9789144094441 by Smakprov Media AB

Våldsutsatta kvinnor - samhällets ansvar

Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar ger grundläggande kunskap om mäns våld mot kvinnor, beskriver berörda myndigheters ansvar, ideella organisationers arbete och mediebilden av våld mot kvinnor. Boken vänder sig till universitets- och högskolestuderande inom vård och medicin, samhällskunskap och juridik samt till redan yrkesverksamma och ideellt engagerade som vill vidareutbilda sig inom kunskapsområdet. Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) är ett kunskaps- och resurscentrum vid Uppsala universitet som på regeringens uppdrag arbetar med att höja kunskapen på nationell nivå om mäns våld mot kvinnor och utveckla metoder för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. NCK driver även Kvinnofridslinjen, en nationell stödtelefon för våldsutsatta kvinnor, och en patientmottagning vid Akademiska sjukhuset.

| Våldsutsatta kvinnor

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt, utbrett och frekvent samhällsproblem som påverkar kvinnors hela livssituation. Kunskap om våldets konsekvenser är nödvändigt för att kunna ge ett bra bemötande och omhändertagande av kvinnor utsatta för våld och för att kunna arbeta förebyggande för att motverka våldet.

Heimer Björck Kunosson (red.)

Gun Heimer, professor och chef för Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet. Annika Björck, expert vid Nationellt centrum för kvinnofrid. Chrystal Kunosson, utbildare vid Nationellt centrum för kvinnofrid.

Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar

I NCK:s kunskapsbank, www.nck.uu.se/kunskapsbanken, finns forskning och erfarenhetsbaserad kunskap tillgänglig genom ämnesguider, presentationer av forskare, publikationer från myndigheter, regering och departement samt litteratur och en söktjänst.

Tredje upplagan

Art.nr 31177 3:e uppl.

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09444-1_Cover.indd 1

Gun Heimer, Annika Björck & Chrystal Kunosson (red.)

2014-06-24 12:06

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 31177 ISBN 978-91-44-09444-1 Upplaga 3:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund

Omslagslayout: Signalera/Jens Martin Omslagsbild: Shutterstock/Alex Gontar Printed by Eurographic Danmark A/S, Denmark 2014

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 2

2014-06-19 09:15

INNEHÅLL

Inledning 11 Författarpresentation 15 DEL I

Mäns våld mot kvinnor Kapitel 1 Mäns våld mot kvinnor i ett globalt perspektiv 19 Gerd Johnsson-Latham Definitioner och begrepp 21 Om våldets omfattning och uttryck 22 Våldets kostnader 25 Våldets orsaker 27 Sociala och ekonomiska orsaker 28 Manlig makt och prestige 28 Övergången från traditionella samhällen till modernitet 29 Våldet i konventioner och lagar 30 Europeisk nivå 33 Våld i hederns namn 34 Våld mot hbt-personer 35 Insatser mot mäns våld mot kvinnor 36 Referenser 40

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 3

2014-06-19 09:15

Innehåll

Kapitel 2 Mäns våld mot kvinnor 43 Gudrun Nordborg Sega historiska strukturer 45 Förändrade relationer 45 Kvinnofridsreformerna 48 Kvinnofridsbrottet ... 48 ... och en paradox 50 Olika förklaringsmodeller 50 ”Han var ju full” 51 ”Jag blev så arg att jag inte visste vad jag gjorde” 51 Är det biologiskt? 52 Kön – eller enbart makt? 53 Att förstå våldet 54 Det kallas kärlek … 54 … och kan kombineras med våld 55 Våldets normaliseringsprocess 57 Från uppvaktning till kontroll och isolering 59 Växling mellan våld och värme 59 Ansvarsförskjutning och krympande självkänsla 60 Erotisering av makt och våld 60 Uppbrottsprocesser 61 Betydelse i professionella möten 63 Det unika och det generella 64 Referenser 67 Kapitel 3 Särskild sårbarhet – våldsutsatta kvinnor och barn som upplever våld 73 Maria Eriksson Former av sårbarhet 73 Ojämlikheter och välfärdssystemets organisering 80 Barn som upplever våld 83 Vittne till våld 83 Fysiskt våld och sexuella övergrepp mot barn 85

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 4

2014-06-19 09:15

Innehåll

Våldets konsekvenser 86 Barns hantering och tolkningar 87 Hjälp till barn 88 Nya möjligheter 90 Referenser 92 Kapitel 4 Maskulinitet och mäns våld mot kvinnor 97 Lucas Gottzén Perspektiv på män och våld 98 Könsmaktsperspektiv 99 Maskulinitet och våld 100 Intersektionellt perspektiv på mäns våld 101 Mäns ambivalenta relation till våld 103 Att legitimera våld mot kvinnor 105 Respons på mäns våld mot kvinnor 107 Den Andre mannens våld 108 Mäns kollektiva ansvar 109 Referenser 111 DEL II

Myndigheternas ansvar Kapitel 5 Samverkan 117 Annika Björck Definitioner och begrepp 117 Samverkan på olika nivåer 118 Varför samverka? 119 Skyldighet att samverka 119 Förutsättningar för samverkan 120 Hinder och problem för samverkan 121 Samverkan i praktiken 122 Nationell myndighetssamverkan för kvinnofrid 123 Referenser 124 © F ö r fatta r na och S T U D E N T L I T T E R AT U R

