101 historiska misstag Daniel RydÄĆ n
historiska media
Historiska Media Box 1206, 221â05 Lund info@historiskamedia.se www.historiskamedia.se
© Historiska Media och Daniel Rydén 2012 Faktagranskning: Eva Queckfeldt Illustrationer: Hans Bergström/Design för Livet Omslag: Curt Design Studio Tryck: ScandBook AB, Falun, 2012 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN 978-91-86297-90-9
InnehÄll
Förordâ 7 Eva Ă€ter förbjuden fruktâ 9 Decca nobbar The Beatlesâ 11 Holland fĂ„r tulpanfeberâ 14 Anna-Greta Leijon anlitar Ebbe Carlssonâ 17 Ikaros flyger för högtâ 20 Heinrich Dreser satsar pĂ„ heroinâ 23 Hallborr kör fast i HallandsĂ„senâ 25 Franz Mesmer satsar pĂ„ magneterâ 29 Fulgencio Batista friger Fidel Castroâ 33 Maria Stuart skriver till Babingtonâ 36 SignalkrĂ€ftan bjuds till Sverigeâ 39 Franz Ferdinand struntar i varningarnaâ 42 Isaac Newton blir alkemistâ 45 Dominoteorin och Vietnamâ 48 Columbus far mot Indienâ 52 Lovisa Ulrika gör en kuppâ 55 Robert Falcon Scott far till Sydpolenâ 58 Montezuma möter CortĂ©sâ 62 Bach fĂ„r inte jobbetâ 65 Chamberlain felbedömer Hitlerâ 68 London brinnerâ 71 Mona Sahlin förklarar bort sigâ 75 FörrĂ€daren Alfred Redl fĂ„r jobba ostörtâ 78
Alexander Fleming och mögletâ 83 Trojanerna och trĂ€hĂ€stenâ 86 Inkvisitionen och solsystemetâ 89 SĂ€rna och Idre blir svenskaâ 93 Tsar Alexander sĂ€ljer Alaskaâ 96 HovlĂ€karen och Gustav IIIâ 99 Ernst Georg Stahl lanserar phlogistonâ 102 Coca-Cola försöker bli som Pepsiâ 105 PĂ„skön förlorar skogenâ 108 Richard Sorge varnar Stalin förgĂ€vesâ 111 Bardi och Peruzzi blir blĂ„staâ 114 Gustav Vasa i Dalarnaâ 117 Spencer Gore dödförklarar tennisenâ 120 Augustinus bekĂ€nner alltâ 123 William LeMessurier och den felbyggda skyskrapaâ 127 Erik och Valdemar reser till Nyköpingâ 131 Ignaz Semmelweis och bakteriernaâ 134 Worcestershire blir ett varumĂ€rkeâ 139 Woodrow Wilson ger bort Sydtyrolenâ 142 Themsen vĂ€grar stigaâ 145 Svensk trupp packar ner sina vapenâ 148 Galilei och tidvattnetâ 151 Mars Climate Orbiter krascharâ 154 Diocletianus delar Romarriketâ 157 Western Union nobbar Bellâ 160 Pigan diskar ur Karl Augusts maginnehĂ„llâ 163 Axel von Fersen gĂ„r pĂ„ begravningâ 166 Titanic gĂ„r till bottenâ 169 George Grenville inför en hatad skatt i koloniernaâ 172 Conan Doyle tar livet av Sherlock Holmesâ 176 Bernard gĂ„r vilse i Jerusalemâ 180 Ruth Wakefield rĂ„kar uppfinna en ny cookieâ 183
Karl Helfferich lĂ„nar för mycketâ 185 Thomas Austin importerar kaninerâ 189 Miljöskandal i Niagara Fallsâ 192 Stern köper Hitlers dagböckerâ 195 TamĂĄs BakĂłcz ordnar ett korstĂ„gâ 198 William Ripley varnar förgĂ€ves för börskraschâ 201 Kristina avrĂ€ttar sin hovstallmĂ€stareâ 204 Atahualpa möter Pizarroâ 207 Sony och de exploderande batteriernaâ 210 Carl Peter Thunberg plockar vresrosorâ 213 Kronprins Fredrik tackar nej till kungariketâ 215 Kongressen försöker torrlĂ€gga USAâ 219 Karl-Heinz Kurras skjuter en pacifistâ 222 Johann Friedrich Böttger och guldmakerietâ 225 Oscar Wilde öppnar processâ 229 Lee Higginson satsar pĂ„ Ivar Kreugerâ 233 Robert Menzies sĂ€ger ja till kĂ€rnvapenprovâ 238 Sovjetledarna tömmer Aralsjönâ 243 Ferdinando, pesten och katternaâ 247 Beatles gör ett blodigt omslagâ 250 Roy Plunkett slarvar fram teflonâ 252 VĂ€nstern och Pol Potâ 255 Johannes Magnus och regentlĂ€ngdenâ 258 Weckquaesgeek dricker med Hudsonâ 261 Angelo Roncalli blir ingen övergĂ„ngspĂ„veâ 264 Sovjet och den exploderande gasledningenâ 268 Mahatma Gandhi och NobelkommittĂ©nâ 271 Josef Stalin rensar ut de bĂ€staâ 274 Gustav II Adolf och regalskeppetâ 278 Wilhelm Röntgen och nidbildenâ 281 Wilhelm Röntgen och x-strĂ„larnaâ 284 GĂŒnter Schabowski öppnar Berlinmurenâ 287
