9789144100876 by Smakprov Media AB

FÖRETAGETS ROLLER I SAMHÄLLET Varför finns egentligen företag? Vilka roller spelar de i samhället? Vårt svar är att företag samtidigt spelar flera olika roller och i boken presenteras och diskuteras några av dessa. Utgångspunkten är de många offentliga sammanhang där företag och företagande diskuteras och där olika, ibland sinsemellan motstridiga, roller bildar utgångspunkten. Dessa roller har alla sitt stöd i vetenskaplig teori liksom i olika ideologier, något som också tas upp i boken. Splittringen i synen på företag som fenomen och vilka roller de spelar i samhället får också konsekvenser i förhållande till dagsaktuell politisk debatt. Boken riktar sig främst till studenter på universitet och högskola som precis påbörjat sina akademiska studier i företagsekonomi, men också till mer erfarna studenter som börjat reflektera över fenomenet företag. Nyfikna personer inom näringsliv och politik bör också finna boken stimulerande och intressant. Syftet med boken är att ge en tankeväckande introduktion till några av de perspektiv som finns på företag och den mångfald av teorier som betonar och stödjer dessa olika perspektiv. Ambitionen är också att bidra till en mer nyanserad syn på fenomenet företag och vilka roller de spelar och därmed bidra till en mer konstruktiv debatt i de sammanhang där företag och företagande åberopas.

Art.nr 37712

ISBN 978-91-44-10087-6

www.studentlitteratur.se

9 789144 100876

FÖRETAGETS ROLLER I SAMHÄLLET

Foto: Liv Ravnbøl

Mikael Lundgren är universitetslektor i företags ekonomi vid Ekonomihögskolan, Linnéuniversitetet i Kalmar. Han forskar och undervisar inom organisations teori, strategi och ledarskap.

Martin Blom Mikael Lundgren

Martin Blom är universitetslektor vid Ekonomihög skolan, Lunds universitet. Han forskar och undervisar inom strategi, bolagsstyrning och ledarskap.

FÖRETAGETS ROLLER I SAMHÄLLET MARTIN BLOM & MIK AEL LUNDGREN

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37712 ISBN 978-91-44-10087-6 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2016 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Omslagsbild: Kollage av tidningsurklipp Printed by Interak, Poland 2016

INNEHÅLL

Förord 5 1 Introduktion 7 2 Företaget – en kort historisk exposé 11 3 Företaget som ett medel för berikande 21 Bilder av företaget som ett medel för berikande 23 Teoretiskt stöd för företaget som ett medel för berikande 27 Summering 31 4 Företaget som ett medel för samhällets produktion av nyttigheter 33 Bilder av företaget som ett medel för samhällets produktion av nyttigheter 36 Teoretiskt stöd för företaget som ett medel för samhällets produktion av nyttigheter 41 License-to-operate 42 Intressentperspektivet 43 Företag som samhällsmedborgare 46 Summering 48

Innehåll

5 Företaget som ett medel för sysselsättning 51 Bilder av företaget som ett medel för sysselsättning 54 Teoretiskt stöd för företaget som ett medel för sysselsättning 60 Arbete och sysselsättning ur ett individuellt perspektiv 60 Arbete och sysselsättning ur ett samhällsperspektiv 64 Summering 69 6 Företaget som ett medel för personlig behovstillfredsställelse 71 Bilder av företaget som ett medel för personlig behovstillfredsställelse 73 Teoretiskt stöd för företaget som ett medel för personlig behovstillfredsställelse 78 Summering 85 7 Företaget som ett medel för dominans och förtryck 89 Bilder av företaget som ett medel för dominans och förtryck 91 Teoretiskt stöd för företaget som ett medel för dominans och förtryck 100 Summering 105 8 Slutord 107 De fem bilderna av företaget summerade 109 Företaget som ett medel för berikande 110 Företaget som ett medel för samhällets produktion av nyttigheter 112 Företaget som ett medel för sysselsättning 114 Företaget som ett medel för personlig behovstillfredsställelse 116 Företaget som ett medel för dominans och förtryck 117 Praktisk tillämpning av bokens huvudbudskap: Fallet med vinster i välfärden 120 Referenser 123 Sakregister 133

KAPITEL 3

Företaget som ett medel för berikande

It is not from the benevolence of the butcher, the brewer, or the baker that we expect our dinner, but from their regard to their own self-interest. We address ourselves not to their humanity but to their self-love, and never talk to them of our own necessities, but of their advantages. Adam Smith

Ett företag utgör någons egendom. Någon har för egna eller lånade pengar köpt eller grundat företaget. Den privata äganderätten – inklusive rätten att äga företag – är inskriven i FN:s mänskliga rättigheter (artikel 17): Everyone has the right to own property alone as well as in association with others. No one shall be arbitrarily deprived of his property.

