Philip Hwang är professor i psykologi vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet. Hans forskning rör barns och ungdomars utveckling och livsvillkor. Björn Nilsson är psykolog, sociolog och universitetslektor i socialpsykologi. Han är verksam vid bland annat Göteborgs universitet samt arbetar med grupp- och ledar utveckling både i Sverige och inter nationellt i Europa, Kina och USA.
Philip Hwang B jörn Nilsson
Boken är skriven för bland andra blivande och yrkesverksamma lärare, beteendevetare och chefer, personal inom vård och omsorg samt för ledare inom olika idrotts- och fritidsaktiviteter – alla för vilka breda kunskaper i gruppsykologi är centrala.
Gruppsykologi
Gruppsykologi beskriver initierat vad som kännetecknar de viktigaste grupper vi rör oss i genom livet och hur de formar oss. Djupdykningar görs i områden som påverkan, gruppklimat, problemlösning, könsroller, utanförskap och mobbning samt inte minst lärande och utveckling i grupp. Talrika exempel från förskola, skola, arbetsliv och fritid slår broar mellan teoretiska synsätt och praktisk tillämpning. Kraftfulla redskap i form av kommunikation, samarbete och konflikthantering behandlas. Ett genomgående tema är att det alltid är möjligt att få en grupp att fungera bättre. Läsaren får därför konkreta råd och förslag för att utveckla både sina gruppfärdigheter och ledarförmågor.
Ph i l i p H wa n g & B jörn N i l s s on
Grupppsykologi För skola, arbetsliv och fritid
Fotograf: Lena Börjesson
ISBN 978-91-27-13368-6
9 789127 133686
Grupppsyk2.5.indd 1
2014-08-07 16.27
Gruppsykologi_inlaga.indd 2
2014-08-08 10:33
Innehåll
tack 11 om författarna 13 Inledning 15 Bokens syfte 16 Bokens innehåll och upplägg 17
1. Grupper i livet 21 Barnaåren 21 Syskonrelationer 25 Jämnåriga och vänner under barnaåren 25 Skolans roll 27
Ungdomsåren 28 Konflikter mellan föräldrar och ungdomar – hur vanliga är de? 28 Syskon – en frivillig och ofrivillig relation 29 Jämnåriga och vänner under ungdomsåren 30 Grupptryck 34 Etnisk identitet – vilken betydelse har den? 36
Att bli vuxen 38 Identitetsutforskande 39 Instabilitet i livet 40 Fokus på självet/den egna identiteten 40 En känsla av att vara »mitt emellan« 41 En tid av möjligheter 41
Vuxenåren 42
2. Vad är en grupp – och vad består den av? 45 Grupper är både lika och olika 47 Vad är en grupp? 49 Var finns gruppen? 51
Gruppsykologi_inlaga.indd 5
2014-08-08 10:33
6 • GRUPPSYKOLOGI
Olika typer av grupper 53 Vad består en grupp av? 54 Individfaktorer 54 Samspelet i gruppen 55 Mål – visar vad som är viktigt 55 Motivation – handlar om drivkrafterna 57 Normer och konformitet (likformighet) 58 Roller och relationer 60 Status och inflytande 62 Sammanhållning och klimat – gruppkultur 63
Att tänka på 64
3. Gruppers utveckling 67 Första tiden i en grupp 69 Wheelans modell för grupputveckling 70 Fas I. Tillhörighet och trygghet 71 Fas II. Opposition och konflikt 73 Fas III. Tillit och struktur 76 Fas IV. Arbete och produktivitet 77
Kännetecken för en högpresterande grupp 79
4. Att prestera, fatta beslut och lösa problem 83 Att arbeta individuellt eller i grupp? 85 »Snålskjuts« 88 Att fatta beslut är svårt 89 Majoritetsmissförstånd och konformitetstänkande 91 Problemlösning 93 Modeller för problemlösning (och konflikthantering) 95
Kreativitet – att hitta nya lösningar 96
5. Social påverkan 99 Social påverkan och konformitet 99 Individ och grupp – majoritetens inflytande över minoriteten 101 »Fängelseexperimentet« 104 Lydnad 107 Hjälpande beteende och närvaron av andra 110 Varför hjälper vi inte? 110 Makt, inflytande och kontroll 112
Gruppsykologi_inlaga.indd 6
2014-08-08 10:33
inn eh å ll • 7
6. Social varseblivning – möten mellan människor 117 Självuppfyllande profetia 120 Två skolexperiment 123 Första eller sista intrycket? 124 Scheman 125
Stereotypa uppfattningar 126 Attribution 127 Att bedöma avsikter och orsaker 127
7. Kommunikation och lyssnande 131 Innehållsnivå och relationsnivå 132 Icke-verbal kommunikation 134 Ansiktet 135 Röst och ljud 136 Samtalssignaler 137 Avstånd och personligt utrymme 137
Kommunikationsstilar 138 Tillit 138 Defensiv kommunikation 139 Konkurrens 140 Åtgärder 140
Lyssnande 141 Lyssnande för förståelse 141 Aktivt lyssnande 142
Återkoppling/feedback 143 Att hantera återkoppling 143
8. Konflikter inom och mellan grupper 147 Störande budskap 148 Att bemöta störande kommunikation 150 Konflikter 150 Konflikter mellan gruppmedlemmar 150 Konflikter kan vara både positiva och negativa 151 Källor till konflikt 153 Konfliktutveckling 153
Kulturella skillnader 155 Konflikthantering 156
Gruppsykologi_inlaga.indd 7
2014-08-08 10:33
8 • GRUPPSYKOLOGI
Konflikter mellan grupper 158 En klassisk studie om konflikter mellan grupper 159 »Minimal group experiment« 160
Konsekvenser av negativa mellangruppsrelationer 161 Stereotypa uppfattningar 161 Attributioner 162
Förändring av negativa mellangruppsrelationer 164
9. Mobbning och utanförskap 167 Vad är mobbning? 170 Hur vanligt är mobbning? 171 Vilka mobbar och vilka mobbas? 172 Hur yttrar sig mobbningen? 175 Konsekvenser av mobbning 176 Vad kan man göra åt mobbningen? 177
10. Genus och grupp 183 Könsidentitet och könsroll 184 Flickor och pojkar 184
Förskoleåldern 188 Skolåren 189 Samspelet i klassrummet 190
Vuxnas språkvanor 192 Icke-verbal kommunikation 195
11. Ledarskap – några grunder 201 Ideal och verklighet 203 Ledare och ledarskap 203 Chef eller ledare? 204 Trender i forskningen om ledarskap 205 Egenskapssynsättet 206 Situationsmodellen 207 Transformativt ledarskap 208
Ledarstilar 209 Kultur och ledarskap 211 »Jag-kulturer« och »vi-kulturer« 212 Hantering av osäkerhet 213
Tidsmedvetenhet 214
Gruppsykologi_inlaga.indd 8
2014-08-08 10:33
inn eh å ll • 9
12. Teoretiska synsätt 217 Inlärningsperspektiv 219 Utbyte och rättvisa 221
Psykodynamiskt perspektiv 224 Kognitivt perspektiv 226 Sociala jämförelser 228
Interaktionistiskt perspektiv 229 Rollteori 230 Systemteoretiskt perspektiv 231 Socialkonstruktivistiskt perspektiv 232
Avslutning 237 källor och litteratur 239 bildkällor 247
Gruppsykologi_inlaga.indd 9
2014-08-08 10:33
Gruppsykologi_inlaga.indd 10
2014-08-08 10:33
Tack
Det är många som bidragit med goda råd och synpunkter på boken. Vi vill särskilt tacka Philips fru Ann Frisén, som är professor i psykologi vid Göteborgs universitet, och hans son Vidar Hwang som studerar marknadsföring vid Linnéuniversitetet, samt Simon Erling som läser på psykologprogrammet vid Göteborgs universitet och fil.dr Sofia Berne vid Göteborgs universitet. På förlaget vill vi speciellt tacka Åsa Norrman och Theres Lagerlöf för deras proffsiga arbete med boken. Philip Hwang vill också rikta ett varmt tack till Svenska Institutet i Paris och Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd (Forte).
