9789186297909

101 historiska misstag Daniel RydĂŠn

historiska media

Historiska Media Box 1206, 221 05 Lund info@historiskamedia.se www.historiskamedia.se

© Historiska Media och Daniel Rydén 2012 Faktagranskning: Eva Queckfeldt Illustrationer: Hans Bergström/Design för Livet Omslag: Curt Design Studio Tryck: ScandBook AB, Falun, 2012 Tryckning 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ISBN 978-91-86297-90-9

Innehåll

Förord 7 Eva äter förbjuden frukt 9 Decca nobbar The Beatles 11 Holland får tulpanfeber 14 Anna-Greta Leijon anlitar Ebbe Carlsson 17 Ikaros flyger för högt 20 Heinrich Dreser satsar på heroin 23 Hallborr kör fast i Hallandsåsen 25 Franz Mesmer satsar på magneter 29 Fulgencio Batista friger Fidel Castro 33 Maria Stuart skriver till Babington 36 Signalkräftan bjuds till Sverige 39 Franz Ferdinand struntar i varningarna 42 Isaac Newton blir alkemist 45 Dominoteorin och Vietnam 48 Columbus far mot Indien 52 Lovisa Ulrika gör en kupp 55 Robert Falcon Scott far till Sydpolen 58 Montezuma möter Cortés 62 Bach får inte jobbet 65 Chamberlain felbedömer Hitler 68 London brinner 71 Mona Sahlin förklarar bort sig 75 Förrädaren Alfred Redl får jobba ostört 78

Alexander Fleming och möglet 83 Trojanerna och trähästen 86 Inkvisitionen och solsystemet 89 Särna och Idre blir svenska 93 Tsar Alexander säljer Alaska 96 Hovläkaren och Gustav III 99 Ernst Georg Stahl lanserar phlogiston 102 Coca-Cola försöker bli som Pepsi 105 Påskön förlorar skogen 108 Richard Sorge varnar Stalin förgäves 111 Bardi och Peruzzi blir blåsta 114 Gustav Vasa i Dalarna 117 Spencer Gore dödförklarar tennisen 120 Augustinus bekänner allt 123 William LeMessurier och den felbyggda skyskrapa 127 Erik och Valdemar reser till Nyköping 131 Ignaz Semmelweis och bakterierna 134 Worcestershire blir ett varumärke 139 Woodrow Wilson ger bort Sydtyrolen 142 Themsen vägrar stiga 145 Svensk trupp packar ner sina vapen 148 Galilei och tidvattnet 151 Mars Climate Orbiter kraschar 154 Diocletianus delar Romarriket 157 Western Union nobbar Bell 160 Pigan diskar ur Karl Augusts maginnehåll 163 Axel von Fersen går på begravning 166 Titanic går till botten 169 George Grenville inför en hatad skatt i kolonierna 172 Conan Doyle tar livet av Sherlock Holmes 176 Bernard går vilse i Jerusalem 180 Ruth Wakefield råkar uppfinna en ny cookie 183

Karl Helfferich lånar för mycket 185 Thomas Austin importerar kaniner 189 Miljöskandal i Niagara Falls 192 Stern köper Hitlers dagböcker 195 Tamás Bakócz ordnar ett korståg 198 William Ripley varnar förgäves för börskrasch 201 Kristina avrättar sin hovstallmästare 204 Atahualpa möter Pizarro 207 Sony och de exploderande batterierna 210 Carl Peter Thunberg plockar vresrosor 213 Kronprins Fredrik tackar nej till kungariket 215 Kongressen försöker torrlägga USA 219 Karl-Heinz Kurras skjuter en pacifist 222 Johann Friedrich Böttger och guldmakeriet 225 Oscar Wilde öppnar process 229 Lee Higginson satsar på Ivar Kreuger 233 Robert Menzies säger ja till kärnvapenprov 238 Sovjetledarna tömmer Aralsjön 243 Ferdinando, pesten och katterna 247 Beatles gör ett blodigt omslag 250 Roy Plunkett slarvar fram teflon 252 Vänstern och Pol Pot 255 Johannes Magnus och regentlängden 258 Weckquaesgeek dricker med Hudson 261 Angelo Roncalli blir ingen övergångspåve 264 Sovjet och den exploderande gasledningen 268 Mahatma Gandhi och Nobelkommittén 271 Josef Stalin rensar ut de bästa 274 Gustav II Adolf och regalskeppet 278 Wilhelm Röntgen och nidbilden 281 Wilhelm Röntgen och x-strålarna 284 Günter Schabowski öppnar Berlinmuren 287

