s usanne l j we s tergren
att ta hand Konsten Konsten att ta hand om ett dödsbo om ett dödsbo n
spara n sälja n slänga n gråta n
Konsten att ta hand om ett dödsbo n
spara n sälja n slänga n gråta
s usanne l j we s t e rg r e n
n
copyright © 2017 Libris förlag och författaren omslag och formgivning Maria Mannberg författarfoto Anders Deros bilder Susanne Lj Westergren alla utom Bukowskis (16, 141–142), Maria Mannberg (148–149, 151, 154, 168, 170–171), Bengt Mårtensson (127) och Stockholms auktionsverk (124) tryck Livonia Print, Lettland 2017 isbn 978-91-7387-520-2 www.libris.se
What you leave behind is not what is engraved in stone monuments, but what is woven into the lives of others. pericles (ca 495 f.kr – 429 f.kr)
egentligen är ordet dödsbo rätt märkligt, som om döden bodde där. Men att ta hand om ett dödsbo handlar mer om livet än om döden. Hemmet som har blivit ett dödsbo rymmer minnen och lämningar efter en männi skas hela liv. Att ta hand om ett insomnat hem är som en lång resa, ibland med helt oväntade hållplatser och ett slutmål som faktiskt kan vara början på något nytt. Många saker man går igenom kan tillhöra delar av ens egen barndom, minnen som rör upp tankar och känslor man kanske hade glömt eller tryckt undan. Andra saker avslöjar okända minnen från anhörigas liv, deras förhoppningar, deras motgångar och deras lycka. I många stycken blir det som att läsa i någon annans dagbok, lite i smyg och med respektglasögonen på. Samtidigt är min djupa övertygelse att vi inte lever vidare i de saker vi lämnar kvar här på jorden, utan genom den del vi utgör i andra människors livsväv.
q
8 konsten att ta hand om ett dรถdsbo
Innehåll Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 del 1 n personliga berättelser – om hur det kan vara att ta hand om ett dödsbo Först ett litet minne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Intervjuer med några dödsbodelägare . . . . . . . . . . . . . . . . Ärva ett hem i förfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . När man inte kommer överens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Att samsas inom nya familjebildningar . . . . . . . . . . . . . . .
15 16 17 20 24
del 2 n sorgens många ansikten – om alla dubbla känslor och hur du orkar När hela världen förändras . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sorg tar tid och har ingen turordning . . . . . . . . . . . . . . . . . Att orka vara praktisk mitt i sorgen . . . . . . . . . . . . . . . . . . Fem boktips om sorg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Det är bra att gråta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
28 30 38 40 43
del 3 n sälja, spara, slänga eller ge bort – om hur du lägger upp ditt arbete Så här börjar du . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Var snäll mot dig själv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En hemvärdering underlättar bodelningen . . . . . . . . . . . . Att sälja på auktion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Sälj hela dödsboet om du inte orkar . . . . . . . . . . . . . . . . . . Välgörenhet, secondhand och loppis . . . . . . . . . . . . . . . . . Återvinning, sophantering och hyra container . . . . . . . . . Flyttstädningens vara eller icke vara . . . . . . . . . . . . . . . . . . Det digitala efterlivet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
47 53 55 60 64 67 71 75 79
del 4 n från nål till silverskål – om att inse sakers rätta värde och vad du själv värdesätter Pengar eller affektion: vad ger föremål sitt värde? . . . . . 85 Fågel, fisk eller mittemellan: möbler, mattor och belysning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 Till bords: keramik, porslin, glas och bestick . . . . . . . . . . 91
Utsmyckning i hemmet: konst och konsthantverk . . . . . Allt är inte guld som glimmar: smycken, guld, juveler och armbandsur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Livets visuella minnen: fotografier och filmer berättar sin historia . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Böckernas väg mot evigt kretslopp: läsning, inredning eller soptippen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . En hälsning från förr: frimärken, vykort och brev . . . . . . Betalningsmedel och utmärkelser: mynt, sedlar och medaljer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Leksakernas fantastiska värld: från leksak till samlarhyllan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . De vanliga sakernas överraskning: från bruksföremål till skatter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Militärhistoria och troféer: vapen och militaria . . . . . . . . Textilier i vått och torrt: kläder, utsmyckning, handdukar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Personligt och hemligt: kärleksbrev, dikter och tal . . . . . del 5 n förstå regelverket – om vem som ärver och ansvarar för vad Att hitta rätt i den juridiska djungeln . . . . . . . . . . . . . . . . . Börja med boutredning och bouppteckningen . . . . . . . . . Arvslagstiftningen och arvskifte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Banken och dödsboet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Dödsboet behöver deklareras . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Att sälja eller säga upp bostaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Författarens tack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
95 99 110 116 125 133 139 145 147 155 158
163 164 167 176 181 183 189 191
Inledning Du står just nu inför den tunga och mödosamma uppgiften att ta hand om ett dödsbo. Allt från plastpåserullarna i kökslådan, kärleksbreven på vinden och de halvtomma målarburkarna i förrådet, till möblerna i vardagsrummet och pengarna på banken. Om du sörjer den som har lämnat livet kan det vara svårt att orka tänka klart och vara rationell och handlingskraftig. Men oavsett om du älskade den döde, om ni hade ett mer komplext förhållande med smärtsamma förtecken eller om du knappt kände personen, hoppas jag att du kommer ha nytta av bokens innehåll. Jag har själv under de senaste åren anordnat fyra begravningar, ansvarat för att ta hand om två överfyllda hem och kört otaliga rundor till auktionsfirmor, välgörenhetsorganisationer, loppisar och återvinningscentraler. I allt detta hade jag så väl behövt mer expertkunskap om hur man tar hand om ett dödsbo. Den har jag i stället skaffat mig i efterhand och vill nu dela med mig av i min handbok. Boken är uppdelad i fem delar, var och en med ett eget grundtema. Du kan läsa den från pärm till pärm, gå in och läsa under den rubrik du funderar kring eller söka i registret efter ett speciellt ämne. Men jag rekommenderar alla att läsa del 2 Sorgens många ansikten och del 3 Sälja, spara, slänga eller ge bort – om hur du lägger upp ditt arbete. Jag hoppas att boken kommer att hjälpa dig i dina beslut och även ge en känsla av hopp och lugn mitt i allt det tunga. Susanne Lj Westergren
q 11
del 1
personliga berättelser om hur det kan vara att ta hand om ett dÜdsbo
14 konsten att ta hand om ett dรถdsbo
Först ett litet minne Jag står i hallen. Doften av dem som har bott här finns ännu kvar som en varm och kär hälsning. Minnena trängs i min hjärna så att tiden både står stilla och rusar runt. Jag försöker minnas känslan av den sista gången jag såg min mamma med mödosamma steg komma nerför halltrappan och ge mig en välkomnande kram. Jag vrider huvudet lite och ser in i pappas arbetsrum, det är tidigt 1970-tal och han sitter vid sitt överbelamrade skrivbord. Det är midnatt, den tidpunkt då han jobbade som bäst. Han tittar upp på mig och ler. Men nu är stolen tom och alla papper, pennor och pryttlar bildar en kaotisk hög täckt av ett fint damm. Jag går fram till halltavlan med soldaterna och hästarna, den som mormor alltid brukade gömma en peng bakom som tack för att hon fått stanna hos oss så länge. Jag sträcker lite fånigt fram en hand och vickar på guldramen … Tomt. Jag ler. I tvättstugans lilla låga men breda fönster står små, små vaser och glas som väntar på vårens pelargonsticklingar. Men i år kommer de förbli tomma. Det välbekanta ljudet av värmepannan som startar i pannrummet bredvid tar mina tankar tillbaka till verkligheten. Var ska jag börja, när ska jag börja …? Här på bottenvåningen kanske, finns det minst känslor här? Jag vet verkligen inte, det är så tomt och öde. Huset har tappat sitt liv. Den där januarikvällen när jag återvände till mitt föräldra hem från sjukhuset, där min mamma precis hade somnat in lugnt och stilla efter en kort tids sjukdom, glömmer jag aldrig. Pappa hade redan dött i sviterna av sin sista stroke några år tidigare. Och nu stod jag där med ett helt hem som behövde packas och säljas, helt ensam om allt, inga att dela bördan med. Jag hade ingen aning om vad som väntade mig egentligen. Om jag hade fått flytta mig tillbaka till det ögonblicket i dag, och då kunnat agera med den kunskap och erfarenhet jag har nu, hur mycket hade jag gjort annorlunda? Rätt mycket, måste bli mitt svar.