Gruppsykologi_inlaga.indd 11
2014-08-08 10:33
Gruppsykologi_inlaga.indd 12
2014-08-08 10:33
Om författarna
Philip Hwang är legitimerad psykolog, psykoterapeut och professor i psykologi vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet. Hans forskning rör i första hand barns och ungdomars utveckling och livsvillkor, men han har också stor erfarenhet av såväl forskning om som undervisning i grupper. Philip Hwang har varit redaktör för böckerna Barnets tidiga relationer (1992), Spädbarnets psykologi (1999), Faderskap i tid och rum (2000), Ungdomspsykologi (2001), Ungdomar och identitet (2006), Vår tids psykologi (2005) och Grunderna i vår tids psykologi (2012). Björn Nilsson är lektor i socialpsykologi och har omfattande erfarenhet av undervisning samt arbete med ledarskap och teamutveckling i Europa, USA och Kina – inom såväl offentliga som privata organisationer. Han har skrivit ett flertal böcker om bland annat grupper, kommunikation och socialpsykologi, till exempel Kommunikation (2007), Samspel i grupp (2005), Nära relationer (2007), Socialpsykologi (2005) och Leadership and communication (2013). Björn Nilsson har även från olika språk översatt omkring 130 verk inom främst det samhällsvetenskapliga området. Tillsammans har författarna tidigare skrivit Introduktion till psykologi (2001) och Utvecklingspsykologi (1995, 2003, 2011).
Gruppsykologi_inlaga.indd 13
2014-08-08 10:33
14 • GRUPPSYKOLOGI
Gruppsykologi_inlaga.indd 14
2014-08-08 10:33
Inledning
Talent wins games, but teamwork and intelligence win championships. Michael Jordan, basketstjärna Erfarenheter av att ingå i en grupp får vi människor tidigt och det är något som är centralt för våra liv. Att grupper är ständigt närvarande är också ett genomgående tema för den här boken. Fokus är inte bara på grupper i arbetslivet, vilket böcker om gruppsykologi oftast handlar om, utan även på grupper i exempelvis förskola, skola och i kamratkretsen. Familjen, med en eller flera föräldrar, syskon och kanske andra släktingar, är den första grupp vi möter – även om vi kanske inte tänker på den som en grupp. Sedan fortsätter vi att ingå i olika gruppkonstellationer genom skolåren och i arbetslivet, men också då vi deltar i aktiviteter på vår fritid. Ibland är grupperna välfungerande, någon gång dysfunktionella eller mindre välfungerande och någon enstaka gång fungerar de inte alls. Ibland blir gruppen väldigt påtaglig – som i ett idrottslag eller då en konflikt har uppstått. Vårt eget intresse för grupper började ganska tidigt. Philip växte upp på 1950-talet i ett litet samhälle i Mellansverige och var då ett av väldigt få barn med utlandsfödda föräldrar, och en erfarenhet av att tillhöra gruppen »inte riktiga« svenskar var något som inte gick helt obemärkt förbi. Björn har bland annat intresserat sig för grupper i det militära och var under ett antal år verksam som officer med ansvar för små, mellanstora och ibland till och med mycket stora grupper. I vuxen ålder har våra egna grupperfarenheter mer och mer kommit att handla om undervisning och handledning av olika grupper (allt från förskola och grundskola till universitetsutbildning på skilda nivå-
Gruppsykologi_inlaga.indd 15
2014-08-08 10:33
16 • GRUPPSYKOLOGI
er), arbete med grupputveckling inom olika typer av organisationer och hantering av konflikter inom och mellan grupper. Dessutom har vi båda varit chefer på högskola och universitet. Något som vi har sett är centralt för allt grupparbete, och som också är ett genomgående tema i den här boken, är att man inte föds med färdigutvecklade gruppfärdigheter, utan dessa måste i huvudsak läras in på samma sätt som andra färdigheter. Som gruppmedlem kan man alltså lära sig att styra grupper i en positiv riktning. Man kan motverka krafter som skapar negativa eller till och med destruktiva relationer mellan medlemmarna och få förståelse för varför grupper utvecklas på olika sätt. Hur både ledare och gruppmedlemmar ska kunna skapa en fungerande grupp och få i varje fall viss kontroll över grupprocesserna – samt styra gruppens utveckling – är centrala frågeställningar som genomsyrar bokens olika kapitel. Om en ledare – oavsett om det gäller skola, arbete eller fritid – inte reflekterar över vare sig gruppens uppbyggnad eller dess processer, och inte heller bryr sig om sin egen roll i det hela, finns det stor risk för att han eller hon blir offer för olika skeenden i gruppen i stället för att kunna styra den i en positiv riktning. Då blir det också svårare att veta vad man ska göra i exempelvis konfliktfyllda situationer.