Gary Cooper nobbar stjärnrollen 291 Kanada rensar havet vid Newfoundland 293 Klaus Mann tar Hitler för en pajas 296 John F Kennedy invaderar Grisbukten 299 Sigmund Freud satsar på periodläran 302 Ines Uusmann hamnar i vanrykte 305 Tintin hamnar i dåligt sällskap 308 Edward Lorenz upptäcker kaos 311 Carl Christian Hall felbedömer Otto von Bismarck 314 Édouard Manet blir refuserad 318 Percy Spencer och mikrovågsugnen 321 Excite tackar nej till Google 323 Richard Nixon buggar sig 326 BP och utsläppet i Mexikanska golfen 330 Litteratur i urval 337 Register 343

Förord Den kloke lär sig mer av den dumme än tvärtom. Ty den som är klok lär sig av den kortsyntes misstag, men den som är kortsynt lär sig ingenting av den klokes framgångar.

Cato den äldre (234–149 f.Kr.)

När Gerald Ford var på väg ner för flygplanstrappan snubblade han och landade med rumpan före på den röda mattan, just vid president Valéry Giscard d’Estaings fötter. Detta var den amerikanske presidentens första kontakt med Frankrike. Han reste sig snabbt, skakade hjärtligt hand med den franske presidentens tolk och tog denne med sig för att inspektera hedersvakten. Några sekunder senare var misstaget utrett, och om deltagarna hade varit mindre kända skulle saken nu ha varit ur världen. Men Gerald Ford var världens mäktigaste människa. Han företrädde en supermakt som enligt sina kritiker kombinerar globala anspråk med blygsamma omvärldskunskaper.

USA:s president kände inte igen sin franske kollega. Hans misstag på Charles de Gaulle-flygplatsen den 15 november 1975 blev därför ett tacksamt vapen i motståndarnas händer. ­ Vi kan göra dem genom att glömma och slarva. Genom att handla mot bättre vetande. Genom att lita för mycket på oss själva och för lite på våra rådgivare – eller tvärtom. Genom att vara godtrogna – eller alltför misstänksamma. Slapphet, övermod, girighet, 7

okunskap och lättja får oss också att begå misstag. De kan vara av vitt skilda slag, men en sak har de gemensam: misstag är handlingar vars följder inte blir vad vi hade tänkt oss.

Eftersom vi inte lever livet med facit i hand måste många beslut fattas innan vi vet exakt vad de leder till. Enda sättet att undvika misstag blir därför att inte göra något alls, vilket i sin tur är ett av de klassiska misstagen.

Den här boken handlar om historiska misstag. Somliga av dem fick stor betydelse, andra mer beskedliga följder. Ett par av dem har inte ens inträffat. Det har aldrig funnits någon Ikaros som flög mot solen tills vingarna smälte. Hans berättelse uppstod som varnande exempel, för att vi inte ska överskatta vår förmåga.

Lär av andras misstag; du hinner aldrig göra allihop själv, har någon sagt. Varsågod, här är en lärobok, fylld av varnande exempel – och möjligheter.

För tänk om Alexander Fleming hade diskat den mögliga odlings­ plattan, Wilhelm Röntgen ryckt på axlarna åt de skimrande kristallerna och Edward Lorentz struntat i att miljondelarna inte stämde.

Viktiga landvinningar kan gå förlorade om vi grämer oss så mycket över en blunder att vi inte ser dess möjligheter. ”Erfarenhet är det namn vi sätter på våra misstag”, sa Oscar Wilde. Missarna är en del av livet. Utan dem skulle historiens dramatiker och manusförfattare inte ha mycket att skriva om. Utan misstag skulle en människa knappast utvecklas under sin livstid.

Utan misstag skulle mänskligheten inte ha gjort några vidare framsteg under de tusentals år som har gått sedan ingen Eva åt ett äpple i Edens trädgård.

PS. När Gerald Ford och Valéry Giscard d’Estaing många år senare återsåg varandra i USA beklagade amerikanen att han aldrig hann besöka Frankrike under sin ämbetstid. Giscard sa ingenting, men New York Times kunde dagen därpå rätta till expresidentens misstag.

