Page 1

RADIKALA ENTREPRENÖRER – rebeller och samhällsförnyare

BENGT JOH A NNISSON CA RO LINE WIG R EN-K RISTO FERSO N


Omslagsbild: Bert Karlsson och Tilde Björfors.

  Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 37775 ISBN 978-91-44-09260-7 Upplaga 1:1 2 015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Francisco Ortega Illustrationer av entreprenörerna, inlaga och omslag: Ebba Gradin, Lovisa Johansson Sköldqvist och Björn Tedestam Printed by Dimograf, Poland 2015


INNEHÅLL

Förord 7 1 Samhällets behov av ett allsidigt entreprenörskap  9

En föränderlig värld och entreprenörskapets roll  9 Nationella och lokala olikheter  12 Entreprenörskapets närvaro på samhällets kärnområden  13 Ett entreprenörskap som trotsar den etablerade ordningen  16 Det radikala entreprenörskapets särdrag  18 En bok om åtta radikala entreprenörers praktik  20 Bokens bidrag och inbjudna läsekrets  22 Bokens disposition  24 Referenser 26 2 Samhället, institutionerna och entreprenörskapet  29

Entreprenörskap i samhällets tjänst  29 Samhällsentreprenörskap över sektorsgränser  31 Det institutionella entreprenörskapet  34 Positionering av det radikala entreprenörskapet  36 Radikalt entreprenörskap – ett preliminärt signalement  40 Referenser 44 3 Åtta utmanande män och kvinnor  47

En presentationsrunda  47 Big Bengt – vild i tanke, snabb i handling  49 Jonnie Dahlström – mannen som visste allt han sa men visste mer än vad han sa  65



3


Innehåll

Lars Vilks – iscensättningarnas mästare  77 Sten Rentzhog – en reformator av den svenska museivärlden  89 Timmarna med Ulla Murman – arbetsmarknadens revolutionär  100 Bert Karlsson – mångkampens entreprenör  113 Margareta Dellefors – kvinnan som tog finkulturen till byn  125 Tilde Björfors – ett konstnärsliv i ständig flykt  138 Referenser 153 4 Det radikala entreprenörskapets signalement  155

Berättelsernas budskap  155 1. Ett entreprenörskap som dompterar marknadskrafterna  156 2. Ett entreprenörskap som driver samhällsförändring  159 3. Ett entreprenörskap som utmanar etablerade institutioner  163 4. Ett entreprenörskap som dramatiserar existentiella utmaningar 166 5. Ett entreprenörskap som bejakar leklusten och tusenkonstnärskapet 171 6. Ett entreprenörskap som söker sig till kulturens arenor  174 7. Ett entreprenörskap med media som megafon och bundsförvant 177 8. Ett entreprenörskap som lagt grunden för den svenska upplevelseekonomin 179 9. Ett entreprenörskap som bejakar kvinnokraft  182 10. Ett entreprenörskap som sätter lärandet i högsätet  186 Referenser 189 5 Entreprenörskapet och professionsutbildningarna  193

Det radikala entreprenörskapets läroplaner  193 Professionell skolning och entreprenöriellt kunskapande  196 Generella spelregler på den akademiska arenan  201 Lärarutbildningarna 202 Statliga satsningar på entreprenörskap i vårdutbildningar  214 Design- och kulturledarutbildningar  222 Referenser 234

4




Innehåll

Appendix A  Undersökningens design och genomförande 237

Efterlysning: radikala entreprenörer  237 Arbetsgång 238 De radikala entreprenörernas berättaridentiteter  243 Kartläggning av medias bild av entreprenörerna  249 Reflektioner kring den valda metoden  252 Referenser 253 Appendix B  Övningsuppgifter 255

Lärarutbildningarna 255 Övningsuppgift 1 – Identifiera och kartlägg skolans entreprenörer 255 Övningsuppgift 2 – Bilder av entreprenörskap!?  256 Övningsuppgift 3 – Entreprenöriellt lärande på pedagogikens arena 256 Övningsuppgift 4 – Entreprenörers lärande – morgondagens skola? 256 Övningsuppgift 5 – Medias bild av entreprenörskap  257 Vård- och omsorgsutbildningar  257 Övningsuppgift 1 – Identifiera och kartlägg entreprenörer i vårdoch omsorgsorganisationer  257 Övningsuppgift 2 – Medias bild av entreprenörskap inom vård och omsorg 258 Övningsuppgift 3 – Privat och offentlig verksamhet  258 Övningsuppgift 4 – Valfrihetswebben  259 Design- och kulturledarutbildningar  260 Övningsuppgift 1 – Medias bild av de radikala entreprenörerna Lars Vilks och Bert Karlsson  260 Övningsuppgift 2 – Konstens tolkning av entreprenörskapet  261 Övningsuppgift 3 – Den kulturella arbetsmarknadens behov av entreprenöriell kompetens  261 Övningsuppgift 4 – Det kulturella ledarskapets praktik  262