Precis som artikel 17 ovan antyder kan egendom ägas privat eller kollektivt. Olika institutioner för ägande sträcker sig från inget ägande alls till helt privat ägande (Bromley, 1991): • fri tillgång till egendomen (egendomen ägs inte av någon, alla har

rätt till den, ingen kan/får hindras från att använda den, även om den enes nyttjande minskar någon annans möjlighet till samma nyttjande) • statligt ägd egendom (egendomen ägs kollektivt av samtliga medborgare, ofta synonymt med en nationalstat) • gemensamt ägd egendom (egendomen ägs kollektivt av en grupp individer som tillsammans kontrollerar tillgång, användande och avhändande samt njuter dess avkastning)

3 Företaget som ett medel för berikande

• privatägd egendom (egendomen ägs av en fysisk eller juridisk person

som kontrollerar tillgång, användande och avhändande samt njuter dess avkastning).

Privat äganderätt kan således i sin tur ses medföra en samling rättigheter (Klein & Robinson, 2011), vanligtvis omfattande: • rätten att använda egendomen • rätten att tjäna pengar på egendomen

• rätten att avyttra egendomen till andra • rätten att hävda/övervaka efterlevnaden av den privata

äganderätten.

Dessa rättigheter kan dock vara mer eller mindre juridiskt inskränkta. Allemansrätten och olika servitut begränsar exempelvis punkt ett, två och fyra ovan beträffande ägandet av fastigheter. Fideikommiss-status på en egendom inskränker punkt tre. Djurskyddslagstiftningen begränsar exempelvis hur man får hantera sina djur med bäring på punkt ett. En enskild firma utgör enligt ovan privat egendom, medan ett börsnoterat aktiebolag med flera aktieägare karaktäriseras av gemensamt ägd egendom (där den enskilda aktien dock utgör privatägd egendom). När det gäller privatägd egendom har följaktligen också ägarna, i relation till sin ägarandel, rätt till den avkastning i form av vinst som företaget kan ge. Ett företag består alltså av en eller flera människors satsade kapital (eget eller lånat). Dessa människor har frivilligt ingått – skrivna och/eller oskrivna – kontrakt med varandra och med de ekonomiska aktörer (till exempel kunder, leverantörer och anställda) som företaget interagerar med. Vill man inte fortsätta att äga ett företag säljer man sin andel. Vill man inte köpa dess varor eller tjänster handlar man någon annanstans. Vill man inte sälja sina produkter dit får man hitta en annan köpare. Vill man inte jobba där så kan man säga upp sig, och så vidare (se dock Hirschman, 1970, för en vidgning och nyansering av alternativ som står till buds för en missnöjd aktör). Genom att tillgodose ägarnas vinstintresse tillgodoses även hela samhällets intressen, då strävan efter vinst uppmuntrar optimalt nyttjande av befintliga tillgångar samt att kapital allokeras till de branscher och företag

3 Företaget som ett medel för berikande

där det bäst behövs. Hela samhället anses således vinna på att konkurrerande företagare och deras anställda fullt ut fokuserar på att generera mesta möjliga vinst.

