Floda, maj
Han plockar växter i ett igenvuxet skogsområde mellan riksvägen och ödelagd tågräls. En bit kalhygge vid en timmerväg. Torkade blommor i brunt vatten står överallt där inne. Värmen har tagit ett grepp om sjölandskapet. Den låga solens reflexer bländar i de raspiga sidorutorna på husvagnen, en vit och currygul Cabby de Luxe 523 CTR från 1983. Värme, kök, kylskåp, vattentank, dusch och varmvattenberedare. En veteranvagn med den där kassaskåpskänslan, gedigen, tung med en soffgrupp, bra belysning och spoltoa. Till och med brödrosten är original och rostar bra. Det luktar dipsås, Holiday. Kläder hänger på en galge på gardinstången mot förrådsdörren, hennes bh över en av hans urtvättade stora skjortor. Kylan var rå under vintern och en natt var det helvetes nära att det gick illa medan han sov, lukten av bränt tyg väckte honom när en av skjortorna glidit ner över gasolvärmaren. Nu behövs ingen värmare och hon ligger naken där inne medan han står och pissar så det stänker över ängen, en slöja efter fukten, citronfjärilar som snurrar kring det nyutslagna, hästhov, sippor och pestskråp som han slagit upp i sin fältflora, stänglar av övervintrat. Han öppnar en burk Norrlands 5
17-46 Bladh Sängkammar, 4 juli.indd 5
2017-07-04 09:16
så det pyser, dricker upp den där ute i gläntan. Solljuset faller över henne när han går in. ”Här älskling”, han räcker fram blomstren. Hennes ansikte bär rynkor men han ser dem inte. ”Jag ska få råd”, viskar han medan han smeker henne mellan skinkorna. Hans trogna genom åren, genom två äktenskap, alltid hon. Hennes lilla ansikte med rymliga blanka ögon. De fångade och höll kvar honom. De har setts i trettio år, sedan den där natten i Stockholm när han gick på gatorna efter att hans flickvän gjort slut och hon var på genomresa. Han läste ur sin roman i en bokhandel och hon kom fram för att få ett signerat ex. Ibland hade det blivit långa uppehåll, när barnen kom, när hans pappa dog och när han just gift sig. ”Vi kommer vara tillsammans hela vägen ner till botten”, säger han ofta och ler brett. De har mötts på hotell i Berlin och Madrid. Rum hon valt ut med omsorg, där tiden stått stilla, eller inhyst hos någon vän som varit bortrest, och regelbundet i hennes rum nu, när hon har vikariat i Göteborg. Han har varit hård med att hålla det hemligt, ha andra vägar öppna. Hon har gråtit, sprungit efter honom men ’du ska veta, att den enda som finns kvar för mig är du, men du kan inte hålla mig tillbaka, jag har det kärvt, det handlar om överlevnad, barnen.’ Hon har accepterat, priset för att få ha honom, och hennes långa tålmodighet betalar sig, de ses överallt, när han har bokdagar på små orter ute i landet, på resor neråt Europa då han fått stipendier. Han som vagabonden i det aldrig kringskurna, en stegrande kåthet i det skiftande och oförutsägbara i hans nya tillvaro. Hemligheten och knullandet bakom skärmar, på en toalett eller i en gränd i någon sketen håla. Namnet, det tyska och att hennes familj dök upp i Sydamerika först efter 6
17-46 Bladh Sängkammar, 4 juli.indd 6
2017-07-04 09:16