5


KAPITEL 2

Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

Entreprenörskap i samhällets tjänst Gängse uppfattning om entreprenörskapet är att det iscensätter dramatiska skeenden på marknaden, processer som tämjs, regleras, men också befästs av institutioner som samhällets ordningsmän. Men som framgått av bokens inledningskapitel hävdar vi alltså att entreprenörskapet kan förankras betydligt djupare i samhället. Entreprenörskapets rötter går ända ner i enskilda människors vilja, förmåga till och engagemang för att tillsammans med andra förändra världen, att medskapa den. Så blir entreprenörskap till ett förhållnings- och handlingssätt som sedimenteras ur det vardagliga sociala samspelet, i sin tur förankrat i en historiskt frammejslad kultur. Den internationella entreprenörskapsforskningen studerar främst hur formella organisationer, i första hand företag, praktiserar entreprenörskap. Men forskningen knyter också entreprenörskapet till en viss plats och visar hur det som en kollektiv kraft kan skapa hållbara samhällen utan att formella institutioner behöver ingripa för att skapa och hålla ordning. Gnosjöregionen är ett välkänt svenskt exempel på en platsbunden kultur präglad av värderingar, attityder och handlingsmönster som spontant genererat kommersiellt företagande (Wigren 2003, Johannisson och Wigren 2006). Nobelpris­tagaren Elinor Ostrom (1990/2008) hävdar rentav att formella institutioner, som ofta är produkten av politiska insatser, kan försämra förutsättningarna att skapa hållbara samhällen. I detta perspektiv blir institutionernas roll i stället att synlig- och tydliggöra den lokala kulturens särart och rättfärdiga platsbundna ageranden och umgängesformer.



29


2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

Den rådande samhällsordningen vaktas av formella och informella institutioner, från lagar instiftade av riksdag och kontrollerade av myndigheter till gemensamma umgängesregler i vårt dagliga samspel. Mellan dessa ytterligheter finns skrivna och oskrivna anvisningar för hur organisationer och människor förväntas bete sig i olika situationer. Branschorganisationers normer vad gäller umgänget medlemmarna/företagen emellan och professionella organisationers krav på sina medlemmars formella kompetens och praktiska erfarenhet är viktiga regelsamlingar. Genom att respektera dessa blir livet mindre tvetydigt och mer förutsägbart vilket de flesta kommersiella entreprenörer uppskattar eftersom marknaden skapar nog med utmaningar. Om man följer spelreglerna vinner man legitimitet, får acceptans, och därmed tillträde till (ytterligare) arenor och deras resurser. På det sättet både förenklar och försvårar institutionerna iscensättning av entreprenörskap. Vi menar därför liksom Giddens (1984) att samhället gagnas av att strukturer, däribland institutioner, ständigt utmanas av entreprenöriella krafter burna av inte minst individer. En del av dessa krafter används rentav till att förnya institutionerna själva och då talar vi om institutionellt entreprenörskap. Genom att länka entreprenörskapet till både individen och kulturen/ institutionerna blir det naturligt att också göra hela samhället till en arena för entreprenörskap. Kring millennieskiftets början tilltog också intresset för samhällsentreprenörskap både i och utanför Sverige. Detta entreprenörskap avser enligt Gawell med flera (2009) initiativ som mobiliserar människor att med innovativa medel skapa icke-kommersiella värden. I sitt vardagsliv, i sin livsvärld, som medborgare är de flesta människor initiativrika och ansvarstagande, kort sagt företagsamma (Johannisson och Olaison 2007). Ibland räcker dock varken marknadens, institutionernas eller samhällets entreprenörskap till, var för sig eller tillsamman, för att rubba institutionernas fasta grepp om vår tillvaro. En entreprenöriell kraft av en särskild dignitet behövs då för att bryta sig ur institutionernas järngrepp. Denna kraft benämner vi ”radikal”. Återstoden av kapitlet ägnar vi åt att först presentera samhällsentreprenörskap och institutionellt entreprenörskap. Därefter synlig- och tydliggör vi den bild av radikalt entreprenörskap som vi i perspektiv av dessa och traditionellt, kommersiellt entreprenörskap haft med oss när vi låtit våra åtta radikala entreprenörer berätta om sina liv och verk.

30




2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

Samhällsentreprenörskap över sektorsgränser Samhällsentreprenörskapet ser själva samhället som mål och medel för sitt förändrings- och förnyelsearbete. Inom denna vida ram uppträder samhällsentreprenörskapet i en mängd olika dräkter. En av dessa är sociala företag som i sin renodlade form verkar för att häva människors fysiska, sociala och mentala utanförskap genom arbetsintegration. Målet med socialt företagande är att ordna arbete, i anställning eller som egen företagare, åt människor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden på grund av långtidsarbetslöshet, långtidssjukskrivning, en funktionsnedsättning eller av andra skäl. Medarbetarna blir delaktiga genom ägande, anställning, avtal eller andra former av kontrakt. Vinsterna återinvesteras i huvudsak i de egna eller i liknande verksamheter; organisatoriskt är de sociala företagen fristående från offentlig verksamhet. De flesta sociala företagen i Sverige, enligt Arbetsförmedlingen cirka 300 stycken (januari 2013), driver verksamhet inom tjänstesektorn. Det är vanligt förekommande att dessa företag anordnar arbetsträningsplatser för Socialtjänstens och Försäkringskassans kunder. Flertalet av det sociala företagets anställda har anställning med lönebidrag/trygghetsanställning. Det sociala företaget måste vara ekonomiskt hållbart men överskottet återinvesteras i verksamheten som i regel drivs som ett kooperativ. Sociala företag samarbetar ofta nära aktörer i den offentliga sektorn men är också mycket beroende av ideella insatser, både av enskilda personer och organisationer på ”bidragsmarknaden”. Däremot står det sociala företaget organisatoriskt fritt från den offentliga sektorn. Storföretags sociala ansvar (CSR) speglar en helt annan sida av samhällsentreprenörskapet där företagens omfattande verksamhet till exempel kan göra att deras anammande av fair-trade-regler får stort genomslag. Ett tredje exempel på samhällsentreprenörskap är när människor på en ort i kris själva tar tag i situationen och skapar både företag och lokala institutioner som tillsammans återföder den nybyggaranda som en gång skapade orten (se t.ex. Johannisson 1983). Samhällets grundläggande sätt att organisera sig är en självklar avstamp för samhällsentreprenörskapet.1 I en välfärdsekonomi som den svenska är 1  Internationellt benämns denna form av entreprenörskap oftast ”social entrepreneurship”, jfr t.ex. Fayolle och Matlay 2010. En svensk forskargrupp (OSIS) har föreslagit beteckningen ”societal entrepreneurship” för att understryka att de sociala projekt som materialiserar samhällsentreprenörskapet ofta går över sektorsgränser. Se Berglund m.fl. 2012.