Bilder av företaget som ett medel för berikande Ett företags primära uppgift är således att generera vinst till ägarna. Detta perspektiv har även juridiskt stöd och återfinns bland annat i den svenska aktiebolagslagen, vilken omfattar såväl publika som privata aktiebolag, oavsett storlek (vår egen betoning): Om bolagets verksamhet helt eller delvis skall ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, skall detta anges i bolagsordningen. Aktiebolagslagen, 2005:551, kap. 3, 3 §

Advokatfirman Lindahl kommenterar lagen enligt följande i sin rekommendation för ledamöter i svenska aktiebolagsstyrelser: Syftet med ett aktiebolags verksamhet är i princip att bereda vinst åt aktie ägarna (vinstmaximerande). Detta är egentligen det grundläggande ändamålet med att man bedriver verksamhet i aktiebolagsform. Styrelsen ska därför i sin förvaltning i första hand alltid vägledas av principen om ekonomiskt värdeskapande för bolaget. Om syftet med den bedrivna verksamheten helt eller delvis ska ha andra ändamål än att bereda vinst, måste detta uttryckligen anges i bolagsordningen. Syftet med verksamheten, vinstsyftet, ska vidare skiljas från föremålet för bolagets verksamhet dvs. vad är det för art av verksamhet som bolaget ska bedriva. Wiberg m.fl., 2011:11

Aktiebolagslagens skrivelse om vinst som företagens (enda) syfte åberopas då och då som en begränsning av andra hänsyn och strävanden som företaget, genom dess ledning, eventuellt skulle kunna ägna sig åt. Följande är ett utdrag ur en debattartikel, publicerad i Dagens Industri, som argumenterar på ett sådant sätt:

3 Företaget som ett medel för berikande

Ledarskapets dilemma inom affärsvärlden är att den VD som inte maximerar vinsten blir avsatt av styrelsen, och att den styrelse som visar andra hänsyn än det omedelbara vinstintresset blir avsatt av aktieägarna … Endast bolagsstämman kan besluta om de ändringar eller tillägg i bolagsordningen som fordras för att nyansera ledningens uppgift att bereda vinst åt aktieägarna. Även om bolagets verksamhet blott delvis ska ha annat syfte än att skapa sådan vinst, måste detta klargöras i bolagsordningen. Ur bolagsrättslig synvinkel har ledningen annars varken rätt eller skyldighet att låta sig vägledas av moraliska eller andra intressen som på något sätt kan hamna i konflikt med vinstkravet. Michelson och Gennvi, Dagens Industri, 1998-12-30

Det inte bara lagliga – utan även eftersträvansvärda – i att söka vinning betonas och försvaras även (föga förvånande) av organisationer som Svenskt Näringsliv 1. I texten ”Vinst – den goda cirkeln av företagande” beskriver de varför försök till vinstmaximering bör betraktas som något gott: Vinst skapar inte bara trygghet, den visar också att företaget har lyckats med sin verksamhet. Om företaget går med vinst så har alla involverade tjänat på det företaget gör … Företag som går med förlust över tid gör någonting fel. Kunderna tycker inte att det är värt att betala för produkten. Produkten kanske inte är tillräckligt bra. Eller så kanske företaget har valt ett onödigt dyrt sätt att tillverka den på. Svenskt Näringsliv, 2013:6

Vinst skapar således en ”buffert” mot oförutsedda händelser och ger även ett rättvisande ”betyg” åt verksamhetens inriktning och utförande. Vidare anses vinst även vara en förutsättning för risktagande: Företag som är nyskapande och kan göra stor nytta för hela samhället är ofta mycket riskfyllda, särskilt i början. Därför är det också viktigt att den som tar en större risk har chans till en större vinst. Annars kommer ingen att våga satsa på riskfyllda projekt. Svenskt Näringsliv, 2013:11

Eget genererat kapital i form av vinst ses också som nödvändigt för fortsatt utveckling och tillväxt, inte bara av det enskilda företaget utan också för ett 1 En organisation som företräder företagare i Sverige, www.svensktnaringsliv.se.

3 Företaget som ett medel för berikande

livaktigt näringsliv i samhället i stort. En begränsning av denna vinst, till exempel genom skatter eller andra regleringar, ses däremot som skadlig för denna utveckling: Svenska företag etableras och drivs främst genom egna medel. Mer än sex av tio företag startas med grund i eget sparande. Ungefär åtta av tio växer genom vinstmedel. För många företag som vill växa är finansieringsmöjligheterna ett hinder. Höga kapitalskatter på småföretagarnas lönsamhet minskar tillgången på kapital för nya och växande företag. www.företagarna.se

En stark entreprenörskapsekonomi kräver i första hand generella åtgärder för ökad lönsamhet. Därtill är det särskilt viktigt för nya och växande företag att ha tillgång till kapital för att kunna utvecklas. När skatterna tar alltför stor del av avkastningen är det färre som vill ta de risker och acceptera den arbetsbörda som företagsbyggande kräver. www.moderaterna.se

Ekonomiskt risktagande kräver således chans till ekonomisk belöning. Detta synsätt återfinns (liksom idén med vinst som ett slags signalsystem för framgång) i de vetenskapliga traditioner som brukar åberopas i samband med perspektivet av företaget som ett medel för berikande. ORREFORS KOSTA BODA – EN (O)LÖNSAM AFFÄR?

