Martin Jern
Martin Jern
I_Affektion.indd 3
2011-06-07 16:07:14
Läs mer om Martin Jern på www.rabensjogren.se
Rabén & Sjögren Box 2052 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Martin Jern 2011 © Omslag: Jonas Lindén © Omslagsbild: GettyImages Tryckt hos WS Bookwell, Finland 2011 ISBN 978-91-29-67903-8 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts förlagsgrupp AB, grundad 1823
I_Affektion.indd 4
2011-06-07 16:07:15
Kate Mess is in love för 2 timmar sedan Gilla • Kommentera Ali Kunis ånej för 18 minuter sedan
I_Affektion.indd 5
2011-06-07 16:07:15
När nakenbilderna börjat spridas på nätet bestämde jag mig för att hoppa av skolan, lämna Helsingborg och flytta till min syster i Malmö. Min syster Kelly bodde kvar i samma etta på Dalaplan som hon hade flyttat in i tre år tidigare. Hon hade fyllt tjugo nu. Jag var bara sexton. Vår kontakt hade varit sparsam under flera år, för Kelly kom, liksom dom flesta andra, inte särskilt bra överens med mig. Så att låta mig flytta in var inget lätt beslut. Det var helt enkelt ”väldigt temporärt”. Kelly var noga med att poängtera att hon hade förändrats. Hon var smal numera (alldeles för smal). Hon bar mindre smink, navelpiercingen var borttagen, hon blekte inte längre håret, och tribaltatueringen i ryggslutet höll hon väl täckt. Vi skulle ses klockan sex på en bar där det var ”smygis”. Jag frågade vad ”smygis” var och Kelly svarade: ”Gratis öl.” När jag kom dit var hon såklart inte där, och mobilen hade hon stängt av. Men jag kom in ändå, fastän jag inte 6
I_Affektion.indd 6
2011-06-07 16:07:15
var tillräckligt gammal. Och det var spännande att kolla in alla som var där. I baren fick jag en gratis alkoläsk utan att ens be om det. ”Kan jag ta en bild på er?” Jag vände mig om och tittade upp mot en kille med en stor kamera; förvirrad om han menade mig. Och vad han i så fall menade med er, eftersom jag var själv. ”Visst”, sa en kille som stod bredvid mig. Och jag hann precis titta in i kameran när blixten fladdrade till. ”Vad heter du?” Fotografen hade block och penna redo i handen. ”Kate.” ”Kate … vad?” ”Kate Moss”, hjälpte killen bredvid mig. Fotografen gjorde en grimas, skrev en rad i sitt block och sen försvann han iväg. Killen suckade något om grävande reporter och jag tittade på honom för första gången. Lila palestinasjal, rätt hängig t-shirt med en Adidasjacka och mörka tajta jeans. Han var absolut inte min stil, men han var äldre och ganska snygg. Han tittade tillbaka på mig och på den Smirnoff ice jag hade i handen. ”Kommer du på Babel ikväll?” Han sträckte fram en flyer. ”Jag ska spela.” ”Okej”, sa jag fånigt. 7
I_Affektion.indd 7
2011-06-07 16:07:15
”Fy fan vad jag hatar smygisar …” Innan han avslutat meningen var han på väg bort. På fredagen hade Kelly bestämt att vi skulle gå på klubb ett stort gäng, men hon backade ur i sista stund, sa att hon var ”trött” för att hon jobbat över hela veckan. Jag tänkte: That’s lame, då får jag väl gå ut själv. Babel låg bara ett par kvarter bort. Det regnade ute så kön var inte särskilt lång, men det var trots allt kö där man skulle visa leg, och jag gissade att det betydde att jag inte skulle komma in. Men så kom två killar springande över vägen med varsin ölback. Dom gick förbi kön till en annan ingång intill. Jag höll upp dörren när dom gick in, och sen följde jag bara efter. Dom la knappt märke till mig. När jag kommit in köpte jag en drink i baren och stod och kollade efter snygga killar, något det fanns gott om. Åtminstone var dom sjukt mycket snyggare än pojkarna på min skola, mer i klass med vissa killar som vissa tjejer läser om i vissa tidningar. Speciellt spanade jag såklart in mr dj. Jag ställde mig nedanför dj-båset, smuttade på min drink och tittade på honom med mina uppspärrade rådjursögon. Funkar varje gång. Det dröjde ungefär tio sekunder innan vi fick ögonkontakt, och ytterligare en halv sekund innan han log. Sista låten var en remix på en Kanye West-låt jag 8
I_Affektion.indd 8
2011-06-07 16:07:15
gillade, och det första jag sa till honom var att han fuckat upp originalet. Han skrattade och frågade om jag ville följa med ut och röka. Och efter att vi hade rökt frågade han om jag ville följa med på efterfest hemma hos personen som hade klubben. Jag tvekade, precis som jag vet att killar vill att man ska göra, ”får dom dig en gång, så vill dom aldrig ha dig igen …” Sen ryckte jag på axlarna och sa ”okej”. ”Efterfesten” bestod bara av klubbarrangören och Joel och pågick i ungefär femton minuter. Vi drack varsin folköl innan Joel frågade om jag ville gå vidare hem till honom. Han sa att ”våren är i luften, det kunde vara trevligt”. Joel bodde i en etta på Möllan i Malmö. På Möllan bor, enligt syrran, ”alla människor som mobbats iväg från sina småstäder och som vill ha en ny chans i storstan”. Lägenheten bestod av en säng, sliten soffa, teve och en bokhylla fylld med pocketböcker. Golvet var fyllt av skivor, inte cd utan lp. Inte hardcore – utan old school. Vi drack mousserande vin, eller ”typ champagne” som Joel sa, och hade jag gillat sånt antar jag att det hade varit gulligt sagt. Jag satt på sängen och Joel på golvet. Han pratade om en spelning han hade haft i London året innan, på någon stor klubb. Och om att han längtade tillbaka dit. ”Vad gör du här då om du hellre vill vara där?” ”Jag kan inte bara lämna allt bakom mig.” 9
I_Affektion.indd 9
2011-06-07 16:07:15
”Varför inte?” ”Det bara går inte, livet funkar inte så.” ”Men du gillar ju ingenting här.” Joel tystnade, sen log han och tittade bort. ”Jag gillar dig.” En pinsam tystnad tog över. Hans ansikte började skifta färg till rött. ”Du är fin …” ”Fin …”, upprepade jag. Jag tömde glaset i en klunk, la det på sängen och gled ner på golvet bredvid honom. Han spände sig, såg rädd ut, verkade vilja bort. Men jag gav mig inte. Kröp upp i hans knä och försökte kyssa honom. Han ryggade undan. ”Men inte så.” Jag försökte en gång till, men det gick inte. ”Bara vänner.” Bara vänner. Det lät som en Hollywoodfilm. ”Du är för ung för rock’n’roll, Kate”, sa han när jag var på väg ut genom dörren morgonen efter. ”Jag skulle förstöra dig.” Två dagar senare ringde han och pratade i en halvtimme utan paus. ”… och tacksamhet är så värt, speciellt i motsats till det alla andra känner, jävla skitkväll, skitklubb, hatar musiken … Vi försöker åtminstone ge folk en bra kväll … men det är svårt, alla vill trycka ner en 10
I_Affektion.indd 10
2011-06-07 16:07:15
… Man sitter där, inträngd i en jävla låda. Livet är att man föds, upplever saker, upplever dom igen och igen och igen och igen, letar efter nåt nytt, letar, letar, letar, klagar, dör.” Hans kompis Calle skulle ha klubb på Debaser nästa fredag. ”Det är typ elektro och hiphop, du kommer gilla det. Du gillar ju hiphop, eller hur? Han kommer spela klassiker; Ice Cube, 2pac, och r’n’b också, TLC, Brandy, Faith Evans, R Kelly …” ”Elektro … herregud”, muttrade syrran när vi samma kväll satt vid hennes köksbord och drack vin. Hon satte på Chris Brown, höjde volymen. ”Vet han hur gammal du är?” Jag skakade på huvudet. Syrran skrattade rått, suckade. ”Bara kompisar”, citerade jag Joel Ruben Arvidson. En riktig womanizer. När dj:n satte på Tough Alliance gick hela Debaser bananas. Joel också. ”Så jävla typiskt”, skrek han åt dj:ns håll och viftade lyckligt med armarna. ”Han vet precis vad han ska spela för att få igång dansgolvet … Så klyschig …” Vi började dansa, gungade fram och tillbaka. ”Han dödar …” Han sjöng för mig: Couldn’t care less what price I 11
I_Affektion.indd 11
2011-06-07 16:07:15
gotta pay, everyday with you is like a holiday … I don’t give a flyin’ fuck whatever people say, nothing can keep me from my holiday … Det var ovant och kändes fånigt. Samtidigt var det lite oemotståndligt, så jag dansade fram mot honom, la händerna runt hans nacke, tryckte mina läppar mot hans och sen började vi kyssas. När vi kom hem till honom hånglade vi i typ en timme innan han lyckades få av mig kläderna. Och när vi hade sex låg han bara tyst över mig och juckade. Inte så att det inte var skönt, det var helt okej. Det var in och ut, in och ut. Jag försökte vända på mig så att han skulle kunna ta mig bakifrån, men han låg så tungt över mig att jag inte kunde röra mig. Jag ville suga av honom, rida av honom, vad som helst. Om jag inte skulle få ömhet så ville jag att han åtminstone skulle ge sig hän. När jag insåg att jag inte kunde nå fram till honom så stängde jag ögonen och fantiserade om någon annan istället. Om Henke Berg en stund och sen bara någon random kille vem som helst. Efter en stund kom Joel inuti mig utan att säga något. Så rullade han undan, reste sig och försvann in på toaletten. Jag låg kvar, rätt sur. Kände hur det kittlades när det började rinna ur mig, ner på lakanet. Jag vände på mig och hann somna innan han var tillbaka. Kom rakt in i samma återkommande dröm jag haft dom senaste åren, drömmen om att jag sprang och 12
I_Affektion.indd 12
2011-06-07 16:07:15
sprang, kom till en avgrund men inte hann stanna, föll, föll och föll. På morgonen låg vi kvar i sängen tills Joels mobil ringde och han var tvungen och gå upp för att gå till jobbet. Medan jag klädde på mig tog han fram en tidning med en bild som Terry Richardson hade tagit, höll fram den till mig och sa: ”Det är du, Kate.” Bilden föreställde Natalia Vodianova som ligger i en säng med en nallebjörn och rosa rosett i håret, sminkad som en thaihora. ”Det är du, Kate”, sa mr smooth hipster-dj och trodde att han gav mig en komplimang. På vägen nerför trappan sa han att han hade flickvän. ”Sofia i Göteborg.” Fast det var ”on and off”. Just nu var det lite off, men det var hon som var hans framtida fru. Vad jag var sa han aldrig. ”Du är fin, Kate”, sa han bara. Fin. Fin är visst ett franskt ord för slut också. Och slut är ju ett amerikanskt ord för slampa. Så såg min första tid med Joel ut. Och instinktivt saknade jag Henke Berg. Henke som brölade hora, bänkade hundra kilo, spelade tevespel och hade keps. Han var long gone vid det här laget. Jag undrade var, och om han fortfarande tänkte på mig. 13
I_Affektion.indd 13
2011-06-07 16:07:15