31


2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

det naturligt att relatera samhällsentreprenörskapet till dess resursstarka samhällssektorer – den privata sektorn/marknaden, den offentliga sektorn samt den frivilliga, ibland kallad den ideella eller idéburna sektorn med sin förankring i civilsamhället. Verksamheter som praktiserar samhällsentreprenörskap överskrider i regel gränserna mellan de tre sektorerna. I motsats till mycket av den internationella forskningen kring socialt företagande menar vi alltså att detta inte inskränker sig till produktion av sociala värden med affärsmässiga metoder (se t.ex. Corner och Ho 2010), utan det särskilda är att det sociala företaget replierar på resurser från alla tre sektorerna. Samhällsentreprenörskapet behöver dock inte iklä sig en formell juridisk dräkt utan kan också iscensättas i digitalt sammanlänkade nätverk av aktivister som bärare av en social rörelse (Gawell 2006). Samhällsentreprenörskapets sektorsöverskridande karaktär innebär att dess största utmaning är att överbrygga skillnaderna i de verksamhetslogiker som respektive sektor praktiserar. Med verksamhetslogik menar vi här ”sätt att bedriva det praktiska arbetet”. När man talar om företags skilda sätt att arbeta talar man ofta om olika branschlogik, och skillnader institutioner emellan anses bero på att de praktiserar olika logiker (Thornton och Ocasio 2008). I tabell 2.1 sammanfattar vi några grundläggande skillnader sektorerna emellan vad gäller deras verksamhetslogiker. Hantering av de spänningar som dessa skillnader skapar är dock inte bara energiförbrukande utan den friktionsvärme som uppstår kan i sig stimulera förnyelse. Dels innebär sektorsöverskridanden att resurser för projekt kan mobiliseras ur flera källor. Dels kan skillnader verksamhetslogikerna emellan ge nya perspektiv på tillvaron som i sin tur öppnar upp för de sociala visioner som entreprenörerna bär på. Entreprenörskapets bidrag till samhället varierar beroende på i vilken dräkt som det uppträder. Marknadens kommersiella entreprenörskap fyller en konstruktiv funktion genom att det dels bidrar till att samhällets ekonomiska, tekniska och fysiska resurser omfördelas så att de används mer effektivt, dels leder till att efterfrågan och utbud av varor och tjänster länkas samman. Samhällsentreprenörskapet uppstår och utvecklas med samhällets, ytterst medborgarnas, intresse som en ledstjärna. Sociala värden skapas genom att man rättar till den värld som är, till exempel genom att förhindra rådande diskriminering av enskilda och grupper. Genom att i stället integrera dessa 32




2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

i samhället och utjämna levnadsvillkoren mellan människor och platser gynnas såväl den enskilde som de verksamheter som de engagerar sig i och samhället i stort. Samhällsentreprenörskapet kan också innebära konkreta insatser för att realisera visioner, för att iscensätta nya världar, rentav skapa nya livsformer (se Spinosa m.fl. 1997). Även om samhällsentreprenörskap på sikt kan leda till en radikal omorientering av gällande värderingar och praktiker är dess praktik i regel ändå inte särskilt dramatisk. Ofta handlar det om att komplettera offentligt eller privat drivna verksamheter på det sociala området, särskilt inom vård och omsorg. För det mesta gäller det att rätta till akuta lokala Tabell 2.1  Samhällssektorerna och deras olika verksamhetslogiker. Sektorslogikens element

Den privata sektorn/ Den offentliga marknaden sektorn

Den ideella sektorn

Institutionella fundament

Framförhandlade normer

Lagar och förordningar Gemensamma värderingar

Interaktionens villkor

Beräknande egenintresse

Demokratiskt fattade beslut

Involvering och åtagande

Protest och flykt när Lojalitet mot systemet Aktivt engagemang det inte går som tänkt

Styrningens fokus

Verksamhetens resultat

Själva utförandet av aktuella tjänster

Etablering och underhåll av en gemensam värdebas

Förhållningssätt till rummet

Globalt – gränslösa marknader

Lokalt – ett givet territorium där ansvar kan utkrävas

Glokalt – gränslös lokalt förankrad omsorg

Tidsperspektiv

Kortsiktigt

Långsiktigt

Både kort- och långsiktigt

Prioriterad form av kapital

Finansiellt kapital

Kunskapskapital

Socialt kapital

Källor till innovation och förnyelse

Avancerad teknologi

Fortgående reformer

Människors ansvarstagande

Gemensamma värderingar och ömsesidig omsorg

Källa: Berglund, Johannisson och Schwarz 2012, s. 11, Table 1.1.