Företagskoncernen Orrefors Kosta Boda har i modern tid knappast varit en källa till stor ekonomisk rikedom för sina ägare. Under flera perioder har man kämpat mot låg lönsamhet, vilket medfört neddragningar, omstruktureringar och nedläggning av i koncernen ingående glasbruk (till exempel Alsterfors 1989 och Gullaskruf 1983). 1980-talet utgjorde visserligen något av en blomstringstid med kraftigt stigande omsättning för Orrefors-koncernen, dock utan stigande vinster på grund av den fallande dollarkursen. Orrefors, som ägdes av Wallenbergsföretaget Incentive, köpte 1989 Kosta Boda från investmentbolaget Proventus för 175 miljoner kronor med syfte att behålla de båda varumärkena Orrefors och Kosta Boda i samma företag, Orrefors AB. För att rationalisera verksamheten samordnades distributions- och försäljningsorganisationen, särskilt i utlandet, och viss verk-

3 Företaget som ett medel för berikande

samhet omlokaliserades från Kosta till Orrefors. Genom ytterligare kraftiga personalneddragningar under lågkonjunkturen i början av 1990-talet kunde både försäljning och lönsamhet ökas. Mellan 1992 och 1995 steg avkastningen på sysselsatt kapital från 10,1 till 28,3 procent, för att därefter återigen minska. År 1994 noterades Orrefors Kosta Boda på börsen, med Wallenbergföretaget Investor som huvudägare. Ägarfrågan kom snart återigen att diskuteras. Genom ett antal affärer 1996–1997 avfördes företaget från börsen och kom så småningom att ägas av danska företaget Royal Scandinavia med varumärkena Royal Copenhagen och Georg Jensen. Ytterligare renodling av verksamheterna i Orrefors respektive Kosta följde, tillsammans med andra åtgärder för att minska kostnader. Vikande försäljning, framför allt i USA, samt fortsatt låg dollarkurs ledde dock till fortsatta förluster och kraftig neddragning av personal, åtgärder som möttes av protester av både anställda och lokalbefolkning. Nya förluster och nya nedskärningar låg till grund för att Royal Scandinavia la ut Orrefors Kosta Boda till försäljning. Köpare blev 2005 svenska företaget New Wave med huvudägaren Torsten Jansson. De cirka 30 miljoner kronor som New Wave betalade ska ställas mot de cirka 700 miljoner kronor som Royal Scandinavia hade betalat sju år tidigare. New Wave och Torsten Jansson hade inte någon erfarenhet av glasbruk eller konstglas, men hans folkliga sätt togs emot positivt av många anställda. Trots stora satsningar på försäljning och produktutveckling samt kostnadsbesparingar genom rationaliseringar av främst administrativt arbete har Orrefors Kosta Boda dock inte blivit någon ekonomisk framgång för New Wave. Även om dotterbolaget Orrefors Kosta Boda inte särredovisas visar årsredovisningarna för New Wave att det affärsområde där glaskoncernen ingår har haft svårt att uppnå kontinuerlig lönsamhet. Stora besparingsprogram har lanserats, senast 2012, vilket bland annat inneburit nedläggning av produktionen av glas i Åfors och Orrefors till förmån för glasbruken i Kosta och produktion till lägre kostnader utomlands. Källor: Wickman (1998), www.barometern.se; www.di.se; New Waves årsredovisningar 2005–2014

