliga uppväxtvillkor. Även om Illeris definition är sympatisk och tilltalande, säger den föga om hur forskningen och den teoretiska utvecklingen inom till exempel pedagogik och utbildningsvetenskap är organiserad och hur detta också sätter ramar för och styr den teoretiska utvecklingen på detta fält. 7
4709730_Korr_3.indd 7
2011-11-22 16.11
1. I nl edni ng
En central del av lärandet handlar om utveckling. Utvecklingspsykologin har spelat en stor roll i att sätta agendan för denna diskussion. Här är det framför allt psykologer som Sigmund Freud (1856–1939), Jean Piaget (1896–1980), Erik H. Erikson (1902– 1994), Lev Vygotskij (1896–1934), Melanie Klein (1882–1960) och Anna Freud (1895–1982) som har haft störst inflytande över teorierna om utveckling. Grovt sett kan vi skilja mellan kognitiva och psykoanalytiska teorier. Den förstnämnda sysslar med hur tänkande och kunskapande utvecklas över tid, medan den sistnämnda fokuserar på emotionell och sexuell utveckling. Medan Piaget kan stå som samlande namn för den kognitiva orienteringen, utgör Freud och psykoanalysen en samlingspunkt för teorier om emotioner och sexualitet. Även om denna uppdelning fortfarande har viss aktualitet, försöker forskare i dag i allt större utsträckning studera hur dessa processer glider samman och bildar komplexa mönster av kognition/emotion. Begreppet lärande har en bred grund och är svårare att lokalisera till en specifik tradition. En del av begreppets rötter finner vi i utvecklingspsykologin, inte minst i Piagets kognitiva modell över utveckling (se faktaruta). Det har också tydliga rötter i den amerikanska pragmatismen, med John Dewey (se faktaruta) som stark profil. Dewey får här stå för en mer sociologisk orientering inom pedagogiken. Individen ses här i sitt sociala sammanhang. Samtidigt betonas betydelsen av att lärare ser och tar hänsyn till barnets psykologi och motivationsstruktur (Dewey 2003). Pedagogik som forskningsfält kan placeras någonstans mellan psykologi och sociologi, möjligtvis med en överlag starkare dragning mot det psykologiska fältet. Ett begrepp som är nära länkat till diskussionen om lärande och som har en lång tradition inom samhällsvetenskap är socialisation. Detta begrepp har djupa rötter i den klassiska sociologin, och tar sig sitt mest tydliga uttryck i amerikansk socialpsykologi 8
4709730_Korr_3.indd 8
2011-11-22 16.11
1. Inledning
Jean Piaget (1896–1980)
Jean Piaget var schweizisk barnpsykolog. Han studerade barns kognitiva utveckling och la grunden till det utvecklingspsykolo giska tänkandet om barnets och människans utveckling. Piaget lyckades via sina noggranna empiriska studier och sin teoretiska fantasi bygga upp en teori och en modell för hur barn utvecklas kognitivt. Detta är en klassisk stadieteori, som visar hur barns tänkande, moraluppfattning och omvärldsuppfattning successivt mognar och blir alltmer komplex. Piaget har influerat tänkare som till exempel Lawrence Kohlberg (moralteori) och Jürgen Habermas (samhällsteori).
John Dewey (1859–1952)
John Dewey var amerikansk filosof och ses som pragmatismens fader. Dewey har haft enormt inflytande över pedagogikens histo ria och utveckling. Hans begrepp ”learning by doing” återkommer frekvent även i dagens diskussioner om lärande. Detta begrepp syftar till hur teori, praktik och reflektion vävs samman till en helhet och bildar en grund för lärande och handling. Dewey har lämnat efter sig en diger produktion av böcker och artiklar, och många av hans skrifter har påverkat pedagogisk teori och pedagogiskt tän kande. Han var även aktivt engagerad i samhällsutvecklingen och i frågor om demokrati och social fostran. Dewey var en av grun darna till American Civil Liberties Union, och han skrev mängder av debattartiklar i dagstidningarna, ända fram till sin död.
och pragmatism, med förgrundsfigurer som till exempel George Herbert Mead (1863–1931) och Charles H. Cooley (se faktaruta). I en sociologisk lärobok beskriver den brittiske sociologen Anthony Giddens (1938–) begreppet socialisation på följande sätt: Kulturen handlar som vi sett om de aspekter av samhället som är inlärda och inte nedärvda. Den process som går ut på att barn
9
4709730_Korr_3.indd 9
2011-11-22 16.11
1. I nl edni ng
eller andra nya medlemmar av samhället lär sig den livsstil som tillhör samhället kallas för socialisation, en viktig kanal för överföring av kulturen från en tid och generation till en annan (Giddens 2003, s. 42).