Bokens syfte Den här boken har följande huvudsakliga syften, den ska: 1. Ge kunskaper om vad en grupp är och vad som brukar hända i olika gruppsammanhang 2. Ge råd och tips för att både deltagare och ledare ska kunna styra olika skeenden och få grupper att fungera på ett tillfredsställande sätt, till exempel utifrån en viss målsättning 3. Visa hur man kan leda, utveckla och påverka en grupp 4. Beskriva några viktiga verktyg i arbetet med grupper, till exempel kommunikation och konflikthantering I boken strävar vi efter att överbrygga klyftan mellan teori och praktik. Utifrån många års undervisningserfarenhet och arbete med både grupper och ledare vet vi att en nyckel till förståelse har att göra med kopplingen mellan teori och praktik. En alltför teoretisk text utan nära koppling till praktiken, oavsett om den handlar om gruppsykologi eller
Gruppsykologi_inlaga.indd 16
2014-08-08 10:33
I nl ed ning • 17
något annat område, är svår för en läsare att ta till sig. Vi har därför varit måna om att ta med olika exempel från skola, arbete och fritid. Vi vill också ge en så bred bild som möjligt av gruppsykologin, bland annat genom att ha med ett utvecklingsperspektiv. I många böcker i ämnet utgår man från ett visst verksamhetsområde eller en begränsad del av gruppsykologin, men vi väljer att i boken måla med en bredare pensel. Lite förenklat verkar det finnas två fallgropar när man skriver en bok om gruppsykologi: å ena sidan riskerar den att bli alltför bred och ytlig, och å andra sidan riskerar den att bli alltför snäv och djup lodande. När vi strävat efter att fånga gruppsykologins bredd har vi försökt att undvika båda dessa fallgropar – genom att täcka av många områden inom ämnet men också genom att göra vissa avsnitt mer omfattande och andra lite mindre. Boken riktar sig till den som vill lära sig mer om grupper och hur dessa fungerar. Men den vänder sig också till personer som arbetar med och i grupper och som vill att dessa ska fungera bra och att deltagarna (i varje fall en stor del av tiden) ska trivas ihop och helst också fungera på ett tillfredsställande sätt tillsammans. Boken är skriven mer specifikt för ledare i olika situationer, till exempel lärare, rektorer, chefer, ledare inom olika fritidsaktiviteter men också för alla – inte minst studenter på olika utbildningar – som på ena eller andra sättet har med grupper att göra.
Bokens innehåll och upplägg Kapitel 1 har en utvecklingspsykologisk röd tråd och ger läsaren en beskrivning av den betydelse grupper har under livsspannet. Betydelsefullt är att reflektera över hur tidigt vi inordnas i grupper och hur företeelsen sedan följer oss genom livet. I kapitel 2 beskriver vi vad en grupp är och några olika aspekter av en grupp: framför allt berörs byggstenarna i en grupp, det vill säga dess struktur eller vad gruppen består av. Det innebär bland annat att vi skriver om individer, mål, behov, normer, regler, roller, relationer, status och klimat (eller anda). Kapitel 3 går speciellt in på hur grupper över lag brukar (eller borde) förändras i olika faser, tillsammans med hur både ledare och gruppmedlemmar kan bidra till en positiv förändring av gruppers struktur och deras processer.
Gruppsykologi_inlaga.indd 17
2014-08-08 10:33
18 • GRUPPSYKOLOGI
Kapitel 4 handlar om hur grupper brukar fungera när det gäller några vanliga skeenden, nämligen samarbete, beslut och problemlösning. I kapitel 5 är temat påverkan inom en grupp eller mer specifikt konformitet, avvikelse, grupptryck, lydnad och makt. Kapitel 6 har social varseblivning i fokus, det vill säga vad som händer när människor möts och hur de skapar sig en bild av varandra (inte minst i grupper) och några vanliga felkällor i samband med detta. I kapitel 7 tar vi upp grunder i kommunikation mellan människor, bland annat kommunikationsnivåer, kroppsspråk, olika typer av lyssnande och återkoppling eller feedback. Temat för kapitel 8 är konflikter och störningar i kommunikationen mellan människor, vilka orsakerna bakom en konflikt kan vara och hur man kan hantera konflikter i grupper. Vi tar också upp förhållandet mellan grupper, det som kallas »ingrupp« kontra »utgrupp«. Varför hamnar grupper i konflikt med varandra, vilka blir konsekvenserna och hur kan man förändra negativa relationer mellan grupper? Kapitel 9 behandlar mobbning och utanförskap i grupper, bland annat vilka som mobbar respektive mobbas, vilka konsekvenserna kan bli och några tänkbara åtgärder för att förhindra mobbning. Vi tar här upp såväl barn- som vuxenmobbning. I kapitel 10 tar vi upp några generella synpunkter på genus eller könsroller med betoning på relationer, kommunikation och samspel. Kapitel 11 innehåller en översiktlig bild av ledare och ledarskap som är av relevans för grupper. Kapitel 12 har fokus på teoretiska aspekter som kan komma till användning när man diskuterar olika skeenden i grupper eller när man konkret arbetar med grupper. Det är många teman som berörs, några mer utförligt och andra något mer översiktligt. Det är vår förhoppning att den bredd vi har strävat efter gör att boken kan komma till användning när det gäller att arbeta med grupper i skolan, i arbetslivet och på fritiden. Göteborg den 14 juni 2014 Philip Hwang och Björn Nilsson
Gruppsykologi_inlaga.indd 18
2014-08-08 10:33
Gruppsykologi_inlaga.indd 19
2014-08-08 10:33
20 • GRUPPSYKOLOGI
Gruppsykologi_inlaga.indd 20
2014-08-08 10:33
K apitel 1
Grupper i livet
I detta inledande kapitel tar vi avstamp i utvecklingspsykologin, det vill säga det område som har till uppgift att dels beskriva det som sker psykologiskt med en individ under stora delar av livet, och dels att hitta förklaringar till varför det blir som det blir för den enskilde. Människor utvecklas i samspel med sin omgivning och oftast är det genom grupper av olika slag som denna utveckling kommer till stånd. Att grupper är en mycket viktig del av livet är nog alla överens om. Men att vi under vårt liv ingår i så många olika grupper, både stora och små – och med varierande betydelse för oss – är kanske inte lika uppenbart. Man kan till och med säga att vi till stor del blir de individer vi är på grund av de sammanhang och grupper vi ingår i under livets gång. De kontakter vi har under barn- och ungdomsåren är särskilt viktiga för vilka vi kommer att bli som vuxna. Genom dessa tidiga kontakter utvecklar vi en social identitet eller, om man så vill, olika gruppidentiteter eller de bilder av oss själva som bygger på att vi är medlemmar av olika grupper. Vår sociala identitet präglar oss sedan genom livet. När vi i den här boken beskriver skilda aspekter av gruppers betydelse under en individs liv innebär det inte en fullständig och uttömmande redogörelse (det skulle vara en hel bok i sig) utan vi gör bara ett antal nedslag som vi anser viktiga kring detta tema.