Daniel Rydén 8

Eva äter förbjuden frukt ”Smaka på den där frukten”, sa ormen. ”Den är inte alls så farlig som de säger. Tvärtom, den är jättegod och en tugga räcker för att ge dig all visdom och kunskap du kan behöva.”

Mer övertalning än så behövdes inte. Kvinnan hade varit sugen på de där frukterna länge, nu tog hon en rejäl tugga.

Mums. Ormen hade rätt. Hon tog en tugga till. Smaka på det här, sa hon till sin man. Han åt med god aptit.

Redan samma kväll förstod kvinnan och mannen att de inte borde ha ätit den där frukten. Inte nog med att de blev vräkta från den lustgård där de dittills hade fått bo alldeles gratis. Hyresvärden, som kallade sig Herren Gud, var så arg över fruktstölden att han formligen dränkte dem i förbannelser. Till kvinnan sa han: ”Stor skall jag göra din möda när du är havande, med smärta skall du föda dina barn. Din man skall du åtrå och han skall råda över dig.”

Med denna dom hängande över sig och alla sina efterkommande medsystrar lämnade världens första kvinna Edens trädgård. När hon och hennes man hade kommit utanför grindarna beslöt hennes man att hädanefter kalla henne Eva, och hon fortsatte att leva med honom trots att det var han som skvallrat på henne när Gud frågade vem som bjudit honom på frukt.

Var det verkligen ett misstag av Eva att smaka på kunskapens frukt trots att hon visste att det stred mot de regler som Gud hade 9

satt upp för henne och Adam i paradiset? Det är inte självklart.

Handlingen vittnar om nyfikenhet, framåtanda, oräddhet och en väl utvecklad skepsis mot auktoriteter – lovvärda egenskaper allihop numera.

Men Bibelns första kapitel skrevs inte ”numera”. Och självständigt tänkande var absolut inte den moral som Första Mosebokens författare var ute efter när de skrev den sedelärande sagan om syndafallet. För dessa okända skribenter var Evas misstag odiskutabelt, de hade ju själva hittat på det. Som för att visa att kvinnor inte är att lita på, framför allt inte i ansvarsfulla positioner.

Det var till stor del tack vare Evas blunder i Edens trädgård som svenska kvinnor kunde hållas borta från universiteten till 1873, från röstbåsen till 1919, gymnasieskolorna till 1927 och predikstolarna till 1958. Än idag går det bara tre kvinnliga verkställande direktörer på nittiosju manliga. Få texter har haft större inflytande på mänsklighetens könsroller än slutsatsen i Första Moseboks tredje kapitel: ve den man som låter sig luras att lyssna på en kvinna. ”Du som lyssnade till din hustru och åt av trädet som jag förbjöd dig att äta av, förbannad skall marken vara för din skull.”

Törnen och tistlar, slit och släp, missväxt och hunger – allt detta och mer därtill måste männen uthärda eftersom den förste av dem var dum nog att bry sig om vad en kvinna sa.

För den som inte delar moseboksförfattarnas genusperspektiv utan anser att en kvinna är precis lika väl skickad som en man att exempelvis leda ett projekt, köra en bil eller sitta i en styrelse, framstår det som ett historiskt misstag att tillmäta sådana texter betydelse. Som mer än en historiker har påpekat blir en lögn inte sann bara för att den blir gammal. Respekten inför uråldriga dokument kan ibland få oss att glömma att de en gång var rykande färska, och att dumheter inte blir klokare för att de står skrivna på papyrus eller pergament.

Faktum kvarstår dock: Evas fruktstöld i paradiset är ett av de mest förödande misstag som aldrig har begåtts.

10

Decca nobbar The Beatles ”Nej Mr Epstein, jag tänker inte göra en skiva med de där killarna”, sa Dick Rowe och skakade på huvudet. ”Varför inte det?” undrade Brian Epstein som inte trodde sina öron. ”För att de låter alldeles för mycket som Shadows”, svarade skivbolagsdirektören.