Socialisationsprocessen brukar vanligtvis delas in i två faser. Den primära socialisationen äger rum under barndomen. Under denna period lär sig barnet språket och andra grundläggande färdigheter och beteendemönster. Den sekundära socialisationen tar vid någonstans under den senare delen av barndomsfasen och sträcker sig framåt i livet. Nu lär sig individen de normer, värderingar och synsätt som dominerar i ett visst samhälle – kunskaper man behöver för att kunna orientera sig och navigera i livet. Utveckling, lärande och socialisation är tre begrepp som har använts för att fånga centrala aspekter av den sociala verkligheten. Dessa områden hör också hemma i tre discipliner: psykologi, pedagogik och sociologi. Det som förenar dessa tre discipliner är att de alla handlar om hur människan blir en del av samhälle och kultur; hur man lär sig vissa färdigheter, anpassar sig till normer och värden och successivt blir alltmer självständig. I stor utsträckning har man inom samtliga dessa discipliner fokuserat på den utveckling som sträcker sig från och med barndomstiden fram till att Charles Horton Cooley (1864–1929)
Charles H. Cooley var amerikansk sociolog. Han var en av grun darna till American Sociological Association och dess sjunde pre sident. Cooley är mest berömd för sin teori om spegeljaget. Han menar att människan genom att spegla sig i och se sig själv via an dra människors blickar successivt också utvecklar sin egen själv bild. Här betonas starkt människans sociala vara. Cooley betraktas också ofta som en av föregångarna till den symboliska interaktio nismen och amerikansk socialpsykologi. Ett av hans huvudverk är Human Nature and the Social order (1902).
10
4709730_Korr_3.indd 10
2011-11-22 16.11
1. Inledning
människan träder in i vuxenlivet. Utvecklingspsykologin har haft starkt fokus på barns utveckling och framför allt då fram till tonåren. Diskussionen om lärande spänner över ett vidare spektrum av åldrar, men följer i regel skolans institutionella struktur och innehåll. Socialisation har framför allt handlat om hur männi skan successivt blir en socialt integrerad varelse. Fokus ligger i stor utsträckning på övergången mellan barndom, tonår och vuxenliv, och man betonar sociala faktorer som arbete, familjebildning och livsstilsfrågor. I praktik och teori pågår förstås samtliga dessa processer hela livet. Min ambition med den här boken är att utveckla det teoretiska tänkandet kring uppväxtvillkor, lärande och identitetsskapande. Detta är ett omfattande område, vilket gör urvalsprocessen komplicerad. Därför har jag bland annat avgränsat mig till teoretiker och teoretiska traditioner som har något substantiellt att säga om lärande. Jag har också valt att koncentrera framställningen kring de teoretiker som har ambitioner att säga något om relationen mellan aktör och struktur, eller individ och samhälle. Därför kommer jag till exempel inte att analysera Piagets skrifter (Flavell 1963, Elkind 1978), men väl Vygotskijs tänkande. Boken är tänkt som en lärobok, men den utgör inte enbart en redovisning av ett antal centrala teorier och perspektiv, utan även ett försök att bidra till teoriutveckling kring lärande och samhälle. Genom att låta ett antal delvis disparata teoretiker och perspektiv möta varandra, på kors och tvärs, vill jag skapa tillfällen för begreppsutveckling och korsbefruktningar. På så sätt hoppas jag kunna bidra till att utveckla läsarens teoretiska fantasi. Det utvecklingspsykologiska tänkandet hade en storhetstid vid början och mitten av 1900-talet. Flera av de ledande teoretikerna var verksamma och utvecklade sina begreppsapparater under denna historiska period. När vi i dag läser grundböcker inom utvecklingspsykologi är det fortfarande dessa teoretiker och teorier som redovisas och betraktas som klassiker. Amerikanska 11
4709730_Korr_3.indd 11
2011-11-22 16.11
1. I nl edni ng