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 5

2014-06-19 09:15

Innehåll

Kapitel 6 Hälso- och sjukvårdens ansvar 127 Anna Berglund & Åsa Witkowski Våld – ett allvarligt hot mot kvinnors hälsa och välbefinnande 127 Kostnader för våld mot kvinnor 128 Sexuella övergrepp 129 Våld i samband med graviditet och annan sårbarhet 131 Hälso- och sjukvårdens ansvar 132 Att upptäcka och identifiera våld mot kvinnor 134 Att fråga om erfarenhet av våld som en del av anamnesen 134 Förutsättningar för att ställa frågor om våld 135 Vårdprogram och rutiner 135 Kunskap och kompetens hos personalen 136 Kvinnornas reaktioner på frågor om våld 137 Vanliga reaktioner hos vårdpersonal 138 Reaktioner efter våldet 139 Att hantera svaret 140 Att dokumentera våldsutsatthet 141 Barn som har upplevt våldet 141 Hot- och riskbedömning 141 Sekretess och anmälningsskyldighet 142 Medicinskt omhändertagande 143 Skadedokumentation 144 Skador vid fysiskt våld 144 Skador vid sexuella övergrepp 145 Återbesök 145 Patienter som saknar rättslig förmåga 145 Rättsintyg 146 Psykosocialt behandlingsarbete 146 Referenser 148

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 6

2014-06-19 09:15

Innehåll

Kapitel 7 Socialtjänstens ansvar 153 Viveka Enander Ett särskilt och tydliggjort ansvar 154 Hinder och möjligheter inom socialtjänsten 155 Att fungera som lots: det konkreta arbetet med våldsutsatta kvinnor 159 Att upptäcka våldet och utreda kvinnans behov av stöd 160 Barnen 168 Mannen/förövaren 171 Skilsmässa, vårdnad och umgänge 172 Kontaktförmedling, samarbete och samverkan 174 Idéer för framtiden? IDVA och insatstrappa vid våld i nära relation 176 Referenser 177 Kapitel 8 Rättsväsendet – polisens, åklagarens och domstolens roller 181 Lars Nylén Utvecklingen 181 Ett bakbundet polisväsende 182 Ny svensk grundsyn 185 Strategiskt om polisens och åklagarens verksamhet 189 Nolltolerans 189 Utreda i motvind 190 Bemötandets betydelse 194 Aktivt bevissökande 195 Lever rättsväsendet upp till kraven? 197 När barn finns med i bilden 199 Från brottsanmälan till färdig förundersökning 200 Anmälan och angivelse 201 Stöd till parterna 217 Förundersökning 219

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 7

2014-06-19 09:15

Innehåll

Från förundersökning till dom 224 Åtal 224 Rättegång 225 Överklagande 229 Skyddsåtgärder 230 Spärrmarkering 231 Kvarskrivning 232 Fingerade personuppgifter 232 Kontaktförbud 232 Kvinnans egna åtgärder 234 Vålds- och hotbrotten 235 Misshandel 235 Olaga hot 235 Grov kvinnofridskränkning 236 Olaga förföljelse 237 Kränkande fotografering 237 Våldtäkt 238 Våldtäkt mot barn 239 Referenser 240 Kapitel 9 Rättsväsendet – Kriminalvårdens roll 245 Birgitta Göransson Våld i nära relationer 246 Sexuella övergrepp 247 Teorier om varför man blir gärningsman – bakgrund till Kriminalvårdens åtgärdsprogram 249 Uppväxtmiljön 250 Social inlärningsteori 250 Könsmaktsperspektivet 251 Sexuell perversion 252 Kriminalvårdens insatser i historisk belysning 252 Gemensamma arbetssätt i ROS och IDAP 254

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 8

2014-06-19 09:15

Innehåll

ROS – Relation och samlevnad 255 Riskbedömning 256 Behandlingsinnehåll 256 Anstaltsplatser 257 IDAP – Integrated Domestic Abuse Programme 257 Riskbedömning 259 Behandlingsinnehåll 259 Partnerkontaktperson 261 Anstaltsplatser 261 Brottsofferperspektiv 261 Brottsofferslussar 262 Besök av barn som varit offer 263 Referenser 265 DEL III

Andra viktiga samhällsaktörer Kapitel 10 Ideella organisationer 269 Chrystal Kunosson Vad är en ideell organisation? 269 Utvecklingen av den ideella sektorn 270 Kvinnojoursrörelsen i Sverige 271 Kvinnojourernas arbete 272 Tjejjourerna 274 Kvinnojourens roll i förhållande till kommunen 274 Vilka kommer till kvinnojouren? 275 Andra ideella aktörer 276 Framtiden 277 Referenser 278

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 9

2014-06-19 09:15

Innehåll

Kapitel 11 Mediebevakningen av mäns våld mot kvinnor 279 Petra Dahlgren & Karin Sandell Betydelsen av att våldet synliggörs 281 Nyhetsvärdering och urval 282 En nyhet blir till 283 Pressetik 284 Bilden av våld i dags- och kvällspress 284 Hur beskrivs våldet? 285 Hur förklaras våldet? 286 Hur beskrivs förövaren? 287 Hur beskrivs offret? 288 Bilden av våldtäkt 290 Dagens rapportering av våldtäkter 292 Kunskap en förutsättning 294 Referenser 296 Sakregister 299