Gary Cooper nobbar stjĂ€rnrollenâ 291 Kanada rensar havet vid Newfoundlandâ 293 Klaus Mann tar Hitler för en pajasâ 296 John F Kennedy invaderar Grisbuktenâ 299 Sigmund Freud satsar pĂ„ periodlĂ€ranâ 302 Ines Uusmann hamnar i vanrykteâ 305 Tintin hamnar i dĂ„ligt sĂ€llskapâ 308 Edward Lorenz upptĂ€cker kaosâ 311 Carl Christian Hall felbedömer Otto von Bismarckâ 314 Ădouard Manet blir refuseradâ 318 Percy Spencer och mikrovĂ„gsugnenâ 321 Excite tackar nej till Googleâ 323 Richard Nixon buggar sigâ 326 BP och utslĂ€ppet i Mexikanska golfenâ 330 Litteratur i urvalâ 337 Registerâ 343
Förord Den kloke lĂ€r sig mer av den dumme Ă€n tvĂ€rtom. Ty den som Ă€r klok lĂ€r sig av den kortsyntes misstag, men den som Ă€r kortsynt lĂ€r sig ingenting av den klokes framgĂ„ngar. Cato den Ă€ldre (234â149 f.Kr.)
NĂ€r Gerald Ford var pĂ„ vĂ€g ner för flygplanstrappan snubblade han och landade med rumpan före pĂ„ den röda mattan, just vid president ValĂ©ry Giscard dâEstaings fötter. Detta var den amerikanske presidentens första kontakt med Frankrike. Han reste sig snabbt, skakade hjĂ€rtligt hand med den franske presidentens tolk och tog denne med sig för att inspektera hedersvakten.âšNĂ„gra sekunder senare var misstaget utrett, och om deltagarna hade varit mindre kĂ€nda skulle saken nu ha varit ur vĂ€rlden. Men Gerald Ford var vĂ€rldens mĂ€ktigaste mĂ€nniska. Han företrĂ€dde en supermakt som enligt sina kritiker kombinerar globala ansprĂ„k med blygsamma omvĂ€rldskunskaper. USA:s president kĂ€nde inte igen sin franske kollega. Hans misstag pĂ„ Charles de Gaulle-flygplatsen den 15 november 1975 blev dĂ€rför ett tacksamt vapen i motstĂ„ndarnas hĂ€nder.âšÂ Vi kan göra dem genom att glömma och slarva. Genom att handla mot bĂ€ttre vetande. Genom att lita för mycket pĂ„ oss sjĂ€lva och för lite pĂ„ vĂ„ra rĂ„dgivare â eller tvĂ€rtom. Genom att vara godtrogna â eller alltför misstĂ€nksamma. Slapphet, övermod, girighet, 7
okunskap och lĂ€ttja fĂ„r oss ocksĂ„ att begĂ„ misstag. De kan vara av vitt skilda slag, men en sak har de gemensam: misstag Ă€r handlingar vars följder inte blir vad vi hade tĂ€nkt oss. Eftersom vi inte lever livet med facit i hand mĂ„ste mĂ„nga beslut fattas innan vi vet exakt vad de leder till. Enda sĂ€ttet att undvika misstag blir dĂ€rför att inte göra nĂ„got alls, vilket i sin tur Ă€r ett av de klassiska misstagen. Den hĂ€r boken handlar om historiska misstag. Somliga av dem fick stor betydelse, andra mer beskedliga följder. Ett par av dem har inte ens intrĂ€ffat. Det har aldrig funnits nĂ„gon Ikaros som flög mot solen tills vingarna smĂ€lte. Hans berĂ€ttelse uppstod som varnande exempel, för att vi inte ska överskatta vĂ„r förmĂ„ga. LĂ€r av andras misstag; du hinner aldrig göra allihop sjĂ€lv, har nĂ„gon sagt. VarsĂ„god, hĂ€r Ă€r en lĂ€robok, fylld av varnande exempel â och möjligheter. För tĂ€nk om Alexander Fleming hade diskat den mögliga odlings plattan, Wilhelm Röntgen ryckt pĂ„ axlarna Ă„t de skimrande kristallerna och Edward Lorentz struntat i att miljondelarna inte stĂ€mde. Viktiga landvinningar kan gĂ„ förlorade om vi grĂ€mer oss sĂ„ mycket över en blunder att