Det var en dag i januari 1962. Som A&R-chef (artists and repertoire) ansvarade Dick Rowe för skivbolaget Deccas jakt på lovande talanger, och hade därmed uppgiften att skilja vinnare från förlorare i den brittiska popvärlden. Bandet som hade provspelat i studion vid Broadhurst Gardens tillhörde den senare kategorin och var därför inget för Decca, slog Rowe fast.

Brian Epstein var av motsatt åsikt. Han drev en skivbutik i Liverpool och hade känt vittringen av vinnare i samma ögonblick som han steg in på musikklubben Cavern för att lyssna på bandet som halva stan pratade om. ”Visst var grabbarna lite oslipade, och visst fanns det ett och annat att säga om själva framträdandet”, skulle Epstein minnas senare, ”men jag blev helt tagen av deras musik, av pulsen och av deras humor på scen”.

Familjen Epstein drev ett musikförlag, Brian hade pengar att satsa. Efter att ha hängt på Cavern nästan varje kväll i en månad erbjöd han sig i november 1961 att bli manager för the Beatles.

Och sedan Paul McCartney hade försäkrat sig om att Brian Epstein inte tänkte lägga sig i själva musiken tackade bandet ja till hans tjänster. Hösten hade nämligen varit lite trög för Beatles.

11

Visst, de var hur stora som helst i Liverpool, men inte mycket mer.

Inte ens i Manchester hade särskilt många hört talas om dem. Så när Brian Epstein berättade om sina kontakter i London och förklarade att vad Beatles nu behövde var ett skivkontrakt, kändes det som en välbehövlig öppning.

Brian Epstein började med skivbolaget Decca. Som en av norra Englands största skivhandlare hade han inga svårigheter att ordna en provspelning. På nyårsdagen 1962 stod the Beatles i Deccas studio vid 165 Broadhurst Gardens i West Hampstead, London. ”Okay, ni kan börja spela”, sa studioteknikern Mike Smith och satte på bandspelaren.

Många timmar och femton låtar senare var Beatles trötta och inte särskilt nöjda, men Mike Smith log uppmuntrande och sa att det här nog skulle räcka till ett kontrakt på åtminstone en första singelskiva.

Det gjorde det inte.

När Brian Epstein några dagar senare satt mittemot Dick Rowe på Deccas kontor, skakade denne beklagande på huvudet och gjorde klart att han inte tänkte riskera några pengar på några killar från Liverpool som inte lät bättre än en billig kopia av Shadows, Cliff Richards band som hade toppat de engelska hitlistorna i två år men som Deccas talangansvarige inte var beredd att ge särskilt många säsonger till. ”Ni förstår Mr Epstein, grupper med gitarrer är på väg ut”, sa Dick Rowe.

Därmed begick han vad som än idag bokförs som pophistoriens största misstag. När Beatles åtta år senare upplöstes hade bandet sålt mer än en halv miljard skivor, en siffra som skulle tredubblas under åren som följde.

I ett halvt sekel har musikvärlden förundrats över hur den ansvarige på ett av världens största skivbolag kunde vara så korkad att han trodde att grupper med gitarr var på väg att försvinna. Men kanske var Rowe inte fullt så kortsynt. Kanske var hans yttrande bara ett svepskäl, eftersom han redan hade bestämt sig för att satsa på ett 12

annat lovande band i stället: Brian Poole and the Tremeloes. Valet stod mellan de två grupperna. Enligt historikern Terry Burrows brydde sig Dick Rowe inte särskilt mycket om vilket band man satsade på, men Tremeloes kom från Dagenham i Essex och hade betydligt närmare till London. Behändigt, resonerade Rowe.

Tremeloes finns fortfarande. Bandet hade ett par hits i mitten av 1960-talet och skulle i normala fall inte ha gjort en skivbolagsdirektör besviken. Om det inte vore för alternativet. ”Jag slår vad om att han sparkar sig själv vid det här laget”, sa Paul McCartney året därpå när Beatles debut-LP ”Please Please Me” hade legat etta på den brittiska försäljningslistan i sex månader. ”Jag hoppas att han sparkar sig till döds”, svarade John Lennon.

Dick Rowe talade själv aldrig särskilt mycket om det ödesdigra mötet med Brian Epstein. Han fortsatte på Decca och skulle senare se till att artister som Rolling Stones, Moody Blues, Animals, Tom Jones, Small Faces och Marmalade gick till musikhistorien.

Men det var blundern med Beatles som gjorde hans eget namn odödligt.