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 10

2014-06-19 09:15

INLEDNING

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och utbrett samhällsproblem som påverkar kvinnors hela livssituation. Våldet riktas mot kvinnor i alla samhällsklasser och i alla åldrar. FN lyfter i Deklarationen om avskaffandet av våld mot kvinnor våldet som en rättighetsfråga och konstaterar att det är varje stats skyldighet att skydda kvinnor, förebygga och bekämpa våld mot kvinnor. Världshälsoorganisationen (WHO) beskriver i flera rapporter våldets negativa inverkan på kvinnors hälsa, såväl genom direkta skador som senare konsekvenser. I den nationella omfångsundersökningen Våld och hälsa, som presenterades av Nationellt centrum för kvinnofrid i februari 2014, tillfrågades 10 000 kvinnor och 10 000 män i åldern 18–74 år om sin utsatthet för våld – i barndomen, ungdomen och vuxen ålder1. Svaren visar att våldet är utbrett i vårt samhälle. Var femte kvinna i Sverige hade utsatts för allvarligt sexuellt våld. Lika stor andel kvinnor hade under någon period i sitt vuxna liv utsatts för upprepat och systematiskt psykiskt våld som utövats av en aktuell eller tidigare partner. Studien visar även att kvinnor utsätts för andra former av våld än män. Kvinnorna uppvisade avsevärt högre andel utsatthet för allvarligt sexuellt och psykiskt våld. Kvinnor utsattes också i betydligt högre grad för olika typer av våld från en partner. I undersökningen framkommer också en tydlig koppling mellan utsatthet för våld och fysisk och psykisk ohälsa senare i livet.

1 Nationellt centrum för kvinnofrid (2014). Våld och hälsa – En befolkningsundersökning om kvinnors och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid, Uppsala universitet

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 11

2014-06-19 09:15

Inledning

Kunskap om våldets omfattning och konsekvenser är nödvändigt för alla yrkesgrupper som möter våldsutsatta kvinnor. Ett bra bemötande av en sjuksköterska eller socialsekreterare kan vara avgörande för om kvinnan anmäler övergreppen till polisen. Att som utredande polis eller undersökande läkare tidigt göra en korrekt dokumentation kan spela stor roll vid en eventuell rättsprocess långt senare. Varje myndighet har ett specifikt ansvarsområde, men också ett ansvar att samverka för att en våldsutsatt kvinna ska få det stöd och den hjälp hon har rätt till. Alla yrkesverksamma måste agera professionellt och ha kunskap om hur andra myndigheter arbetar för att samverkan ska fungera. Boken är indelad i tre delar. Den första delen (kapitel 1–4) ger en introduktion till ämnet mäns våld mot kvinnor. Det inledande kapitlet tar upp våldet i ett globalt perspektiv. Kapitlet beskriver omfattningen av våldet och dess olika former, som våld i hederns namn, könsstympning, våld mot hbt-personer, sexuella övergrepp och våld i nära relationer. De internationella konventioner och definitioner som Sverige har förbundit sig att följa beskrivs också. Det andra kapitlet beskriver brottsoffrets situation – hur det är att leva med våld i vardagen. Kapitlet ger även en historisk återblick och beskriver synen på våld mot kvinnor i samhället i dag, liksom de attityder och värderingar som omger mäns våld mot kvinnor. Det tredje kapitlet belyser situationen för våldsutsatta personer utifrån särskild sårbarhet; kvinnor med funktionshinder, missbruksproblematik, utländsk bakgrund samt utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck. Att vara äldre, eller ung, kan också utgöra en särskild sårbarhet. Barn som lever i familjer där mamman utsätts för våld påverkas av våldet, även om de inte alltid själva är direkt utsatta. Deras situation behandlas också i kapitlet. Det fjärde kapitlet fokuserar på maskulinitet för att ge en förståelse för varför män är överrepresenterade när det gäller att använda våld. Kapitlet beskriver också hur mäns våld ibland kan legitimeras av omgivningen. Den andra delen i boken (kapitel 5–9) beskriver myndigheternas olika ansvarsområden: hälso- och sjukvården, socialtjänsten och rättsväsendet, och inleds med ett kapitel om vikten av samverkan såväl inom som mellan myndigheterna. Berörd lagstiftning och konkreta råd för yrkesverksamma som möter våldsutsatta kvinnor tas upp, liksom särskilda svårigheter och hinder inom respektive myndighet och hur dessa kan övervinnas. Kapitlen är tänkta som stöd för personal i mötet med våldsutsatta kvinnor – eller 12

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 12

2014-06-19 09:15

Inledning

kunskapsförberedande för studenter i deras yrkesutbildning. De ger också en övergripande beskrivning av respektive myndighets arbete och juridiska ramverk. Kapitlen kan därför också läsas för att få en ökad kännedom om arbetet inom andra myndigheter. Den sista delen i boken belyser andra samhällsaktörer. I kapitel 10 beskrivs ideella organisationers arbete för att ge stöd till våldsutsatta kvinnor. Att ha kännedom om villkoren för arbetet inom ideella organisationer är viktigt för att samverkan mellan dessa och myndigheter ska fungera. Det avslutande kapitlet fokuserar på medias beskrivning av mäns våld mot kvinnor. En stor del av våra föreställningar om våld mot kvinnor hänger ihop med mediernas nyhetsrapportering. Vilka fall som uppmärksammas och hur gärningsmän och offer beskrivs spelar roll för såväl yrkesverksamma som de kvinnor som utsatts. Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar utkom 2003 och föreliggande upplaga är den tredje i ordningen. Läroboken vänder sig till universitets- och högskolestuderande inom vård och medicin, samhällskunskap och juridik samt till redan yrkesverksamma och ideellt engagerade som vill vidareutbilda sig i ämnet. Den används i dag vid ett flertal utbildningar på universitet och högskolor i Sverige. Bokens författare har lång erfarenhet och dokumenterad kunskap inom sina ämnesområden. De svarar för innehållet i sina respektive kapitel. Läroboken är framtagen av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet. Centret har en omfattande utbildningsverksamhet för studenter och yrkesverksamma. Många av de forskningsrapporter och kartläggningar som bokens författare refererar till går att finna i NCK:s kunskapsbank. I dag betraktas våld mot kvinnor som ett angeläget och etablerat kunskapsområde. Kunskap om mäns våld mot kvinnor är en förutsättning för att samhällets olika aktörer ska kunna ge brottsoffer stöd och upprättelse. Vi hoppas att Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar kan bli ytterligare ett viktigt steg i arbetet för kvinnofrid. Uppsala i juni 2014 Gun Heimer Annika Björck Chrystal Kunosson © F ö r fatta r na och S T U D E N T L I T T E R AT U R