vi inte ser dess möjligheter. âErfarenhet Ă€r det namn vi sĂ€tter pĂ„ vĂ„ra misstagâ, sa Oscar Wilde. Missarna Ă€r en del av livet. Utan dem skulle historiens dramatiker och manusförfattare inte ha mycket att skriva om. Utan misstag skulle en mĂ€nniska knappast utvecklas under sin livstid. Utan misstag skulle mĂ€nskligheten inte ha gjort nĂ„gra vidare framsteg under de tusentals Ă„r som har gĂ„tt sedan ingen Eva Ă„t ett Ă€pple i Edens trĂ€dgĂ„rd. PS. NĂ€r Gerald Ford och ValĂ©ry Giscard dâEstaing mĂ„nga Ă„r senare Ă„tersĂ„g varandra i USA beklagade amerikanen att han aldrig hann besöka Frankrike under sin Ă€mbetstid. Giscard sa ingenting, men New York Times kunde dagen dĂ€rpĂ„ rĂ€tta till expresidentens misstag. Daniel RydĂ©n 8
Eva Ă€ter förbjuden frukt âSmaka pĂ„ den dĂ€r fruktenâ, sa ormen. âDen Ă€r inte alls sĂ„ farlig som de sĂ€ger. TvĂ€rtom, den Ă€r jĂ€ttegod och en tugga rĂ€cker för att ge dig all visdom och kunskap du kan behöva.â Mer övertalning Ă€n sĂ„ behövdes inte. Kvinnan hade varit sugen pĂ„ de dĂ€r frukterna lĂ€nge, nu tog hon en rejĂ€l tugga. Mums. Ormen hade rĂ€tt. Hon tog en tugga till. Smaka pĂ„ det hĂ€r, sa hon till sin man. Han Ă„t med god aptit. Redan samma kvĂ€ll förstod kvinnan och mannen att de inte borde ha Ă€tit den dĂ€r frukten. Inte nog med att de blev vrĂ€kta frĂ„n den lustgĂ„rd dĂ€r de dittills hade fĂ„tt bo alldeles gratis. HyresvĂ€rden, som kallade sig Herren Gud, var sĂ„ arg över fruktstölden att han formligen drĂ€nkte dem i förbannelser. Till kvinnan sa han: âStor skall jag göra din möda nĂ€r du Ă€r havande, med smĂ€rta skall du föda dina barn. Din man skall du Ă„trĂ„ och han skall rĂ„da över dig.â Med denna dom hĂ€ngande över sig och alla sina efterkommande medsystrar lĂ€mnade vĂ€rldens första kvinna Edens trĂ€dgĂ„rd. NĂ€r hon och hennes man hade kommit utanför grindarna beslöt hennes man att hĂ€danefter kalla henne Eva, och hon fortsatte att leva med honom trots att det var han som skvallrat pĂ„ henne nĂ€r Gud frĂ„gade vem som bjudit honom pĂ„ frukt. Var det verkligen ett misstag av Eva att smaka pĂ„ kunskapens frukt trots att hon visste att det stred mot de regler som Gud hade 9
satt upp för henne och Adam i paradiset? Det Ă€r inte sjĂ€lvklart. Handlingen vittnar om nyfikenhet, framĂ„tanda, orĂ€ddhet och en vĂ€l utvecklad skepsis mot auktoriteter â lovvĂ€rda egenskaper allihop numera. Men Bibelns första kapitel skrevs inte ânumeraâ. Och sjĂ€lvstĂ€ndigt tĂ€nkande var absolut inte den moral som Första Mosebokens författare var ute efter nĂ€r de skrev den sedelĂ€rande sagan om syndafallet. För dessa okĂ€nda skribenter var Evas misstag odiskutabelt, de hade ju sjĂ€lva hittat pĂ„ det. Som för att visa att kvinnor inte Ă€r att lita pĂ„, framför allt inte i ansvarsfulla positioner. Det var till stor del tack vare Evas blunder i Edens trĂ€dgĂ„rd som svenska kvinnor kunde hĂ„llas borta frĂ„n universiteten till 1873, frĂ„n röstbĂ„sen till 1919, gymnasieskolorna till 1927 och predikstolarna till 1958. Ăn idag gĂ„r det bara tre kvinnliga verkstĂ€llande direktörer pĂ„ nittiosju manliga. FĂ„ texter har haft större inflytande pĂ„ mĂ€nsklighetens könsroller Ă€n slutsatsen i Första Moseboks tredje kapitel: ve den man som lĂ„ter sig luras att lyssna pĂ„ en kvinna. âDu som lyssnade till din hustru och Ă„t av trĂ€det som jag förbjöd dig att Ă€ta av, förbannad skall marken vara för din skull.