q del 1 – personliga berättelser
15
Intervjuer med några dödsbodelägare Det krävdes mycket jobb att först som ensam arvinge ta hand om mina föräldrars hem och några år senare även min faster och farbrors hus, fast då tillsammans med två kusiner. Men allt gick ändå bra utan konflikter eller tråkiga överraskningar. Under tiden jag har arbetat med den här boken har jag längs vägen mött många personer som gärna har delat med sig av sina egna berättelser kring att ta hand om dödsbon. Det har varit så intressant att lyssna på. Många upplever samma slags känslor och våndor, men alla har också situationer att berätta om som är mer eller mindre unika just för dem. Så för att balansera upp mina egna erfarenheter av rätt ”ordinära” dödsbon, vill jag i detta kapitel återge berättelser från tre andra helt olika dödsbon. Ni ska få träffa Sofia, Anna och Mattias (alla namn är fingerade) som på olika sätt hade det kämpigt i omhändertagandet av sina släktingars dödsbon. De vill dela med sig av sina erfarenheter för att ge vidare den kunskap som de har samlat på sig, men också för att underlätta för andra som riskerar att hamna i liknande situationer.
q
16 konsten att ta hand om ett dödsbo
Ärva ett hem i förfall När Nils-Gunnar känner att något inte står rätt till stapplar han ut ur det gamla eternithuset som har varit hans hem i över åttio år. Han faller ihop på gången nedanför den smala stentrappan och blir liggandes. En stund senare kommer grannen förbi, finner den gamle medvetslös på marken och ringer efter en ambulans. Några dagar senare somnar Nils-Gunnar in ensam på sjukhuset. Hans syster som är bosatt utomlands, hans brors fru och de tre vuxna brorsbarnen hinner av olyckliga omständigheter inte dit i tid. – Jag grämer mig fortfarande över att det tog tid för oss att få reda på att han hade hamnat på sjukhuset och att sedan förstå hur dålig han var. Att han dog ensam utan att någon av oss var där hos honom, det gör ont i själen, det tycker vi alla, säger Nils-Gunnars brorsbarn Sofia. Sofia blir, tillsammans med sina två syskon och Nils-Gunnars syster, delägare i dödsboet. Som dödsbodelägare är de enligt lag satta att utreda, förvalta och företräda dödsboet. En gång i tiden hade det gamla huset varit ett kärt och välskött hem, men nu är det förfallet efter att inte ha underhållits på mycket länge. – Det var ledsamt att besöka huset som ju även hade varit min farmor och farfars hem. Allt var dammigt, sunkigt och möblerna gick inte att ta vara på, säger Sofia. Men samtidigt susar många kära minnen förbi. Den gamla vardagsrumsmattan påminner Sofia om när hon som barn brukade fira jul i huset och de hade stort julklappsöppnande just där. Men nu är mattan färglös, smutsig och knappt igenkännlig. – Vi tog vara på några gamla fina karotter från 1950-talet och lite glas och porslin. De har jag fortsatt att använda, och varje gång går mina tankar till både Nils-Gunnar och farmor och farfar. Min bror blev glad över en gammal ”magisk” indian trumma som vi ofta lekte med som barn, berättar Sofia. De hittar också några vackra linnedukar som ligger oanvända i en garderob, och ett fint syskrinsbord på fot. Den fina gamla Mercedesen som varit Nils-Gunnars stolthet, köper Sofias del 1 – personliga berättelser
17
Tips om mer kunskap Broschyren Ekonomisk brist i dödsbon från Sveriges begravnings byråers förbund, sbf, är en vägledning i hur man gör när det inte finns försäkring eller medel som täcker kostnaderna för begravningen. Du kan hämta broschyren hos din auktoriserade begravningsbyrå.