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 13

2014-06-19 09:15

NCK:S KUNSKAPSBANK

NCK:s kunskapsbank är en webbplats för den som söker kunskap inom områdena mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. I kunskapsbanken finns material på olika nivåer, från kortfattade ämnesguider till avhandlingar i fulltext. Dessutom finns publikationer från myndigheter, regering och departement; presentationer av forskare och deras projekt; litteratur och en söktjänst. Syftet är att göra forskning och erfarenhetsbaserad kunskap tillgänglig genom att samla allt på samma plats. www.nck.uu.se/kunskapsbanken

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 14

2014-06-19 09:15

FÖRFAT TARPRESENTATION

REDAK TÖRER

Gun Heimer, professor i kvinnomedicin med särskild inriktning på våld mot kvinnor. Chef för Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) vid Uppsala universitet. Överläkare, specialist i obstetrik och gynekologi. Annika Björck, expert vid NCK. Tidigare chef för NCK:s utbildningsenhet och kansli. Författare i boken till kapitlet om samverkan. Chrystal Kunosson, utbildare vid NCK. Tidigare medarbetare på Brottsoffermyndigheten med ansvar för den ideellt bedrivna vittnesstödsverksamheten. Författare i boken till kapitlet om ideella organisationer. ÖVRIGA FÖRFAT TARE

Anna Berglund, leg. läkare och medicine doktor. Enhetschef för utbildnings enheten och enheten för kunskapssammanställning och analys av forskningsbehov (KAF) vid NCK. Petra Dahlgren, redaktör för NCK:s kunskapsbank, journalist. Viveka Enander, fil.dr i socialt arbete. Forskningsansvarig vid VKV – Västra Götalandsregionens kompetenscentrum om våld i nära relationer – samt forskare vid Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet. Maria Eriksson, professor i socialt arbete, Akademin för hälsa, vård och välfärd, Mälardalens högskola.

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 15

2014-06-19 09:15

Författarpresentation

Lucas Gottzén, docent och lektor i socialt arbete vid Linköpings universitet och redaktör för NORMA: International Journal for Masculinity Studies. Birgitta Göransson, psykolog och psykoterapeut, tidigare kriminalvårds direktör och utvecklare av insatser för män som är dömda för sexuella övergrepp och våld i nära relationer. Gerd Johnsson-Latham, kansliråd på utrikesdepartementet med mångårig erfarenhet av förhandlingar i bland annat FN om utvecklings-, rättighetsoch jämställdhetsfrågor. Gudrun Nordborg, jurist och författare, tidigare universitetslektor på Umeå universitet och tidigare informationschef på Brottsoffermyndigheten. Lars Nylén, jurist med polischefsutbildning. Tidigare generaldirektör och verkschef för Kriminalvården, rikskriminalchef och länspolismästare i Uppsala län. Karin Sandell, informationschef på NCK, journalist. Åsa Witkowski, verksamhetschef för NCK:s kliniska enhet med Kvinnofridsmottagningen och den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen.

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 16

2014-06-19 09:15

KAPITEL 3

Särskild sårbarhet – våldsutsatta kvinnor och barn som upplever våld M a r i a E r i k s s on

Våld är något som kvinnor från alla grupper i samhället utsätts för. Även om våld på så sätt är ett allmänt problem är vissa kvinnor särskilt utsatta och har en svårare situation än andra. I detta kapitel diskuteras hur olika former av sårbarhet kan komma till uttryck samt förhållanden som skapar särskild sårbarhet. Fokus ligger på betydelsen av social ojämlikhet och på välfärdssystemets organisering. Kapitlet behandlar också situationen för barn som upplever våld i parrelationer och den särskilt sårbara position som barn kan befinna sig i.

Former av sårbarhet Särskild sårbarhet kan handla om att vissa grupper av kvinnor löper en högre risk att utsättas för våld än kvinnor i allmänhet, om att de utsätts för en specifik typ av våld och om att myndigheter och frivilligorganisationer kan ha dålig beredskap för att möta vissa utsatta kvinnor och deras behov av stöd och hjälp. För kvinnor med funktionsnedsättningar handlar deras särskilda sårbarhet om alla dessa aspekter. Även om forskningen om just funktions nedsättningar och utsatthet för våld fortfarande är relativt begränsad pekar de studier som ändå finns internationellt och i Sverige på att kvinnor med funktionsnedsättningar kan vara mer utsatta för våld än kvinnor utan funktionsnedsättningar (1). En svensk studie bland rörelsehindrade och synskadade kvinnor visar att en tredjedel hade utsatts för hot, våld eller sexuella trakasserier av män efter sin 15-årsdag (2). Den särskilda sårbarheten gäller även psykiska funktionsnedsättningar och kvinnor som kommer i kontakt med psykiatrin har ofta varit utsatta för olika former av våld (1). När det gäller © F ö r fatta r na och S T U D E N T L I T T E R AT U R