13

Holland får tulpanfeber Det var en gång en sjökapten som efter åtskilliga månader i främmande land hade kommit hem till Amsterdam. Nu satt han på grosshandlarens kontor, hade nyss berättat om innehållet i sina välfyllda lastrum och väntade på att affärsmannen skulle återkomma med sin bokhållare så att affären kunde göras upp. Han såg sig omkring. På en av hyllorna med sidenrullar och sammetstyger låg en lök.

Skepparen var förtjust i lök. Han var dessutom hungrig och såg fram emot lunchen, som idag skulle bjuda på hans favoriträtt rökt sill. Det skulle vara gott med lök till, tänkte han och stoppade snabbt sitt fynd i fickan innan grosshandlaren kom tillbaka.

Någon timme senare var sjökaptenen tillbaka på sitt fartyg. Han hade just avslutat sin lunch när grosshandlaren kom springande över landgången, högröd i ansiktet. ”Vad har du gjort av löken?” skrek han. ”Den har jag ätit upp”, svarade skepparen. ”Är du inte klok! Det var en tulpanlök! En Semper Augustus; den är värd åtminstone trettiotusen”, skrek den förtvivlade affärsmannen.

Den andre såg oförstående på honom. Trettiotusen gulden för en lök lät inte klokt. Man kunde leva gott i ett helt år på hundrafemtio.

Om denna historia är sann utspelade den sig under de vansinniga januariveckor 1637 när världens första väldokumenterade finansbubbla närmade sig bristningsgränsen. När en tulpanlök kunde säljas för nästan vilket pris som helst.

Visserligen hade köpstarka holländare handlat med tulpanlökar 14

i nästan fyrtio år, ända sedan de första exemplaren hade stulits från botaniska trädgården i Leiden någon gång på 1590-talet. Dit hade de förts av den schweiziske botanikern Carolus Clusius som importerat tulpaner från Turkiet och lärt sig konsten att förädla dem. En exklusiv lök var värd mycket pengar och priserna steg oupphörligt på tulpanbörserna i Amsterdam, Rotterdam, Haarlem, Leyden, Alkmaar och Hoorn.

Men det var först på hösten 1636 som det verkliga vansinnet bröt ut, närmare bestämt den 12 november vilket framgår av bevarade tulpanindex. Från denna dag och fram till slutet av januari 1637 tolvdubblades snittpriset på tulpanlökar. De eftertraktade sorterna steg sjufalt mer i värde. Alla som hade pengar att satsa köpte tulpanlökar och på bara några dagar kunde vem som helst skapa sig en förmögenhet, berättar den skotske journalisten Charles MacKay som 1848 skrev den numera klassiska berättelsen om holländarnas ”tulipmania”: Alla var övertygade om att passionen för tulpaner skulle vara i evighet, att marknaden skulle växa och välbärgade människor över hela världen skulle skicka efter tulpanlökar från Holland och betala vilka priser som helst för dem.

Den 5 februari 1637 sattes rekordet. Då hölls en stor tulpanauktion i Alkmaar. Snittpriset låg på 792 gulden. En Viceroy såldes för 4 203, en Admiral van Enchhysen gick för 5 200 och så vidare. Vid det laget handlade man dock inte längre med verkliga lökar. För att kunna hålla tulpanbörsen igång året runt köpte och sålde man optioner, rätten till lökar som redan var planterade och skulle grävas upp efter blomning och förökning.

Dyrast av alla tulpaner var den exklusiva Semper Augustus. Den hade varit en dyrgrip i många år, men i januari 1637 steg marknadspriset till trettiotusen gulden per lök. För den summan kunde man köpa sig tre präktiga borgarhus vid kanalen Amsterdamer Gracht.

Beloppet motsvarade tvåhundra genomsnittliga årslöner.

15

Den holländare som varit bortrest och kom hem under dessa veckor hade ingen aning om vilken spekulationsbubbla han damp ner i, påpekar Charles MacKay som har den olycksalige sjökaptenen som talande exempel. Denne arresterades efter sin aningslösa lunch (som rimligen bör vara världshistoriens dyraste), åtalades och dömdes för stöld och fick tillbringa åtskilliga månader i fängelse.

