EMMA GILLAR MÅNS JÄTTEMYCKET. HELA DAGARNA. OCH HELA NÄTTERNA.
$
Mårten Melin har tidigare skrivit om Måns och Emma. Det här är samma pirriga, lustfyllda historia. En samlingsvolym, fast
EMM�&�ÅN�
VARA NÄRA, NÄRA …
Mårten Melin
HON VILL VARA MED HONOM HELA TIDEN.
EMMA &MÅNS
ändå inte. Den här gången är det Emma som berättar.
MÅRTEN MELIN – en möjlighet för alla
Nypon förlag
Titel: Emma och Måns Författare: Mårten Melin Omslag: Sanna Sporrong © 2016 Mårten Melin och Nypon förlag AB Första upplagan 2016 Boken är en reviderad samlingsvolym av de sju tidigare utgivna böckerna om Måns och Emma, fast ur Emmas perspektiv: Så sjukt kär, Kyssas typ, Läskigt nära, Helt slut, Nästan nakna, Så grymt skönt och Pinsamt eller? Sidantal: 88 Lix: 14 Lättlästnivå: Från 13 år. ISBN 978-91-7567-515-2 Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.
Mårten Melin
Emma och Måns
Omslag: Sanna Sporrong
Nypon förlag
Så sjukt kär Jag låg hemma i sängen. Tittade i skolkatalogen. Mest på vår klass. Och mest på Måns. Han log på fotot. Måns var väldigt snygg. Och snäll. Plötsligt längtade jag till nästa dag. Då skulle jag få träffa honom! Tänk om vi kunde ses utanför skolan någon gång. Jag kunde fråga om vi skulle göra något. Kanske gå på bio? Så blev jag sjuk! Förkyld och hostig. Jag måste vara hemma i flera dagar. 5
Hela tiden tänkte jag på Måns. Jag började förstå att jag var ganska kär i honom. På måndagen var jag frisk. Ganska frisk i alla fall. – Ska du inte vara hemma en dag till, Emma? frågade mamma. Jag kvävde en hostning. Jag orkade inte vara hemma mer. – Nej, jag är okej, sa jag. Och det var jag. Jag skulle ju få träffa Måns! Jag såg Måns direkt på morgonen. Han stod vid sitt skåp. Det såg ut som om han väntade på någon. Alma var också vid skåpen. Måns log mot mig. 6
– Jo, Emma? frågade han. Jag stannade. Alma såg upp. Så tittade Måns på mig. Inte i ögonen, utan på mitt hår. – Du har så fint hår! sa han. Jag höll på att börja skratta. Det lät så roligt. Alma himlade med ögonen. – Tack, sa jag. – Kom nu, Emma, sa Alma. Vi gick iväg. Jag såg mig om. Tittade på honom. Han tittade på mig. – Han är ju inte klok, sa Alma. – Kanske inte, sa jag. Men han var fin. Väldigt fin. På rasten kom Måns fram till mig. Det var ingen annan där. 7
Måns såg nervös ut. Han andades in. – Vill du gå på bio på fredag? frågade han snabbt. Med mig? – Ja, sa jag. Gärna! Måns log stort. Det gjorde jag också. Jag och Måns skulle på bio. På fredag. Yes! Resten av veckan pratade jag inte så mycket med Måns. Fast vi log mot varandra. Det pirrade i magen varje gång. Men på fredagen var inte Måns i skolan! Vår lärare sa att han var sjuk. Skit också! Då kunde vi ju inte gå på bio! Jag var sur hela dagen. 8
När jag kom hem sa mamma att någon hade ringt. – Vem då? frågade jag. – Jag vet inte, sa mamma. Det var bara någon som hostade. Kanske var det Måns? Hade han blivit förkyld, precis som jag varit? Tänk om det var jag som smittat honom! Jag hade ju varit i skolan trots att jag inte var helt frisk. Då fick jag en idé. En riktigt bra idé! Mamma tyckte idén var så där. Men hon gick med på den. Efter middagen gick jag till filmbutiken. De säljer mest godis där. Men det går fortfarande att hyra filmer. 9
Och det fanns en ny film jag ville se. En kärleksfilm. Jag visste var Måns bodde. Jag gick dit och ringde på. Det var hans mamma som öppnade. – Hej, sa jag. Är Måns hemma? Dum fråga. Det visste jag att han var. Han var ju sjuk! – Ja, han är här, sa hans mamma. Fast han är ganska förkyld. – Jag vet, sa jag. Måns mamma såg förvånat på mig. Så tog hon ett steg åt sidan så jag kunde komma in. Och där i köket stod han. Måns! Han såg också förvånad ut! Och söt. Hans hår var lite rufsigare än vanligt. 10
– Hej, sa han. – Hej, sa jag. – Vill du komma in? frågade han. – Jag är redan inne, sa jag. – Jag menar ..., sa han. – Jag skojar bara, sa jag. Jag vill gärna komma in. Vi satte oss i soffan i vardagsrummet. – Jag tänkte ringa, sa Måns. Men jag hade inte ditt nummer. – Vår lärare sa att du var sjuk, sa jag. Så jag förstod att du inte kunde gå på bio. Måns hostade lite. Var det han som hade ringt hem till mig? Jag frågade inte. Jag höll upp påsen. 11
– Jag har hyrt en film istället. Ska vi se på den här? Måns tittade på påsen. Sedan såg han på mig. Han nickade. Och log. – Jag har köpt godis, sa jag och log tillbaka. – Jag tänkte bjuda ikväll. – Det kan du få göra nästa gång, sa jag. För visst ville jag se fler filmer med Måns? Klart jag ville! Och inte bara se på film, förresten. – Är du inte rädd att jag kan smitta dig? frågade Måns. – Jag var ju förkyld förra veckan, sa jag. Då smittas man inte. Tror jag. 12
Jag reste mig upp och satte i filmen i DVD-spelaren. Jag vände mig om mot Måns. Han log stort mot mig. Då kom hans mamma och pappa in till oss. De hade jackorna på. – Ha det så bra, ni två! sa Måns pappa. Jag och Måns såg på varandra. Vi hade det redan bra. Jättebra! Faktiskt hur bra som helst!
13