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 73

2014-06-19 09:15

Maria Eriksson

våldet kan det också rikta in sig mot själva funktionsnedsättningen, som när en våldsutövande man flyttar runt möbler i bostaden för att förvirra en kvinna med synnedsättning och försvåra hennes försök att komma undan honom. Andra exempel är att hindra kvinnans tillgång till hjälpmedel eller mediciner. Precis som vid våld mot kvinnor generellt är förövaren ofta en partner eller tidigare partner, men det kan också handla om andra personer en kvinna är beroende av, som en förälder, ett syskon, en personlig assistent eller annan omsorgspersonal, eller om andra som hon ofta kommer i kontakt med i sin vardag. När det gäller stöd och hjälp kan det finnas en bristande kunskap om dessa kvinnors särskilda sårbarhet hos såväl yrkespersoner som frivilliga stödpersoner. En bristande tillgänglighet för personer med olika funktionsnedsättningar kan också göra det svårt att överhuvudtaget söka hjälp. Det kan handla om att inte ha tillgång till information eller råd och stöd om man inte kan se eller höra, eller att skyddade boenden inte är tillgängliga för rörelsehindrade personer. Hjälpapparaten kan på så sätt försvåra situationen och direkt bidra till att skapa funktionshinder för våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättningar (3). En annan särskilt sårbar grupp är hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner). Det finns inte så mycket forskning på området, men de studier som finns tyder på att våld i samkönade relationer är lika vanligt som våld mot kvinnor i heterosexuella parrelationer. Enligt den större studie som genomförts i Sverige har ungefär var fjärde hbt-person utsatts för någon form av psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld av en nuvarande eller tidigare partner (4). Hbt-personer kan även vara utsatta för ytterligare former av våld, trakasserier och diskriminering i andra sammanhang än parrelationen (5). När det gäller våld i samkönade relationer finns många likheter med mäns våld mot kvinnor i heterosexuella relationer, som ett mönster av makt och kontroll. Dessutom kan just identiteten som hbt-person stå i fokus för våldsutövandet, i synnerhet om den utsatta inte lever öppet. Det kan handla om att våldsutövaren använder rädsla för homofobi för att hindra den utsatta att söka hjälp, eller hotar att ”avslöja” identiteten som hbt-person (5). Också när det gäller våld i samkönade relationer kan det finnas en brist på kunskap såväl hos yrkespersoner som hos frivilligarbetare, och heteronormativa föreställningar om parrelationer och våld kan göra att hbt-personers utsatthet inte tas på tillräckligt stort allvar. Även om fokus här är på kvinnors särskilda sårbarhet är det värt att notera att i synnerhet mäns, bisexuellas och transpersoners utsatthet är något det 74

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 74

2014-06-19 09:15

3 Särskild sårbarhet – våldsutsatta kvinnor och barn som upplever våld

ofta saknas kunskap om. De studier som finns pekar på att inte minst unga hbt-personer är utsatta för trakasserier, diskriminering och våld, och att detta får allvarliga konsekvenser för deras hälsa (6). De kan vara utsatta för våld såväl av sina jämnåriga som av exempelvis föräldrar eller syskon på grund av homofobi och intolerans. Dessutom pekar de studier som finns på att unga transpersoner drabbas särskilt hårt av stigmatisering och diskriminering. Våldsutsatta kvinnor som missbrukar är särskilt sårbara av en rad olika skäl. Liksom vid andra former av sårbarhet finns det aspekter av våldet eller utsattheten som är specifika för kvinnor med missbruk (7). En sådan är kopplingen mellan beroende och våld. Kvinnor som missbrukar kan ha svårare att lämna en våldsutövande man om det är han som upprätthåller hennes missbruk, exempelvis för att han förser henne med alkohol eller droger, eller för att han hindrar henne från att söka hjälp för att komma till rätta med sina missbruksproblem. Kvinnorna är också ofta utsatta för våld från flera olika personer, som andra missbrukare eller myndighetspersoner. En våldsam partner kan både utsätta kvinnan för våld och samtidigt vara den som skyddar henne mot andra förövare. Det är också svårare för en kvinna med missbruk att söka stöd och hjälp och därmed även att ta sig ur relationen. Många skyddade boenden tar inte emot kvinnor i ett aktivt missbruk, och det finns få instanser som arbetar både med missbruks problematik och med våldsutsatthet. Det gör att en kvinna med ett missbruk ofta bemöts som i första hand missbrukare, och då ses utsattheten främst som en konsekvens av beroendet av alkohol eller droger. Samtidigt kan missbruket vara en konsekvens av våldsutsattheten: det kan vara ett sätt att hantera kränkningar, förödmjukelser och trauman. Dessutom kan kvinnor som missbrukar uppleva ett kränkande eller fördomsfullt bemötande från olika hjälpinstanser, och bära på en misstro mot myndigheter på grund av tidigare dåliga erfarenheter. Har kvinnorna barn kan de vara rädda för att barnen ska omhändertas, och om de själva begått brott kan de ha svårt att lita på polisen och exempelvis ansöka om besöksförbud eller anmäla det våld de blivit utsatta för. Det är viktigt att se att kvinnor som missbrukar är en heterogen grupp och situationen kan se olika ut för olika kvinnor, samtidigt som hjälpinstanser behöver uppmärksamma att missbruk kan medföra många andra svårigheter, som ekonomiska problem, hemlöshet, kriminalitet och olika problem med hälsan. Missbrukande kvinnor kan med andra ord ha ett omfattande och komplext behov av hjälp och stöd. © F ö r fatta r na och S T U D E N T L I T T E R AT U R

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 75

2014-06-19 09:15

Maria Eriksson

Även kvinnor som utnyttjas i prostitution eller blivit offer för människo handel för sexuella ändamål kan ha ett komplext hjälpbehov. Det är vanligt att kvinnorna antingen tidigare i livet som vuxna eller som en del av utnyttjandet i prostitution har blivit utsatta för fysiskt och sexuellt våld. Förövaren kan vara en sexköpare, hallick eller partner som dessutom kan vara samma person. Många har dessutom blivit utsatta för våld eller sexuella övergrepp som barn (8, 9). Precis som för andra våldsutsatta kvinnor kan våldet få långtgående konsekvenser för hälsan och exempelvis resultera i posttraumatiskt stressyndrom (9). Liksom för missbrukande kvinnor kan kvinnor som utnyttjas i prostitution ha erfarenheter av kränkande och fördomsfullt bemötande från myndigheter och söker endast hjälp vid mycket allvarligt våld. Dessutom kan problematiken med utnyttjande i prostitution och missbruk överlappa varandra. Även när det gäller denna grupp finns det ofta kunskapsluckor hos hjälpinstanser, bland annat för att det är få som arbetar med både våldsutsatthet och prostitution. Har kvinnorna i prostitution kommit till Sverige genom människohandel har de mycket svårt att söka hjälp från myndigheter om de inte vill eller vågar polisanmäla de brott de utsatts för. Det är inte heller säkert att de får stanna i Sverige efter en rättsprocess. Samtidigt kan de ha svårt att få den hjälp, stöd och skydd som de behöver i hemlandet och bli stigmatiserade på grund av att de varit i prostitution. För en del kvinnor med utländsk bakgrund handlar den särskilda sårbarheten bland annat om utsattheten förknippad med att befinna sig i ett främmande sammanhang. En kvinna som inte kan tala svenska eller engelska tillräckligt bra för att söka hjälp, och som inte har tillgång till ett socialt nätverk har mycket svårt att ta sig ur en relation där hon utsätts för våld. Många gånger är den våldsutövande mannen kvinnans länk ut till det omgivande samhället och han kan isolera och kontrollera henne mycket effektivt. Om kvinnan dessutom har kommit till Sverige genom mannen och har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd blir det än svårare för henne att söka hjälp (10, 11). Lagstiftningen om uppehållstillstånd på grund av anknytning innebär att om ett par inte har bott tillsammans utomlands får den utländska personen ett tillfälligt uppehållstillstånd och kan efter två år, om förhållandet fortsätter, söka permanent uppehållstillstånd. Det är möjligt för en kvinna att få permanent uppehållstillstånd om hon på grund av våldsutsatthet lämnar relationen innan två år gått. En statlig utredning konstaterade dock nyligen 76

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 76

2014-06-19 09:15

3 Särskild sårbarhet – våldsutsatta kvinnor och barn som upplever våld

att flera av kriterierna som ställs upp för detta, till exempel att våldet anses vara mindre allvarligt om kvinnan går tillbaka till mannen, måste anses oförenliga med den kunskap som i dag finns om våld mot kvinnor i nära relationer (10). Därför föreslogs förändringar i utlänningslagen som ska underlätta för utsatta kvinnor att få skydd. Om en våldsutsatt kvinna saknar uppehållstillstånd och lever i Sverige som papperslös har hon en än mer utsatt situation, eftersom hon på grund av rädsla för utvisning kan vara rädd för att söka såväl skydd från våldet som hjälp från hälso- och sjukvården. När det gäller våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund mer generellt kan de liksom andra sårbara grupper ha negativa erfarenheter av olika hjälp instanser. Det kan bland annat handla om stereotypa föreställningar om våld i ”andra” kulturer och bristande kunskap om specifika hjälpbehov. För vissa kvinnor kan upplevelsen av att inte få tillräckligt eller rätt sorts stöd ibland förstärkas av det faktum att delar av socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården domineras av yrkespersoner från den svenska etniska majoriteten (12). För kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld handlar sårbarheten bland annat om att våldet ofta utövas kollektivt och att det kan vara socialt accepterat i det sammanhang där det utövas (13). Förövare kan vara såväl manliga som kvinnliga familjemedlemmar och släktingar. Enligt FN är heder en del av en ideologi som sätter upp ramar och gränser för kvinnor och kvinnors sexualitet, och den som bryter mot dessa normer kan utsättas för starka sanktioner, inklusive dödligt våld (13). Föreställningar om oskuld och kyskhet står i fokus, och familjens och släktens heder uppfattas som beroende av flickors och kvinnors beteenden. Det handlar om sådant som att ha – eller påstås ha – ”fel” umgänge, sexuella relationer innan man är gift eller att själva vilja välja vem man ska gifta sig med. Enligt en studie upplever nästan 7 procent av unga kvinnor i åldrarna 16–25 år begränsningar i förhållande till äktenskap och/eller att familjen ställer upp villkor för val av partner. Motsvarande andel för unga män är knappt 4 procent (13). Forskningen om hedersrelaterat våld är eftersatt men de studier som finns visar att även unga män och hbt-personer kan drabbas. Hedersrelaterat våld diskuteras ofta som en fråga om mäns våld mot kvinnor, och det har förts en debatt om relationen mellan hedersrelaterat våld och våld mot kvinnor mer allmänt. Det finns i dag i huvudsak tre olika perspektiv på hedersrelaterat våld (13). I ett kulturellt perspektiv tolkas hedersrelaterat våld utifrån kulturella och värderingsmässiga skillnader mellan majoritetskulturen och minoritets © F ö r fatta r na och S T U D E N T L I T T E R AT U R