kriget 1945 väcker misstankar, men då var hon ännu inte född och han har aldrig frågat. Han fnissar för sig själv, ofta, när han är med henne. Han häller skållhett vatten i en melitta. ”Jag älskar smidiga kvinnor med strama fittor”, säger han medan kaffet droppar ner i den lilla kannan. Det är kvavt i vagnen. Nyvaken tar hon en klunk som är het så att hon rycker till, hon blåser ner i koppen. De sitter tysta en stund. Solen stiger över de små fönstren och ger lite mjukare skuggljus där inne. Hon ställer undan koppen och försöker nå hans mun med sin. Han reser sig upp. Han har två inbokade möten och måste dessutom se till att upprätthålla sitt kontaktnät. Nu är det den där romanen av industridottern han recenserat, han ska ta upp den korrespondensen, hon har fått skit fast den är bra. Hans viktiga uppdrag, förutom döttrarna, att hjälpa fram bra text. Hon gråter medan hon drar på sig en tröja och de lite slitna jeansen som sitter säckigt. Planen är att flytta till Sydamerika för gott efter att hennes vikariat gått ut här. Men det är deras hemlighet och han vill inte tala om det förrän han är redo. Till dess får hon stilla sig. Vita tjocka hårstrån bland de svarta i den lite feta hårbotten. Hennes torra fingrar mot hans ärriga ansikte, han biter till. Hon grinar illa men slutar gråta. Han grinar själv, utan tårar. Han slår sin hand på bordet. ”Det är vi, alltid vi”, säger hon allvarligt och lägger tre tusen spänn på den lilla metallhyllan i träimitation. Han låser dörren till Cabby de Luxe efter dem. Inredning i orange och brunt, han börjar gilla den. Men killen som lånar ut den är sur, han kommer ibland, sist hade han lite annat folk med sig och lät alltmer hotfull. Han måste övertyga sin syster att mamman kan bo hos henne så att han kan få lä7
17-46 Bladh Sängkammar, 4 juli.indd 7
2017-07-04 09:16
genheten. Åttioåringen får allt svårare att gå i trapporna och systern är ensamstående utan barn. ”Ge mig en vecka”, har han bett. Men det har gått några månader. Ägaren behöver den. I sommar har han lovat att ta ut familjen. ”Varför kan du inte flytta in till mig?”, säger hon medan de går, ner i ravinen och in i skogen mot stationen. Han svarar inte nu heller. De tar tåget in till Göteborg. Väl framme delar de en cigg. Han ser länge efter henne när bussen lämnar Nils Ericssonsplatsen bortanför Centralen. ”Jag kommer nog en dag”, viskar han till sig själv. ”Men jag kan ingenting lova.” Han öppnar en till öl som han har i sin ryggsäck. Han går runt lite i Göteborg, till biblioteket för att gå igenom höstens föredrag, Karolina Ramqvist bland andra, med bibliotekschefen. Träffar Kenneth på Paleys. ”Fan, du måste engagera dig mer, du försvinner, kommer inte på, ja, tre möten, nu!” säger Kenneth och stirrar på honom, hans avlånga ansikte med mörk skäggväxt. ”Okej, jag vet, jag ska bättra mig. Jag har två stora översättningar till i höst, sen har jag mer tid.” Han tar en öl på Centralen medan han sitter på en bänk och väntar på tåget tillbaka. Ser på människor, allt mer avklädda, de som har bråttom och de som inte verkar ha någon destination. Det är fortfarande ljust när han går den lilla stigen tillbaka till skogskanten där vagnen står. Det tar flera minuter innan han begriper vad han ser. Ett bylte, som ett nedlagt djur, utbuktad, orörlig. Vagnen är borta. Han närmar sig. Allt verkar vara kvar, husgeråd, papper lagda i påse med hans handskrivna manuskript och kläderna, 8
17-46 Bladh Sängkammar, 4 juli.indd 8
2017-07-04 09:16
utslängt. Ölen saknas, och en halv konjak. Torrt gult gräs i en rektangel efter hans bostad. Killen har hämtat tillbaka sin husvagn, inte mer med det. När tjälen gick ur jorden och under hela mars var det för sankt på vägen för att köra, men nu går det. Han ringer sin syster. ”Jag har försökt nå dig”, säger hon. ”Mamma har brutit lårbenshalsen.” ”Aj fan.” ”Kan jag flytta in?” frågar han. ”Är det allt du kan säga? Ja, det kan du. Men kom till mamma i morgon på Östra.” ”Har du bilen?” ”Ja.” ”Du måste komma och hämta mig, allt ligger på backen.”
9
17-46 Bladh Sängkammar, 4 juli.indd 9
2017-07-04 09:16