9789144086095 by Smakprov Media AB

grundläggande kommunikation – inom omvårdnad

Catherine McCabe Fiona Timmins

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37139 ISBN 978-91-44-08609-5 Upplaga 1:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Öyvind Vågen Fackgranskare: Marianne Kisthinios Omslagslayout: Francisco Ortega Printed by Dimograf, Poland 2015

INNEHÅLL

Förord till den svenska upplagan 7 Tack 9 Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad 1 Kommunikationsteori 13

Inledning 13 Att definiera kommunikation 15 Kommunikationsbegrepp 17 Kommunikationsmodeller för omvårdnad 22 Huvudpunkter 30 Referenser 30 2 Omvårdnadsteori 33

Inledning 33 Omvårdnadens teoretiska underbyggnad 33 Vad är omvårdnadsteori? 34 Att använda omvårdnadsteori i praktiken 39 Omvårdnadsteorins potential att stödja kommunikationspraktiken inom omvårdnad 40 Omvårdnadsteori som vägledning till kommunikationsbeteende inom omvårdnad 40 Slutsats 54 Huvudpunkter 55 Referenser 55 © S tud e ntlitt e r atu r

Innehåll

3 Effektiv kommunikation 59

Inledning 59 Kommunikationsinfluenser 59 Psykologiska faktorer 60 Personcentrerad kommunikation 66 Att utveckla medvetenhet om, och ändra, sitt kommunikationsbeteende 72 Terapeutisk kommunikation 73 Huvudpunkter 81 Referenser 81 Del II Kommunikationsprocessen inom omvårdnad 4 Kommunikationsförmågor 85

Inledning 85 Etablera kontakt (med patienten) 88 Lyssna aktivt 88 Beröring 93 Ställa frågor 95 Paralingvistiska element 101 Empati 102 Huvudpunkter 105 Referenser 106 5 Hinder för effektiv kommunikation 109

Hinder för en terapeutisk relation 109 Förstå faktorer som påverkar kommunikationsprocessen 114 Hinder inom sjuksköterskan 120 Hinder inom patienterna 127 Ojämlika maktförhållanden 128 Övervinna hinder 129 Omvårdnadsteori och att använda konceptuella modeller 132 Huvudpunkter 133 Referenser 133 4

Innehåll

6 Konflikter 139

Inledning 139 Den interpersonella konfliktens natur 139 Vanliga responser på konflikt 143 Hantera konflikter 145 Användning av självhävdelseförmågor 151 Responser på konflikt 153 Slutsats 162 Huvudpunkter 163 Referenser 164 7 Kollaborativ kommunikation 165

Inledning 165 Processen kollaborativ kommunikation 166 Hinder för framgångsrik kollaborativ kommunikation 170 Framgångsrik kollaborativ kommunikation 171 Övertalning 173 Förhandling 176 Huvudpunkter 178 Referenser 179 8 Kommunikation i svåra situationer 181

Inledning 181 Hantera dig själv i svåra situationer 182 Att förmedla dåliga besked” 186 Dåliga besked 188 Sorg och förlust 190 Tvärkulturell kommunikation 194 Huvudpunkter 196 Referenser 197

Innehåll

Del III Utveckling av terapeutiska kommunikationsförmågor 9 Värderingar och övertygelser inom omvårdnad 201

Inledning 201 Värderingar 201 Att vara patientens advokat 206 Etik inom omvårdnad 208 Omvårdnad som yrke 212 Ansvarsskyldighet 214 Huvudpunkter 215 Referenser 216 10 Självmedvetenhetens betydelse för utvecklingen av terapeutiska kommunikationsförmågor 219

Inledning 219 Utveckla medvetenhet 219 Vad är självmedvetenhet? 220 Kommunikationsmodeller för ökad självmedvetenhet 224 Fördelar med självmedvetenhet 229 Reflektion 232 Kritisk reflektion 236 Utveckla yrkesmässigt självförtroende 240 Slutsats 244 Huvudpunkter 244 Referenser 245 11 Upplevelsebaserat lärande 249

Inledning 249 Metoder för upplevelsebaserat lärande inom kommunikation 252 Användning av en modell för reflektion 253 Huvudpunkter 262 Referenser 262 Person- och sakregister 265 6

FÖRORD TILL DEN SVENSK A UPPLAGAN

Eftersom kommunikation för sjuksköterskor skiljer sig från kommunikationen inom andra hälso- och sjukvårdsyrken är det viktigt att ha specifika kunskaper i ämnet. Omvårdnad handlar om att hjälpa människor, varför kommunikation av information och känslor är en omfattande och viktig del av hur sjuksköterskor bedriver sitt arbete. I din hand håller du nu en bok som kommer att hjälpa dig att se vad det specifika för kommunikation i omvårdnad innebär och hur du som sjuksköterska kan kommunicera i syfte att höja kvaliteten på omvårdnaden genom den viktigaste omvårdnadsåtgärden av alla – omsorgsfull och professionell kommunikation. Malmö, maj 2015 Marianne Kisthinios

KAPITEL 3

Effektiv kommunikation

Inledning Detta kapitel utforskar begreppen terapeutisk och personcentrerad kommunikation som effektiva mekanismer för kommunikation i omvårdnadspraktiken. Psykologiska teorier introduceras som ett ramverk för att utveckla diskussionen om beaktandet av effektiv kommunikation. Dessa teorier används ofta av sjuksköterskor för att förklara mänskligt beteende. En ökad förståelse för vad som driver människor till att reagera som de gör ökar sjuksköterskors förståelse för de patienter som befinner sig i deras vård om denna förståelse tillämpas på relationen mellan sjuksköterska och patient. Inom hälso- och sjukvårdskontexten är det viktigt att komma ihåg att du som är sjuksköterska ansvarar för den relation som växer fram. Det rör sig inte om en social relation, som styrs av hur mycket du tycker om eller hur väl du kommer överens med en person, utan om en professionell terapeutisk relation som måste vara effektiv när det gäller såväl att stödja patienter och deras anhöriga som att informera dem. I vissa fall kan psykologisk kunskap få dig att förstå varför en patient beter sig som den gör. Kunskap om de här teorierna kan också hjälpa dig som sjuksköterska att förstå ditt eget beteende i relationen mellan sjuksköterska och patient och därmed hjälpa patienterna att bli mer medvetna om sig själva, sina personliga behov och individuella reaktioner.

Kommunikationsinfluenser Kommunikation är en komplex process som involverar såväl interpersonella som intrapersonella faktorer. Varje person är en unik individ med en unik tolkning av världen och påverkad av ursprung, uppväxt och livserfarenhet. (Hindle 2006: 53)

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

Detta påstående beskriver hur faktorer inom personen (intrapersonella) och mellan individer (interpersonella) påverkar hur vi kommunicerar. Om vi betänker en del av ”bruset” (DeVito 2011) som interfererar med kommunikationen, så uppstår en del av detta brus från intrapersonella faktorer: det som pågår inuti en persons huvud. Arnold & Underman Boggs (2011) benämnde detta den ”inre referensramen”. Detta är den personliga lins genom vilken var och en av oss betraktar världen. Faktorer som påverkar kommunikation är: • fysiska

• miljöbetingade • sociokulturella • psykologiska.