â Törnen och tistlar, slit och slĂ€p, missvĂ€xt och hunger â allt detta och mer dĂ€rtill mĂ„ste mĂ€nnen uthĂ€rda eftersom den förste av dem var dum nog att bry sig om vad en kvinna sa. För den som inte delar moseboksförfattarnas genusperspektiv utan anser att en kvinna Ă€r precis lika vĂ€l skickad som en man att exempelvis leda ett projekt, köra en bil eller sitta i en styrelse, framstĂ„r det som ett historiskt misstag att tillmĂ€ta sĂ„dana texter betydelse. Som mer Ă€n en historiker har pĂ„pekat blir en lögn inte sann bara för att den blir gammal. Respekten inför urĂ„ldriga dokument kan ibland fĂ„ oss att glömma att de en gĂ„ng var rykande fĂ€rska, och att dumheter inte blir klokare för att de stĂ„r skrivna pĂ„ papyrus eller pergament. Faktum kvarstĂ„r dock: Evas fruktstöld i paradiset Ă€r ett av de mest förödande misstag som aldrig har begĂ„tts.
10
Decca nobbar The Beatles âNej Mr Epstein, jag tĂ€nker inte göra en skiva med de dĂ€r killarnaâ, sa Dick Rowe och skakade pĂ„ huvudet. âVarför inte det?â undrade Brian Epstein som inte trodde sina öron. âFör att de lĂ„ter alldeles för mycket som Shadowsâ, svarade skivbolagsdirektören. Det var en dag i januari 1962. Som A&R-chef (artists and repertoire) ansvarade Dick Rowe för skivbolaget Deccas jakt pĂ„ lovande talanger, och hade dĂ€rmed uppgiften att skilja vinnare frĂ„n förlorare i den brittiska popvĂ€rlden. Bandet som hade provspelat i studion vid Broadhurst Gardens tillhörde den senare kategorin och var dĂ€rför inget för Decca, slog Rowe fast. Brian Epstein var av motsatt Ă„sikt. Han drev en skivbutik i Liverpool och hade kĂ€nt vittringen av vinnare i samma ögonblick som han steg in pĂ„ musikklubben Cavern för att lyssna pĂ„ bandet som halva stan pratade om. âVisst var grabbarna lite oslipade, och visst fanns det ett och annat att sĂ€ga om sjĂ€lva framtrĂ€dandetâ, skulle Epstein minnas senare, âmen jag blev helt tagen av deras musik, av pulsen och av deras humor pĂ„ scenâ. Familjen Epstein drev ett musikförlag, Brian hade pengar att satsa. Efter att ha hĂ€ngt pĂ„ Cavern nĂ€stan varje kvĂ€ll i en mĂ„nad erbjöd han sig i november 1961 att bli manager för the Beatles. Och sedan Paul McCartney hade försĂ€krat sig om att Brian Epstein inte tĂ€nkte lĂ€gga sig i sjĂ€lva musiken tackade bandet ja till hans tjĂ€nster. Hösten hade nĂ€mligen varit lite trög för Beatles. 11
Visst, de var hur stora som helst i Liverpool, men inte mycket mer. Inte ens i Manchester hade sĂ€rskilt mĂ„nga hört talas om dem. SĂ„ nĂ€r Brian Epstein berĂ€ttade om sina kontakter i London och förklarade att vad Beatles nu behövde var ett skivkontrakt, kĂ€ndes det som en vĂ€lbehövlig öppning. Brian Epstein började med skivbolaget Decca. Som en av norra Englands största skivhandlare hade han inga svĂ„righeter att ordna en provspelning. PĂ„ nyĂ„rsdagen 1962 stod the Beatles i Deccas studio vid 165 Broadhurst Gardens i West Hampstead, London. âOkay, ni kan börja spelaâ, sa studioteknikern Mike Smith och satte pĂ„ bandspelaren. MĂ„nga timmar och femton lĂ„tar senare var Beatles trötta och inte sĂ€rskilt nöjda, men Mike Smith log uppmuntrande och sa att det hĂ€r nog skulle rĂ€cka till ett kontrakt pĂ„ Ă„tminstone en första singelskiva. Det gjorde det inte. NĂ€r Brian Epstein nĂ„gra dagar senare satt mittemot Dick Rowe pĂ„ Deccas kontor, skakade denne beklagande pĂ„ huvudet och gjorde klart att han inte tĂ€nkte riskera nĂ„gra pengar pĂ„ nĂ„gra killar frĂ„n