9789174015430

När Goliat kom ner till den tomma stranden fick han se något som glittrade i vattenbrynet. Det var en röd, oval sten som var fäst i en läderrem. ”Vilket fint smycke, någon måste ha tappat det här”, tänkte Goliat. ”Bäst jag tar med det hem till byrådet.”

Goliat trädde remmen över huvudet och i samma ögonblick sköt en ljusstråle ut från stenen. I skenet svävade en liten skäggig gubbe. ”Jag heter Ticktack och är tidsfaktor”, sa gubben och landade framför Goliats fötter. ”Med min hjälp och med smycket om halsen kan du resa i tiden.”

Goliat var så häpen att han inte fick fram ett ord. ”Din yxa besitter igam”, fortsatte Ticktack. ”Men …”, började Goliat. ”Du kommer att förstå”, sa Ticktack. ”Var inte orolig.” ”Jag är inte precis orolig”, sa Goliat och reste sig upp. ”Men det är inte varje dag man ser gubbar hoppa fram ur små stenar.”

”Hm … Man kan inte se att det är ett vapen med igam”, mumlade Gorun och vred på yxan. ”Det är inget vapen. Det är ett verktyg”, sa Goliat.

Gorun lämnade tillbaka yxan och gav samtidigt Goliat en mantel. ”Ta på den här, pojke”, sa han. ”Du kan inte springa omkring på slottet halvnaken.

Vi får låtsas att du är den nye stallpojken. Nu ska vi gå till kungens rådgivare och se vad de tokskallarna har ställt till med.”

De kungliga rådgivarna var samlade i stora slottssalen. ”Nå, har ni några ledtrådar?” sa Gorun när han och Goliat klev in. ”Gossekungen måste ha rymt”, snyftade kammarjungfrun.

Gorun fnös. ”Ni har inte slagits av tanken att han kan ha blivit bortrövad?” ”Så dumt”, sa rustmästare Silverkrök. ”Varför skulle någon vilja röva bort vår lille gossekung?” ”Ve oss, ve oss”, gnällde kammarherre Svinknopp.