9789198058154

Page 1


Av Cornelia Södergren har tidigare utgivits Låt Kärleken Välja - vägen till sanna relationer (2004) Mannen som kunde tala med kvinnor (2005)

© Cornelia Södergren, Stockholm 2014 Utgiven av Ariton Förlag Omslag: Sara Bäckdahl Porträttfoto: Marie-Therese Karlberg, Shay foto Tryckeri: ScandinavianBook ISBN: 978-91-980581-5-4


Innehåll Inledning 2 Du Vem är du som relaterar? 8 Dina hinder 16 Vad har du för behov? 18 Vad är realistiska relationer? 24 Vad du ser är vad du får 29 Se fakta, konsten att inte begära det omöjliga 33 Romantiska relationer 40 Balans 46 Barnet Välkommen till Jorden 49 Den omogna föräldern 61 Föräldrar älskar sina barn 68 Skapa realistiska relationer för generationer 73 Du är inte din förälder 77 Nära Tidigare relationer 80 Att avsluta på ett värdigt sätt 82 Att välja att ha en bra relation 85 Lek på allvar 89 Vi förstår varandra 92 Frågor för att skapa den bästa relationen 93 En enkel, ärlig och realistisk relation 96 Våga vara obekväm för att skapa intimitet 104 21 dagar till en bättre relation 107


I arbetslivet Realistiska relationer p책 jobbet 126 Projiceringar 131 Samarbete v/s konkurrens 132 Intriger och konflikter 134 Outtalade underliggande signaler 141 Tacksamhet 141


Även med de bästa intentioner Även i de bästa relationer Glömmer vi Gömmer vi Oss själva


Vem är du som relaterar? För att skapa realistiska relationer och få respons från andra på ett renare sätt så behöver du först skapa realistisk respons i ditt eget liv. Det finns bara en enda person som du kan förändra och det är dig själv. Du har säkert hört det hur många gånger som helst, men från att höra det till att verkligen lyssna kan det vara en lång startsträcka. Vidare från att ha lyssnat och förstått till att leva efter det och göra slag i saken är det ofta en bit till. Är du beredd nu? Kan du tänka dig hur ditt liv skulle se ut om dina relationer från och med nu var helt realistiska och byggde på det som är sant i stunden och med de människorna som är där just i den stunden istället för att det mesta är projiceringar och reaktioner från det förflutna? Nummer ett är att du lär känna dig själv. Hur gör du då det? Du börjar med att ställa dig frågor som du kanske inte ställt förut och sedan lyssnar du på svaren. Eftersom du kanske inte har ställt just de här frågorna förut så har du heller inte hört svaren som kan komma som en överraskning för dig. Desto mer klar du blir över vem du är och vad du vill, desto mer klara kommer andra också att behöva bli. Det går inte i längden att t.ex. stå och gapa och skrika på någon som inte tar åt sig utan bara låter projiceringarna falla platt ner till marken. Den dag du kan vara den som inte tar projiceringar personligt, utan bara låter dem rinna av, kan du också ge omgivningen en chans att ändra sig.


Frågor att ställa dig själv: Hur skulle ditt liv se ut om du inte behövde känna in vad omgivningen vill eller vad andra förväntar sig av dig innan du gör eller säger något? Vad skulle du göra eller säga då? Vad skulle du göra i ditt liv om du inte behövde någon annans godkännande eller bekräftelse? Vem skulle du vara då? Hur skulle ditt liv se ut om du inte var rädd för att bli avvisad eller övergiven? Hur skulle du relatera då? Hur skulle en relation kunna vara om du vågade vara öppen, ärlig, sårbar och intim med andra? Vad längtar du efter i en relation? Vad har du för förväntningar på en relation? Vad har du för förväntningar i en relation? Vad är du rädd för i relationen? Säger du ofta saker du inte menar? Menar du ofta inte det du säger?


Säger du en sak men menar egentligen något annat du inte vågar säga? Hur känns det? Vad händer i omgivningen då? Tar du ansvar för hur andra ska uppfatta det du säger? Tar du ansvar för hur andra reagerar? Tar du ansvar för hur andra mår? Säger du ja ibland fast du egentligen menar nej? Har du något du håller tillbaka i någon relation? Är det något du vill säga till någon, men inte vågar? Är det något område i ditt liv där du inte är ärlig mot dig själv eller andra? Har du någon gång undanhållit sanningen eller ljugit för att skydda någon annan?

