ret någon gång i tidernas begynnelse när foton fortfarande framkallades och sattes in i ett fotoalbum istället för att läggas upp på Facebook. I perioder hade Ebba kunnat sitta och titta på de där fotona i timmar. Hon hade tyckt att alla som var med på bilderna såg så gamla ut, så vuxna. Nu var det hennes tur. Dagar fyllda av tuffa seglingspass, hemliga nattbad, hamnhäng, snygga killar och massor av nya tjejkompisar var inte längre bara en avlägsen dröm. Nu var hon äntligen på väg. Äntligen! Några killar i blåställ kämpade med att dra över massor av stora trådbackar och lastpallar fyllda med matvaror till färjan. På andra sidan vattnet såg hon Marstrandskajen och de vita gamla villorna som låg utspillda på kullen där Carlstens fästning tornade upp sig. Det var den som hade gett namn åt Carlstensveckan. Det var mycket folk som ville hinna med färjan den här juni-morgonen, och det var svårt att avgöra vilka som skulle med på lägret. Hon visste att alla som åkte på Carlstensveckan skulle börja i nian till hösten, men vissa av killarna och tjejerna som gick ombord på färjan skulle lätt ha kunnat gå i gymnasiet, andra såg ut som om de med nöd och näppe hade slutat lågstadiet. Det hade inte släppts någon deltagarlista med namn på de som blivit antagna till lägret, så det hade, till Ebbas och Novas stora irritation, varit omöjligt att kolla upp på Facebook vilka de skulle tillbringa den kommande veckan med. Ebba såg sig omkring efter Nova och Carro, och torkade nervöst av handflatorna på de jeansklädda låren. – Jag tog en plats till dig här! Nova hade förstås varit förutseende nog att knipa sittplatser åt dem båda, och klappade hårt på sätet bredvid sig. Båtresan över till Marstrand skulle bara ta tio minuter, men det var ändå skönt att Nova hade tänkt på att ta en plats till henne, och hon
9
16191_inlaga_Carlstensveckan.indd 9
2013-04-09 11:33