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 77

2014-06-19 09:15

Maria Eriksson

kulturer. Våldet förklaras med en så kallad hedersideologi. Inom ramen för ett genusperspektiv är den övergripande förklaringen till hedersrelaterat våld densamma som för mäns våld mot kvinnor generellt. Kvinnors utsatthet för våld står i fokus och det kopplas till mäns strukturella överordning. I ett intersektionellt perspektiv studeras våld genom en maktanalys av hur olika former av ojämlikhet samverkar, exempelvis hur genus, ras, etnicitet och klass hänger samman. Intersektionella perspektiv kan även handla om analyser av hur genusrelaterad makt flätas samman med makt kopplad till ålder (barn–vuxna) och släktskap (barn–förälder) (14). Den särskilda sårbarheten för dem som utsätts för hedersrelaterat våld handlar delvis om bristande beredskap hos olika hjälpinsatser, inte minst när det gäller unga män och hbt-personer. Socialtjänstens ibland otillräckliga skydd och stöd till unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld har fått en hel del uppmärksamhet i Sverige, men det är fortsatt angeläget med forskning om hur socialtjänsten och andra myndigheter bemöter våldsutsatta som lever med en hedersproblematik eller riskerar att giftas bort mot sin vilja (13). Ålder är en faktor som kan bidra till särskild sårbarhet. En av de grupper som löper en högre risk att utsättas för våld än kvinnor generellt är unga kvinnor. Den första omfångsundersökningen i Sverige om mäns våld mot kvinnor som genomfördes 2001 visade att drygt var femte kvinna i den yngsta åldersgruppen, mellan 18 och 24 år, utsatts för hot, sexuellt våld eller fysiskt våld under det senaste året (15). 19 procent hade utsatts för våld av en pojkvän (det vill säga någon som kvinnan haft en relation till men inte bott med), 6 procent under det senaste året (15). Det var även de unga kvinnorna som var mest rädda för att utsättas för våld. Internationellt har våld i ungas nära relationer uppmärksammats både som en fråga för förebyggande insatser och när det gäller hjälp och stöd. Det finns också olika exempel på specialiserade hjälpinsatser, som grupprogram för tonåriga våldsutövare (16). I Sverige är våld i ungas nära relationer dock ett eftersatt område, både i forskningen och när det gäller stöd och hjälpinsatser (16). I en kunskapsöversikt konstateras exempelvis att när åtgärder mot unga kvinnors utsatthet lyfts fram på politisk nivå, som i regeringens handlingsplan mot våld, riktas insatserna framför allt mot så kallat hedersrelaterat våld som har fokus på våldsutsatthet från familjemedlemmar och där det är utsatthet för kvinnor från ”andra kulturer” som lyfts fram (17). Vidare fokuseras framför allt unga kvinnors utsatthet för överfallsvåldtäkt, snarare än sexuellt och annat våld från jämnåriga kamrater 78

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 78

2014-06-19 09:15

3 Särskild sårbarhet – våldsutsatta kvinnor och barn som upplever våld

och partner. En relativt ny studie om våld i ungas parrelationer pekar på att skuldbeläggandet av offret kan vara starkare när det handlar om ungdomar jämfört med synen på vuxna förövare och våldsutsatta (17). Unga män som slår sin flickvän får stöd från omgivningen och skulden läggs på den unga kvinnan. Vidare pekar studien på att unga kvinnor har ett stort behov av och stora förväntningar på stöd från sina närmaste, men att stödet inte alltid finns där och kanske inte så snabbt som kvinnan önskat. Den unga kvinnans vänner och manliga släktingar kan ta på sig en beskyddande roll och i sin tur hota den manliga förövaren med våld, vilket kan förvärra situationen. Även kunskapsbrister och avsaknad av lämpliga hjälpinstanser kan bidra till sårbarheten. Förutom bristen på kunskap om ungas sårbarhet för våld handlar det bland annat om att många hjälpinstanser mot våld framför allt riktas till vuxna, medan myndigheter och organisationer med ungdomar i fokus kan sakna särskild kompetens om våld. Hur vanligt det är att äldre kvinnor är utsatta för våld är svårt att bedöma, bland annat för att de äldsta åldergrupperna ofta är underrepresenterade i olika undersökningar om våldets omfattning (18). I en svensk studie hade 16 procent av kvinnorna utsatts för någon form av våld efter att de fyllt 65 (19). Studien visade också att sjukdom, funktionsnedsättning och hög ålder ökar risken för att utsättas. De som har störst behov av omsorg och vård är med andra ord de som oftast blir utsatta. När det gäller våld mot äldre används ofta en vid våldsdefinition som förutom fysiskt, psykiskt, sexuellt, ekonomiskt och/eller materiellt våld även inkluderar försummelse (18). Det kan då handla om att inte få sin medicin eller fel medicin, inte få tillräckligt att äta eller hjälp med personlig hygien. I många undersökningar under rapporterar kvinnor det våld de utsätts för, och när det gäller äldre antas detta vara fallet särskilt när det handlar om sexuellt våld, delvis för att lagstiftning och den allmänna synen på vad som utgör kränkningar av den sexuella integriteten förändrats mycket sett i ett livsloppsperspektiv (19). Liksom andra kvinnor utsätts äldre kvinnor för våld i parrelationer, men förövare av våld kan även vara andra familjemedlemmar, oftast manliga, eller andra personer kvinnan är beroende av, som vårdpersonal. Äldre kvinnor är ofta mer beroende än andra kvinnor av stöd och hjälp, antingen från sin partner, familjemedlemmar eller olika hjälpinstanser. Det bidrar till deras svårigheter att ta sig ur en relation där de utsätts för våld. En del äldre kvinnor vet inte heller vart de ska vända sig för att få hjälp. De saknar exempelvis ofta © F ö r fatta r na och S T U D E N T L I T T E R AT U R

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 79

2014-06-19 09:15

Maria Eriksson

tillgång till dator och internet och kan ha svårt att söka information själva. Liksom är fallet med andra sårbara grupper kan det saknas kunskap hos olika hjälpinstanser, vilket bland annat kan medföra att kvinnans utsatthet inte uppmärksammas. Om kvinnan dessutom har kognitiva svårigheter eller är dement kan hon ha svårt att bli trodd och blir inte betraktad och bemött som ett brottsoffer. Även när det gäller äldre kan man se att de instanser som arbetar med våld kan sakna kunskap om äldres specifika problem och hjälpbehov när de blir utsatta, medan instanser som arbetar med äldre kan sakna kunskap om våld, i synnerhet våld i parrelationer. OJÄMLIKHETER OCH VÄLFÄRDSSYSTEMETS ORGANISERING