Barnaåren Den grupp som individen vanligtvis föds in i är familjen. Det nyfödda barnet har en minimal kännedom om andra människor. Även om ett spädbarn är långt ifrån så hjälplöst som man tidigare trott, är förmågan att uppfatta omvärlden ändå begränsad. Men redan efter några år är
Gruppsykologi_inlaga.indd 21
2014-08-08 10:33
22 • GRUPPSYKOLOGI
bilden en helt annan: ett äldre barn kan göra många fler saker utan hjälp av en vuxen och har betydligt fler erfarenheter jämfört med ett yngre barn. Det har utvecklat en anknytningsrelation till någon eller några närstående, en relation som består även när barnet och den vuxne är skilda åt i tid och rum. Det börjar också förstå andra människors behov och tankar och barnet kan därigenom på ett helt annat sätt än tidigare umgås med andra människor både på tu man hand och i grupp. Det är genom samspelet med föräldrarna och andra medlemmar i familjegruppen som barnet får tilltro till sin egen förmåga att påverka omgivningen, vågar lita på andra människor och lär sig att förstå ömsesidigheten i sociala relationer (Killen & Copland, 2011). Något som är typiskt för familjegruppen är att rollerna förändras över tid. Det är tämligen självklart att rollerna som föräldrar förändras beroende på om ett barn är två eller tio år gammalt. Men det är inte lika självklart att hela familjesystemet förändras över tid. Exempel på detta är att den direkta kontakten med barnet (relationen mamma–barn respektive relationen pappa–barn) är betydligt vanligare när barnet är i förskoleåldern, medan den indirekta kontakten, exempelvis att föräldrarna stämmer av med varandra vad som ska gälla för sonen eller dottern, är betydligt vanligare om barnet är en tonåring. Familjesystemet förändras också markant när det exempelvis kommer ett nytt syskon, om någon eller båda föräldrarna blir arbetslösa eller om de skiljer sig. Att föräldrarnas förhållningssätt och attityder påverkar barnens utveckling och självbild har den amerikanska psykologen Diana Baumrind (1980; se även Sigelman & Rider, 2009) beskrivit. Hon har i ett antal klassiska undersökningar studerat olika föräldrastilar och deras effekter. Utifrån observationer på förskolor studerade hon bland annat graden av självkontroll, oberoende och trygghet hos barnen. Därefter intervjuade hon deras föräldrar och observerade samspelet mellan föräldrar och barn. På grundval av detta ställde hon upp tre generella typer av föräldrabeteenden, som kommer att påverka hur barn beter sig i grupper: 1. Auktoritärt föräldraskap Föräldrarnas vilja är lag och får inte ifrågasättas, dåligt uppförande bestraffas. Det finns ett känslomässigt avstånd mellan föräldrar och barn och föräldrarna verkar dra sig för att ge beröm eller visa kärlek. De sätter också upp stränga gränser och kräver lydnad av barnen.
Gruppsykologi_inlaga.indd 22
2014-08-08 10:33
G ruppe r i li v e t • 23
2. Lå gå-föräldraskap Föräldrarna kräver få saker av barnen. De sätter upp få gränser, tillåter undantag när det gäller regler och formulerar sällan krav på vad barnen ska göra. Regellöshet och anarki är vanligt, men föräldrarna är ändå ofta kärleksfulla i relationen till sina barn. 3. Auktoritativt föräldraskap Föräldrarna sätter tydliga gränser, men är villiga att lyssna på barnens synpunkter och önskemål. Föräldrarna beter sig varmt och kärleksfullt gentemot barnen och förespråkar en demokratisk grundsyn. Vid olika former av gränssättning är de noga med att förklara för barnen varför något ska vara på ena eller andra sättet. Men även om det finns tydliga gränser, ser de till att barnen får tillräckliga möjligheter att pröva sig fram. De uppmuntrar också självständighet i barnens beteende. Även om denna studie gjordes för ett antal år sedan har senare forskning visat att föräldrar oftast använder sig av en blandning av dessa stilar i olika situationer och sammanhang.
Barn har glädje av varandras sällskap.
Gruppsykologi_inlaga.indd 23
2014-08-08 10:33
24 • GRUPPSYKOLOGI
En viktig grupparena för barn är förskolan. Där lämnar barnen sina primära vårdnadshavare och träffar nya vuxna personer och får dela deras uppmärksamhet i grupper med andra barn. Att träffa främmande personer innebär oftast inte några negativa konsekvenser, fastän de som arbetar på förskolan kanske inte beter sig på samma sätt som föräldrarna eller har andra regler och beteendemönster. Även om yngre barn har glädje av varandras sällskap, är erfarenheter av gruppgemenskap viktigare när barnen blir äldre; yngre barn har också svårare att förstå instruktioner eller på egen hand initiera olika gruppaktiviteter (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). För barn som är mindre än tre år gamla är en hög personaltäthet och små barngrupper i förskolan viktiga faktorer. Små barn har på grund av sin utvecklingsnivå behov av en något annorlunda vuxenkontakt än vad äldre barn har; de behöver mer uppmärksamhet och mer kroppskontakt från de vuxnas sida. Men små grupper är viktiga även för äldre barn: i grupper med femton deltagare, eller färre, tenderar samspelet att bli mer positivt än vad som är fallet i större grupper. De flesta forskare menar att föräldrarna och relationen till föräldrarna har stor och i vissa fall avgörande betydelse för utvecklingen, men även andra personer och andra grupper än familjen står för en viktig påverkan. Förutom kontakten med föräldrarna är nära kontakter mellan föräldrar i ett grannskap eller på en förskola viktiga för barnens införlivande eller internalisering av grundläggande normer och värderingar. När barn blir äldre kommer allt fler personer att samspela med och reagera på dem – kretsen vidgas allt eftersom barnet rör sig i nya sociala sammanhang. Jämnåriga reagerar på ett annat sätt än föräldrar och syskon gör och lärarna i skolan kanske ser andra sidor hos barnet än vad föräldrarna har gjort – något som vidgar den egna synen på vem man är. Sammanfattningsvis så är det således inte bara föräldrarna som är viktiga för barnen. Allt eftersom de växer upp blir även syskon och andra släktingar, kamrater, förskolepersonal och lärare betydelsefulla för barnen. Genom dessa personer kan barnen bland annat få känslomässigt stöd, lära sig saker, få stimulans av olika slag och även riktlinjer för hur de ska uppföra sig i olika situationer. Allt detta hjälper dem att så småningom kunna fungera som en vuxen medlem i samhället.