Men slutet var på väg. Två dagar före rekordauktionen i Alkmaar, den 3 februari 1637, hölls en auktion i Haarlem där ingen av de utbjudna lökarna nådde upp till utropspriset. I takt med att denna nyhet spreds gick luften ur tulpanmarknaden, berättar MacKay. De som gjort misstaget att hoppa på tåget för sent eller inte sålt i tid tvingades se sig snuvade och blev i många fall ruinerade: ”Hundratals människor som ett par månader tidigare hade börjat tvivla på att man någonsin mer skulle se något som liknade fattigdom i detta land, insåg att de nu inte ägde mycket mer än några lökar – som ingen ville köpa.”

Paniken spred sig. När våren kom och tulpanerna gick i blom hade priserna landat på ungefär samma nivå som innan vansinnet började. Och när sjökaptenen så småningom släpptes ut ur fängelset hade han en intressant iakttagelse att berätta: Semper Augustus passade alldeles utmärkt till rökt sill.

16

Anna-Greta Leijon anlitar Ebbe Carlsson En av de första dagarna i maj 1988 berättade bokförläggaren Ebbe Carlsson för justitieminister Anna-Greta Leijon att han tänkte resa till London för att försöka bringa klarhet i vem som hade mördat statsminister Olof Palme två år tidigare. Ebbe Carlsson bad Leijon om ett rekommendationsbrev som skulle visa att han hade ett officiellt uppdrag. Han gav henne till och med ett utkast som han själv hade skrivit. Justitieministern samtyckte, lät skriva ut brevet på regeringskansliets officiella brevpapper och gav det två dagar senare till den självutnämnde mordspanaren Ebbe Carlsson.

Om Anna-Greta Leijon hade läst igenom kladden lite noggrannare innan hon gjorde Ebbe Carlssons ord till sina egna, skulle hon troligen ha kunnat rädda sin politiska karriär. Nu missade hon tre avgörande ord: ”on my behalf”.

När justitieministern med denna formulering intygade att brevets innehavare arbetade som spanare för hennes räkning gjorde hon sig skyldig till ministerstyre, ett grundlagsbrott som kostade henne jobbet när Ebbe Carlsson-affären avslöjades någon månad senare.

Hur kunde en journalist och före detta pressekreterare få regeringens och rikspolischefens fullmakt att, med egna metoder och säkerhetspolisens benägna bistånd, försöka lösa mordet på Sveriges statsminister och dessutom följa ett spår som hela tiden hade visat sig felaktigt? Efteråt kunde eller ville ingen av de inblandade erinra sig precis vem som bar ansvaret.

17

Göteborgaren Ebbe Carlsson var tjugoett år när han inledde sin journalistkarriär med ett sommarvikariat på Dagens Nyheter, följt av en tid som reporter på Sydsvenskan i Malmö. Efter en tid som pres�sekreterare på akademikerorganisationen SACO fick han arbete på Handelstidningen i Göteborg där han blev kvar till dess nedläggning 1973. Då blev han informationssekreterare på justitiedepartementet. 1979 sadlade han om och blev förlagsredaktör på Tidens förlag, fem år senare blev han avdelningschef på Bonniers.

Detta formella cv förklarar dock inte hur Ebbe Carlsson kunde bli en ”affär”. Orsaken till detta finns att söka i de många skildringarna av personen Ebbe Carlsson.

Här finns bilder av en ränksmidare med fallenhet för hemlighetsmakeri, en social nätverkare med sällsynt förmåga att skaffa sig vänner och knyta kontakter och en mästerdetektiv med pojkboksdrömmar om att lösa kriminalgåtor där polisen kört fast.

När han var reporter på Sydsvenskan förde Ebbe Carlsson hemliga listor där han betygsatte kollegorna och bedömde vem som borde avskedas. Efter flytten till Stockholm började han besöka regeringskansliet regelbundet utan att ha något egentligt ärende.

Han satt i väntrummet och småpratade med tjänstemännen som artigt tog sig tid. Ebbe Carlsson var ju pressekreterare åt Bertil Östergren, SACO-ordförande och tungviktare i svensk fackföreningsrörelse.