Såväl sjuksköterska som patient påverkas av: • kommunikationsfaktorer • inre referensram • kultur och roll • kunskap

• psykologiska faktorer.

Psykologiska faktorer Faktum är att DeVito (2011) specifikt identifierade ”psykologiskt brus” som ”en mental interferens i talaren eller lyssnaren vilken inbegriper förutfattade meningar, vandrande tankar, fördomar, inskränkthet och extrem känslosamhet.” En rad psykologiska faktorer anses påverka mänskligt beteende. Hindle (2006) beskrev ett urval av dessa: • mognadsstadium (utveckling)

• perceptuella förvrängningar

• attityder och övertygelser

• irrationella föreställningar.

• försvarsmekanismer

• förutsättningar och fördomar

• mental ohälsa

(Arnold & Underman Boggs 2011)

Dessa förstås bäst genom att utforska ett urval klassiska psykologiska teorier. 60

3 Effektiv kommunikation

SIGMUND FREUD

Den första av dessa teorier hänger ihop med Sigmund Freuds arbete och den personlighetsmodell han utvecklade vilken identifierade detet, jaget och överjaget som personlighetens tre huvudbeståndsdelar. Detet, som anses finnas med från födseln, är baserat på njutningsprincipen. Det representerar det grundläggande mänskliga behovet att tillfredsställa vissa grundläggande begär, såsom mat, tröst och sömn, för att kunna överleva. Jaget utvecklas i takt med att spädbarnet växer, som ett svar på dess miljö och baseras på verklighetsprincipen. Med andra ord balanserar jaget detets drivkrafter i verklighetens kontext, vad som är socialt acceptabelt beteende och för att bibehålla självkänslan. Överjaget är den tredje och kanske mest komplexa aspekten av personlighetsutvecklingen och börjar utvecklas när barnet blir tonåring. Det kretsar kring att utveckla ett samvete och införliva en individuell och samhällelig känsla för moral och forma grunden till de värderingar och föreställningar som spelar en avgörande roll när det gäller hur vi beter oss. Freud ansåg i grund och botten att omedvetna krafter och önskningar motiverar mänskligt beteende och att dessa behöver göras medvetna för att hälsosamma relationer ska kunna uppstå (Arnold & Underman Boggs 2011). Även om denna information kan tyckas sakna koppling till att förklara relationen mellan sjuksköterska och patient, så ger den kunskap om mänskligt beteende, hur jaget utvecklas genom att interagera med andra och personlig utveckling (Arnold & Underman Boggs 2001). Detta i sin tur uppmuntrar och underlättar för sjuksköterskor att utveckla en medvetenhet om de olika krafter som påverkar relationen mellan sjuksköterska och patient och i synnerhet hur deras personliga beteende bidrar till relationen samt huruvida den etablerade relationen är terapeutisk för patienten eller inte. Freud ansåg att mänskligt beteende och beslutsfattande omedvetet påverkas av varje individs tidigare erfarenheter, känslor, värderingar och föreställningar. Freud lanserade begreppen överföring och motöverföring som ett sätt att förklara en interaktions underliggande dynamik (Arnold & Underman Boggs 2011). Överföring, som ibland också kallas projektion, beskrivs som ett beteende där individen omedvetet projicerar till synes olämpliga eller irrationella känslor/attityder på andra baserat på tidigare personliga upplevelser eller relationer. I kontexten relationen mellan sjuksköterska och patient innebär det till exempel att en patient kommunicerar med en sjuksköterska baserat på en tidigare relation eller erfarenhet som saknar koppling till den © Studentlitteratur

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

föreliggande situationen. Att prata med en sjuksköterska kan väcka ilska hos patienter som har ouppklarade problem i relationen till en förälders död. Motöverföring är sjuksköterskans motreaktion på patientens överföring och inbegriper kanske sjuksköterskans egna överföringsproblem. Överföring och motöverföring är helt klart en dubbelriktad process där en person medvetet eller omedvetet överför eller projicerar sina tankar, känslor och behov på en annan person. Detta kan leda till en positiv eller negativ interaktion, men i förlängningen och beroende på överförings- och motöverförings beteendenas natur, kan det påverka utvecklingen av en terapeutisk relation mellan sjuksköterska och patient. Att känna igen egna reaktioner som motöverföring utgör en utmaning för sjuksköterskor, liksom att förstå de här reaktionernas potentiella påverkan på utvecklingen av relationen mellan sjuksköterska och patient. När en patient väl har etiketterats som ”besvärlig” innebär det, från sjuksköterskans perspektiv, att patienten blir anledningen till varför relationen mellan sjuksköterska och patient är negativ. Så är naturligtvis inte fallet, men det är endast genom att undersöka sitt eget beteende och utveckla en medvetenhet om överföring och motöverföring, som sjuksköterskor kan börja skapa sig en tydligare bild av hur de kan se till att patientrelationerna oavsett längd förblir terapeutiska. Övning

Tänk på en aspekt av en av dina föräldrars personlighet som antingen väcker positiva eller negativa känslor hos dig. Hur påverkar den delen av personligheten hur du känner dig? Skriv ned några rader. Tänk sedan på en vän eller partner och huruvida det finns en länk mellan den del av hens personlighet som du reagerar starkast på och den som du identifierade hos dina föräldrar. Skriv två eller tre rader. Det kan hända att du genast ser en koppling, men om du inte gör det, fundera på huruvida du har samma respons och reaktion på andra personer som uppvisar samma personlighetsaspekt som dina föräldrar. Det är detta som menas med överföring.

Detta slags övning kan hjälpa dig att utveckla en medvetenhet om ditt personliga beteende och inse att hur reagerar på och svarar andra ofta säger mer om oss själva, än om dem vi kommunicerar med. 62

3 Effektiv kommunikation

MASLOW

I motsats till Freud ansåg psykologer från den humanistiska traditionen, såsom Maslow (1954) och Rogers (1961), att människor motiveras av positiva krafter för att uppnå sin fulla potential i livet. Människor antas i grunden vara goda och pålitliga och föredra utveckling och kärlek framför aggression och förstörelse. För att förstå mänskligt beteende, måste man betrakta individen som en helhet snarare än att försöka förstå människan som en kombination av olika delar. Maslow (1954) ansåg att människor har specifika behov som motiverar dem att till slut svara mot och tillfredsställa dessa behov. De här behoven beskrivs som en hierarki (behovstrappa) där de fysiologiska behoven (varav mat, vatten och sömn är de mest grundläggande) finns närvarande redan från födelsen. I takt med att spädbarnet växer in i barndomen och sedan tonåren utvecklas de här behoven till att inkludera: trygghet, känslan av tillhörighet, behovet av en positiv självkänsla och till slut behovet av självförverkligande. För att uppnå detta måste vi ha fullgjort de andra stadierna. Enligt Maslow (1954) uppnår väldigt få personer självförverkligande, vilket han beskriver som en ”resa” eller väg genom livet, snarare än ett mål. I sin forskning ägnade sig Maslow (1954) åt att identifiera sådant som särskiljer människor från andra människor. När det gäller omvårdnadsteori, är den här teorin ändamålsenlig för att förklara eller avgöra huruvida en patient är redo för en omvårdnadsintervention. Om till exempel en sjuksköterska behöver lägga om ett bandage på ett sår, ser hen först till att patienten känner sig bekväm, varm, säker och smärtfri innan hon påbörjar omläggningen. Under det här förfarandet pratar sjuksköterskan med patienten om hur sårläkningen framskrider och besvarar eventuella frågor som patienten kan tänkas ha. Efter förfarandet diskuterar sjuksköterskan när nästa omläggning ska göras och vad patienten under tiden kan göra för att främja sårläkningen. Sjuksköterskan kommer att lämna patienten med en känsla av att vara väl till mods, i goda händer och trygg. CARL ROGERS

Rogers (1961) personlighetsteori fokuserar på självuppfattning och jagbegreppet som nyckelaspekter för att förstå en persons personlighet och hur dessa uppstår genom interaktion med och återkoppling från andra. Han ansåg, till © Studentlitteratur

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

skillnad från Freud, att mänskligt beteende är meningsfullt eller medvetet avsiktligt: individer är fria att göra val och utveckla sina egna personligheter snarare än motiverade av omedvetna krafter eller inlärt beteende. Rogers (1961) anpassar också det humanistiska förhållningssättet och lanserar den ”personcentrerade” teorin. Denna teori handlar om att förstå interpersonell interaktion och Rogers (1961) identifierar tre nyckelkomponenter för den personcentrerade teorin. Dessa är värme, empati och genuinitet. Värme krävs för att en relation ska utvecklas och det syftar på att göra en individ ”speciell” eller att du respekterar hen som individ. För att göra detta, måste du kunna uppvisa ovillkorligt positivt bemötande gentemot andra. Det innebär att ha en naturlig, ickedömande respekt för människor. Empati anses vara en förmåga att hjälpa och diskuteras mer ingående i kapitel 4. Genuinitet är ett begrepp som är svårt att beskriva. Det är en uppfattning som en person har om en annan person eftersom hen uppfattar att personen ifråga kommunicerar på ett öppet, ärligt och lyhört sätt. De här kvaliteterna förmedlas genom att använda ett kongruent beteende, det vill säga att en persons verbala språk stämmer överens med hens ickeverbala språk. Detta utgör grundstenen för en terapeutisk relation mellan sjuksköterska och patient. En del sjuksköterskor finner det lätt att använda de här förmågorna, medan andra kan ha det svårare. Det kan vara en utmaning att bortse från sina egna åsikter och känslor när man vårdar patienter och acceptera dem som unika individer oaktat deras bakgrund och sjukdom. När sjuksköterskor etiketterar eller ”dömer” patienter blir sjuksköterskorna oförmögna att kommunicera på ett terapeutiskt eller personcentrerat sätt, eftersom de fokuserar på sina egna åsikter och känslor i stället för på patientens behov i egenskap av unik individ. MARTIN BUBER

Martin Buber (1958) introducerade synsättet att vår verklighet definieras av hur vi talar med varandra. Han menade att människor använder två sätt att kommunicera och relatera: jag-det och jag-du. Jag-det-relationen uppstår när vi betraktar människor och frågeställningar objektivt. Ett omvårdnadsrelaterat exempel på detta är när en patient beskrivs som ”den brutna höften i säng fyra”. I stället för att dela med sig av sig själva till patienterna, förstå dem och 64

3 Effektiv kommunikation

prata med dem som individer, anser sjuksköterskor ofta det viktigt att hålla ett ”avstånd” mellan sig själva och de patienter de tar hand om. Detta är en relation som kännetecknas av tillbakadragenhet och distans. Omvänt så utmärks jag-du-relationen av ömsesidighet och växelvis utbyte. I relationen mellan sjuksköterska och patient innebär det att sjuksköterskan och patienten respekterar varandra som individer med samma åtaganden och ansvarstagande i relationen. Det individualiserade förhållningssättet till omvårdnad anses av omvårdnadsteoretiker vara i linje med denna teori, även Buber (1958) menade att varje person måste gå in i jag-du-relationen förbehållslöst. Detta kan vara en utmaning för sjuksköterskor på grund av hur de socialiseras. Traditionellt understödde eller uppmuntrade inte hälso- och sjukvårdsorganisationer sjuksköterskor att etablera terapeutiska relationer med patienterna. En möjlig orsak till detta var att man ville minska personalens stressnivåer genom att uppmuntra sjuksköterskor att distansera sig från känslomässigt svåra situationer. Även om sjuksköterskor inte längre uppmuntras att distansera sig från patienterna, tycks den här praktiken leva kvar inom omvårdnadskulturen. Dessutom socialiseras inte bara sjuksköterskorna, utan också patienterna och de har förutfattade stereotypiserade föreställningar om sjuksköterskans roll. Beroende på tidigare erfarenheter av att vara patient, utbildningsnivå, kunskap om eller personliga erfarenheter av hälsa och ohälsa, kan patienter vilja vara aktiva deltagare i planeringen och organiseringen av omvårdnaden. Å andra sidan kan en del patienter inta en passiv roll och förlita sig på att sjuksköterskor och andra hälso- och sjukvårdsanställda fattar rätt beslut rörande deras omvårdnad. Dock kan sjuksköterskors medvetenhet om egna och förmodligen också patienternas förutfattade föreställningar kompensera för detta. Genom att gå in i en relation med jag-du-attityd eller med Rogers personcentrerade synsätt kan sjuksköterskor förmås använda sina kommunikationsförmågor för att slå fast vilken grad av kontroll en patient önskar ha över alla aspekter av hens omvårdnad. Till exempel så kan en patient bibehålla en roll där hen tillgodoser sina egna hygienbehov och aktivt diskuterar sin sjukdom och vårdplanering med sjuksköterskan, men ändå vägra utföra sina egna insulininjektioner. Det kräver lyhördhet och empati från sjuksköterskans sida för att känna av när en patient inte är bekväm med att delta i sin egen omvårdnad och © Studentlitteratur

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

erbjuda patienten en möjlighet att verbalisera eventuella farhågor och rädslor inför att delta. Genom att få patienterna att känna sig bekväma med att dryfta sina farhågor och inte känner sig besvärliga eller som om de uppehåller en upptagen sjuksköterska, kan sjuksköterskor tillhandahålla mer effektiv omvårdnad där de råd och den utbildning de ger patienterna är individualiserad och svarar mot den enskilda patientens specifika behov. PSYKOLOGISK A FAK TORER: ÅNGEST

En annan psykologisk faktor som ofta dyker upp i hälso- och sjukvårdsmiljön är ångest. Detta är en ”vag ihärdig känsla av förestående undergång” (Arnold & Underman Boggs 2011:153). Sjukhusrutiner och sjukhusförfaranden som ter sig självklara för dig som sjuksköterska, kan ofta vara en källa till ångest för patienterna. Denna ångest kan minskas genom: • aktivt lyssnande • ärlighet

• förklara procedurerna (vad som görs och varför det görs) • uppträda lugnt och utan brådska

• tillhandahålla fullständig information

om resultat, restriktioner, behandlingar

• tillhandahålla struktur • utforska orsaker • lekterapi, rita

• terapeutisk intervention (till exempel massage) • andnings- och avslappningsövningar • vägledd dagdröm (guided imagery).

Personcentrerad kommunikation Personcentrerad omvårdnad är ett begrepp som sjuksköterskor är väl bekanta med eftersom det ofta omtalas under sjuksköterskeutbildningen och inom omvårdnadsteori som ramen inom vilken sjuksköterskor ska planera, organisera och tillhandahålla omvårdnad. Personcentrerad kommunikation definieras som ”kommunikation som bjuder in och uppmuntrar patienten att delta och förhandla i beslutsfattande med avseende på den egna omvårdna66

3 Effektiv kommunikation

den” (Langwitz m.fl. 1998:230). Även om deltagande och förhandling ses som viktiga beståndsdelar i personcentrerad kommunikation, kan det invändas att termen ”bjuder in” tyder på att maktbalansen och kontrollen i den här relationen ligger i sjuksköterskans händer. För att kommunikationen ska vara personcentrerad, måste makten och kontrollen delas lika mellan sjuksköterska och patient. Detta kan precis som nämnts i samband med Bubers jag-du-teori vara en utmaning för sjuksköterskor som av sjuksköterskeutbildningen och hälso- och sjukvårdsstyrningens kultur och organisation är socialiserade in i ett uppgiftsorienterat tillvägagångssätt när det gäller patientomvårdnad. Detta innebär att sjuksköterskor anammar en kommunikationsstil som fokuserar på att slutföra uppgifter gentemot patienterna snarare än att kommunicera med varje patient som en unik person med egna individuella behov. Rogers (1961) framhåller vissa kvaliteter hos en sjuksköterska – såsom värme, genuinitet och empati – som förutsättningar för att kommunikationen ska vara personcentrerad. Detta medför att det inte räcker med att bjuda in eller uppmuntra patienten att delta och förhandla i planeringen av den egna vården – för att detta ska lyckas måste det ske inom en kontext som präglas av värme, genuinitet och empati. Bubers jag-du-teori hävdar att ömsesidig respekt som individer, lika hängivenhet och delat ansvar är avgörande ingredienser i en relation mellan sjuksköterska och patient och något som kommuniceras genom värme, genuinitet och empati. Genom återkoppling från patienterna erfar sjuksköterskorna huruvida patienterna uppfattar att sjuksköterskorna hyser en genuin omtanke om dem som individer. De kommer att svara med att le och berätta för sjuksköterskorna om sig själva. En viktig faktor för en framgångsrik utveckling av den framväxande relationen mellan sjuksköterska och patient är det värde som sjuksköterskan tillmäter denna relation. Även om en sjuksköterska arbetar inom ett patientorienterat system för patientomvårdnad, såsom teamomvårdnad, kan hen ha ett jag-det-synsätt på patienterna och betrakta planeringen och organiseringen av patientomvårdnaden som en serie uppgifter som ska slutföras under arbetsdagens lopp. Även om uppgifterna slutförs effektivt och kompetent, kan det här tillvägagångssättet få patienterna att känna sig frånkopplade och rentav ensamma. En berättelse från en studie av McCabe (2004) rörande kommunikation mellan sjuksköterska och patient från ett patientperspektiv illustrerar detta: ”Den enda gången de sätter sig ned är när de ska ta © Studentlitteratur

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

blodtrycket … då sitter de där några minuter innan de fortsätter till nästa patient.” På frågan om sjuksköterskan pratade när hon slog sig ner, svarade respondenten ”mycket lite, jag tror att det är den lugnaste delen, men som jag sa, så kan de inte sitta ned och prata med patienterna utan att det går ut över deras eget arbete” (McCabe 2004). Den här patienten betraktar inte sig själv som involverad i sjuksköterskans arbete, relationen ter sig väldigt distanserad och patienten känner sig mycket isolerad. Sjuksköterskan å sin sida känner sig tillfreds eller lättad över att hon tar sig igenom sin arbetsdag och framstår som kompetent och effektiv. I ljuset av Freuds syn på motöverföring, är det endast genom att bli medvetna om våra egna kommunikationsbeteenden som vi kan börja använda en respons som är personcentrerad snarare än baserad på våra egna känslor, upplevelser och behov. Maslows (1954) behovshierarki förespråkar erkännandet av en person som en ”helhet” med specifika behov, som startar med de fysiologiska behoven (mat, vatten, sömn, värme) som grund för att uppnå andra behov, såsom trygghet, en känsla av tillhörighet, behovet av positiv självkänsla och slutligen behovet av självförverkligande. Detta tillhandahåller ett ramverk för sjuksköterskor vid prioriteringen av patienters behov, och även om vi inom omvårdnad ofta pratar om patienternas psykologiska och fysiologiska behov som nästan separata delar av personen, är de, som följande berättelse från McCabes (2004) arbete illustrerar, oupplösligt sammanlänkade: ”Jag duschade inte de två första dagarna, det hade bara krävts någon tillräckligt lyhörd för att förstå … Jag menar, man kan ju föreställa sig hur det känns att inte ens kunna tvätta sig själv” (McCabe 2004). Oförmågan att uppmärksamma patientens fysiska behov fick henne att känna sig frustrerad och ur stånd att lita på sjuksköterskorna. Intressant nog visar denna studie att patienter mycket noga iakttar sjuksköterskor som arbetar, inte bara för att avgöra huruvida de är bra och pålitliga personer, utan också för att se om de är kompetenta med avseende på omvårdnadsförmåga, att använda utrustning och föregripa behov (McCabe 2004). För patienter handlar personcentrerad omvårdnad om att kunna lita på att sjuksköterskorna både tillvaratar deras omvårdnadsbehov och tillhandahåller omvårdnad genom kompetent användning av den förmåga och utrustning som krävs (McCabe 2004). Detta är ännu ett exempel på hur den fysiska omvårdnaden av patienten påverkar hur patienten uppfattar kommunikationen inom hälso- och sjukvårdskontexten. Om patienterna inte 68

3 Effektiv kommunikation

känner sig trygga med sjuksköterskan som vårdgivare kommer de inte att lita på henne och detta kommer att ha en negativ påverkan på utvecklingen av relationen mellan sjuksköterska och patient, oavsett vilket kommunikationsätt som sjuksköterskan använder sig av. Genom att vara uppmärksam på och föregripa patienters fysiska behov, uppmärksammar sjuksköterskor också deras psykologiska behov. För att detta ska vara personcentrerat så krävs det dock att patienten uppfattar sjuksköterskan som varm, genuin och empatisk. Det sker inte när patienterna inte litar på sjuksköterskorna och patienterna kan då från sjuksköterskans perspektiv verka distanserade eller ovänliga, även om de kanske bara känner sig ensamma och isolerade. När en patient känner på det här sättet, är det mycket svårt för en sjuksköterska att etablera en positiv relation. Precis som ”den tröstande interaktions-relationsmodellen” (Morse m.fl. 1997) i kapitel 1 hävdar så saknar relationens varaktighet betydelse för om den är personcentrerad eller inte. Det handlar om huruvida sjuksköterskan på ett holistiskt sätt betraktar patienten som en unik individ och förmår kommunicera på ett varmt, genuint och empatiskt sätt samtidigt som hen uppfyller patientens behov. Om terapeutisk kommunikation handlar om att få patienten att känna sig avslappnad och trygg, är personcentrerad kommunikation en annan viktig ingrediens för att etablera en terapeutisk relation. Personcentrerad kommunikation inbegriper: • aktivt lyssnande och aktivt lyssnande svar

• bygga förtroende, inklusive inledande presentation • observation

• ställa öppna frågor, fokuserade frågor och specifika slutna frågor. (Arnold & Underman Boggs 2011)

Detta får patienterna att känna sig respekterade som individer, och att sjuksköterskorna har ett genuint engagemang för deras välmående och att det är patienten som har kontrollen över den vård som tas emot. Frånvaron av ett personcentrerat tillvägagångssätt när det gäller kommunikation kommer att förhindra framväxten av en terapeutisk relation mellan sjuksköterska och patient.

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

Följaktligen inkluderar de viktigaste kännetecknen för terapeutisk kommunikation mellan sjuksköterska och patient: • att visa att man bryr sig • öppenhet • värme

• genuinitet • empati • syfte.

Du kommer att upptäcka att många av dessa överlappar Carl Rogers arbeten, som diskuterades tidigare, liksom Maslows teori om självförverkligande. McCormack & McCance (2006) beskrev de beståndsdelar som krävs för att personcentrerad omvårdnad ska äga rum: 1 Nödvändiga förutsättningar – dessa är sjuksköterskeattribut såsom att vara kompetent, ha utvecklat interpersonella förmågor, vara hängiven sitt jobb, vara självmedveten och uppvisa tydliga övertygelser och värderingar. 2 Omvårdnadsmiljön – denna fokuserar på miljön inom vilken omvårdnaden tillhandahålls. Personcentrerade miljöer är sådana där personalen intar ett personcentrerat förhållningssätt, tar sig tid att förstå patienterna som individer och verkligen anstränger sig för att inkludera patienterna i omvårdnaden (Wheeler 2010). Detta kräver dessutom: • en lämplig blandning av personal med olika förmågor • system som underlättar delat beslutsfattande • effektiva personalrelationer

• stödjande organisatoriska system • maktdelning

• möjlighet till innovation och risktagande • starka sjuksköterskeledare.

3 Effektiv kommunikation

3 Personcentrerade processer – processer som krävs för att personcentrering ska uppstå inkluderar: • att arbeta med patientens övertygelser och värderingar • engagemang

• att ha en medkännande närvaro

• att dela med sig av sina personliga erfarenheter • att involvera patienterna i beslutsfattandet • att tillgodose patientens fysiska behov.

Även om medkänsla diskuteras sporadiskt när det gäller omvårdnad av patienter, identifierade McCabe (2004) intressant nog detta som en del av en effektiv relation mellan sjuksköterska och patient. Likaledes identifierade en studie av Coyle & Williams (2001) att personalen måste vara mer lyhörd för sjukdom och behandlingseffekter när det gällde patienterna och vara mer tillgänglig (möjlig att närma sig); personcentrerad omvårdnad är således viktig för patienter. 4 Personcentrerade resultat – detta syftar på bevis på att personcentrerad omvårdnad har ägt rum och inkluderar: • patientens tillfredsställelse med omvårdnaden

• patient- och familjeinblandning i omvårdnaden • patientens/familjens känsla av välbefinnande.

UT VECKLA EN MEDVETENHET OM DET EGNA KOMMUNIK ATIONSBETEENDET

Från sjuksköterskans perspektiv är det nyttigt att använda Maslows behovshierarki för att betänka i vilken utsträckning självförverkligande har uppnåtts. Självförverkligande kännetecknas av följande: • genuinitet • integritet • ansvarsfullhet • livsglädje • förmåga att komma överens

med andra

• stark känsla av personligt värde © Studentlitteratur

• betrakta livssituationer som

möjligheter i stället för hot

• göra det bästa av sina erfaren-

heter

• acceptans inför sig själv och

andra.

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

Som synes har en person som har uppnått den här utvecklingsnivån en hög känsla av egenvärde och är accepterande gentemot andra. Därigenom är det också mindre sannolikt att situationer av motöverföring, såsom beskrivs ovan, uppstår. Genuinitet, integritet och ansvarstagande är också viktiga förmågor för sjuksköterskor. Att uppnå självförverkligande är möjligt genom förbättrad självmedvetenhet. Övning

Fundera på självförverkligandets beståndsdelar ovan. Skriv ned på en skala från ett till fem hur väl du anser att du själv presterar för var och en av de här komponenterna. Be sedan en vän göra samma bedömning av dig och jämför resultaten.

Denna övning kommer att ge dig en föreställning om dina styrkor inom dessa områden och vilka områden du behöver utveckla. Denna ökande självmedvetenhet när det gäller dina kommunikationsförmågor är mycket viktig inom omvårdnad eftersom att kommunicera med patienter och anhöriga inte bara handlar om att komma överens med dem, en sjuksköterska måste ha en synnerligen högt utvecklad självuppfattning och ett mycket moget förhållningssätt gentemot andra. Det är alltid viktigt att utveckla en medvetenhet om hur du kan förändra ditt kommunikationsbeteende.

Att utveckla medvetenhet om, och ändra, sitt kommunikationsbeteende Att bli medveten om hur vi kommunicerar som individer är en krävande process. Den kräver att sjuksköterskor tillsammans med andra sjuksköterskor diskuterar interaktionen såväl sinsemellan som med patienterna. Det kan kännas bättre att till en början diskutera med någon som saknar band till arbetet. Det kan också vara lättare att först diskutera två och två, när du blir bättre på att diskutera hur du kommunicerar och bidrar (bra och dåligt) till interaktionerna med patienterna kan det däremot vara mer givande att göra detta med en grupp arbetskamrater som du litar på och betraktar som förebilder. 72

3 Effektiv kommunikation

Fokus för de här diskussionerna ska vara att avgöra huruvida interaktionen var personcentrerad. Om gruppen kommer fram till att den inte var personcentrerad, så är det mycket viktigt att fastställa varför den inte var det och vilka faktorer som förhindrade detta. Innan diskussionen avslutas är det absolut avgörande för utvecklandet av personcentrerad kommunikation att gruppen slår fast vilka specifika kommunikationsbeteenden som hade underlättat personcentrerad kommunikation i denna interaktion. Det är dessa interaktioner som ni måste komma ihåg och medvetet använda i framtida patientinteraktioner.

Terapeutisk kommunikation Kunskapen om hur människor beter sig och vad som motiverar mänskligt beteende är viktig för att förse sjuksköterskor och andra hälso- och sjukvårdsanställda med en förståelse för varför terapeutisk kommunikation är viktig när människor vårdas och den kommer också att göra det lättare att använda terapeutiska förmågor mer effektivt. Termen terapeutisk anknyter till läkning eller att förbättra hälsan och är en term som främst associeras med olika former av psykoterapi och psykologisk rådgivning (eng. counselling). Terapeutisk kommunikation är en allmänt använd term inom omvårdnad med avseende på psykoterapi och kuratorsverksamhet. För att klargöra saker och ting ska termens betydelse i båda kontexterna utforskas. Inom psykoterapi och psykologisk rådgivning förutsätter begreppet terapeutisk kommunikation närvaron av en person (kurator, psykoterapeut, psykolog etcetera) som anses besitta specialistkunskap, erfarenhet och särskilt välutvecklade kommunikationsförmågor. I den här kontexten är den terapeutiska kommunikationens enda syfte att uppmuntra och underlätta utvecklandet av kommunikationsförmågorna hos dem med problematiskt beteende eller förhållningssätt. Detta sker inom ramen för en professionell relation där kuratorn eller terapeuten avsätter specifik tid, uppmärksamhet och plats för klienten eller patienten. Sedan Peplau (1952) arbete har dock omvårdnadsteoretiker och omvårdnadsutbildare talat om vikten av att sjuksköterskor utvecklar en terapeutisk relation med patienterna. Målet med sjuksköterskors användning av kommunikationsförmågor är inte att behandla eller bota sjukdomar eller störningar utan att ge patienterna en känsla av välbefinnande genom att få dem © Studentlitteratur

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

att känna sig avslappnade och trygga. Arnold & Underman Boggs (2011:175) beskriver terapeutisk kommunikation som ”en interaktiv dynamisk process som inleds av sjuksköterska och klient med syfte att uppnå hälsorelaterade mål”. Terapeutisk kommunikation är en ”målinriktad” kommunikationsform som används inom hälso- och sjukvården för att uppnå mål som ”främjar klientens hälsa och välbefinnande”. (Arnold & Underman Boggs 2011: 15). Viktigt är att detta skiljer sig från “socialt småprat” som ofta används för att täcka över kommunikationsluckorna (Arnold & Underman Boggs 2011: 105). Inom en omvårdnadskontext inbegriper terapeutisk kommunikation att: • utbyta information med patienterna

• ta reda på vad de vet om sina tillstånd och vad de vill veta • planera tillvägagångssätt i behandlingen • uppnå konsensus om behandlingsbeslut

• tillhandahålla behandling och interventioner • utvärdera behandlingsresultaten. (Arnold & Underman Boggs 2011)

Alla ovanstående punkter bidrar till att bygga förtroende och tillit mellan sjuksköterska och patient. Detta är avgörande förutsättningar för framväxten av en positiv relation mellan sjuksköterska och patient. Terapeutisk kommunikation resulterar i att en fokuserad och ändamålsenlig relation etableras av sjuksköterskan för att bedöma, planera, implementera och utvärdera den omvårdnad som en patient behöver. Denna relation är: • en läkande relation

• mellan sjuksköterska och patient • behovsbaserad

• måldriven för att främja patientens hälsa och välbefinnande • kallas en terapeutisk eller hjälpande relation. (Arnold & Underman Boggs 2011)

Relationens varaktighet saknar betydelse för etablerandet av en terapeutisk relation mellan sjuksköterska och patient. Det som krävs är att sjuksköterskan är tillräckligt kompetent i sin omvårdnadsförmåga för att tryggt kunna 74

3 Effektiv kommunikation

tillhandahålla omvårdnad. En terapeutisk relation skiljer sig från en social relation eftersom: • sjuksköterskan tar ansvar för relationen

• den är hälsomålsorienterad och ändamålsenlig

• relationen normalt upphör när målet har uppnåtts • den oftast är begränsad i sitt val av personal

• den kräver begränsad självexponering av sjuksköterskan. (Arnold & Underman Boggs 2011)

Övning

Fundera på fallet med Aadesh Chandak som är en 56-årig man som nyligen har genomgått koronär angioplastik. Trots att du nästan har slutfört din sjuksköterskeutbildning är du ny på avdelningen, och det är ett tag sedan du sist var på en hjärtavdelning. Under morgonen träffar du på Chandak: Sjuksköterska Visst var matchen spännande igår, Aadesh? En annan patient på avdelningen Snyggt mål i andra halvlek, eller hur? Där sopade de banan med motståndarna. Chandak

Hm-mm.

Sjuksköterska Tro det eller ej, men jag hade faktiskt fribiljetter, men kunde inte gå på grund av att jag hade kvällsskiftet. Chandak

Du har tur du, som har ett jobb.

Efteråt så nämner du för din mentor att även om du kom bra överens med de andra patienterna, så var Chandak lite grinig mot dig. Hon informerar dig om att han har varit lite distanserad och besvärlig, och du bestämmer dig för att fortsättningsvis säga så lite som möjligt till honom. Vad anser du gick fel? Hur skulle kommunikationen kunna ha förbättrats?

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

Att ersätta den här konversationen med terapeutisk kommunikation skulle först inbegripa att lära sig mycket mer om Chandaks tillstånd. Trots att du är ny på hjärtavdelningen, är det viktigt att förstå patienternas individuella behov och deras hälsomål. Detta är grundläggande för den terapeutiska relationen. Du kunde hitta informationen genom att ta del av patientdokumentation, behandlingslinjer eller vårdplaner och/eller genom att prata med din mentor. När du väl har skaffat dig en bättre förståelse för patientens vårdplan och informationsbehov skulle din konversation kunna inledas med något av följande: 1 Sjuksköterska: Chandak, hur mår du i dag? 2 Sjuksköterska: Chandak, jag tror att du ska träffa hjärtavdelningens rehabiliteringssjuksköterska i dag, är det något du undrar över inför besöket? 3 Sjuksköterska: Chandak, det tycks som att du ska få åka hem imorgon, är det någon information du behöver? 4 Sjuksköterska: Chandak, vad vet du om anledningen till att du blev inlagd på sjukhus? 5 Sjuksköterska: Chandak, kan du berätta för mig om din erfarenhet av sjukhus? Detta är bara exempel, men de ger dig en föreställning om hur ett enkelt samtal kan omvandlas från småprat (som kanske inte är lämpligt för alla patienter eller ibland rentav oönskat) till terapeutisk kommunikation. Självklart kräver terapeutisk kommunikation kompetens inom fältet som diskuteras, men om du betraktar exemplen ovan, så finner du att eventuella frågor som uppstår som svar på dina frågor vid behov kan skickas vidare till en mer erfaren sjuksköterska. Exemplet ovan visar hur socialt småprat inte alltid är lämpligt, även om en viss nivå av denna konversation, känd som ”fatisk” kommunikation, är acceptabel beroende på omständigheterna (Morrissey & Callaghan 2011). Det är viktigt att detta sociala småprat följer de kulturella normerna. Det är alldeles för vanligt att sjuksköterskor betraktar sitt lokala språkbruk (och förväntade svar) som generellt för alla kulturer, trots att så inte alltid är fallet (Burnard & Gill 2009). Det är dock viktigt att inse att när det gäller måste kommunikation inom omvårdnad vara terapeutisk och människor 76

3 Effektiv kommunikation

till gagn snarare än skada. Därför måste du som sjuksköterska alltid vara uppmärksam på och medveten om såväl din kommunikation som dess effekt. I exemplet ovan, de goda intentionerna till trots, var att diskutera sport kanhända inte personcentrerat, i det här fallet förmodligen för att patienten inte var intresserad av sport, eller vid den här tidpunkten inte förmådde uppbåda något intresse. Coyle och Williams (2007) studie av 97 patienter från allmänna avdelningar fann att patienter efterfrågade: • större deltagande i omvårdnaden • mer information

• ökad lyhördhet från personalens sida med avseende på

hur deras sjukdom och behandling påverkar deras liv • ökad tillgänglighet hos personalen.

Coyle& Williams rekommenderade också att ”regelbundet fråga patienterna om deras känslor och åsikter och uppmuntra dem att ställa frågor … för att klargöra i vilken utsträckning de vill vara involverade [i sin omvårdnad]” (2001: 456). På samma sätt fann Wheelers (2010:19) intervjuer med 36 anställda inom demensvården av äldre personer att viktiga kommunikationselement inbegrep att sjuksköterskorna ”pratade under görandet”, involverade familjen och hjälpte den äldre personen att minnas. En effektiv strategi var att ”[under påklädningen] plocka upp en bild och säga, ’Åh, vem är det här?’ Och sedan prata om den personen” (Wheelers 2010: 19). Även om denna fatiska kommunikation vid första anblicken kan tyckas ytlig, var den gynnsam för patienterna eftersom den involverade patienten (var personcentrerad) och fick patienten och familjen att känna sig väl till mods (terapeutisk). Wheelers (2010) studie fann också att god kommunikation uppstod vid institutioner där personalen använde sig av ett personcentrerat tillvägagångssätt, tog sig tid att förstå patienterna som individer och verkligen ansträngde sig för att inkludera patienterna i omvårdnaden. Suikkala m.fl. (2009) fann dock att sjuksköterskestudenters relationer med patienter kunde kategoriseras som: • mekanistiska • auktoritativa

• underlättande.

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

Mekanistisk (Suikkala m.fl. 2009) kommunikation: • fokuserar på studenters lärande

• är externt styrd (av sjuksköterskan)

• är när studenten och patienten inte känner varandra • fokuserar på tekniska prestationer

• lämnar lite utrymme för diskussion

• involverar studenten som iakttagare.

Auktoritativ (Suikkala m.fl. 2009) kommunikation: • fokuserar på antaganden om vad som är bäst för patienten • inkluderar beslut fattade av studenten

• är när studenten känner patienten och dennes tillstånd • är när samtalet är omvårdnadsrelaterat • tillhandahåller daglig omvårdnad

• involverar att patienten frågar om råd.

Underlättande (Suikkala m.fl. 2009) kommunikation: • fokuserar på det gemensamma bästa för såväl studenten som patienten • styrs av patientens önskningar

• är när studenten och patienten personligen känner varandra • är när studenten lyssnar

• fokuserar på patientens känslor • involverar förtroliga frågor

• är när studenten agerar som patientens advokat • förutsätter att studenten uppmuntrar patienten • är när patienten ger råd.

I stället för att mäta din kommunikations framgång baserat på antalet nickningar och leenden från patienter (vilket kan bero på artighet eller önskan om att vara till lags), är det bättre att överväga andra sätt att undersöka hur effektiv din kommunikation är. Såsom beskrivs ovan måste effektiviteten hos personcentrerad kommunikation utvärderas för att personcentrerad omvårdnad verkligen ska kunna sägas ha ägt rum (McCormack & McCance 2006). Du kan själv reflektera över i vilken utsträckning du var personcen78

3 Effektiv kommunikation

trerad eller underlättande (såsom i den närmast föregående övningen) eller så kan det finnas möjligheter för dig att bli iakttagen i praktiken, kanske genom att undervisa patienter i din mentors närvaro. Efteråt bör du söka råd och återkoppling när det gäller dina kommunikationsförmågor. Även om din mentor kanske inte väljer specifikt att övervaka din kommunikation på detta sätt, kan du välja att be om denna närgångna granskning för att vidareutveckla och förbättra dina kommunikationsförmågor. Även om konstruktiv återkoppling ibland kan vara jobbig att ta emot (vi föredrar alla att betrakta oss som goda kommunikatörer), måste du betänka följande: • Även det som är bra kan alltid bli bättre.

• Goda kommunikationer ger god patientomvårdnad.

• Patienter och anhöriga klagar regelbundet när det gäller kommu-

nikation inom hälso- och sjukvården, så du måste se till att du gör ditt allra bästa. • Det är inte alltid möjligt för oss att uppfatta eller bedöma våra egna kommunikationsförmågor, och därför får vi värdefull information när andra gör det. • Att utveckla effektiva och lämpliga interpersonella förmågor kan vara en verklig utmaning för en del studenter – det är viktigt att ta vara på varje tillfälle till förbättring. Andra sätt för att lära sig kommunicera effektivt är att efterfråga beprövad erfarenhet. Du kan be din mentor om råd beträffande god kommunikation, till exempel: • Hur tycker du att man bäst pratar med patienter när de kommer

tillbaka från operation?

• Utifrån din erfarenhet på den här avdelningen, vilket är det

bästa sättet att … ?

• Det här är första gången jag är på en onkologisk avdelning,

så kan du råda mig angående … ?

Det är också viktigt att läsa igenom dina anteckningar från lektionerna du har deltagit i och att läsa böcker och artiklar om ämnet kommunikation. När man uppslukas av utbildningens praktiska inslag är alltför ofta frestande att lägga böckerna åt sidan och lära sig på jobbet (genom att göra). Det krävs © Studentlitteratur