33


2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

missförhållanden men (det svenska) samhällsentreprenörskapet omfattar också globala frågor (se t.ex. Schwartz 2012). I regel har samhällsentreprenörskapet ambitionen att finna förhandlingslösningar i de skillnader och olikheter som finns mellan de olika sektors­ logikerna, eftersom det strävar efter att skapa ett samhälle där alla intressen kan komma till tals. Det är också beroende av resurser från samtliga tre sektorer och tillåter därmed inte endera av dessa att dominera de båda andra. Detta hindrar inte samhällsentreprenörskapet från att i val av såväl mål som metoder ta till både provokation och konfrontation för att skapa uppmärksamhet kring sin verksamhet (se t.ex. Gawell m.fl. 2009).

Det institutionella entreprenörskapet Entreprenörskapet karakteriseras av experimentlusta och handlingskraft medan eftertänksamhet och ordning kännetecknar institutionerna. De förändringsprocesser som institutionerna själva driver uppträder följaktligen som ett fortlöpande reformarbete. Men sådana mindre korrigeringar räcker inte alltid till för att hantera mer radikala utmaningar. I stället behövs nya institutioner. Sådant institutionellt entreprenörskap kräver inte minst symboliska resurser som legitimitet och karismatiskt ledarskap (Battilana m.fl. 2009). Det ligger nära till hands att fråga sig hur institutionellt entreprenörskap alls kan realiseras när varje enskild institution är inkuggad i ett nätverk av andra institutioner. Uppenbarligen måste institutionella entreprenörer både ha en stark inre drivkraft och en särskild förmåga att mobilisera nödvändiga resurser. Omvärldsförändringar i form av radikalt nya spelregler i samhället och med dem nya institutioner bjuder i sin tur in kommersiellt entreprenörskap (Drucker 1985). Som vi antytt öppnar den banbrytande digitala informations- och kommunikationsteknologin upp för, ja rentav kräver, nya institutioner – samtidigt som den inbjuder entreprenörskap i nya former. Institutionerna förser samhället med en uppsättning spelregler (North 1990) som utan att ifrågasättas skapar ordning och sammanhang i tillvaron för organisationer och människor. De har alltså en legitimitet som kan vara förankrad i lagstiftning som i sin tur har sin grund i demokratiska processer, i grundläggande värderingar och vedertagna sätt att rätta sig efter dem eller i gemensamma föreställningar om vad som är sant eller ej (Scott 2008). Institutionellt entreprenörskap handlar om att (medvetet) skapa en 34




2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

ny eller radikalt förändra en redan existerande formell institution (Hardy och Maguire 2008). Man kan säga att såsom marknadens entreprenörskap ibland drivs som intraprenörskap, alltså som entreprenörskap inom befintliga företag, verkar de institutionella entreprenörerna som intraprenörer i den etablerade samhällsstrukturen. Det institutionella entreprenörskapet kräver oftast (finansiella) resurser och makt/inflytande som är långt större än det som marknadens entreprenörer kan mobilisera (DiMaggio 1988). Men där institutionerna sedimenteras ur gemensamma värderingar och vedertagna handlingsmönster spelar kulturellt och symboliskt kapital en större roll. Medan det förra, alltså förankring i ”de rätta kretsarna”, ger legitimitet skapar det symboliska kapitalet, ofta representerat av ett starkt varumärke, en unik identitet (De Clercq och Voronov 2009). Ett bra exempel på en svensk sådan institutionell, tillika samhällelig, entreprenör var Astrid Lindgren. Genom både sitt författarskap och sina av media välbevakade utspel påverkande hon radikalt bilden av barns, särskilt flickors, skaparkraft och djurs rättigheter i vårt samhälle (Johannisson och Sundin 2010). När John Meyer och Brian Rowan (1977) och Paul DiMaggio tillsammans med Walter Powell (1983) utvecklade den så kallade nyinstitutionella teorin var fokus på att synliggöra isomorfism. Dess bärande tes är att organisationer inom samma verksamhetsområde eller ”fält” anpassar sig till vad andra gör för att inte avvika och därmed riskera att förlora sin legitimitet. På sådana institutionella fält, t.ex. en bransch, försvaras den gällande ordningen av ett nätverk av organisationer. Det kan till exempel gälla revisionsbolag som utför olika typer av tjänster, t.ex. revision, konsultverksamhet och juridiska tjänster (se t.ex. Greenwood och Suddaby 2006). När ett sådant fält förändras är det oftast nya aktörer i fältets periferi som uppträder som förnyare. Inom institutionellt entreprenörskap brukar man i detta sammanhang tala om ”the paradox of embedded agency” (Hardy och Maguire 2008). Varje aktör som är verksam inom ett visst fält påverkas av dess lagar, normer och gemensamma världsbild. Trots sin identifiering med fältet är institutionella entreprenörer kreativa nog att dels föreställa sig nya alternativa sätt att arbeta, dels ha förmåga att omsätta dessa i handling på ett sätt som attraherar andra. Paradoxen är att den som är väl förankrad i ett fält, befinner sig i fältets centrum, har lättare att skaffa resurser för att initiera en förändring som dock aldrig sjösätts. Den aktör som befinner sig i fältets periferi kan lättare 