textböcker redovisar grundligt Freuds utvecklingslära, Piagets kognitiva teori, Eriksons identitetsteori och så vidare (Berk 2007, Blakemore m.fl. 2009, Shaffer och Kipp 2010, se även Hwang och Nilsson 2011). Denna litteratur tar ofta sin utgångspunkt i biologiska teorier om utveckling, kompletterar dessa med ett antal kända utvecklingspsykologer, för att på slutet möjligtvis nämna att det också finns samhälleliga och sociologiska faktorer som kan påverka utvecklingen. Det är intressant att notera att teoriutvecklingen inom detta område har varit påfallande mager sedan mitten av 1900-talet. Det har givetvis även under senare år utvecklats modeller och begreppsapparater, men då handlar det ofta om relativt pragmatiska och begränsade teoriansatser, som till exempel transaktionsmodellen (Sameroff 2009). Lärande är ett betydligt mer spretigt och komplext teoretiskt område. Detta område sträcker sig från psykologisk teori om utveckling och kognition till utbildningssociologi och samhällsteori. De teorier om lärande som jag kommer att ta upp här är de som har fokus på relationen mellan individ och samhälle, men som samtidigt studerar och teoretiserar kring det lärande som sker i sociala och kulturella sammanhang. Min ambition har varit att fånga ett brett spektrum av teorier om lärande. Begreppet socialisation förekommer i dag alltmer sparsamt. Detta begrepp kan placeras inom 1900-talssociologin och utgör en integrerad del av sociologins utvecklingstänkande. Inflytelserika teoretiker, som till exempel George Herbert Mead, har utvecklat en tydlig utvecklingsteori, där barnet via rollövertagande, lek och spel successivt erövrar de färdigheter som krävs för att bli en fullvärdig samhällsmedborgare. Detta tänkande tillhör numera allmängodset inom sociologi, samtidigt som delar av denna teori, inte minst utvecklingstanken, är ifrågasatt. Den postmoderna kritiken har lett till att utvecklingstanken, på både samhällsoch individnivå, har utsatts för kritik. Fokus har alltmer flyttats från individens sociala utveckling till hur individen konstrueras i 12
4709730_Korr_3.indd 12
2011-11-22 16.11
1. Inledning
det sociala och kulturella fältet. Detta har också medfört att distansen mellan psykologi och sociologi har ökat. Samtidigt har det växt fram en rad inriktningar i det socialpsykologiska gränsfältet mellan psykologi och sociologi, som på sätt och vis har suddat ut disciplinära gränser. Detta är synbart inom diskurspsykologi och kritisk diskursanalys (critical discourse analysis) (Fairclough 1995, 2003, Potter 1996). Den här boken fyller två parallella syften. Den kan läsas som en grundbok i teorier om utveckling, lärande och socialisation. Den ger i det här avseendet en överblick över inflytelserika traditioner och teoretiker. Här får man också en bra bild av hur olika teorier antingen samverkar eller skär sig mot varandra. Den skapar också möjligheter för en kritisk diskussion om utveckling och lärande i samhället. Ett annat och minst lika viktigt syfte är att ge ett teoretiskt bidrag till detta disparata men sammanhörande fält. Jag har valt att göra en distinktion mellan utveckling – lärande – socialisation, och har strukturerat boken utifrån dessa tre områden. Denna indelning är som alla säkerligen förstår konstlad och skapad. Tanken med detta ingrepp i en annars sammansatt och komplex tematik är att synliggöra vissa brister och utvecklingsmöjligheter i dessa diskussioner. I min läsning av olika författare och traditioner kommer jag att fokusera på tre olika områden: 1. Vilken syn har författarna på relationen mellan individ/samhälle, aktör/struktur respektive individ/kultur? Vi finner en rad sådana dualistiska uppdelningar i socialpsykologisk och samhällsvetenskaplig litteratur. Det finns också ett antal berömda försök att upplösa dessa dikotomier, och att omarbeta och utveckla teorier om aktör/struktur, till exempel Giddens struktureringsteori och Habermas kommunikationsteori. Vi ska se närmare på hur psykologer och pedagoger har arbetat med denna distinktion i relation till lärande. 13
4709730_Korr_3.indd 13
2011-11-22 16.11
1. I nl edni ng