Liverpool som inte lĂ€t bĂ€ttre Ă€n en billig kopia av Shadows, Cliff Richards band som hade toppat de engelska hitlistorna i tvĂ„ Ă„r men som Deccas talangansvarige inte var beredd att ge sĂ€rskilt mĂ„nga sĂ€songer till. âNi förstĂ„r Mr Epstein, grupper med gitarrer Ă€r pĂ„ vĂ€g utâ, sa Dick Rowe. DĂ€rmed begick han vad som Ă€n idag bokförs som pophistoriens största misstag. NĂ€r Beatles Ă„tta Ă„r senare upplöstes hade bandet sĂ„lt mer Ă€n en halv miljard skivor, en siffra som skulle tredubblas under Ă„ren som följde. I ett halvt sekel har musikvĂ€rlden förundrats över hur den ansvarige pĂ„ ett av vĂ€rldens största skivbolag kunde vara sĂ„ korkad att han trodde att grupper med gitarr var pĂ„ vĂ€g att försvinna. Men kanske var Rowe inte fullt sĂ„ kortsynt. Kanske var hans yttrande bara ett svepskĂ€l, eftersom han redan hade bestĂ€mt sig för att satsa pĂ„ ett 12
annat lovande band i stĂ€llet: Brian Poole and the Tremeloes. Valet stod mellan de tvĂ„ grupperna. Enligt historikern Terry Burrows brydde sig Dick Rowe inte sĂ€rskilt mycket om vilket band man satsade pĂ„, men Tremeloes kom frĂ„n Dagenham i Essex och hade betydligt nĂ€rmare till London. BehĂ€ndigt, resonerade Rowe. Tremeloes finns fortfarande. Bandet hade ett par hits i mitten av 1960-talet och skulle i normala fall inte ha gjort en skivbolagsdirektör besviken. Om det inte vore för alternativet. âJag slĂ„r vad om att han sparkar sig sjĂ€lv vid det hĂ€r lagetâ, sa Paul McCartney Ă„ret dĂ€rpĂ„ nĂ€r Beatles debut-LP âPlease Please Meâ hade legat etta pĂ„ den brittiska försĂ€ljningslistan i sex mĂ„nader. âJag hoppas att han sparkar sig till dödsâ, svarade John Lennon. Dick Rowe talade sjĂ€lv aldrig sĂ€rskilt mycket om det ödesdigra mötet med Brian Epstein. Han fortsatte pĂ„ Decca och skulle senare se till att artister som Rolling Stones, Moody Blues, Animals, Tom Jones, Small Faces och Marmalade gick till musikhistorien. Men det var blundern med Beatles som gjorde hans eget namn odödligt.
13
Holland fĂ„r tulpanfeber Det var en gĂ„ng en sjökapten som efter Ă„tskilliga mĂ„nader i frĂ€mmande land hade kommit hem till Amsterdam. Nu satt han pĂ„ grosshandlarens kontor, hade nyss berĂ€ttat om innehĂ„llet i sina vĂ€lfyllda lastrum och vĂ€ntade pĂ„ att affĂ€rsmannen skulle Ă„terkomma med sin bokhĂ„llare sĂ„ att affĂ€ren kunde göras upp. Han sĂ„g sig omkring. PĂ„ en av hyllorna med sidenrullar och sammetstyger lĂ„g en lök. Skepparen var förtjust i lök. Han var dessutom hungrig och sĂ„g fram emot lunchen, som idag skulle bjuda pĂ„ hans favoritrĂ€tt rökt sill. Det skulle vara gott med lök till, tĂ€nkte han och stoppade snabbt sitt fynd i fickan innan grosshandlaren kom tillbaka. NĂ„gon timme senare var sjökaptenen tillbaka pĂ„ sitt fartyg. Han hade just avslutat sin lunch nĂ€r grosshandlaren kom springande över landgĂ„ngen, högröd i ansiktet. âVad har du gjort av löken?â skrek han. âDen har jag Ă€tit uppâ, svarade skepparen. âĂr du inte klok! Det var en tulpanlök! En Semper Augustus; den Ă€r vĂ€rd Ă„tminstone trettiotusenâ, skrek den förtvivlade affĂ€rsmannen. Den andre sĂ„g oförstĂ„ende pĂ„ honom. Trettiotusen gulden för en lök lĂ€t inte klokt. Man kunde leva gott i ett helt Ă„r pĂ„ hundrafemtio. Om denna historia Ă€r sann utspelade den sig under de vansinniga januariveckor 1637 nĂ€r vĂ€rldens första vĂ€ldokumenterade finansbubbla nĂ€rmade sig bristningsgrĂ€nsen. NĂ€r en tulpanlök kunde sĂ€ljas för nĂ€stan vilket pris som helst. Visserligen hade köpstarka hollĂ€ndare handlat med tulpanlökar 14