bror loss från dödsboet. Hennes faster hade redan tagit vara på gamla fotografier och smycken när Sofias farmor och farfar dog 20 år tidigare. I övrigt finns där inget att behålla eller ens sälja. Allt är i stor oordning i huset så det är inte lätt att hitta bland högarna av papper. Men med hjälp av Nils-Gunnars bankman lyckas de till slut få koll, i alla fall på räkningarna. Eftersom Sofia får all post eftersänd till sig minskar risken att de ska missa något viktigt. – Huset låg ödsligt i utkanten av ett litet avfolkat samhälle, långt från där vi tre syskon bor, så ingen av oss ville ta över det. Det var också i dåligt skick med droppande kranar och i mycket stort behov av renovering. Vi oroade oss för vem skulle vara intresserad av att ens köpa tomten, berättar Sofia. Men så visar det sig att Nils-Gunnars enda granne kan tänka sig att köpa loss tomten och huset. Hans hönor behöver mer utrymme att picka runt på, tycker han. Med god hjälp av banken säljer de fastigheten med hus i befintligt skick. – Grannen köpte det för en mycket låg peng och tog hand om allt. Vi behövde inte ens röja. Det kändes märkligt och mycket sorgset, men samtidigt skönt att slippa den biten. Sofia och hennes syskon har inte varit tillbaka i huset sedan Nils-Gunnars död, så de vet inte vad som blev av det. Det blev inte heller mycket arv att dela på, det gick nätt och jämnt ihop med utgifter för begravning och juridisk rådgivning. Sofia tänker på Nils-Gunnar ibland. Han var en särling, men samtidigt skärpt. De sista åren isolerade han sig allt mer. Han blev lite sjuklig och hade svårt att klara sig själv. Sofias faster försökte övertala honom att flytta till ett boende, men han ville inte det. – Så här efteråt är det sorgset att tänka på hur ensam min farbror måste ha varit efter att hans föräldrar gått bort, även om min pappa alltid hämtade honom så han kunde fira de större högtiderna hemma hos dem. Men han ville ju bo själv och leva som han gjorde.
q 18 konsten att ta hand om ett dödsbo
Hur hittar man alla viktiga dokument efter ett dödsfall? Många är noggranna och skriver omsorgsfulla äktenskapsförord, testamenten, gåvobrev, Livsarkivet (Sveriges Begravningsbyråers Förbund, sbf) eller Vita arkivet (Fonus) men glömmer att placera dem på ett säkert ställe eller kanske rent av glömmer att berätta att de finns. Detta gäller även viktiga försäkringsbrev, utländska penningplaceringar, med mera.
För att underlätta för anhöriga har både Fonus och sbf en tjänst där du kan lämna in alla viktiga original dokument. De förvarar dem sedan i ett säkert bankfack och ser i samband med dödsfallet till att de når dina anhöriga och boutredare. De båda ”arkiven” kan laddas ner kostnadsfritt och fyllas i digitalt. Men du kan även få det på din begravningsbyrå.
”Att han dog ensam gör ont i själen” sofia, om sin farbror
del 1 – personliga berättelser
19
När man inte kommer överens Två av Annas syskon hade en liten konflikt sedan tidigare, men när deras mamma dör några år efter deras pappa och syskonen ska ta hand om dödsboet ihop, så blossar konflikten åter upp. Tre små redskap från ett nerlagt litet hantverksföretag, som tidigare har gått i arv inom familjen i generationer, utlöser nu tvisten eftersom en av bröderna inte under några omständigheter kan tänka sig att avstå från dessa. Liten eld som pyr kan som bekant blåsas liv i av en liten vindpust … eller ett litet arv. Anna och hennes syskon hamnar i en känslomässig eldsvåda som är i det närmaste omöjlig att släcka. – När vi insåg att den ene brodern verkligen inte kunde tänka sig att ge med sig, och hela bodelningen såg ut att haverera, kontaktade vi en jurist och bad om hjälp. Men eftersom inte heller det fungerade såg vi ingen annan möjlighet än att ansöka om en opartisk boutredningsman hos tingsrätten, berättar Anna. På sidorna 171–174 finns fler tips på hur ni kan göra om ni inte kom mer överens kring arvet.