En gemensam nämnare för kvinnor i särskilt sårbara positioner är att de är utsatta för flera former av social ojämlikhet. Förutom att de är kvinnor i ett samhälle präglat av ojämlikhet kopplad till kön, drabbas de av konsekvenserna av ojämlikhet kopplad till exempelvis funktionalitet, etnicitet, sexualitet och ålder. De utsätts för heteronormativitet, rasifiering och ålderism riktad mot såväl yngre som äldre, för att nämna några former av ojämlikhet. I forskningen om våld mot kvinnor talar man i dag om betydelsen av ett intersektionellt perspektiv där man uppmärksammar olika ojämlikheter och hur de interagerar med varandra, ofta så att de förstärker en redan utsatt situation (20). Ett av uttrycken för ojämlikheten är stereotyper och patologisering. När det till exempel gäller kvinnor med funktionsnedsättningar kan de drabbas av myter om att de är opålitliga, asexuella eller hypersexuella, vilket både kan bidra till utsattheten för våld och påverka hur de bemöts när de söker hjälp. Andra uttryck är hur heteronormativitet och stereotypa föreställningar om kön och våld kan bidra till att kvinnors utsatthet i samkönade relationer inte tas på tillräckligt allvar. När det gäller kvinnor med utländsk bakgrund kan bemötandet av dem påverkas av föreställningar om att ”svenskhet” överensstämmer med den officiellt påbjudna normen om jämställdhet, och att mäns våld mot kvinnor är en ”avvikelse” från detta, vilket bland annat beror på en annan – patriarkal – kultur och annan etnisk tillhörighet än svensk (21). På så sätt kan våld som ”andra” kvinnor utsätts för patologiseras, medan ”svenska” kvinnors (och mäns) etniska/kulturella tillhörighet görs oproblematisk och till norm. Sammanfattningsvis är det med andra ord viktigt att fokus på särskild sårbarhet inte innebär att våldet individualiseras. De strukturer 80

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 80

2014-06-19 09:15

3 Särskild sårbarhet – våldsutsatta kvinnor och barn som upplever våld

som skapar social ojämlikhet och en särskilt sårbar situation måste också uppmärksammas. Något som ytterligare kan bidra till vissa kvinnors sårbarhet är välfärdssystemets komplexitet, i synnerhet hur socialtjänsten respektive hälso- och sjukvården är organiserad. I förhållande till situationen för våldsutsatta kvinnor som också är mödrar, och barn som upplever våld i parrelationer, har flera olika forskare diskuterat hur både politiken och hjälpinstanser avgränsas så att olika frågor hanteras separat och samordning av olika hjälpbehov försvåras. Till exempel har forskare i Kanada pekat på problem med att samordna insatserna från dem som har fokus på våld mot kvinnor med dem som arbetar med social barnavård/ barnskydd respektive familjerättsfrågor (22). Liknande mönster har dokumenteras från en rad europeiska länder, däribland Storbritannien och Sverige (23, 24, 25). Resultatet av samarbetssvårigheter och olika perspektiv på vad som är ”problemet” är bristande skydd för kvinnor och barn. Till exempel kan skyddsåtgärder som besöksförbud och liknande undergrävas av beslut om vårdnad eller umgänge (24). En tolkning av den här motsägelsefulla situationen både för dem som försöker ingripa för att hantera våld, för de utsatta samt för våldsutövarna är att insatserna mot våld och för barnen befinner sig i olika praktikdomäner, det vill säga praktiken präglas av olika traditioner, professionella grupper och syn på våld i parrelationer (25, 26). En av forskarna på fältet har använt metaforen tre olika ”planeter” (som i detta kapitel kallas domäner) för att beskriva hur politik och praktik delas upp (23). När det gäller ”våld i nära relationer” definieras våldet som ett brott; det är i första hand straffrätten som tillämpas och här har ett könsmaktsperspektiv på våld etablerats som överordnad förståelse: man talar om mäns våld mot kvinnor samt om kön och makt som överordnad förklaring. När det gäller ”barnskydd” förstås våld i första hand som ett socialt problem (snarare än ett brott); det är socialrätten som står i fokus och man tenderar att inte tala om mäns våld utan hellre om ”våldsamma familjer” där staten bör ingripa till barns skydd. Vidare är det i första hand mödrars ansvar och eventuella oförmåga att skydda barnen som sätts i fokus, inte fäders ansvar. När det gäller ”vårdnad och umgänge” är det familjerätten som tillämpas. Här betraktas våld som en marginell fråga, fäder som i princip fredliga och tillräckligt bra och könsmaktsperspektiv är frånvarande. I stället står barns rätt till båda föräldrar samt samarbete och överenskommelser mellan föräldrar i fokus. © F ö r fatta r na och S T U D E N T L I T T E R AT U R

978-91-44-09444-1_01_inlaga.indd 81

2014-06-19 09:15

Våldsutsatta kvinnor - samhällets ansvar

| Våldsutsatta kvinnor

Heimer Björck Kunosson (red.)

Våldsutsatta kvinnor – samhällets ansvar

Tredje upplagan

Art.nr 31177 3:e uppl.

www.studentlitteratur.se

978-91-44-09444-1_Cover.indd 1

Gun Heimer, Annika Björck & Chrystal Kunosson (red.)

2014-06-24 12:06