i nĂ€stan fyrtio Ă„r, Ă€nda sedan de första exemplaren hade stulits frĂ„n botaniska trĂ€dgĂ„rden i Leiden nĂ„gon gĂ„ng pĂ„ 1590-talet. Dit hade de förts av den schweiziske botanikern Carolus Clusius som importerat tulpaner frĂ„n Turkiet och lĂ€rt sig konsten att förĂ€dla dem. En exklusiv lök var vĂ€rd mycket pengar och priserna steg oupphörligt pĂ„ tulpanbörserna i Amsterdam, Rotterdam, Haarlem, Leyden, Alkmaar och Hoorn. Men det var först pĂ„ hösten 1636 som det verkliga vansinnet bröt ut, nĂ€rmare bestĂ€mt den 12 november vilket framgĂ„r av bevarade tulpanindex. FrĂ„n denna dag och fram till slutet av januari 1637 tolvdubblades snittpriset pĂ„ tulpanlökar. De eftertraktade sorterna steg sjufalt mer i vĂ€rde. Alla som hade pengar att satsa köpte tulpanlökar och pĂ„ bara nĂ„gra dagar kunde vem som helst skapa sig en förmögenhet, berĂ€ttar den skotske journalisten Charles MacKay som 1848 skrev den numera klassiska berĂ€ttelsen om hollĂ€ndarnas âtulipmaniaâ: Alla var övertygade om att passionen för tulpaner skulle vara i evighet, att marknaden skulle vĂ€xa och vĂ€lbĂ€rgade mĂ€nniskor över hela vĂ€rlden skulle skicka efter tulpanlökar frĂ„n Holland och betala vilka priser som helst för dem.
Den 5 februari 1637 sattes rekordet. DÄ hölls en stor tulpanauktion i Alkmaar. Snittpriset lÄg pÄ 792 gulden. En Viceroy sÄldes för 4 203, en Admiral van Enchhysen gick för 5 200 och sÄ vidare. Vid det laget handlade man dock inte lÀngre med verkliga lökar. För att kunna hÄlla tulpanbörsen igÄng Äret runt köpte och sÄlde man optioner, rÀtten till lökar som redan var planterade och skulle grÀvas upp efter blomning och förökning. Dyrast av alla tulpaner var den exklusiva Semper Augustus. Den hade varit en dyrgrip i mÄnga Är, men i januari 1637 steg marknadspriset till trettiotusen gulden per lök. För den summan kunde man köpa sig tre prÀktiga borgarhus vid kanalen Amsterdamer Gracht. Beloppet motsvarade tvÄhundra genomsnittliga Ärslöner. 15
Den hollĂ€ndare som varit bortrest och kom hem under dessa veckor hade ingen aning om vilken spekulationsbubbla han damp ner i, pĂ„pekar Charles MacKay som har den olycksalige sjökaptenen som talande exempel. Denne arresterades efter sin aningslösa lunch (som rimligen bör vara vĂ€rldshistoriens dyraste), Ă„talades och dömdes för stöld och fick tillbringa Ă„tskilliga mĂ„nader i fĂ€ngelse. Men slutet var pĂ„ vĂ€g. TvĂ„ dagar före rekordauktionen i Alkmaar, den 3 februari 1637, hölls en auktion i Haarlem dĂ€r ingen av de utbjudna lökarna nĂ„dde upp till utropspriset. I takt med att denna nyhet spreds gick luften ur tulpanmarknaden, berĂ€ttar MacKay. De som gjort misstaget att hoppa pĂ„ tĂ„get för sent eller inte sĂ„lt i tid tvingades se sig snuvade och blev i mĂ„nga fall ruinerade: âHundratals mĂ€nniskor som ett par mĂ„nader tidigare hade börjat tvivla pĂ„ att man nĂ„gonsin mer skulle se nĂ„got som liknade fattigdom i detta land, insĂ„g att de nu inte Ă€gde mycket mer Ă€n nĂ„gra lökar â som ingen ville köpa.â Paniken spred sig. NĂ€r vĂ„ren kom och tulpanerna gick i blom hade priserna landat pĂ„ ungefĂ€r samma nivĂ„ som innan vansinnet började. Och nĂ€r sjökaptenen sĂ„ smĂ„ningom slĂ€pptes ut ur fĂ€ngelset hade han en intressant iakttagelse att berĂ€tta: Semper Augustus passade alldeles utmĂ€rkt till rökt sill.