Alla syskonen har det egentligen rätt bra ställt och arvet skulle snarare sätta guldkant på tillvaron än rädda någons ekonomi. Och redskapens marknadsvärde skulle senare visa sig bara vara värda några futtiga tusenlappar på auktion. Men konflikten handlar inte om pengar. Boutredningsmannen försöker på alla sätt få syskonen att samsas och gå mot ett gemensamt mål. Men alla förslag på bodelning ratas av brodern och till slut ser boutredningsmannen ingen annan utväg än att bohaget säljs vid en offentlig auktion. Det som kommer in i samband med auktionen går tillbaka till dödsboet och kan sedan fördelas enligt arvslotterna. – Det var fruktansvärt uppslitande. Mina vuxna barn och flera av mina syskonbarn var också med och försökte ropa in möbler, kläder, smycken och husgeråd. Vi var alla enormt berörda, tårarna rann, säger Anna. Att Annas äldsta syster öppet berättar för de övriga på auktionen att deras gamla föräldrars hela hem går under klubban
20 konsten att ta hand om ett dödsbo
gör att många av auktionsdeltagarna inte bjuder på föräldrarnas föremål. – Vi syskon köpte för väldigt olika summor. Den missnöjde brodern köpte inte en sak. De tre föremål som han verkligen ville ha vann jag budgivningen på. Aldrig att han skulle ha fått dem, säger Anna. Kvar i föräldrahemmet blir tio större föremål som auktions huset inte vill ha, dessa saker lottas ut. Sedan är det dags att sälja fastigheten, och flera bud kommer in. Men brodern kan inte acceptera något av dem. Tiden går och de ekonomiska tillgångarna i dödsboet ebbar ut. Till och med de pengar som kom in via auktionen tar slut, eftersom kostnaderna för jurister och andra omkostnader blir större och större. Till slut föreslår boutredningsmannen att de ska försätta dödsboet i konkurs. Tingsrättens konkursförvaltare styr processen och behöver inte ta hänsyn till enskilda arvtagares åsikter om priserna blir marknadsmässiga. – Det kändes mycket märkligt att föräldrahemmet skulle gå i ”konken”, men det fanns ju inga pengar kvar och huset kostade hela tiden. Det var inte heller helt tömt och städat, säger Anna. Det sista av lösöret, det vill säga allt bråte på vinden och i källaren får sedan var och en lägga ett dolt bud på, och Anna vinner med sitt bud på 1 500 kronor. Allt packas och forslas till en lagerlokal hos ett företag som ordnar nätauktioner. Anna åker dit med en släpkärra och lassar på allt hon vill behålla, resten säljs sedan av företaget. – Det visade sig bli ett litet kap. Jag hittade alla mina gamla Barbiedockor, alla leksaker och böcker från vår barndom. Fina trasmattor som i dag pryder vårt sommarhus, och framför allt familjealbumen och pappas gesällbrev, en fin betygsbok från folkskolan som varit mammas och lite andra charmiga gamla släktdokument. Hon får också med buntar av gamla gulnade lösa fotografier på släktningar hon egentligen inte vet vilka de är, men hon ser fram emot att börja släktforska och se om hon kan härleda vem som döljer sig på bilderna. – Jag gjorde fyra personliga ”högar” med mina syskons barndomssaker som var och en sedan fick komma och hämta. del 1 – personliga berättelser
21
Så klart hämtade aldrig min ena broder sin hög, den fick gå till en hjälporganisation. Över två år senare är dödsboet äntligen korrekt avvecklat, huset är sålt och syskonen får sina pengar från husförsäljningen. Anna vill berätta om sin upplevelse eftersom hon hoppas att den kan få andra oeniga syskonskaror att ta sitt förnuft till fånga. Att se sitt föräldrahem gå under klubban på en offentlig auktion är ingen trevlig upplevelse, konstaterar hon. Det kändes hemskt att behöva ropa hem sin mammas smycken och bröllopsringar, och hon ryser vid blotta tanken på att någon annan skulle ha lagt ett vinnande bud på dem. – Tänk att tre små saker värda några tusenlappar skulle få urlaka arvet med nästan en halv miljon, det är skamligt. När mamma och pappa såg detta från sin himmel måste det ha smärtat dem djupt.
q
”När mamma och pappa såg detta från sin himmel måste det ha smärtat dem djupt” anna, om en syskonkonflikt
22 konsten att ta hand om ett dödsbo
Att ansöka om boutredningsman När dödsbodelägare inte kan enas är en sista utväg att ansöka om en bo utredningsman, som då tar över för valtningen från dödsbodelägarna. Ansökan om boutredningsman görs hos den tingsrätt där den avlidne hade hemvist vid dödsfallet. En mindre avgift tas ut för ansökan. Den som ansöker kan föreslå en person som ska utses till boutredningsman, alter nativt kan tingsrätten utse en lämplig person. Behörig att ansöka är dödsbodelägare, testamentsexekutor, borgenär eller den som är ansvarig för betalning av skulder efter den döde. Ansökan kan även göras av till exempel ett ombud för dödsbodelägare (men då måste den ha fullmakt). Om en ansökan har gjorts av behörig part så kommer en boutredningsman att förordnas även om inte alla dödsbodelägarna är eniga om ansökan.