2. Vilken bild av samhälle och kultur träder fram i dessa texter? Är det en rik och sammansatt bild, eller snarare vaga och otydliga begrepp som inte utvecklas och ges ett innehåll? Hur träder samhället fram och synliggörs i de olika teorierna? 3. Vilken bild och vilka föreställningar ges av mänsklig utveckling? Hur är denna utveckling relaterad till ”det sociala” och till människans position i en historisk verklighet? Dessa frågor kommer att vägleda mig i arbetet att förstå och förhålla mig till olika utvecklingsteorier och teorier om lärande och samhälle. I min framställning har jag försökt att vara de olika teoretikerna trogen och att tolka dem välvilligt. Samtidigt är det viktigt att betona att detta är min läsning av de olika teoretikerna och traditionerna. Jag har valt att sortera och ordna dessa teorier på ett speciellt sätt, i en viss ordning, och att peka på vissa samband. Jag läser och tolkar också texterna på ett sätt som gör att de enskilda teorierna passar in i den övergripande struktur som jag siktar mot att skapa i boken. Jag skulle i varje läge rekommendera läsaren att gå till de klassiska texterna och bilda sig en egen uppfattning. Tanken är att denna bok ska fungera som en inspirationskälla till vidare läsning och till egna upptäcktsfärder i den intellektuella skatt och det kulturarv vi har lagrat i våra bibliotek. Boken är strukturerad i fyra delar. Den första delen ägnas åt en rad utvecklingspsykologiska teorier som varit av stor betydelse för diskussionen om lärande och samhälle. Vi får ta del av Erik H. Eriksons tankar om identitetsutveckling och av Lev Vygotskijs kulturpsykologi och socialekologiska perspektiv på utveckling och samhälle. Den andra delen ägnas åt centrala perspektiv inom pedagogik och lärande. Här följer vi upp och utvecklar resonemangen om subjekt/kultur/samhälle med specifikt fokus på det sociokulturella perspektivet. Valen av de olika teorierna och 14
4709730_Korr_3.indd 14
2011-11-22 16.11
1. Inledning
perspektiven speglar den bredd som återfinns inom denna diskussion, med teoretiker som Jean Lave, Etienne Wenger, Michel Foucault och Maurice Merleau-Ponty. Den tredje delen ägnas åt socialisationsteori. Här får vi ta del av Thomas Ziehes modernitetsteori, kritisk pedagogik och normkritiskt tänkande. I den avslutande delen diskuteras, jämförs och analyseras de olika kopplingar som finns mellan olika perspektiv. Vi tar också upp de brott, skiljelinjer och meningsskillnader som återfinns inom detta breda fält, samt hur man kan arbeta för att själv studera och utveckla teori.
15
4709730_Korr_3.indd 15
2011-11-22 16.11
4709730_Korr_3.indd 16
2011-11-22 16.11
Del I:
Utveckling och identitet
D
et utvecklingspsykologiska tänkandet är i dag oerhört dis parat. Inom detta fält finner vi en rad motstridiga teorier och synsätt. Biologistiska modeller över utvecklingen av köns identitet existerar parallellt med rollteorier och poststrukturalistiska genuskonstruktioner. På en rad centrala områden finner vi motstridig heter och ser hur det utvecklas olikartade synsätt. Detta rör till exem pel stadietänkandet och synen på natur och kultur. Det saknas i dag konsensus kring hur man teoretiskt ska utveckla och skapa en funge rande begreppsapparat kring människans utveckling. Stadieteorin, som har sina rötter i evolutionistisk biologi och med icinskt tänkande, hade sin höjdpunkt på 1970-talet och har sedan dess förlorat sin tidigare starka position. Men detta innebär inte att denna typ av tänkande helt försvunnit. Det verkar snarare ha blivit en del av ”traditionen”. Det finns med andra ord fortfarande skäl att kritiskt granska och diskutera stadieteorier. Erica Burman har i flera böcker (2008a, b) diskuterat och kritiserat utvecklingspsykologin. Kri tiken handlar framför allt om de normativa inslagen, och om tanken på en förutbestämd utvecklingsgång. Burman menar också att utveck lingspsykologi måste läsas i relation till politik/samhälle. Många anta ganden om universell utveckling är implicit bärare av normativa tan kar om västerlandets överlägsenhet. Det riktas också stark kritik från feminister, som har visat att utvecklingen ofta följer en ”manlig” linje
17
4709730_Korr_3.indd 17
2011-11-22 16.11
eller för fram en starkt hierarkisk modell över hur familjen ska och bör struktureras (Benjamin 1995, Andenaes 2005). Men det förekommer också en del försök att uppdatera och modernisera utvecklingspsyko login (Sommer 2008, Dencik m.fl. 2008). En annan viktig fråga rör hur man ser på natur/kultur och aktör/ struktur. Dessa frågor berör olika vetenskapsteoretiska områden, men de tangerar också varandra. Ofta står till exempel en biologistisk modell över utveckling i skarp kontrast till teorier som betonar språk, samhälle och sociala konstruktioner. Denna typ av motsatsrelation har ofta en tydlig inverkan på hur man resonerar kring utveckling, lärande och samhälle. En stark betoning på natur hänger ofta samman med fokus på universella aktörer och parallellt med detta en avsaknad av diskussion om samhälle, makt och dynamiken mellan individ/samhälle, alternativt aktör/struktur. De teorier jag avser att behandla i denna del av boken har potenti al att hantera dessa frågor. Jag kommer att redogöra för huvuddragen i teorierna, för att sedan diskutera och problematisera deras bidrag till diskussionen om utveckling och lärande. Mitt urval baseras på att det finns potential att säga något om mina huvudfrågor (se inledning en), och att det finns ansatser att utveckla en bredare och samhälls baserad teori. Jag har valt att utesluta teorier som enbart fokuserar på individens utveckling och som har en tydlig kognitiv bas. Jag har även valt att exkludera psykoanalytiska teorier som enbart fokuserar på indi viduell utveckling, även om det finns en del lovvärda och intressan ta ansatser bland samtida psykoanalytiker (se till exempel Benjamin 1995, Fonagy 2007). Denna del av boken kommer att ägnas åt tre olika inriktningar inom utvecklingstänkande. Jag inleder med att ge en bild av den kulturhis toriska skolan och mer specifikt Lev Vygotskijs arbeten. Därefter kom mer jag att diskutera Erik Homburger Eriksons identitetsteori. Slutli gen kommer jag under rubriken ”Socialekologi och kulturpsykologi” att fokusera på Jerome Bruner och Urie Bronfenbrenners teorier.
18
4709730_Korr_3.indd 18
2011-11-22 16.11
Den lärande människan: Utveckling – lärande – socialisation ISBN 978-91-47-09730-2 © 2012 Författaren och Liber AB Förläggare: Emma Engdahl Redaktör: Carina Blohmé Omslag och bildredaktör: Mats Mjörnemark Grafisk formgivning: Fredrik Elvander Bilder: Thinkstock Illustration: Malin Behnke/Jonny Hallberg Översättning av citat: Emily Wigelius Upplaga 1:1 Sättning: OKS, Indien Tryck: Sahara Printing, Egypten 2012
KOPIERINGSFÖRBUD Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01
4709730_Korr_3.indd 2
2011-11-22 16.11
den lärande människan – utveckling, lärande, socialisation Thomas johansson
Utveckling. Lärande. Socialisation. Kärnbegrepp inom pedagogiken och så väl använda att de är närmast trådslitna. Men i den här boken knyts de ihop på nya sätt. Författaren presenterar ett stort antal teorier om lärande, individ och samhälle, och visar hur man genom att låta dessa teorier korsbefrukta varandra kan kasta nytt ljus över de ständigt aktuella frågorna: – Vad är relevant lärande i dagens samhälle, och hur går det till? – Hur blir man en fungerande samhällsmedborgare? – Hur kan vi som pedagoger, som lärare och forskare, stimulera till en gynnsam och lustfylld utveckling? Bokens syfte är alltså inte bara att redovisa och återge olika teorier och perspektiv, utan att sätta tankar i rörelse, visa på nya sätt att arbeta teoretiskt och gjuta energi och liv i dagens diskussioner om ungas lärande och samhällsblivande. Thomas Johansson är professor i pedagogik med inriktning mot barn- och ungdomsvetenskap. Han är verksam vid Göteborgs universitet, Institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande. Han har tidigare skrivit ett stort antal böcker och artiklar, främst inom områdena ungdomsforskning, mansforskning samt kultur- och socialpsykologi.
Best.nr 47-09610-7
den lärande människan – Utveckling lärande socialisation
Tryck.nr 47-09610-7-00
Thomas Johansson
Omslag_den_lärande_människan.indd 1
2011-11-22 15.31