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

dock att du är en kunnig ”doer”, så det rekommenderas att du granskar ditt teoretiska arbete när det gäller kommunikation och undersöker sätt som du kan tillämpa det på i praktiken. Avdelningen eller sjukhuset kan också tänkas ha revisionsdata som du kan få tillstånd att granska, eller avvikelse- eller klagomålsrapporter, som även om de inte handlar om dig personligen ger en fingervisning om vilka kommunikationstyper som gillas eller ogillas av patienter och anhöriga. Upplevelser av dålig kommunikation inom hälsooch sjukvården är en stor del av patienters och anhörigas klagomål, och kan förekomma i utvärderingsformulär, så det är värt besväret att själv ta del av patienters och anhörigas erfarenheter. Att utforska litteraturen kan också förbättra din förståelse och medvetenhet. Med hjälp av en databas som CINAHL kan du söka på nyckelbegrepp som kommunikation, interpersonell, relation, information och angioplastik (i fallet som beskrevs tidigare) för att identifiera studier som har utforskat detta ämne. Kvalitativa studier, såsom McCabes, (2004), vilka tar upp erfarenheter av att tala direkt med patienter om kommunikationsupplevelser kan vara särskilt informativa, även om deras specifika lokala kontext måste beaktas, eftersom de inte anses vara helt evidensbaserade. Sjuksköterskestudenter och nylegitimerade sjuksköterskor kan uppfatta terapeutisk kommunikation som en komplex och tidsödande process. Inom den moderna hälso- och sjukvården är den tid som en patient tillbringar på sjukhus ofta mycket kort. Dagkirurgimottagningar blir allt vanligare. Även om patienters behov kan variera från att vara komplexa och känslomässigt svårhanterliga till väldigt enkla, önskar majoriteten bästa möjliga behandling, och att den tillhandahålls i en kontext som är ändamålsenlig, positiv och svarar mot deras specifika behov. Även på akutmottagningar där relationerna mellan sjuksköterskor och patienter ofta är mycket kortvariga och intensiva, är de mest effektiva terapeutiska kommunikationsförmågorna ett leende, viss ögonkontakt, ett lugnt stadigt tonfall och en öppen, ärlig kommunikation. Däremot krävs det att sjuksköterskor är medvetna om sina egna kommunikationsförmågor och sina begränsningar. När patienter behöver specialiserad terapeutisk kommunikation, kommer sjuksköterskorna att diskutera detta med patienten och dennes läkare. Såsom tidigare diskuterats så är de kommunikationsförmågor som krävs för att vara terapeutisk identiska med de som människor använder i vardagliga situationer, även om den terapeutiska kommunikationens fokus alltid är på patienten och 80

3 Effektiv kommunikation

omvårdnadens mål. Viktiga sjuksköterskebeteenden inbegriper: kompetens inom fältet, genuinitet, värme, medkänsla/lyhördhet, öppenhet; verbala och ickeverbala kommunikationsförmågor såsom: lyssnande, frågande och iakttagande. Iakttagelseförmåga diskuteras mer ingående i nästa kapitel. Organisationen har också betydelse för effektiv kommunikation och såväl system som processer för att understödja personcentrerad terapeutisk kommunikation måste finnas på plats.

Huvudpunkter • Pyskologiska teorier är ändamålsenliga för att förklara begreppet

personcentrering. • Teorier av psykologer som Maslow (1954), Rogers (1961) och Freud kan hjälpa sjuksköterskor att förstå och bli medvetna om sitt eget och andras beteende. • Framväxten av en positiv personcentrerad relation beror till stor del på sjuksköterskornas värderingar med avseende på deras roll som sjuksköterskor i tillhandahållandet av en holistisk och individualiserad omvårdnad. • Terapeutisk kommunikation är fokuserad och ändamålsenlig och får patienterna att känna sig avslappnade och trygga. • Sjuksköterskor måste för att kunna kommunicera terapeutiskt vara omhändertagande, öppna, varma, genuina, empatiska och ändamålsenliga.

Referenser An Bord Altranais (2005). An Bord Altranais Requirements and Standards for Nurse Registration Education programmes. Dublin: An Bord Altranais. Arnold, E. C. & Underman Boggs, K. (2011). Interpersonal Relationships – Professional Communication Skills for Nurses (6. uppl.). St. Louis, MO: Saunders. Buber, M. (1958). I and Thou (6. uppl.). R. G. Smith (trans.). New York: Scribner. Burnard, P. & Gill, P. (2009). Culture, Communication and Nursing. London: Pearson. Coyle, J. & Williams, B. (2001). Valuing people as individuals: Development of an instrument through a survey of person-centeredness in secondary care. Journal of Advanced Nursing, 36(3): 450–9.

Del I Teoretiska grunder för kommunikation inom omvårdnad

DeVito, J. A. (2011). Essentials of Human Communication (7. uppl.). London: Pearson. Hindle, S. A. (2006). Psychological factors affecting communication. I Ellis, R. B., Gates, B. & Kenworthy, N. (red.) Interpersonal Communication in Nursing (2. uppl, s. 53–70). Edinburgh: Churchill Livingstone. Langwitz, W. A., Eich, P., Kiss, A. & Wossmer, B. (1998). Improving communication skills – a randomized controlled behaviourally-oriented intervention study for residents in internal medicine. Psychosomatic Medicine, 60: 268–76. Maslow, A. H. (1954). Motivation and Personality. New York: Harper & Row). McCabe, C. (2004). Nurse-patient communication: An exploration of patients’ experiences. Journal of Clinical Nursing, 13: 41–9. McCormack, B. & McCance, T. (2006). Development of a framework for personcentred nursing. Journal of Advanced Nursing, 56(5): 472–9. Morrissey, J. & Callaghan, P. (2011). Communication Skills for Mental Health Nurses: An Introduction. Glasgow: Open University Press/McGraw Hill. Morse, J. M., De Luca Havens, G. A. & Wilson, S. (1997). The comforting interaction: Developing a model of nurse-patient relationship. Scholarly Inquiry for Nursing Practice, 11(4): 321–43. Peplau, H. E. (1952). Interpersonal Relations in Nursing. New York: Putnam. Rogers, C. R. (1961). On Becoming a Person. Boston: Houghton Mifflin. Suikkala, A., Leino-Kilipi, H. & Katajisto, J. (2009). Factors related to the nursing student-patient relationship: The patient’s perspective. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 23(4): 625–34. Wheeler, N. L. (2010). Dementia care 1: person centred approaches help to promote effective communication. Nursing Times, 106(24): 18–21.

Catherine McCabe och Fiona Timmins är båda docenter och verksamma vid School of Nursing and Midwifery vid Trinity College, Dublin, Irland.

GRUNDLÄGGANDE KOMMUNIKATION – inom omvårdnad Ett av de viktigaste arbetsredskapen för sjuksköterskor är en väl utvecklad förmåga till kommunikation. Betydelsen av denna förmåga kommer inte att minska i framtiden, utan det kommer även fortsättningsvis att krävas god kommunikationsförmåga för att kunna kommunicera lyhört och samarbetsinriktat med patienter, närstående och kollegor, oavsett medium och situation. Grundläggande kommunikation – inom omvårdnad beskriver förutsättningarna för blivande sjuksköterskor att utveckla ett personcentrerat kommunikationsramverk genom fördjupade kunskaper om kommunikationsteori. Den lättillgängliga inledningen bygger på forskning från ett brett spektrum av hälso- och sjukvårdssammanhang, och innehåller övningar samt handlingsplaner för att integrera psykologisk och hälso- och sjukvårdsrelaterad kommunikationsteori i yrkesutövningen. Boken omfattar även kunskaper om mångfald, kontinuerlig yrkesmässig utveckling samt Internet- och telefonrelaterade kommunikationsförmågor.

Art.nr 37139