Ansökan ska innehålla särskilda upp gifter och dokument. Hör av dig till ak tuell tingsrätt för mer uppgifter. Vissa tingsrätter har även bra information på sin webb med tillgång till ansöknings handlingar online. Boutredningsmannen kommer sedan istället för dödsbodelägarna att förval ta och företräda boet, med syfte att av veckla dödsboet. En boutredningsman står inte på någon enskild arvtagares sida utan ska förhålla sig neutral till alla inblandade. Boutredningsmannen har rätt till arvode och ersättning för kostnader. I första hand sker betalningen från dödsboets medel. Men om boet sak nar medel får den som har ansökt om boutredningsman stå för arvode och kostnader. Om ni inte kan enas vid själva arv skiftet kan ni även få hjälp att skifta boet genom en skiftesman.
del 1 – personliga berättelser
23
Att samsas inom nya familjebildningar En ovärderlig handbok full av kunskap för dig som står Mattias pappa somnar i sin egen säng i sviterna efter en inför uppgiften att Clas ta hand om ettindödsbo!
långdragen cancersjukdom. Det sista halvåret har han vårdats i hemmet sinom hustru Lisbeth, hansdig andra hustru sedan Konsten att ta av hand ett dödsbo hjälper i dina beslut, menmånga år. Lisbeth och Clas har inga gemensamma barn, men båda har förmedlar även en känsla av hopp och lugn mitt i allt det tunga. barn från tidigare äktenskap. Tillsammans med en rad experter ger Susanne Lj Westergren dig – Ärligt talat var syster Mia ochtänka jag lite mängder av praktiska råd min om vad du behöver på.oroliga för hur allt skulle bli den dag pappa gick bort, för vi kom inget vidare överens med hans fru, berättar Mattias. n Hur gör vi när vi inte kommer överens om arvet? Relationen mellan Mattias och Lisbeth hade blivit allt n Hur vet jag vad jag ska spara, slänga, skänka eller sälja? sämre under faderns sista och mer sjukliga år. n Vad innebär en bouppteckning? – När pappa blev sjukare ville vi självklart komma och häln Hur vet jag vad tavlorna, frimärkssamlingen och smyckena är värda? sa på honom lite oftare. Jag brukade ringa innan och fråga om n Och hur orkar jag ta tag i allt praktiskt mitt i sorgen? det var okej att jag kom, och det var alltid Lisbeth som svarade. Ibland sa hon kort och kyligt nej och la på luren. Men senare skällde hon istället ut mig för att jag så sällan tog mig tid att ”Egentligen är ordet dödsbo rätt märkligt, döden där.komma Men att hälsa på min döende pappa. Närsom jag om eller Miabodde väl fick ta hand om ett dödsbointe handlar om livet änutan om döden. Hemmet som har dit vek Lisbeth frånmer sovrummet satt och lyssnade på blivit ett dödsbo rymmer minnen och lämningar efter en männi skas hela liv. varje ord vi sa, berättar Mattias. Att taEtt hand ett insomnat en långtill resa, ibland med tagom efter Clas dödhem blirärdesom kallade hans jurist. helt oväntade slutmål som faktiskt kan varaförutseende början på – Dethållplatser visade sigoch attettmin far hade varit väldigt något nytt.” – u r boken och planerat för sin bortgång, vilket känns väldigt skönt så här efteråt. Juristen hade tagit hand om pappas testamente och även blivit insatt i hans affärer. susanne lj westergren Clas har testamenterat huset till sina båda är barn samt namngivit ett antal föremålfrilansande som han medi vill att just de ska ha. Vissa av cinjournalist föremålen har ett reellt värde, andra har mer av ett affek och webbmedan redaktör på Göteborgs tionsvärde. När det gäller restenHon av lösöret så övergår detta till universitet. har under de Lisbeth. senaste åren tagit hand om två Lisbeth får även stora besittningsrätt dödsbon. till pappans hus under tre år, så att hon i lugn och ro kan leta efter ett nytt hem. Pappan har också skrivit i testamentet att han önskar att frun ska ges möjlighet att bo kvar längre om hon önskar detta. fo to : an ders dero s Mattias är övertygad om att Lisbeth fifflade med pappans tillgångar till sin fördel innan han dog, men det finns inga bevis.
24 konsten att ta hand om ett dödsbo