3 Företaget som ett medel för berikande

Teoretiskt stöd för företaget som ett medel för berikande Perspektivet vilar på en långvarig och inflytelserik teoretisk grund. Ur ett klassiskt nationalekonomiskt (marknadsliberalt) perspektiv betraktas det privata ägandet som vitalt för ett samhälles utveckling och välstånd. Genom att sätta ett ekonomiskt värde på en egendom (det klassiska och relativt tidlösa exemplet brukar utgöras av land) kan den handlas med eller utgöra pant/säkerhet vid lån. Egenintresset gör att egendomen nyttjas produktivt i syfte att ge avkastning, medan risken för misskötsel minskas (då ”allas ansvar är ingens ansvar”, se dock Ostrom, 1990). En genomtänkt reglering och distribution av äganderätter medför således minskade problem med friåkare och ”externaliteter” (det vill säga en ekonomisk transaktion som påverkar nyttan – ekonomisk eller inte – för tredje part) (Demsetz, 1967). Synsättet har historiskt lutat sig mot bland andra de österrikiska nationalekonomerna Ludwig von Mises och Friedrich von Hayeks arbeten om rationell prissättning av tillgångar (vilket de anser omöjliggörs då ett samhälles produktionsmedel ägs gemensamt eller av staten – med en explicit udd riktad mot socialismens syn på ägande av dessa). Vid sidan av de ovan nämnda historiska auktoriteterna har även senare finansiell ekonomisk teori, kontraktsteori samt institutionell teori (inte sällan i kombination) använts för att legitimera det privata vinstintresset och företaget som ett verktyg för detta.2 Ett företag betraktas här ofta som en samling mer eller mindre frivilliga, formella och långvariga kontrakt (Jensen & Meckling, 1976). Det skulle exempelvis vara oförsvarbart kostsamt att som företagsägare (eller som dennes ställföreträdare) varje dag avskeda och nyanställa anställda för att få en viss arbetsuppgift utförd, även om man då varje dag skulle kunna få den konkurrerande arbetskraften till dagens (potentiellt lägre) marknadspris. I stället kommer man överens om mer långsiktiga kontrakt med ömsesidiga skyldigheter och rättigheter. Detsamma gäller till exempel även ett företags leverantörer. Detta agerande kan förstås med hjälp av begreppet transaktionskostnad. 2 Den intresserade läsaren som vill fördjupa sig i detta hänvisas till exempelvis Alchian & Demsetz, 1973; Barzel, 1989; Coase, 1960; Demsetz, 1967; Hart, 1995; North, 1990.

3 Företaget som ett medel för berikande

En transaktion inträffar när en vara eller tjänst förs över från ett stadium till ett annat, till exempel från råvara till halvfabrikat, delar till en monterad helhet, råd angående en ny marknadsstrategi etcetera. Dessa transaktioner ger upphov till friktioner då man omöjligen kan förutsäga alla problem och osäkerheter i samband med överföringen av varan/tjänsten (då människor antas vara begränsat rationella och opportunistiska). För att hantera denna friktion upprättas kontrakt. Upprättandet av dessa ger upphov till kostnader – transaktionskostnader – genererade genom exempelvis informationssökning, förhandling av innehåll, priser med mera. Ett exempel skulle kunna vara en köpare som behöver lägga ner tid, möda och eventuellt även andra kostnader för att hitta den produkt – låt säga en särskild bilmodell – som han/hon letar efter, jämföra priser hos olika bilfirmor, jämföra och betala olika kreditformer, eventuella importtullar med mera. Även säljaren har transaktionskostnader, exempelvis i form av kreditupplysning på köparen och kortavgifter till banken i samband med betalningsprocessen. Med givna fasta produktionskostnader är det således transaktionskostnaderna som avgör om en transaktion organiseras inom ramen för ett företag eller i en marknadsrelation (Coase, 1937; Williamson, 1975, 1979). Om en viss typ av ekonomiska transaktioner sker sällan, präglas av relativt låg osäkerhet och låg grad av specificitet (vilket ”låser” en kund och leverantör till varandra) så gynnas externa marknadsrelationer. Motsatsen motiverar mer långsiktiga kontrakt inom ramen för ett företag. Transaktionskostnadsteorin ger alltså svar på varför företag finns och antyder – åtminstone implicit – vad syftet är: att i en värld av begränsad mänsklig rationalitet och opportunism (inom och utom företaget) maximera avkastningen på företagets tillgångar (ägarnas egendom). Generellt anses samhället vinna på att minska transaktionskostnader, då friktionen i ekonomin minskar och kapital lättare kan flöda till de verksamheter där nyttan (läs avkastningen) är som störst. Ett aktuellt exempel på en medvetet ökad transaktionskostnad är debatten om införandet av en så kallad Tobinskatt på kapitalflöden, just i syfte att försvåra att kapital/valuta med lätthet kan flöda från en region/verksamhet till en annan, för att på så sätt minska risken för kortsiktig spekulation och snabba ekonomiska svängningar. En annan och relaterad kontraktsteori, som vid sidan av transaktionskostnadsteorin också brukar åberopas i dessa sammanhang, är den så kallade agentteorin. Ett företag utgör enligt denna teori en mötesplats för 28