Gruppsykologi_inlaga.indd 24
2014-08-08 10:33
G ruppe r i li v e t • 25
Syskonrelationer För många är syskonrelationer en viktig del av det sociala nätverket under hela livet. De är ofta också mer varaktiga än till och med relationen mellan föräldrar och barn. Det handlar om en horisontell relation som bidrar till att syskon mycket ofta (men inte alltid) upplever sig stå nära varandra och i den relationen kan de pröva olika roller och färdigheter. Man kan fråga sig varför syskon ofta är så olika: De har ju samma föräldrar och lever i samma familj. En anledning till det är att syskon har olikartade erfarenheter av familj och föräldrar. De behandlas på skilda sätt av föräldrarna och de kan uppleva en och samma situation på olika sätt. Dessutom har de sannolikt varierande erfarenheter utanför familjen, till exempel i skolan, med vänner och på fritiden. Man talar ibland om gemensam respektive unik miljö (Plomin, 2007). Med gemensam miljö avses den omgivning som delas av syskon, till exempel bostadsområde, föräldrarnas socialgrupp och vilken skola barnen går i. Den unika miljön är de aspekter som skiljer individerna i en syskonskara åt, till exempel att de har olika genetiska uppsättningar, att en av dem är född före den andra, att föräldrarna inte beter sig på samma sätt mot exempelvis första och andra barnet, eller mot söner och döttrar, och att de sällan har samma kamrater. De flesta äldre syskon anpassar sig till att ha ett yngre syskon men även i en väl fungerande syskonrelation finns det ett visst mått av rivalitet. Ibland kanske det också finns inslag av både avundsjuka och svartsjuka genom att syskon konkurrerar om föräldrarnas tid och uppmärksamhet. Syskonrelationer är därför vanligtvis ambivalenta och de rymmer både närhet och konflikt. Att olika delar i familjesystemet påverkar varandra visar en studie av Dunn (2007), som exempelvis fann att ju färre konflikter som fanns mellan föräldrarna, desto varmare tenderade också syskonrelationen att vara.
Jämnåriga och vänner under barnaåren Barn tillbringar cirka femtio procent av sin vakna tid i sällskap med jämnåriga, vilket gör att dessa är viktiga för den sociala utvecklingen. De första kontakterna med jämnåriga sker mellan spädbarn redan från cirka sex månaders ålder. De kan le, jollra och dela med sig av leksaker
Gruppsykologi_inlaga.indd 25
2014-08-08 10:33
26 • GRUPPSYKOLOGI
till varandra. Vid arton månaders ålder kan de leka tillsammans – imitera varandra och utföra rollekar – och vid två års ålder är de oftast men inte alltid duktiga på det. De kan exempelvis leka med varandra och tar turer i samspelet (Rubin, Bukowski & Parker, 2006). Lekar med andra barn och med grupper av barn blir alltmer sociala i takt med att barnen blir äldre. Lekarna blir också mer fantasifulla och regelstyrda. Genom kontakter med jämnåriga kan barnen få ökad social kompetens, intellektuell stimulans, lära sig hur socialt samspel i grupper kan fungera och pröva olika roller i förhållande till varandra. I tvåårsåldern lär sig barn saker av samspelet med jämnåriga som de inte kan lära sig genom att umgås med äldre barn eller vuxna (Broberg, 1996). Lekarna blir också mer mångsidiga när de leker tillsammans med barn som de känner sedan tidigare. Små barns sociala förmåga utvecklas på så sätt genom kontakter med jämnåriga. Föräldrar och syskon är som sagt viktiga personer i de små barnens liv, men de är inte de enda som barnen samspelar med. Den amerikanska psykologen Judith Rich Harris (2000) menar exempelvis att erfarenheter av grupper utanför familjens ram är av stor betydelse över hela världen. Hon har försökt besvara frågan om föräldrars påverkan har någon långsiktig effekt på utvecklingen av barns och ungdomars personlighet. Det svar som hon har kommit fram till är att föräldrar inte har så stort inflytande som man tidigare har trott. Hon menar att omkring femtio procent av personligheten är medfödd och resten utvecklas på grundval av gruppen jämnåriga under uppväxten. Föräldrar socialiserar visserligen sina barn till hur man bör bete sig inom familjens fyra väggar, men denna kunskap är inte särskilt relevant utanför familjen. Kamrater har stor betydelse då det gäller att lära barn och ungdomar vilka beteenden och värderingar som fungerar i samhället i stort. En kontroversiell tanke som Rich Harris tar upp är att det är genom grupprocesser som detta sker. Skillnader mellan grupper förstärks ofta, vilket tydliggör den egna gruppens identitet. Barngrupper uppvisar i stort sett samma drag som de vuxnas grupper med en social identitet, gruppgränser, tillhörighet och ömsesidigt stöd. Under de första skolåren är barnens spontant bildade grupper oftast enkönade och flickgrupper tenderar att vara mindre och pojkgrupper större, det vill säga bestå av fler individer. En förklaring till detta kan vara att flickors vänskap tycks vara mer exklusiv och de tar inte gärna emot nya individer, medan pojkgrupper kan bli större och där-
Gruppsykologi_inlaga.indd 26
2014-08-08 10:33
G ruppe r i li v e t • 27
med har de kanske lättare för att acceptera fler medlemmar. Pojkgrupper är ofta mer hierarkiska, beroende på att de är större, vilket gör att de tränas i beslutsfattande och konflikthantering. Man kan fundera över vilka faktorer som ger upphov till detta mönster: Är det en påverkan från de vuxnas sida eller beror det på någon inneboende skillnad mellan pojkar och flickor? Det är vanligt att pojkar organiserar sig i gäng, medan flickors grupperingar oftare utgår från paret eller trion med »bästisar« (se även kapitel 10). Bästisparet utgör en grund för merparten av kontakter med den större flickgruppen och med pojkar. I den större flickgruppen är det snarare de starka dyaderna än enskilda »ledartjejer« som blir tongivande (Frisén, 2005). Detta kan jämföras med det typiska »killgänget« som har en hierarkisk struktur, tydliga ledare och en förhållandevis klar rollfördelning som också präglas av en viss känslomässig distans. Det är lätt att hitta exempel på flickor som utbyter förtroligheter i par eller mindre grupper. Lika lätt är det att hitta en stor grupp pojkar i aktiviteter som är gemensamma men knappast förtroliga. I skolåldern uttrycks och förstärks de typiska mönstren och könsrollen i umgänget med jämnåriga. Den närmaste kompiskretsen består i första hand av barn av samma kön, och skillnaderna i förhållande till »dom andra« framhålls i både ord och handling. Likheten är stor i vänskapsgrupper: Vänner liknar varandra kognitivt, demografiskt och socialt. Yngre barn har ett utbytesperspektiv som rymmer kostnader och vinster när det gäller vänskapen. Man bor ofta i närheten av varandra, deltar i samma aktiviteter och hjälper varandra (se även kapitel 12). Vid omkring tio års ålder blir barnen mer normativa, vilket innebär att vänner beskrivs som accepterande, lojala, icke dömande och några man kan lita på och vill efterlikna. Vänskapsrelationer mellan barn kan vara såväl kortvariga som mer långvariga. Det sistnämnda handlar ofta om mer djupgående vänskap och kan innebära en vänskap som kan bli så stark att vännerna upplever sig som oskiljaktiga.