Med denna taktik, att alltid finnas på plats i maktens korridorer utan att någon riktigt begrep vem som hade släppt in honom, skaffade sig Ebbe Carlsson vänner allt högre upp i den socialdemokratiska hierarkin. När Olof Palme mördades den 28 februari 1986 var Ebbe Carlsson på sextioårskalas hemma hos Carl Lidbom, som då var ambassadör i Paris. När länspolismästaren Hans Holmér några dagar senare fick befälet över mordutredningen bodde Holmér hemma hos Ebbe Carlsson eftersom han nyligen separerat från sin hustru.

Liksom Holmér var Ebbe Carlsson övertygad om att den kurdiska terrororganisationen PKK låg bakom mordet på Palme. När 18

länspolismästaren i februari 1987 tvingades lämna den havererade mordutredningen, främst på grund av sin totala fixering vid PKKspåret, fortsatte Ebbe Carlsson att nysta i samma härva på egen hand.

Följande vinter hade han, med benäget bistånd av vännerna Holmér och Lidbom, lyckats plantera sin konspirationsteori hos den socialdemokratiska regeringen.

PKK hade mördat Olof Palme. Klantigheter inom Säpo hade gjort attentatet möjligt. Irans regering hade beställt mordet som hämnd för att Palme stoppat försäljning av svenska vapen till den iranska krigsmakten. Planerna hade lagts fast vid ett möte mellan PKK-ledningen och iranska diplomater i Damaskus. Så löd i korthet Ebbe Carlssons teori. Lösningen var nu att installera avlyssningsutrustning hos en avhoppad PKK-agent, som Ebbe Carlsson kallade ”källa A”, och banda dennes samtal med de skyldiga.

Senare kontroller visade att Källa A var en bluffmakare. Något hemligt möte i Damaskus hade aldrig ägt rum. Ingenting pekade på att Iran skulle vara inblandat. Men när allt detta stod klart var Ebbe Carlsson-affären redan samtalsämnet nummer ett i Sverige.

Den 1 juni 1988 avslöjade Expressens reporter Per Wendel att regeringen anlitat en informell mordspanare och gett honom vittgående befogenheter. Dagen därpå publicerade tidningen AnnaGreta Leijons rekommendationsbrev. Samma dag beslagtog tullen i Helsingborg den illegala buggningsutrustningen, som polismannen P O Karlsson på Ebbe Carlssons uppdrag försökte smuggla in i Sverige. När Säpochefen vägrade kännas vid införseln hamnade ärendet hos tullkriminalen och blev offentligt. Skandalen var ett faktum. Ändå fick Ebbe Carlsson-affären få formella påföljder. Justitie­ minister Anna-Greta Leijon tvingades avgå eftersom hon i strid med författningen gett Ebbe Carlsson ett polisuppdrag – ”on my behalf”.

Ebbe Carlsson dömdes i februari 1992 till hundra dagsböter för anstiftan till varusmuggling. Han dog i aids den 3 augusti samma år.

19

Ikaros flyger för högt ”Flyg inte för högt Ikaros! Då kan det gå illa”, ropade Daidalos till sin son.

Men Ikaros flög högre och högre. Till slut kom han så nära solen att vaxet som höll ihop fjädrarna i hans vingar smälte. Ikaros störtade huvudstupa ner i havet – mot odödligheten.

Sällan har ett aldrig begånget misstag gjort så starkt intryck på eftervärlden som Ikaros övermodiga flykt från Kreta. Otaliga är de diktare, från Homeros och framåt, som berättat och förbättrat sagan om Daidalos och hans olycksalige son. Versionerna är många, detta är en av dem i korta drag.

Daidalos var uppfinnare, tekniker, byggmästare och konstnär, den skickligaste i Aten. Han anlitades alltid när det gällde något stort och hade inga medtävlare – tills hans systerson Perdix kom till stan. Med dagens språkbruk skulle Perdix ha kallats makalöst kreativ. Han fick syn på en död fisk, inspirerades av dess ryggrad och uppfann sågen. Han såg två pinnar ligga i vinkel och uppfann passaren. Och så vidare. Perdix blev en kultfigur och den svartsjuke morbrodern beslöt att röja honom ur vägen. Han föreslog en utflykt till Akropolis och när de stod överst på klippan knuffade Daidalos sin systerson över kanten. Hade inte gudinnan Athena hållit fram sina räddande händer skulle Perdix ha krossats.

Ertappad med mordförsök måste Daidalos fly från Aten. Han kom så småningom till Kreta, där den allhärskande kung Minos 20