Vad ser du när du har svarat på alla dessa frågor? Svaren kanske visar dig att du har anpassat dig till omgivningen för att bli omtyckt eller accepterad. Du har kanske till och med fått beröm för din förmåga att kunna


anpassa dig. Ser du det som något normalt? Här gäller det att kunna urskilja att det vi ofta kallar normalt inte är synonymt med det som är naturligt. Om du istället skulle känna in i din kropp innan du svarar på frågorna, vad säger den då? Känner du kontakt med din kropp? Om du har svårt för att känna den kontakten så kan svaret vara att du inte bara har anpassat dig för att bli omtyckt och accepterad utan till och med för att överleva. Och den som har skapat den anpassningen är du som liten, eller rättare sagt ditt nervsystem när du var liten. Om du då tittar på frågorna ännu en gång så förstår du kanske att den som skapar responsen, svaren, inte är du som en ansvarstagande mogen vuxen, utan den som relaterar på det här viset är ditt inre lilla barn. En gång i tiden behövde du anpassa dig för att bli omhändertagen. En gång i tiden behövde du det här skyddet, men den tiden är förbi nu och det är dags att börja skala av dessa skydd och börja relatera mer naturligt och sant. Det första steget att bli medveten om när du inte relaterar på ett realistiskt sätt är att bli observant på när det istället är ditt lilla barn eller din tonåring som försöker få kontakt. Tonåringen är den trotsiga som har agerat som låtsasförälder åt det lilla barnet. Eftersom barnet inte hittade någon som kunde ta hand om det där bland de vuxna så skapade det istället en extraförälder i sin egen tonåring. Den här tonåringen känner du igen som den röst som säger: Jag ska minsann visa dem, jag klarar mig själv. Mig kommer de inte åt igen.


Du kommer att bli mer och mer medveten om när du inte relaterar realistiskt. Hur märker du det? Jo, det är när du blir som ett litet barn. I en konfliktsituation beter sig de allra flesta som små barn eller trotsiga tonåringar och det är därför kommunikationen då avstannar. En sådan situation känns som ett hot för det lilla inre barnet, ibland kan det vara så starkt att det känns som en livshotande situation och då, med alla försvar uppe blir det omöjligt att nå den andra och skapa en nära relation. Det barnet längtar efter är att bli omhändertaget eftersom det fanns en upplevelse tidigt om att det inte fanns någon där. Och även om du någonstans fortfarande tycker att det borde vara någon annan som skulle ta hand om dig så behöver du nu starta den här resan med att börja ta hand om dig själv. Det första steget är att börja ta hand om din kropp och relatera realistiskt till den. Hur relaterar du då realistiskt till din kropp? Du gör det genom att ge den vad den behöver. Den är ditt fordon på den här resan genom livet, så vad behöver den för bränsle? Vad är den värd att ha för bränsle? Vad är du värd att ha för bränsle för att kunna räcka så länge som möjligt och må så bra som möjligt? Det här är ett sätt att börja ge dig själv kärlek. Helt enkelt vara snäll mot dig själv. Nästa steg är att börja bygga upp det som är bra i ditt liv. Du skaffar en liten resursbank där du kan hämta energi och kraft. Jag brukar be mina klienter att skaffa sig en liten bok, en vacker bok som de blir glada och inspirerade av att se. Så nu kan du köpa en sådan bok och i den


skriver du in allt som du mår bra av, alla dina resurser. Det kan vara ställen där du tycker om att vistas, kanske i naturen. Det kan vara sådant du tycker om att äta. Det kan vara människor som stödjer dig och det kan vara saker du tycker om att göra. Det här är ett sätt att lära känna dig själv, att börja ge mer till dig själv och det kan också vara något som hjälper dig som motvikt till det jobbiga i livet. Det jobbiga som du har upplevt i ditt liv, det som har skapat ditt sätt att undvika närhet, intimitet och realistiska relationer sitter som en respons, en frekvens i kroppen, ibland kan det vara som om du nästan är avdomnad och inte har någon kontakt, det kan vara som att något kollapsat och det kan vara som en spänning, en obehaglig känsla. Din resursbok kan du använda för att skapa en mer positiv känsla i kroppen genom att du läser om det positiva, tar in det och sedan känner i kroppen vilken respons dina resurser ger dig. Hur känns det när du tänker på att vara vid havet? Att gå i skogen? Att äta en mango? Att lyssna på din favoritmusik? Dansa? Lukta på din favoritdoft? Umgås med dem du tycker mest om? Att ligga sked? Att gosa med en kattunge? Vad det än är just du har som resurs, använd det och se vilken respons, vilken känsla det skapar i din kropp och se att även den känslan är verklig och att du har tillgång till den.


Ju mer du bygger upp dina resurser desto större kapacitet kommer du att ha för att möta det som du upplever som svårt i livet. Det du behöver möta för att kunna skapa realistiska relationer. Det som ligger där under ytan och hindrar dig från att möta någon annan. Det som du först måste möta i dig själv.


Vill bara fly, iväg, bort, långt bort, från… mig själv.


Dina hinder Realistiska relationer, att relatera på ett autentiskt sätt. Är det svårt? Ja, det är det, för det är inte så vi fungerar per automatik efter de präglingar vi har. Är det möjligt då att relatera helt autentiskt? Ja, det är möjligt och det är även enkelt även om det inte är lätt. Så vad är det då som kan hindra dig från att ha en realistisk relation? Du låter andras beteenden påverka dig. Du låter det andra säger påverka dig oavsett om det är sant eller inte. Du tar det andra säger personligt utan att först ta reda på om det var så de menade. Du tar ansvar för hur andra personer ska reagera, vad de känner och hur de mår. Du gör antaganden och tolkningar innan du har undersökt hur situationer ligger till. Du är inte ärlig med vad du känner eller med vad du vill, vad du har för behov. Du agerar utifrån att få uppskattning eller bekräftelse.

andras

godkännande,


Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.