3 Företaget som ett medel för berikande

olika nödvändiga produktionsfaktorer och därmed en jämviktskonstruktion av (skrivna eller oskrivna) kontrakt. Kontrakten reglerar parternas rättigheter, till exempel specificerar arbetsinsats och ersättning för denna. Den centrala uppdelningen av kontraktsparter sker i termer av riskbärande respektive beslutsfattande parter. Som en konsekvens av att ägare till betydande del har delegerat den dagliga driften av sina företag till ”agenter” i form av styrelse och företagsledning, uppstår ett så kallat agentproblem: agentens (styrelsens/företagsledningens) egenintresse skiljer sig från sin uppdragsgivares (ägarens) intresse. Ett grundantagande är alltså att det mellan dessa båda parter råder en intressemotsättning – maximal nytta för båda parter är inte möjlig. Agentteorin gör anspråk på att förklara hur detta problem kan hanteras effektivt (Fama, 1980; Jensen & Meckling, 1976). Olika former av övervakning, kontroll och incitamentsystem kan förhindra – eller åtminstone minska risken för – misskötsel. Dessa aktiviteter genererar dock så kallade agentkostnader, vilka ska mätas mot residualkostnaden, det vill säga kostnaden som ägarna annars skulle få bära på grund av styrelsens/företagsledningens egen nytto maximering, opportunism och begränsade rationalitet. Ur detta perspektiv är det alltså företagsägarna som bär den största risken, då de enbart har rätt till residualen, det vill säga det som finns kvar av vinsten efter det att banker, leverantörer, anställda med flera har tagit ut sin del av utrymmet i linje med deras respektive kontrakt. För att kompensera företagsägarna för deras risktagande enligt ovan behöver kapitalet generera viss avkastning. Enligt basal finansiell teori behöver alltså, grovt förenklat, det satsade kapitalet förräntas för att kunna bära sina kapitalkostnader i form av räntor på lån samt alternativkostnaden för eget kapital. Om avkastningen överstiger denna sammanlagda kapitalkostnad (på engelska kallad WACC – Weighted Average Cost of Capital) anses företaget skapa värde för ägarna (Copeland m.fl., 2000), vilket krävs för att på sikt kompensera dem för deras risktagande. Ett effektivt företag har således en avkastning som överstiger dess kapitalkostnad. Denna skillnad mellan kapitalavkastning och kapitalkostnad (ofta kallad ”spread”) i kombination med den prognostiserade tillväxttakten, antas styra företagets marknadsvärde och för noterade bolag därmed dess börskurs. Maximerat aktieägarvärde genom för ägarna gynnsam kursutveckling (tillsammans med vinstutdelningar) anses därför utgöra ledstjärna och det yttersta måttet © F ö r fat ta r na o c h S t u den t l i t t e r at u r