16
Anna-Greta Leijon anlitar Ebbe Carlsson En av de första dagarna i maj 1988 berĂ€ttade bokförlĂ€ggaren Ebbe Carlsson för justitieminister Anna-Greta Leijon att han tĂ€nkte resa till London för att försöka bringa klarhet i vem som hade mördat statsminister Olof Palme tvĂ„ Ă„r tidigare. Ebbe Carlsson bad Leijon om ett rekommendationsbrev som skulle visa att han hade ett officiellt uppdrag. Han gav henne till och med ett utkast som han sjĂ€lv hade skrivit. Justitieministern samtyckte, lĂ€t skriva ut brevet pĂ„ regeringskansliets officiella brevpapper och gav det tvĂ„ dagar senare till den sjĂ€lvutnĂ€mnde mordspanaren Ebbe Carlsson. Om Anna-Greta Leijon hade lĂ€st igenom kladden lite noggrannare innan hon gjorde Ebbe Carlssons ord till sina egna, skulle hon troligen ha kunnat rĂ€dda sin politiska karriĂ€r. Nu missade hon tre avgörande ord: âon my behalfâ. NĂ€r justitieministern med denna formulering intygade att brevets innehavare arbetade som spanare för hennes rĂ€kning gjorde hon sig skyldig till ministerstyre, ett grundlagsbrott som kostade henne jobbet nĂ€r Ebbe Carlsson-affĂ€ren avslöjades nĂ„gon mĂ„nad senare. Hur kunde en journalist och före detta pressekreterare fĂ„ regeringens och rikspolischefens fullmakt att, med egna metoder och sĂ€kerhetspolisens benĂ€gna bistĂ„nd, försöka lösa mordet pĂ„ Sveriges statsminister och dessutom följa ett spĂ„r som hela tiden hade visat sig felaktigt? EfterĂ„t kunde eller ville ingen av de inblandade erinra sig precis vem som bar ansvaret. 17
Göteborgaren Ebbe Carlsson var tjugoett Ă„r nĂ€r han inledde sin journalistkarriĂ€r med ett sommarvikariat pĂ„ Dagens Nyheter, följt av en tid som reporter pĂ„ Sydsvenskan i Malmö. Efter en tid som presïżœsekreterare pĂ„ akademikerorganisationen SACO fick han arbete pĂ„ Handelstidningen i Göteborg dĂ€r han blev kvar till dess nedlĂ€ggning 1973. DĂ„ blev han informationssekreterare pĂ„ justitiedepartementet. 1979 sadlade han om och blev förlagsredaktör pĂ„ Tidens förlag, fem Ă„r senare blev han avdelningschef pĂ„ Bonniers. Detta formella cv förklarar dock inte hur Ebbe Carlsson kunde bli en âaffĂ€râ. Orsaken till detta finns att söka i de mĂ„nga skildringarna av personen Ebbe Carlsson. HĂ€r finns bilder av en rĂ€nksmidare med fallenhet för hemlighetsmakeri, en social nĂ€tverkare med sĂ€llsynt förmĂ„ga att skaffa sig vĂ€nner och knyta kontakter och en mĂ€sterdetektiv med pojkboksdrömmar om att lösa kriminalgĂ„tor dĂ€r polisen kört fast. NĂ€r han var reporter pĂ„ Sydsvenskan förde Ebbe Carlsson hemliga listor dĂ€r han betygsatte kollegorna och bedömde vem som borde avskedas. Efter flytten till Stockholm började han besöka regeringskansliet regelbundet utan att ha nĂ„got egentligt Ă€rende. Han satt i vĂ€ntrummet och smĂ„pratade med tjĂ€nstemĂ€nnen som artigt tog sig tid. Ebbe Carlsson var ju pressekreterare Ă„t Bertil Ăstergren, SACO-ordförande och tungviktare i svensk fackföreningsrörelse. Med denna taktik, att alltid finnas pĂ„ plats i maktens korridorer utan att nĂ„gon riktigt begrep vem som hade slĂ€ppt in honom, skaffade sig Ebbe Carlsson vĂ€nner allt högre upp i den socialdemokratiska hierarkin. NĂ€r Olof Palme mördades den 28 februari 1986 var Ebbe Carlsson pĂ„ sextioĂ„rskalas hemma hos Carl Lidbom, som dĂ„ var ambassadör i Paris. NĂ€r lĂ€nspolismĂ€staren Hans HolmĂ©r nĂ„gra dagar senare fick befĂ€let över mordutredningen bodde HolmĂ©r hemma hos Ebbe Carlsson eftersom han nyligen separerat frĂ„n sin hustru. Liksom HolmĂ©r var Ebbe Carlsson övertygad om att den kurdiska terrororganisationen PKK lĂ„g bakom mordet pĂ„ Palme. NĂ€r 18