35


2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

utmana eftersom hen inte är lika mentalt infångad i strukturer men saknar i gengäld nödvändiga resurser för att realisera utmaningen. Förespråkare för starka institutioner argumenterar för att ett beständigt samhälle kräver att människor har tillit till varandra. Priset för den trygghet detta skapar är dock motstånd mot förändring och ransonering av människors kreativitet och skaparlust. Vi menar att samhället vinner på att institutionerna och de entreprenöriella krafterna, ofta knutna till enskilda individer, ständigt utmanar varandra. Denna tvekamp mellan strukturer (institutioner) och aktörer/entreprenörer (agenter) är klassisk inom den sociologiska litteraturen (Giddens 1984). Sammanfattningsvis tycks den organisation som iscensätter institutionellt entreprenörskap fångas av själva föremålet för sin nydanande verksamhet: en (ny) institution. När denna väl är etablerad försöker organisationen att med alla till buds stående medel försvara sin position. Men detta innebär att förneka sin entreprenöriella identitet som kräver ständig förnyelse. Få är de institutioner som klarar av att ge upp det kulturella kapital som gett dem legitimitet och position i samhället. Just därför behövs det radikala entreprenörskapet som en kritisk granskare av samhällets institutioner. Vi ser alltså ifrågasättandet av befintliga institutioner som det radikala entreprenörskapets självpåtagna och främsta uppgift.

Positionering av det radikala entreprenörskapet Det radikala entreprenörskapets kan nu identifieras i förhållande till de tre andra former för entreprenörskap som vi kommenterat, det samhälleliga och institutionella mer ingående och det kommersiella mer indirekt. Vi börjar med en kortfattad rekapitulering. – I kapitel 1 påminde vi om forskningens bild av marknadens entreprenörskap som styrt av materiella och existentiella egenintressen. Samhällsentreprenörskapet och det institutionella entreprenörskapet som vi presenterat i detta kapitel skiljer sig från marknadens entreprenörskap främst genom att primärt tjäna högre syften än ekonomisk vinning och existentiell trygghet åt ett fåtal. Den tävlingsinriktade, rentav konkurrensorienterade, marknaden sätter konkreta transaktioner, affärsskapande, i centrum. Samhällsentreprenörskap och institutionellt entreprenörskap praktiserar i förhållandevis större omfattning diskursiva strategier. Detta innebär att de försöker nå sina syften även genom argumentation och 36




2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

förhandling, språkhandlingar blir en viktig handling vid sidan om konkret handling. De institutionella entreprenörerna driver i regel sina förändringsprocesser tålmodigt och kollektivt genom att argumentera för den egna saken (Hardy och Maguire 2008). Också samhällsentreprenör­skapet måste som ett sektorsöverskridande värdeskapande ständigt förhandla med omvärlden, både för att övertyga om sin sak och för att mobilisera nödvändigt finansiellt och socialt kapital liksom kunskapskapital. De radikala entreprenörerna torde ha samma existentiella drivkraft som kommersiella entreprenörer men ser det ekonomiska utbytet av sin verksamhet som främst en finansiering av fortsatt kamp mot institutionerna. De utmärker sig vidare genom att låta sina handlingar, sina verk, tala samtidigt som de med retorisk slagfärdighet och synlighet i media förstärker sina dåds symboliska kraft. Där kommersiella entreprenörer fokuserar på sina innovationer och söker ekonomisk effektivitet i skydd av samhällets institutioner inkluderar de radikala entreprenörerna institutionerna i sitt förnyelsearbete. Viljestyrka mer än övertalningsförmåga, handling mer än förhandling, kännetecknar de radikala entreprenörerna vid en jämförelse med samhällsentreprenörerna och de institutionella entreprenörerna. Den starka inre drivkraften förklarar också varför de radikala entreprenörerna i motsats till många andra entreprenörer inte behöver inspiration från en föränderlig omvärld för att praktisera sitt entreprenörskap. Deras främsta måltavla, institutionerna, finns ju redan där. De radikala entreprenörerna övertygar omvärlden genom att i stor utsträckning låta andra, främst media, förstärka de egna insatserna. Medan institutionella entreprenörer uppnår sina syften genom att bilda allianser med inflytelserika partners och samhällsentreprenörskapet når sina mål genom att samla sympatier över en bred front, väljer de radikala entreprenörerna att gå sina egna vägar. De driver inte sin sak genom att som marknadens entreprenörer utmanövrera medtävlande. I stället provocerar de radikala entreprenörerna, oftast medvetet, omvärlden och vad som där tas för givet. Där institutionella entreprenörer reformerar existerande institutioner eller etablerar nya för att kunna ordna samhället efter eget huvud utmanar, ja hetsar, de radikala entreprenörerna etablerade institutioner just för att de beskäftigt står för ordning. De radikala entreprenörerna ser liksom samhällsentreprenörerna hela samhället som såväl en arena att verka på som mål och medel för sin verk