3 Företaget som ett medel för berikande

på ekonomisk effektivitet (Jensen, 2000; Rappaport, 1986), då ett företags marknadsvärde utgörs av dess förväntade framtida kassaflöden, diskonterade till sitt nuvärde. Företag som enligt ovan förstör kapital, det vill säga har en kapitalkostnad som överstiger avkastningen, är i längden inte hållbara och ska tillåtas att gå under. På så sätt frigörs kapital, arbetskraft med mera som i stället kan nyttjas i mer ekonomiskt hälsosamma företag där de bättre behövs. En sådan flexibel ekonomi anses gynna den ekonomiska tillväxten på aggregerad nivå. Perspektivets mest namnkunnige vetenskaplige apostel är sannolikt Milton Friedman (1970). Kortfattat och något förenklat argumenterar han för att ett företags sociala ansvar är att skapa vinst inom vad som anses vara ”the rules of the game”. Med en utilitaristisk syn på företag – mesta möjliga lycka åt störst antal – bör företagen fokusera på vad de gör bäst: skapa ekonomiskt välstånd, som i sin tur – genom löner, skatter, utdelningar med mera – möjliggör för andra samhälleliga institutioner såsom exempelvis staten, familjer och kyrkan att göra vad de gör bäst, det vill säga ta hand om medborgarnas övriga sociala behov. Dessa verksamheter bekostas dessutom delvis av skattemedel, vilka till viss del baseras på företagsvinster. Detta innebär att hela samhället ”berikas” när företagsägarna försöker att berika sig (i synnerhet om vi bortser från skatteplanering som ett verktyg för eget berikande). Perspektivet möjliggör enligt dess företrädare dessutom en rimlig och begriplig ”arbetsfördelning” mellan företag och övriga samhälleliga institutioner3: [S]ince it is logically impossible to maximize in more than one dimension, purposeful behavior requires a single valued objective function. Two hundred years of work in economics and finance implies that in the absence of externalities and monopoly (and when all goods are priced), social welfare is maxi mized when each firm in an economy maximizes its total market value. Jensen, 2001: Abstract

Enligt detta perspektiv råder det således ingen motsättning mellan den enskilde företagsägarens vinstmaximeringsbeteende och samhällets intresse (ett synsätt som kommer att problematiseras bland annat i kapitel 4 och 7). 3 För ett kritiskt ifrågasättande av detta resonemang, se exempelvis Baumol (1991) och Sethi (1994).

3 Företaget som ett medel för berikande

Tvärtom anses den kollektiva nyttan maximeras och vara beroende av varje individs hedonistiska nyttomaximering.

Summering Det är varje individs rätt att söka lycka och rikedom genom att starta företag. Vinstmotivet anses vara en lika naturlig som central drivkraft för grundandet av företag. Viss lagstiftning – däribland den svenska aktiebolagslagen – utgår explicit ifrån detta antagande. Ett företag anses utgöra en samling skrivna och oskrivna kontrakt mellan opportunistiska, nyttosökande aktörer med begränsad rationalitet. Genom att eftersträva vinstmaximering drivs företaget i rätt riktning, med kunder och övriga samhället som vinnare på sikt. Ett konkurrensutsatt företags effektivitet och framgång kan därför mätas i termer av dess vinst, eller om det rör sig om ett publikt noterat företag av dess generering av aktieägarvärde. Risktagande måste belönas ekonomiskt, annars kommer ingen att ta de risker som ofta associeras med banbrytande innovationer, produkter och tjänster. Företagsledningens ansvar är därför att inom lagens råmärken bereda vinst åt ägarna, medan ägarna (i ett aktiebolag) endast ansvarar med sin kapitalinsats. Mot bakgrund av det fragmenterade och distanserade ägandet i många internationella storbolag, kan det ibland te sig mer rättvisande att tala om (aktie)investerare än om (aktie)ägare. Perspektivet ger oss ett relativt enkelt svar på vem företag finns till för – de existerar på grund av att någon/några har grundat eller köpt det med huvudsyfte att berika sig. Detta antyder även att företagets ägare är den intressentgrupp som bör ha störst inflytande över verksamheten och vars intressen bör sättas i första rummet, något som samtliga i längden vinner på.

Art.nr 37712

ISBN 978-91-44-10087-6

www.studentlitteratur.se

9 789144 100876

FÖRETAGETS ROLLER I SAMHÄLLET

Foto: Liv Ravnbøl

Mikael Lundgren är universitetslektor i företags ekonomi vid Ekonomihögskolan, Linnéuniversitetet i Kalmar. Han forskar och undervisar inom organisations teori, strategi och ledarskap.

Martin Blom Mikael Lundgren

Martin Blom är universitetslektor vid Ekonomihög skolan, Lunds universitet. Han forskar och undervisar inom strategi, bolagsstyrning och ledarskap.

FÖRETAGETS ROLLER I SAMHÄLLET MARTIN BLOM & MIK AEL LUNDGREN