jostein ørum
kar leks arr
kar leks arr
1
2
jostein ørum
kar leks arr 3
Originalets titel:
Kjærlighetsarr, utgiven på norska av
Verbum Forlag, Oslo, Norge © 2014 Verbum Forlag © 2015 Jostein Ørum och Verbum ab Texter ur Bibel 2000 © Svenska Bibelsällskapet Maria Store Margareta Brisell Axelsson Tryck: Ednas Print, Slovenien 2015 Översättning:
Omslag & grafisk form:
isbn
978-91-526-3462-2
Verbum ab, Box 22543, 104 22 Stockholm Tel 08-743 65 00 www.verbum.se
4
Till minne av min mormor Margrethe Riiser 1919 –2006
5
Innehåll
Kärleksärr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8
på den här sidan … Jag sörjer, alltså har jag älskat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Att sakna någon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 När mörkret inte är grått utan becksvart . . . . . . . . . . . . . . 21 Armauer Hansens hemlighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Föreningen för delade sorger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 Han som blev sittande vid graven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 Att hedra sorgen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 That’s the deal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 Skördetid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45
6
… och på den andra sidan Bortom graven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 Jag tänkte att du kanske skulle komma nu . . . . . . . . . . . . . 55 Hemma hemma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 En Gud med ärr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63 En bön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 66 Hustavla för sörjande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 Några tacksamhetens ord till slut . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 Dem som jag lutar mig mot . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69
7
Kärleksärr
på mitt vänstra långfinger kan jag varje dag känna minnet efter en tältnatt i Nordmarka för många, många år sedan. Ett sylvasst knivblad skar ett snitt i huden när jag gjorde ett misslyckat försök att vika ihop en splitter ny Leatherman-kniv för första gången. Allt eftersom tiden gick läkte såret. Jag kunde börja använda handen som vanligt igen, men den var inte som den hade varit. Är inte som den har varit. Kommer aldrig att bli det. Där såret fanns har huden vuxit samman till ett skyddande streck. Som en rygg där två kontinentalplattor möts. Ett ärr. Många dagar tänker jag inte på det. Andra gånger är det i vägen. Ofta kan jag inte låta bli att pilla på det. Jag känner 8
med tummen längs ärret. En oregelbunden linje. Ärret kliar ibland. Och det kommer alltid att vara med mig. Varjedag, som ett minne om något som hände en gång i den stora skogen. Ingen annan kan se mitt ärr. Knappt någon vet om det. Jag bär det ensam. Osynligt. Inuti mig finns det andra ärr. Sammanväxta sårytor efter dem som jag har förlorat. Såren har läkt ihop, men de försvinner aldrig. Där kärleken drabbade mig möts nu två ytor. Det som var har vuxit samman med det som är. Innanför huden bär jag mina kärleksärr – oregelbundna linjer där det onda har vuxit samman med det goda. Ärr efter den kärlek som var – och efter den som inte blev. Den sörjande bär på ett märke som säger: Här fanns det kärlek. Jostein Ørum Herrens år 2014 9
10
på den här sidan …
11
Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död.
predikaren 3:1–2
12
Jag sörjer, alltså har jag älskat
att födas till världen som människa medför vissa fördelar och vissa nackdelar. Eller snarare: några glädjeämnen och några smärtpunkter. Och dessa två har samma upphov: kärleken. Den största glädjen är att vi under vår tid på jorden kan få älska och bli älskade. Den största smärtan är att vi kommer att förlora dem som vi älskar. Vi har bara varandra en begränsad tid. Det kommer en slutpunkt. Sorgen efter denna slutpunkt är den största nackdelen med livet på jorden. Utan kärlek finns det inget att sörja över.
13
Jag sörjer, alltså har jag älskat. Jag sörjer över det goda som inte längre finns. Men jag sörjer också över det goda som inte blev. Jag sörjer över det som avbröts i förtid. Över det vi inte hann med. Över alla drömmar som inte blev verklighet. Över allt jag inte fick sagt förrän det var för sent. Eller tvärtom, och kanske ännu värre: över orden som jag inte borde ha sagt och som jag nu aldrig kan ta tillbaka. Jag sörjer också över det vi inte fick till. Över all den goda viljan som inte kom till liv. Sorgen kommer sig inte bara av det vi hade så mycket av utan också av det som blev för lite. Jag sörjer över den kärlek jag inte fick ge, men också över den jag aldrig fick. Vi försökte, och detta var det bästa vi kunde åstadkomma. Jag kom till korta. Hon förmådde inte mer. Och så här blev det. Det måste jag leva med. Det bästa jag kan göra är att gå vidare.
14
Där saknaden efter kärleken har skurit upp ett blödande sår kommer det med tiden att bildas ett ärr. Men all denna sorg, som blandas samman i oss med lite olika fördelning, är sprungen ur kärleken. Ärr efter kärleken. Jag sörjer, alltså har jag älskat.
15
‌ och pü den andra sidan
49
Se, jag gรถr allting nytt.
uppenbarelseboken 21:5
50
Bortom graven
allt vi vet om det som har varit kallar vi livet. Det vi inte vet om det som kommer kallar vi hopp. Det kristna hoppet står och faller med att Jesus stod upp ur graven och lämnade den tom. I denna dragningskraft ska vår uppståndelse äga rum. På något sätt ska Jesus uppståndelse bli vår uppståndelse. Vad som väntar efteråt – var och hur – är en gåta. Men det är hoppets gåta. Och vi tror att svaret har något med Jesus att göra. Vi vet ingenting om hur det kommer att bli, och någon billigtröst vill vi inte ha.
51
Strängt taget vet vi inte om hon har fått frid nu eller om han är hos Gud. Men dessa tre består: tro, hopp och kärlek. Och det finns något att klamra sig fast vid. Allt som Bibeln säger om det eviga på den andra sidan är inte lätt att förstå, som väl är. Det är som en otydlig målning där färgerna går i varandra, med svaga konturer av något som vi nästan känner igen. Något som vi trodde att vi visste vad det var – för det liknar något i vårt eget hjärta. Men vi vet inte vad. Vi ser bara att det är något fint. Vi ser att färgerna är ljusa och att de försiktigt berättar för oss att: En dag ska det som har blivit förstört bli helt igen. Och en dag ska något nytt uppstå ur ruinerna av det som var. Eller växa från roten av det som var. Något som är en fortsättning och en nyskapelse på samma gång. Mer än så har vi inte, och knappt ens detta har vi.
52
På ett eller annat sätt tror vi på ett ställe som påminner om det som vi redan känner till, men som också är helt nytt. Ett av skälen till att vi älskar det som vi har nu är kanske att det ibland påminner lite om det som ska komma. Den nya himlen och den nya jorden kommer att bli en fortsättning, men också en början på något nytt. Den kristna tron är inte en väg runt döden utan en väg rakt igenom den. Den är inte heller en väg till odödlighet, en sorts ung domens källa. Däremot leder den till uppståndelse från de döda. Inte som en väg ut ur smärtan, utan till något nytt. En röst hörs från något som ligger framför oss: ”Se, jag gör allting nytt.”
53
”jag sörjer , alltså har jag älskat.” Saknaden blir ett ärr, ett ärr efter kärlek – och i ärret finns kärleken kvar. Kärleksärr är en bok med korta betraktelser som öppnar vägar genom sorg till igenkännande och gemenskap, tröst och livsmod, hopp och tro. Den norske prästen och föreläsaren Jostein Ørum skriver för alla som har förlorat någon eller lever med sorg och saknad av andra slag. ISBN 978-91-526-3462-2
9
789152 634622