37


2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

samhet. De radikala entreprenörerna har dock ingen ambition att skapa en ny och hållbar samhällsordning. Tvärtom, många gånger är det samhällets generella och intensiva reglering, dess storebrorsyn, som de radikala entreprenörerna vänder sig mot. För dem har det ett egenvärde att bekämpa samhällets självpåtagna roll som en ordningsman. På det sättet delar de några av anarkismens grundidéer som säger att människors spontanitet och genuina engagemang borde genomsyra varje organisations- och samhällsbygge (Guillet de Monthoux 1978). Med andra ord lever de radikala entreprenörerna mer än de flesta andra som praktiserar entreprenörskap upp till dess universella motto: att se förändring som ett naturligt tillstånd. Institutionella entreprenörer framstår alltså som förebildliga ordningsmän och samhällsentreprenörer som besjälade idealister. Förvisso är kommersiellt entreprenörskap förenat med både ekonomiskt och ­socialt risktagande men dessa entreprenörer betraktas knappast som parias i dagens samhälle. De radikala entreprenörerna presenterar sig som besvärliga out­ siders – de kör sitt eget race. Omvärlden har alltså lätt att finna argument för att ta avstånd från dem. Därmed löper de radikala entreprenörerna risken att stigmatiseras, förnekas och stötas ut av existerande strukturer. Sam­ tidigt väcker de radikala entreprenörernas utmanande handlingar medias uppmärksamhet och därmed allmänhetens nyfikenhet. Som bärare av det förbjudna, det otillbörliga men också det exotiska och hemlighetsfulla möts de radikala entreprenörerna av ett samhälle fyllt av både förundran och beundran, såväl förfäran som förväntan inför förmodade nya spektakulära utspel. För att framgångsrikt kunna utmana gällande samhällsordning och dess särskilda beskyddare, institutionerna, måste de radikala entreprenörerna besitta samma stora mått av självtillit som kommersiella entreprenörer och likt samhällsentreprenörerna engagera sig på arenor som är långt mer äventyrliga och utmanande än marknadens. En förklaring till att de radikala entreprenörerna har institutionerna som sin särskilda måltavla är att de vill härska på samma samhälleliga arena. Likt familjefejder och inbördeskrig drivs därför kampen mellan å ena sidan institutionerna och det institutionella entreprenörskapet, å andra sidan det radikala entreprenörskapet, med inbördeskrigets bitterhet och i en liknande känslomättad anda. De radikala entreprenörerna praktiserar inte bara civil olydnad genom att vägra underkasta sig lagstiftarnas makt. De bearbetar också djupare kul38




2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

turlager och beteendenormer retoriskt och konkret genom att knyta prat och handling nära samman. Men lika viktigt som att konstatera vad de radikala entreprenörerna gör är att fråga sig varför de så intensivt för en kamp mot samhällets institutioner. Den striden verkar för dessa entreprenörer vara en viktig personlig angelägenhet. För dem handlar tillvaron om att skapa och värna en egen identitet. Men då handlar det om rätten till ett särlingskap, alltså inte den strävan efter accepterande av samhället som driver kommersiella entreprenörer. Detta gör att de radikala entreprenörerna är högst motståndskraftiga mot andras kritik, även när den levereras av media – alltså samma makthavare som de radikala entreprenörerna ser som sin egen viktigaste bundsförvant. De radikala entreprenörernas självbild är med andra ord särskilt tydlig och starkt tecknad vilket i sin tur förklarar att deras röst ofta hörs genom bruset i dagens informationssamhälle. Vi har i olika sammanhang hävdat att för kommersiella entreprenörer är det personliga nätverket deras viktigaste resurs (se till exempel Johannisson 2000). För att kunna driva sina tankar kring behovet av en ny institution är de institutionella entreprenörerna också beroende av ett väl förgrenat kontaktnät som länkar dem till maktcentra (Battilana m.fl. 2009). Samhällsentreprenörer måste för att kunna alert identifiera och ta tag i sociala problem och dessutom knyta till sig nödvändiga resurser också ha ett kontaktnät som skapar ingångar i samhällets alla tre sektorer. Medan de andra entreprenörerna anpassar sina kontakter med omvärlden efter dess förändringar ser de radikala entreprenörerna sin dialog med omvärlden som ett sätt att förändra denna i den riktning som de önskar. De visar inte heller etablerade strukturer respekt utan spårar möjligheter att göra hål i och tränga igenom den täta väv av institutioner som skyddar än djupare kulturlager. När de radikala entreprenörerna väl funnit sitt mål så behöver de i regel dock förstärkning för att lyckats med sitt värv att provocera och därigenom tvinga dominanta samhällskrafter att stå på tå. Återigen blir då medias roll som megafon åt de radikala entreprenörerna viktig. De radikala entreprenörernas roll att på samhällsarenan utmana det etablerade kan liknas vid den medeltida narrens som vid de kungliga hoven hade att leverera sanningar. Narrarnas uppgift var att synliggöra det tabubelagda med hjälp av humor och underfundighet så att de kunde undvika makthavarnas vrede. I dagens värld är ju sanningssägare, whistle blowers, betydligt bättre skyddade mot makthavares (miss)bruk av sin ställning vilket 

39


2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

innebär att de radikala entreprenörerna kan verka friare än dåtidens hovnarr. – Tabell 2.2 sammanfattar likheter och olikheter mellan de olika former av entreprenörskap som vi behandlat. Tabell 2.2  Entreprenörskapsformernas särart. Kommersiellt Institutionellt SamhällsRadikalt entreprenörskap entreprenörskap entreprenörskap entreprenörskap Syfte