Skolans roll Skolan spelar en viktig roll när det gäller att ge barn rika och varierade möjligheter att utforska sig själva och sin omvärld. Skolklimatet, framför allt atmosfären i klassrummet, har betydelse för både utveckling
Gruppsykologi_inlaga.indd 27
2014-08-08 10:33
28 • GRUPPSYKOLOGI
och lärande. Läraren är en nyckelfigur i sammanhanget, men även klasskamrater, föräldrarnas engagemang och hur aktiviteterna i klassrummet ser ut är mycket viktigt. När det gäller lärarna är deras förmåga att skapa ordning, ställa upp regler (och se till att de blir följda) och formulera tydliga förväntningar och krav på elevgrupperna av avgörande betydelse, liksom att ge stöd och feedback när det gäller såväl skolprestationer som personlig utveckling. Kanske kan samma aspekter som gynnar ett bra klimat i familjen vara aktuella i klassrummet? Det finns i så fall stora likheter mellan bra lärare och bra föräldrar, utifrån exempelvis Baumrinds (1980) synsätt, det vill säga att ett auktoritativt lärarskap fungerar mycket bättre än ett auktoritärt eller ett låt gå-lärarskap. Ett bra klimat och fungerande grupper i skolan gynnar också elevernas psykiska och sociala utveckling. Under skolåren är samspelet mer komplext och varierat och dess utom viktigare för barnen. Skolbarnen får fler sociala erfarenheter, deras språkliga färdigheter utvecklas och det vidgar vyerna för samarbete och diskussioner men också för konflikter. I skolåldern uppfyller jämnåriga också flera viktiga funktioner, bland annat som informationskälla när det gäller exempelvis musik, filmer och sociala normer (hur man ska klä sig och bete sig). De utgör också en grund för sociala jämförelser och påverkar därmed direkt och indirekt barnens attityder och beteendemönster. De står även för stöd, närhet och umgänge utanför familjens ram.
Ungdomsåren Konflikter mellan föräldrar och ungdomar – hur vanliga är de? Är konflikter mellan ungdomar och deras föräldrar alltid stormiga? Trots den allmänna uppfattningen att det är på det viset visar många studier att konflikter mellan föräldrar och ungdomar är förhållandevis få och sällan särskilt allvarliga (se till exempel Santrock, 2008). En majoritet av alla ungdomar i västerlandet menar att närheten till föräldrarna på det stora hela är bra (Steinberg, 2011). Men det är trots allt svårt att diskutera relationer mellan föräldrar och ungdomar utan att ta upp temat konflikter. Många menar att unga och äldre har olika värderingar, något som
Gruppsykologi_inlaga.indd 28
2014-08-08 10:33
G ruppe r i li v e t • 2 9
ibland kallas för en generationsklyfta, och att detta är en källa till problem och bekymmer för båda grupperna. Men det är ett alltför generellt påstående: Föräldrar och tonåringar har över lag likartade värderingar och åsikter om exempelvis vikten av bra skolbetyg, ett utvecklande arbete och vilka personliga egenskaper som är önskvärda. En anledning till att konflikter ändå uppstår är att det blir allt fler frågor som ungdomarna tidigare tyckte var föräldrarnas sak att bestämma som de nu tycker att det är de själva som ska avgöra. Ju mer föräldrarna lägger sig i för mycket av det som ungdomarna upplever handla om personliga val, desto mer kontrollerande tycker de att föräldrarna är. Det handlar således om vem som ska få bestämma och vilka frågor som det då handlar om. De bråk eller konflikter som förekommer kretsar på så sätt ofta kring hur självständiga tonåringar ska få vara. För dem handlar det om upplevelsen av att vara kompetent och ha rätt att bestämma över sitt eget liv, medan det för föräldern handlar om värderingar om hur det bör gå till i familjen. Det är ofta just tolkningen av ungdomarnas förmåga som föräldrar och ungdomar tvistar om. Ungdomar kan uppleva det som ett misstroende från föräldrarna när dessa inte låter dem själva styra över sitt eget liv (Sigelman & Rider, 2009). Även om en del ungdomar har besvärliga relationer till sina föräldrar så upplever de flesta att de är älskade av sina föräldrar och att de verkligen bryr sig om dem. Den stora majoriteten känner dessutom respekt för sina föräldrars värderingar och upplever känslomässig närhet till föräldrarna. När det gäller grundläggande värderingar kring exempelvis utbildning, arbete och politik spelar den sociala och kulturella bakgrunden stor roll och ungdomar är mer lika sina föräldrar än vad de själva kanske tror.