lĂ€nspolismĂ€staren i februari 1987 tvingades lĂ€mna den havererade mordutredningen, frĂ€mst pĂ„ grund av sin totala fixering vid PKKspĂ„ret, fortsatte Ebbe Carlsson att nysta i samma hĂ€rva pĂ„ egen hand. Följande vinter hade han, med benĂ€get bistĂ„nd av vĂ€nnerna HolmĂ©r och Lidbom, lyckats plantera sin konspirationsteori hos den socialdemokratiska regeringen. PKK hade mördat Olof Palme. Klantigheter inom SĂ€po hade gjort attentatet möjligt. Irans regering hade bestĂ€llt mordet som hĂ€mnd för att Palme stoppat försĂ€ljning av svenska vapen till den iranska krigsmakten. Planerna hade lagts fast vid ett möte mellan PKK-ledningen och iranska diplomater i Damaskus. SĂ„ löd i korthet Ebbe Carlssons teori. Lösningen var nu att installera avlyssningsutrustning hos en avhoppad PKK-agent, som Ebbe Carlsson kallade âkĂ€lla Aâ, och banda dennes samtal med de skyldiga. Senare kontroller visade att KĂ€lla A var en bluffmakare. NĂ„got hemligt möte i Damaskus hade aldrig Ă€gt rum. Ingenting pekade pĂ„ att Iran skulle vara inblandat. Men nĂ€r allt detta stod klart var Ebbe Carlsson-affĂ€ren redan samtalsĂ€mnet nummer ett i Sverige. Den 1 juni 1988 avslöjade Expressens reporter Per Wendel att regeringen anlitat en informell mordspanare och gett honom vittgĂ„ende befogenheter. Dagen dĂ€rpĂ„ publicerade tidningen AnnaGreta Leijons rekommendationsbrev. Samma dag beslagtog tullen i Helsingborg den illegala buggningsutrustningen, som polismannen P O Karlsson pĂ„ Ebbe Carlssons uppdrag försökte smuggla in i Sverige. NĂ€r SĂ€pochefen vĂ€grade kĂ€nnas vid införseln hamnade Ă€rendet hos tullkriminalen och blev offentligt. Skandalen var ett faktum. ĂndĂ„ fick Ebbe Carlsson-affĂ€ren fĂ„ formella pĂ„följder. Justitie minister Anna-Greta Leijon tvingades avgĂ„ eftersom hon i strid med författningen gett Ebbe Carlsson ett polisuppdrag â âon my behalfâ. Ebbe Carlsson dömdes i februari 1992 till hundra dagsböter för anstiftan till varusmuggling. Han dog i aids den 3 augusti samma Ă„r.
19
Ikaros flyger för högt âFlyg inte för högt Ikaros! DĂ„ kan det gĂ„ illaâ, ropade Daidalos till sin son. Men Ikaros flög högre och högre. Till slut kom han sĂ„ nĂ€ra solen att vaxet som höll ihop fjĂ€drarna i hans vingar smĂ€lte. Ikaros störtade huvudstupa ner i havet â mot odödligheten. SĂ€llan har ett aldrig begĂ„nget misstag gjort sĂ„ starkt intryck pĂ„ eftervĂ€rlden som Ikaros övermodiga flykt frĂ„n Kreta. Otaliga Ă€r de diktare, frĂ„n Homeros och framĂ„t, som berĂ€ttat och förbĂ€ttrat sagan om Daidalos och hans olycksalige son. Versionerna Ă€r mĂ„nga, detta Ă€r en av dem i korta drag. Daidalos var uppfinnare, tekniker, byggmĂ€stare och konstnĂ€r, den skickligaste i Aten. Han anlitades alltid nĂ€r det gĂ€llde nĂ„got stort och hade inga medtĂ€vlare â tills hans systerson Perdix kom till stan. Med dagens sprĂ„kbruk skulle Perdix ha kallats makalöst kreativ. Han fick syn pĂ„ en död fisk, inspirerades av dess ryggrad och uppfann sĂ„gen. Han sĂ„g tvĂ„ pinnar ligga i vinkel och uppfann passaren. Och sĂ„ vidare. Perdix blev en kultfigur och den svartsjuke morbrodern beslöt att röja honom ur vĂ€gen. Han föreslog en utflykt till Akropolis och nĂ€r de stod överst pĂ„ klippan knuffade Daidalos sin systerson över kanten. Hade inte gudinnan Athena hĂ„llit fram sina rĂ€ddande hĂ€nder skulle Perdix ha krossats. Ertappad med mordförsök mĂ„ste Daidalos fly frĂ„n Aten. Han kom sĂ„ smĂ„ningom till Kreta, dĂ€r den allhĂ€rskande kung Minos 20