Skapa dynamik på marknaden

Skapa nya strukturer

Mobilisera människor

Vitalisera samhället

Medel

Finansiella resurser

Inflytelserika allianser

Sympatier längs en bred front

Provokation av det etablerade

Arena

Branschen

Samhället och branscherna

Samhället lokalt och globalt

Det nationella samhället

Roll

Innovatör

Ordningsman

Idealist

Outsider

Drivkraft

Den egna viljan

Maktbegär

Engagemang och Den egna viljan ansvarstagande och media

Radikalt entreprenörskap – ett preliminärt signalement I figur 2.1 sammanfattar vi vårt preliminära signalement av det radikala entreprenörskapet. Figuren och dess budskap tjänar som en översiktlig ram och vägvisare till de radikala entreprenörernas livsberättelser i kapitel 3. Vi vill understryka att likheter och skillnader mellan såväl det radikala entreprenörskapet och de tre andra formerna som mellan dessa inbördes inte är så entydiga som figuren signalerar. Marknadens entreprenörskap behöver till exempel inte helt sakna samhällsentreprenörskapets omsorgstänkande. Patronerna i forna tiders brukssamhällen visade omtanke om sina arbetare om än på sina egna villkor. På motsvarande sätt ska man se spänningen mellan kalkylerande (ekonomiskt) egenintresse och genuin passion för det projekt som man är engagerad i som särskilt relevant för att förstå marknadens entreprenörskap (Hirschman 1977). Och visst kan samhällsentreprenörer ha en egen agenda och nog kan institutionella entreprenörer drivas av en inre övertygelse som står passionen nära. Vi menar ändå att figuren lyfter fram de viktigaste gemensamma dragen hos de tre former av entreprenörskap som i sin tur hjälper oss att synliggöra det särskilda i radikalt entreprenörskap. 40




2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet Samhällsentreprenörskap

Passion

Marknadens entreprenörskap

Radikalt entreprenörskap

Intresse

Omsorg

Institutionellt entreprenörskap

Figur 2.1  Det radikala entreprenörskapets sammanhang.

Låt oss börja med att kommentera kopplingen mellan marknadens entreprenörskap och det institutionella entreprenörskapet. Vi menar alltså att båda drivs av ett beräknande, rationellt, (egen)intresse vilket gör det naturligt att sträva efter att attrahera resurser som gör att intresset kan tillgodoses. Marknadens entreprenörer strävar efter att etablera en stark position på marknaden och att därigenom nå ekonomisk framgång, oftast i kombination med tillväxt. Den institutionella entreprenören utmanar samhällets föreställningar om de existerande institutionernas nytta och orubblighet och mobiliserar följaktligen nödvändiga resurser och legitimitet för att skapa en nyordning. Jämfört med marknadens entreprenörskap avkrävs de institutionella entreprenörerna social kompetens som gör det möjligt för dem att vinna andras förtroende och därmed kontakter som leder till legitimitet i vidare kretsar. Marknadens entreprenörer och samhällsentreprenörer är passionerat engagerade i konkreta verksamheter. Josef Schumpeter menade att företagaren drivs av kampen att i konkurrens med andra aktörer på marknaden nå personlig framgång som är stor nog för att grundlägga en egen dynasti (Schumpeter 1934). Den samhällsengagerade eldsjälens drivkraft och ambition är att förbättra vår gemensamma värld socialt, kulturellt och/eller ekologiskt, i regel med början i det lokala. Sådant engagemang, som snarare 

41


2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

bärs av känslor än av kylig beräkning, är en urkraft som ofta växer i takt med motgångar och därför lätt kan övergå i en besatthet som är besläktad med fanatikerns. Med passionen som gemensam ledstjärna går marknadens entreprenörskap och samhällsentreprenörskapet ofta hand i hand, inte minst i Sverige och där särskilt i regioner i landets periferi. Detta händer till exempel när eldsjälen på en ort som drabbats av företagsnedläggningar leder vägen till en vitalisering av orten genom att själv etablera sig som företagare och förmå andra att följa efter (se t.ex. Johannisson 1983). Samhällsentreprenörskapet och det institutionella entreprenörskapet har omsorg som gemensam drivkraft. Samhällsentreprenören odlar altruistiska ideal i form av omtanke om behövande medmänniskor och kan till exempel verka för att skapa etnisk mångfald eller engagera sig i räddningsexpeditioner inför ekologiska hot. Den institutionella entreprenören har en ambition som står paternalismen nära och innebär att ta på sig ansvaret att skapa en (ny) ordning som gagnar samhället – även om den insatsen sker på entreprenörens egna villkor. En insats som institutionell entreprenör blir ofta en avstamp för en karriär på andra (offentliga) arenor där det kulturella och symboliska kapital som byggts upp under den entreprenöriella resan kommer till användning. Som figur 2.1 markerar ser vi det radikala entreprenörskapets identitet som till stor del formad av mötena mellan de tre andra formerna av entreprenörskap. Detta markeras genom pilar från triangelns hörn. Det är till exempel inte bara det kommersiella företagandet i sig som hjälper oss att förstå det radikala entreprenörskapet utan också hur det kommersiella entreprenörskapet formats genom att frottera sig med dels samhällsentreprenörskapet, dels det institutionella entreprenörskapet. Oavsett var det radikala entreprenörskapet tar sitt avstamp, på marknaden, i det institutionaliserade kulturlivet eller på det sociala området, kommer det likt samhällsentreprenörskapet snart nog att verka inom samhällets alla tre sektorer. Radikala entreprenörer är angelägna om att visa på att de visserligen brunnit för sina egna idéer men ändå drivit sina verksamheter med samhällets bästa för ögonen. Dess entreprenörer bärs alltså av inre drivkrafter och egna mål och inte av yttre framgångsbevis som priser och andra former av erkännande i etablerade kretsar i samhället – även om majoriteten av de entreprenörer som porträtteras här i boken uppmärksammats med utmärkelser för sina gärningar. Men oberoende av samhällets erkännande 42