Syskon – en frivillig och ofrivillig relation Relationen mellan föräldrar och mellan föräldrar och barn påverkar syskonrelationerna. Om förhållandet mellan de vuxna är präglat av värme och närhet, blir syskonkonflikterna färre. Ungdomar kan också lära sig mycket av samvaron med eventuella syskon när det gäller socialt samspel med jämnåriga och vänner av båda könen, samtidigt som dessa kamratrelationer påverkar syskonrelationerna. Syskonrelationen kan som sagt handla om såväl vänskap som ovän-
Gruppsykologi_inlaga.indd 29
2014-08-08 10:33
30 • GRUPPSYKOLOGI
skap och det är en släktrelation, vilket innebär att den är både frivillig och ofrivillig. Relationen till syskon kan vara laddad med rivalitet och många konflikter, något som i så fall kan accentueras under pubertetsåren. Här finns det dock en könsskillnad på gruppnivå: för syskon av samma kön verkar närheten öka, medan det är tvärtom om syskonen är av olika kön – där är det först under den senare ungdomstiden som närheten ökar igen. Förutom dessa skillnader är kvaliteten i syskon relationerna ofta stabil från barndomen och uppåt, en stark syskonrelation under puberteten förblir vanligtvis stark även i vuxen ålder (Steinberg, 2011). Olika behandling från föräldrarnas sida skapar ibland konflikter mellan syskon och kan få negativa följder, men de allra flesta föräldrar försöker vara rättvisa mot sina barn och inte behandla dem på olika sätt. Samtidigt har framför allt äldre ungdomar inga problem med att syskonen behandlas olika i familjen så länge det inte upplevs som orättvist (de är ju trots allt olika). Skilda slags bemötande, om det är av positivt slag, kan ge barn och ungdomar en känsla av att de är unika, vilket stärker syskonrelationen och kan på så sätt minska eventuell rivalitet. Relationsutvecklingen under ungdomstiden har beskrivits av Kegan (1982) som att ungdomar har förmågan att »ha relationer« i stället för att som tidigare i barndomen »vara sina relationer«. Denna förmåga att ha relationer har samband med att man kan ta andras perspektiv och inte bara sitt eget. Man kan i större utsträckning leva sig in i en annan människas behov och samordna sina behov med någon annans. Ömsesidighet i relationer är ett resultat av denna utveckling, vilket förstås är av betydelse i olika gruppsammanhang.
Jämnåriga och vänner under ungdomsåren Ungdomar tillbringar i dag mycket tid tillsammans med jämnåriga, inte minst på kvällar och helger. Om vi bortser från föräldrarna, är det framför allt jämnåriga som ungdomar har kontakt med. Därför är det viktigt att förstå vilken betydelse kontakten med jämnåriga har, inte minst när det gäller identitetsutveckling och självständighet samt eventuella avvikelser och motsättningar mellan generationerna. Kontakter mellan ungdomar förekommer i alla kulturer, men de är sällan så ålderssegregerade och så snävt definierade som i de västerländska samhällena.
Gruppsykologi_inlaga.indd 30
2014-08-08 10:33
G ruppe r i li v e t • 31
Jämnåriga är viktiga för den psykologiska utvecklingen och de kan påverka en positiv psykosocial utveckling genom att fungera som modeller och förmedla en form av feedback som vuxna inte kan. Det är nu kamraterna och inte föräldrarna som fungerar som bollplank för frågor som hör samman med identitetsutveckling, till exempel »Vem är jag?« och »Hur uppfattar andra mig?«. Både under ungdomstiden och i vuxen ålder innebär vänner en referenspunkt utanför familjen: med vänner kan man exempelvis ta upp problem som är svåra att prata om i den egna familjen. I de tidiga tonåren kan längtan efter att vara ihop med någon hänga samman med en önskan att höra till och att få del av samma erfaren heter som kamraterna får. Längtan efter såväl kärlek och närhet som sexuell lust blir under tonårstiden allt viktigare. Kamraternas inflytande minskar successivt när det gäller vem man är ihop med och vad man som par gör tillsammans. Man generaliserar ofta, ser »alla andra« som en homogen grupp och tror att det man själv upplever är helt unikt. Många känner, speciellt i början av tonåren, ändå en längtan efter att vara som alla andra och många oroar sig för om de duger. Eftersom de jämnåriga utgör en så viktig källa till närhet och gemenskap under ungdomsåren blir det också smärtsamt om dessa relationer inte skulle fungera. Det är svårt att ersätta kamraterna med familjen eller med andra vuxna. Senare delen av ungdomstiden har ibland också beskrivits som den ensammaste tiden i en människas liv, eftersom det stora behovet av nära relationer kan vara svårt att tillfredsställa under denna livsfas. De kamratgäng som fanns under den tidiga ungdomstiden brukar också försvinna och ersättas av parrelationer. Om man då inte själv ingår i en relation, kan känslorna av utanförskap och ensamhet bli starka. De ungdomar som inte är uppskattade av kamrater på grund av att de exempelvis är blyga och tillbakadragna löper en extra stor risk att känna sig ensamma (Durkin, 1995). Alla tonåringar upplever då och då att de inte är populära bland kamraterna. För de flesta är det övergående, men för en del är det snarare regel än undantag att man inte har några vänner. Den absolut viktigaste aspekten när det gäller varför vissa barn inte är lika uppskattade som andra, är deras sociala färdigheter. De ungdomar som är bra på att hantera sociala situationer är också mer uppskattade än andra. Bland de ungdomar som inte är populära hos kamrater har man beskrivit två olika grupper: De som är aggressiva och de som är tillbaka
Gruppsykologi_inlaga.indd 31
2014-08-08 10:33
32 • GRUPPSYKOLOGI
dragna. De som uppfattas som aggressiva hamnar oftare i konflikter och bråk och kan även tolka andras beteende som aggressivt och fientligt. De föreställer sig i större utsträckning än andra att det ligger en negativ avsikt bakom hur andra är mot dem. Dessa ungdomar är också oftare inblandade i så kallade antisociala aktiviteter än andra ungdomar och en del av dem är mobbare. De som blir utfrysta på grund av sin aggression hamnar ibland i gäng med andra ungdomar som också är aggressiva. De ungdomar som uppfattas som tillbakadragna och blyga löper en något ökad risk att bli mobbade. De känner sig ängsliga och oroliga när de är tillsammans med andra, särskilt i grupper med andra. Deras ängslighet och tveksamhet inför hur man är mot kamrater gör att andra ungdomar inte känner sig bekväma i deras sällskap. Olyckligtvis skapas ibland onda cirklar. Ungdomar som är mycket osäkra blir oftare retade av andra och blir därför ännu osäkrare. Att inte få vara med kamrater kan få negativa konsekvenser för ungdomars psykiska hälsa och känslomässiga utveckling. Att vara utfryst från gemenskapen med kamraterna kan öka risken för såväl depression och beteendeproblem som problem i skolan längre fram. I gruppen ungdomar har en del redan gått igenom hela pubertets utvecklingen innan andra ens har startat. Pojkars pubertetsutveckling startar i genomsnitt två år senare än flickors. Detta leder till att det under de första åren på högstadiet finns förhållandevis stora skillnader mellan pojkars och flickors mognad, i första hand när det gäller den fysiska mognaden. Tidigt mogna flickor betraktas som unga vuxna, medan de sent mogna pojkarna fortfarande uppfattas som barn. Tidigt utvecklade pojkar tycks ha ett gott självförtroende, de blir ofta tidigt självständiga och intar ofta en ledarposition bland kamrater och i skolan. Dessa tidiga pojkar uppfattas också ofta av såväl vuxna som kamrater som mer allmänt kompetenta. När det gäller flickor som är tidigt utvecklade kan de tycka det är genant att kroppen utvecklas medan en sextonåring kan tycka att det är lika genant att inte utvecklas i samma takt som andra jämnåriga (Steinberg, 2011). Förmågan att ha känslomässigt intima relationer hänger till viss del samman med vad man har med sig ifrån den egna familjen. De ungdomar som under uppväxten har haft relationer till sina föräldrar som präglats av tillit, har också lättare att gå in i nära relationer under ungdomstiden än de som har haft föräldrarelationer som snarare kännetecknats av ängslan, ambivalens eller likgiltighet. Detta beror bland
Gruppsykologi_inlaga.indd 32
2014-08-08 10:33
G ruppe r i li v e t • 3 3
annat på att relationen mellan föräldrar och barn till viss del kan fun gera som en modell för senare relationer i livet. De ungdomar som haft en otrygg relation till sina föräldrar under uppväxten har kanske svårare än andra att hantera avvisanden i en kärleksrelation. När vi i detta sammanhang pratar om trygga och otrygga relationer behöver det inte nödvändigtvis handla om anknytningen, utan kan vara något som i mer generell bemärkelse kännetecknar relationer. Vänskap handlar om tillit, lojalitet, jämlikhet och i viss mån även om närhet. Vänner ger en upplevelse av tillhörighet och stabilitet och att man är värd något, de förmedlar bekräftelse och stärker självbilden (Nilsson, 2007). Ungdomar som har nära vänner är mer positivt inställda, mindre ängsliga och nedstämda, har en bättre självkänsla och är mer sociala än de utan vänner. Den nära vänskapen under ungdomsåren spelar på så sätt en viktig roll för den psykologiska utvecklingen. Genom att dela erfarenheter, tankar, bekymmer och förhoppningar med sina vänner lär sig unga att förstå sig själva, inte minst när det gäller att få insikter om egna och andras känslor. Vänskapsrelationerna underlättar också ungdomars känslomässiga separation från familjen och gör att de blir självständiga individer som kan stå på egna ben. Jämnåriga upptar en stor del av ungdomarnas fritid, inte minst för att de utgör en viktig arena för träning av sociala färdigheter och för experimenterande med olika identiteter. Bland kamraterna kan ungdomarna utveckla en social livsform som hjälper dem att finna sig tillrätta i det vuxna samhället. Kamratgruppen fyller på så sätt en viktig funktion. Från jämnåriga får ungdomarna en tydlig återkoppling och kan anpassa sitt beteende utifrån denna feedback. De jämnåriga representerar därmed en viktig referensgrupp som påverkar attityder och beteendemönster. Det som får två människor att bli vänner förändras i en del avseenden när man kommer in i tonåren. I barndomen var gemensamma intressen den huvudsakliga anledningen, för tonåringar är det lojalitet och intimitet som i första hand är avgörande för vänskapen. Den som man kan vara ärlig mot och som man litar på är den som blir ens vän. För detta krävs empati och omtanke och en vilja att dela med sig av sina egna personliga tankar och funderingar. Barndomsvänner blir sällan ungdomsvänner, men tonårskamraterna blir däremot relativt ofta de vänner som man behåller även i vuxen ålder; de vänskapsrelationer man får eller skaffar sig runt tjugoårsåldern brukar vara de som varar längst (Nilsson, 2007).
Gruppsykologi_inlaga.indd 33
2014-08-08 10:33
Philip Hwang är professor i psykologi vid Psykologiska institutionen, Göteborgs universitet. Hans forskning rör barns och ungdomars utveckling och livsvillkor. Björn Nilsson är psykolog, sociolog och universitetslektor i socialpsykologi. Han är verksam vid bland annat Göteborgs universitet samt arbetar med grupp- och ledar utveckling både i Sverige och inter nationellt i Europa, Kina och USA.
Philip Hwang B jörn Nilsson
Boken är skriven för bland andra blivande och yrkesverksamma lärare, beteendevetare och chefer, personal inom vård och omsorg samt för ledare inom olika idrotts- och fritidsaktiviteter – alla för vilka breda kunskaper i gruppsykologi är centrala.
Gruppsykologi
Gruppsykologi beskriver initierat vad som kännetecknar de viktigaste grupper vi rör oss i genom livet och hur de formar oss. Djupdykningar görs i områden som påverkan, gruppklimat, problemlösning, könsroller, utanförskap och mobbning samt inte minst lärande och utveckling i grupp. Talrika exempel från förskola, skola, arbetsliv och fritid slår broar mellan teoretiska synsätt och praktisk tillämpning. Kraftfulla redskap i form av kommunikation, samarbete och konflikthantering behandlas. Ett genomgående tema är att det alltid är möjligt att få en grupp att fungera bättre. Läsaren får därför konkreta råd och förslag för att utveckla både sina gruppfärdigheter och ledarförmågor.
Ph i l i p H wa n g & B jörn N i l s s on
Grupppsykologi För skola, arbetsliv och fritid
Fotograf: Lena Börjesson
ISBN 978-91-27-13368-6
9 789127 133686
Grupppsyk2.5.indd 1
2014-08-07 16.27