2  Samhället, institutionerna och entreprenörskapet

eller avståndstagande går de radikala entreprenörerna sina egna vägar. Lika ­opålitliga som intellektuella bör vara i sina tankar är de radikala entreprenörerna i sina handlingar. De värnar alla om sin frihet att ständigt kunna häckla den etablerade samhällsordningen, i ord respektive handling. Som alla andra sociala fenomen som tar plats (från andra) i samhället har naturligtvis det radikala entreprenörskapet en baksida. Dess hårdhänta behandling och ifrågasättande av etablerade värderingar och beteendenormer kan ju iscensättas enbart med syftet att gagna entreprenörens egna intresse av att tillskansa sig handlingsutrymme, makt eller rentav materiella fördelar. Ändå finns inte anledning för oss att utnämna dem till särskilt fula fiskar i samhället, åtminstone inte innan vi närmare skärskådat konkreta exempel på deras verksamhet. Sedan är det en annan sak att såväl kulturarbetare som tekniska innovatörer/entreprenörer både av sig själva och av omvärlden ses som hjältar i samhällsomvandlingen (Beckman 1990) – medan företagaren på marknaden särskilt ofta hamnar i skottgluggen när entreprenörers moral sätts under lupp (de Geer 1994). Konsekvenserna utmäts också olika. Den misslyckade konstnären har alltid upplevts som tapper medan samhällets uppfattning om marknadsentreprenörer som misslyckats märkts i skadeglädje. Först kring millennieskiftet kunde man märka ett försiktigt förstående för det entreprenörskapet. Samtidigt, medan marknadens entreprenörer tillåts arrangera de mest spektakulära övningar sätter samhället betydligt snävare gränser för lek på offentliga arenor, också när det sker i konstens namn. Det visar den debatt som följde på Anna Odells dramatiska installation då hon under sin konstnärsutbildning iscensatte sin egen psykos. Vi har alltså grundat vår preliminära bild av det radikala entreprenörskapet och dess existensbetingelser i etablerad forskning om entreprenörskap i allmänhet och de tre former som tabell 2.2 och figur 2.1 rapporterar om i synnerhet. Då tidigare studier inte särskilt intresserat sig för fenomen som vi benämner radikalt entreprenörskap är det rimligt och viktigt att detta entreprenörskap förankras i en nyanserad diskussion kring dess teoretiska och praktiska särdrag. Teoretiskt har vi här målat en bredare bild av det radikala entreprenörskapet genom figur 2.1 och diskussionerna ovan. Praktiskt gör vi det genom att i våra åtta porträtt visa hur det radikala entreprenörskapets praktik presenterar sig, det vill säga hur ”våra” radikala entreprenörer i det svenska samhället utövar sitt entreprenörskap. Efter porträtten återkopplar vi i kapitel 4 till den teoretiska diskussionen vi här har påbörjat. Genom 

43


Bengt Johannisson är seniorprofessor i entreprenörskap och företagsutveckling vid Linnéuniversitetet. Bland de svenska böcker som han författat eller redigerat, själv eller tillsammans med andra, märks I entreprenörskapets tecken – en studie av skolning i förnyelse (1997), Entreprenörskapets väsen (2005), Samhällets entreprenörer (2009) och Familjeföretagande – affärer och känslor (2012). Som akademisk lärare på grund­ utbildningen skapade och ledde Bengt Johannisson under två decennier ett unikt entreprenörskapsprogram med flerårig praktik. Caroline Wigren-Kristoferson är docent i företagsekonomi med inriktning mot entre­ prenörskap vid Sten K Johnson Centre for Entrepreneurship vid Ekonomihögskolan, Lunds Universitet. Under författandet av stora delar av boken var hon verksam vid CIRCLE (Centre for Innovation, Research and Competence in the Learning Economy), Lunds Universitet. Hennes forskningsintressen rör entreprenörskap i olika kontexter, som den akademiska, vård­ och omsorgssektorn och landsbygden.

RADIKALA ENTREPRENÖRER – rebeller och samhällsförnyare Entreprenörskap innebär att initiera och realisera förändringar. De flesta entreprenörer välkomnar och respekterar samhällets lagar och regler eftersom de ger stödjande ramar för det egna förändringsarbetet. Men några entreprenörer bryter mot gällande normer, ibland rentav mot lagen. Vissa av dem är olydiga därför att de vill driva sina verksamheter efter eget tycke, andra för att de ser som sin huvuduppgift att utmana vad som tas för givet av medborgare, organisationer och myndigheter. Vi kallar dessa revoltörer för radikala entreprenörer. I boken sätts det radikala entreprenörskapet in i ett bredare sammanhang. Dess tyngdpunkt ligger dock på ingående porträtt av åtta entreprenörer som alla utmanat den svenska samhällsordningen, bland andra riksprovokatören Lars Vilks, nöjeskungen Bert Karlsson och nycirkusens drottning Tilde Björfors. Deras livsverk och syn på Sverige som arena för entreprenörskap granskar författarna ur olika perspektiv. Det är en analys som bland annat avslöjar entreprenörernas intima allianser med media och höga närvaro på kulturens arenor. Författarna diskuterar också ingående hur bokens lärdomar kan vitalisera den akademiska skolningen på tre viktiga utbildningsområden, nämligen lärarprogrammen, hälsoutbildningarna och program inom kultursektorn.

Art.nr 37775

www.studentlitteratur.se

Profile for Smakprov Media AB

9789144092607  

9789144092607  

Profile for smakprov

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded